Orter, städer, landskap

Lesjöfors, Värmland

Lesjöfors är en tätort i Filipstads kommun. Orten ligger i Rämmens distrikt och växte fram som en bruksort när järnhanteringen och gruvnäringen expanderade under 1600-talet. År 1675  privilegierades en hammarsmedja när bergsfogden Elias Hult fick tillstånd att ”uppå dalskogen i villa ödemarken uppsätta en hammare”. Det blev Lesjöfors bruk som var en efterföljare till Dalkarlssjöhyttan som sköttes gemensamt av bergsmännen Anders Svensson, Birger Oluff Jönsson Mats Eskil Sigfridsson, Jan Larsson och Mårten Sigfridsson. De driver var och en sina ”hvarf” enligt gammal sed vid finnhyttorna.

1723 köptes bruket av brukspatron Nils Pihl, övergick 1760 till J. V. Mullberg och M. D. Morén samt 1766 till den förre ensam. 1813 köptes Lesjöfors bruk av handelshuset Ekman & C:o i Göteborg och övertogs 1833 av kommerserådet Gustaf Henric Ekman, vars son Gustaf Ekman sedan 1836 skötte detsamma och gjorde det genom förbättrade metoder till en mönsteranstalt. Lesjöfors bruk blev under mitten av 1800-talet ett av de mest betydande järnverken i landet. 1852 började företaget tillverka fjädrar för industrin och verksamheten blev mycket framgångsrik. 1867 bildades Lesjöfors bruk AB och av betydelse för orten var när Inlandsbanan år 1888 fick en sträcka genom Lesjöfors till Kristinehamn. När många bruk i Bergslagen lades ned under slutet av 1800-talet överlevde Lesjöfors bruk. Under den perioden fick sågverken en uppgång.

Produktionen vid bruket fortsatte och ägarna avlöste varandra. Under 1920- och 1930-talet genomgick bruket flera kriser men under ledning av släkten De Geer stabiliserades verksamheten. Under 1960-talet tillverkades stångstål, harvfjädrar och buffertfjädrar som bl.a. användes till lastbilar och tåg. Som mest arbetade 800 personer i Lesjöfors bruk. 1982 ställdes betalningarna in och bolaget såldes för en krona. Efter försök att rädda bolaget gick det slutligen i konkurs 1985. Ur företaget uppstod Lesjöfors fjädrar som har verksamhet i Lesjöfors och några andra orter. Lesjöforskoncernen ägs idag av det börsnoterade bolaget Beijer Alma vars största ägare är Anders Walls stiftelse.

Lesjöfors IF

Lesjöfors är känt för idrottsföreningen Lesjöfors IF som bildades 1924 och ägnade sig åt fotboll, skidåkning och bandy. Genom uppbackning av Lesjöfors AB som sponsrade bandylaget och gav spelare arbete vid bruket blev laget allt bättre och fick med åren framgångar.

Lesjöfors var ett väl fungerande samhälle på 1950-talet då det fanns 24 affärer, post, apotek, bank, bibliotek och läkarmottagning där.

Förfallet börjar

1970 bodde 2 400 personer i Lesjöfors som efter 1970-talet såg en nedgång genom utflyttning och katastrofalt dålig politisk ledning i Filipstads kommun (som Lesjöfors tillhör). Efter 1980 började antalet invånare sjunka och har sedan det gjort det år efter år fram till idag.

Socialdemokraterna som har förstört många orter i landet och även Lesjöfors har drabbats av deras politik. Under 1980-talet skröt politikerna Kristina Svensson (S) och Bo Finnkvist (S) om att en flyktingförläggning i Lesjöfors varit framgångsrik. De skrev den 24 januari 1990 om anläggningen:

”Lesjöforsanläggningen ses som en mönsteranläggning och uppmärksam­mas genom studiebesök från såväl personal vid andra flyktingförläggningar som från personal vid andra samhällsinstitutioner.

Kontakten mellan invånarna i Lesjöfors och flyktingarna har fördjupats och varit ömsesidigt berikande. Den gamla bruksorten har internationalise­rats och fått nytt liv genom de nya invånarna.

Flyktingarna har givit underlag för samhällsservice som tidigare varit ho­tad. Bl.a. riskerar inte längre Lesjöfors att förlora sin skola eftersom svensk­undervisningen för invandrarna kompletterat det tidigare vikande elevun­derlaget.

Lesjöforsanläggningen sysselsätter i dag 34 personer.

Flyktingförläggningen är viktig för Lesjöfors, som arbetsplats och som un­derlag för samhällsservice. Men genom den har också världen kommit när­mare Lesjöfors. De svenska barnen får t.ex. en mycket konkret fredsfostran.

Lesjöfors är bra för flyktingarna för här finns tillgång till närservice som fritidsanläggningar, bibliotek. affärer, sjukvård. Dessutom har man tillgång till den unika resurs och kompetens som byggts upp inom psykiatrivården genom den psykiatriska avdelning som inrättats för såväl barn som vuxna flyktingar vid sjukhuset i Karlstad.”

Den socialdemokratiska inställningen till den egna ansvarslösa politiken är skrämmande och det har fortsatt på den inslagna vägen. Det socialdemokraterna gör är att de bedriver en politik som inte är förankrad i folkviljan och inte har debatterats offentligt. De öppnar Sverige för storskalig invandring som inte gagnar svenska folket på något sätt. I stället tvingas svenskarna betala för en politik som skapar problem, kostar mycket pengar och söndrar landet demografiskt, socialt och etniskt.

Asylboenden

Hotell Rämmen i Lesjöfors blev asylboende när Migrationsverket skrev avtal med asylföretaget Örnen Öland AB som ville tjäna pengar på en sjuk politik. Migrationsverket bröt avtalet med asylföretaget i januari 2015 och de nästan 100 migranterna från världens alla hörn som bodde där fick plats på andra asylboenden i Värmland. 

I oktober 2015 öppnades ytterligare ett asylboende i Lesjöfors som skulle ta emot 120 individer. Asylföretaget Alvin & Co AB tecknade ett avtal med Migrationsverket och sedan skulle Lesjöfors drabbas ännu mer av ansvarslösa politiska beslut. Vandrarhemmet Esperantogården blev också asylboende.

En av dem som startade asylboende i Lesjöfors var en sverigedemokrat som erkände att han gjorde det för pengarnas skull. Han frånsade sig helt ansvaret för den skadliga politiken, men såg inte det moraliskt förkastliga i att tjäna pengar på den. I Filipstad startade Bert Karlsson asylboende 2016 genom sitt bolag Jokarjo.

Idag står Hotell Rämmen som en förfallen symbol för en helt vansinnig politik. Det har funnits ganska många företag och individer som valt att profitera på en politik som gör Sverige sämre, men det är ingenting de skäms för. År 2015 hade antalet invånare sjunkit från 2 407 år 1970 till endast 948 invånare. Fallet Lesjöfors bevisar att inkompetenta politiker kan göra mycket skada om de får fria händer.

Vad man hade kunnat göra

Istället för att låten orten förfalla hade kan kunna göra något vettigt för invånarna och kanske locka dit svenskar som bor i överfulla storstäder eller nära betonggetton som förstört stora delar av landet. De hade kunnat erbjudas en framtid i en liten ort nära naturen där det finns möjligheter att bo och verka. Orten hade kunnat fyllas på med 1 000 nya svenskar istället för migranter från andra världsdelar och då hade förfallet i orten hindrats och vänts till framgång.

Med facit i handen

Vad hände med Filipstad efter att socialdemokratisk politik förstört hela kommunen? Det är alltså inte bara Lesjöfors som förstörts utan stora delar av kommunen är illa ute.

Jim Frölander, integrationsansvarig i Filipstad sade 2019:

”Vi håller på och byter befolkning. Det kan man tycka vad man vill om, det beror på hur man är lagd. Men det är bara konstaterande av fakta att det faktiskt är det vi håller på att göra och då måste vi förhålla oss till det”

Då ska man komma ihåg att över 40 procent av väljarna röstade på Socialdemokraterna som bär skulden till förfallet.

GP skriver den 4 februari 2020:

”Filipstad behöver som en konsekvens av invandringen ett tillskott på 100 miljoner kronor. Regeringen lovar inte mer än en tiondel av den summan.”

Kommunalrådet Per Gruvberger (S) i augusti 2019:

”Det behövs resurser och en nationell utjämning för att klara det här uppdraget som uppstod på grund av hur vi organiserade vårt asylmottagande under en viss tidsperiod.”

Politikerna i Filipstad har bevisligen inte vara kapabla att fatta bra beslut, men likt förbaskat röstar folk ändå på samma partier (huvudsakligen Socialdemokraterna) som bedriver en politik som är direkt skadlig för hela samhället. Det ser ut som om de flesta invånarna i Filipstad vill ha sociala, ekonomiska, demografiska och andra problem som följer av den socialdemokratiska politiken. De som röstade på den socialdemokratiska politiken borde ta ansvar för den och betala de hundra miljoner eller vad den nu kostat skattebetalarna. Under alla omständigheter borde ansvariga politiker städa upp efter sig. De borde också själva bekosta upprustning av alla förfallna byggnader, inte minst hotellet som använts som asylboende. Eller vill de frånsäga sig ansvaret för vad de faktiskt ställt till med?

Samtidigt är det viktigt att nämna att det finns gott om duktiga individer och företagare i Lesjöfors och Filipstad som kan göra skillnad om de får möjlighet.

Sevärt

I Lesjöfors finns ett museum som visar bygdens historia. Museet öppnade 1990 och ger en bra sammanfattning av hur Lesjöfors växte fram. Foton från gamla Lesjöfors som speglar folklivet där finns också. 

Trollstigen är en vandringsled som är 3 km lång. Högst upp på leden finns en rastplats med utsikt över orten.

Det finns många andra sevärdheter i Filipstads kommun.

Samma ämne:

Johan Niklas Byström (1783-1848)

Bergsmansliv i början av 1800-talet.

Lesjöfors

Lesjöfors, bruksegendom i Rämens socken, Värmlands län, vid Lesjöfors station å Mora–Vänerns järnväg och det vattendrag, som förenar Lesjön med Bredreven, består av martinverk, grov-, fin- och götvalsverk, ånghammare, gjuteri, mekanisk verkstad, verkstad för tillverkning av järnvägsfjädrar och andra fjädrar, tråddrageri, linslageri och manufaktursmedja.

Det tillhör Lesjöfors AB (aktiekapital 900,000 kr.), som dessutom äger Långbanshyttans masugn samt kvarn och såg i Färnebo socken vid Långbanshyttans station å ovannämnda järnväg, Stjärnfors såg och elektriska kraftstation i Gåsborns socken, jordbruksfastigheter i ovannämnda och Nordmarks socknar samt delar av Persbergs och Långbans gruvor. Taxeringsvärdet å bolagets egendomar var 1910 1,909,300 kr., varav 739,100 kr. å verk och inrättningar. Arealen är omkr. 11,000 hektar, vara omkring 100 hektar åker under eget bruk. Skogarna vårdas synnerligen väl. Tillverkningen, bestående av smitt och valsat stål, järn- och ståltråd, ståltrådslinor, släggor, spett, borrstål, vagnsaxlar, järnvägs-, vagns- och andra fjädrar, harvfjädrar och hästrävspinnar m. m., har ett årligt värde av omkring 1,6 mill. kr.

Första anläggningen vid Lesjöfors privilegierades 1675, då bergsfogden E. Hult erhöll tillstånd att ”uppå dalskogen i villa ödemarken uppsätta en hammare”. 1723 köptes bruket av brukspatron Nils Pihl, övergick 1760 till J. V. Mullberg och M. D. Morén samt 1766 till den förre ensam. 1813 köptes det av handelshuset Ekman & C:o i Göteborg och övertogs 1833 av kommerserådet G. H. Ekman, vars son G. Ekman sedan 1836 skötte detsamma och gjorde det genom förbättrade metoder till en mönsteranstalt. Det nuvarande bolaget bildades 1866. 

(Nordisk familjebok, Uggleupplagan)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s