Orter, städer, landskap

Sorsele, Lappland

Sorsele är en kommun, socken och tätort i Lappland. Namnet är övertaget från kyrkbyn och innehåller sel ’lugnvatten i å eller älv’. Förleden är en försvenskning av umesamiskans Suorssá, som i sin tur kan återgå på ett äldre, icke belagt svenskt Sörsele. Norr om byn finns Norrsele. Sorsele ligger i Lappland.

Första gången ordet lappmark används är när kung Magnus Eriksson år 1340 utfärdade bestämmelser om att alla som bekänner sig till kristen tro får ta och äga mark i Lappmarken om de betalade skatt och följde Hälsingelagen.

Delar av det ödsliga Norrland var föremål för intresse från Ryssland och Norge och den svenska staten insåg att ett sätt att säkra territoriet var att befolka det med människor som var bofasta och lojala till staten.

Under medeltiden hade handelsmän, bikarlar, fått monopol på handel och skatteuppbörd med samerna i Torne, Lule och Pite lappmarker. Gustav Vasa såg till att ändra på reglerna och införde direkt beskattning av samerna och bikarlarna blev enbart handelsmän utan rätt att hämta in skatt, det arbetet utfördes nu av kungens fogdar.

Hertig Karl beslutade år 1606 att kyrkplatser skulle anläggas i lappmarkerna. Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk och Enontekis blev kyrkplatser. Arjeplog fick egen församling 1640 och Åsele 1648. Sorsele blev en annexförsamling till Lycksele.

Vid kyrkplatserna skulle samerna samlas vid Tomasmäss (den 21 december som var helgdag fram till 1772 och den dag då vintersolståndet inföll) då julfriden började och skulle vara där till kyndelsmäss den 2 februari. Samerna skulle också infinna sig på vårfrudagen den 25 mars och en eller två veckor framåt. Dels skulle de besöka gudstjänsten och dels skulle marknad hållas så att fogden som hämtade in skatt också kunde köpa skinn till kronan. 

Landshövdingen i Västerbottens län Johan Graan, som var son till en same, ställde 1668 iordning landsvägen mellan Umeå och Luleå så att häst och vagn kunde ta sig fram. När Graan reste i Lappmarken såg han att det fanns odlingsmöjligheter i landskapet och att svenska bönder skulle kunna flytta dit. Grann skrev ett brev till rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie (som ledde Karl XI:s förmyndarregering) och föreslog att nybyggare skulle kunna flytta dit.

Graan menade att samer och svenska nybyggare skulle kunna bo sida vid sida och en av tankarna var att det svenska territoriet lättare skulle kunna försvaras mot yttre fiender om det fanns en bofast befolkning i Lappmarken.

År 1673 kom det så kallade Lappmarksplakatet (Kongl. Plakat den 27 September 1673, angående lappmarkernas bebyggande) som undertecknades av Karl XI, men till innehållet huvudsakligen var ett förslag som Johan Graan utarbetat.

Förslaget innebar att nybyggare som etablerade sig i lappmarkerna fick 15 års skattefrihet, därefter låg skatt och dessutom slippa bli inkallad till krigstjänst. Tanken var att försöka förmå folk från Österbotten och Västerbottens kustsocknar att slå sig ned i lappmarkerna.

Resultatet blev en inflyttning från Finland där de inflyttade ägnade sig åt svedjebruk, vilket ledde till en konflikt med samerna som såg sina jaktmarker bli förstörda. År 1695 utfärdades ett nytt Lappmarksplakat för att minska på svedjandet och öka arbetet med att bryta upp åkrar och ängar samt ägna sig åt boskapsskötsel och jordbruk.

År 1749 förnyades reglementet för nybyggare som också blev skyldiga att bygga hus, odla jord och endast jaga en halvmil från sitt hemman. Nybyggarna skulle ägna sig uteslutande åt sina egna näringar och inte konkurrera med lapparnas näringar som var jakt och renskötsel.

Befolkningen i Sorsele kunde öka och födelsetalen var högre än dödstalen, vilket gjorde att antalet invånare blev fler. I slutet av 1800-talet växte skogsindustrin som näring och förde med sig förbättringar i ekonomin. Kommunikationerna förbättrades när vägnätet började byggas ut. Sorsele fick läkare 1889, ett gästgiveri 1893 och en jägmästare 1901. Trots det gjorde svårigheter med försörjningen för en del invånare att de valde att lämna sina hem. Mellan 1881 och 1907 emigrerade 79 personer, ungefär hälften till Norge och hälften till Nordamerika.

Omkring år 1910 bodde ungefär 3 000 personer i Sorsele och antalet invånare nådde sin topp på 1950-talet med omkring 6 000 invånare. En bra infrastruktur hade byggts upp av invånarna vilket speglas i att 514 gårdar kunde leverera 1 500 ton mjölk år 1953.

Sedan började många kurvor peka nedåt. Omkring 1970 var det fler som dog än som föddes i Sorsele. 1987 fanns det endast 33 mjölkgårdar kvar och 2015 fanns det två mjölkgårdar i Sorsele.

Sorsele Turist- och Hembygdsförening bildades 1947. På hembygdsgården finns flera äldre byggnader som bevarats. En av byggnaderna är Bagarstugan som uppfördes 1893 i Huftasjö och flyttades till hembygdsområdet 1978. Stugan var från början bostad för en familj på två vuxna och nio barn och inrymde även en vävstol.

Idag står byggnaderna kvar som monument över en svunnen tid. 

Bagarstugan på Hembygdgården

Hur har då politikerna i modern tid tagit hand om sin kommun? Vid en närmare betraktelse ser det mer än skrämmande ut. De lyssnar inte på folkopinioner, de kommer inte med några vettiga förslag på hur man på bästa sätt ska ta hand om Sorsele och göra kommunen mera välmående, mera trygg och få invånarna att vilja bo kvar. Politikerna gör precis allt som man inte borde göra. I stället för att lägga grunden för en bra framtid och arbeta vidare på den grund som fanns väljer man att importera människor från andra världsdelar för att man inbillar sig att det är till gagn för kommunen. En del politiker i Sorsele säger att man ”behöver folk” utan att reflektera över hur man går ansvarslösa socialdemokratiska rikspolitikers intressen. Man lägger nu grunden för framtida ekonomiska, sociala och demografiska problem. De borde ta lärdom av hur främst socialdemokratiska politiker i kommuner och i riksdagen misskött landet när de skapat mängder av utanförskapsområden som är farliga, socialt dysfunktionella, kostsamma och allmänt otrevliga.

De politiker som medvetet eller omedvetet riskerar att omvandla Sorsele – på lång sikt – till ett nytt Rinkeby eller Rosengård borde bosätta sig i något lämpligt utanförskapsomåde några veckor eller längre för att få en insikt om vad som håller på att hända med hela landet där inkompetenta politiker tillåts kontrollera utvecklingen.

Kommer de politiker som lägger grunden för framtida problem att ta ansvar för vad de ställer till med? Kommer de att själva inhysa de migranter från Afrika och Mellanöstern som de vill ska komma till Sorsele? Svaret är NEJ. De kommer i stället att låta andra ta konsekvenserna av deras politik. Andra får betala, andra tvingas blir offer får en importerad brottslighet, andra tvingas se politiker fatta beslut som skadar landet och orsakar problem i stället för att att skapa välstånd och ge svenska folket en tro på framtiden.

Så här röstade invånarna i Sorsele i de senaste fyra valen:

Kommunalvalet 2006 i Sorsele

S: 31,65 % av rösterna
C: 27,09
V: 14, 34
M: 10,43
KD: 8,42
FP (L): 5,63
MP: 1,96

Kommunalvalet 2010 i Sorsele

S: 37,94 % av rösterna
V: 21,38 %
C: 21,26
M: 7,70
KD: 6,54
MP: 3,73
Övriga: 1,16

Kommunalvalet 2014 i Sorsele

S: 35,70 % av rösterna
V: 26,17
C: 17,36
M: 6,85
SD: 6,40
KD: 6,20
MP: 0,98
FP (L): 0,26

Kommunalvalet 2018 i Sorsele

S: 38,17 % av rösterna
V: 36.45
C: 14,04
M: 6,79
SD: 3,30
KD 0,40
L: 0,26
MP: 0,26

Så vad vill då väljarna som röstat på politiker som inte klarar av att sköta sin egen kommun?

Det är här vad väljarna röstat på:

”Tar vi inte emot flyktingar så går vi under.” (Omsorgschefen Matz Jonsson, februari 2012 i Västerbottens-Kuriren)

”Den kommun som tar emot flest flyktingar är Sorsele i Västerbottens län som har röd majoritet.” (Sveriges Radio 5 maj 2014)

”Vi behöver Sorselebor och vi kommer att behöva arbetskraft, främst inom vården.” (Kommunalrådet Kjell Öjeryd (V) i SvD 4 augusti 2015)

”För Sorsele betyder de tillkommande nyanlända en tillgång! Vi behöver arbetskraft och människor i kommunen för vår utveckling!” (Kommunstyrelsens ordförande Kjell Öjeryd (V) i Folkbladet april 2017)

”Vi behöver mer folk i kommunen, vi är så få.”
(Lilian Holloway (M) i SVT maj 2019)

”Vi behöver fler flyktingar och familjer i Sorsele.” (Lilian Holloway (M) i SVT maj 2019)

Redan under perioden 2002-2010 var invandringens andel av inflyttningen till Sorsele hela 42 procent. Politikerna fortsätter att påstå att ”Vi behöver fler flyktingar och familjer i Sorsele”. Politiker som resonerar på det sättet är inte en tillgång, de är ett problem. Om nu Sorsele behöver fler invånare så kunde man försöka locka till sig svenskar från storstadsområden som tröttnat på att leva i farliga mångkulturella miljöer. Man kunde erbjudit dem en trygg tillvaro i en småskalig miljö och samtidigt få det tillskott av invånare som Sorsele säger sig behöva. Men vad har politikerna då gjort?

Jo de tog kontakt med kommuner som Vallentuna, Ekerö och Vaxholm och avtalade om att flytta deras ”ensamkommande” till Sorsele. Kommunchefen Charlotta Tarras-Wahlberg i Sorsele sade år 2017: ”Vi ville verkligen jobba med det här. Vi behöver inflyttning”. Av någon anledning fullföljdes inte avtalet. Tarras-Wahlberg arbetade som kommunchef i Sorsele och hade en lön på 65 000 i månaden. När hon slutade fick hon behålla sin lön i tio månader. Hur mycket av sin lön har hon avstått till ”ensamkommande? Hur många inhyste hon hemma hos sig? Eller hade hon, liksom andra politiker eller beslutsfattare, den inställningen att andra ska bekosta och lösa de sociala problem och kostnader som migrationen medför när hon föreslog att ensamkommande skulle flyttas till Sorsele?

Det är möjligt att Sorsele är ohjälpligt förlorat för att väljarna lägger sina röster på partier som tar framtiden ifrån svenskarna och av ren dumhet (naivitetet, ondska, välvilja eller vad som helst) och ändrar på demografin till förfång för det folk som byggde kommunen och landet.

Även om någon mot förmodan skulle få till stånd en folkomröstning, som den man hade i Sjöbo 1988 där invånarna röstade nej till flyktingmottagande, så är risken stor att politikerna inte skulle respektera resultat. I en lokal folkomröstning 2016 om huruvida Vattenfall skulle få bygga en vindkraftspark i ett naturskönt område i Sorsele röstade 51,1 procent röstade nej och 46,3 procent röstade ja.

Men de styrande politikerna, som vid tillfället bestod av en koalition mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet, beslutade sig för att att parken skulle byggas trots valresultatet.

I Sverige har vi maktfullkomliga politiker som inte lyssnar på folket. De går sina egna ärenden och då blir resultatet därefter.

Samma ämne:

Mer om Sorseles historia

Tankar om Sverige 2020

Tage Erlanders kungsord

Borlänges förfall

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s