Orter, städer, landskap

Sigtuna (och Märsta), Uppland

Sigtuna kommun, stad, Uppland. Sihtunum 1000-talet (med runor), Sigtuna ca 1120. – Staden har övertagit sitt namn från den närbelägna kungsgården Signhildsberg, under medeltiden kallad Fornsigtuna (Fornesitune 1170-talet). Namnet Sigtuna är omdebatterat. Enligt en uppfattning rör det sig om en sammansättning med tuna, där förleden innehåller ettdera av de två besläktade dialektorden sig ’framsipprande vatten’; vattensjukt ställe’ eller sik ’vattensjukt ställe’. Man har som namngivningsgrund pekat på den bäck som rinner söder om Signhildsberg eller på att gården varit omgiven av vatten och låglänta (sanka) områden. Enligt ett annat förslag skulle Sigtuna snarast vara ett prestigeladdat vandringsnamn med förebild i det keltiska ortnamnet Segodunon ’stark befästning’. Vid bedömningen av Sigtuna måste man också ta hänsyn till att namnet framträder på flera håll i Norden. Flera av dessa är troligen uppkallelser efter det ryktbara Sigtuna vid Mälaren, men åtminstone Sigtuna i Frustuna socken i Södermanland (Siktune 1386) och Sigtom i Överlännas socken i Ångermanland (Sijchttune 1535) avser gamla byar, vars ursprung sannolikt kan ledas tillbaka till järnålder. Uppkallelse är i dessa fall mindre sannolik, om ej otänkbar. (Svenskt ortnamnslexikon)

Rådhuset i Sigtuna

Sigtunas äldre historia

Våra förfäder bodde i trakten kring Sigtuna redan under stenåldern. De ägnade sig åt fiske och jakt. Gamla boplatser har hittats vid Starrmossen, Lindskrog och Gröndal nära Arlanda. När den tredje landningsbanan skulle byggas ut hittades en skelettgrav vid Lindskrog. Det var en av våra svenska förfäder som vilade i graven som också innehöll rester av offergåvor. Två fingeravtryck hittades på ett gropkeramiskt föremål. Den gropkeramiska kulturen uppträdde under perioden 3200 f.Kr. – 2300 f.Kr.

Vid Odensala hittades en hällkista som kan vara från tiden ca 2400 f.Kr. – 1500 f.Kr. Nordväst om Odensala kyrka har man hittat en kultplats och skålgropar finns på flera platser. Det finns många spår från bronsåldern i form av bosättningar och gravrösen.

Under järnåldern uppstod gårdsbebyggelse och många gravar från den tiden finns i kommunen. En väl undersökt järnåldersby finns i Åslunda i Odensala. Under folkvandringstiden (ca 500 e.Kr.) växte gårdarna ut till gårdsbyar och deras gamla namn finns i många fall kvar än idag. Hela Mälarbygden blev en del av sammanhållen kulturell och maktpolitisk organisation inom ramen för Sveastaten. Det fanns en väl utvecklad organisation med försvar och flera fornborgar byggdes för att folket skulle samlas och skyddas i kristider. I Vidbo socken finns två fornborgar, i Odensala finns fem, i Haga finns två, i Norrsunda finns en, i Skånela finns en, i Husby-Ärlinghundra finns en. I Sigtuna socken finns Trollbergets fornborg. Vendeltid och vikingatid var en period av jordbrukets utveckling med fler odlingsmarker efter att skog och sten röjts undan. Fiske, jordbruk, jakt, hantverk, handel och djurhållning var tidiga näringar.

Erik Segersäll som var kung över svearna under åren 970 – 995 är en av de första kungar som vi har en del säkra kunskaper om. Han styrde över Svealand, Östergötland och Västergötland och under en period även över Danmark. Han fick tillnamnet Segersäll efter att omkring år 980 ha stridit och segrat i slaget vid Fyrisån (Slaget vid Fyrisvallarna) i Uppsala mot sin brorson Styrbjörn Starke. Den isländske skalden Þórvaldr Hjaltason som stod på Erik Segersälls sida vid tiden för striden skaldade följande visa:

Härtungels herre! Fare man
hit från Virket att slita
kvällsridors kampars svält: I
kalles till Fyrisvallarna!
Älvskidssolarnas ulvstorms
illdugg här Erik huggit
vargen till spis med spjut i
spögnyt: icke att jag skryter!

Ont för älvstrandsfjällens
ädelguldkrävare även
vikingars tåg på vågen
var: till Svitjod att fara!
Leva i leden bara
lät vi de undan smeto:
fler voro de, men flinkt vi
fångat Hundingar många.

Fyra skånska runstenar från tiden efter slaget bekräftar att ett slag ägt rum vid Uppsala.

Sjörupstenen (DR 279) berättar: ”Saxi reste denna sten efter Asbjörn, sin släkting, Tokes son. Han flydde inte vid Uppsala utan kämpade så länge han hade vapen.”

Hällestad 1 (DR 295): ”Åskel satte denna sten till minne av Toke, Gorms son, en trogen herre för honom. Han flydde inte vid Uppsala. Kämpar satte till minne av sin broder stenen på berget, stärkt av runor. De gick närmast Gorms Toke.”

Hällestad 2 (DR 296): ”Asgot reste denna sten efter Ärre sin broder. Och han var Tokes hirdman. Nu skall stenen stå på högen”

Hällestad 3 (DR 297): ”Asbjörn, Tokes hirdman, satte denna sten efter sin broder Toke.”

Slaget finns nämnt i munken Odd Snorressons historia från ca år 1190 om den norske kungen Olav Tryggvesson. Erik Segersäll övergick till kristendomen under en vistelse i Danmark och ska ha låtit döpa sig, för att kort därefter ha återgått till asatron för vilken han hade stöd. Han avled år 994 eller 995 på kungsgården i gamla Uppsala och efterträddes av sonen Olof Skötkonung.

Sigtunas grundare var i praktiken en krigshjälte som försvarade sitt folk i handling under en period i vår historia som präglades av maktkamper. Sigtuna var tillsammans med Lödöse och Skara de först anlagda städerna i det dåvarande Sverige. Exakt när Erik grundade Sigtuna vet man inte säkert, men det bör ha varit omkring år 970-980. Sonen Olof Skötkonung var den förste svenske kung som tog dopet och behöll sin kristna tro livet ut. Han döptes i Husaby källa (nu kallad S:t Sigfrids källa) i Västergötland. Han var också den förste som lät prägla mynt och på dem beskrivs han som ”Olof, kung i Sigtuna” och ”Olof svearnas kung”.

Under Ingvarståget, som var en insats för att hjälpa slaviska broderfolk i strider mot turkiska nomadfolk som hotade dåvarande Kievriket, fanns även en man från Sigtuna med. I en text från en runsten som försvunnit nämns att (döttrarna) ”Härlef och Torgärd lät resa denna sten efter Säbjörn sin fader. Han styrde skepp österut med Ingvar till Estland.” I en av ankomsthallarna på Arlanda flygplats finns en runsten som berättar om om Torsten, som dog under Ingvarståget:”Gunnar och Björn och Torgrim re[ste denna sten] efter Torsten, sin broder. Han dog österut m[ed Ing]var. Och gjorde denna bro.” Det finns omkring 27 runstenar i Mälardalen som berättar om hur namngivna personer aldrig kom hem från Ingvarståget. (Lista över många runstenar i Uppland finns här.)

Insatsen genomfördes under åren 1036-1041 och var av militär karaktär. Den organiserades av sveakungen Anund Jakob (som var son till Olof Skötkonung) och bestod i att kanske uppemot två tusen man lämnade Sverige med 30 skepp för att delta i striderna. Enligt Ingvar den vittfarnes saga kom endast ett skepp tillbaka till Sverige. Händelsen var en stor tragedi för Sverige och drabbade tusentals anhöriga till de som aldrig återkom hem.

S:t Olofs ruin

Vid tiden efter år 1080 byggdes de första stenkyrkorna i Sigtuna. Inge den äldre (Inge Stenkilsson) tog makten (för andra gången) omkring år 1087 genom att bränna ned hednatemplet i Uppsala och döda företrädaren Blot-Sven. Inge tog makten över hela Sverige och påbjöd att alla skulle kristnas. Ju mer kristet delar av landet blev desto tvingande blev det för den ännu ej kristna delen av befolkningen att tvångskristnas. Man kan dra en parallell mellan den påbjuda kristendomens etableringen genom tvång på sin tid och den påbjudna mångkulturella etableringen i vår tid som också sker genom tvång. Den stora skillnaden är att religionsbytet inte var ett etniskt folkutbyte, vilket mångkulturen av idag är.

När Sverker den äldre tar makten på 1130-talet blir det dödsstöten för hedningarna i Uppsala som påtvingas den första kyrkan och får ärkebiskopssäte i Gamla Uppsala. Före det låg Upplands biskopssäte i Sigtuna. Omkring år 1160 byggs kyrkor i Skånela, Norrsunda och Husby Ärlinghundra och till Viby i Sigtuna kommer Cisterciensermunkarna.

I ett påvebrev från 1170-talet till konung Knut Eriksson nämns Fornsitune, ”som biskopssätet ägde, innan det flyttades till ett annat ställe”. Ett Fornsigtuna (på nuvarande Signhildsbergs ägor, på andra sidan segelleden till Uppsala) omtalas också i jordeböckerna. Detta Fornsigtuna har antagligen före det nuvarande Sigtunas anläggning varit en plats med religiös och politisk betydelse. Det nuvarande Sigtunas ålder går tillbaka till omkring 1000 eller ungefär samtidigt med Olof Skötkonungs officiella övergång till kristendomen. Då Uppsala länge var hedendomens medelpunkt, måste Olof söka skaffa en ny stödpunkt för sina politiskt-religiösa nydaningsförsök. Det nyanlagda Sigtuna var här en betydande faktor. Med sitt läge mot den vida fjärden och sjöleder åt tre håll samt en god hamn fanns större utvecklingsmöjligheter för handel och religiös samfärdsel. Olof ville införa en penningskatt och i Sigtuna upprättades det första kända myntverket i landet. Under Olofs och sonens regeringar präglades mynt.

Den gamla handelsplatsen Birka som anlades omkring år 750 började överges i slutet av 900-talet och Sigtuna tog delvis över Birkas roll som boplats för en del av samhällets ledarskikt. Kristendomen expanderade med hjälp av piska och morot och kyrkoruinerna i Sigtuna är en påminnelse om det. I Uppsala var det gamla hednatemplet borta omkring år 1100 och bara några årtionden senare fanns en biskop i staden. Den starka hedniska traditionen i Uppsala gjorde att de kristna i staden inte kände sig helt trygga.

År 1187 genomfördes ett anfall mot Sigtuna som brändes ned av krigare från öster. Året efter mördades ärkebiskopen i Sigtuna och skulden har lagts på ryssar, ester och karelare som ville hindra Sverige från att bedriva mission eller hävda territoriella intressen i Finland. Förstörelsen innebar en nedgång för Sigtuna och utflyttningen till Stockholm ökade. År 1255 inträffar en ny större brand i Sigtuna, men vad som orsakade den är inte klarlagt. 

I påvebrev från år 1215 talas om det svenska ärkesätets flytt från Uppsala till ”Sittim”, sannolikt Sigtuna. Flytten ägde inte rum. Under första hälften av 1200-talet uppförde dominikanerna ett kloster i Sigtuna som år 1247 invigdes som klosterkyrkan Sankta Maria kyrka. Det var den första tegelkyrkan i Mälardalen.

På tomten där Sigtuna museum finns idag kan man se rester av stadens första stenkyrka. Den uppfördes vid 1000-talets slut och revs på 1200-talet.

År 1276 tar Magnus Birgersson Ladulås över Hargs gård i Skånela och Skånelaholms gård. Den första kända ägaren av egendomen Steninge var fru Katarina som nämns år 1299. År 1311 sålde hon Arenberga och Sätuna gård, som var delar av egendomen Steninge, till Upplands lagman Birger Persson. Katarina skänkte skog och fiskerätt till dominikanerkonventet i Sigtuna där sonen Olof var munk hos predikarebröderna. Samma år fick Sigtuna också sitt första stadsvapen.

Steninge slott

De hedniska förfädernas tolerans möttes inte av samma tolerans när de kristna ville utöva sin makt. I Gottröra socken avrättades den svenske bonden Botulf Botulfsson för att han ifrågasatte om nattvardsbrödet och vinet var Jesu kropp och blod. Att ifrågasätta någon del av det kristna budskapet var rena självmordet. Botulf ställdes inför rätta i Skepptuna kyrka och förhördes av prior Israel Erlandsson från dominikanerklostret i Sigtuna och kaniken Johannes. Botulf fördes till Uppsala och fängslades. Den 8 april 1311 dömdes han som kättare och brändes på bål. 

De tre folklanden i Uppland hade var sitt huvudting. Efter att Magnus Erikssons landslag från år 1350 ersatt landskapslagarna upphörde folklanden som judiciella enheter. I ett kungligt brev från år 1350 befalldes att tinget och marknaden skulle flytta från Lunda till Sigtuna. Folklandstinget skulle hållas varje måndag. Vid två tillfällen ärligen, ett på hösten och ett på vintern, skulle ting och marknad få hållas på den gamla platsen.

När digerdöden slog till under 1300-talet var det ett stort bakslag för Sigtuna som dränerades på invånare. Före det hade staden ett rikt näringsliv där hantverkare av olika slag bedrev sina verksamheter på Storgatan.

Kyrkor och ruiner

Stadskyrkan var det forna dominikanklostrets kyrka, kallad Vårfrukyrkan eller S: Maria kyrka. Den uppfördes i början av 1200-talet och har byggts om flera gånger.

S:t Pers kyrkoruin visar en latinsk korskyrka med ett centraltorn över korskvadraten och återstod av ett fyrkantigt västtorn. Långhusets och tornets platta tak kunde fungera som stridplatåer. Runt mittornet gick också en skyttegång. Vid ruinen finns runsten U 394.

S:t Olofs kyrkoruin består av en avlångt fyrkantig byggnad med kraftigt centraltorn och korsarmar, delad i tre smala skepp, samt korabsid. De ursprungliga fönstren är mycket små och inrättade som fullständiga skyttespringor. I ruinen finns ett fragment av runsten U 385 inmurad.

S:t Lars kyrkoruin är det inte så mycket kvar av. Endast en sida av ett högt torn återstår. S:t Lars anses ha utgjort den forna egentliga stadskyrkan.

Haga kyrka började byggas på 1200-talet och arbetet med att bygga kyrkan pågick till 1400-talet. Under 1700-talet gjordes renoveringar och ombyggnader. Det äldsta föremålet i kyrkan är en dopfunt från 1200-talets början.

1600-talet och framåt

År 1624 donerar kung Gustav II Adolf 300 gårdar till Uppsala universitet. Några av dem var Arenberga, Droppsta, Norslunda och Sätuna.

Under åren 1631-1638 byggs Rosersbergs slott av riksskattmästare greve Gabriel Bengtsson Oxenstierna.

Skånelaholms slott byggs efter att Anders Gyldenclou köpt egendomen år 1641.

Magnus de la Gardie köper egendomen Venngarn år 1653 och 1661 påbörjas ombyggnaden av slottet.

År 1648 inträffar en större brand och Sigtuna och 1658 brinner det igen. Det gamla rådhuset som var från 1616 förstördes i branden och ett nytt rådhus uppfördes 1660. Det revs 1720 och ett nytt uppfördes som revs redan 1740 för att det var i så dåligt skick. Det byggs ett nytt på initiativ av borgmästaren Eric Kijhlman. Det står färdigt 1744 och finns kvar än idag. Det är ett av Sveriges minsta rådhus.

1705 invigs Steninge slott som byggdes efter ritningar av Nicodemus Tessin den yngre. Hedersgäst på invigningen var Hedvig Eleonora. Slottet har varit i bland annat släkten von Fersens ägo.

Under 1700-talet byggs många nya hus och år 1758 finns det 14 skomakare och åtta skräddare bland de yrkesverksamma invånarna. 1788 finns det 16 krögare och Sigtuna har blivit ett samhälle under utveckling. 

Järnvägen

År 1866 fick Märsta järnvägsförbindelse från Stockholm. Före det fraktades post med diligens på tisdagar och fredagar från postens huvudkontor i Gamla stan i Stockholm till Märsta. På måndagar och torsdagar gick posten från Märsta till Stockholm. Järnvägen underlättade transporter människor och varor, men då ingen järnväg gick till Sigtuna fick trafiken skötas med hästskjuts från Märsta. På 1920-talet ersattes den sträckan med buss. 1876 invigdes det första permanenta stationshuset i Märsta. 1914 byggs ett nytt stationshus och det gamla flyttas för att bli personalbostad. Järnvägen gjorde det möjligt att bygga upp ett litet samhälle här.

1883 startades Sigtuna Tidning av Carl Gustaf Albert Törnblom. Den utkom till 1907 då den bytte namn till Sigtuna Nya Tidning. Utgivningen upphörde 1927.

År 1909 byggdes Sigtuna stadshotell. Det ligger vackert med utsikt mot Sigtunaviken och centralt nära Sigtuna museum.

År 1916 bildades Stiftelsen Sigtuna Fornhem på initiativ av historikern Olof Palme (1884-1918). Palme föddes i Borgå i Finland och stupade som frivillig i finska inbördeskriget. Han var en av organisatörerna bakom Svenska Brigaden som sände frivilliga till Finland för att försvara landet mot bolsjeviker som med stöd av Ryssland ville ta över landet. Sigtuna Fornhem blev sedan Sigtuna museum som idag har en basutställning om Sigtunas historia. Museet ligger på den plats där den första kungsgården byggdes på 900-talet. På grund av omfattande undersökningar av Sigtuna medeltida kulturlager har museet en av Sveriges största samlingar av arkeologiska fynd.

Marknadsdagar i Sigtuna

Företag

1922 grundas Märsta såg vid Märsta station. Den brann 1929 men uppfördes igen och bedrev verksamhet fram till 1962.

1923 startar en färg- och fernissafabrik i lokalerna som nu är Beckers färgfabrik.

1924 startar AB Johan Sörlings smides- och mekaniska verkstad, som 1964 flyttade till Märsta industriområde.

1926 grundar Algot Jansson sin första diversehandel som har sin verksamhet nära järnvägsstationen. Samma år startar Humanistiska läroverket i Sigtuna.

1945 startar Matsilverfabriken tillverkning på Södergatan i AB Kungsbröds gamla lokaler. 1979 upphör tillverkningen.

Sigtuna (Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Sigtuna ligger på den norra stranden av Sigtunafjärden under 59° 37’ 20’’ nordlig bredd och 35° 16’ 30’’ östlig längs från Ferro samt omgives på alla sidor av Erlinghundra härad. Själva staden, som har en långsträckt och oregelbunden form, upptager endast en mindre del av det temligen vidsträckta område, som hör staden till. Tomternas antal var år 1870 tillsammans 82, varav 4 obebyggda, och hela stadsplanen upptog med inbegrepp av torg, gator, gränder och öppna platser icke fullt 200 qv.-ref, under det att arealen av den till staden lydande jord uppgick till 6 038 qv.-ref, varav 1 607 upptogs av åker och äng samt 4 432 av skog och betesmark, – allt satt till 5 7/8 mantal. Stadens taxeringsvärde uppgick år 1870 till 287 010 rdr rmt, varav 83 100 för jorden, det övriga för hus och tomter. Därtill kommer värdet av den fastighet, för vilken bevillning icke erlägges, uppskattat till en summa av 50 300 rdr rmt. Stadens hela bevillning för samma år utgjorde en summa af 655 rdr 31 öre. – Bland stadens offentliga byggnader finnes numera ingen av större märkvärdighet. Den förnämsta är S:;t Mariæ eller stadskyrkan, belägen nordost om stora torget nedanför den bergås, vilken i norr utgör stadens begränsning. Kyrkan, som uppfördes under 1200-talet och var försedd med flera altaren, har under senare århundraden undergått flera förändringar och reparationer, genom vilka hon förlorat mycket av sitt ursprungliga utseende och av sin inredning kanske det mesta, som kunnat väcka vårt intresse. Vid norra sidan av torget ligger rådhuset, byggt av trä och obetydligt till sitt yttre. – Stadens folkmängd utgjorde år 1870 endast 487 personer på 153 hushåll. Invånarna föder sig, ehuru blott till en del, av de vanliga stadsmannanäringarna, handel och hantverk, vilkas vikt här år efter år alltmer förminskas. Antalet handlande var år 1870 blott 5 med en betjäning av 4 personer. Någon egen sjöfart har staden inte, men den besöks årligen av flera hundra ångbåtar, utan att därför denna trafik i någon nämnvärd mån befordrar stadens uppkomst. Hantverkerier har inte heller någon betydelse. De sysselsatte nämnda år 12 hantverkare, vilka tillsammans hade 6 arbetare. Rörelsen har sökt sig nya vägar och Sigtuna är mindre än någonsin en kommersiell medelpunkt för den kringliggande nejden. Invånarna måste därför lita till jordbruket, såsom ett medel för uppehälle, utan att ändock kunna avhjälpa den fattigdom och det förfall, som i stadens yttre fått en tydlig prägel. – I kyrkligt avseende bildar Sigtuna tillsammans med S:t Olofs och S:t Pers socknar ett regalt pastorat av tredje klassen med pastors lön reglerad till 3 895 rdr rmt.

Utan betydelse i vår egen tid, har Sigtuna i forna dagar varit av större vikt. Staden är den äldsta i mellersta Sverige och sträcker sina anor ända upp till hedenhös, ehuru då liggande på andra sidan sundet vid Signhildsberg, som ända till 1600-talets slut bar namn av Försigtuna eller Fornsigtuna. Knappast har likväl den gamla staden varit konungasäte, lika litet som den nya, vars uppkomst torde ha varit samtidigt med kristendomens första framträdande i vårt land. Snart blomstrade det nya Sigtuna, var säte för Svealands förste biskop och hade kanske i sin närhet till Viby det mellersta Sveriges äldsta kloster. Snart flyttade likväl biskopen sitt säte till Uppsala och i slutet av 1100-talet härjades staden av de vilda esterna och karelarna. Hämtade sig staden än genom konungars omvårdnad från dessa olyckor, förlorade den dock snart alldeles sin betydelse, sedan efter Stockholms anläggning de visade sig, att handel och samfärdseln företrädesvis sökte denna nya medelpunkt. Slutligen kom reformationen och fullbordade undergången genom att göra slut på det dominikanerkloster, vilket, redan under 1200-talet anlagt, varit ett medel till uppehållelse. Vid början av Gustav Vasas regering hade staden ännu kvar sina 5 kyrkor, av vilka en var klosterkyrka, kallad Vårfrukyrkan, och ännu är den, som ehuru förändrad till stadskyrka begagnas. De övriga var invigda till S:t Laurentius, S:t Nikolaus, S:t Olof och S:t Per. Av dem återstår nu endast de ruiner, som åt våra dagars Sigtuna giva det enda intresset. – Stadens vapen är en krona, omgiven av tre stjärnor.

Socknar

Lunda socken gränsar i nordväst och nordost till Vidbo och Skepptuna, i öster till Frösunda, i söder till Orkesta, Markim och Skånela samt i väster till Husby i Erlinghundra. År 1870 utgjorde folkmängden 674 personer på 165 hushåll. Socknen är i kyrkligt avseende annex till Skepptuna.

I socknen låg i forna dagar ”Folklandhzting”, det gamla tingstället för ”Sæmingia hundare” och där med säkerhet hade varit det gemensamma tinget för ”Attundaland”. I förra hälften av 14:e århundradet fanns där en köping. – Bland gårdar märks Sigridsholm, frälse säteri nära den lilla sjön med samma namn.

Skepptuna socken gränsar i norr till Husby-Långhundra, i nordost till Gottröra, i öster till Närtuna, i sydost till Frösunda, i sydväst till Lunda samt i väster till Vidbo. År 1870 utgjorde folkmängden 913 personer på 222 hushåll. Skepptuna utgör tillsammans med Lunda ett regalt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3 718 rdr rmt. – Kyrkan, en mycket gammal och icke utan sina märkvärdigheter, har gravar för släkterna Lejonhuvud och Falkenberg.

Socknens märkvärdigaste ställe är Vasa, frälse säteri av hög ålder emellan Laggaån i väster och den å, som avför sitt vatten i Hederviken, i sydost. Det ägdes i början av 1400-talet av riksdrotsen Christer Niklisson (Vasa) och efter hans död troligen av sonen Carl Christersson samt innehades med säkerhet av dennes söner biskop Kettil och Erik Carlsson. Senare har egendomen varit kungsgård samt i nyare tider tillhört ätterna Oxenstierna, Lejonhuvud, Falkenberg m.fl.

Vidbo socken gränsar i nordväst och norr till Östuna och Husby-Långhundra, i öster till Skepptuna, i sydost till Lunda, i sydväst och väster till Husby-Erlinghundra och Odensala socknar. År 1870 utgjorde folkmängden 744 personer på 183 hushåll. Socknen utgör i kyrkligt avseende jämte sitt annex Husby-Långhundra ett konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3 360 rdr rmt.

Skånela socken gränsar  i norr till Lunda, i öster till Markim, i söder till Hammarby och Vallentuna inom Vallentuna härad och i väster till Husby och Norrsunda inom Erlinghundra. Den nordostliga delen av sjön Fysingen ligger inom socknen. Folkmängden år 1870 utgjorde 784 personer på 182 hushåll. Skånela utgör tillsammans med Norrsunda inom Erlinghundra härad ett konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3 596 rdr rmt.

Skånelaholm, frälse säteri med underlydande, ligger vid stranden av sjön Fysingen. Egendomen har sedan början av 1600-talet varit i flera adliga familjers ägo och tillhör sedan mitten av förra århundradet familjen Jennings, inom vilken den för närvarande är fideikommiss.

Odensala socken gränsar i väster till S:t Olofs och Vassunda socknar, i norr till Knivsta och Östuna, i nordost till Vidbo samt i sydost till Husby. Folkmängden uppgick år 1870 till 1 182 personer på 290 hushåll. Odensala utgör tillsammans med sitt annex Husby ett konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3 750 rdr rmt. Kyrkans valv är prydda med särdeles väl utförda målningar sedan den senare delen av 1400-talet. – Genom socknen går landsvägen till Uppsala samt den norra stambanan.

Norrsunda socken gränsar i sydväst till Rosersbergsviken och Oxundasjön, i väster till Skarven, i nordväst och norr till Husby, i öster till Skånela och i sydost till Hammarby. Till socknen hör den nordvästliga delen av Fysingen. Folkmängden år 1870 var 748 personer på 196 hushåll. Norrsunda är i kyrkligt avseende annex till Skånela i Seminghundra härad. Genom socknen går landsvägen från Stockholm till Uppsala, samt den norra stambanan med station vid Rosersberg.

Bland minnesmärken, som i mängd pryda höjden av Långåsen öster om Norrsunda kyrka, märks en stor ättekulle med en hög bautasten, av allmogen i trakten kallad ”kung Nordians höjd” (Niords hög). – Av socknens gårdar är Rosersberg, kungsgård vid en vik av Skarven, den märkvärdigaste. Den synes redan under medeltiden ha varit herresäte och ägdes under 1500-talet åtminstone till en del av släkten Roos och kom därefter till den Oxenstiernska. Riksrådet Gabriel Oxenstierna anlade gården och gav den dess namn. Efter Karl XI:s reduktion innehades stället av hans rådgivare den bekante Bengt Oxenstierna, som förskönade slottet och stället, där han ofta hade sin vistelseort. I slutet av 1700-talet kom godset genom byte till kronan, skänktes av ständerna till hertigen av Södermanland, sedermera Carl XIII, testamenterades av honom till Carl XIV Johan och var efter hans död änkesäte åt änkedrottning Desideria. I sina kungliga innehavares händer har Rosersberg blivit ett av de ståtligaste herresätena i mellersta delen av vårt land och har under sommaren ofta besök av allmänheten, isynnerhet från Stockholm. Slottet lyder under en egen ståthållare. – Socknens andra stora gods är Vallstanäs, frälse säteri, vid västra stranden av sjön Fysingen med många underlydande. Stället var herresäte troligtvis redan under medeltiden, innehades under 1600-talet av flera adliga familjer, indrogs vid reduktionen, men kom åter genom byte i enskild ägo. Det ägdes liksom Rosersberg i mitten av 1700-talet av den bekante presidenten Erland Broman, kom sedan till andra adliga släkter samt gjordes slutligen av von Schinkel till fideikomiss för både manlig och kvinnlig gren. Vallstanäs innehas nu av löjtnant C. D. Von Schinkel.

Skånela kyrka

Husby socken, kallad Husby-Erlinghundra, gränsar i sydväst till Skarven och Sigtunafjärden, i nordväst till S:t Olofs och Odensala socknar, i öster till Vidbo, Lunda och Skånela inom Seminhundra härad samt i söder och sydost till Norrsunda. Folkmängden år 1870 var 824 personer på 195 hushåll. I kyrkligt avseende är Husby annex till Odensala. – Genom socknen går landsvägen mellan Stockholm och Uppsala samt norra stambanan med station vid Märsta.

Socknens förnämsta gård är Steninge, frälse säteri vid en vik av Skarven, gammalt herresäte sedan medeltiden; innehades under 1500-talet av släkten Oxenstierna, under slutet av 1600-talet av greve Carl Gyllenstierna, ”greve till Steninge”, övergick i början av 1700-talet genom gifte till president greve von Fersen samt i vårt århundrade åter genom gifte till greve Fersen-Gyldenstolpe. Godset har för några år sedan genom köp kommit till major Adelsköld. Åbyggnaden är ett slott byggt eller förbättrat av Nikodemus Tessin med flyglar och terasser samt omgivet av en park, i vilken är rest en minnesvård över den i Stockholm 1810 mördade exel. Greve Axel von Fersen.

(En av de första skolorna i landet byggdes i socknen 1697. Husby skola (som byggdes om i slutet av 1800-talet) användes fram till 1960-talet som skola och används i dag som hembygdsgård för Husby-Ärlingshundra Märsta hembygdsförening.)

Sankt Olofs och Sankt Pers socknar gränsar i sydväst och väster till Sigtunafjärden, Erikssund och Skofjärden, i norr till Haga och Vassunda socknar samt i öster till Husby och Odensala. S:t Olof ligger längst i öster på båda sidor om den långt åt norr skjutande Garnsviken. Folkmängden utgjorde år 1870 i S:t Olof 409 och i S:t Per 255 personer på respektive 88 och 59 hushåll. Båda socknarna är i kyrkligt avseende annex till Sigtuna stadsförsamling.

Vid Garnvikens västra strand och inom S:t Olofs socken ligger kungsgården Venngarn, vid vilken knyta sig sägner ända från vår hednatid. I slutet av 1400-talet tillhörde det Banérer, skiftades sedan mellan Christina Gyllenstierna och Gustaf Vasa, men kom strax därpå genom byte helt och hållet till den senare; på 1560-talet gavs det av Erik XIV till hans svåger Magnus av Sachsen, vilkens son Gustaf tillbyggde slottet, tillföll Gustaf II Adolf såsom arv, skänktes till greve Thurn och såldes slutligen av dennes son åt M. G. De la Gardie, vilken mycket förskönande stället och där långa tider hade sin vistelseort. Från honom indraget genom reduktionen uppläts det åt Jakob Gyllenborg på perpetuelt arrende, övergick sedan till släkten Ihre och innehades till 1869 av ex. friherre Ihre även såsom arrende under kronan. – På andra sidan Garnsviken ligger Löfstaholm, frälse säteri, gammal gård, i våra dagar tillhörig greve C. M. Björnstierna.

Haga socken gränsar i väster till Skofjärden, i norr och nordost till Vassunda, i sydost till S:t Olofs och i sydväst till S:t Pers socknar. Folkmängden år 1870 utgjorde 398 personer på 103 hushåll. Socknen är i kyrkligt avseende annex till Vassunda. 

I socknen ligger säteriet Thorslunda, tillhörigt f.d. stadsrådet friherre Palmstierna.

(Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Märstas utbyggnad

Märsta tätort, Husby-Ärlinghundra (huvudsakligen), Norrsunda och Odensala socknar, Ärlinghundra härad, Uppland. Merstha 1427. – Tätorten är framvuxen kring en år 1866 inrättad järnvägs- och poststation. Stationen anlades på mark till byn Sätuna men namngavs efter en annan närbelägen by. Båda byarna, belägna i Husby-Ärlinghundra socken, är nu införlivade i tätorten. Till valet av stationsnamn bidrog kanske den omständigheten att Märsta som namn på en gästgivargård (med tingsställe) var inarbetat i kommunikationssammanhang. Bynamnet innehåller möjligen (fornsvenska) mærdhrastadher ’ställe där mjärde sätts ut’, kanske här en fast fiskeinrättning med mjärdar. Den vid Märsta by löpande Märstaån var ett sund för ca 1000 år sedan. (Svenskt ortnamnslexikon)

Märsta har spår efter invånare från 300- eller 400-talet. Sätuna gård nämns i skrift år 1311.

I modern tid fanns ett gästgiveri i Märsta som var rastplats för byte av hästar och annat. Gästgivargården hade betydelse fram till att järnvägen drogs då varor och människor kunde fraktas med tåg. Under 1600-talet fanns gästgiveri i Märsta. Märsta gästgivaregård låg vid nuvarande Forum i centrala Märsta.

Märsta var en egen kommun fram till 1971 när Sigtuna stad och Märsta kommun gick samman och bildade Sigtuna kommun.

1951 bor 4 000 personer i Märsta. Samma år anställs Bertil Franzén som kommunalkamrer och blir den förste som medverkar i att bygga ut Märsta. I mitten av 1960-talet skulle Miljonprogrammet börja byggas, vilket var början på en kulturell nedgångsperiod för delar av landet. Vi fick hemska gettoliknande områden som övertid blivit mer otrevliga och farliga. Även Märsta skulle byggas ut.

1954 bildas det kommunala bostadsbolaget AB Märstabostäder. 1957 tar riksdagen beslut om att bygga Arlanda flygplats. Samma år har Märsta 5 126 invånare, men en generalplan antas som innebär att Märsta ska bli ett nytt samhälle med 40 000 invånare. 1963 antas Generalplan 60 för Märsta. I området på Tingvallavägen uppfördes en del av Miljonprogrammet och under åren 1964-1966 stod fastigheterna färdigbyggda.

Efter kommunsammanslagningen var det många som flyttade från Märsta när det blev uppenbart att området var ovärdigt att bo i. Utflyttningen var så stor att över 1 000 lägenheter stod tomma på kort tid. Vad som hände sedan är uppenbart för alla som bott där eller besökt området. Märsta är idag ett problemområde där mängder av kostsamma åtgärder måste genomföras för att förbättra tryggheten. 

Om kloka människor hade fattat rätt beslut så hade Märsta kunnat vara en tätort lika trivsam som Sigtuna. Det hade varit möjligt att bygga småskaligt och vackert för en svensk befolkning. Det skulle ha besparat kommunen mängder av ekonomiska, sociala och demografiska problem och efterföljande generationer hade med stolthet kunnat se hur ansvarsfullt orten planerades. Men det blev inte så.

Mer om Märstas utveckling och vilka som låg bakom kan läsas här. Boken ”Miljonprogrammet” av Karl-Olov Arnstberg används som referens i uppsatsen om Märstas utveckling.

Märsta

Utgrävningar

Sigtuna har varit föremål för omfattande arkeologiska under sökningar och utgrävningar. Mängder av fynd från vikingatid och medeltid har gjorts som visar både hedniska och kristna traditioner.

I samband med att Märsta kyrka började byggas 1955 gjordes fynd av en torshammarring i en hednisk grav.

Under våren 2021 hittades en gravplats med kvarlevor från slutet av 900-talet. Fynd från graven kommer att finns i Sigtuna museum när de dokumenterats. I graven fanns åtta personer som fått med sig kniv, bälte och kam.

På gården Norrtil i Sigtuna bodde Torkel Knutsson (död 1306). Gården har äldre anor och kan ha haft en föregångare på samma plats redan på 900-talet eller möjligen på 800-talet.

2008 hittades Sundvedaskatten i samband med undersökning av en järnåldersgrav i Steningehöjden. Skatten var den då största som hittats i Uppland sedan 1827. Den innehöll 481 orientaliska silvermynt, varav en del var persiska. Mynten är från 600-talet till 840 e. Kr. och har troligen grävts ned i mitten av 800-talet. Graven som den hittades i var från ca 200-talet f.Kr. 

Utgrävningar vid Humlegården i Sigtuna visar att det på 1100-talet har funnits en stenlagd processionsväg mellan S:t Pers och S:t Olofs kyrkor.

Det går att läsa mer om fynden och samlingarna på Sigtuna museum.

Hembygdsföreningar

Sigtuna hembygdsförening
Widbo hembygdsförening
Hagha hembygdsförening
Husby-Ärlinghundra-Märsta Hembygdsförening
Odensalabygden

Marknadsdagar i Sigtuna

Några sevärdheter

Viby by

Viby by är en oskiftad by som ser likadan ut idag som för tvåhundra år sedan. De flesta gårdarna är från 1800-talet. Viby är en plats som var bebodd på 1000-talet. Här bodde Sibbe och hans föräldrar Orökja och Tyra vars namn finns på runsten U 412. När ristningen tillkom under andra hälften av 1000-talet fanns en liten hamnplats för båtar. I slutet av 1000-talet, som var övergången mellan vikingatid och medeltid, grävde några ned en betydande silverskatt. Den hittades 1789 och är idag den näst största skatten som hittats i Mälarområdet. Den innehöll silverkedjor, mynt, en halsring, en armring, silverstänger och silverkors. De låg förpackade i påsar av linne och låg så att de bildade ett kors. Viby finns omnämnt i det äldsta bevarade pergamentdokument som hittats i Sverige. Dokumentet vittnar om hur välbeställda personer kunde skänka egendom till kyrklig verksamhet, sannolikt i hopp om belöning efter döden. Så här beskriver arkeologerna innehållet:

”Nu är det en rik änka vid namn Dotter som ägde Viby. I dokumentet kan man läsa om en tvist mellan Dotter och hennes son Gere.

Dotter har nämligen uttryckt i sitt testamente att hennes son inte ska få ärva Viby (fast han ska få alla hennes andra gods). I stället ska Viby överlåtas till cisterciensermunkar från Alvastra. Att på detta sätt vilja skänka bort sin egendom till någon utanför familjen eller släkten, var något nytt och stred mot gammal sedvänja. Sonen vägrade acceptera moderns beslut, men uppenbarligen stod Dotter på sig, hon ville stödja munkarnas verksamhet.

Dotters önskan ledde till en långvarig tvist med sonen Gere. Till slut ryckte Stefan, Sveriges förste ärkebiskop, ut till munkarnas hjälp. Det var han som drev igenom att Dotters vilja följdes. I Viby anlade munkarna ett kloster och här finns spår efter en romansk stenkyrka från 1100-talet.”

Venngarn

Venngarn var befolkat under förkristen tid. I samband med övergången från vikingatid från medeltid byggdes på 1160-talet ett stenhus i gråsten. Egendomen har ägts av flera kända släkter där släkten Banér framträdde som ägare under 1400-talet. Cecilia Haraldsdotter erhöll Venngarn i Morgongåva när hon gifte sig med riksrådet Eskil Isaksson Banér den 5 juli 1441. I gåvan ingick flera underlydande gårdar inklusive Stora Brännbo som var en stadsdel i nuvarande Sigtuna. Deras dotter Sigrid var mormor till Gustav Vasa. När Gustav Vasa lyckades förvärva Venngarn år 1555 blev egendomen kronogods. År 1661 påbörjades en större utbyggnad av slottet. Sedan 1935 har slottet varit statligt byggnadsminne.

Nordians hög

Nordians hög är en stor gravhög vid Åshusby som står på ett gravfält med 180 anläggningar varav ett tiotal högar, en skeppssättning, två treuddar och i övrigt runda och rektangulära stensättningar. Högen har fått sitt namn efter ”Konung Nordiano eller Nore på Nore Huussby”. Gravfältet är daterat till ca 550-1050 e.Kr.

Lundströmska gården är ett välbevarat borgarhem från sekelskiftet 1900.

Sigtuna rådhus på Stora torget i Sigtuna byggdes av borgmästare Eric Kyhlman. Byggnaden invigdes år 1744 och är i trä. Det sista mötet med rådhusrätten hölls i december 1948. Sigtuna rådhus fungerar idag som museum och vigsellokal och är Sverige minsta bevarade rådhus.

Kyrkoruinerna och runstenarna som berättar om Sigtunas långa historia.

Gågatan Stora gatan som är anlagd på 1000-talet och har välskötta byggnader från 1700- och 1800-talet. Längs gatan finns en turistbyrå som kan tipsa om sevärdheter och många trivsamma små butiker.

Stora gatan i Sigtuna

Folkmängden

År 1700 hade Sigtuna stad 108 invånare.
År 1805 hade Sigtuna stad 434 invånare.
År 1920 hade Sigtuna stad 709 invånare.
År 1950 hade Sigtuna stad 2 511 invånare.
År 1970 hade Sigtuna stad 4 691 invånare.
År 2020 hade Sigtuna tätort 9 377 invånare.

År 1970 hade Sigtuna kommun 26 062 invånare.
År 2000 hade Sigtuna kommun 35 001 invånare.
År 2015 hade Sigtuna kommun 44 786 invånare.
År 2021 hade Sigtuna kommun 50 172 invånare.

Tätorten Märsta hade 943 invånare år 1950.
Tätorten Märsta hade 2 882 invånare år 1960.
Tätorten Märsta hade 18 827 invånare år 1980.
Tätorten Märsta hade 24 068 invånare år 2010.
Tätorten Märsta hade 27 034 invånare år 2015.

Miljonprogrammet

Det går tydligt att konstatera att det socialdemokratiska Miljonprogrammet och migrationspolitiken har varit en katastrof för Märsta  och Sigtuna. Tydligare än i många andra kommuner kan man se hur ett kärnsvenskt område medvetet eller omedvetet har förstörts av politiker som inte förstått konsekvenserna av sin politik eller som har förstått precis det. Konsekvenserna för det svenska samhället är oerhörda och bevisar att samhällen ser olika ut beroende på vilka som bor där. Det är möjligt att migrationspolitiken kan vara ett resultat av godhjärtad naivitet under 1970-talet, men den som  idag försvarar massinvandring är mer än lovligt naiv när resultatet har blivit så tydligt. Det är inte bara otrygga områden som växer fram, det är vantrivsel, tristess, socialt haveri, kriminalitet och demografiska förändringar som förvandlar delar av landet till oigenkännlighet. Socialdemokraterna har också effektivt stoppat kritik mot sina samhällsprojekt trots att kritiken varit i högsta grad befogad.

Märsta

Det är uppenbart att just socialdemokraterna har gynnats mest av migrationen och att röstöverskottet har ändrat förutsättningarna för hur landet ska styras. Om vi inte hade haft massmigration hade den politiska kartan sett helt annorlunda ut och landet hade sluppit de stora problem som migrationen medfört. Så här röstade invånarna i de senaste valen:

Kommunalvalet i Sigtuna 2010:

S: 42,35 procent av rösterna
M: 28,17
FP (L): 6,06
Sigtunapartiet (SFS): 5,88
MP: 4,55
C: 3,92
KD: 2,98
SD: 3,24
V: 2,53

Kommunalvalet i Sigtuna 2014:

S: 34,74 procent av rösterna
M: 29,00
SD: 8,67
MP: 5,89
FP (L): 5,58
V: 4,19
C: 4,01
Sigtunapartiet (SFS): 3,87
KD: 3,28

Kommunalvalet i Sigtuna 2018:

S: 24,66 procent av rösterna
M: 32,36
SD: 12,89
V: 5,80
C: 5,66
L: 5,21
KD: 5,13
Sigtunapartiet (SFS): 3,93
MP: 3,62

I distriktet Valsta centrum (Märsta) fick Socialdemokraterna 45,48 procent av rösterna och Vänsterpartiet 8,92 procent av rösterna 2018.
I distriktet Tingvalla (Märsta) fick Socialdemokraterna 46,05 procent av rösterna och Vänsterpartiet 7,03 procent av rösterna 2018.

I distriktet Norra Sigtuna fick Moderaterna 46,03 procent av rösterna och Sigtunapartiet (SFS) 13,20 procent av rösterna 2018.

Liksom på många andra håll har medborgarna protesterat mot politiken genom att lämna de gamla partierna och i högre grad röstat på Sverigedemokraterna, något som är långt ifrån tillräckligt för att lösa de allvarliga problem som vi fått på halsen.

I Sigtuna som är tydligt uppdelat i områden där det bor huvudsakligen svenskar och andra områden där det bor huvudsakligen invandrare. Det är tydligt att i invandrarområden är Socialdemokraterna kraftigt överrepresenterade, medan moderaterna är överrepresenterade i svenska områden. Varför svenskar röstar på moderaterna som varit aktiva förespråkare för stor invandring och vill att Sveriges Television och Sveriges Radio ska finansieras med en skatt som alla tvingas betala vare sig de har TV eller inte är en gåta. Under Fredrik Reinfeldts styre var moderaterna drivande i att öppna våra gränser vilket resulterade i att omkring 800 000 kom hit under åren 2006-2014. Vinnarna på den politiken är Socialdemokraterna. Ändå finns det människor som röstar på Moderaterna.

Stora gatan i Sigtuna

Den 31 december 2002 hade Sigtuna kommun 35 771 invånare varav 9 426 (26,35 procent av invånarna) hade utländsk bakgrund.

Den 31 december 2016 hade Sigtuna kommun 46 274 invånare varav 19 124 (41,33 procent av invånarna) hade utländsk bakgrund.

I Sigtuna hade 47,6 procent av invånarna utländsk bakgrund år 2020.

Eftersom de politiker som styr landet nu inte kommer att förhindra fortsatta demografiska förändringar, måste nya rörelser försöka göra något för att rädda landet från en kommande katastrof.

Samma ämne:

Sigtuna möte (2009)
Traditionell julmarknad i Sigtuna
Sankt Olofs kyrkoruin, Sigtuna
Sigtuna möte 2013
Sigtuna möte 2015
Sigtuna Rådhus
Sigtunavikingen
Runristning med besvärjelse, Sigtuna
Lundströmska gården, Sigtuna
Slaget vid Stiklestad
Ingvar den vittfarnes krigståg i österled
Halvkvädna visor i Media – påstått ”Kristna” gravar i Sigtuna
Runristning med besvärjelse, Sigtuna
Sigtunavikingen
Sankt Olofs kyrkoruin, Sigtuna
Alternativ för Sverige
Socialdemokraten Anna-Greta Leijon stolt över att ha förstört landet
Myndigheten för samhällsförstörelse
Så koloniseras Sverige
Etniska svenskar är snart i minoritet i sitt eget land
Sverige har tagit emot över 3 miljoner migranter sedan 1970
Tage Erlanders (S) kungsord
Petrit Latifi om socialdemokraternas övergrepp på landet
Nytt betonggetto byggs i Årsta i södra Stockholm
Det nya betonggettot Mariehäll växer fram i Stockholm
Region Stockholm planerar för minst 3,3 miljoner invånare om 50 år.
Så här ser den demografiska hotbilden ut i Sverige


Sigtuna, Uppland

Sigtuna, urgammal stad i Uppland, Stockholms län, idylliskt belägen på norra stranden av Sigtunafjärden av Mälaren, öster om farleden till Uppsala. Den numera mycket obetydliga staden är oregelbundet bebyggd med oansenliga trähus, som ligga inbäddade i lummig grönska vid smala och krokiga gator, av hvilka de förnämsta äro endast fortsättningar av landsvägar. Sigtuna innehåller föga, som kan intressera en främling, med undantag av de ruiner, som påminna om platsens betydenhet under forna dagar. 

Huvudnäringar är åkerbruk, trädgårdsskötsel och hantverk. Stadens ägoområde är 461 hektar land, men den bebyggda delen endast omkring 36 hektar. Ny stadsplan är antagen, men ännu ej fastställd. Taxeringsvärdet uppgick 1915 till 1,353,400 kr., varav 152,500 kr. för bevillningsfri och 161,100 kr. för jordbruksfastighet. Den beskattningsbara inkomsten var samma år 214,810 kr. I kommunalskatt utdebiterades 1916 kr. 5:45 pr 100 kr. inkomst. Stadens tillgångar upptogs 1914 till 224,638 kr., dess skulder till 61,570 kr. Stadens hamn och brygga vid Aludden besökas av reguljärt trafikerande ångbåtar, men då inga hamnavgifter erläggs, upptages ej trafiken i den officiella statistiken. 

Till närmaste järnvägsstation, Märsta, är avståndet omkring 10 km. Något rederi eller någon industri i Sigtuna uppges icke. Invånarnas antal, 536 år 1896, hade 1916 ökats till 598, den minsta folkmängd någon svensk stad har, om man räknar Skanör med Falsterbo som en stad. I Sigtuna finnas provinsialläkare, stadsläkare och enskild praktiserande läkare, apotek samt en enskild anstalt för sinnessjuka. 

Avdelningskontor av Upplands enskilda bank. I staden utkommer en veckotidning, ”Sigtuna nya tidning”. Den märkligaste byggnaden är stadskyrkan, det forna dominikanklostrets kyrka, kallad S:t Maria eller Vårfrukyrkan, från förra hälften av 1200-talet, flera gånger ombyggd och förändrad, pietetsfullt restaurerad 1904–05, då man bl. a. åter framkallade de medeltida väggmålningarna i kyrkans inre. 

I staden kvarstår ännu ruinerna efter S:t Pers, S:t Lars’ och S:t Olofs kyrkor, och med sina tunga, fästningsliknande torn av otuktad gråsten bidraga de i väsentlig mån till att ge Sigtuna dess karaktär. Dessa kyrkor, som höra till de allra äldsta i Sverige, räknas till de s. k. försvarskyrkorna, som tjänade både till fäste (som skydd för ortens befolkning vid fienders anfall) och till gudstjänsthus. S:t Pers ruin, inbäddad i prästgårdens grönska, visar en latinsk korskyrka med ett centraltorn öfver korskvadraten och återstod av ett fyrkantigt västtorn. Långhusets och tornens platta tak voro tinnkrönta och erbjöd behärskande stridsplatåer; runt mittornet löpte en skyttegång. S:t Olofs ruin består av en avlångt fyrkantig byggnad med kraftigt centraltorn och korsarmar, delad i tre smala skepp, samt kor-absid. De ursprungliga fönstren är ytterst små, ”inrättade som fullständiga skyttespringor”. av S:t Lars’ ruin, belägen i privata sinnessjukanstaltens trädgård, återstår endast en sida av ett högt torn. S:t Lars anses ha utgjort den forna egentliga stadskyrkan. Från Sigtuna är kända mer än 20 runstenar, ett större antal än från någon annan plats i Sverige; samtliga tillhör 1000-talets senare hälft. Stadens lilla vackra rådhus från 1630-talet, ombyggt efter brand under Fredrik I, har i salen märkliga gamla konungaporträtt. Med S:t Olofs och S:t Pers landsförsamlingar utgör Sigtuna ett pastorat inom Ärlinghundra kontrakt av ärkestiftet. Vid val av riksdagsmän till Andra kammaren tillhör Sigtuna Stockholms läns norra valkrets. – Om den folkhögskola med hospits, som är under uppförande i Sigtuna, se Sigtunastiftelsen. 

I ett påvebrev under 1170-talet till konung Knut Eriksson nämnes bl. a. Fornesitune, ”som biskopssätet ägde, innan det flyttades till annat ställe”. Ett Fornsigtuna (på nuvarande Signesbergs ägor, på andra sidan segelleden till Uppsala) omtalas också i jordeböckerna. Detta Fornsigtuna har antagligen före det nuv. Sigtunas anläggning varit en plats med religiös och politisk betydelse. De sista årens fynd och forskningar ha gett vid handen, att nuvarande Sigtunas ålder går tillbaka till omkring 1000 eller ungefär samtidigt med Olof Skötkonungs officiella övergång till kristendomen. Då Uppsala emellertid länge fortfor att vara hedendomens medelpunkt, måste Olof söka skaffa en ny stödpunkt för sina politisk-religiösa nydaningsförsök. Det nyanlagda Sigtuna ser ut att ha varit en betydande faktor härvidlag. Med sitt läge på södersluttningen mot den vida fjärden, med sjöleder åt tre håll och god hamn kunde det nya Sigtuna i vida högre grad än det gamla erbjuda de långt större utvecklingsmöjligheter för handel och religiös samfärdsel, som de nya förhållandena krävde. 

Såsom kristen konung kunde Olof ej längre förestå offren i Uppsala och erhålla den i samband därmed stående skatten. Olof sökte då, efter närmast anglosaxiskt mönster, införa penningskatt, och i Sigtuna upprättades landets första med säkerhet kända myntverk, där under såväl Olofs som under hans son Anunds regering präglades mynt. På grund av dåtidens nära samband emellan de religiösa festerna och marknaderna (mässamarknad) synes Birka, som vid denna tid torde ha förlorat sin ursprungliga bestämmelse som handels- och samlingsplats för sjöfarande och till vilket förbindelsen under årets största högtid kunde vara, osäker, snart ha gått upp i den kristna handelsplatsen Sigtuna. För Olofs planer och nya skattepolitik synes tiden dock ej ha varit mogen. En återgång gör sig snart märkbar. De kvarstående märkliga kyrkoruinerna torde bör hänföras till 1000-talets senars hälft och torde vara uttryck för den starka, huvudsakligen engelska missionsrörelse, som då gjorde sig gällande i Svealand. Adams av Bremen uppgift, att biskop Adalvard d. y. i Sigtuna på 1060-talet vid en enda mässa erhållit 70 marker silver, synes också tyda på en större kyrkobyggnadsverksamhet. Omkring 1100 var hednatemplet i Uppsala försvunnet, och omkring 1125 sökte Uppsala, sedan det vid denna tid fått en biskop, att åter bli den religiösa centralpunkten i Svealand. Ej ens sedan det nyinrättade ärkesätet 1164 efter långa stridigheter förlagts till Uppsala, förmådde Uppsala ännu på någon tid göra sin religiösa maktställning emot Sigtuna helt gällande.

Traditionerna från det hedna Uppsala gjorde platsen länge mindre lämplig som kristen medelpunkt. I påvebrev från 1215 (eller 1216) är nämligen fråga om det svenska ärkesätets förflyttning från Uppsala till ”Sittim”, varmed tydligen måste avses Sigtuna. Ehuru förflyttningen ej kom till stånd, fortfor dock Sigtuna ännu att i kyrkligt avseende vara en ort av stor betydelse. Under förra hälften av 1200-talet uppförde dominikanerna där ett kloster, varav den sedermera påbyggda klosterkyrkan ännu kvarstår som stadskyrka. 

Dominikanklostret fick stor betydelse, då ur dess brödrakrets utgått flera av den svenska kyrkans mest betydande män. Liksom Sigtuna genom ärkesätets slutliga förflyttning från Uppsala till östra Aros (nuvarande Uppsala) på 1280-talet förlorade sin religiösa hegemoni, så förlorade det sin egentliga betydelse som större kommersiellt centrum genom esternas härjning 1187 och den därmed i samband stående första ansatsen till Stockholms anläggning samt än mera genom Birger Jarls nydaning av Stockholm som befäst ort och förmedlare av handeln mellan Mälaren och utlandet. 

– Litt.: G. Wallin, ”Sigtuna stans et cadens” (1729–32), E. Ekhoff, ”Sigtuna ödekyrkor” (i ”Svenska fornminnesför:s tidskr.” X, 1897), Otto von Friesen, ”Ur Sigtuna äldsta historia” (i ”Uplands fornminnesför:s tidskr.”, bd VI, 1910), o. Janse, ”Sigtuna stads grundläggning och stadens betydelse under medeltiden”, och Olof Palme, ”Sigtuna stads utveckling under nyare tiden” (bägge i ”Gamla svenska städer”, 1916). ”Sigtuna stads privilegier” utgavs 1914 av Olof Palme. 

(Från Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1917)

Några andra orter och kommuner som bloggen nyligen har besökt:

Arjeplog, Lappland (2020)
Bollnäs, Hälsingland (2021)
Borlänge (Dalarna) 2020
Borås, Västergötland (2020)
Botkyrkas framväxt och förfall (2021)
Dikanäs, Lappland
Eskilstuna, Södermanland (2021)
Filipstad, Värmland (2021)
Finspång, Östergötland (2019)
Fisksätra och Solsidan, Nacka (2021)
Flemingsberg, Huddinge (2021)
Glommersträsk, Arvidsjaur, Lappland (2020)
Grästorp, Västergötland (2022)
Götene, Västergötland (2022)
Hagalund, Solna (2019)
Hagastaden, Stockholm (2021)
Hallstahammar, Västmanland (2020)
Hallstavik, Norrtälje (2020)
Hjo, Västergötland (2021)
Hoting, Strömsund, Ångermanland (2020)
Hylte, Halland (2022)
Jokkmokk, Lappland (2020)
Kalmar, Småland (2022)
Kungsbacka, Halland (2022)
Köping, Västmanland (2021)
Lesjöfors, Värmland (2021)
Lindesberg, Västmanland (2021)
Ljusnarsberg, Västmanland (2021)
Ludvika, Dalarna (2021)
Lysekil är en totalt misskött kommun (Bohuslän) (2020)
Malmköping, Flen (2021)
Mellerud, Dalsland (2022)
Nora, Västmanland (2019)
Norberg, Västmanland (2020)
Norrtälje, Uppland (2020)
Rinkeby, Stockholm (2020)
Ronneby, Blekinge (2022)
Sigtuna, Uppland (2022)
Skäggetorp, Linköping, Östergötland (2020)
Sollefteå, Ångermanland (2017)
Sorsele, Lappland (2020)
Strängnäs, Södermanland (2022)
Surahammar, Västmanland (2021)
Söderhamn (Hälsingland) 2017
Södertäljes uppgång och förfall (2021)
Tibro, Västergötland (2020)
Torsby, Värmland (2021)
Trosa, Södermanland (2022)
Täbys nya betonggetto
Upplands-Bro, Uppland (2021)
Upplands Väsby, Uppland (2020)
Uppsala i fritt fall, Uppland (2020)
Uppvidinge, Småland (2022)
Valdemarsvik, Östergötland (2020)
Vingåker, Södermanland (2020)
Vällingby som misslyckat experiment, Uppland
Vännäs, Västerbotten (2022)
Värnamo, Småland (2022)
Åmål, Dalsland (2021)
Årjäng, Värmland (2021)


1 svar »

  1. Ska ta en repa med bilen dit Ska ändå till Knivsta så tar Sigtuna på vägen. Sen får ja sälja BILEN pga det höga bensinpriset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s