fornminnen

Hällristningarna i Flyhov, Västergötland

Hällristningarna i Flyhov i Götene kommun är från bronsåldern. Under perioden omkring 1600 f.Kr. till 500 f.Kr varade perioden då man skapade de fantastiska hällristningarna i Flyhov och liknande ristningar på andra håll i landet. Idag kan vi beundra våra förfäders arbete med att hugga in alla figurer på berghällar och stenblock och fundera över vad ristningarna symboliserade.

Flyhovs hällristningar upptäcktes av två pojkar som såg en figur inhuggen i berget efter att de hade rivit bort en grästuva. Det var början på en undersökning av berget som ledde fram till att man hittade närmare 500 ristningar fördelade på elva områden.

svenska kulturbilder

Under bronsåldern var våra förfäder bönder som ägnade sig åt odling, hade djur som får, grisar och nötkreatur. De ägnade sig också åt jakt och fiske. De bodde i storfamiljer om kanske 20 personer bestående av tre generationer och sannolikt även ingifta som blev en del av den större familjen. Hur många som bodde i Sverige vid den tiden vet man inte, men befolkningen understeg 500 000 invånare. Under bronsåldern var klimatet varmare än idag, men under slutet av bronsåldern gick vi in i en kyligare period.

Idag finns det flera bevarade gårdar från den tid när man ännu bodde flera generationer på samma gård och en av de bäst bevarade är Gammelgården i Ångermanland som var bebodd från 1600-talet till 1930-talet. Boende i storfamiljer är en del av vårt sätt att leva och i storfamiljen hjälptes man åt med de dagliga sysslorna. Där tillverkades det som man behövde på gården och det var allt från möbler till kläder. Det tillverkades också varor som man kunde byta eller sälja. Det var en kultur där det krävdes samarbete för att överleva och denna samarbetskultur har vi haft i Sverige intill våra dagar. Nu har den luckrats upp till förmån för en ultraindividualism där människor uppmuntras att tänka främst eller enbart på sig själva och inte längre bry sig om sina medmänniskor, inte ens medlemmar i den egna släkten eller sina åldringar. Vi har blivit så individualistiska att det inte längre är självklart att bilda familj och sätta flera barn till världen, något som våra förfäder däremot var bra på och det är tack vare dem som vi finns till.

Det var i form av bilder bronsålderns folk meddelade sig och utövade sina sedvänjor. Även om spåren de lämnat efter sig är svåra att tolka eller översätta till våra tankemönster så har de haft stor betydelse för våra förfäder. I bilderna finns delar av deras tankevärld sammanfattad.

Bilderna finns på platser där de utövade ceremonier och ritualer som var viktiga för dem. Sedvänjorna var så betydelsefulla att de besvärade sig med att knacka in symbolerna för att de skulle bestå över lång tid, kanske för evigt. Det kan betyda att de såg sina ritualer som viktiga och tidlösa och ville att de sedvänjor som de utövade skulle upprepas varje säsong och varje år långt in i framtiden. Ritualerna höll samman folket och bidrog till gemenskap och utveckling i samhället.

svenska kulturbilder

Skålgropar

Skålgropar

Ett område i Flyhov innehåller skålgropar och de är vanligt förekommande i hällristningsområden. De finns ofta i anslutning till odlingsmark och de har haft en funktion i bronsålderssamhället, men vad de har använts till vet ingen säkert. Skålgroparna kallas även älvkvarnar och förekommer både före och efter bronsåldern vilket tyder på att de har använts under mycket lång tid.

Omkring hälften av ristningarna i Flyhov är skålgropar. Eftersom skålgroparna är så vanligt förekommande i hällristningsområden och förhållandevis så många så har de helt säkert fyllt en viktig funktion på sin tid. Groparna är rundade fördjupningar som kan vara omkring fem centimeter i diameter i genomsnitt. De kan vara både större och mindre. I dessa gropar kan man ha haft någon fast eller flytande vätska som fyllt en praktisk funktion. Groparna är ganska grunda och ofta ungefär lika stora. De är också samlade nära varandra.

Groparna var kanske formar för tillverkning av vardagsföremål som man behövde eller för tillredning av något. Förekomsten av skålgropar finns i anslutning till odlingsmark och då kanske de har använts under sommarsäsongen, kanske under skördetid, för att blanda till ingredienser till föda. Kanske de har använts just i samband med ritualer på platsen och dessutom i samband med fruktbarhetsriter eller andra ceremonier som begravningar. (Historiken Bertil Almgren säger i sin skrift ”Hällristningarnas tro” att ordet fruktsamhet vore mer korrekt att använda istället för fruktbarhet.) Skålgroparnas användning tycks ha upphört före vikingatiden. Vad skålgroparna använts till är en gåta som ingen ännu har ett säkert svar på.

svenska kulturbildersvenska kulturbilder

svenska kulturbilder

Skepp, skålgropar, hjulkors

Skepp

Några av de vanligaste figurerna på hällristningar i södra och mellersta Sverige är skepp. Deras form och storlek varierar och ingen är riktigt säker på varför man ristade skepp. Det fanns ingen hamn i Flyhov under bronsåldern så skeppen måste ha symboliserat något. Eftersom skeppssättningar senare har varit gravplatser kanske ett ristat skepp symboliserade en gravsättning, kanske en färd till en annan värld. Eller så kan de ha varit symboler för resor som gjordes över sjöar och hav till avlägsna platser.

Sliprännor

I Flyhov finns också 55 sliprännor och användningsområdet för dem är inte fastställt. Torsten Mårtensson skrev 1936 i Fornvännen om sliprännor och ville koppla samman dem med tillverkning av redskap. De förekommer i grupper och är vanliga på Gotland, men finns även spridda på andra håll. Stenarna eller bergen där sliprännorna finns kallas ibland ”svärdslipningsrännor” för att de liknar bladet på ett svärd. Teorierna om sliprännornas uppkomst och användning är många. De tycks ha tillkommit under järnåldern, men kan också vara av äldre datum. Bara på Gotland finns 3 600 sliprännor dokumenterade och de förekommer i både hårda och mjuka bergarter. När sliprännorna i Flyhov tillkom vet man inte.

svenska kulturbilder

Hjulkors, fötter

svenska kulturbilder

Mängder av olika symboler

Cirklar och hjulkors

Cirklar med kors i är vanliga i hällristningsområden och i Flyhov finns 31 sådana varav några med flera ekrar. Vad betyder dessa cirklar och varför ristades de in? Cirkelfigurer finns i olika utföranden och i Danmark är de med enkla kors vanligast. Sådana figurer finns även i Kiviksgraven som är från bronsåldern. De kan ha varit symboler för solen och kallas ibland för solhjul men de kan också ha symboliserat vagnshjul eller solens färd över himlavalvet. Korset kan ha symboliserat de fyra väderstrecken. Teorin om att de symboliserar solens makt eller kraft är stark eftersom bronsålderns folk såg solen som livgivande. Hjulkorsen skulle också kunna symbolisera vapensköldar. I Bohuslän kan man se exempel på tre olika cirkelformationer som är vapensköldar och en av dem är ett hjulkors, en cirkel med ett kors i.

svenska kulturbilder

Deltagare i fruktbarhetsrit?

Fruktbarhetsriter

Man kan tänka sig att hällristningsplatser varit centrum för dåtidens betydande riter som har med livets olika cykler att göra. Liksom vi har idag hade bronsålderns folk platser som de kunde samlas på och kanske namnge nya familjemedlemmar, uppmuntra unga vuxna att gifta sig och sedan genomföra ceremonier för allt från födelse till fruktbarhet och begravningar efter döden.

Att det ska ha förekommit fruktbarhetsriter kan man förstå av bilder från olika hällristningsområden. På Hemstahällen i Hemsta hagar i Enköping finns en avbildning av ett älskande par där en person intill är på väg bort. Han kanske just har vigt paret och nu inleds parets gemensamma liv med befruktning som binder dem samman och sedan blir det en större familj. Fruktbarhetsmotiven yttrar sig på flera håll i att vissa manliga figurer på ristningar har en erigerad penis. Då den ristats in på en berghäll så har bilden haft en praktisk funktion. Den har inte huggits in i konstnärligt syfte utan finns där för att man på platsen kan ha utövat fruktbarhetsriter, som var föregångare till senare tiders bröllop.

I fruktbarhetens tecken ville man sätta barn till världen för att familjen och släkten skulle leva vidare och för att barnen skulle ta över gårdar eller sysslor när de äldre inte längre orkade mer. Bronsålderns giftermål har i sådana fall varit väl organiserade tillställningar och det är möjligt att det var de främsta i släkten eller samhället som i första hand uppmuntrades att bilda familj. De som var mest kapabla att driva en gård, utöva ett hantverk eller ta ansvar för en familj.

Fruktbarhetsriterna kan ha förekommit i samband med en större festlig tillställning för både mannen och kvinnan.

I Flyhov finns en bild av en man med erigerad penis och en fågelmask. Det förstärker teorin om att man på platsen har ägnat sig åt fruktbarhetsriter. Om fågelmasken dessutom skulle vara en trana så finns en koppling till att man kan ha firats vårens ankomst med festligheter som även de hade med fruktbarhet att göra. Ristningarna bildar då ett sammanhang som har med födelse, uppväxt, årstidsfester, liv och döden att göra.

svenska kulturbilder

Fotavtryck, cirklar med kors och ekrar

Fotavtryck

Andra vanliga symboler som finns representerade i Flyhov är fotavtryck av nakna eller skobeklädda fötter. Dessutom finns vagnar, linjer och andra figurer. Mest spektakulärt är ändå människofigurerna med yxor eller svärd. Vad betyder alla figurer? Nakna fötter och skobeklädda fötter kan nästan betyda vad som helst. Om det har med fruktbarhetsriterna att göra så kanske paret som skulle vigas kom till ceremonin i skor och tog av sig skorna inför själva akten. Det kan också ha varit en plats där en man eller kvinna talat inför en samlad publik och att foten i berget var talarens eller kultledarens särskilda plats. Kanske foten motsvarar kyrkans predikstol därifrån viktiga tal hölls eller där en lärare höll lektioner för en hugad publik. Det finns en uppsjö av tolkningar. Vid några hällristningar är fotsulorna många till antalet. En annan teori skulle kunna vara att när ungdomar blev vuxna fick de genomgå vissa riter som gjorde pojkar till män och flickor till kvinnor. Fotsulorna kan då ha haft med sådana riter att göra. Om bronsåderns religion bejakade våra biologiska egenskaper så kan sådana ritualer kanske ha ett samband med fruktbarhetsriterna. En pojke kanske satte sin nakna fot på en ristad naken fot och efter ritualen som man fick han riktiga skor och kunde sätta sin fot på en ristad skobeklädd fot. På motsvarande sätt kanske det var med flickor och i samband med sådana riter fick de namn som passade deras karaktär. Men inget kan med säkerhet förklara fotavtryckens betydelse eller användning.

svenska kulturbilder

Yxmannen, skålgropar

Yxmannen

Yxmannen föreställer en man med utsträckt högerhand och i den vänstra handen har han en typisk bronsåldersyxa som troligen användes i samband med högtider. Utsträckta händer, yxor, svärd och spjut förekommer på många hällristningar. En av de mest omtalade är den uthuggna ”Spjutguden” i Litsleby i Tanum som är hela 225 cm hög och den största ristade gestalten som hittills upptäckts i Sverige. Ristningarna i Tanum finns på Unescos Världsarvslista. En annan intressant ristning från Tegneby i Bohuslän föreställer åtta män som sitter till häst där alla bär sköldar och spjut. Ristningen är daterad till ca 300 f.Kr. och är en av världens äldsta avbildningar av ett rytteri som bär sköld. Redan då fanns det kanske någon form av militärliknande organisation som bildats för att hålla ordning i samhället. Också under bronsåldern fanns det brottslingar som skulle gripas och dömas och det fanns helt säkert en rättsordning av något slag.

Riktlinjer från Forskningsrådet om forskning

Det händer att folk idag talar nedlåtande om våra förfäder och anser att deras samhälle var primitivt, farligt och våldsamt. Att jämföra livet under stenåldern, bronsåldern och järnåldern med vår tid går inte utan att ge våra förfäder en eloge för hur de lyckades kämpa sig igenom sin vardag. Hur gjorde de när en anhörig dog? Vem skaffade fram mat till människor som drabbats av olyckor, brutit benet eller var sjuka? Påfrestningarna var i jämförelse med våra bekväma liv idag enorma. Livet var hårt och det var kort och det innehöll betydligt mer sorg och umbäranden än vad vi kan föreställa oss. Att tala nedlåtande om människor som levde under sådana besvärliga förhållanden är bara dumt om man inte försöker förstå villkoren den levde under. Det gjorde så gott de kunde med tanke på omständigheterna.

Professorn och arkeologen Stig Welinder som ställt samman bokverket Sveriges historia 13000 f.Kr. – 600 e.Kr (2009) skriver (s. 349):

Inom god arkeologi är människo- och samhällssynsätten etisk försvarbara. Detta är en självklarhet, som är inskriven i forskningsrådets anvisningar. För arkeologisk och annan historisk forskning måste framhållas, att studerade samhällen må ha varit manschauvinistiska, rasistiska, nationalistiska, hbt-diskriminerande och annat. Den saken går det inte längre att göra något åt; den kan bara beklagas, utan att det hjälper. Kriteriet avser tolkningarnas utgångspunkter. I dem får etiskt oförsvarbara åsikter inte vara inbyggda. De två är inte alltid lätta att hålla isär.

Den som söker anslag för att forska om att det under bronsåldern var bättre med en likartad folkstam i Sverige än med dussintals eller hundratals olika stammar från när och fjärran kanske inte får några forskningsanslag. Den som hävdar att det är bra att man försvarar sin nation från invasion av främmande stammar riskerar kanske att bli utan forskningsanslag. Risken är då att forskningen blir verktyg för en statlig politik som är tvivelaktig.

Forskningsrådet skriver under rubriken ”Genus och andra kritiska perspektiv” att:

Formas har i uppdrag att verka för att ett genusperspektiv får genomslag i forskningen. Du som söker medel från Formas bör alltid överväga hur frågor som rör genus och andra maktrelationer såsom klass, etnicitet mm. Är relevanta för projektets frågeställningar. Du ska i så fall i ansökan beskriva hur dessa aspekter ska hanteras i projektet.

Forskningsrådets anvisningar är inget annat än pk-ism in absurdum som gör forskningen ofri. Det är inte mycket till vetenskap om forskningsrådet vill styra innehållet eller ge medel endast till den som vill forska fram resultat som befrämjar statens agenda oavsett vilken den för tillfället är.

Det kan betyda att en bok som ges ut med ekonomiskt stöd från forskningsrådet inte kan antas sakligt beskriva innehållet i det ämne som avhandlas.

Skrämmande exempel

Ett skrämmande exempel finns på hur forskningen missbrukas är när politiskt korrekta forskare försöker överföra sina egna åsikter för att få fram resultat på som passar pk-ismen. Forskaren och arkelogen Annika Larsson försökte leda i bevis att arabiska tecken som betyder Allah och Ali har hittats i vikingagravar. Det ledde till att hennes ”resultat” presenterades okritiskt i både svensk och internationell press.

Larssons forskningsresultat gick ut i ett pressmeddelande från Uppsala universitet som skrev:

Det som tidigare ansetts vara typiskt vikingatida mönster i silver på vävda band av siden i vikingatida gravar, har visat sig vara geometriska kufiska tecken. I bandens mönster åkallas både Allah och Ali.

Det visade sig att Larsson själv mer eller mindre hittat på historien med hjälp av eget fusk. Det hela kommenterades av bland annat bloggen Projekt Allmogen vilket man kan läsa om här.

De felaktiga uppgifterna finns fortfarande att läsa på många håll, bland annat på Sveriges Radio, där man valt att inte kritisera Larsson. Där finns fortfarande rubriken ”Textilband från vikingatiden kan bära broderade referenser till islam”. Att vikingarna idkade handel och att man hittat mängder av arabiska mynt i Sverige är inget tecken på att vikingarna var muslimer eller inspirerade av islam. Det är bara ett tecken på att man handlade med föremål från andra delar av världen. Men det som Larsson har gjort är att hon har justerat verkligheten med hjälp av något som bäst kan betraktas som medvetet fusk för att få fram det felaktiga narrativet att vikingatidens nordbor var influerade av islam. Fusket har dessutom varit möjligt genom att staten skjutit till medel till en utställning just för att förstärka bilden av att nordbornas kulturarv influerats från Orienten. Syftet är att framställa det forntida Sverige som näst intill mångkulturellt för att legitimera dagens absurda migrationspolitik.

svenska kulturbilder

Bra gångväg med informationsskyltar på platsen

Bronsåldern i allmänhet

Det folk som bodde i Sverige under bronsåldern och skapade hällristningarna var med största säkerhet kulturellt och etnisk homogent. Det såg ut ungefär som dagens svenskar och det är från dem många av oss härstammar. Även om de bodde på släktgårdar eller i något som liknade byar på avstånd från varandra så kunde de kommunicera och förstå varandra. Det hade sina dagliga rutiner för att skaffa mat, tillverka kläder och bygga bostäder för sig och sina familjer. Det fanns handelsmän och resenärer som kunde berätta historier om vad de upplevt på andra håll i Sverige eller på andra sidan havet. Invånarna var unga och genomsnittsåldern var kanske högst 40 år. Man kan förmoda att barnadödligheten var hög, men att många individer som höll sig friska kunde bli över 60 år. De levde och verkade i ett klimat som var varmt och behagligt. I slutet av bronsåldern blev klimatet kallare och människorna anpassade sina liv efter det genom att bygga bättre bostäder för sig och sina djur. När den kallare perioden kom var det många som sökte sig söderut och etablerade samhällen där.

Wadbrings historiesida skriver om klimatförändringen under bronsålderns slut:

Då bronsåldern gick mot sitt slut för 2.500 år sedan sjönk temperaturen i Nordeuropa samtidigt som nederbörden ökade. Detta fick till följd att torvmossarna växte igen, sjöytorna steg och att det överhuvudtaget blev fuktigare. Detta i sin tur förändrade växtligheten och man började få svårt att klara sig på sitt jordbruk. Det var vid den här tiden som Fröslundasköldarna lades som offer åt gudarna, kanske till vanerguden Frej som ju var den som rådde över vädret.

Allteftersom tiden gick blev det allt kallare, och en stor utvandring påbörjades. Från götalanden begav många sig ner till södra Östersjön där man nu istället bosatte sig runt floden Weichsel. Dessa våra förfäder skulle snart komma att göra sig ett stort namn ute i Europa där de kallades för goter. Som det står på en skylt på ett historiskt museum i Berlin, med väldigt liten skrift: Våra förfäder kom norrifrån över havet…

Flyhovs hällristningar har varit dolda under jord och gräs vilket gjort att de har bevarats i ovanligt gott skick. Flera av ristningarna är målade för att besökarna ska kunna se dem som de såg ut när de upptäcktes. Det går att se märken efter slagstenen som bronsålderns män använde när de högg figurerna.

Teorierna om vad hällristningarna betyder är många och nya tillkommer då och då. Det är spännande att försöka förstå hur våra avlägsna förfäder levde sina liv och det står var och en fritt att göra egna tolkningar.

svenska kulturbilder

Omålade bilder från bronsåldern där man tydligt ser hur de huggits ut

svenska kulturbilder

Skepp

svenska kulturbilder

Skålgropar och fötter

 

Mer läsning om bronsådern här:

Fler hällristningsområden:

Nämforsens hällristningar, Ångermanland

Hällristningar i Kållandsö, Läckö slott

Glösa hällristningar i Jämtland

Släbro hällristningar, Nyköping

Stora Rickebyhällen, Enköping

Järrestadsristningen, Skåne

Hemstahällen i Hemsta hagar, Enköping

Simrislundsristningen eller ”Yxornas häll”

Brandskogsskeppet, Enköping

Himmelstalunds hällristningar

Hästholmens hällristningar

Hällristningar i Tanum

Åbyhällen, Sotenäs kommun, Bohuslän

Hästhallen, Torhamn, Karlskrona

 

Kategorier:fornminnen

Märkt som:,

2 svar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s