Bollnäs, Hälsingland

Av Kulturbilder på 16 december, 2021 • ( Lämna en kommentar )

Bollnäs kommun, stad, socken, Hälsingland. Baldanes, (latin) Boldanæs 1312. Bollnäs blev stad 1942 vid sammanslagningen av köpingarna Björkhamre och Bollnäs, den senare tillkommen 1906 och återgående på en tätort som från 1840-talet växte fram vid Bollnäs sockenkyrka. Sockennamnet har ursprungligen syftat på ett nära kyrkan beläget stort näs, nu kallat Långnäs, som skjuter ut i sjön Varpen. Förleden har antagits vara bestämd form av ett adjektiv (fornsvenska) balder ’stor, ansenlig’. (Svenskt Ortnamnslexikon)

Järnåldern

Bollnäs har varit befolkat sedan järnåldern. I centrala Bollnäs finns flera gravhögar från äldre järnåldern (200-400-talet). Rester av två husgrunder från samma tid har också hittats. Onbacken är ett område mitt i Bollnäs som var bebott från ungefär år 100 och flera hundra år framåt. Idag finns det säkert ättlingar till dessa tidiga Bollnäsbor. De tidiga invånarna levde av fiske och jakt. De höll boskap och de odlade jorden. För att livet och vardagen skulle fungera levde man i tregenerationsfamiljer om kanske 12-15 personer som hjälpte varandra med olika sysslor. År 1923 undersöktes platsen av arkeologen Gustaf Hallström och upptäckte ett långhus som sannolikt innehöll bostad, ladugård och förråd. Den gården som en gång låg där var en så kallad ensamgård, de lån låg inte i en by. Däremot hade gården säkert sällskap av andra gårdar inom gångavstånd.

Kyrkor

Bollnäs kyrka byggdes under 1300-talet och 1468 invigdes tornet. Kyrkan har en stor samling av medeltida kyrkoskulpturer. I kyrkans kor finns tre altarskåp, fem andra skulpturer och ytterligare 16 skulpturer som ingår i samlingen finns på Hälsinglands museum i Hudiksvall.

1748 byggdes av orgel av Jonas Gren och Petter Stråhle. När kyrkan vidgades 1755 flyttades orgeln till en plats längre fram i kyrkan och 1770 byggdes orgeln om av Lars Fredrik Hammardahl, Arbrå. Den nuvarande orgeln byggdes 1981 av Olof Hammarberg från Göteborg. Under åren 1753-55, 1876-78, 1927-28 och 1992-93 gjordes flera renoveringar av kyrkan. Tornet har tre klockor, en lillklocka som göts 1760 men blev omgjuten 1874, en mellanklocka och en storklocka som göts 1711 av Catharina Meyer och kan vara omgjutningar av äldre klockor.

Rengsjö kyrka. Rengsjö första kyrka uppfördes under 1200-talet, men eldhärjades år 1626. Delar av inventarierna kunde räddas och 1650 började kyrkan återuppbyggas. Den revs i slutet av 1700-talet och en ny kyrka i gustaviansk stil uppfördes under åren 1792-1795. Från den gamla kyrkan togs stenmaterial som kunde återanvändas i den nya kyrkan.

Segersta kyrka. Den första kyrkan byggdes redan i början av 1200-talet och byggdes ut i slutet av 1400-talet. Kyrkan räckte inte till och i slutet av 1700-talet började man planera för en ny kyrka. Den nya kyrkan ritades av arkitekt Fredrik Blom och stod klar år 1811.

Undersviks kyrka byggdes mellan 1788 och 1799 och ersatte då en tidigare kyrka som stod på en annan plats. Den tidigare kyrkan uppfördes troligen under tidigt 1300-tal. Den kyrkan brann under 1600-talet och när den nya kyrkan byggdes kunde material från den gamla kyrkan användas för den nya. Idag finns ruinen av den gamla kyrkan kvar. Klockstapeln byggdes 1759 av snickaren Per Jonsson från Ljusdal.

Hanebo kyrka är från 1300-talet I murverket på långhusets norra sida finns rester av en kyrka som är från 1100-talets slut eller början av 1200-talet. Den första kyrkan var i romansk stil och 1300-tals-kyrkan fick ett stort kyrkorum i gotisk stil. År 1876 fick kyrkan ett torn som ersatte en tidigare klockstapel. Efter den senaste restaureringen på 1950-talet fick kyrkan sin nuvarande exteriör.

Om två kapellförsamlingar. Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883:

Annefors kapellförsamling innefattar Annefors bruk med kringliggande byar i mitten av Bollnäs socken. Hemmantal, fastighetsvärde och areal är inräknade under moderförsamlingen. År 1870 var folkmängden 347 personer på 86 hushåll; den var 379 personer vid 1880 års slut.

Annefors kapellförsamling är bildad jämlikt kungabrev av den 20 december 1867 och Uppsala domkapitels den 20 januari och 30 mars 1869 gjorda bestämmelser. Församlingen är i frågor, som rör kyrka och skola, ett helt för sig, men bildar i civilt och kommunalt hänseende ett helt med Bollnäs. Här märkes det till Kilafors hörande Annefors bruk, vilket med Hellbo masugn, Flygbo såg, Gällsjö såg, Annefors såg samt underlydande hemman inom Bollnäs taxerades till ungefär 130 000 kronor år 1880. Om Annefors är även i det föregående talat. Både där och vid Hellbo masugn är bruksrörelsen nedlagd.

Catrinebergs kapellförsamling innefattar Catrinebergs bruk samt kringliggande byar i den sydligaste delen av Bollnäs på gränsen mot Ockelbo. Hemmantal, fastighetsvärde och areal är inberäknade under Bollnäs. År 1870 var folkmängden 610 personer på 145 hushåll; den var 586 personer vid 1880 års slut.

Catrinebergs kapellförsamling bildades jämlikt kungabrev av den 20 december 1867 och Uppsala domkapitels den 20 januari och 30 mars 1869 gjorda bestämmelser. Församlingen bildar tillsammans med Bollnäs en kommun, men utgör med hänsyn till skola och kyrka ett helt för sig. Inom församlingen ligger vid Åmots- eller Testeboån Catrinebergs bruk, om vilket är talat under Ockelboverken.

Socknarna i kommunen

Arbrå socken gränsar i norr till Undersvik och Järvsö, i öster till Nianfors och Rengsjö, i söder till Bollnäs, i sydvest till Alfta. År 1870 var folkmängden 2 983 personer på 761 hushåll; den var 3 665 personer vid 1880 års slut. Arbrå bildar ett konsistoriellt pastorat av andra klassen, tillhörande Helsinglands västra nedre prosteri. Pastors lön är reglerad till 4 480 kronor.

”Öroradh” skrives socknen år 1314; den var då moderförsamling till Undersvik, såsom annex, hvilket förhållande fortfarit till våra dagar. Bygden ligger på ömse sidor om Ljusnan samt i öster kring Istesjön och Mörtsjön. Kyrkan är uppförd på Ljusnans västra strand. Genom socknen framgår norra stambanan, med Arbrå och Vallsta stationer. (Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Bollnäs socken gränsar, om man inberäknar Annefors och Catrinebergs kapellförsamlingar, till Arbrå i norr, till Rengsjö, Segersta och Hanebo i öster, till Alfta i vester samt till Svärdsjö och Ockelbo i söder. Folkmängden inom Bollnäs moderförsamling uppgick år 1870 till 6 290 personer på 1 528 hushåll; den var 7 727 personer vid 1880 års slut. Bollnäs med Annefors och Catrinebergs kapell samt ett bönehus vid Hellbo masugn bildar ett regalt vestra nedre prosteri.

”Baldanæs” skrevs socknen 1312. Som prosten över Alir eller sydvestra Helsingland under medeltiden vanligen var kyrkoprest i Bollnäs, nämndes hela prosteriet oftast med socknens namn. Kyrkan är belägen på Ljusnans vestra strand i en mycket befolkad och bördig nejd, som anses vara bland de vackraste i Norrland. Den egentliga bygden är att finna i socknens norra del vid stränderna af Voxna älv och Ljusnan. Där ligger de flesta och största byalagen. Det förnämsta är Bollnäs kyrkoby, snarlik en köping med mycken rörelse, läkare, apotek, bankkontor, sparbank, järnvägs-, post- och telegrafstation. Söderut vidtar öde och skogiga trakter, där odlingarna blir allt mindre och sparsammare.. Den längst i söder liggande bygden hörde under medeltiden till den många mil breda Ödmorden. (Ödmorden är omnämnd år 1296 i Upplandslagen som Upplands nordgräns)

Vi talar i denna korta skildring om själva Bollnäs och dess kapellförsamlingar tillsammantagna. Inom Bollnäs märkas flera mindre gårdar och järnverk. Vi nämner endast det vid Voxna älv belägna Sunnerstaholm, som med sitt järnverk, kvarn, Finnviks såg och kvarn samt tillhörande hemman och lägenheter uppskattas till ungefär 130 000 kronor enligt 1880 års taxeringslängd. Hela denna possession tillhör Voxna bruksägare, som är herr V. H. Kempe i Stockholm.

Om Sunnerstaholms bruk är ej mycket att säga. Tillståndsbevis för manufakturtillverkning utfärdade av vederbörande 1852 och för stångjärnssmide 1855. Någon järntillverkning har åtminstone under de sista åren inte förekommit. Herr Kempe har koncentrerat sin järntillverkning vid Ljusne. Han är för övrigt Helsinglands största träpatron och innehar i provinsen oerhörda skogsegendomar. (Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Hanebo socken gränsar i norr till Segersta, i väster till Bollnäs, i öster till Skog samt i söder till Ockelbo. År 1870 var folkmängden 3 153 personer på 689 hushåll; den var 3 596 personer vid 1880 års slut. Socknen är annex till Segersta.

”Hanabo” skrevs socknen år 1314. Det var även 1314 annex till Segersta. Den egentliga bygden har alltid varit i socknens nordligaste del och utbreder sig ännu vid Bergviken samt uppför Herteden, är mest obygd och skogsmark. Största gården är Kilafors, bruksegendom, belägen nära Knisselboåns utlopp i Bergviken. Bruket utgöres av masugn, stångjärnsverk, kvarnar, såg jämte flere underlydande hemman inom denna, Bollnäs och Skogs socknar. Vid Kilafors är station på norra stambanan. Ägare är Kilafors järnverks-aktiebolag med brukspatron C. A. Rettig såsom disponent. För ett par årtionden sedan utgjordes de s.k. Kilaforsverken av Kilafors i Hanebo, Annefors i Bollnäs och Tönshammar i Skog. Av dessa var Kilafors det äldsta och föreskriver sig från slutet av 1600-talet. Enligt anteckningar i hammarskattslängderna erhöll faktoren Magnus Blix den 28 januari 1693 privilegium att vid Östanbro uppbygga en hammare, vilket ock skedde, så att 1695 Östanbro hammare med två härdar var skattlagt till 500 skeppund smide. År 1721 brändes den av ryssen, varefter bergskollegium den 29 oktober 1725 resolverade, att den skulle få återuppbyggas och flyttas till Kila by. Det skedde. Den 12 juni 1738 privilegierades en ny hammare med tvenne härdar och under följande tider blev smidet efter hand utvidgat.

Den 29 mars 1781 privilegierades Annefors bruk i Bollnäs för en hammare och två härdar med 600 skeppunds smide, inflyttat från Storebro. År 1840 fanns vid Kilafors och Annefors tillsammans 7 härdar, vid vilka tillverkades 3 600 skeppunds årligt smide av eget tackjärn, där vid Annefors åstadkoms spik och manufakturjärn. Kort därefter ökades Kilaforsverken med Tönshammars bruk i Skogs socken. Genom bergskollegii utslag den 21 december 1843 tilläts brukspatron P. C. Rettig att till ett ställe vid vattendraget nedanför Hamsjön, kallat Tönshammar, inflytta 2 härdar med 1 200 skeppunds smide från Kilafors och att för den blivande tillverkningen begagna Kilafors stämpel. Året förut hade 2 nya stångjärnshammare blivit vid stället uppförda.

Sedan smidesrätten blivit oinskränkt, uppgick tillverkningen på 1860-talet till 6 à 7 000 c:r årligen. Vid Kilaforsverken inträdde på 1870-talet åtskilliga förändringar och förbättringar. Ny masugn anlades vid Kilafors, hvarom anmälan gjordes 1872, och redan förut hade vid Källenge tegelbruk å Söderhamns stads område blivit anlagt ett nytt Tönshammars bruk, bestående av 3 härdar och två hammare, den ena för ånga, den andra för vatten. I samband därmed nedlades rörelsen vid det gamla Tönshammars bruk i Skog och vid Annefors bruk i Bollnäs. År 1880 uppgick tillverkningen vid Kilaforsverken till ungefär 27 000 c:r tackjärn och 16 000 c:r stångjärn, att döma efter bergmästarerapporterna. (Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Rengsjö socken gränsar i väster till Arbrå och Bollnäs, i söder till Segersta, i öster till Mo och Trönö. År 1870 var folkmängden 1 417 personer på 309 hushåll; den var 1 432 personer vid 1880 års slut. Rengsjö bildar numera ett eget konsistoriellt pastorat av tredje klassen, hörande till Helsinglands östra prosteri. Pastors lön är reglerad till 2 650 kr.

”Ringshö” skrevs socknen år 1314, då den var annex till Mo, vilket förhållande förfarit till vår tid. Rengsjö blev eget pastorat 1878 på grund av kungabrev den 25 maj 1866. Den mesta bygden ligger i socknens södra del kring kyrkan och det lilla vattendrag, som fortsätter åt sydost genom Mo och vidare ut i Marman. Den norra hälften är mest ouppodlad skogsmark. Någon större gård finns ej. (Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Segersta socken gränsar i väster till Bollnäs, i norr till Rengsjö, i nordost till Mo, i öster till Söderala, i sydost till Skog, i söder till Hanebo. År 1870 var folkmängden 806 personer på 185 hushåll, den var 896 personer vid 1880 års slut. Segersta bildar med sitt annex Hanebo ett konsistoriellt pastorat av första klassen, hörande till Helsinglands östra prosteri. Pastors lön är reglerad till 5 560 kronor.

”Særistadha” skrevs socknen år 1312; ”Særestadha” 1416. Den var moderförsamling även 1314. I våra dagar kallas socknen i dagligt tal vanligen Särsta. Den egentliga bygen är utefter Ljusnan och vid stränderna av Bergviken. Kyrkan ligger på Ljusnans norra strand. (Från boken ”Sverige. En topografisk-statistisk beskrifning”, av Magnus Höjer, 1883)

Undersviks socken gränsar i norr och nordväst till Järvsö, i söder till Arbrå. År 1870 var folkmängden 970 personer på 254 hushåll; den var 1 111 personer vid 1880 års slut. Undersvik bildar ett konsistoriellt pastorat av tredje klassen, hörande till Helsinglands västra nedre prosteri. Pastors lön är reglerad till 1 990 kronor.

”Undarnsvik” skrevs socknen år 1314, då den va annex till Arbrå. Detta förhållande fortfor ända fram till vår egen tid. På grund av konungabrev den 17 mars 1868 skildes Undersvik från Arbrå och bildade ett eget pastorat. Den egentliga bygden ligger på Ljusnans vestra strand, där landsvägen framgår. Där är även sockenkyrkan belägen.

Annefors bruk

Annefors är en småort i Bollnäs kommun och har färre än 50 invånare. Annefors växte fram ur Annefors bruk som anlades 1781 av landshövding Carl Bunge. Namnet fick bruket efter hans hustru Anna Lovisa Clason. Järnet kom i form av tackor från Hällbo och skulle omvandlas till stångjärn. Järnet kom till platsen med häst till sjön Flugen och därifrån fraktades järnet över sjön med roddbåt och sedan med häst sista biten till bruket. Sedan fraktades stångjärnet tillbaka samma väg. Bruket ingick i Kilaforsverken och lades ned 1871.

Catrinebergs bruk

Catrinebergs bruk låg vid sjön Kaxen och fick sitt privilegium den 4 december 1758. Den 8 december utökades privilegiet till fyra manufakturhärdar, en knipphammare, två spikhamrar, en djuphammare samt skär och valsverk. Det var huvudsakligen stångjärnssmide som producerades här.

Den som gav namn åt bruket var Catharina Christina Caméenskiöld som också anlade bruket. Hon hade ärvt Kilaforsverken av sin mor och när Katrinebergs bruk nästan var färdigbyggt inträffade en svår eldsvåda som förstörde mycket. År 1779 köptes bruket av Carl Cederström som ägde de övriga bruken inom Ockelboverken. Tackjärnet togs då från Åmots bruk i stället för Hällbo masugn som tidigare levererat tackjärn. Ockelboverken togs senare över av greve Mårten Bunge, men 1816 såldes alla bruk på exekutiv auktion till Johan Alexis Åberg från Stockholm. Omkring år 1864 upphörde tillverkningen av stångjärnssmide i Katrineberg. Då såldes bruket och egendomarna i Ockelboverken till Kopparberg & Hofors sågverks AB.

Järnvägen

Den 23 september 1878 invigdes Norra stambanan Bollnäs och år 1900 blev Dala-Hälsinglands Järnväg till Orsa klar. Liksom på andra håll betydde järnvägens tillkomst mycket för utvecklingen. Bollnäs hade stora sågverk och var centrum för timmerflottning. Här byggdes järnvägsverkstäder upp och bygden fortsatte att växa.

Kommunen

Bollnäs landskommun bildades den 1 januari 1863 i Bollnäs socken i Hälsingland när kommunalförordningar från 1862 trädde i kraft. Den 6 juli 1888 inrättades Bollnäs municipalsamhälle inom kommunen. Bollnäs köping bildades den 1 januari 1906 och den 23 maj 1919 inrättades Björkhamre municipalsamhälle och den 1 januari 1923 bildades Björkhamre köping. Den 1 januari 1942 lades Björkhamre och Bollnäs köping ned och Bollnäs stad bildades. Bollnäs stad ombildades 1971 till Bollnäs kommun i samband med att en enhetlig kommuntyp infördes.

Bollnäs Bandy

Bollnäs GoIF är en bandyklubb som bildades 1895 och har varit mycket framgångsrik i decennier. Under 1950-talet hade klubben stora framgångar. En av de kända spelarna då var Gösta ”Snoddas” Nordgren som slog igenom som sångare 1952 med sången ”Flottarkärlek”. På 1970-talet turnerade han tillsammans med sångaren Arne Qvick, också från Bollnäs, som 1969 blev känd för sin sång ”Rosen” och gjorde stor succé. Bandylaget slog publikrekord år 2000 när 8 151 åskådare såg Bollnäs slå Edsbyn på Sävstaås. År 2010 spelade Bollnäs SM-final mot Hammarby IF på Studenternas och antalet åskådare var då 25 560. I SM-finalen 2017 förlorade Bollnäs mot Edsbyns IF med 1-3.

Bollnäs museum

Byggnaden där Bollnäs museum finns ritades av Bollnäsarkitekten Carl Bååth. Den uppfördes till den stora Bollnäsutställningen 1929 och under en enda sommar besöktes utställningen av 160 000 personer som ville se hantverk, konst och industriprodukter. 1970 köpte kommunen museet och flera andra verksamheter fick då vara verksamma i byggnaden. Konstnären Fritiof Strandberg fick en ateljé i byggnaden. År 1995 återinvigs museet som fick en konsthall i entréplanet och idag är byggnaden både museum och konsthall.

Några av flera sevärdheter i Bollnäs

Fornlämningar på Mårdnäs. Segerstabygden har många fornlämningar som är perfekta utflyktsmål, bl.a på Mårdnäs, Heden och Borgberget. På Mårdnäsområdet finns en ca 1,5 km fornminnesled. Här finns 12 av ca 30 gravhögar, bl.a ”Kungshögen”, en av de största gravhögarna i Segersta, samt lämningar av en järnåldersgård.

Sävtorpet i Acktjära. Torpet är ett gammalt soldattorp med inventarier och redskap bevarade från många generationer att beskåda. Den siste indelte soldaten på Sävtorpet var Per Persson Sääf som avgick den 26 juni 1877. De sista som bodde på torpet var syskonen ”Säv-Kari” och ”Säv-Lars”, som bodde här fram till 1962.

Hälsingegårdar är en viktig del av vårt kulturarv. De praktfulla gårdarna som byggdes med stor omsorg och mycket själ. Här ryms historia från 1700-talet fram till idag.

Knupbodarna fäbodvall. En välbevarad fäbod i anrik miljö invid foten av Digerberget utanför Kilafors.

Onbacken. Mitt i centrala Bollnäs ligger fornlämningen Onbacken. Här finns lämningarna av en komplett järnåldersmiljö från ca 100-500 e Kr.

Edhs snickerimuseum. Snickeriet uppfördes 1931 och drevs av Lars Olof Edh och hans fyra söner. Snickeriet står intakt som det var när bröderna lämnade det.

Skog & Flottningsmuseum. Timmerflottningen i Ljusnandalen hade i Segersta ett av sina största skiljeställen, Mårdnäs, vid Ljusnans utlopp i sjön Bergviken. Muséet visar en epok av stor betydelse för bygden, som varade i 110 år. Muséet visar det sista århundradet av flotttningsepoken i Hälsingland.

På Skansen i Stockholm finns Bollnässtugan som flyttades från Bollnäs till Skansen år 1892 året efter att Artur Hazelius öppnade museet. Stugan är ihopbyggd av två hus från 1600-talet och inredd som en feststuga.

Antal invånare

I hela kommunen bor 27 716 invånare (år 1970).
I hela kommunen bor 28 094 invånare (år 1990).
I hela kommunen bor 26 735 invånare (år 2000).
I hela kommunen bor 26 752 invånare (år 2021).

Den 31 december 2002 utgjorde antalet invånare 26 210 varav 1 285 (4,90 %) hade utländsk bakgrund.
Den 31 december 2014 utgjorde antalet invånare 26 394 varav 2 852 (10,81 % hade utländsk bakgrund.

Kommunalvalet i Bollnäs 2014:

S: 31,55 procent av rösterna
Bollnäspartiet: 15,23
SD: 12,32
C: 11,86
M: 9,39
V: 5,57
MP: 3,77
FP (L): 3,76
KD: 3,10

Kommunalvalet i Bollnäs 2018:

S: 29,82 procent av rösterna
Bollnäspartiet: 14,97
SD: 11,78
C: 11,18
L: 9,77
M: 8.74
V: 5,62
MP: 2,16

I valdistriktet Bollnäs-Gärdet fick Socialdemokraterna 43,07 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 7,30 procent av rösterna år 2018. Bollnäspartiet vill att antalet invånare i kommunen ska öka. Hur ska det gå till? Genom att importera fler migranter eller att locka invånare från andra kommuner? De hade kunnat försöka erbjuda svenska familjer, som bor i eller nära alla farliga utanförskapsområden som Socialdemokraterna har skapat och som vantrivs där, en tillvaro i Bollnäs. Om de vill öka invånarantalet kan de också på olika sätt förmå ungdomar att stanna kvar i kommunen, bilda familj och skapa nya generationer Bollnäsbor.

Sedan många år har politikerna i Bollnäs inte visat något intresse för att värna om kommunen och kommuninvånarnas bästa. I stället har de valt att bedriva en svekfull politik. Den 27 juni öppnade två Bollnäsbor ett asylboende för 120 migranter på Stagården. En av aktörerna är Kjell Roos som av någon anledning arbetat sedan 1980-talet med att driva asylboenden. I december 2014 valde ägaren av Kilafors herrgård, Per Linell, att tillsammans med Migrationsverket att använda gården till asylboende. Ungefär vid samma tid valde de socialdemokratiska politikerna i kommunen att mångdubbla mottagningen av asylsökande (som oftast kom från Afrika och Mellanöstern).

Den som besöker Bollnäs centrum kan inte bli något annat än besviken på hur man kan bygga ett stort parkeringshus där. År 2020 kom Domusbyggnaden i centrum på plats 56 över Sveriges fulaste byggnader och blev den fulaste byggnaden i Bollnäs. På samma plats låg tidigare det vackra Centralhotellet. På Arkitekturupproret läser vi:

”En gång i tiden var Bollnäs en mycket vacker stad, men då kom Domus till stan. Det ironiska är att de sedan gjorde en pastisch och kopierade Domus ritning rakt av när de byggde Tempo.”

Det socialdemokratiska rivningsraseriet som drog fram över hela landet gjorde Sverige mer likt Sovjetunionen med alla sina vedervärdiga grå betongkomplex. Då ville man efterlikna det sämsta man kunde i hitta i arkitekturens värld och idag fortsätter man på samma spår när man bygger nya områden som liknar det gamla miljonprogrammet.

Att ge dessa värdelösa politiker och samhällsplanerare mandat att fortsätta förstöra våra samhällen med brutal betong och massmigration är att legitimera deras skadliga politik. Därför måste alla förståndiga människor som vill Sverige väl välja andra alternativ.