Vi är på väg till Bornholm. Högsäsongen är över och det är mitten av september 2015. Vi ska åka med bilfärjan och katamaranen HSC Leonora Christina från Ystad till Rönne. Det tar en timme och 20 minuter. Det blåser ute. Från högtalarna hör vi att passagerarna rekommenderas att sitta ned eller hålla i sig om de ska gå omkring på båten när det blåser som mest. Det gungar lite när vi är ute på det öppna havet och några av passagerarna visar tydligt sitt ogillande. Fartyget sänker farten så snart vågorna kommer och då blir gången stabil igen. Leonora Christina klarar fem meter höga vågor och en vind på 15–18 sekundmeter.
Färjan är nästan full. Den kan ta 1 400 passagerare och 357 personbilar. De flesta som åker är danskar som tagit sig från Danmark till Ystad. Den största gruppen resenärer är pensionärer som passar på att åka nu när högsäsongen är över. Vi pratar med en äldre dansk man som berättar att det förr gick färjor från Köpenhamn till Bornholm och att de gungade förfärligt. Nu tycker han att det är så enkelt att ta sig Ystad och åka med en modern färja. Den föregående generationens färjor tog fyra timmar mellan Ystad och Rönne. Hur lång tid det tog från Köpenhamn minns han inte.
Det är fullt på alla sittplatser. Folk äter och dricker. Maten på färjan är bra och den som vill kan besöka båtens butik där man saluför parfymer, alkohol, leksaker och mycket annat.
Det är några minuter kvar till Rönne och de som har bil är på väg till bildäck. Vi hinner precis sätta oss i bilen när det skramlar till och de första bilarna rullar av. Vi står på övre bildäck och när det är vår tur hissas främre rampen ned och bilarna i vår kö åker av.
Vi kör av färjan och kommer in i Rönne. Gatorna är många och små, husen låga som de ofta var överallt förr. Vi ser korsvirkeshus och många hus i tegel. Vi ser bilar som är parkerade både i och mot körriktningen. Vi tar en snabb tur genom Rönne och åker till Hotellet för att checka in. Vi bor på Hotell Griffen som är ett stort hotell med SPA-anläggning. Det har ett rykte om sig att vara ett bra hotell.
Vår första utflykt går till Hasle en dryg mil norr om Rönne. Här finns (2015) 1 638 bofasta invånare. Hasle kyrka som ligger på en höjd blir vår första sevärdhet. Den är liksom de flesta andra kyrkor på Bornholm öppen. Kyrkan är från 1400-talet och på kyrkogården finns en runsten från ca år 1100.
Efter en tur genom Hasle åker vi till Hammershus som är en ruin efter en stor borg som på sin tid måste ha fungerat som ett helt samhälle. Borgen ligger högt omgiven av vatten och skogbevuxna dalar. Anläggningen är imponerande och måste på sin tid ha varit svårforcerad. Ändå har fästningen fallit i främmande händer flera gånger. År 1521 intogs den av lübeckare som kontrollerade den till 1575. År 1645 intogs den av svenskarna under ledning av Carl Gustaf Wrangel. Svenskarna tvingades bort av öborna som samlades till motstånd, dödade den svenske guvernören och såg till att svenskarna lämnade ön.
Man kan föreställa sig hur soldater många gånger stridit på kullarna och att många mist livet för att försvara eller inta borgen. Turisterna är imponerade av anläggningen och strövar omkring i borgen där underhåll och reparationsarbeten pågår.
Om man åker vidare norrut så kommer man till halvön Hammerknuden och kan åka en brant och smal väg upp till Hammeren Fyr. Man får köra försiktigt. Längs vägen har en samling får rätten till territoriet och flyttar sig inte förrän man går ut och tilltalar dem vänligt men bestämt. Från fyren kan man se ut över havet och betrakta Hammershus på avstånd. Utsikten är fantastisk och man kan se Sverige vid klart väder.
När man åker från fyren mot Sandvig ser man branta klippor som varit stenbrott i vilka man bröt granit fram till 1970. Väl inne i Sandvig ser man de många hotellen. Ett hotell som sticker ut genom sin synlighet är Hotell Sandvig med sin ståtliga entré. Det byggdes 1906 när orten blev intressant för turister. Hotell Nordlandet ligger på andra sidan gatan och hette tidigare Hotel Romantik. Det har nyligen totalrenoverats och har utsikt mot havet.
Längs norra kustvägen finns Sandkaas Badehotell som fått bästa betyg av många besökare, men standarden är god på i stort sett alla hotell. Vi åkte längs norra kustvägen mot Gudhjem och åt en lunch på Cafe Norden som med sin orange fasad får många besökare att stanna till. Här liksom på de flesta andra ställen är maten bra. Av de sträckor vi reste på runt ön hade den här vägen mellan Gudhjem och Sandvig flest hus till salu. Lite senare fick vi vet att befolkningsantalet går ned på ön.
År 1965 bodde 48 620 personer på ön och sedan dess har befolkningen minskat år för år. Utflyttning i kombination med låg nativitet är orsaken. År 2011 bodde 41 802 personer på Bornholm. En minskning med ungefär 7 000 personer är en kraftig minskning. Samma fenomen ser vi i många orter även i Sverige. Vi har en negativ befolkningsutveckling och i stället för att uppmuntra ökat barnafödande ersätts de tomrum som uppstår med invandrare – ofta från andra världsdelar. Även på Bornholm ser man många människor med utomeuropeisk bakgrund och ön har tagit emot asylsökande vilket inte är särskilt uppskattat. Bornholm som varit en etniskt homogen och fredad ö ser ut att få sin beskärda del av de folkvandringar från söder som hela Europa drabbas av just nu. Det sjunkande befolkningsantalet borde man råda bot på genom att få fler ungdomar att bo kvar på ön. Många lämnar ön efter gymnasietiden för att studera på universitet i Köpenhamn och blir sedan kvar där. Danmark skulle säkert behöva ett nationellt program för återflyttning till småorter där befolkningen minskar.
Gudhjem på norra ön en riktig turistmagnet. Vi var på väg dit och började med att besöka kyrkan som låg högt uppe på en höjd med fin utsikt över alla de röda tegeltaken i Gudhjem. På håll skulle det lika gärna kunna vara en del av Visby man betraktade. Kyrkogården var lika vacker och välordnad som öns övriga kyrkogårdar. På vägen ned mot hamnen slog det oss för första gången att många butiker hade bänkar på utsidan man kunde sitta på. Det var en trevlig gest mot kunder och allmänhet som kunde vila sina trötta ben efter strapatser längs gatorna.
I hamnen kan man fika på något av de trevliga fiken eller äta fisk på Gudhjem Rökeri.
I Gudhjem finns Oluf Høst-museet. Høst var konstnär som målade motiv från Bornholm. Han föddes 1884 i Svaneke och dog i Gudhjem 1966. Från Gudhjem går båtar till Christiansö som ligger norr om Bornholm och har en välbevarad fästning som byggdes 1684. På ön bor 100 fastboende.
Längs vägen till Svaneke liksom på de flesta vägar man åker på finns det ställ eller vagnar med potatis, bär, grönsaker och annat man kan köpa och en låda man stoppa ned pengarna i. Systemet fungerar utmärkt och många använder sig av denna slags handel vilket gynnar de lokala producenterna och ger lite tillskott i privatekonomin för många.
I hamnen ligger Hotell Siemensens Gaard med bara några minuters gångväg till shopping och restauranger. Brygghuset Svaneke där den lokala ölen bryggs erbjuder även god mat och priserna är det inget fel på. Allt man äter, dricker eller köper är prisvärt. Turisterna gick omkring, stod eller satt med sina glassar. Det måste vara något speciellt med den bornholmska glassen?
Nästa stop var Nexö. I en välputsad byggnad från 1796 finns ett litet museum som ibland har olika temautställningar som rör öns historia. Årets utställning handlade om att det var 70 år sedan kriget slutade. Förutom bilder på skadade hus visade man bilder på hus som Sverige skänkte till Bornholm. Den svenska regeringen skänkte efter krigsslutet 300 småvillor till Bornholm och idag finns de flesta av dem kvar i Rönne och Nexö där de fungerar som vanliga bostäder. Villorna kallas ”svenskehusene”.
Om man är i Nexö är det inte så långt till naturreservatet Paradisbakkerne där den välkända och välbesökta Rokkestenen finns. Det är en över 30 ton tung sten som turister varje dag försöker få i gungning eller flytta, något som inte är möjligt. Det finns en historia om stenen och hur någon en gång lyckades få den i gungning så att den hamnade där den nu står.
Det finns mycket att se på Bornholm. Ett besök på Bornholms museum i Rönne är ett av de självklara målen för en någorlunda historieintresserad turist. Där finner vi att de forntida fynd som hittats på ön vittnar om en gemensam kulturkrets som även vi tillhör. Något som knyter samman Bornholm med Danmark, Sverige (södra Sverige) och Norge är fynden av guldgubbar. En guldgubbe är en liten bleckplåt i guld som vanligtvis är 10-18 mm stor. Motivet är för det mesta en människofigur, oftast en man, men kan även vara djurbilder. På Bornholm har man hittat ungefär 2 500 guldgubbar vilket är det största fyndet i Skandinavien. Bilderna är väldigt detaljrika och skickligt gjorda. De är tillverkade någon gång mellan från 500- till 700-talet, dvs under vendeltid. En del fynd är från tidig vikingatid.
Ingen kan med säkerhet säga hur de har använts men det finns spekulationer om att de har med någon förkristen kult att göra. Många guldgubbar föreställer en man och en kvinna som omfamnar varandra och det är inte uteslutet att de använts i samband med äktenskap eller vid andra viktiga högtider.

Guldgubbar från Vendeltid. (Läs mer om Guldgubbar)
Även Historiska museet i Stockholm har guldgubbar i sina samlingar. Flera silver- och guldsmeder har tillverkat kopior och saluför dem som halssmycken. Möjligen kan de köpas på museet.
Andra gemensamma nämnare med Sverige är hällristningarna och runstenar som finns på ön. De flesta runstenarna står uppställda i eller vid kyrkor och det största hällristningsområdet finns i Madsebakke på nordvästra Bornholm. Just där fanns en gång ett stenbrott och många hällristningar har förstörts. Bevarade finns ändå ett antal skepp, fotsulor och hjulkors.
Madsebakke ligger högt med utsikt mot havet och fungerade sannolikt som en kultplats på sin tid.
Kyrkorna på Bornholm är sevärdheter som måste ses, det gäller särskilt de fyra rundkyrkorna Österlars Kirke, Sankt Ols Kirke, Nylars Kirke och Ny Kirke. Något som slår oss är de fantastiska välskötta kyrkogårdarna vid alla kyrkor.
Om man har gott om tid kan man göra Rönne och tränga in i stadens atmosfär genom att bara vara närvarande. Man finner snart att det är skillnad på svensk och dansk mentalitet men att det också finns likheter mellan skånsk och dansk mentalitet. Dansken är mer rättfram än svensken och har lättare för att uttrycka en åsikt om något även om åsikten inte passar andra. För en artig svensk som inte varit i Danmark tidigare kan det vara en nyttig lärdom att möta människor som är friare i tanken än vad vi är här hemma. Bornholm har dock en egen identitet som skiljer sig från den danska. Man kanske kan jämföra med skillnaden mellan Gotland och Sverige, den är ungefär lika stor. Språket på Bornholm stod tidigare närmare vårt, men har med tiden fördanskats.
På Bornholm måste man vara dansk medborgare för att få köpa hus. Det är en bra regel som försvårar utländskt ägande och utländsk etablering på ön.
Många svenskar åker till de grekiska öarna, Turkiet och Thailand på semester. Det är dags att fler börjar semestra mer hos våra nordiska broderfolk och stötta deras turistnäringar. Vi har mycket gemensamt som vi behöver värna om.
Som turist kan man också komma i samspråk med grannfolken och snart inse att vi tänker väldigt lika. Ta en tur till Bornholm om du inte varit där. Det är småskaligt, lantligt och trevligt. Ät den lokala maten och drick den lokala drycken! Stanna gärna en vecka om du vill hinna se det viktigaste av ön!
Något man måste se när man är på Bornholm:
Fästningen Hammershus
Fyren Hammeren
Bornholms museum
Bornholms medeltidscenter
Gaarden, Bornholms matkulturhus
Sjöfästningen Christiansö
Bornholms konstmuseum
Joboland, lekland och djurpark. Perfekt för barnfamiljen.
De fyra rundkyrkorna: Österlars Kirke, Sankt Ols Kirke, Nylars Kirke och Ny Kirke.
Landsbygden och småorter som Aakirkeby, Allinge, Gudhjem, Svaneke och flera andra.
Ett bra sätt att se ön är att åka runt den med bil. Man kan också cykla. Ön är som gjord för cykelsemester.
Se även Mer om Bornholm.
© Kulturbilder.wordpress.com
Läs även:
Fler sevärda platser här.
Kategorier:Sevärda platser