Sevärda platser

Intryck från Färöarna

Torsdag den 18 juli 2019 satt jag på ett hotell på Färöarna och läste svenska nyhetssidor. Efter bara några dagar på Färöarna blir jämförelsen med Sverige hisnande. Överfall, rån, inbrott, mord, gängvåld och annat är numera vardagsmat i Sverige medan Färöarna är lugnt och tryggt. Det kändes som en befrielse att slippa vara i det egna fäderneslandet.

Om man besöker en svensk villaförort så har nästan varenda hus larm med tydliga varningsskyltar om kameraövervakning ibland i kombination med skyltar som varnar för hundar eller åtgärder. Jag såg inte en enda villa på Färöarna med larm eller liknande varningsskyltar. Om det förekommer så måste det vara i väldigt liten skala.

https://kulturbilder.wordpress.com

Elduvík

Utan att sätta sig in i statistik och fakta ser färingarna ut att ha det bra. De flesta bor i rymliga villor och alla områden ser mycket välskötta ut. Ingen såg ut att ha bråttom och tempot var lugnt. Jämförelser med Sverige är inte enbart till fördel för Färöarna. Men för en svensk som utsatts för mångkulturell brottslighet, sett hur media och politiker tillsammans förstör landet och vinklar och ljuger om tillståndet i landet så framstår Färöarna som ett absolut paradis. Det existerar inga förvridna debatter om hur viktig det är att ta in hundratusentals asylsökande och andra migranter från tredje världen varje år. Det finns inga farliga områden där man riskerar att utsätts för hot, rån, misshandel eller annan grov brottslighet. Ingen turist eller infödd behöver oroa sig för att bli överfallen och knivrånad av gäng från Mellanöstern eller annorstädes. Det är lika tryggt på natten som på dagen.

faroe-islands-sweden

Färöarna har omkring 50 000 invånare och utifrån ser det ut att vara ett sammanhållet folk som är stolta över sitt ursprung och försöker bevara folkliga traditioner så långt det går. Befolkningen är ättlingar till norska vikingar (fiskare och handelsmän) som först slog sig ned på öarna och etablerade små samhällen som växte och blev stora. När de slog sig ned i landet på 800-talet hade en del av dem med sig keltiska kvinnor från Skottland, de skotska öarna och Irland.

Färöarna underställdes Norge år 1035 och därefter har norsk lag gällt fram till 1816 då Färöarna kom under danskt styre. När man från danskt håll ville göra Färöarna till en del av Danmark uppstod en rörelse för att bevara och utveckla det färöiska språket. 1849 knöts Färöarna närmare Danmark och från 1851 gällde dansk grundlag i landet. 1888 skapades en nationell frihetsrörelse som ledde till att landet fick ett politiskt parti som försvarade färöiska kulturyttringar. Rörelsens arbete resulterade i partiet Sjálvstýri som idag har två av de 33 mandaten i Lagtinget. Idag tillhör Färöarna Danmark men har ett betydande självstyre och kontrollerar sin egen utveckling.

För några år sedan kom uppgifter om att det första mordet på 23 år hade drabbat landet. Det visade sig vara en invandrare från Kroatien som hade mördat en man och dumpat kroppen i havet. Gärningsmannen dömdes till tolv års fängelse och utvisning. Den händelsen talar sitt eget språk. Om man går på toaletter på en del restauranger så låser man inifrån med samma slags nyckel som vi har till innerdörrar i Sverige. Ingen stjäl nycklarna utan de får sitta kvar. I Sverige skulle de vara borta på nolltid. I många butiker ligger kassan nästan öppen och butiksinnehavarens personliga saker ligger också där. Ingen skulle komma på tanken att ta något.

Färingen förefaller att vara en lugn och sympatisk människa. Färingarna ger intryck av att också vara reserverade och försiktiga, socialt återhållsamma kanske man skulle kunna säga. De är artiga och korrekta. Alla vi pratade med var trevliga och lätta att konversera med, vi kunde också ofta göra oss förstådda på svenska.

https://kulturbilder.wordpress.com

Oyndarfjørður

Om man går ut och äter och är van vid mycket god service på annat håll kan man bli lite besviken. Ett antal besök på olika hotell och restauranger visade att det ibland finns brister i hur man hanterar kunder, gäster eller turister. Men hellre bristande service än massturism med god service. Charmen med Färöarna är landets unika och oförstörda natur och kultur. Den kommers man ser på turistorter i andra länder finns inte här. 

De utländska turister vi talade med hade en nästan identisk samsyn om sina upplevelser på Färöarna där bristen på god service var den mest vanliga kritiken. Det kommer omkring 100 000 turister varje år som vill se och uppleva det fantastiska landskapet. De flesta kommer från Danmark och Storbritannien och den övervägande delen är medelålders eller äldre. Som turist förväntas man uppföra sig väl och vara artig mot alla. Färingen är ganska värdekonservativ och det är viktigt att respektera lagar och regler även om de skiljer sig betydligt från våra. Ingen skräpar ned och alla ger intryck av att sköta sig föredömligt.

När man reser runt med bil ser man ofta liftare och de tycks ha ganska lätt för att få lift. Det kan vara bra att ha proviant och vatten med sig när man åker då det är glest mellan vattenhållen som mest utgörs av bensinstationer där kan kan fika och köpa enklare mat. Många mindre orter saknar butiker och offentliga toaletter vilket man ska tänka på.

Vädret är nyckfullt och kan variera väldigt mycket från by till by och från havsnivån till bergen. En kvinna vi träffade hade bott i Torshamn en vecka och haft regn varje dag. När vi reste runt förstod vi att vädret varierar starkt beroende på var man är. Vi hade omväxlande dimma, regn och solsken och var ganska nöjda med de variationer vi fick uppleva. Spektakulärt var en utflykt under en mycket regnig dag där de strilande forsarna förvandlades till rena vattenfall.

https://kulturbilder.wordpress.com

Saksun

Vi hade möten med åldringar som bott i små byar under hela sina liv och trivdes bra med det. De representerade de åldringar som fått kämpa hårt i yngre dagar med fiske och annat och aldrig under sina liv haft planer på att lämna landet. Det fanns en stolthet hos dem att tillhöra ett folk som har en historia och förhoppningvis framtid. Dessa åldringar ser nya generationer färingar växa upp och kan dö i förvissning om att deras barn och barnbarn kan ta över och leva i ett välmående land. På kyrkogårdar nära de gamla bykyrkorna vilar tidigare generationer färingar som bidragit till landets välstånd. 

En del unga färingar lämnar landet för att studera och Danmark tycks vara det land de oftast reser till. Hur stor andel som lämnar landet för gott och hur många som kommer tillbaka och lever kvar på Färöarna fick vi ingen uppfattning om.

Något som färingarna kan längta efter ibland är mera sol och värme. Genomsnittstemperaturen på sommaren är omkring 13 grader, på vintern några plusgrader. Vi hade tur och upplevde några riktigt varma dagar lokalt på kanske 17-18 grader. Vädret varierar mycket och på en minut kan man åka från tät dimma utan sikt till solsken och klart väder.

En fråga som vi inte fick svar på var varför det var så vanligt med höga trösklar till bostäder, butiker och andra lokaler. Ingen på turistbyrån kunde ge oss svar, men eftersom höga trösklar varit vanligt förekommande länge så finns det i alla fall någon förklaring. Den som bor en villa i Sverige måste ofta gå till gatan eller ännu längre där brevlådan sitter för att hämta in posten, men på Färöarna sitter brevlådan på huset så man behöver i regel bara ta ett eller två steg att hämta posten. 

Det finns inte så gott om restauranger och en av förklaringarna är att färingen föredrar att äta hemma. Att laga sin egen mat och äta tillsammans med familjen tycks vara det normala. När vi var i Torshamn åt vi flera gånger på Umami i hamnen som hade bra mat. Normalpris för en lunch var omkring 150 kr vilket beror den på den svaga kronan. De relativt få butikerna gör att de som bor i byar utan butiker åker till närmaste större ort och storhandlar så att de klarar sig en tid.

https://kulturbilder.wordpress.com

Trøllkonufingur

Den viktigaste näringen är fiskindustrin som betytt mycket för ekonomin. Därefter följer turismen som också betyder mycket. Turisterna bor på hotell, äter på restauranger, köper varor, hyr bilar som de tankar och bidrar till att hålla många verksamhet vid liv. På Färöarna finns omkring 80 000 får som ger ull och blir fina tröjor, mössor, vantar och även kött. Många turister söker upp butikerna som saluför färötröjor och köper med glädje sådana kvalitetskläder, inte minst för att stödja den lokala näringen. Dessutom dricker man gärna färöisk öl som smakar riktigt bra.

Vi träffade en representant för den danska inflyttningen till Färöarna. Det var en man som åkte dit på semester i början på 1980-talet och sedan stannade kvar och stortrivs. Som svensk går det nog lätt att anpassa sig till den unika färöiska kulturen och till klimatet. Det finns något trivsamt på Färöarna i lugnet som man möter överallt. Den som vantrivs i Sverige med alla galenskaper som landet uppvisar kan med fördel flytta till Färöarna.

På Färöarna är man noga med att minnas män och kvinnor som gjort något gott för landet vilket statyer på många håll vittnar om. Nationaldagen Ólavsøka som firas den 28 och 29 juli är en viktig dag och man firar stort. Den 29 juli 1030 stod slaget vid Stiklestad och då stupade Olav den helige som blev kristen martyr.

Färöarna har utvecklats organiskt och har idag en befolkning som till ca 98 procent består av ättlingar till nordiska folk. Ett litet antal migranter har släppts in i landet, men de är så få att den demografiska balansen inte påverkas och inte heller tryggheten – än.

Oavsett politisk tillhörighet värnar man landets självständighet och kultur, även om det finns en del som anser att det kan komma många migranter till landet. Idag bor omkring 1 300 migranter på Färöarna och en grupp som syns är de som kommit från Filippinerna och Thailand. En orsak är att en del färöiska män väljer att gifta sig med kvinnor från Asien. En färing vi talade med ansåg att det var ett slags svek mot det egna folket och föreslog att de borde söka efter kvinnor från något av de nordiska länderna för att upprätthålla sin identitet.

Det finns skäl att anta att migration i allmänhet inte ses som positivt hos ett folk som har den stora förmånen att leva i en homogen kultur. Om Färöarna skulle öka invandringen som man gjort på Island och särskilt i de övriga nordiska länderna skulle det inte gagna landet på något sätt. Färingar bör lära sig av misstag som gjorts i länder som Sverige där massmigration som helhet varit negativ. Liksom färingarna är svenskarna ett folk, men den insikten är nästan förlorad i Sverige där vi har en statsminister som anser att Sverige gott kan definieras som ett ”blandland”. Idag lever färingarna lika tryggt som svenskarna gjorde på 1960-talet och tror kanske inte att landet kan drabbas av samma problem som vi har fått (om de ens känner till vad vi drabbats av). Det fanns nog inga svenskar på 1960-talet som trodde att Sverige skulle överge sin identitet och öppna dörrarna på vid gavel för massinvandring från hela världen.

Etnisk och kulturell identitet är Färöarnas främsta tillgång och om den skulle upplösas vore det väldigt sorgligt. Migration börjar alltid i liten skala och tenderar att öka så snart ansvarslösa beslutsfattare får inflytande över politiken. Ett folks framtid avgörs av vilka beslut som fattas av landets styresmän. Att välja styresmän som arbetar för det egna landets bästa är ett måste för att undvika problem. Det gäller för alla folk i alla länder.

https://kulturbilder.wordpress.com

Viðareiði

Färöarna är vackert. Bergen är ofta täcka av gräs och man ser får som går och betar nästan överallt. De balanserar ibland otäckt nära stup och det händer att de faller ned. De går ofta och betar längs vägar och man bör se upp så att man inte kör på något får. Har man tur ser man hur vackert landskapet ser ut när man flyger över öarna. Den som är flygrädd bör veta att det ofta är turbulens i samband med inflygningen, men att det är helt normalt och ofarligt. Det finns många sevärdheter och förutom själva landskapet alla små byar med sina storslagna utsikter där folk har levt och verkat i hundratals år eller tusen år.

En dag var det tät dimma utanför vårt hotell där vi hade havsutsikt. Vi såg ingenting. Några dagar senare när vi råkade komma förbi samma plats var det klart väder med storslagen utsikt. Bakom dimma kan vad som helst dölja sig. När man reser runt är det bra att ha en karta med sig, gärna en stor och detaljerad papperskarta. Vi hade stor behållning av en sådan karta och använde den varje dag.

På Färöarna finns ingen vulkanisk aktivitet och inte heller några varma källor som på Island. Ett undantag är en enda källa som ligger söder om orten Fuglafjørður och håller en temperatur på omkring 18 grader. Den första helgen i juli firas källan med sång och tal. Ingen behöver oroa sig för vulkanutbrott eller andra naturkatastrofer. Svåra stormar har visserligen inträffat i historisk tid och krävt dödsoffer, men idag står man väl rustad och kan bättre skydda sig mot sådant.

Något vi inte hann med under vår resa var att se den färöiska kedjedansen, kvaðdansur, som är en unik kulturyttring. Kvaddansen dansas av en grupp människor som rör sig medsols och samtidigt sjunger en äldre ballad med koppling till den egna historien. En vanligt förekommande sång är Ormurin langi (Ormen Långe) som innehåller 86 verser och handlar om slaget vid Svolder. Vi träffade en man som varit sångledare vid kvaddans och kunde alla 86 verser utantill. Imponerande.

Färöarna är litet och om någon har för avsikt att flytta dit och inte har en inkomst så finns det möjligheter att starta något företag. När man som turist ser var bristerna finns kan man hjälpa till att åtgärda dem med egna arbetsinsatser. När vi under ett besök på Gotland i år träffade ett par från Shetlandsöarna som öppnat ett café där och lyckats bra med det, så är det inga problem för en arbetsvillig svensk att öppna någon verksamhet på Färöarna. Det finns öppningar för den som vill bosätta sig där. Men ett besök kan vara början på ett god kontakt med ett broderfolk.

Några platser på Färöarna:

Eiði, Eysturoy, Färöarna

Eiðisvatn, Eysturoy, Färöarna

Elduvík, Eysturoy, Färöarna

Fossá, Streymoy, Färöarna

Funningur, Eysturoy, Färöarna

Gásadalur, Vágar, Färöarna

Gjógv, Eysturoy, Färöarna

Haldórsvík, Streymoy, Färöarna

Hósvík, Streymoy, Färöarna

Hoyvíksgarður, Streymoy, Färöarna

Kaldbak, Streymoy, Färöarna

Kaldbaksbotnur, Streymoy, Färöarna

Kirkjubøur, Färöarna

Klaksvík, Borðoy, Färöarna

Kvívík, Streymoy, Färöarna

Leirvík, Eysturoy, Färöarna

Miðvágur, Vágar, Färöarna

Nes, Eysturoy, Färöarna

Oyndarfjørður, Eysturoy, Färöarna

Rasmus Christoffer Effersøe, Färöarna

Runavík, Eysturoy, Färöarna

Saksun, Streymoy, Färöarna

Sandavágur, Vágar, Färöarna

Selatrað, Eysturoy, Färöarna

Signabøur, Streymoy, Färöarna

Syðradalur, Streymoy, Färöarna

Sørvágur, Vágar, Färöarna

Tjørnuvík, Streymoy, Färöarna

Tórshavn, Streymoy, Färöarna

Trøllkonufingur, Vágar, Färöarna

Turkarnas attack på Färöarna 1629

Vestmanna, Streymoy, Färöarna

Viðareiði, Viðoy, Färöarna


L. E.

Se även:

Intryck från Island

Intryck från Bornholm

Intryck från Budapest

Intryck från Trondheim

Intryck från Sollefteå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s