Orter, städer, landskap

Lindesberg, Västmanland

Lindesberg kommun, stad, Västmanland. (Latin) Lindisbergh 1436 samtida avskr. Namnet vittnar om bergsbruk i Linde. (Svenskt ortnamnslexikon)

Historia

Den första bebyggelsen i Lindesberg, som tidigare hette Lindesås, uppkom för omkring tusen år sedan vid Lindesjön. Järnframställning i bygden har förekommit länge och man vet att det i trakten kring Nora förekom järnframställning redan före år 1000 e.Kr. Vid Lapphyttan i Norberg finns masugnar från 1100-talet. I Lindesberg finns det spår efter bosättningar som är äldre än så. Ett stolphål från centrala Lindesberg som undersöktes 2016 visade sig vara minst 1 000 år gammalt. Prover från en hålväg visade sig vara ännu äldre.

För över tusen år sedan kan människor ha sökt sig från Mälardalen längs vattenvägarna för att fiska och jaga och därefter blivit bofasta och sedan också ägnat sig åt jordbruk och järnframställning. I samhället Guldsmedshyttan bröts silvermalm redan på 1400-talet och orten fick ett kronobruk år 1551 med masugnar, styckebruk, kulgjuteri och bösspipesmedja. Verksamheten byggdes ut och var i slutet av 1800-talet en modern industri. År 1978 stängde ägaren Sandvik AB ned den sista masugnen och 2006 blev Stripa gruva förklarat som byggnadsminne.

Sedan 1600-talet bedrevs en järnbruksrörelse med stångjärnssmide och spik- och manufaktursmide vid Finnåkers bruk. Bruket har tillhört Louis De Geer, släkterna Soop, Fersen och Dohna. År 1908 byggdes den nuvarande herrgården av den norske författaren Nils Collett Vogt och 1967 tog Svenska kyrkan över gården.

Orten Ramsbergs kända historia börjar på 1500-talet när Jöran Bössgjutare köper halva Ramshyttan enligt ett köpebrev daterat till 2 april 1547. Kravet var att han årligen lämnar ränta och rättigheter år kronan. Samma år fick han rätt att bedriva egen handel och 1565 fick han frälsefrihet för hemmanet Norremalm.

Dalkarlshyttan är ett anrikt stångjärnsbruk som fick en hammare 1554. Fyra år senare ägdes stångjärnssmedjan av Lindesbergs kyrkoherde och i början av 1600-talet ägdes den av Lindesbergs borgmästare. Under hans tid byggdes verksamheten ut och efter flera ägarbyten lades järntillverkningen ned 1930 och man övergick till kalkbränning.

När stadsrättigheter utfärdas 1643 för Nora och Lindesberg av Kristinas förmyndarregering fanns redan en bosättning av köpmän på platsen. Staden byggdes efter en rutnätsplan som upprättades 1644 och än idag är staden präglad av den planen. Borgarna i Arboga klagade till kungen och ville att stadsrättigheterna för Nora och Lindesberg skulle dras tillbaka. De klagar igen år 1719 men får inte gehör för sin klagan. Lindesberg får behålla sina rättigheter. Under tiden har orten drabbats av bränder och smittsamma sjukdomar. År 1644 brann 60 gårdar, 1688 brann 23 gårdar och 1869 ödeläggs 27 gårdar i en stor brand. 1710 drabbas invånarna av pesten som skördar 72 människoliv. År 1769, 1779, 1787 och 1793 når en smittkoppsepidemi Lindesberg. År 1771 dör många efter ett svårt nödår med hungersnöd som även drabbar andra delar av landet. På grund av de många bränderna har staden i dag en bebyggelse av både trä- och stenhus.

Under 1800-talet framträder en rad nya företag. 1816 startar en tobaksfabrik, 1828 anläggs ett färgeri, 1856 öppnar en bokhandel, 1859 öppnar Linde sparbank, 1860 startar en såg i Dalkarlshyttan, 1871 blir järnvägen mellan Frövi och Lindesberg klar, en telegrafstation anläggs 1874, 1875 byggs stationshuset, stadens första snickerifabrik startar 1889.

Kyrkor

Lindesbergs kyrka började uppföras under 1300-talet och byggdes ut på 1600-talet. År 1683 byggdes tornet, som brann ned fem år senare. Tornet och taket renoverades år 1733, men efter en stadsbrand 1869 förstördes stora delar av kyrkan. Den byggdes upp igen och stod färdig 1872.

Vedevågs kyrka uppfördes 1837 och bekostades av Eric Cederborgh. Kyrkan renoverades 1914-1916 och 1969 fick kyrkan sitt nuvarande koppartak. Nära kyrkan finns en klockstapel från 1916.

Guldsmedshyttans kyrka uppfördes under åren 1892-1895 i nygotisk stil efter ritningar av arkitekten Ludwig Peterson.

Ramsbergs kyrka stod färdig år 1791 och hette då Gustav III:s kyrka. Före kyrkan fanns ett kapell från 1500-talet i Ramshyttan.

Fellingsbro kyrka är en av de största landsortskyrkorna i landet. När den var som störst fanns det plats för 1 236 personer. På platsen byggdes under 1100-talet en mindre kyrka av gråsten. Kyrkan byggdes sedan ut bit för bit under lång tid. Den nuvarande storleken fick den under 1500-talet. Delar av kyrkans tak kan vara ursprunglig. I tornet är virket tvärbilat och slinthugget. Slinthuggning är en gammal teknik från perioden omkring år 1400-1600. På kyrkogården finns en byggnad uppförd i gråsten. Den kallas kastalen och kan ha använts som magasin. En kastal är egentligen en tornliknande försvarsbyggnad, men denna byggnad har sannolikt inte använts på det sättet.

Socknar

Fellingsbro socken, fordom benämns Fiælandsbro, gränsar i sydväst till Näsby, i väster till Lindesberg, i norr till Ramsberg, i öster till Skedvi och Medåker samt skiljes i söder genom Oppbogaström från Ödeby och Götlunda socknar.  Folkmängden inom Örebro länsdel uppgick år 1870 till 6 333 personer på 1 398 hushåll, varav en mängd är boende i stora byalag. I kyrkligt hänseende bildar Fellingsbro ett regalt pastorat av första klassen. Kyrkan, sannolikt af hög ålder, ljus och rymlig, ligger mitt på slättbygden i socknens södra del. Härigenom går järnvägen från Örebro till Köping med Fellingsbro station.

Av egendomar inom socknen märks följande. I nordost vid Skedviån ligger Norrby järnbruk, tillhörigt bruksägaren E. Andersson; tillverkningen utgjorde år 1871 vid endast 1 härd något över 3 400 c:r stångjärn. – Ej långt från Finnåkerssjön ligger Österhammars säteri med tillhörande hemman, kvarn, såg och tegelbruk. Det järnbruk som förr här funnits, är numera nedlagt. Under Österhammar lyder även Åby bruks- och lantegendom, där vanligen tillverkats några tusen c:r stångjärn och manufaktur, men där år 1871 ingen tillverkning ägde rum. Det hela ägs nu av brukspatron J. Diedrichs sterbhus. – Socknens största gods är Finnåkers säteri med flera tillhörande hemman inom Fellingsbo och V. Skedvi sicknar, stort järnbruk, qvarn, såg och tegelbruk; fastighetsvärdet inom Fellingsbo socken uppgick 1870 till ungefär 365 000 rdr rmt. Stångjärnstillverkningen utgjorde under bruksåret 1871 vid 5 härdar något över 39 000 c:r stångjärn. Egendomen skall på 1600-talet ha tillhört Louis de Geer, men inköptes 1660 av guvernören S. Soop samt tillföll sedan Soopska ättens arvingar av släkterna Dohna, Lilje, Fersen och Klinkowström, under en tid av 1700-talet tillsammans med släkten Svedenstierna, till dess grevliga ätten Fersen blev ensam ägare till Finnåker. I senare tider har godset blivit avyttrat till Gammelbo bruksintressenter samt ägs nu efter detta bolags upplösning av f.d. statsrådet, presid. Thyselius. Under Gammelboverken i Ramsberg lyder den vid Sverkersstaån belägna Grönbo bruks- och lantegendom, bestående av jord, stångjärnsbruk, kvarn och såg. Något längre upp vid samma ström ligger Kåfalla egendom, bestående av flera hemman, kvarn och såg jämte ett numera nedlagt stångjärnsbruk. Den har tillhört släkterna Svedenstjerna och Gahn samt ägs nu av brukspatron H. P. V. Gahn jämte intressenter. – Ett stycke söderut vid Sverkerstaån ligger Rockhammar, en betydande bruks- och lantegendom, bestående av flera hemman i Fellingsbro, Lindesbergs och Ljusnarsbergs socknar med stora skogar, Rockhammars och Storbo eller Storboda järnbruk, flera kvarnar och sågar, Stensta nedlagda järnverk, Hammarbacks masugn m.m., det hela värderat till nära 800 000 rdr, varav 462 000 rdr för fastighet inom Fellingsbro. Tillverkningen utgjorde 1871 vid Storbo och Rockhammar tillsammans nära 13 700 c:r stångjärn. Bruket är anlagt under förra hälften av 1600-talet, då det ägdes av Andre Dress, kom därpå till mågen Jakob Leijel, sedan till dennes son brukspatron A. Leijel samt från honom genom hans båda systrar till släkterna von Schantz och Svedenstierna. Rockhammar ägdes sedan av presidenten David von Schultzenheim och tillhör ännu i dag hans arvingar. – I östra delen av socknen ligger Öby lantegendom, förut en tid tillhörig en Svedenstierna, nu löjnant C. V. Schultzenheim. Samme man har även inköpt den inom Fellingsbro belägna bruksegendomen Ekebyhammar för en köpeskilling av 130 000 rdr. – I söder vid det stora vattendraget ligger Oppboga säteri jämte ett numera nedlagt järnbruk, kvarn, såg m.m. allt på sista tiden lydande under Frötuna i Götlunda socken. Här förbi gick under medeltiden över ”Opbuga bro” den stora vägen från Närke till Västmanland, vilken även vid konungarnas eriksgata följes. Under unionstiden skall enligt gängse folksägner Fellingsbro sockens allmoge ha kämpat med tapperhet mot danskarna. I synnerhet skall den ha utmärkt sig under Engelbrekts befrielsekrig och därifrån daterar traditionen de s.k. Romare- och Spånga skansar samt en tredje på Nederby ägor mitt emot Urvalla skans i Götlunda socken. Vid Oppbogaström stod ett fältslag mellan Sten Sture d. ä. och Erik Carlson Vase. Av äldre fornlämningar märks en borgruin på Finnåkers mark. – Ända till våra dagar har allmogen burit en egen dräkt, vilken enligt sägen först blivit anlagd under det stora befrielsekriget.

(Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Linde socken – eller Lindesbergs landsförsamling – gränsar i norr till Ramsberg och Ljusnarsberg, i öster till Ramsberg och Fellingsbro, i söder till Näsby och Ervalla samt i väster till Nora, Järnboås och Hjulsjö. Folkmängden var år 1870 8 792 personer på 2 037 hushåll. Socknen är i kyrkligt hänseende annex till Lindesbergs stadsförsamling. – Genom socknen går från söder till norr Frövi-Ludvika banan, här redan öppnad för trafiken.

Vid Vedevågsån ligger Östra Bors bruks- och lantegendom, bestående av Östra Bors bruk, för närvarande nedlagt, kvarn, såg samt tillhörande jord. Bor inköptes 1700 av en Cederborg och blev inom släkten till 1864 då det tillföll Kongl. Sekr. R. V. Ehrenborg, vilken likväl helt nyligen försålt egendomen. – Längre i söder vid samma vattendrag ligger Vedevågs bruks- och lantegendom, bestående av Vedevågs bruk, tegelbruk, kvarn, såg, benstamp samt tillhörande jord. Tillverkningen uppgick år 1871 vid en härd till endast 2 479 c:r stångjärn. Redan mycket långt tillbaka i tiden fans vid Vedevåg en tackjärnshytta med Osmundsmide, idkat av bergsmän. År 1702 till kronan förpantat, arrenderades det av Hans Ehrenpreuss, efter vars död bruket övertogs av sonen, som anlade verkstäder och införskrev utländska arbetare. Ännu mer betydande blev Vedevåg, sedan det på 1750-talet efter flera omskiftelser genom köp kommit till krigskommisarien C. Hallenius, adlad Hallencreutz. Han och hans son uppförde stortartade verkstäder, där en mängd arbetare förfärdigade utom vanligt stång- och ämnesjärn, även de finaste manufaktursmiden av flerahanda slag. 

Affären bar sig emellertid inte, den yngre Hallencreutz blev ruinerad, och Vedevåg inköptes på auktion av Handelshuset Schön & comp., som nedlade större delen av verkstäderna och försålde bruket efter några år till brukspatron Erik Cederborgh, vars dottersöner, baronerna Sixten och Axel Carlsson Sparre är Vedevågs nuvarande ägare. – Nära gränsen till Nora socken ligger Yxe gård, under vilken hör det närbelägna Järle bruk och vars ägare således är brukspatron C. H. Vedberg på Hammarby. Manbyggnaden i trenne våningar är slottslik, uppförd av kammarherren Ch. Heijkensköld. – Nära Linde stad ligger Dalkarlshyttan med jordegendom, masugn, kvarn, såg och Dalkarlsbergs nedlagda järnbruk; det hela ägs av brukspatron Lindberg på Kolsva i Västmanland samt brukspatron Gahn på Kåfalla. Tillverkningen uppgick år 1871 till 79 367 c:r tackjärn. – Socknens både intressantaste och vackraste gods är Guldsmedshyttan, beläget helt nära den vackra sjön Rossvalen, invid ett vattendrag, som i densamma utmynnar. Redan under medeltiden fanns här en gammal gruva, ur vilken man under 1500-talet samt sedan flera gånger ända till vårt århundrade sökte erhålla ett utbyte av silvermalm, tillräckligt rikt att löna nedlagda kostnader. Intet av dessa försök ledde till önskat resultat, till dess att på 1840-talet herr Elzvik med mera framgång vid foten av den gamla gruvan började arbetet om igen. Genom hans drift uppstod inom kort Guldsmedshytte silververk, till vilket efter hand lades en ganska betydande jordegendom och där under några år arbetet visade sig ganska vinstgivande. Såsom silververk torde emellertid Guldsmedshyttan redan ha sett sina bästa dagar, och de aktiebolag, som nu äger stället med tillhörande jordegendom, såg, kvarnar, masugn m.m. hämtar sin egentliga vinst från tackjärnstillverkningen, vilket år 1871 uppgick till 75 059 c:r tackjärn. Gården är mycket väl bebyggd och man har från densamma en bland de vackraste utsikterna i trakten. Värdet av Guldsmedshyttan tillhörande och inom Lindesbergs socken belägna fastighet var år 1870 icke mindre än ungefär 500 000 rdr rmt. – Övriga inom socknen belägna och under år 1871 i gång varande masugnar var Storå hytta, Gusselhyttan och Öskevikshyttan, vid vilka sammanlagda tillverkningsbeloppet var 123 658 c:r tackjärn. Vid Hammarbackens masugn var åtminstone för 1871 ingen tillverkning av vederbörande anmäld. – Inom socknen ligger även Flögfors kopparverk, tillhörigt ett bolag. Järnmalmsgruvor finns flera, av vilka Stripgruvfältet, är det förnämsta med ett utbyte år 1870 av 252 000 c:r malm.

(Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Näsby socken, fordom kallad Næs eller Næsbo, gränsar i norr till Lindesberg, i nordost till Fellingsbo, i väster till Ervalla, samt skiljes i söder genom sjön Väringen från Ödeby. År 1870 var folkmängden 1 206 personer på 275 hushåll. Näsby bildar tillsammans med sitt annex Ervalla ett alternerande konsistoriellt och patronellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3 480 rdr rmt. Patronatsätten åtföljer Ervalla säteri. – Genom socknen går järnvägen från Örebro till Arboga med Frövi och Ullersäters stationer samt från den förra Frövi-Ludvika-banan i nordlig riktning uppåt Lindesberg.

Socknens förnämsta gods är säteriet Hinseberg med flera underlydande hemman i Näsby och Ervalla socknar, Frövi järnbruk, kvarn, såg och tegelverk. Fastighetsvärdet för egendom inom Näsby utgjorde 1870 omkring 445 000 rdr rmt. Tillverkningen vid bruket uppgick under året 1871 vid 2 härdar till något över 14 000 c:r stångjärn. Gården Hinseberg skall vara känd redan under 1400-talet och tillhörde ända in på 1600-talet samma släkt. Sedan bytte den flera gånger om ägare, innehades under en tid av M. G. De la Gardie och kom slutligen 1790 genom köp till släkten Tersmeden. Den ägs nu av brukspatron Th. Tersmeden. Huvudbyggnaden, uppförd i början av vårt århundrade, har ett härligt läge på en höjd invid den vackra sjön Väringen.

(Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Ramsbergs socken gränsar i nordvest till Ljusnarsberg, i nordost och öster till Malingsbo och Skinnskatteberg, i söder till Fellingsbro samt i sydvest till Lindesberg. Folkmängden 1870 var 4 544 personer på 1 000 hushåll. I kyrkligt hänseende bildar Ramsberg numera ett eget konsistoriellt pastorat av andra klassen. Kyrkan, liggande nära vattendraget, som utmynnar i sjön Glien, är rymlig och ljus, uppförd i slutet av det förra århundradet.

Bland ortens många bruks- och lantegendomar märks Granhults och Klotens bruksegendomar, jämte Malingsbo bruk i Malingsbo socken av Stora Kopparberg län tillhörande firman Thomson & Bonar, som för en tid sedan tillhandlade sig dem av den Heijeksköldska släkten mot en köpesumma av 3 000 000 rdr rmt. Granhult utgöres av jordegendom till en betydande areal, Bergshytte och Nyhammars järnbruk, kvarn, hytt- och gruvdelar m.m., allt för ett par år sedan taxerat till något över 300 000 rdr. Tillverkningen vid järnbruken uppgick under år 1871 till 12 818 c:r stångjärn. Långt tillbaka i tiden tillhörde Granhult jämte det närbelägna Gammelbo med många underlydande släkten Horn, men såldes av generalguvernören Christer Horn till assessor D. Tilas. Genom dennes änka överfördes det betydande godset till släkten Hejke, adlad Heijkensköld, inom vilken den i slutet av förra århundradet blev delad. Gården är prydligt bebyggd och har ett vackert läge invid sjön Glien. Under Granhultsverken har sedan länge hört Klotens bruks- och lantegendom, med betydliga skogar inom Ljusnarsbergs och Ramsbergs socknar, masugnar, kvarn m.m. det hela 1870 taxerat till nära 300 000 rdr rmt. Årstillverkningen 1871 utgjorde 37 280 c:r tackjärn. – Gammelboverken utgöras av Fanthyttan 1 mantal frälse säteri med flera underlydande hemman, Sundbo och Hägernäs järnbruk, båda belägna vid Sverkerska-ån, kvarn, del i hytta och gruvor m.m. med ett taxeringsvärde inom socknen av något över 300 000 rdr rmt. Tillverkningen vid de båda järnbruken utgjorde 1871 tillsammans 10 122 c:r stångjärn. Gammelbo, förr ett gods med Granhult, och därtill huvudgård, har efter delningen tillhört Heijkensköld, Lagerhjelm, Nortun, Bergsten, senast ett bolag, bestående av arvingarna till doktorinnan Bergsten och i vars ägo även befann sig Kils-Ramshytte bruksegendom samt Finnåkers och Grönbo bruksegendomar i Fellingsbro socken. Det hela är nu skiftat och Gammelboverken för sig tillhöra några av det gamla bolagets intressenter. – Ramsbergs bruks- och lantegendom består av jord, största delen skogsmark, järnbruk, delar i Ramshytte masugn och kvarn samt flera gruvor och ägs av brukspatron H. Eriksson. Gården är väl bebyggd och har ett vackert läge ej långt från sjön Glien. Bruket skall först ha tillhört en inflyttad holländsk släkt von Ostgeest, ägdes under 1700-talet av släkten Lilo och köptes i början av vårt århundrade av bergsmannen Erik Ersson, farfar till nuvarande ägaren. – Ej långt därifrån ligger Ramshytte bruk med tillhörande jord, järnbruk, kvarn samt del i Ramshytte masugn. Stångjärnstillverkningen utgjorde år 1871 endast något över 3 400 c:r. Ägaren är brukspatron V. Berglund. Strax invid ligger stranden av en täck insjö Vrethammars bruk med tillhörande jord. Vreta-Hammars stångjärnsbruk samt del i Ramshytte masugn. Tillverkningen utgjorde år 1871 vid 1 härd något över 3 500 c:r stångjärn. Bruket tillhör på grund av testamente grosshandlaren H. N. Beskows arvingar och disponeras av brukspatron J. V. Beskov. – Inom socknen ligga följande år 1871 i gång varande masugnar, nämligen Ramshyttan, Kloten, Löa och Gammelbo med en sammanlagd tillverkning av 157 678 c:r tackjärn och nära 13 000 c:r gjutgods. – För övrigt märkes Håkansboda kopparmalmsfält lydande under Flögfors kopparverk i Lindes socken, samt Blanka och Strossa järnmalmfält, vilka år 1870 lämnade ett utbyte av nära 200 000 c:r malm.

(Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Malingsbo socken gränsar i nordost till Söderbärke, i nordväst till Norrbärke, i sydväst till Ramsberg och i sydost till Skinnskatteberg. Socknen genomflyts av Hedströmmen, vilken efter att ha runnit genom Malingbosjön i sydostlig riktning fortsätts inåt Skinnskattebergs bergslag. Folkmängden utgjorde ovan nämnda år 906 personer på 182 hushåll. I kyrkligt avseende bildar Malingsbo ett konsistoriellt pastorat av tredje klassen med pastors lön reglerad till 1 600 rdr rmt. – Malingsbo kyrka, uppbyggd i början av 1700-talet, har ett vackert läge invid bruket av samma namn, nära det ställe, där Hedströmmen utrinner ur Malingsbosjön. Kyrkan, som uppfördes på föranstaltande av landshövdingen Petter Snach, är av trä, åttkantig med spåntak och en mindre tornresning. Hon invigdes 1711 och kallades till en början S:ta Annas kapell.

Malingsbo, som först under de senaste tio åren varit eget pastorat, men förut var kapellförsamling under Söderbärke, förekommer på 1500-talet såsom en by under nyssnämnda socken och kallades då ”Malungsboda”. Bygden blev i slutet av 1500- eller början av 1600-talet befolkad av finnar såsom fallet var med de sydligaste trakterna av Grangärdes och Norrbärkes socknar. Ännu i mitten av förra århundradet talades finska språket av den äldre befolkningen i trakten. Vid det ovan nämnda vattendraget, som egentligen först längre ned i Skinnskattebergs bergslag bär namn av Hedströmmen, ligger Malingsbro bruk, anlagt på 1600-talet av Marcus och Daniel Kock. Genom den senare hustru, Anna Trotzig, kom Malingsbo till hennes dotter i ett andra gifte. Anna v. Vällen, som åter var gift med landshövding Petter Snach. Dennes måg, generalkrigskommissarien Petter Palisch, adlad von Ehrenheim, ärvde sedan Malingsbo, som bibehållit sig inom hans släkt till år 1861, då det genom köp övergick till brukspatron S. Heijkensköld med flera intressenter. För ej så länge sedan övergick bruket med sina underlydande till hrr Thomson och Bonar, som samtidigt inköpte Granhults och klotsverken i Ramsbergs socken, även de tillhöriga Heijkensköldska släkten. Under Malingsbo hör Björsjö hytta i Norrbärkes socken. Inom Malingsbo socken ligger även de s.k. Nyfors– och Korslångsverken, tillhöriga samma ägare som Malingsbo och till dem försålda med de övriga Heijensköldska godsen. Nyfors ligger vid Långvattnets norra ända, alldeles på gränsen till Norrbärke, Korslång åter vid Stora Korslångens utlopp i Långvattnet. Båda anlades på 1600-talet, hörde en tid under Malingsbo, men ägdes åtminstone för 50 år sedan av två bröder Heijkensköld, liksom den närbelägna Klothyttan. År 1871 tillverkades vid Malingsbo bruk, utom 18 00 c:r stål- och järnmanufaktur, 23 898 c:r stångjärn och 24 332 c:r smältstycken. Vid Nyfors och Korslång uppgick tillverkningen samma år till 7 886 c:r stångjärn och 26 187 c:r smältstycken. Numera har likväl stångjärnstillverkningen upphört, och bruksintressenterna avse i stället uteslutande produktionen av tackjärn.

(Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Kommunen

I kommunen ingår socknarna Fellingsbro, Linde (som före 1928 hette Lindesbergs socken), Näsby, Ramsberg och en liten del av Malingsbo socken. I dessa socknar bildades  landskommuner med samma namn i samband med kommunreformen 1862. I området fanns också Lindesbergs stad som bildade en stadskommun år 1863. År 1969 införlivades Linde landskommun i Lindesbergs stad. År 1971 bildades Lindesbergs kommun i samband med kommunreformen och då införlivades Lindesberg stad, Frövi köping, Fellingsbro och Ramsbergs landskommuner.

Lindesberg har varit ett socialdemokratiskt fäste länge. Varför så många har röstat på ett parti som vill radera ut det trygga svenska Sverige och förvandla landet till ett otryggt ”blandland” är en gåta.  Vi får genom deras politik ett sämre samhälle, ökade klassskillnader,  grövre brottslighet och större kostnader som de fattigaste svenskarna tvingas bära. Migranterna får förtur till bostäder och annan service och svenskar har inte längre företräde till någonting i sitt eget land. I praktiken är svenskarna den mest diskriminerade folkgruppen  landet, men likväl fortsätter många att rösta på partier som vill ha stor migration (vilket även V, MP, C, L, KD och M) vill ha. Så här ser valresultaten ut i de senaste valen:

Kommunalvalet i Lindesberg 2010: 

S: 42,48 procent av rösterna
M: 18,62
C: 13,84
SD: 8,10
MP: 4,68
V: 4,28
FP (L): 4,14
KD: 3,77

I valdistriktet Frövi Västra fick Socialdemokraterna 50 procent av rösterna år 2010.
I valdistriktet Guldsmedshyttan fick Socialdemokraterna 53,94 procent av rösterna år 2010.
I valdistriktet Lindesberg Nordöstra fick Socialdemokraterna 54,86 procent av rösterna år 2010.

Kommunalvalet i Lindesberg 2014:

S: 38,55 procent av rösterna
SD: 17,24
M: 15,50
C: 12,06
MP: 4,89
V: 4,48
KD: 3,24
FP (L): 2,68

Kommunalvalet i Lindesberg 2018:

S: 31,41 procent av rösterna
SD: 20,03
M: 17,16
C: 12,07
V: 5,88
KD: 4,57
L: 2,98
MP: 2,88
Landsbygdspartiet Oberoende: 2,66

I valdistriktet Storå blev Sverigedemokraterna största parti med 29,79 procent av rösterna år 2018.
I valdistriktet Gusselby blev Sverigedemokraterna största parti med 32,59 procent av rösterna år 2018.
I valdistriktet Linde blev Sverigedemokraterna största parti med 25,73 procent av rösterna år 2018.
I valdistriktet Lindesbergs Nordöstra blev Socialdemokraterna största parti med 48,18 procent av rösterna år 2018.

Den socialdemokratiska politiken har gjort utslag i kommunen. När man röstar på ett parti som vill söndra landet med massinvandring så får man precis den politiken.

De styrande kommunpolitikerna med det socialdemokratiska kommunalrådet Irja Gustafsson i spetsen bestämde sig för att förvandla Lindesberg till en tredje världen-liknande kommun så fort så möjligt. Asylboenden skulle uppföras i mängder och där skulle tredje världens befolkningar få bo gratis tills de fick förtur till riktiga lägenheter, arbeten och annan specialdesignad service. Alltså samma socialdemokratiska politik som i alla kommuner där de styr och på riksnivå där de öppet arbetar för att tränga undan svenskarna i sitt eget land. Det är en politik som också leder till ökad grov brottslighet med skjutningar, bombdåd, inbrott, överfall och grova rån mot främst svenskar, både unga och gamla sådana. Om politikerna bakom den politiken är korkade, naiva eller onda spelar mindre roll. Resultat blir detsamma.

Debattören Petrit Latifi intervjuades i Swebbtv den 18 december om hur Socialdemokraterna aktivt värnar migranter för att få röster:

”Du har ju framförallt då somalier och många muslimska grupper från Irak och Syrien och även Iran till viss del då som av olika skäl, det kan vara krigsrelaterat, det kan vara klanorienterat, det kan vara individuellt och i Syrien då med de här migrantvågorna av unga män som kommer till Europa oavsett religion för att de vill ha en försörjning, de vill leva ett bättre liv då. De grupperna attraheras automatiskt till Socialdemokraterna för att man vet att man får träffa sossetanter så fort man kommer till Sverige och man slussas lätt in i socialdemokratin. Jag har fått höra från följare att redan i SFI (Svenska för invandrare) uppmanar man invandrare att rösta på Socialdemokraterna.”

Det är tack och lov inte alla som gillar att se sitt land förstöras av farliga politiker och det visar sig tydligt i valresultaten. I val efter val har socialdemokraterna tappat väljare, medan Sverigedemokraterna har fått nya väljare från de gamla partierna som förstört landet. Dessutom växer nya partier som Alternativ för Sverige. Det finns alltså hopp om att landet ska kunna räddas innan det är försent.

Asylboenden

Politikerna i Lindesberg har varit ovanligt välvilligt inställda till att det ska komma många migranter från länder som Irak, Iran, Somalia, Eritrea, Afghanistan och de har samarbetat med hänsynslösa privata aktörer och Migrationsverket för att det ska komma så många som möjligt. Här är några boenden som planerades under 2015-2016:

– Ett HVB-hem skulle öppna på Centralvägen i Frövi.
– Ett HVB-hem öppnade på Bodagatan i Lindesberg.
– En modulbyggnad för asylsökande skulle placeras nära Gamla kirurgen vid Bottenån.
– Uskavigården och Tre Sjöars Kök & Mejeri blev asylboende.
– Kursgården Nya Ramsbergsgården norr om Lindesberg blev asylboende.
– Den tidigare öppna anstalten Båtshagen skulle bli asylboende.

Lindesberg är en kommun som haft goda förutsättningar att vara trygg, välmående och välskött. Kommunen är småskalig och har strax över 23 000 invånare varav 9 700 i tätorten. Staden är byggd och skapad av hårt arbetande människor som ansvarsfullt vårdat sitt arv – fram till våra dagar.

Nu är Lindesberg en av många kommuner som gravt misskötts av politiker som inte begripit vad som är bra eller dålig politik för det egna folket. Tyvärr var många svenskar sena med sina reaktioner. De röstade på politiker som medverkade till förstörelsen av landet och kommunen och först när förstörelsen blev uppenbar bytte de parti till SD.

Socialdemokraterna är ett maktparti som 2016 genomdrev en lag som tvingar alla kommuner att ta emot asylsökande och migranter som fått uppehållstillstånd. Inte nog med att svenska folket har påtvingats en politik de inte har bett om, varje kommun tvingas dessutom ta emot stora grupper migranter som ska försörjas, få förtur till bostad och annan service. Dessutom ändras demografin i Sverige och andra konsekvenser vi får är brottslighet som påminner om brottsutvecklingen i tredje världen, enorma kostnader och ett mera otryggt samhälle där allt färre vågar vistas ute på kväller eller nätter.

På kommunens hemsida säger man att Lindesberg är beredd att ta emot asylsökande från hela världen:

Migrationsverket har uppmanat alla kommuner att vara i beredskap för att ta emot människor på flykt och i Lindesberg är vi redo för att hjälpa till. Som kommun ansvarar vi för ensamkommande barn och ungdomar som kommer hit. Vi har också det sociala ansvaret för de vuxna asylsökande som kommer till Lindesberg.

Galenskapen är total och det är huvudsakligen Socialdemokraterna som står för den.

Petrit Latifi säger:

”Det här med massmigration, det chockerar ju invandrare. Invandrare som har börjat jobba, som känner många debattörer, som träffar kollegor från Iran och många länder, de säger att invandrarna kommer att ta över och svenskarna kommer att försvinna helt som folk för att rent demografiskt och matematiskt så kommer, med den här migrationstakten vi har i Sverige med 100 000 invandrare per år och på det har vi hög nativitet så får vi permanenta demografiska förändringar och en förändring i en etniska strukturen. Det blir vanligare att se invandrare och det ser man även när invandrare som kommer från andra länder till Sverige och säger ’var är svenskarna? Det är jättemycket invandrare här’. Sverige har ju förändrats demografiskt.”

”Socialdemokraterna har importerat en helt egen väljarbas. Hundratusentals människor i årtionden som nu har gjort så att oavsett hur många svenskar som flyr socialdemokraterna, infödda svenskar då förstås, så kan man alltid fylla på med nya människor. Så det här är ett sätt att korrumpera hela valsystemet. Vi har ju 800 000 – 900 000 samordningsnummer och även med det kan man ju rösta i kommunalvalen.”

Den gamla socialdemokratin värnade om Sverige och det svenska folket. Den socialdemokratiska utvecklingsministern Ulla Lindström sade 1955:

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement.”

Statsminister Tage Erlander sade 1965 i jämförelse med amerikanska förhållanden: 

”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden ”

Sevärdheter i Lindesberg

Stripa gruvmiljö kan man besöka och dessutom få veta mer om i en guidad visning. Gruvan är den enda bevarade kompletta järnmalmsgruvan i sitt slag. Den är byggnadsminne sedan år 2006.

Leda och svanen är en skulptur av Adolf Jansson. Den finns att beskåda i centrala staden.

Siggebohyttans Bergsmansgård uppfördes i slutet av 1700-talet av bergsmannen Anders Olsson. Mangårdsbyggnaden är 38 meter lång och har 14 rum och tre kök. Gjutna skorstenskronor är typiska för bergslagens gårdar på 1700-talet. Inredningen i huset är bevarad från den tid när hans son Anders Andersson bodde på gården med sin familj och tjänstefolk i mitten av 1800-talet.

Bergslagsbyn Löa. Hyttan, där järnframställningen pågick från 1400-talet till början av 1900-talet, är fortfarande en central plats och ägs idag av byborna själva.

Man kan också vandra i själva staden och se de äldre byggnaderna som bevarats och ger staden dess charm. Arkitekturupproret skrivet om Lindesberg:

”Lindesbergs torg är den kulturhistoriskt bäst bevarade delen av gamla Lindesberg med flera kulturminnesmärkta byggnader som det finns ett gemensamt riksintresse av att bevara. Torget ligger mitt i Lindesberg och har under sekellånga tider varit stadens centrum för offentlighet och handel. Ingen annan plats i Lindesberg har så tydlig historisk prägel som torget med sina karaktärsskapande och monumentala byggnader. Stadshotellet – som grundades 1870 och är ett av Sveriges äldsta stadshotell – tronar stolt på Kungsgatans krön med Spruthuset och Café Oscar som tillhörande pendanger, vilka ger accent och inramning åt torget. Sparbankshuset, som uppförts av den nationellt kände arkitekten Erik Hahr, kompletterar torgets södra sida. Lindesberg är en bortglömd stad men har mycket att erbjuda.”

Lindemarken kallas den marknad som arrangeras varje år i september. Den kan vara Sveriges äldsta marknad och är känd för att den besöktes av Birger Jarl år 1241.

Samma ämne:

Westmanland (Västmanland. Text från 1840)
Gårdsbutiker i Västmanland
Siggebohyttans Bergsmansgård, Lindesberg
Leda och svanen, Lindesberg
Nora, Västmanland
Gruvmor i Stråssa
Socialdemokraternas väg från arbetarparti till migrantparti
Socialdemokraterna låter islam ta över Sverige
Alternativ för Sverige
Invasionsverkets groteska verksamhet
Myndigheten för samhällsförstörelse
Så koloniseras Sverige
Etniska svenskar är snart i minoritet i sitt eget land
Tage Erlanders (S) kungsord
Är Sverige ett ockuperat land?
Petrit Latifi på Swebbtv: Socialdemokraterna har importerat en helt ny väljarbas.
Petrit Latifi om socialdemokraternas övergrepp på landet

Några andra orter och kommuner som bloggen har besökt:

Arjeplog, Lappland (2020)
Bollnäs, Hälsingland (2021)
Borlänge (Dalarna) 2020
Borås, Västergötland (2020)
Botkyrkas framväxt och förfall (2021)
Dikanäs, Lappland
Eskilstuna, Södermanland (2021)
Filipstad, Värmland (2021)
Finspång, Östergötland (2019)
Fisksätra och Solsidan, Nacka (2021)
Flemingsberg, Huddinge (2021)
Glommersträsk, Arvidsjaur, Lappland (2020)
Grästorp, Västergötland (2022)
Götene, Västergötland (2022)
Hagalund, Solna (2019)
Hagastaden, Stockholm (2021)
Hallstahammar, Västmanland (2020)
Hallstavik, Norrtälje (2020)
Hjo, Västergötland (2021)
Hoting, Strömsund, Ångermanland (2020)
Hylte, Halland (2022)
Jokkmokk, Lappland (2020)
Kalmar, Småland (2022)
Kungsbacka, Halland (2022)
Köping, Västmanland (2021)
Lesjöfors, Värmland (2021)
Lindesberg, Västmanland (2021)
Ljusnarsberg, Västmanland (2021)
Ludvika, Dalarna (2021)
Lysekil är en totalt misskött kommun (Bohuslän) (2020)
Malmköping, Flen (2021)
Mellerud, Dalsland (2022)
Nora, Västmanland (2019)
Norberg, Västmanland (2020)
Norrtälje, Uppland (2020)
Rinkeby, Stockholm (2020)
Ronneby, Blekinge (2022)
Sigtuna, Uppland (2022)
Sollefteå, Ångermanland (2017)
Sorsele, Lappland (2020)
Strängnäs, Södermanland (2022)
Surahammar, Västmanland (2021)
Söderhamn (Hälsingland) 2017
Södertäljes uppgång och förfall (2021)
Tibro, Västergötland (2020)
Torsby, Värmland (2021)
Trosa, Södermanland (2022)
Täbys nya betonggetto
Upplands-Bro, Uppland (2021)
Upplands Väsby, Uppland (2020)
Uppsala i fritt fall, Uppland (2020)
Uppvidinge, Småland (2022)
Valdemarsvik, Östergötland (2020)
Vingåker, Södermanland (2020)
Vällingby som misslyckat experiment, Uppland
Vännäs, Västerbotten (2022)
Värnamo, Småland (2022)
Åmål, Dalsland (2021)
Årjäng, Värmland (2021)

1 svar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s