Jimmie Åkesson och SD förespråkar ”öppen svenskhet”

Av Kulturbilder på 7 maj, 2022 • ( 2 kommentarer )

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen var många optimistiska över att det kanske äntligen skulle kunna bli positiva förändringar i Sverige om partiet fortsatte att utmana de övriga partierna med en betydligt bättre politik. Efter några år i riksdagen visade SD inget större intresse för att ta tag i de verkliga problemen och talade om precis allt utom det som var viktigt. Jimmie Åkesson framstod alltmer som en person som ville stå nära det politiska etablissemanget och inte skilja ut sig så mycket från den agenda som råder i svensk media och bland politiker i andra partier. Jimmie Åkesson och SD inledde en stor förändringsprocess omkring år 2015 då han och partiet mer började likna Moderaterna eller KD. Svängningen var så tydlig att det går med säkerhet säga att Åkesson aldrig varit den nationalist han påstått sig vara.

SD började liberaliseras 2015

Den första tydliga förändringen kom under landsdagarna i november år 2015. Det fanns tecken på att ledarna Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof ville säkra sin personliga makt för att få tillgång till alla de förmåner som ledarskapet medförde i form höga löner och annat. För att säkra sin makt kastades många duktiga talanger ut ur partiet på ett väldigt uppseendeväckande och hänsynslöst sätt. En sådan händelse var under hösten 2015 när partiledningen uteslöt de politiska talangerna Gustav Kasselstrand, William Hahne och Jessica Ohlson samt bröt med hela det dåvarande ungdomsförbundet SDU som då hade över 4 000 medlemmar. Partiledningens officiella linje var att de som kastats ut hade brutit mot någon partilinje, vilket inte var sant. De insatta visste mycket väl vad det handlade om och det var en ren maktstrid. Det fanns plötsligt många talangfulla och välutbildade ungdomar som skulle kunna aspirera på höga positioner inom SD då de hade stöd bland många medlemmar. Men just för att de hade stort stöd valde partiledningen att kasta ut dem innan deras popularitet skulle bli för stor och hota andra förtroendevalda som omhuldades av partiledningen.

”Partiledningen trixar med stadgar”

Många i partiet valde att tiga trots det omoraliska i att kasta ut medlemmarna, som inte fick något tack för allt det fina arbete de lagt ner tidigare. Istället valde partiledningen med Åkesson i spetsen att smutskasta de uteslutna offentligt utan att de kunde försvara sig. Påhoppen mot de uteslutna var grova, fula och ohederliga.

Efter landsdagarna 2015 visade den ytterst kompetente och duktige Erik Almqvist hur han såg på uteslutningarna. Han skrev på twitter:

”Att partiledningen trixar med stadgar & beslutsgång är uppenbart. Att flertalet medlemmar accepterar detta & stöder dem är också uppenbart”.

Det var alltså under 2015 som processen för att på ett ohederlig sätt säkra makten för partitoppen inleddes och samtidigt blev partiet betydlig mer liberalt. Jimmie Åkesson, Richard Jomshof och Mattias Karlsson visade att de varken är hederliga eller moraliska.

SD vill slussa in ”nyanlända” i vanliga skolklasser bland svenska elever

Under våren 2016 hade SD en skolpolitisk talesperson som hette Stefan Jacobsson. Han fick sitt uppdrag på grund av lojalitet till partiets nya linje om ”öppen svenskhet” och presenterade den 30 mars ett skolpolitiskt program som var den värsta smörjan något parti i riksdagen presenterat. Det kunde lika gärna ha varit Miljöpartiet som låg bakom.

Förslaget innebar att alla som kommit till Sverige som ”flyktingar” under åren 2015-2016 skulle få stanna i Sverige och att barnen skulle få gå i särskild förberedelseskola för att sedan slussas in i den vanliga skolan bland svenska elever. En som blev riktigt upprörd var Paul Nilsson som skrev följande insändare till flera bloggar:

Den 30 mars hade Sverigedemokraterna presskonferens med Stefan Jakobsson, som är partiets skolpolitiske talesperson i riksdagen. Detta är bland det värsta (kanske allra värst) jag har hört från en SD-företrädare när det gäller partiets ansträngningar att bli rumsrena och accepterade hos de övriga riksdagspartierna och massmedia.

Stefan Jakobsson lät som en företrädare för sjuklövern (eller jag ska kanske säga åttaklövern med sd inräknat). Vad han och SD förespråkar är att nyanlända invandrarelever (enligt Stefan Jakobsson kom det 71 000 nya elever till Sverige förra året) först ska gå i särskild förberedelseskola för att sedan slussas in i den vanliga skolan med de negativa konsekvenser det med erfarenhet leder till för svenska elever (svenskfientlighet, rasism mot svenskar, ”jävla svennar”, könsord mot svenska tjejer med mera).

Med detta skolpolitiska utspel accepterar också SD, likt de andra partierna i riksdagen, ett dramatiskt befolkningsutbyte där svenskarna blir en minoritet i sitt eget land. Det är ett förräderi mot Sverige och svenskarna.

SD förespråkar sedan tidigare så kallad ”öppen svenskhet” där vem som helst kan bli svensk oavsett etnisk bakgrund, kultur och religion. Det spelar ingen roll om de etniska svenskarna är i minoritet eller ej. Alla som bor i Sverige är svenskar, som vissa andra riksdagspartier säger.

På presskonferensen berättade Stefan Jakobsson att han varje vecka spelar volleyboll tillsammans med lärarkollegor. Han sade att de berättar för honom att de inte räcker till som lärare. Vad beror denna otillräcklighet på? Det berättade inte Stefan Jakobsson. Kan orsaken vara den okontrollerade och massiva folkvandringen från fjärran länder?

På presskonferensen föreslog inte Stefan Jakobsson att det behövs ett stopp för asylinvandringen och lycksökare till Sverige samt en omfattande återvandring för att få ett tryggt och harmoniskt samhälle med bland annat en bättre skola.

Om SD fortsätter att bedriva politik på detta sätt så kan man snart kalla dom för ett svenskfientligt parti, likt de övriga riksdagspartierna.

/Paul Nilsson

Stefan Jacobsson försvann sedan från sin post på grund av helt andra orsaker, som inte var så smickrande för honom.

Åkessons svärmor: Ohälsosam ledarkult i partiet

Under hösten 2015 valde Jimmie Åkessons svärmor (hans f.d. sambos mor) att lämna partiet efter omfattande kritik mot partiledningen. Hon kommenterade beslutet så här:

”Den här ledarkulten som finns i partiet i dag är ohälsosam. Går man emot ledningen i åsikter och tankar så kan man bli sparkad, utesluten eller köpas ut. Det här vet alla.

I och med att man har en sån här ledarstruktur så frodas en sådan oerhörd rädsla bland medarbetare och ledamöter. Man går och vaktar på varandra, man vågar inte prata med varandra – för när som helst kan ledningens springpojke komma in på kontoret, säger hon och nämner flera exempel på hur SD-tjänstemän den senaste tiden sagt upp sig eller köpts ut.”

”Alla kan bli svenskar”

Tydliga signaler om fortsatta omsvängningar kom och den som följde partiets utveckling noga ”såg det komma”. Många sympatisörer och allmänheten hade ingen aning att partiet hade förändrats negativt och fortsatte att rösta i tron på att partiet ”ville ta tillbaka Sverige”. Partiet övergav alla tankar på att försvara Sverige som svenskt land och förordade nu ”öppen svenskhet”, vilket innebär fortsatt invandring av folk från hela världen men med en vision om att alla, varifrån världen de än kom, skulle kunna bli ”svenskar”. Till Aftonbladet sade Jimmie Åkesson i juni 2016:

”Vi måste komma bort ifrån bilden av SD som ett parti som tycker att svenskar är bra människor som bott här sedan Hedenhös och är blonda och blåögda. Det här är ett sätt att tydliggöra det. Vi vill stärka medborgarskapet. Vi är för en öppen svenskhet. Du ska kunna bli svensk och vi försöker specificera hur du kan bli en del av den svenska nationen och hur du integreras. Vår syn på integration är att det i väldigt hög grad innebär anpassning för dem som kommer hit.”

Jimmie Åkesson och SD ville markera att vem som helst från vilken del av världen som helst skulle kunna bli ”svensk”, vilken är en fullkomligt bisarr och djupt ohistorisk tanke. ”Öppen svenskhet” är ett begrepp som partiet har hittat på för att kunna legitimera att Sverige blir mångetniskt. Någon hänsyn till demografi, kultur, historia eller våra svenska rättigheter tog Åkesson ingen hänsyn till.

Åkesson ogillar Donald Trump

Orienteringen bort från nationalism fortsatte och när Jimmie Åkesson medverkade i Aktuellt den 9 november 2016 lyckades han ta avstånd från Donald Trump fem gånger på fem minuter. Han kommenterade Trump så här:

”Jag kan beklaga att det blev Donald Trump just som blev den som kanaliserade den här opinionen. Jag hade gärna sett en mera balanserad presidentkandidat.”

”Att Donald Trump lyckas nå fram till vanligt folk, det övergår någonstans mitt förstånd, för han är inte någon vanlig människa utan han har ju sin bakgrund.”

”…synd att de inte kunnat haft en mer balanserad kandidat som kanaliserade det (politiska missnöjet)…”

”…vi får inte få ett så extremt debattklimat som man har haft i USA nu, det vill vi undvika till varje pris så där tror jag vi (Jonas Sjöstedt (V) och Jimmie Åkesson) är överens någonstans…det är viktigt att politikerna och politiken tar tillbaka kommandot över debatten och att vi inte tillåter någon förenklad medifiering eller trumpfiering av debatten utan att vi ska….”

Den 13 november 2016 medverkade Åkesson i Agenda där han fick följande fråga av journalisten Mats Knutsson:

När det gäller muslimer så har Donald Trump sagt att han vill förbjuda alla muslimer från att komma till USA. Så här sade han under valrörelsen: Donald J Trump: ”Donald J Trump is calling for a total and complete shutdown of muslims entering the United States until our countries representatives can figure out what the hell is going on.”

Mats Knutsson frågade Jimmie om vad han tyckte Trumps uttalande.

Jimmie svarade: ”Det är ett exempel på hur han går för långt. Jag förstår att man vill stärka gränskontroller och gränsskydd, att man vill ha bättre kontroll på vilka som kommer in i ett land, det tycker jag att vi ska ha i Sverige också. Men han drar det lite långt när han säger att vi inte ska släppa in en enda muslim i princip, jag vet inte vad han menar med det faktiskt.”

Anna Hagwall uteslöts för att hon kritiserade media

I december 2016 blev Sverigedemokraternas riksdagsledamot Anna Hagwall utesluten för att hon kritiserat medias ägarkoncentration. Hon ville bland annat att ägandet skulle spridas och att TV-licensen skulle avskaffas. Det fick SD att bli hysteriska och ljuga ihop något som liknade förtal för att kunna utesluta henne. Partiet meddelade i ett pressmeddelande att man måste ”dela partiets ideologi och värdegrund i samtliga centrala frågor, oavsett vilka specifika sakfrågor man till vardags arbetar med”. Vad det betydde i det här fallet går det bara att spekulera i. Hon hade inte avvikit från någon ”ideologi” utan utsatts för uteslutning för att partiledningen ville bli av med henne.

Författaren och debattören Karl Olov Arnstberg har på sin blogg nyligen (2022) kommenterat vad som hände sedan:

”I mars 2017 ringde riksdagsledamoten Anna Hagwall upp mig. Hon hade just blivit utesluten ur Sverigedemokraterna men satt kvar i riksdagen som politisk vilde. Till skillnad från andra politiska vildar ville hon fortsätta att göra skäl för sin lön och initierade en seminarieserie. Hon frågade om jag kunde tänka mig att föreläsa i riksdagen. Det är ju inte precis vilken plats som helst. Vi bestämde att jag skulle tala om yttrandefrihet. Om det var jag eller hon som valde ämnet minns jag inte.

Aftonbladet rapporterade att liberalernas gruppledare i riksdagen, Christer Nylander, kallade seminariet för motbjudande och krävde att Hagwall ställde in arrangemanget. Motbjudande? Ett föredrag om yttrandefrihet!

Som forskare och debattör rör jag mig inom ett område som är impregnerat/infekterat av politik: etniska minoriteter, kulturmöten (eller snarare kollisioner), mångkultur, feminism, invandrarfrågor, politisk korrekthet. Naturligtvis kan man säga att jag sysslar med politik men det är inte min egen uppfattning. Jag vill hävda att jag tillämpar vetenskapligt tänkande och vetenskapliga konventioner på områden som är starkt politiserade. Det betyder att jag inte ansluter mig till något parti och heller inte ställer upp på vad jag betraktar som aktivism. Däremot kan jag tänka mig att tala för vilka församlingar som helst. Jag har inga problem med att hamna i så kallat dåligt sällskap. För det första kanske det inte är så dåligt som påstås. För det andra har jag ett starkt politiskt immunförsvar. För det tredje är det väl bättre att de som har andra åsikter får höra vad jag har att säga, än de som redan tycker som jag. Plus att jag strävar efter att förutsättningslöst lyssna till deras argument.

Det handlade om en öppen föreläsning och jag var nyfiken på vilka som skulle dyka upp. Kom några riksdagsledamöter från SD? (det gjorde det inte, partiledningen förbjöd dem att delta). Eller kanske från något annat parti? (Det gjorde det inte heller) Det bör också sägas att i mina ögon hedrade det Anna Hagwall att hon efter uteslutningen fortsatte med politiskt arbete, istället för det som vanligen är fallet med politiska vildar, att de enbart stannar kvar för att kunna kvittera ut sina höga löner.

Jag frågade Anna om det inte var lite obetänksamt att kritisera Bonniers. Hon svarade att det hade hon aldrig gjort. Hon hade inte nämnt Bonniers vid namn utan bara påpekat risken med att en ägare samlar på sig så mycket mediemakt – något som är väl känt och nog generellt uppfattas som både sant och ett problem.”

Så här har SD arbetat många gånger för att bli av med människor som under lång tid ställt upp för partiet. De kastas ut utan att få uppskattning eller ett tack. De kastas bara ut till vargarna och ofta får de elaka ord från partiledningen kastade efter sig.

Åkesson ville offra svenska soldaters liv för att bekämpa IS åt Frankrike

I december 2016 sade Jimmie Åkesson att han och SD efter en förfrågan från Frankrike om att bekämpa IS skulle kunna tänka sig att skicka Gripenplan för att bomba IS och även använda ”alla till buds stående medel”, vilket innebär även marktrupper. Svenska soldater skulle alltså dö för Frankrikes utrikespolitik. Här signalerade Åkesson vad som skulle komma senare och vad vi ser idag när partiet nu vill att vi går med i Nato.

SD vill att EU utvidgas

Sverigedemokraterna som en gång kritiserade EU och ville lämna den överstatliga förtryckarorganisationen som arbetar för att radera ut nationalstaternas självständighet accepterar nu medlemskap i EU. I mars 2022 röstade SD i riksdagen tillsammans med övriga partier för att utvidga EU. Nyligen har Ukraina, Georgien och Moldavien ansökt om medlemskap i EU. De ingick tidigare i Sovjetunionen och kommer nu sannolikt godkännas som medlemmar i EU. Alla EU-länder har ombetts att framföra sina åsikter om att EU utvidgas mer och i riksdagens utrikesutskott diskuterades frågan. När länderna godkänns kommer Sverige och andra länder i EU finansiera uppbyggnaden av de nya medlemsstaterna. De tre länderna är fattiga och har en omfattande korruption. När de blir medlemmar påskyndas folkvandringen därifrån till västra Europa och Sverige. I utrikesutskottet uttalade följande personer stöd till att EU utvidgas österut.

Socialdemokraterna: Kenneth G. Forslund, Jamal El-Haj, Diana Laitinen Carlsson, Alexander Völker, Anders Österberg.
Moderaterna: Hans Wallmark, Hans Rothenberg, Boriana Åberg.
Sverigedemokraterna: Markus Wiechel, Björn Söder, Aron Emilsson.
Centerpartiet: Kerstin Lundgren, Magnus Ek.
Vänsterpartiet: Håkan Svenneling.
Kristdemokraterna: Lars Adaktusson.
Miljöpartiet: Maria Ferm.
Liberalerna: Maria Nilsson.

Det vi ser är riksdagspartierna i ett nötskal. De har en snarlik politik och inget av dem bryr sig om vilken framtid som svenska folket går till mötes.

SD:s närmande till Nato

I december 2020 beslutade en majoritet i riksdagen om att Sverige skulle införa en Nato-option, vilket är ett stort steg närmare Nato. Sverigedemokraterna har varit pådrivande i frågan och gjort ett stort avsteg från sin tidigare hållning om att vi skulle vara alliansfria och neutrala i krig. SD har en nyckelroll i riksdagen och deras röster skulle kunna avgöra om vi blir medlemmar i Nato eller inte. Men mycket har hänt sedan Ryssland angrep Ukraina militärt i februari 2022. Hur mycket som än har hänt så har vi i Sverige inga som helst offentliga debatter där olika parter med olika kritiska invändningar fått medverka i några program i TV eller radio, såvida de inte tillhör några av riksdagspartierna. Oberoende Nato-kritiker har inte fått och kommer inte heller att få medverka av den enkla anledningen att deras kritik ofta är mer välgrundad.

SD vill skicka vapen till Ukraina

Det som SD har gjort på kort tid är en total förändring av sin försvarspolitik. När kriget bröt ut valde SD att försvara att Sverige skickar vapen till Ukraina, vilket även regeringen gjorde. Det var att frångå en praxis om att inte skicka vapen till krigförande länder, vilket vi inte gjort sedan 1939 när vi hjälpte Finland mot angriparen Sovjetunionen. Det var i praktiken en krigsförklaring mot Ryssland att skicka vapen till Ukraina, men de som står bakom sådana beslut tar inget ansvar för eventuella konsekvenser (precis som i andra viktiga frågor där beslut fattas över huvudet på folket).

SD stöder EU:s massflyktsdirektiv

Ungefär samtidigt valde SD att ge stöd till EU:s massflyktsdirektiv som innebär att flyktingar från Ukraina skulle fördelas över alla EU-länder. Jimmie Åkesson försvarade beslutet med att Ukraina är vårt ”närområde”. Man kan inte försvara sitt dåliga beslut med ett sådant påstående. Ukraina ligger i yttersta Östeuropa och har en slavisk befolkning. Det är inte vårt ”närområde”. Det bästa för alla parter hade varit om flyktingarna stannade kvar i det slaviska området och att Sverige och andra länder skickar humanitär hjälp som underlättar deras tillvaro tills de kan flytta tillbaka. Massflyktsdirektivet kan innebära vad som helst och när Åkesson försvarar det utan att bry sig om kostnader eller konsekvenser visar han att han är lika ansvarslös som övriga politiker och partier i riksdagen. Sverige är redan hårt belastat av mängder av problem kopplade till vår migrationspolitik som är den mest extrema i hela världen. Vi behöver ingen mer belastning. Dessutom skulle vi kunna skona ukrainare från att hamna i ett av Europas farligaste länder, som Sverige nu har blivit.

SD vill gå med i Nato

Den 11 april meddelade Jimmie Åkesson att han öppnar för medlemskap i Nato om Finland går med. Strax efter det beskedet meddelade Åkesson efter ett extrainkallat möte att han har hela partistyrelsen med sig.

Här är partistyrelsen.

Jimmie Åkesson (Partiordförande)
Henrik Vinge (Vice partiordförande)
Julia Kronlid (2:e vice partiordförande)
Aron Emilsson
Björn Söder
Bo Broman
Carina Ståhl Herrstedt
Fredrik Lindahl
Hanna Nilsson
Jessica Stegrud
Jonas Andersson (Östergötland)
Linda Lindberg
Magnus Olsson
Martin Kinnunen
Mattias Bäckström Johansson
Mattias Karlsson (Internationell sekreterare)
Oscar Sjöstedt
Richard Jomshof (Partisekreterare)
Tobias Andersson

Suppleanter

1. Elin Jensen
2. Roger Hedlund
3. Katja Nyberg
4. Zandra Pettersson
5. Jonas Andersson (Västerbotten)
6. Marianne Sandström
7. Dennis Dioukarev
8. Andrea Kronvall
9. Kristian Silbvers
10. Anna-Lena Blomqvist

Flera av dessa personer anslöt sig till SD av helt andra orsaker än att vilja gå med i Nato eller att vara med i EU. Hade de önskat se Sverige i EU och Nato så hade de gått med i M, KD, C eller L. På bara några minuter kan en hel partistyrelse plötsligt ändra åsikt och dessutom göra det helt utan konsekvensanalyser, för det kan de inte ha gjort. Många av dem ger sannolikt klartecken till Åkessons linje för att de vill behålla jobbet. Det är i så fall ett oerhört svek mot svenska intressen att överge vår tidigare alliansfrihet och neutralitet. Det finns troligen inte en enda bland dem som aktivt vågar förespråka utträde ur EU eller säger tydligt Nej till Nato. De är fega medlöpare.

Om SD säger ja till Nato så finns det en majoritet i riksdagen för en anslutning. Socialdemokraterna som tidigare varit tveksamma signalerar mer och mer att ett medlemskap i Nato kan bli verklighet. Nu har också socialdemokratisk press ändrat sig från att avvisa medlemskap i Nato till att stödja ett sådant medlemskap. Ett beslut kan komma i mitten av maj.

Ingen folkomröstning om Nato

Att gå med i Nato är tydligen för SD:s partistyrelse som att teckna en brandförsäkring i ett annat land. Det är helt omöjligt att samtliga medlemmar i partistyrelsen på bara något dygn kan ha kommit fram till att ett medlemskap i Nato kan vara bra för Sverige. Det har bara sagt ja för att inte bli utfrysta och kommer nu (plötsligt) att försvara en politik som inte fanns och som de kanske inte ville ha när de gick in i SD. Att gå med i Nato är inget man fattar beslut om på det sättet. Partistyrelsen har inte gjort några konsekvensanalyser, för om de har gjort det så hade de skjutit upp beslutet eller kommit fram till att det är bättre för Sverige att stå utanför Nato. Vi har varit alliansfria i 200 år och att det blir just SD som medverkar till att dra in oss i en krigsallians på de sättet är allvarligt. Ännu värre är att de inte vill ha en folkomröstning om saken. Sverigedemokraterna är lika totalitära som andra partier i riksdagen. De skadar vårt land lika mycket som andra partier i riksdagen.

Sveriges statliga propagandamaskineri med Sveriges Television, Radio och stora medier gör nu vad de kan för att propagera för en Nato-anslutning. Den propagandan har varit så effektiv att en undersökning gjord av Novus (presenterad 5 maj 2022) visar att 62 procent av befolkningen inte vill ha en folkomröstning om medlemskap i Nato. Bara 29 procent vill ha en folkomröstning. Vi har alltså ett totalt hjärntvättat folk som låter okunniga och farliga politiker i riksdagen fatta beslut som kan innebära stor fara för vårt land. Inte bara genom ökade hotbilder utan också ökade risker för svenskar att dö i krig för Nato, ökade risker för att Sverige blir krigsskådeplats och ytterligare påfrestningar för samhället i sin helhet.

SD avbokade debattör

Sverigedemokraternas lokalförening i Tranås bjöd in författaren och debattören Katerina Janouch som skulle hålla en föreläsning om yttrandefrihet. När partiledningen fick veta det tvingades SD i Tranås att avboka henne för att hon ansågs ”olämplig”. (Läs mer om det här)

SD:s 30-punktsprogram mot kriminalitet

Sverigedemokraterna uppmärksammas ofta i media för olika utspel de gör. Nyligen handlade det om att partiet sade sig vilja dra tillbaka uppehållstillstånd för hela familjer vid grov brottslighet. SD presenterade efter de omfattande upploppen under påskhelgen ett 30-punktsprogram med åtgärder mot brottslighet. Det var förslag om ökad användning av vattenkanoner, gummikulor och tårgas. Dessutom ska personer som uppvisar ”asocialitet” kunna utvisas. Partiet vill också att unga kriminella ska kunna tvingas gå i statliga pliktskolor. Det kan ju låta bra i jämförelse med vad övriga partier i riksdagen förespåkar, men SD:s tänkta åtgärder löser inga problem. Den demografiska förändringen gör att endast återvandring av den modell som Alternativ för Sverige förespråkar kan göra Sverige tryggt och bra igen. Med SD:s politik finns det inte en chans i världen att Sverige kan bli ett normalt land igen.

Sverigedemokraterna framställs i media som extremt och närmast rasistiskt, men är knappt ens en blek kopia av vad det en gång var. Det finns skäl att anta att media vill att invandringskritiska personer ska rösta på SD för media och staten vet att de har kontroll över partiet. SD är i grunden ett liberalt parti som inte kan eller vill lösa några problem i Sverige. De kan blåsa upp sin retorik och få rubriker, men de som röstar på partiet får ingenting. Det blir helt enkelt blåsta. Efter snart tolv år i riksdagen med SD och den liberalisering de genomgått sedan 2015 vet alla med lite förmåga att se utvecklingen att en röst på SD är en bortkastad röst. Vad man får är mera EU, mera Nato, fortsatt invandring, fortsatt demografiskt förfall, ingen återvandring och till slut blir etniska svenskar i minoritet i sitt eget land. ”Öppen svenskhet” är snarare ett självmordsprojekt än lösningen på några problem. Det är i praktiken samma sak som när Stefan Löfven (S) framhöll att Sverige minsann är ett globaliserat blandland, vilket han såg som något positivt. Men det är att radera ut vår identitet, vår etnicitet, vår kultur och våra historia. Det är landsförräderi, inget annat.

Trögfattade väljare

När många socialdemokratiska väljare röstar på ”sitt” parti år ut och år in oavsett vilken politik som partiet har kan det verka skrämmande. Men samma fenomen återfinns i andra partier och även SD. Trots att SD knappt har en politik som kan åtgärda någonting och dessutom har ändrat sig radikalt till det sämre i många frågor fortsätter många att rösta på ”sitt” parti. Man är alltså lojal intill döden och följer sina ledare oavsett vad de säger eller gör. Det är ett märkligt fenomen, som också är mycket verkligt. Det hänger till viss del ihop med förekomsten av gravt vinklad, tillrättalagd eller utebliven information i de medier som har monopol på opinionsbildningen i landet, främst Sveriges Television, Sveriges Radio och TV4.

Om väljarna hade varit mer observanta och röstat på bättre partier än de som orsakat alla samhällsproblem så hade vi haft god ordning i det här landet. Nu har vi kaos och politiker som sviker. Det finns fortfarande chans att rädda landet från en fullständig katastrof, men det kräver mindre tröghet och snabbare beslut. Just nu fortsätter massinvandringen och mängder av andra samhällsproblem förvärras. Inte ett enda parti i riksdagen kommer att lösa några samhällsproblem. Därför vill vi uppmana alla kloka människor att rösta på Alternativ för Sverige i riksdagsvalet och i de kommuner där de ställer upp. Hjälp partiet att växa genom att lägga en röst på det.