Orter, städer, landskap

Flens kommun, Södermanland

Flen kommun, stad, socken, Villåttinge härad, Södermanland. Flens sokn 1367. – Flens by har givit socknen dess namn. Detta innehåller ett till dialektordet flen ’bar, naken’ bildat substantiv med betydelsen ’kal berghäll, kalt berg’ e.d. Byn ligger på en höjd, där berggrunden går i dagen. Staden har vuxit fram kring Flens 1862 öppnade järnvägsstation, som fått sitt namn från kyrkbyn och socknen. (Svenskt ortnamnslexikon)

Kommunen

I Flens kommun ingår socknarna Bettna, Blacksta, Dunker, Flen, Forssa, Helgesta, Hyltinge, Lilla Malma, Mellösa, Vadsbro och Årdala. I samband med kommunreformen 1862 bildades landskommuner med samma namn. I området fanns också Malmköpings köping från 1863. Mellan den 31 december 1901 och den 31 december 1948 fanns Flens municipalsamhälle och mellan 23 mars 1918 och 31 december 1952 Sparreholms municipalsamhälle. 1949 bildades Flens stad genom ombildning av Flens landskommun. Vid kommunreformen 1952 bildades storkommunerna Bettna (av de tidigare kommunerna Bettna, Blacksta, Forssa, Husby-Oppunda, Vadsbro och Vrena) och Sparreholm (av Helgesta, Hyltinge och Årdala) samtidigt som landskommunerna Dunker och Lilla Malma uppgick i Malmköpings köping medan Mellösa landskommun samt Flens stad förblev opåverkade. Sparreholms landskommun inkorporerades i Flens stad 1965. Vid kommunreformen 1971 bildades Flens kommun av Flens stad, Malmköpings köping, Mellösa landskommun samt delar ur Bettna landskommun (Bettna, Blacksta, Forssa och Vadsbro församlingar).

Flens historia i korthet

I trakten kring Flen har det bott människor sedan förkristen tid. Spåren av dem finns i form av hällristningar, stensättningar, fornborgar, gravfält och annat. Det finns omkring 1750 registrerade fornlämningar och över 1500 kulturhistoriska lämningar. Från stenåldern finns fynd av yxor. Från bronsålder och järnålder finns mer än 1 200 rösen och stensättningar. Ett 50-tal fornborgar från folkvandringstiden och 18 runristningar från 1000-talet finns också registrerade.

Under vikingatiden växte byar fram många och ortnamn som vi ser idag är från förkristen tid. I ett kulturmiljöprogram från kommunen kan man läsa följande:

”Mot slutet av vikingatiden inleddes religionsskiftet till kristendomen, vilket kan ses på runstenarna, där flera uppvisar såväl hednisk symbolik som kristna kors. Det finns också gravhögar som rymmer kristna jordbegrav- ningar i öst-västlig riktning. På de stora vikingatida gårdarna har det funnits ett harg, en kultplats för hedniska riter och offer. I området finns flera gårdsnamn som visar på offer- och kultplatser som vi i Skedevi och Viby, lunda-namn, till exempel Hedenlunda men också gudanamn som i Frönäs. I slutet av vikingatid byggdes troligen stavkyrkor, även om det inte påträffats sådana. Det var troligen den lokale stormannen som initierade det första kyrkobygget.”

Under 1100-talet inleddes kyrkobyggandet och några av kyrkorna har kvar delar från den tiden. Under medeltiden tillkom flera gårdar som var samlade som klungbyar eller radbyar. Odling, jordbruk och djurhållning blev vanligare när mark röjdes för att underlätta bosättningar. I Flen, liksom andra orter, drabbades invånarna av pesten som grasserade under flera perioder från 1350 till början av 1700-talet. Många gårdar ödelades, men likväl gick livet vidare när samhället återhämtade sig efter varje period av död och lidande.

1800-talet var en tid av stora samhällsförändringar när nya industrier växte fram och järnvägen kom. Många nya tätorter uppstod i närheten av järnvägsstationerna. Jordbruket blev effektivare och fler småindustrier uppstod.

Några runristningar i Flen

Sö 52, Märings spång, Bettna socken, Oppunda härad, Flen
Sö 54, Bjudby, Blacksta socken, Opunda härad, Flen
Sö 55, Bjudby, Blacksta socken, Oppunda härad, Flen
Sö 56, Fyrby, Blacksta socken, Oppunda härad, Flen
Sö 319, Stäringe, Årdala socken, Villåttinge härad, Flen
Sö 320, Stäringe, Årdala socken, Villåttinge härad, Flen
Sö 360, Bjuddby, Blacksta socken, Oppunda härad, Flen
Sö ATA5501/52, Vadsbro kyrka, Vadsbro socken, Oppunda härad, Flen
Sö ATA6058/54, Stäringe gamla smedja, Årdala socken, Villåttinge härad, Flen
Sö Fv1984;253, Åkra gård, Bettna socken, Uppunda härad, Flen
Sö Fv1993;230, Jägarstugan, Vadsbro socken, Oppunda härad, Flen

Kyrkor i Flen

Bettna kyrka i Bettna socken. Kyrkan uppfördes på 1100-talet och har byggts om flera gånger. Klockstapeln är från 1644.
Blacksta kyrka i Blacksta socken. Den ursprungliga kyrkan uppfördes på 1100-talet. Under 1500-talet tillkom en sakristia och ett vapenhus. År 1755 revs vapenhuset och huvudingången flyttades till den västra kortsidan.
Dunkers kyrka i Dunkers socken. Kyrkan är ursprungligen från 1200-talet. På 1400-taket tillkom kor och sakristia. Kyrkan brann 1809, men byggdes upp igen.
Flens kyrka i Flens socken. Kyrkan är ursprungligen från 1200-talet. Den har senare byggts om.
Forssa kyrka i Forssa socken. Kyrkans äldsta del är sakristian från 1200-talet. Den nuvarande kyrkan tillkom under 1300-talet och har senare byggts ut. I kyrkan finns en madonnabild från 1200-talet.
Helgesta kyrka i Helgesta socken. Kyrkan uppfördes under 1100-talet och byggdes ut under 1300- och 1400-talet. En stor ombyggnad gjordes 1764. Dopfunten är från 1100-talet.
Hyltinge kyrka i Hyltinge socken. Nuvarande kyrka uppfördes på 1300-talet. En tidigare kyrka i trä har sannolikt funnits på platsen.
Lilla Malma kyrka i Lilla Malma socken. Kyrkans äldsta del är från början av 1200-talet. I slutet av 1300-talet förlängdes kyrkorummet och under 1700-talet gjordes en ny utbyggnad.
Mellösa kyrka i Mellösa socken. Kyrkan uppfördes på 1200-talet och har senare byggts ut. Dopfunten är från 1100-talet. I kyrkbyn finns sockenstuga, kyrkstall, skolhus och gårdar från 1700- och 1800-talet.
Vadsbro kyrka i Vadsbro socken. Kyrkan byggdes under 1100-talet. Till kyrkan hör två gravkor. Det Ryningska koret är från 1650-talet. Intill ligger det något enklare Falkenbergska gravkoret från början av 1700-talet.
Årdala kyrka i Årdala socken. Delar av kyrkan är daterade till 1100-talet. I slutet av 1200-talet byggdes långhuset ut. Kyrkan har senare genomgått renoveringar.

Socknarna (text från 1875)

Bettna socken gränsar i nordväst till Stora Malm och Lerbo, skiljes i norr genom sjön Långhalsens olika delar från Vadsbro, Blacksta och Årdala, i öster även genom Långhalsen med Brosundet från Husby, gränsar i sydost till Vrena, samt i söder till Yngaren med Mäskaren, vilka bildar en naturlig gräns mot Björkviks och Halla socknar. År 1870 var folkmängden 1,906 personer på 467 bushåll. Bettna hör till Oppunda östra prosteri och är ett konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 4000 rdr rmt. 

På en ö i sjön Yngaren ligger säteriet Åkerö, fordom Akirö. Utan  tvivel en bland de äldsta gårdar Södermanland äger. Ända upp till 1200-talet har man följt raden av ägare och många av dem har hört till antalet av vårt lands mer framstående män. Många gånger har Åkerö genom gifte övergått från en släkt till en annan. I konungs Albrekts dagar beboddes det av väpnaren Ragvald Magnusson och tillföll hans dotter Ingeborg, som blev gift med riddaren Niklis Bosson (Natt och Dag). Senare på 1400-talet tillhörde det släkten Svarte Skåning. År 1591 kom Åkerö till den frän Carl IX:s tid bekante Ture Bjelke och stannade inom hans släkt omkring ett och ett halvt århundrade. Från Bjelkesläkten kom godset genom arv till ätten Sparre, men inlöstes 1745 från de Sparreska arvingarna av riksrådet Carl Gustaf Tessin, som där tillbragte de sista åren av sitt växlingsrika liv. Han uppförde gårdens huvudbyggnad med dess flyglar och samlade därinom de rikaste samlingar, som kanske någon enskild man inom vårt land ägt. Själva gården “är en med konst fylld terass” och har ett hänförande läge tätt invid sjön. Redan under sin egen levnad måste Tessin sälja Åkerö åt sin svåger greve Axel Vrede Sparre, men bodde kvar där till sin död 1770. Stället kom då genom gifte till den bekante rikskanslern greve Fr. Sparre samt efter hans död till mågen hovm. F. Montgomery. Denne sålde det till direktör C. Arvedson, efter vilkens död det övergick till hans dotterson och dotterdotter Carl Rudolf och Maria Theresia Cederström. Den senares efterlevande make friherre Sten Lejonhufvud är nu ägare till Åkerö. 

Godset utgjordes för en tid sedan av 17 1/8 mantal inom Bettna, Halla och Björkviks socknar och hade ett fastighetsvärde av 370,000 rdr. – Nära Åkeforsåns utlopp i Yngaren ligger säteriet Broby, vilket förskriver sig från 1600-talet, då det tillhörde släkten Ryning; sedermera Fitinghoff, far och son till 1736, vidare De Besche, Ehrenheim, Schönström och v. Sydow. För Broby har ingen gjort mer än överste Schönström både såsom odlare och förskönare av det redan i och för sig vackra stället. Manbyggnaden av sten och byggd i en mera egendomlig än vacker stil uppfördes av honom i början av 1800-talet. I den nuvarande ägarens, löjtnant O. von Sydows hand blir Broby alltmer en av Södermanlands vackrare och bäst skötta egendomar. – Av de många fornminnena inom Bettna märkes särskilt en väl bibehållen borglämning på “Visberget” vid Bagstena med en mur av 720 fots längd. 

Blacksta socken, förr även skrivet Blaxta, gränsar i nordväst till Vadsbro, i nordost och öster till Forssa och Årdala samt skiljes i söder genom Långhalsen och ÅIspånga sund från Bettna. År 1870 var folkmängden 547 personer på 119 hushåll. Socknen hör kyrkligt avseende till Oppunda östra prosteri samt bildar 

tillsammans med sitt annex Vadsbro ett alternerande konsistoriellt och patronellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3,520 rdr rmt. Sacellaniet är alltid patronellt och patronatsrätten tillhör i båda fallen innehavaren av Lagmansö fideikommiss. 

Socknen har ganska stor rikedom på fornminnen, varav särskilt märkas två borglämningar. Den ena förekommer pä ett högt berg nära Långhalsen och utgöres av en 700 fot lång ringmur, som omger nästan hela berget. 

Dunkers socken, innefattande häradets nordöstliga del på båda sidor om länets stora vattendelare, men till det mesta på dess södra sluttning, gränsar, i sydväst till Hyltinge, i väster till Malma, i norr till Ärla och Åker samt öster till Gryt. Folkmängden uppgick 1870 till 1,887 personer på 459 hushåll. Dunker hör med sitt annex Lilla Malma till domprosteriet och bildar ett konsistoriellt pastorat av första klassen med pastors lön reglerad till 4,900 rdr rmt. 

Vid sjön Dunkern ligger säteriet Ekensholm, fordom Holmen kallat, under vilket lyder en mängd hemman samt flera verk och inrättningar såsom kvarnar, sågar, tegelbruk, Björndams masugn och Stålbåga järnbruk, det hela taxerat till omkring 350,000 rdr rmt. Godset förskriver sig från slutet av 1500-talet, tillhörde senare släkten Lilje och kom 1684 till kammarrådet N. Schönburg, vilken även fick i sin ägo Björndams masugn och bruk, av vilka den förra anlades 1637 och det senare 1641. Det hela kom sedan till släkten Carpelan, tillhörde hundra år därefter frih. Kurck och ägs nu av brukspatron Bernhardt. Vid Björndams masugn tillverkades år 1871 6,220 c:r tackjärn och vid Stålbåga bruk 21,420 c:r stäng- eller ämnesjärn, varav 11,667 smältstycken. – Under Ekensholm hörde länge säteriet Johannisnäs, som nu lyder under Sparreholm i Hyttinge. – Handö säteri m. fl. hör under Åkers styckebruk i Åkers socken. 

Flens socken, fordom skrivet Fleen, gränsar i norr till Mellösa, i öster till Helgesta, i söder till Forssa och Vadsbro och i sydvest till Skyllinge. År 1870 var folkmängden 852 personer på 198 hushåll. Flen är i kyrkligt hänseende annex till Lilla Mellösa. 

Socknens förnämsta gods är Stenhammars säteri med flera underlydande inom och utom Flen samt kvarn, tegelbruk och kalkugn. Gården är en bland de skönast belägna i hela Södermanland emellan två sjöar, av vilka sjön Valdemaren i väster, Åbyggnaden, slottslik och försedd med flera torn, förskriver sig delvis från den senare hälften av 1600-talet, men har av den nuvarande ägaren blivit ombyggd och erhållit sitt prydliga utseende. Helt nära gården går västra stambanan fram med station ej långt från Flens kyrka. Stället hette fordom Slæthammar eller Slædehammar och beboddes i början av unionstiden av Ingevald Lauresson Lilje. På 1500-talet ägdes gården av Erik Jönsson Asp, ärvdes av sonen Schæring och kom med dennes dotter, Karin till Johan Göransson Rosenhane. Dennes son Johan, riksråd och bror till den bekante Schæring, skall ha uppfört slottet och givit stället dess nuvarande namn. Från hans änka kom Stenhammar till den Ribbingska släkten samt därpå genom gifte till den Falkenbergska, såldes i början av vårt århundrade till grosshandlare Söderberg och tillhör nu hans måg f. d. landshövdingen frih. P V. Kræmer, vilken om gårdens odling har inlagt stora förtjänster.

Forssa socken gränsar i sydost till Årdala, i sydväst och väster till Blacksta och Vadsbro, i norr till Flen och i nordost till Helgestaviken av Båfven. År 1870 var folkmängden 711 personer på 166 hushåll. Socknen är i kyrkligt hänseende annex till Årdala. Kyrkan har gravkor för släkterna Ehrenclou och Palmstierna. 

Invid sjön Uren ligger säteriet Malstanäs, vilket på 1700-talet tillhörde bland andra lagman M. Palmstierna samt hans måg C. von Ehrenclou, i vårt århundrade friherre Wachtmeister och friherre Lejonhufvud och nu med underlydande hemman, kvarn och såg ägs av kapten Otto von Bahr. – Vid samma sjö ligger även Sofielund, som lyder under Stäringe i Ardala socken – Dessutom märks Skedevi säteri nära Helgestaviken, tillhörigt grevinnan Clara Bonde. – Inom Forssa finns flera borglämningar, av vilka en mycket vacker norr om Sofielund på ett berg vid sjön Uren. 

Helgesta socken, under medeltiden Haelghasta, gränsar i väster till Flen, i norr till Lilla Malma, skiljes i nordost genom Hyltinge vik från socknen av samma namn, i sydost genom Båfven från Ripsa samt i sydväst genom Helgestaviken från Årdala och Forssa. Socknen utgör sålunda till det mesta en landtunga mellan Båfven och dess vikar. År 1870 var folkmängden 969 personer på 259 hushåll. Helgesta hör med sitt annex Hyltinge till domprosteriet och bildar ett alternerande konsistoriellt och patronellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3,130 rdr rmt. Patronatsrätten utövas av ägaren till det i annexet belägna Sparreholm. Sacellaniet är alltid patronellt. 

Socknens förnämsta gods är säteriet Råckelsta, beläget vid Hyltingeviken. Det har sedan slutet av förra århundradet tillhör släkten Holst och ägs nu av omyndige Åke Holst. 

Hyltinge socken gränsar i sydväst till Helgesta, väster till Lilla Malma, i nordost till Dunker och Gryt samt i söder till Båfven och dess vikar. År 1870 var folkmängden 993 personer på 248 hushåll. Socknen är annex till Helgesta. 

På en udde i den norra ändan av Hyltingeviken ligger liksom inbäddat i naturliga och konstgjorda parker det vackra säteriet Sparreholm, ett av Södermanlands betydligaste gods. Själva huvudgården var ursprungligen en bondby, Hyltingeby, som i början av 1600-talet innehades av Bengt Sparre till Rossvik, efter några år blev säteri under namn av Hyltingenäs och från 1643 kallades Sparreholm. I Sparresläktens ägo var egendomen till 1757, då den av Fr. Ulf Sparre såldes till friherre Anton de Geers änka, född grevinna Taube och tillföll hennes efterlevande man i andra gifte friherre J. V. Sprengtporten, vilkens son. f. d. överståthållaren, friherre J. V. Sprengtporten är Sparreholms nuvarande ägare. Med godset har efter hand blivit införlivat en hel mängd underlydande varibland det närbelägna säteriet Långdunker. Sin framstående rang såsom en väl skött lantegendom har Sparreholm vunnit genom sin nuvarande ägare, vilken även förskönat den vackert belägna och väl bebyggda gården. Sparreholm är med tillhörande hemman inom Hyltinge, Helgesta och Dunkers socknar samt flera verk och lägenheter, såsom kvarnar, sågar, bränneri och tegelbruk värderat till omkring 650,000 rdr rmt. 

Lilla Malma socken, omkring Malmköpingsån, gränsar i söder till Helgesta, i sydvest till Mellösa, i norr till Husby-Rekarne och Ärla samt i öster till Hyltinge. År 1870 var folkmängden 1,459 personer på 337 hushåll. Malma är i kyrkligt avseende annex till Dunker. 

Inom socknen ligger Malmköping, vilken år 1785 blev såsom köping priviligerad, men ännu i dag i civilt avseende tillhör andra fögderiet, i judiciellt lyder under Villåttinge häradsrätt samt i kyrkligt hänseende är en del av Lilla Malma. Köpingen, regelbundet byggd med gator och torg, är belägen på en ås i närheten av Malmahed, exercisplatsen för Södermanlands regemente. Fastighetsvärdet utgjorde å 1870 236,085 rdr rmt, det mesta för hus och tomter. Folkmängden uppgick samma år till 414 personer på 112 hushåll. De förnämsta näringskällorna är handel och hantverk, av vilka den förra år 1870 skall ha sysselsatt 6 handlande med en betjäning av 9 personer, den senare 22 idkare med 19 arbetare. Åkerbruket är såsom näringsfång utan all betydenhet. 

Inom Malma ligger vid den lilla sjön Bjuren säteriet Fräkentorp, som tillhört de Leijelska godsen i Södermanland och på 1780-talet inköptes av presidenten friherre Gustaf von Celsing. Det övergick efter dennes död till brödren envoyéen U. von Celsing, utgjorde en del av det genom honom upprättade s. k. Celsingska fideikommisset och innehas nu av brukspatron L. G. Celsing på Hellefors. Under Fräkentorp hör, även som fideikommiss, Smedtorps bruk, beläget vid Malmköpingsån samt anlagt av Albin Noy. Det kom sedan till Johan Lohe och hans måg landsh. Leijel samt såldes med Fräkentorp och andra till presidenten V. Celsing. År 1871 utgjorde brukets tillverkning 3,433 c:r stångjärn och 228 c:r spik. – Bland andra gårdar märks Grinda säteri, som delvis tillhört pfalzgreven Johan Casimir och Axel Oxenstierna, genom köp kom från dem till riksrådet Erik Ryning, sedan innehades av släkterna Kruse, Rosenhane m. fl. och i våra dagar ägs av justitierådet friherre G. W. Leuhusen. 

Lilla Mellösa socken, under medeltiden även kallad Mædhalösa, omkring Helleforsån, gränsar i söder till Flen, i sydväst till Skyllinge, i väster till Floda, i norr till Husby-Rekarne och i öster till Lilla Malma. År 1870 var folkmängden 2,345 personer på 512 hushåll. I kyrkligt hänseende hör Mellösa till domprosteriet och bildar tillsammans med sitt annex Flen ett alternerande konsistoriellt och patronellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 2895 rdr rmt. Patronatsrätten tillkommer ägaren av det i annexet belägna säteriet Stenhammar. 

I den södra och mer odlade delen av socknen ligger vid den lilla Yxtasjön det vackra säteriet Yxtaholm, fordom kallat Yxta, omtalat redan 1329 och sätesgård från 1580-talet, då stället tillhörde Sven Lilje. Det ägdes sedan vanligen genom arv av flera familjer och kom på 1700-talet till frih. G. N. Clodt, som blev den egentlige skaparen av det nuvarande Yxtaholm. Han uppförde 1752 åbyggnaden av sten, bebyggde alla torpen, samt förenade genom en lång stenbro holmen med fasta landet. Godset ägdes sedan av Tottie, i vårt århundrade av exel. greve De Geer samt tillhör nu hans dotterson, friherre C. B. E. von Platen. – Längre åt norr bland socknens skogsmarker ligger vid Helleforsån Helleforss järnverk med masugn, gjuteri, mekanisk verkstad, kvarn, såg samt underlydande hemman. Malmen erhålles från Stafs gruva i Floda socken. Bruket anlades 1659 av Albin Noy, ägdes på 1680-talet av Johan Lohe, kom med hans dotter Hedvig till A. Leijel och såldes av deras son jämte hans övriga svenska egendomar Smedstorp, Fräkentorp. Biby, Hvarsta och Fjällskäfte till presidenten, friherre Gustaf von Celsing. Denne ärvdes av brodern envoyén U. von Celsing, vilken upprättade det s. k. Celsingska fideikommisset, enligt vilket Biby, Hvarsta, Fräkentorp, Smedstorp, 2/3 av Hellefors bruk m.m. tillföll stiftarens brorson major L. G. von Celsing, samt Fjällskäfte säteri hans brorsdotter, änka efter Elof Ihre. Den nuvarande innehavaren av Hellefors är brukspatronen L. G. von Celsing, vilken med mycken flit och kostnad både förskönat själva stället och givit såväl bruket som egendomen ett betydligt ökat värde, genom nyodlingar och bruksrörelsens utvidgande. Vid bruket tillverkades 27,144 c:r tackjärn samt 11,140 c:r gjutgods, varav 3,633 c:r åstadkommas genom tackjärnets omsmältning i särskilda ugnar. – Vid Harpsundssjön ligger säteriet Axelsberg nu tillhörigt F. Sparre. Inom socknen finns flera borglämningar, av vilka på en höjd norr om Mellösasjön, bestående av två väl bibehållna ringmurar. 

Vadsbro socken, förr Wadzbro, gränsar i söder till Bettna, i väster till Lerbo, i nordväst till Skyllinge, i norr till Flen, i öster till Forssa och i sydost till Blacksta. Mot Bettna och Lerbo utgör Långhalsen gräns på en betydlig sträcka. År 1870 var folkmängden 909 personer på 201 hushåll. I kyrkligt hänseende är Vadsbro annex till Blacksta. Kyrkan har ett vackert gravkor för släkterna Ryning och Stålarm, ett för släkten Falkenberg samt gravar för släkterna Stuart och Rosenkrantz. 

Invid sjön Långhalsen ligger det gamla, ståtliga säteriet Lagmansö, likasom inbäddat i en av dessa naturliga, ekrika parker, av vilka Södermanland har flera att framvisa. Det är ett gammalt släktgods med många anor. Under förra hälften av 1300-talet ägdes Lagmansö av riksrådet Sigge Magnusson av Vinstorpasläkten och efter honom av änkan Ramborg Carlsdotter. Det beboddes i början av unionstiden av riddare Ulf Bengtsson (Sparre), som skrev sig till Lagmansö och efter honom av mågen riddaren Gustaf Algotson (Sture), som var ortens häradshövding och riksråd. Det kom med hans dotter Brita till hennes båda män, riksråden David Bengtson Oxenstierna och den från slaget vid Brunkeberg bekante Knut Posse. 

I nyare tider tillhörde Lagmansö länge, vanligen genom gifte, en mängd av adliga släkter, däribland, Ryning och Kruse, och kom slutligen på 1670-talet, även genom gifte, till Henrik Falkenberg i Trystorp, hos vilkens efterkommande det alltsedan förblivit. År 1774 gjordes Lagmansö av friherre Gabriel Falkenberg till fideikommiss, därigenom att fideikommissnaturen dit överflyttades från Odensviholm i Kalmar län. Erik Ryning skall ha bebyggt gården, ungefär sådan den nu är, men av träd: den nuvarande byggnaden av sten med fristående flyglar uppfördes under 1760- och 1770-talen av friherre Gabriel Falkenberg. För en tid sedan innefattade Lagmansö 25 mantal i 5 socknar och hade ett fastighetsvärde av ungefär 550,000 rdr rmt. Fideikommissets närvarande innehavare är kammarherren, frih. H. G. Falkenberg. – På den norra stranden av sjön Väckeln, mot norr skyddad av reslig barrskog, men för övrigt omgiven av leende tavlor åt alla håll ligger säteriet Hedenlunda, det andra. av de båda stora gods, mellan vilka nästan hela Vadsbro är delat. Gårdens själva namn tycks vittna om en hög ålder. Ett och annat namn på ägare till Hedenlunda får man tag uti redan från vår medeltid, men någorlunda säker blir gårdens historia ej förrän i slutet av 1500-talet, då den av hertig Carl, som blivit dess ägare, gavs åt den till Sverige inflyttade skotten Hans Stuart. Från hans sondotter och hennes man reducerades Hedenlunda 1683, men kom följande året genom byte till friherre Henr. Falkenberg för att efter hans änkas död 1727 övergå till mågen frih. Hugo Hamilton av Hageby. I den släkten blev gården till 1813 och kom då genom gifte till greve Nils Bonde, vilkens änka 1849 sålde det till f. d. statsrådet greve Henning Hamilton. År 1856 övergick det genom köp till friherre Seth Adelsvärd och äges nu av hans änka och döttrar. Hedenlunda är i närvarande stund en av Södermanlands bäst skötta egendomar, men dess egentliga odling är av ungt datum och började först, då greve Henning Hamilton blev dess ägare. Under godset höra Ellmora och Ökna säterier och dess fastighetsvärde är ungefär 350,000 rdr. 

Årdala socken, förr Ardala, gränsar i öster till Ripsa, i söder till Husby-Oppunda, i väster till Blacksta och Forssa samt nordost till Helgesta. Socknen har mot Ripsa naturlig gräns i sjön Båfven och stöter i nordost till Helgestaviken. Folkmängden år 1870 var 1,058 personer på 255 hushåll. Ardala hör till Oppunda östra prosteri och bildar med sitt annex Forssa ett konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 4,125 rdr rmt. 

Årdala socken har fordom, liksom Forssa, hört till Oppunda och lades först i senare tider till Villåttinge härad. Bland större gods märks i främsta rummet säteriet Vibyholm, utomordentligt skönt beläget på en holme i sjön Båfven. Det är grundat på en by vid namn Viby och erhöll sitt nuvarande namn redan av hertig Carl, som blivit ställets ägare. Han grundlade även slottet, som sedan fullbordades av hans änka, längre fram i tiden nästan föll i ruiner och först i Bondesläktens ägo blev restaurerat. Egendomen donerades på 1630-talet till greven av Vasaborg, som skrev sig friherre till Vibyholm, blev från hans änka reducerat, utbyttes av greve J. J. Hastfehr, kom senare genom köp till änkefru C. Ribbing och slutligen 1730 genom nytt köp till greve G. Bonde. Med dennes dotter kom Vibyholm till riksmarskalken greve Carl Bonde, vilken 1789 gjorde det till fideikommiss för andre sonen greve Fredrik Ulf Bonde. Efter dennes död blev sonen greve Gustaf Bonde fideikommissets innehavare, och först med honom kan man säga att godsets rationella odling har begynt. Slottet ser präktigt ut och omges av en mängd vackra anläggningar. Godset med sina många tillhörande, däribland Sibro kvarn, har ett taxeringsvärde av mer än 500,000 rdr rmt, därvid inberäknade hemman inom Ripsa och Helgesta socknar. – Socknens andra stora gods är säteriet Stäringe, beläget i sydliga ändan av sjön Uren. Gården är gammal och omtalas i slutet av 1300-talet, tillhörde under förra hälften av det 16:de århundradet riksrådet Åke Göranson Tott till Tidö och hans dotter Kerstin samt kom genom henne till riksrådet Johan Pederson Båt. Det ägdes sedan av dennes brorson och hans dotter Brita, änka efter Arvid Posse på Engsö, vilken synes ha bebyggt gården till säteri. Med hennes dotter kom Stäringe på 1600-talet till Sparreätten samt 1709 genom börd till friherrinnan C. Ribbing, född Falkenberg. Det tillhörde sedan sönerna Per och Conrad Ribbing, övergick därpå genom gifte till friherrliga ätten Falkenberg på Lagmansö samt såldes i vårt århundrade först till friherre S. Ribbing och av honom till godsets nuvarande ägare friherre A. T. Adelsvärd, som uppfört den vackra åbyggnaden av sten och genom odlingar och förbättringar av alla slag givit Stäringe en framstående plats bland länets lantegendomar. Godset har underlydande inom Årdala, Forssa, Lerbo och Blacksta socknar, och var för ett par år sedan värderat till nära 600,000 rdr rmt – Årdala har en ovanlig mängd av fornlämningar, däribland massor av ättehögar på åsen öster om kyrkan. 

(Texter ur Sverige, en topografiskt-statistisk beskrivning, av Magnus Höjer 1875.)

Stenhammars slott, Flen

Säterier, slott och herresäten

Axelsberg säteri.
Broby säteri.
Ekensholm är en slottsliknande herrgård och ett tidigare säteri vid norra stranden av sjön Dunkern i Dunkers socken, Flens kommun, Södermanlands län. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes 1827 för Knut Kurck.
Grinda säteri.
Handö säteri.
Hedenlunda slott i Vadsbro socken. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes i mitten av 1700-talet. Platsen har varit bebodd sedan 1000-talet.
Johannisnäs säteri.
Lagmansö herrgård i Vadsbro socken. Lagmansö är känt som sätesgård sedan 1300-talet och tillhörde under första hälften av 1300-talet riksrådet Sigge Magnusson av Vinstorpaätten.
Långdunker säteri.
Malstanäs säteri.
Mälby herrgård i Helgesta socken. Gårdsbebyggelsen härrör från 1700-talets början och är till stora delar mycket välbevarad. Byggherre var en ättling till Lars Westgöthe.
Rockelstad slott. Ett nationalromantiskt renässansslott vid sjön Båvens strand med mycket intressant historia. År 1900 förvärvades Rockelsta av greve Eric von Rosen som ägde stället till sin död 1948. Under von Rosen fick byggnaden i stort sett sitt nuvarande utseende genom arkitekt Ivar Tengbom som då var 22 år.
Schedewij säteri i Forssa socken.. Schedewij var känt sedan slutet av 1200-talet. 1689 ägdes säteriet av Carl Gyllenpistol vars dotter år 1715 gifte sig med en av Södermanlands mest bekanta krigshjältar nämligen dåvarande överstelöjtnanten Rutger Fuchs.
Sparreholms slott i Hyltinge socken. Godset är beläget strax utanför järnvägssamhället Sparreholm i Hyltinge socken. Sparreholms slott ligger vid Hyltingeviken av Båven, och hör till ett av Södermanlands förnämsta herresäten.
Stenhammars slott i Flens socken. Huvudbyggnaden består av en stenlänga i två våningar med flera torn och uppfördes 1658 troligen efter ritningar av Jean de la Vallée och fick sitt nuvarande utseende på 1800-talets mitt genom arkitekt Abraham Nyström.
Stäringe säteri i Årdala socken. Platsen var bebodd redan under forntiden. Egendomen är känd från första hälften av 1300-talet, då det omnämns i skrift 1338. Stället tillhörde då riddaren Sigge Magnusson på Lagmansö (av Vinstorpaätten), men tycks inte ha varit bebyggd, utan lydde i 200 år under Lagmansö. Brita Gustafsdotter Bååt gjorde godset till säteri i början av 1600-talet.
Torps säteri.
Vibyholms slott i Årdala socken. Platsen har varit bebodd sedan järnåldern. Området förvärvades 1580 av Karl IX från Elf Pauli av ätten Hjort af Vilsta och började kallas Wibyholm omkring 1586. Egendomen ombildades till gods åt hans gemål Kristina. Efter hennes död 1626 återgick det till kronan. Nuvarande byggnad uppfördes 1622–1625 på Slottsholmen, en ö i Båven. Möjligtvis fanns redan då ett stenhus på ön, eftersom byggnadsdelar i norra flygelns källare tillhör ett äldre hus.
Åkerö säteri.

Sevärdheter

Yxtaholms slott, Flen
Gravkullarna, Flen, Södermanland
Gårdsbutiken Ändebols gård i Flen är värd många besök
Rockelstad slott, Flen
Flens hembygdsgård.
Gjuterimuseet i Hälleforsnäs
Museet i Malmahed
Malmköping, Flen
Museispårvägen i Malmköping
Hembygdsgården i Malmköping
Strykjärnsmuseet i Malmköping

Antal invånare i Flens kommun

Antal invånare år 1970: 18 354
Antal invånare år 1990: 17 392
Antal invånare år 2000: 16 565
Antal invånare år 2022: 16 281

År 2020 hade 44,1 procent av männen mellan 15-44 i Flens kommun utländsk bakgrund.

Val 2018 i Flens kommun

S: 30,16 procent av rösterna
SD: 18,81
M: 16,34
C: 13,32
V: 8,65
L: 4,36
KD: 4,08
MP: 3,06

I distriktet Hälleforsnäs fick Socialdemokraterna 42,69 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 7,67 procent.

Påtvingad migration

Sverige förändras demografiskt på grund av ansvarslös påtvingad massinvandring från kulturer som inte är kompatibla med vår egen. Bakom den politiken står politiker i riksdagen och i kommunerna som öppnar upp för en politik som andra tvingas ta konsekvenserna av. 

Politikerna i riksdagen är tveklöst inget annat än landsförrädare när de kan instifta lagar som tvingar alla kommuner att ta emot asylsökande som fått uppehållstillstånd, ofta på grund av orsaker som inte har något som helst med verkliga asylskäl att göra. I januari 2016 infördes bosättningslagen efter beslut i riksdagen av Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är samma partier som införde lagen om att tvinga alla medborgare att betala en public-serviceavgift via skattsedeln, vare sig man har TV eller inte. Det är också samma partier som ser till att det byggs moskéer över hela landet och att islam etablerar sig här med full kraft. Tillsammans med Sverigedemokraterna vill de också att EU utvidgas och att Sverige går med i krigsalliansen Nato som vill expandera till land efter land för att kunna förändra politiken överallt och bidra till ökad globalisering.

Under 2015 öppnade ett asylboende i Solgården på Lyckebovägen 6 som tidigare var ålderdomshem. I stora delar av landet lades ålderdomshem ned när åldringarna tvingades flytta ut för att ge plats åt migranter. Även andra asylboenden öppnade i Flen och i minst ett fall var det stort hemlighetsmakeri bakom för att allmänheten inte skulle få reda på omständigheterna.

När oskyldiga svenskar drabbas av migrationspolitikens effekter, vare sig det är kostnader eller annat så gömmer sig politikerna och försöker skylla på allt utom sina egna ansvarslösa beslut. När kritiker påtalar vilka konsekvenserna blir beskylls de ofta för ”rasism” eller främlingsfientlighet”. Massmigrationen ska nämligen fortsätta i all evighet för att makteliten som ligger bakom den politiken vill att Sverige ska globaliseras och bli ett ”blandland” (som Stefan Löfven (S) uttryckte det).

Om man inte vill att Sverige ska förstöras och att alla de fel och brister som drabbat Sverige och svenskarna ska åtgärdas måste man rösta på ett parti som vill rätta till alla fel. I riksdagen finns det inget parti som på allvar vill göra något och då måste man välja ett bättre alternativ. Det finns ett sådant och det är Alternativ för Sverige.

Medias roll i samhällsförändringen

De inflytelserika mediabolagen Bonniers och Schibsted och de tidningar som ingår i dessa koncerner, bland annat Expressen, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och en mängd lokaltidningar, har mer eller mindre systematiskt verkat för att Sverige ska globaliseras. Sveriges Television, Sveriges Radio och TV4 har också en tydlig agenda som går ut på att framställa invandringskritiker som dåliga människor, medan politiker som förstör landet med en skadlig politik som orsakar omfattande samhällsproblem aldrig kritiseras. För det observante framstår det som tydligt att media står bakom en politik som slår sönder det gamla trygga Sverige och vill byta ut svenska folket mot migranter från hela världen. Dagspressen borde bojkottas totalt av alla som vill Sverige väl. Så länge det finns människor som betalar för dessa propagandatidningar kommer de att finnas kvar och agitera för en direkt svenskfientlig politik. Media försöker också aktivt hindra människor från att uttrycka sina åsikter offentligt, och om några ändå vågar göra det använder media olika metoder för att framställa människor med sunda åsikter som ”extremister” eller allmänt suspekta – för att de motsätter sig en negativ samhällsutveckling. En av få tidningar som motsätter sig den utvecklingen och därför är läsvärd är Nya Tider. Så det finns ljus i mörkret.

Samma ämne:

Flens historia
Runstenar Södermanland – Sö 70
Malmköping, Flen
Yxtaholms slott, Flen
Gravkullarna, Flen, Södermanland
Gårdsbutiken Ändebols gård i Flen är värd många besök
Rockelstad slott, Flen

Liknande ämnen:

Sverige blir alltmer totalitärt
Det råder inbördeskrig i Sverige
Socialdemokrater vill förbjuda kritik mot sin politik
Socialdemokraterna skapade helvetet i förorterna
Sverige som krigszon
Hur kunde politikerna låta det gå så långt?
Invasionsverkets groteska verksamhet
Socialdemokraterna låter islam ta över landet
Sverige är ett ockuperat land
Myndigheten för samhällsförstörelse
Så koloniseras Sverige
Om 45 år är de etniska svenskarna i minoritet i Sverige
Etniska svenskar är snart i minoritet i sitt eget land
Sverige har tagit emot över 3 miljoner migranter sedan 1970
Tage Erlanders (S) kungsord
Sveriges Television som Sveriges dödgrävare
Kommer Sverige att gå under?
LO ger 50 miljoner till Socialdemokraterna så att de kan förstöra Sverige ännu mer
Nytt fackförbund vill vara partipolitiskt oberoende
Alternativ för Sverige
Så här ser den demografiska hotbilden ut i Sverige

Några andra orter och kommuner som bloggen nyligen har besökt:

Arjeplog, Lappland (2020)
Bollnäs, Hälsingland (2021)
Borlänge (Dalarna) 2020
Borås, Västergötland (2020)
Botkyrkas framväxt och förfall (2021)
Dikanäs, Lappland
Eskilstuna, Södermanland (2021)
Filipstad, Värmland (2021)
Finspång, Östergötland (2019)
Fisksätra och Solsidan, Nacka (2021)
Flemingsberg, Huddinge (2021)
Glommersträsk, Arvidsjaur, Lappland (2020)
Grums, Värmland (2022)
Grästorp, Västergötland (2022)
Gävle, Gästrikland (2022)
Götene, Västergötland (2022)
Hagalund, Solna (2019)
Hagastaden, Stockholm (2021)
Hallstahammar, Västmanland (2020)
Hallstavik, Norrtälje (2020)
Hedemora kommun, Dalarna (2022
Hjo, Västergötland (2021)
Hoting, Strömsund, Ångermanland (2020)
Hylte, Halland (2022)
Håbo kommun, Uppland (2022)
Jokkmokk, Lappland (2020)
Järfälla kommun, Uppland (2022)
Kalmar, Småland (2022)
Katrineholm, Södermanland (2022)
Kungsbacka, Halland (2022)
Köping, Västmanland (2021)
Lesjöfors, Värmland (2021)
Lindesberg, Västmanland (2021)
Ljungby kommun, Småland (2022)
Ljusnarsberg, Västmanland (2021)
Ludvika, Dalarna (2021)
Lysekil är en totalt misskött kommun (Bohuslän) (2020)
Malmköping, Flen (2021)
Mellerud, Dalsland (2022)
Nora, Västmanland (2019)
Norberg, Västmanland (2020)
Norrtälje, Uppland (2020)
Nykvarns kommun, Södermanland (2022)
Olofströms kommun, Blekinge (2022)
Rinkeby, Stockholm (2020)
Robertsfors kommun, Västerbotten (2022)
Ronneby, Blekinge (2022)
Sandvikens kommun, Gästrikland (2022)
Sigtuna, Uppland (2022)
Skäggetorp, Linköping, Östergötland (2020)
Sollefteå, Ångermanland (2017)
Sorsele, Lappland (2020)
Strängnäs, Södermanland (2022)
Surahammar, Västmanland (2021)
Sävsjö kommun, Småland (2022)
Söderhamn (Hälsingland) 2017
Södertäljes uppgång och förfall (2021)
Tibro, Västergötland (2020)
Tierps kommun, Uppland (2022)
Torsby, Värmland (2021)
Trosa, Södermanland (2022)
Täbys nya betonggetto
Upplands-Bro, Uppland (2021)
Upplands Väsby, Uppland (2020)
Uppsala i fritt fall, Uppland (2020)
Uppvidinge, Småland (2022)
Valdemarsvik, Östergötland (2020)
Vingåker, Södermanland (2020)
Vårgårda kommun, Västergötland (2022)
Vällingby som misslyckat experiment, Stockholm, Uppland (2020)
Vännäs, Västerbotten (2022)
Värnamo, Småland (2022)
Åmål, Dalsland (2021)
Årjäng, Värmland (2021)
Östersund, Jämtland (2022)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s