Orter, städer, landskap

Borlänges förfall

Borlänge var från början en by som år 1390 hette Borlængio. Bor av betydelsen ’passage mellan eller utmed vatten’ och länga med betydelsen ’något långt, t.ex en vägsträcka’. Namnet betecknade ursprungligen den långa väg mellan Båtstad i norr och Mjälga i söder där båtfarare på Dalälven måste färdas till lands på grund av forsarna vid Forshuvud, Kvarnsveden och Domnarvet. (Källa: Svenskt ortsnamnslexikon)

Trakten kring Borlänge har varit bebodd av våra svenska förfäder i tusentals år som också lämnat historiska avtryck efter sig. Gravfält, högar och stensättningar från järnåldern, gamla fäbodar som det finns gott om i Dalarna och sevärdheter som Ornässtugan som uppfördes i början av 1500-talet. Ornässtugan är idag ett museum känt för att Gustav Vasa under sin flykt från den danske unionskungen Kristian II år 1520 besökte stugan och fick hjälp av gårdsfrun att fly.

Ornässtugan

Det tidiga Borlängeborna kämpade på i generation efter generation för att överleva och ge sina barn en så dräglig tillvaro som möjligt och förhoppningsvis en bra framtid. När Borlänge år 1875 fick järnvägsförbindelse med egen järnvägsstation ökade ortens betydelse för att resandet underlättades och varor lättare kunde fraktas. Några år tidigare hade brukspatronen Gustav Adolf Lundhqvist fått tillstånd förnya arbetet med bruksverksamheten. År 1872 började ett nytt järnverk anläggas i Stora Tuna socken och 1878 togs den första masugnen i bruk. Det var Domnarvets jernverk som senare utvecklades till ett riktigt storföretag. Under 1870-talet hade orten omkring 4 000 invånare. År 1897 påbörjades arbetet med att bygga en slipmassefabrik. Verksamheten startade år 1900 och utvecklades vidare till att idag vara Kvarnsvedens pappersbruk.

I slutet av 1800-talet planerades en mönsterby för arbetare och tjänstemän som arbetade på Domnarvet. Det var arkitekten Osvald Almqvist som ritade området i Hushagen som idag är Borlänges äldsta område. Stadsdelen är uppskattad för sin småskalighet och trivsamma karaktär. År 1922 föddes Jussi Björling i Stora Tuna socken. Han blev hovsångare 1944 och hade en enastående karriär som operasångare i såväl Sverige som utomlands.

Borlänge stad är ett resultat av bebyggelser kring Borlänge station, Domnarvets jernverk och Kvarnsvedens pappersbruk. År 1944 hade Borlänge 18 000 invånare och var en industristad på tillväxt. De duktiga arbetarna från bygderna arbetade lojalt i sina industrier för att hjälpa till att utveckla staden och samtidigt ge sig själva och sina familjer en försörjning. De arbetade hårt sex dagar i veckan och lade grunden till det välfärdssamhälle som hela svenska folket kunde ta del av. Att arbeta lojalt, betala skatt och sköta sig var svenska dygder.

Samtidigt som svenska folket på grund av sina samhälleliga lojaliteter och sin duglighet hjälpte till att skapa ett bättre land så fanns det politiker som förstod att vårt homogena land var en av förklaringarna till det välstånd som skapades. År 1955 sade den socialdemokratiska utvecklingsministern Ulla Lindström:

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”

Tage Erlander gjorde 1965 en jämförelse med amerikanska förhållanden: 

Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.

Det rådde konsensus kring att det var en fördel för Sverige med en homogen befolkning vilket framstod som självklart för de flesta. Sverige var ett tillitssamhälle och samhörigheten mellan svenskar var mycket stor i jämförelse med mångetniska eller mångkulturella länder där olika folkgrupper strävar mot olika mål och konflikter lätt uppstår.

Den svenska framgångssagan bottnade i driftiga företagare som skapade jobb och en duktig befolkning som lojalt utförde sina vardagliga plikter. Socialdemokratiska och andra politiker levde i ett konfliktfritt drömsamhälle och behövde bara administrera landet, samla in skatter och ge medborgarna den service och välfärd som de hade rätt till.

De flesta tog för givet att Sverige för alltid skulle vara lika konfliktfritt, rikt och välmående som det var på 1950- och 1960-talet. Ingen kunde förställa sig att några allvarlig problem eller hot skulle kunna drabba oss.

Under 1960-talet stärkte Socialdemokraterna sin makt och sitt inflytande genom att få nästan varannan röst. Många sökte sig till det stora partiet av karriärskäl och en av dem var Olof Palme som den 1 oktober 1969 valdes till ny ordförande i partiet efter Tage Erlander. Vid den tiden fanns tecken på att den socialdemokratiska dominansen över svensk politik inte längre var bra.

Omdömet var inte det bästa hos många av de styrande som planerade och byggde Miljonprogrammet. Hela Sverige fylldes upp med fasansfullt trista områden där inspirationen kom från Sovjetunionens jättelika grå betongkaserner. I Malmö byggdes Rosengård som idag är ett getto, även Rinkeby, Tensta, Angered och många andra områden byggdes. I Borlänge byggdes Tjärna ängar under åren 1965 till 1975 och de direkt ansvariga var Socialdemokraterna. Ska man vara snäll kan man säga att naivitet låg bakom dessa områden, men det kanske är bättre att säga att det var dumhet.

De som planerade sådana områden ville inte själva bo där. Tanken var att betongkasernerna skulle fungera som förvaringsplatser för människor som skulle arbeta på dagarna, sova på nätterna och rösta på Socialdemokraterna av tacksamhet för att de fick en bostad. Så mycket annat gick kanske inte att göra i ett område som var direkt människofientligt, oerhört trist och av så dålig kvalitet att såväl Tjärna ängar som andra liknande områden har fått rustas upp gång på gång för mångmiljardbelopp. Istället för att satsa på småskalighet där människor bevisligen kan trivas valde politikerna förtätning på höjden och bredden. De styrande Socialdemokraterna i Borlänge aldrig har haft något sinne för smak och stil och då blir resultat därefter. 

Under 1960-talets andra hälft blev det tydligt att Socialdemokraterna i allt högre grad började kontrollera opinionsbildningen genom public service och att partilojala människor tillsattes på viktiga positioner i samhället. Olof Palme ville säkra det socialdemokratiska maktinnehavet på lång sikt och agerade för att kunna göra det. Palme var den som först av alla politiker på ett utstuderat sätt började nedmontera svenska traditioner och bygga strukturer för att göra landet mångkulturellt.

Några beslut som genomfördes under Olof Palmes regeringar:

– Riksrätten avskaffades 1974

– Riksdagens högtidliga öppnande avskaffades 1974

– År 1975 fattade en enig riksdag beslut om att införa mångkultur i Sverige. Så här står det i proposition 1975:26 skriven av Olof Palme och Anna-Greta Leijon.

Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.

Det var startskottet för det mångkulturella samhället och också startskottet för att försvåra kritik mot den nya politiken. Beslutet togs dessutom helt utan debatt trots att det borde ha varit debatt i minst flera månader och kanske folkomröstning om saken. En ovetande befolkning blev förd bakom ljuset, vilket inte var sista gången folket fördes bakom ljuset.

Tanken var att ge invandrare och deras organisationer ökade rättigheter och möjligheter till statsbidrag. Där sattes upp ett antal mål för att underlätta invandrarnas närvaro i landet och skicka signaler om att de kunde få arbete, bostäder och bidrag. De skulle få rätt till samma socialförsäkringssystem som de svenskar som betalat skatt.

”Den svenska socialförsäkringslagstiftningen gör, bortsett från folkpensionen, ringa eller ingen skillnad mellan i riket bosatta utlänningar och svenska medborgare. Inom sjukförsäkringssystemet är utlänningar helt likställda med svenska medborgare.”

Det framgår också att de skulle kunna placeras i de betongkaserner som socialdemokraterna byggt:

”Anpassningen till förhållandena i den nya omgivningen kan särskilt under den första tiden underlättas om invandrare får möjlighet att bo i närheten av sina landsmän. Möjligheten för olika invandrargrupper i Sverige att på längre sikt bygga upp och bevara en social och kulturell gemenskap beror dock mera på andra faktorer än att medlemmar i resp. invandrargrupp får möjligheter att bo i samma bostadsområde.”

Där sägs också att:

”Internationaliseringen av det svenska samhället kommer att fortsätta.”.

Där sägs också att:

”…medlemmar av Språkliga minoriteter som är bosatta i Sverige genom samhällsinsatser bör ges möjligheter att själva välja i vilken grad de vill behålla och utveckla sin ursprungliga kulturella och språkliga identitet. Detta förutsätter att de olika invandrargrupperna får ekonomiskt och annat stöd för att utveckla kulturell egenverksamhet samt att det allmänna kulturutbudet i Sverige bättre svarar mot de behov som har uppkommit genom invandringen.”

Staten skulle alltså finansiera invandrarkollektivet för att medvetet göra Sverige ”mångkulturellt”.

Tjänstemannaansvaret togs bort 1 januari 1976

Mångkulturen har blivit något som liknar en statsreligion som inte får ifrågasättas och sedan 1975 har också yttrandefriheten varit beskuren i ämnet. Mångkulturen kan inte ifrågasättas offentligt utan att representanter för makten svarar med repressalier eller tystar ned högljudda kritiker.

En av många socialdemokratiska politiker som är skyldig till den demografiska förändringen i Borlänge är Peter Hultqvist (S), som sedan 2014 varit försvarsminister i regeringen Löfven och än idag innehar ämbetet.

Han växte upp i Åselby i Stora Tuna socken och har varit socialdemokrat under hela sitt vuxna liv. Han tillhör den innersta kretsen och är lojal till allt som partiet ställer till med hur tokigt det än är. Hultqvist har varit kommunalråd i 17 år och var ordförande i kommunstyrelsen mellan 1998 och 2006. 2006 valdes han i riksdagen och i de följande tre riksdagsvalen fick han så många personröster i Dalarna att det räckte för en riksdagsplats. Man kan tycka att det är obegripligt att någon i Borlänge vill rösta på en person som anser att kommunen ska påtvingas migranter från hela världen. Eller är det de migranter som socialdemokraterna redan släppt in som röstade på honom? Tjärna ängar, liksom andra liknande områden är fyllda med migranter som huvudsakligen röstar socialdemokratiskt och ett av många syften med invandringen kan ha varit att ge nya väljare till ett parti som allt färre svenskar röstar på.

År 2015 lanserade Peter Hultqvist tillsammans med andra socialdemokrater tanken på att alla kommuner skulle tvingas att ta emot asylsökande som fått uppehållstillstånd. Redan i januari 2016 röstade riksdagen för att det skulle bli lag på att kommuner ska tvingas ta emot ”flyktingar”. Lagen började gälla 1 mars 2016. Samtliga partier utom Sverigedemokraterna röstade för lagen. Även den lagen infördes helt utan offentliga debatter och svenska folket fördes återigen bakom ljuset av Socialdemokraterna som bar den största skulden till att lagen infördes.

Borlänge har Peter Hultqvist och Socialdemokraterna att tacka för den stora inströmningen av migranter till kommunen, något som inte har varit till gagn varken för Borlänge eller landet. Resultatet av politiken blir upplösning tillitssamhället, den nationella sammanhållningen slås sönder, det skapas oreda i samhället, det slösas bort gigantiska belopp på bidrag till invandringsrelaterade problem, människor tvingas leva i ett allt otryggare samhälle där många drabbas av allt från personrån till inbrott och mord som alltmer framstår som ett importerat problem. Därtill ändras demografin när migranternas antal ökar snabbt och område efter område förvandlas från svenska zoner till zoner som helt domineras av andra än svenskar. Att särskilt socialdemokraterna försvarar den politiken beror på att de mest av alla partier får röster från det som många anser vara en importerad valboskap. Det framgår extra tydligt av hur många som faktiskt röstar på S i alla så kallade utanförskapsområden och att invandrarans röster redan påverkar poltiken så mycket att svenskarna inte längre kan styra utvecklingen i sitt eget land. Vi är inne på mycket farliga vägar.

Än märkligare blir det när de som försvarar stor migration och skapar dessa utanförskapsområden inte själva vill bo där utan föredrar att bo i villa eller bostadsrätt i klassiskt svenska områden. Hur många ledande svenska politiker i Borlänge bor i Tjärna ängar? Har Peter Hultqvist bott där? Nej knappast. Han vill inte se resultat av sin egen politik utan föredrar boende långt bort från sådana områden.

Redan 2013 fanns det 3 000 somalier i Borlänge. Men det räckte inte på långa vägar för de socialdemokratiska politikerna.  När Gylle värdshus i maj 2015 skulle bli asylboende för 200 migranter från fjärran länder sade kommunstyrelsens ordförande Jan Bohman (S) att ”vi välkomnar dessa människor till Sverige och vi står bakom en generös flyktingpolitik”.

Att förstöra sitt eget land har inget med generositet att göra. Det är ren galenskap. Hur många av dessa politiker som vill fylla upp landet med migranter har själva upplåtit sina bostäder åt dem och valt att själva finansiera deras uppehälle här? Förmodligen inte en enda. De flesta politiker lägger över ansvaret på andra medborgare som tvingas ta konsekvenserna av en ansvarslös politik som bedrivs av politiker som i bästa fall kan kallas naiva, men vars handlingar ändå måste ses som ren ondska.

Här är några exempel på andra asylboenden i länet som öppnades vid samma tid:

Annefors, Fredriksberg. Totalt 191 platser.
Anneforsgården, Fredriksberg. Totalt 114 platser.
Bergmansgården, Grängesberg. Totalt 114 platser.
Björsjö vandrarhem, Grängesberg. Totalt 99 platser.
Brukshotellet, Grängesberg. Totalt 91 platser.
Fredriksberg och Säfsen asylboende, Fredriksberg. Totalt 122 platser.
Gylle värdshus, Borlänge. Totalt 144 platser.
Hero Gesunda, Sollerön. Totalt 200 platser.
Hotell Skinnargården, Malung: Totalt 155 platser.
Nеshemmet, Nеs. Totalt 92 platser.
Orsa stadshotell, Orsa. Totalt 100 platser.
Siljansnäs ABT, Siljansnäs. Totalt 117 platser.
Solhemsgården, Långshyttan. Totalt 115 platser.

Generositeten med skattemedel och den politiska viljan att göra Sverige farligt och otryggt har inga gränser.

I kommunvalet 2006 fick socialdemokraterna 45,29 procent av rösterna.
I kommunvalet 2010 fick socialdemokraterna 39,55 procent av rösterna.
I kommunvalet 2014 fick socialdemokraterna 34,24 procent av rösterna.
I kommunvalet 2018 fick socialdemokraterna 32,25 procent av rösterna.

Valresultat i de senaste fyra kommunalvalen ser ut så här.

Kommunalvalet 2006 i Borlänge:

S: 45,29 % av rösterna
M: 16,16
C: 8,36
V: 7,20
FP (L): 5,64
KD: 4,05
SD: 4,03
Omsorg för alla: 4,19

Kommunalvalet 2010 i Borlänge:

S: 39,55 % av rösterna
M: 23,22
SD: 9,24
V: 6,63 %
MP: 6,02
C: 5,37
(FP (L): 4,98)
KD: 3,50

Kommunalvalet 2014 i Borlänge:

S: 34,24 % av rösterna
M: 14,85
SD: 18,77
V: 7,43
C: 6,55
MP: 5,75
FP (L): 3,86
KD: 2,86 

Kommunalvalet 2018 i Borlänge:

S: 32,25 % av rösterna
M: 19,28
SD: 16,10
C: 8,11
V: 7,14
L: 5,47
KD: 4,44
MP: 3,50
Omsorg för alla: 2,18

Andelen svenskar som röstar på Socialdemokraterna minskar visserligen, men inte tillräckligt snabbt för att en politisk förändring ska kunna ske. Partiet kan upprätthålla sina relativt höga resultat när invandrare från tredje världen i högre grad röstar på partiet. Förstörelsen av Sverige kan då fortsätta tills vidare.

Tjärna ängar kallas ibland Lilla Mogadishu. Nio av tio invånare var 2017 utlandsfödda och 40 procent av invånare levde samma år på bidrag. Området klassades 2019 av polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA) som ett riskområde med hög kriminalitet där läget är alarmerande.

Uppgifter om brottsligheten i Borlänge tyder på att den ökat med 254 % från 1975 till 2012. Att den ökat ännu mer därefter torde vara helt klarlagt. Vad som inte kan utläsas i statistiken är att anmälningsbenägenheten inte är särskilt stor när brott begår bland klaner eftersom man skipar sin egen rättvisa och undviker alla kontakter med staten eller statens myndigheter så långt det går. Att anmäla ett brott kan innebära att man skriver sin egen dödsdom och då väljer man hellre att tiga.

Det framgår också att svenskar som fallit offer för personrån och annat som utförs av så kallade ungdomsgäng inte vågar anmäla på grund av risken för repressalier. Sverige har alltså på många sätt blivit farligare, men trots det fortsätter politikerna att göra Sverige ännu farligare

Nu ska fler ”utanförskapsområden” rustas upp för många miljarder för att slitaget är enormt i jämförelse med områden som kan betraktas som svenska. Rinkeby och andra liknande områden har rustats upp för miljarder många gånger och nu i september 2020 lanserade Liberalerna, som är en del av regeringen, att de vill satsa 3 miljarder på ”integration” och en önskan om att få 10 000 fler poliser. De vill lägga ned resurser på att komma åt kriminella klaner, 1,2 miljarder för att få bättre lärare till skolor som inte fungerar som de borde och annat som är ett resultat av det förfall i samhället som orsakats av politikerna själva, inte minst Liberalerna. De vill pumpa in enorma belopp i ett system som aldrig kommer att fungera förrän man avvecklar mångkulturen och återgår till den politik som rådde före 1975.

Med socialdemokratiska politiker som styr i Borlänge och övriga landet kommer ingenting att bli bättre i landet. Den 10 september stod Veronica Palm, som varit ledande politiker inom socialdemokratin, i TV och sade på fullt allvar att Sverige har blivit rikt av invandringen. Då kan man fråga sig varför Tjärna ängar, Rinkeby, Rosengård, Angered, Vivalla, Gottsunda, Kronogården, Skäggetorp, Råslätt, Skogås, Bergsjön, Alby och många andra liknande områden inte är ”rika” områden som alla vill flytta till och bo i. Och varför är brottsligheten så hög i dessa ”rika” områden? Sanningen är att de är problemområden som många lämnar så fort de har råd eller möjlighet. Kvar bor huvudsakligen de som känner samhörighet med folk som kommer från samma områden i världen, ofta Mellanöstern och Afrika.

Sveriges öde är att bli en del av Mellanöstern och Afrika där främmande seder och kulturella uttryck tar över landet tillsammans med religioner som inte hör hemma här – eller att befria sig från de politiker som vanstyr landet och välja en väg som bygger på svensk identitet.

Invånarna i Borlänge kan se fram emot att få se sin kommun fortsätta förfalla om de inte överger de partier som förstör kommunen och landet..

Samma ämne

Utländska studenter chockade över tillståndet i Borlänge
Chocken över att som student komma till Borlänge
Taxi slutar köra till Tjärna ängar
Rånad av tre män i Tjärna ängar
Inga p-vakter kan arbeta i Tjärna ängar
Tjärna ängar och hyper-realiteten

Arkitekturupproret
Borlänges förfall
Lysekil är en totalt misskött kommun
Malmös sorgliga utveckling
Politikernas drömsamhälle: Hagalund, Solna
Politikernas drömsamhälle: Rinkeby
Sollefteå i Ångermanland
Sorsele, Lappland
Sverige som krigszon
Söderhamn, Hälsingland
Uppsala i fritt fall
Ett trasigt folk behöver hitta kompassen
Polisen Peter Springare om brottsutvecklingen
Runar Søgaard oroad över utvecklingen i Sverige

Borlänge

Borlänge, köping (fr. o. m. 1898) och egen kommun i Stora Tuna socken, Kopparbergs län, vid Bergslagernas järnväg, 23 km. från Falun. 1 224 invånare (1904). Taxeringsvärde för fastigheter 1 869 000 kr. (1904). Beskattningsbara inkomster beräknades samma år till 367 383 kr. Från Borlänge utgår Södra Dalarnas järnväg åt sydöst till Krylbo och Siljans (Borlänge–Insjöns) järnväg åt nordväst. Platsen, belägen något söder om Dalälven, vid landsvägen Hedemora–Båtsta–Siljan, hade i slutet av 1870-talet få byggnader utom stationen för Bergslagsbanan, men blev snart ett ansenligt samhälle med livlig verksamhet, bankkontor, läkare, apotek samt omkr. 80 handlande och hantverkare. I Borlänge finns 2 boktryckerier, varifrån 4 tidningar utges, nämligen ”Borlänge tidning”, ”Mora tidning”, ”Siljan” och ”Dalarnes nyhet”, alla 2 ggr i veckan, 1 km. därifrån ligger Domnarvets stora järnverk, vars folkmängd uppgår till omkr. 5 000 pers., och 4 km. därifrån Domnarvets kraftstation och pappersbruk, det största i Europa. 

(Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1905)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s