Det är lätt att tro att medeltida inkvisitioner inte längre förekommer och att vi blivit upplysta, toleranta och respektfulla inför andra människors åsikter, tankar och yttranden. Riktig så bra är det inte.
Vissa människor i samhället, som har åsikter som står i strid med de som påbjuds av staten, av makthavare och av mäktiga opinionsbildare, blir regelmässigt utsatta för något som kan liknas vid förföljelse eller vuxenmobbing. Nyligen blev poeten och författaren Marcos Birro av med sitt jobb som krönikör på Expressen för att han kritiserat islam. Birro har sedan dess utsatts för ett antal sällsynt grova påhopp från personer som aldrig fått lära sig hyfs och att man ska uppträda moget och sakligt när man kommenterar andras tankar och åsikter.
Tidningen Expressen har under några års tid använt sig av djup föraktliga metoder i försök att grovt smutskasta, förfölja och hänga ut politiker och enskilda människor som har haft eller har invandringskritiska åsikter. För något år sedan, före valet 2014 som ett led i Expressens kampanj mot invandringskritiker, tog Expressen fram personuppgifter om folk som hade skrivit anonyma kommentarer på invandringskritiska bloggar och hängde ut flera av dem som om de vore grova brottslingar.
En av de uthängda var docenten Jim Olsson som råkade ha ett antal åsikter i olika samhällsfrågor. Expressen gick hem till Olsson och ringde oannonserat på hans dörr istället för att ringa eller skriva till honom. Där filmade de honom och lade ut filmen på tidningens webbsida för att visa hela svenska folket hur tidningen avser att behandla invandringskritiker som i skydd av anonymitet skrivit några enstaka invandringskritiska texter på någon blogg. Jim Olsson var ingen politiker och hade inga politiska eller andra uppdrag. Han vara bara en privatperson. Olsson tillhör den växande skara svenskar som hade kritiska åsikter om storleken på invandringen till Sverige. Han ville skriva om det anonymt eftersom han visste vilka risker det skulle medföra att i det semi-totalitära Sverige vara öppen med sina åsikter.
Expressens agerande var inte bara respektlöst, det var en hetskampanj som mest kan liknas vid en inkvisition. Jim Olsson skulle hängas ut inför hela svenska folket som en ”rasist” och hans sociala ställning liksom hans heder skulle dras i smutsen i evig tid. Expressen ville visa att personer med ”fel” åsikter inte skulle tolereras av tidningen och att de som har fel åsikter ska hånas, hatas och stigmatiseras. Beteendet från mäktiga medier, att göra grova påhopp på enskilda individer för att de har vissa åsikter, åsikter som man borde kunna ha sakliga debatter eller resonemang kring, är direkt skadligt för ett samhälle som vill ha hjälp av sina medborgare att utvecklas åt rätt håll. Jim Olsson hade säkert kunna bidra med åsikter i många olika frågor, men tredje statsmakten vill inte lyssna, de vill skrämma människor och med inkvisitoriska metoder få andra att avhålla sig från att skriva invandringskritiska texter.
En annan person som blev föremål för Expressens mobbingkampanj före valet 2014 var Mattias Philipson från Båstad. Han var då aktiv i Sverigedemokraterna i Båstad och blev uthängd av tidningen med namn och bild. Men innan han hängdes ut hade Expressen gjort ett ”hembesök”. De ringde oannonserat på hemma hos honom och konfronterade honom med olika frågor inför en rullande kamera. Samma metod som drabbade Jim Olsson och en rad andra personer. Några av de drabbade hade visserligen skrivit inlägg som var tvivelaktiga rent språkligt, saknade etikett och visade brist på respekt för omgivningen, men inte av sådan art att de förtjänade offentlig skampåle och hetsjakt i evighet, vilket det resulterade i.
Här gör Expressen ”hembesök” hos Mattias Philipson
När Mattias Philipson fick påhälsning av Expressen som ringde på dörren till hans bostad och började ställa frågor om hans politiska bakgrund och fördöma honom för hans tidigare politiska ställningstaganden visste han inte att han efter det inte längre skulle kunna vara en socialt någorlunda accepterad man. Hundratusentals eller miljoner människor fick nu veta att Mattias Philipson var en ond människa som avvek från diverse statsdoktriner om att massinvandring är jättebra och att den som kritiserar massinvandring är en mycket dålig människa som bara förtjänar att hånas tills han dör.
Men Mattias Philipson var ingen ond människa. Han var en god människa. Några år tidigare blev han medlem i Sverigedemokraterna för att han ville göra skillnad och markera mot massinvandringen. Samtidigt var han småföretagare och bedrev verksamhet på den egna gården dit grupper kunde komma och ha trevligt med olika aktiviteter. Här kunde man fira sin svensexa, fira bröllop eller ha fest. Mattias Philipson hade arrangerat många lyckade tillställningar och visade att han inte bara var en duktig företagare utan att han därtill bedrev en verksamhet som i alla avseenden var positiv och gagnade såväl orten som landet. Mattias var precis en sådan person som Sverige hade stor glädje av.
Här ser man att den stora flyktinganläggningen gränsar till Philipsons gård
Efter att han blev uthängd påverkades hela hans livssituation. Det var inte lätt att kombinera företagandet med politik. Allt som Mattias hade arbetat för på sin gård riskerade nu att slås i spillror. Verksamheten i Eskilstorp med 50 invånare blev omöjlig att upprätthålla när det blev känt att Bert Karlsson skulle öppna en stor flyktinganläggning för 500 personer alldeles intill gården. Philipson ville ändå försöka göra det bästa av situationen och föreslog något slags samarbete med Migrationsverket.
Han gjorde ett sista försök att få ekonomi i sin verksamhet genom att föreslå sysselsättning för de asylsökande, men han fick inget gehör för det vilket sannolikt hade med hans politiska bakgrund att göra. I slutet av januari 2015 avsade sig Philipson alla politiska uppdrag för Sverigedemokraterna. Kanske hade han redan då bestämt sig för hur hans liv skulle sluta. Onsdagen den 4 februari fick polisen ett larm från någon om att en person hittats död. Det var Mattias Philipson som hade skjutit sig själv. Hatkampanjen mot honom från Expressen och andra som hatar invandringskritiker hade lyckats. Mattias Philipson blev politiker för att kunna påverka samhället och göra det bättre. Expressen bedrev en hatkampanj mot Mattias Philipson för att de ville driva honom mot den avgrund som han sedan ofrivilligt gick emot. Mattias Philipson efterlämnade dotter, släkt och vänner som sörjer honom. Vi andra som inte kände honom personligen sörjer det öde som drabbade honom och önskar att han får vila i frid.
Varför skriver vi om detta? Svaret är att det blir allt svårare att diskutera vissa politiska frågor i samhället oavsett vilka åsikter man har. Allt har blivit mer laddat och argumentationsnivån allt lägre när man istället för argument använder glåpord, hån eller hot. Sverige polariseras alltmer och det beror ytterst på svårigheten att få framföra egna åsikter i angelägna frågor utan att riskera omfattande hatkampanjer från media, makteliten eller enskilda människor som saknar respekt för andra människors åsikter. Skolan och utbildningsväsendet har misslyckats och samhället är på fel väg när media i landet kan påta sig rollen som åsiktspolis och skrämma folk till tystnad och slå sönder deras liv bara för att de har invandringskritiska åsikter. Man ska kunna ha vilka åsikter som helst utan att utsättas för annat än sakligt bemötande, debatt och dialog. Det är också en kulturfråga.
Några bloggar som skrivit om självmordet:
Liknande ämne :
Kategorier:Olika ämnen
Kulturbilder 