Orter, städer, landskap

Borås, från textilstad till problemkommun

Borås kommun, stad, Västergötland. Boeråås 1622. Ett äldre höjdnamn, avseende Rydaåsen, har här övergått på staden. Förleden innehåller genitiv fornsvenska bodhar av bod. (Svenskt ortnamnslexikon)

Trakten kring Borås har varit bebodd sedan stenåldern. Det finns många spår efter bosättningar från stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Det finns också skålgropar, järnframställningsplatser och forntida gravar. De tidiga förfäderna kämpade hårt och strävsamt för sitt uppehälle. Under förkristen tid bodde invånarna i byar och nära Tärby kyrka fanns en forntida offerplats. Det var vanligt att kyrkor uppfördes på platser där den förkristna befolkningen utövade sina ceremonier rörande allt från festligheter kring bröllop till olika samhälleliga angelägenheter. I Tärby kyrka (i Fristads församling) finns en dopfunt från 1100-talet och en madonnafigur från 1200-talet. Där Caroli kyrka nu står fanns en stenkyrka på 1200-talet och före det en träkyrka på samma plats.

När kristendomen etablerade sig blev kyrkan den nya samlingsplatsen för ceremonier kring födelse, äktenskap och död. Andra seder tog över vardagslivet för många och nya krav ställdes på hur människor skulle förhålla sig till den påbjudna och främmande kulten som ingen kunde undgå. Likväl underkastade sig folket kristenheten även om många självständigt tänkande människor inte trodde särskilt mycket på allt som predikades. Dåtidens boråsare var ändå angelägna om att sköta sina göromål i vardagen, ta hand om sina familjer, fostra barn och försöka ge dem en bra framtid. 

De utvecklade sina samhällen och gjorde dem bättre samtidigt som de kämpade mot det enkla livets alla svårigheter. Sjukdomar, köld och hunger tvingade människorna att själva att hitta lösningar på problem som följde längs livsvägarna. 

Under 1500- och 1600-talet reste många i de olika häraderna i eller utanför Borås runt i Sverige för att avyttra egna och andras handelsvaror. De sålde vävda tyger, smide och slöjdade träprodukter. Det var ett sätt att dryga ut inkomsterna när avkastningen från jordbruket inte räckte till. Gustav II Adolf undersökte hur livsvillkoren såg ut och när han förstod att det behövdes mer inkomster än vad jordbruket kunde ge föreslog han att gårdfarihandlarna skulle anlägga en egen stad och på det sättet få rätt att utöva handel.

Borås fick sina stadsprivilegier den 25 maj 1622 och staden fick köpmän som handlade med textilier och annat över mellersta delen av landet. De sålde knivar, sporrar, bjällror, vadmal och husgeråd av varierande slag. Borås byggdes kring kyrkbyn Torpa där Carolikyrkan idag står.  Staden växte och hade omkring 2 000 invånare på 1740-talet. Efter en period av långsam utveckling fick Borås flera bomullsfabriker vid mitten av 1800-talet och fler textilfabriker tillkom senare. 1860 bodde 3 000 invånare i Borås.

Delar av staden drabbades av eldsvåda 1681, 1727, 1822 och 1827.  Efter bränderna byggdes först trähus med endast en våning och senare uppfördes allt fler stenhus.

En text från 1800-talet beskriver Borås så här:

Borås är en bland vårt lands täckaste och mest välbyggda landsortsstäder, ehuru de flesta husen endast äro av trä. Stadens kyrka har vackert läge på en kulle, och bland de räta gatorna utmärker sig den med träd planterade Allégatan som en angenäm promenadplats. Dessutom finns en nyanlagd folkpark vid den närbelägna Ramnasjön. Till minne av Karl XIV Johans besök 1821 prydes torget av en 10 meter hög obelisk av Kolmårdsmarmor. Borås omgivningar är vackra: skogklädda höjder omger staden och stiger både nordost och nordväst därom till omkring 300 meter över havet. Söderut öppnar sig landet allt mera kring Viskans av fabriksanläggningar upplivade dalgång, genom vilken järnvägen Uddevalla–Venersborg–Herrljunga–Borås fortsattes ned till Varberg och Västkustbanan.

Liksom för många orter innebar järnvägens tillkomst nya möjligheter. Det blev lättare att frakta varor och resandet underlättades. Textilindustrin gav arbete åt många och redan år 1903 bodde 17 145 personer i Borås. I den nu livaktiga staden tillverkades i stor skala tyger som tidigare vävdes för hand av allmogen.

År 1834 skapade Sven Erikson, J. Francke och J. C. Bäfverman Sveriges första mekaniska bomullsväveri. Det hette först Rydboholms Konstväveribolag och bytte 1847 namn till Rydboholms Väverifabrik. Företaget blev framgångsrikt och sysselsatte i slutet av 1800-talet 1 500 personer. Företaget tog väl hand som sin personal. De byggde arbetarbostäder, skola, äldreboende, semesterhem och brandstation för att ge trygghet åt sina anställda.

Ett annat företag som blev framgångsrikt var Viskafors gummifabrik, som först hette Svaneholms gummifabrik och grundades 1896. Fabriken gav arbete åt många, men köptes upp 1960 av Firestone. 1990 lades företaget ned.

Den blomstrande textilindustrin gick in i en kris på 1960-talet när vi fick en liberal handelspolitik som gjorde att importen av billiga produkter från Asien ökande. En märklig politik om att tillåta och underlätta import av varor från låglöneländer gjorde att våra egna industrier slogs ut. 1950 sysselsatte den svenska ylleindustrin ca 16 000 personer, men idag finns bara omkring 100 personer som arbetar inom den näringen. Inom textilindustrin försvann ungefär 70 000 tjänster på bara ett drygt decennium mellan slutet av 1960-talet till slutet av 1970-talet. Ett av de stora företagen i branschen var Algots som startades i Borås 1907 av Algot Johansson. Företaget producerade inledningsvis arbetskläder och växte snabbt. 1930 hade företaget 130 anställda och tre år senare över 250 anställda. Antalet plagg som tillverkades per år kunde räknas i miljoner och 1967 var man uppe i fyra miljoner.

När Sverige 1973 tecknade ett frihandelsavtal med EG (Europeiska Gemenskaperna, föregångaren till EU) var vägen öppen för billig låglöneimport i större skala. Samtidigt som Algots fortsatte att expandera importerades arbetskraft från dåvarande Jugoslavien. Företaget kritiserades för det och fick samtidigt ekonomiska problem när konkurrensen från  lågprisländer var tillåten och uppmuntrad av politikerna. År 1977 visade det sig att företaget stod inför en kris och hade inte mindre än 800 fler anställa än vad företagets ekonomi tillät.

Omkring 280 personer varslades och när en begäran om stöd på 15 miljoner från regeringen avslogs inställdes betalningarna och Algots gick i konkurs. Politikernas frihandelsavtal slog hårt mot företaget.  Man ville inte längre skydda egna värdefulla industrier vilket lätt hade kunnat göras med skyddstullar. Import av arbetskraft som bara några år senare gjordes arbetslös vara också ett uttryck för en ansvarslös politik.

När socialdemokraten och LO-ekonomen Hans Hagnell 1968 krävde att värvningskontor utomlands för att locka utlänningar till Sverige borde stängas för att de var en eftergift för arbetsgivare som bara sökte billig arbetskraft fick han viss uppmärksamhet, men inget stöd från regeringshåll. Hans tes var att vi behövde en protektionistisk politik för att skydda bland annat textilindustrin, som just då stod inför en kris, och att vi inte behövde importera arbetskraft.

Hagnell hade rätt. Men andra politiska vindar blåste som skulle öka arbetskraftsinvandringen, göra Sverige mångkulturellt och radera ut den tidigare nationella identiteten. 1975 hade antalet arbeten inom textilindustrin i Borås minskat betydligt och samma år beslutade sig politikerna i takt med den ökande invandringen för att Sverige skulle bli mångkulturellt. Beslut om det togs i riksdagen formellt av politikerna helt utan debatt och över huvudet på svenska folket. Det var ett av de mest ansvarslösa besluten som fattats i riksdagen.

Ungefär vid den tiden byggdes miljonprogrammets bostäder över hela landet och i Borås byggdes Norrby för att ge plats år arbetare inom textilindustrin. De gamla trähusen på området revs och i stället byggdes betonghus som inte ens politikerna eller arkitekterna som planerade området vill bo i. De socialdemokratiska politiker som ansvarade för miljonprogrammet såg gärna att den importerade arbetskraften och senare migranter i allmänhet skulle kunna placeras där. Någon hänsyn till det svenska samhället togs inte utan besluten fattades av ideologiska skäl för att göra Sverige till ett allemansland, ett land inte längre för svenskar utan för världens alla folk som vill komma hit.

När den så kallade ”flyktingkrisen” uppstod år 2015 gick alla ledande politiker och myndigheter in för att placera de asylsökande i olika anläggningar runt om i landet. De fick bo i campingar, på hotell, på militärförläggningar, i skolor och olika typer av hem. De officiella argumenten var att vi skulle ”hjälpa människor på flykt”, men det handlade här huvudsakligen om människor som kom till Sverige för att få ett bättre liv. Någon hänsyn till svenskar som var kritiska till den omfattande och påtvingade politiken togs inte. First Hotell Grand Borås var ett av hotellen i Borås som med glädje upplät sin anläggning åt asylsökande. Borås Camping Saltemad Vandrarhem tog emot hela 152 asylsökande. På det här sättet hjälpte många företagare politikerna att genomföra en politik som söndrar samhället.

Nya lagar har sedan stiftats för att tvinga på svenska folket en aldrig sinande ström av migranter. Den 1 mars 2016 infördes Bosättningslagen som tvingar alla kommuner att ta emot personer som fått uppehållstillstånd i landet. Lagen antogs helt utan offentliga debatter och blev ytterligare en lag som syftar till att fortsätta söndringen av det svenska samhället.

Norrby och liknande områden i andra kommuner är en följd av socialdemokratisk politik. Många som varnade för den socialdemokratiska migrationspolitiken (som även andra partier har backat upp) har avfärdats med olika negativa skällsord, men idag har de fått rätt. Rader av ”utanförskapsområden”, som är en omskrivning för getton eller no-go-zoner eller i alla fall otrygga och otrevliga områden, har växt fram och fått många som bosatt sig där att flytta därifrån snarast om de haft möjlighet. Folk har ”röstat med fötterna”. Så här röstade man i Borås i de senaste fyra valen.

Någonstans i Borås

Kommunalvalet 2006 i Borås

S: 36,2 % av rösterna
M: 24,3
FP (L): 7,5
V: 6,7
KD: 6,0
C: 5,8
MP: 3,6
SD: 2,8

Kommunalvalet 2010 i Borås

S: 31,91 % av rösterna
M: 29,11
FP (L): 7,70
SD: 7,08
MP: 6,47
KD: 6,16
V: 5,59
C: 4,74

Kommunalvalet 2014 i Borås

S: 31,40 % av rösterna
M: 23,30
SD: 14,44
MP: 6,79
V: 5,76
FP (L): 5,22
KD: 5,15
C: 4,92

Kommunalvalet 2018 i Borås

S: 29,53 % av rösterna
M: 20,53
SD: 18,37
C: 7,26
V: 7,02
KD: 6,62
L: 5,70
MP: 3,66

I Norrby Norra fick Socialdemokraterna 59,59 % av rösterna 2018.
I Norrby Södra fick Socialdemokraterna 57,69 % av rösterna 2018.
I Norrby Östra fick Socialdemokraterna 67,90 % av rösterna 2018.

I Hässleholmen Västra fick Socialdemokraterna 61,28 % av rösterna 2018.
I Hässleholmen Södra fick Socialdemokraterna 59,54 % av rösterna 2018.
I Hässleholmen Östra fick Socialdemokraterna 69,70 % av rösterna 2018.

Det är omöjligt att de skarpaste hjärnorna i samhället ligger bakom sådana valresultat. Men socialdemokratiska valstrateger vet hur man skapar en lojal valboskap som år efter år röstar på en politik som i stort sett enbart förstör landet. Det finns ingenting som är positivt för Sverige med den socialdemokratiska politiken. Absolut ingenting.

Trenden är ändå tydlig. En stor del av väljarkåren efterlyser en ny politik, men för att kunna få det måste man rösta på politiker vill införa en ny politik. Att fortsätta rösta på Socialdemokraterna ger inga förbättringar någonstans i samhället.

Ökningen av rån, misshandel, inbrott och även betydligt grövre brott i Borås är i stor utsträckning en följd av en politik som initierats huvudsakligen av Socialdemokraterna (med god hjälp av andra partier). År 2018 låg Borås på sjätte plats i Västra Götalands län när det gäller antalet anmälda våldsbrott, som då uppgick till 895. Det är ingenting som Sveriges Television kommer att upplysa orsakerna till eftersom de och de stora medierna i allmänhet håller politikerna om ryggen.

År 2015 hade Borås 108 488 invånare och hela 22 192 av dem var utrikesfödda. Den demografiska förändringen fortsätter med full kraft och ingen förändring är i sikte.

Samma ämne:

Våldsamt på skolorna i Borås

Arkitekturupproret
Borlänges förfall
Dikanäs, Lappland
Glommersträsk
Hallstahammar
Lysekil är en totalt misskött kommun
Politikernas drömsamhälle: Hagalund, Solna
Politikernas drömsamhälle: Rinkeby
Sollefteå i Ångermanland
Sorsele, Lappland
Söderhamn, Hälsingland
Upplands Väsby som misskött kommun
Uppsala i fritt fall
Vällingby som misslyckat experiment

Liknande ämnen:

Ett trasigt folk behöver hitta kompassen
Polisen Peter Springare om brottsutvecklingen
Lägg ner Sveriges Television
Gunnar Sandelin om tillståndet i Sverige


Borås

Borås, uppstad i Vedens härad, Älfsborgs län, vid Viska-ån, fick sina privilegier 25 maj 1622. Stadens ägor omfattar 1 396 hektar, varav 28 har upptagas av själva stadsplanen. Folkmängden uppgick vid 1903 års slut till 17 145 personer. Taxeringsvärdet var s. å. 24 370 400 kr., därav 139 300 kr. för jordbruksfastighet. 

Staden hemsöktes 1681, 1727, 1822 och 1827 av förhärjande eldsvådor. Efter sista eldsvådan byggdes mest envånings trähus, men under de senare årens uppsving har moderna stenhus uppförts, och staden är nu synnerligen välbyggd. Genom dess hela längd går ”Stora allén”, och i mitten av 1890-talet anlades utmed Viskan den vackra ”Stadsparken”. Dessutom finns en nyanlagd folkpark vid den närbelägna Ramnasjön. Till minne av Karl XIV Johans besök 1821 prydes torget av en 10 meter hög obelisk av Kolmårdsmarmor. 

Utom den gamla kyrkan märkes en ny, under byggnad varande i förstaden Lugnet. Borås äger en realskola, ett elementarläroverk för flickor, en teknisk skola (från 1856), med vilken i senare tider en vävskola blivit förenad, samt en lägre teknisk yrkesskola. Där finnas även lasarett och kurhus. Chefsexpeditionen för Älvsborgs regemente är förlagd till Borås. 

Staden har två järnvägsstationer: Borås övre och Borås nedre, samt stående brandkår. av fromma stiftelser märkas: Prins Gustafs förening, stiftad 1844 till vanvårdade barns räddning, samt en understödsinrättning för åldriga och sjukliga tjänare, vartill kommer den s. k. Mariastiftelsen, som vid sidan av den egentliga folkskolan och söndagsskolan verkar för barnundervisningen. 

Sedan 1860 äger staden ock ett flitigt anlitat bibliotek och sedan 1894 elektricitetsverk för belysning. 1865 oktrojerades Borås enskilda bank, med kapital av 1 mill. kr. I staden finnas dessutom avdelningskontor av Göteborgs handelsbank samt en 1831 stiftad sparbank. Följande tidningar utgivas: Borås tidning (daglig), med dess avläggare, veckotidningen Västgöten, samt Västra dagbladet Boråsposten (daglig). Borås var länge, såsom det avsågs redan med dess anläggning, medelpunkten för ”gårdfarihandeln” och är det ännu för den betydande industriella verksamheten i de kringliggande häradena Ås, Kind och Mark, vilka särskilt i fråga om tillverkningen av linne-, ylle- och (i senare tid) bomullsvaror ernått en viss namnkunnighet inom vårt land. Utom dessa grenar av storslöjd idkas där färgeri, garveri och bryggeri i stor skala, och den industriella verksamheten har i senare tid väsentligt underlättats genom de många järnvägsförbindelserna: Borås–Herrljunga-banan, som fortsattes av Herrljunga–Vänersborg–Uddevalla-banan, samt Varberg–Borås-banan, Kinds härads järnväg till Svenljunga samt järnvägarna Göteborg–Borås och Borås–Värnamo–Alvesta. 1903 hade staden 90 fabriker med 4 038 arbetare och ett tillverkningsvärde av 17 502 198 kr. Därav märkas 10 bomullsväverier (1 239 arb. och 4 925 342 kr. tillv.-värde), 9 ylleväverier (477 arb. och 3 260 575 kr. tillv.-värde), 3 ullspinnerier (333 arb. och 2 067 809 kr. tillv.-värde), 2 bomullsspinnerier (274 arb. och 1 769 641 kr. tillv.-värde) och 4 trikå- och strumpfabriker (467 arb. och 1 546 619 kr. tillv.-värde). 

Hantverkarnas antal 1903 var 141 med 452 arbetare. Deras för bevillning uppskattade inkomst belöpte sig samma år till 120 213 kr. Antalet handlande 1903 utgjorde 294 med 341 biträden och en för bevillning uppskattad inkomst av 560 415 kr. Stadens tillgångar utgjorde 31 december 1903 beloppet 358 831,76 kr., dess skulder 3 466 231,89 kr. Inkomsterna utgjorde samma år 505 500,06 kr. och utgifterna 731 174,58 kr. 

I kyrkligt hänseende bildar Borås med annexen Torpa och Brämhult ett regalt pastorat av 2:a klassen, Skara stift, Ås kontrakt. Staden har egen riksdagsman. Stadsstyrelsen är (från 1867) sammansatt av borgmästare, 1 litterat rådman (tillika magistratssekreterare) och 2 illitterata rådmän. 

(Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1905)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s