Orter, städer, landskap

Eskilstuna, Södermanland

Eskilstuna kommun, stad, Södermanland. – Tuna ca 1120, Æskilstunum 1278. – Ortnamnet, äldst Tuna, innehåller -tuna. Det tidigt under medeltiden tillagda Eskils- erinrar om Södermanlands skyddshelgon S:t Eskil. (Svenskt ortnamnslexikon)

Eskilstuna historia sträcker sig långt bak i tiden. Här har våra förfäder bott och verkat i tusentals år och spåren av dem finns kvar än idag. Gravrösen från bronsåldern, fornborgar, gravfält från järnåldern och runstenar är några av spåren. De som bodde här och lämnade spår efter sig är förfäder till dagens svenskar. De ägnade sig åt fiske, jordbruk och handel i generation efter generation. 

Rekarnebygden motsvarar ungefär området kring Eskilstuna och har anor långt tillbaka i tiden. Ordet Rek är bildat av ett i nordiska dialekter spritt ord, reik, rek, som betyder ’bena i håret’ men också ’stripa, fåra’ och ’(ristad rand’. Namnet kan ha varit knutet till en gammal vattenled väster och sydväst om Eskilstuna, från Kälby i söder norrut till Eskilstunaån vid Närjeholme, närmare bestämt till den s.k. Kälbyravinen som omges av höga bergväggar. En alternativ förklaring är att rek kan betyda en åslinje. Då kan det röra sig om Kjulaåsen i Österrekare, Tumboåsen i Västerrekarne. (Svenskt Ortnamnslexikon) 

Möjligheterna till god utkomst var god på grund av bördig jord, fiskevatten transportmöjligheter vattenvägen. De som bodde här tillhörde samma folkstam som hade befolkat andra delar av landet och utövade liknande sedvänjor. Det var en etniskt och kulturellt homogen grupp som talade samma språk och liknade varandra till det yttre. De bodde i byar och hade en fungerande samhällsordning med egna traditioner och regler. 

Liksom på andra håll uppstod konflikter när kristna missionärer kom hit för att införa kristendomen och ta ifrån invånarna sina hedniska sedvänjor. 

Eskil kom som missionär och munk från England för att etablera kristendomen i Rekarnebygden. Det fanns nu ett nätverk av missionärer och kristna i landet som byggde kontakter med varandra för att göra landet kristet och bygga kyrkor. Meningen var att folket skulle överge sin gamla tro och tillbe en ny gud med bakgrund i Mellanöstern. Det toleranta sveafolket upptäckte sent omsider att hedniska kultplatser förstördes av de kristna som inte kunde acceptera några konkurrerande gudar eller sedvänjor. 

Svearna som under ledning av Blot-Sven tillåtit kristen mission såg med fasa på hur illa de kristna betedde sig mot hedningarna som inte tilläts utöva sin riter. Eskil hade fått stöd för sitt missionerande och godkändes som biskop över Nordanskog av Inge den äldre som var kristen. När Inge fördrevs av Blot-Sven återinfördes den hedniska traditionerna. I samband med en blotfest år 1080 kom även Eskil, då för att fördöma blotet men han blev först misshandlad och sedan dömd till döden av Blot-Sven. Eskil stenades och dog i en backe som än idag kallas Munkbacken.

Livet har pågått i Rekarnebygden sedan bronsåldern i generation efter generation. Människor har fötts, familjer bildats, döda begravts och samhället bestod. Trots besvärliga förhållanden överlevde man även religionsskiftet. Sedvänjorna förändrades, kyrkan tvingade fram nya sätt att förhålla sig till livet och döden. Anpassning är ofta en förutsättning för att överleva och viss underkastelse kan då vara nödvändig. Många uppskattade de nya sedvänjorna när de såg att kyrkan var väl organiserad, hade tydliga mål och framstod som en stark kraft i samhället.

Folk fortsatte att gifta sig, namnge sina barn (även om de nu ofta fick kristna namn) och begrava sina anhöriga som nu fick en plats på kyrkogården i stället för på ättebacken. Sverige fortsatte att vara ett land med en homogen befolkning.

En liten romansk stenkyrka uppfördes under 1000-talet där Eskil hade sitt värv. Delar av kyrkans vägg finns kvar än idag. De äldsta kyrkorna i Eskilstuna är Fors kyrka från 1000-talet, Husby-Rekarne kyrka från 1100-talet, Stenkvista gamla kyrka från senare delen av 1000-talet, Hammarby kyrka norr om Eskilstuna från 1100-talet. Uppförande av kyrkor genomfördes i mycket stor omfattning under 1000-talet, 1100-talet och 1200-talet.

Omkring år 1170 kom Johannitermunkarna till Sverige och de byggde ett kloster vid Eskils gravkyrka. De byggde just där för att Eskil hade blivit en martyr för de kristna och för att platsen besöktes av andra kristna som ville hylla honom. I takt med att fler besökare kom till orten under 1100-talet växte antalet invånare och ursprunget till staden finns längs nuvarande Köpmangatan. Klostret byggdes ut under 1300- och 1400-talet men stängdes under Gustav Vasas reduktion år 1527 och revs 1585.

Staden växer

Det närbelägna Torshälla som varit en kultplats för asatron och fått sitt namn efter ”Tors harg” fick stadsprivilegier 1317 av kung Birger Magnusson. Torshälla var en lämplig plats för handel och sjöfart och vilket underlättade beslutet om att få bli stad. Eskilstuna fick vänta på sina privilegier.

I början av 1600-talet anlade Karl IX vapensmedjor i Tunafors i Eskilstuna där det tillverkades värjor, svärd, pistoler, bössor och annat. Medan vapensmeder flyttade till andra orter under 30-åriga kriget för att fortsätta inom samma yrke stannade en del kvar för att ägna sig åt andra former av smide.

År 1654 bjöd kung Karl X Gustaf in Reinhold Rademacher från Livland och gav honom särskilda förmåner för att starta och driva en manufakturanläggning. Rademacher tillverkade knivar, saxar och annat i Eskilstuna och fick tullfrihet för export av sina produkter. Kungen hade stora planer för Eskilstuna som fick sina stadsprivilegier 1659 och då skulle heta Carl Gustafs stad. Där fanns redan en tradition av tillverkning av finsmide som nu utvecklades vidare. Manufakturverket och smedjorna i Eskilstuna blev viktiga producenter av finsmide. 

År 1771 grundades Eskilstuna fristad för att småföretagare skull ges möjlighet att bedriva sin verksamhet utan tullavgifter och utan att tillhöra något skrå. Initiativet till fristaden, som var den första i sitt slag i Sverige, togs av Samuel Schröderstierna. Det gick ganska bra för smederna och i början av 1800-talet arbetade över 130 mästare och närmare 300 gesäller i verkstäderna. 1812 flyttades faktoriet i Söderhamn till Eskilstuna och blev en viktigt plats för tillverkning av vapen. Industrimannen Theofron Munktell grundade Munktells Mekaniska Verkstad 1832. Munktells verkstad skapade det första ånglokomotivet och den första ånglokomobilen. Antalet fabriker blev fler och många kunde arbeta och få sin utkomst i verkstäderna i Eskilstuna. I takt med industrins utveckling kom män och kvinnor från landsbygden för att arbeta. Eskilstuna fick 1877 järnvägsförbindelse med Nyköping och 1895 med Södertälje, vilket underlättade för transporter av varor och persontrafik. Under 1800-talet växte så många industrier fram och gav sysselsättning åt många. Duktiga företagare gjorde Eskilstuna till en av de viktigaste industristäderna i landet.

Mellan 1870 och 1900 dubblerades befolkningen i Eskilstuna. I Fors lanskommun ökade antalet invånare från 1 500 individer år 1870 till 7 400 år 1900.

I industrialismens spår när fler människor kom i kontakt med varandra växte många ny föreningar fram som samlades kring vissa intressen. Idrottsföreningar för fotboll, gymnastik och cykel var några av dem.

När ny teknik utvecklades inom jordbruket kunde det expandera och bli så effektivt att överskottsprodukter kunde säljas till andra orter och Stockholm. När en ny kommunindelning infördes 1952 bildades fem storkommuner av 17 tidigare landskommuner. År 1971 slogs de fem storkommunerna Husby-Rekarne, Hällby, Kafjärden, Västra Rekarne och Ärla ihop med Torshälla stad och Eskilstuna stad och blev Eskilstuna kommun. 

På 1960-talet byggdes Miljonprogrammet. Gamla områden och hus revs för att ge plats åt stora flerfamiljshus. I samma veva bjöds allt fler invandrare in till Sverige av Socialdemokraterna som vill hjälpa industrin att få tillgång till billig arbetskraft. Redan 1968 protesterade LO-ekonomen Hans Hagnell mot den omfattande arbetskraftsinvandringen. 

När socialdemokraten och LO-ekonomen Hans Hagnell 1968 krävde att värvningskontor utomlands för att locka utlänningar till Sverige borde stängas för att de var en eftergift för arbetsgivare som bara sökte billig arbetskraft fick han viss uppmärksamhet, men inget stöd från regeringshåll. Hans tes var att vi behövde en protektionistisk politik för att skydda bland annat textilindustrin, som just då stod inför en kris, och att vi inte behövde importera arbetskraft.

Utanförskapsområden

Den socialdemokratiska politiken blev alltmer internationell och 1975 beslutades helt utan debatt att Sverige skulle bli ”mångkulturellt”. Efter det fortsatte invandringen till Sverige i allt större omfattning och slå nya rekord år efter år. Det blev uppenbart att politikerna körde över svenska folket och inte tog några som helst hänsyn till hur demografin skulle förändras och som en följd av det få stora sociala och andra problem.

Eskilstuna är idag en de kommuner som drabbats värst av socialdemokratiskt vanstyre. Redan 2014 konstaterades att ”Utanförskapsområdena i Eskilstuna har fullkomligt exploderat och det har skett under Socialdemokratiskt styre”. Vad det i praktiken handlar om är att Socialdemokraternas politik har gått ut på att importera nya väljargrupper i hopp om att kunna behålla makten så länge som möjligt. I stort sett samtliga ”utanförskapsområden” är gynnsamma för Socialdemokraterna som helt dominerar när de stora invandrargrupperna röstar. Socialdemokraternas politik har gått ut på att slå sönder det tidigare etniskt homogena Sverige och förvandla landet till ett söndrat och otryggt land.

Eskilstuna har blivit så mångkriminellt att kommunen nu tagit fram en plan som sträcker sig 18 år framåt för att komma till bukt med otryggheten. De som ska leda arbetet är ”en nationalekonom och en beteendevetare som arbetat 30 år med förändringsprojekt i olika utanförskapsområden.” Det är uppenbart att de inte kan lösa några som helst problem medan samma massinvandringspolitik fortsätter som vanligt. Utan ett invandringsstopp och återvandring går det inte att lösa någonting. Och om väljarna fortsätter att rösta som de gör blir situationen bara värre och kan sluta med en katastrof.

Så här röstade invånarna i kommunalvalet i Eskilstuna 2018:

Socialdemokraterna: 35,29 % av rösterna
Sverigedemokraterna: 19,34
Moderaterna: 18,76
Vänsterpartiet: 7,78
Centerpartiet: 5,70
Liberalerna: 5,43
Miljöpartiet: 3,48
Kristdemokraterna: 3,46 %

Sjuklövern (V, MP, S, C, KD, L, M) har alltså fått omkring 80 procent av väljarnas röster trots att dessa partier ligger bakom massinvandring, brottslighetens omfattning och andra samhällsproblem som ökar. Att rösta på sjuklövern är att ge dem mandat för fortsatt massinvandring och fortsatt förstörelse av vårt land där snart ingen går säker för den importerade brottsligheten. 

I distriktet Fröslunda fick Socialdemokraterna över 50 % av rösterna vilket gör att väljarna legitimerar fortsatt förfall av Sverige och försvårar varje form av lösning på de allvarliga samhällsproblem som gör så mycket skada. Det är tyvärr inte bara Eskilstuna som politikerna har lyckats förstöra. Det ser likadant ut på många håll i landet. 

Sevärt

Det finns trots en del bekymmer i kommunen många sevärdheter som den intresserade kan besöka. När kommunen ger förslag på sevärdheter så är det märkligt nog inte de mångkulturella utanförskapsområden som politikerna har skapat och som så många av dem omhuldar. Istället är det mera idylliska platser som rekommenderas:

– Bergströmska gården
– Munktellmuseet
– Eskilstuna stadsmuseum
– Rothoffsparken
Rademachersmedjorna
– Stadsparken
– Solby gård
– Sörmlandsgården
Sigurdsristningen
Sundbyholms slott
– Stora Sundby slott
– Lagersbergs säteri
– Fornborgen Ogaklev
Runstenarna vid Balsta
Lövhultastenen
– Gravfälten i Tumbo

Politikerna har ännu inte förstört kommunen helt och hållet, men de fortsätter så mycket de kan. Det gäller att så fort som möjligt överge de partier och politiker som bär ansvaret för såväl de demografiska förändringarna, globaliseringen och otryggheten. 

Samma ämne:

Arkitekturupproret
Borlänges förfall
Borås
Dikanäs, Lappland
Glommersträsk
Hallstahammar
Hoting, Ångermanland
Lysekil är en totalt misskött kommun
Politikernas drömsamhälle: Hagalund, Solna
Norrtälje
Politikernas drömsamhälle: Rinkeby
Sollefteå i Ångermanland
Sorsele, Lappland
Söderhamn, Hälsingland
Tibro, Västergötland
Täbys nya betonggetto
Upplands Väsby som misskött kommun
Uppsala i fritt fall
Vingåker, Södermanland
Vällingby som misslyckat experiment


Eskilstuna (Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1907)

Eskilstuna, stapelstad i Södermanlands län, belägen på ömse sidor om den genom kanaler segelbara Eskilstuna-ån, 7,5 km. från dess utlopp i Mälarfjärden Blacken. Genom Oxelösund-Flen-Västmanlands samt Norra Södermanlands järnvägar står staden i förbindelse med statens järnvägsnät. Under seglationstiden har staden regelbunden ångbåtsförbindelse med Stockholm. 

– Eskilstunas område är ovanligt stort, 8,573 har, varav stadsplanen, på senare tid betydligt utvidgad, upptager omkring 521 har. Utom stadsplanen belägen jord är satt till 65 7/8 mantal. Taxeringsvärdet å all fast egendom uppgick 1906 till 31,470,700 kr., därav 2,163,800 kr. för jordbruksfastighet. Invånarantalet utgjorde 31 december 1906 26,841, nämligen i Eskilstuna församling 13,354, i Klosters 4,885 och i Fors 8,602. 

– Eskilstuna bestod förr av den öster om ån belägna Gamla staden samt de på västra sidan liggande Nystaden och Fristaden. Den sistnämnda uppstod 1771, då arbetare i järn, stål och metaller fick rättighet att där nedsätta sig och idka sin hantering, fria från kronoutskylder, tull och accis, mot skyldighet att ha verkstad i hvarje gård. Genom kungligt reglemente 2 mars 1833 förenades Gamla staden och Fristaden till ett samhälle med lika fri- och rättigheter under gemensam benämning Eskilstuna fristad. Sedermera tillkom en ny stadsdel genom bebyggande av därtill genom k. br. 28 aug. 1829, 22 januari 1831 och 10 maj 1861 från Eskilstuna kungsladugård avsöndrad mark, belägen å samma sida om ån som Gamla staden, men mera i norr. 1867 omreglerades staden, i det att Nystaden och Fristaden sammanslogs till en stadsdel, Väster, samt av Gamla staden och f. d. kungsladugårdsmarken bildades stadsdelarna Norr och Söder. Benämningen Eskilstuna fristad bortföll 1879, då nytt reglemente för ”staden Eskilstuna” utfärdades. Fristadsprivilegierna hade dessförinnan småningom upphört; 1863 års riksdag borttog det sist kvarvarande: befrielsen från mantalspenningars erläggande.

– Stadens område utgjorde vid denna tid endast 167 har. Till följd av detta begränsade utrymme samt behovet av billiga bostäder för den växande arbetarbefolkningen började byggnadsverksamheten snart nog söka sig utom stadsområdet; och efter hand uppväxte invid stadens gräns i Fors och Klosters socknar betydande arbetarsamhällen, bl. a. Nyfors municipalsamhälle. Detta samhälle, skilt från E. i n. av Oxelösundsbanan, hade en areal av 84,6 har och tillväxte snabbt samt hade 1905 6,525 invånare 3 augusti 1906 förordnade Kungl M:t, att nämnda socknar, inberäknat Nyfors samhälle, skulle med 1907 års ingång i kommunalt, administrativt och judiciellt hänseende förenas med Eskilstuna, som därmed erhöll sitt nuvarande stora område samt en ny stadsdel, Nyfors.

– Eskilstuna är i allmänhet regelbundet anlagt samt bebyggt med dels trä-, dels stenhus, därav flera prydliga privatbyggnader. Över ån leda inom den egentliga staden tre körbroar (Rådhusbron, Nybron och en bro vid slussen) samt en järnvägsbro. Torgen äro f. n. två, Rådhustorget å Söder och Rinmanstorg (som från 1907 återtager sitt forna namn Fristadstorget) å Väster. På det senare finnes en minnesvård över Sven Rinman (d. 1792 såsom direktör öfver ”Fristaden”); vid detsamma ligger det prydliga, 1897 fullbordade Stadshuset, inrymmande lokaler för magistrat, rådhusrätt, stadsfullmäktige, stadens tjänstemän m. fl., polis- och brandstationer, telegraf- och banklokaler samt hotell. Vid Rådhustorget ligga gamla rådhuset och kronohäktet (uppförda i en byggnad 1849-51). Inom staden ligga även Karl Gustafs stads gevärsfaktori, ett länslasarett, två epidemisjukhus och ett tingshus. På båda sidor om ån finnas vackra planteringar, bland hvilka särskilt märkes den på åns östra sida belägna stadsträdgården.

– Av bildningsanstalter äger staden en realskola för gossar, ett elementarläroverk för flickor (sedan 1882), flera folkskolor (med bl. a. skolkök), en teknisk skola (omfattande enligt 1889 års stadgar söndags- och aftonskola samt fackskola för finare smides- och metallindustri) och ett arbetarinstitut (sedan 1895). Bland övriga inrättningar märkas avdelningskontor av Södermanlands enskilda bank samt aktiebolagen Mälarprovinsernas bank och Nordiska kreditbanken, två sparbanker, en för Eskilstuna och en för Öster- och Väster-Rekarne härad, en pantaktiebank, en ömsesidig olycksfallsförsäkringsförening, en fattigvårds- och arbetsinrättning, fabriks-, hantverks- och industri- samt köpmannaföreningar.

Vidare finnas åtskilliga sjuk- och begravningskassor samt flera anstalter och föreningar för välgörande ändamål, såsom barnkrubba, arbetsstuga, värmestuga, föreningar för skollovskolonier och koloniträdgårdar, fruntimmersföreningen m. m. I staden finnas även två skytteföreningar med tillhopa 2,828 aktiva och 487 passiva medlemmar (1906).

– Staden fick vattenledning 1887 och elektrisk belysning 1889; den har även eget gasverk för yttre och inre belysning. Sedan 1901 ombesörjer staden, utan särskild kostnad för gårdsägarna, renhållningen inom gårdarna genom ett särskilt renhållningsverk (”Eskilstunasystemet”), som tjänat till mönster för andra städer. (Jfr R. v. Post, ”Ett modärnt renhållningssystem”, Verdandis småskrifter, n:r 122, 1904). Ett offentligt slakthus för staden håller f. n. på att uppföras. Staden har sedan 1897 ett väl ordnat brandväsen med fast brandkår. För kommunala samt kyrkans och skolans behov uttaxerades 1906 6 kr. 50 öre pr bevillningskrona. 

Eskilstunas huvudnäring är järn- och stålförädling (det särskilt för staden utmärkande s. k. Eskilstunasmidet omfattar sådana artiklar som knivar, saxar, gångjärn, lås, beslag och annat byggnadssmide, filar, hammare, tänger, borr, sågblad, hugg- och hyveljärn, grepar, spadar, skridskor m. m.). Grunden till denna näringsgren, vilken förskaffat staden namnet ”Sveriges Sheffield”, lades under 1600-talet, då Karl X Gustaf (1654) meddelade livländaren R. Rademacher privilegium att vid vattenfallen i Karl Gustafs stad anlägga manufakturverk för järn-, stål- och kopparförädling. Från att ursprungligen och långt in i senare tid ha bedrivits huvudsakligen såsom hantverk, varom många ännu kvarstående smedjor (bl. a. den s. k. Rademachersmedjan, 1903 inköpt av staden och numera inrymmande en samling fornsaker) bära vittne, har järn- och stålförädlingen under de senare årtiondena utvecklat sig till storindustri och bedrives numera huvudsakligen fabriksmässigt.

Bland fabriksanläggningar äro de förnämsta: Munktells mekaniska verkstad och gjuteri (en av de största dylika anläggningar i Sverige med 736 arbetare och tillverkningsvärde 1906 av 2,87 mill. kr.), Söderbloms gjuteri och mekaniska verkstad, E. V. Beronius’ mekaniska verkstad samt fabriker vid Tunafors tillhörande Eskilstuna järnmanufakturaktiebolag, Eskilstuna stålpressningsaktiebolag, Aug. Stenman, E. A. Bergs fabriksaktiebolag, firman C. O. Öberg & C:o; Låsfabriksaktiebolaget E. A. Næsman & C:o, Eskilstuna smidesfabriksaktiebolag, C. W. Dahlgrens fabriksaktiebolag, aktiebolagen L. F. Ståhlberg & C:o, Gustaf Erikssons metallfabrik, P. Liljeqvists sågblads- och redskapsfabrik och Eskilstuna separator, firman F. A. Stenman, Hadar Hallströms knivfabriksaktiebolag, aktiebolaget Johan Engström, Nickelfabriksbolaget Gottfrid Carlsson & komp. samt Törnblom & Hedengrans fabriksaktiebolag.

– Av fabriker inom andra näringsgrenar må nämnas Aktiebolaget J. O. Öberg & sons kontorsboksfabrik med litografisk avdelning för bl. a. spelkortstillverkning, 3 bryggerier, 2 kakelfabriker, 1 tegelbruk, 2 mejerier, 1 mesostfabrik, 1 ångbageri samt 1 möss- och pälsvarufabrik. 1906 fanns tillsammans 127 fabriker med ett tillverkningsvärde av 17 2/3 mill. kr. och 5,336 arbetare. Därav var 87 järn-, stål- och metallvarufabriker med omkr. 13 3/4 mill. kr. tillverkningsvärde samt 4,524 arbetare. Antalet handlande uppgick samma år till 164 med 296 biträden och hantverkare till 228 med 281 arbetare.

– Inom större delen av de införlivade sockneområdena utgör jordbruk det huvudsakliga näringsfånget. – Genom kungligt brev av 26 april 1901 erhöll staden stapelstads-, nederlags- och transitupplagsrätt.

Tullkammardistriktet omfattar de vid Mälaren belägna stränderna av Södermanlands län med undantag av Selebo härad. Tullkammaren öppnades 1902; och 1906 steg tulluppbörden till kr. 130,298:36. Samma år ankom och avgick 687 fartyg om 49,235 ton. Hamnavgifterna för fartyg och varor uppgick samma år till 3,875 kr. På platsen hemmahörande fartyg voro endast 2 ångfartyg om 168 ton.

– I staden utges tidningarna ”Sörmlandsposten” (3 ggr i veckan) och ”Eskilstuna Kuriren” (4 ggr) samt socialisttidningen ”Folket” (4 ggr).

– I kyrkligt hänseende är staden delad i tre församlingar, Eskilstuna, Kloster och Fors, vilka tillsammans bilda ett regalt pastorat inom Väster-Rekarne kontrakt av Strängnäs stift. Kyrkan, gemensam för hela pastoratet, är belägen inom Fors församling samt av mycket hög ålder. – Till riksdagens Andra kammare utser staden såsom egen valkrets 1 ledamot.

– Stadens vapen är en arm med en slägga över ett smedstäd samt årtalet 1665. (Omtvistadt är dock, huruvida detta vapen är Eskilstunas eller tillhör Karl Gustafs stad.) 

Eskilstuna räknar, väl icke såsom stad, men som en viktig ort, en ganska betydande ålder och antages ha fått sitt namn efter Södermanlands apostel, den helige Eskil, som blev begraven där (stället hette då Fors). På 1200-talet anlades vid Eeskilstuna ett johannitkloster, som 1527 indrogs till kronan. Gustaf Vasa lät nedbryta dess byggnader och uppföra ett präktigt slott, Eskilstuna hus, som nedbrann på 1680-talet. (Lämningar därav finnas ännu vid stadens gamla kyrkogård.) Gustaf I och hans söner vistades emellanåt på Eskilstuna hus. Där föddes Johan III:s dotter Anna, och där dog Karl IX:s första gemål, Maria av Pfalz. 1606 förordnade Karl IX, att en ”hantverkstad” skulle byggas därstädes. Eskilstuna lydde under Torshälla domvärjo till 1659, då det fick stadsprivilegier och egen jurisdiktion samt rätt att ”föra och bruka eget signete”.

(Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1907)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s