Minialbum

Politikernas drömsamhälle: Hagalund, Solna

Hagalund i Solna är ett av alla projekt som genomförts av politiker för att så många som möjligt ska kunna bo på en så liten yta som möjligt. Allt för att skapa maximal trängsel mellan människor och förbereda andra delar av landet för en liknande samvaro. Bort skulle all småskalighet, all gammal klassisk och traditionell arkitektur som fick människor att trivas. Hagalund är bara ett av många exempel på hur ett trivsamt och småskaligt område jämnades med marken för att ge plats åt jättelika betongkaserner.

Brytpunkten för funktionalismens genombrott var på Stockholmsutställningen 1930 när det påbjöds att vi i Sverige skulle ta efter dålig arkitektur från vissa andra länder och helt överge egna estetiska traditioner. Den kände möbelformgivaren Carl Malmsten var en av många som protesterade mot den nya tidens stil. Han var irriterad och skrev till utställarna att funktionalismen var en ”slätstruken, importerad, antitraditionell stil, mekaniskt torr och grundad på falsk saklighet”.

https://kulturbilder.wordpress.com

Resultat av socialdemokratisk politik

https://kulturbilder.wordpress.com

När Socialdemokraterna tog makten först i Stockholm 1931 och sedan i Sverige året därefter blev de funktionalismens beskyddare. Det gamla, traditionella och estetiska skulle bort. Det var nu de många hyreshuskomplexen gjorde sin entré. Stora områden byggdes och invånarna hämtades från landsbygden. Det småskaliga och folkliga försvann och ersattes av gigantiska sovjetliknande områden i våra förorter. Det byggdes så mycket och så snabbt att några alternativ som framhöll tradition och estetik inte kunde konkurrera. 

Ju fyrkantigare desto bättre. Ju högre och tätare desto bättre. Ju fler boende i samma hus desto bättre. Landsbygdens befolkningar skulle flyttas till städerna så att de slapp umgås med kossor, grisar och får och istället bli stadsbor i kommunala bostäder där hyresintäkterna delvis gick till politiker som skötte om de stora bostadsbestånden. Det var också början på ett mer omfattande politikervälde som ville bestämma över hur vi andra skulle bo.

Det var en medveten politik att radera ut det vackra och det traditionella och den politiken blev ett signum för Socialdemokraterna. Istället för att bygga vidare på inhemska traditioner som man gjorde i många andra länder valde svenska samhällsplanerare att låta sig inspireras av något som de trodde skulle tillföra landet och folket något bättre.

Den socialdemokratiska taktiken gick ut på att bygga enkelt och billigt och fylla de storskaliga husen med människor som sedan skulle visa sin tacksamhet över att få bo där genom att rösta på dem. En taktik som fortfarande består.

Under 1960-talet inleddes en ny fas i det socialdemokratiska samhällsbygget när miljonprogrammet introducerades. Nu skulle fler och större områden byggas och vara mer förtätade än tidigare. 

Hagalund blev ett av många liknande områden. En hel stadsdel med omkring 250 villor revs för att ge plats åt åtta gigantiska byggnader som var och en är 100 meter lång och 14 våningar hög. Området stod färdigt 1973 och husen innehåller totalt 1800 lägenheter. Hagalund kallas på grund av färgen på husen för Blåkulla.

Hagalund är ett mångkulturellt område där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fick omkring 50 procent av rösterna i valet 2018. Tacksamheten över att få bo tillsammans med mestadels utlänningar i jättelika betongkaserner tycks vara väldigt stor här och är bevisligen ännu större i andra miljonprogramområden. Att rasera det gamla Sverige tycks vara en del av socialdemokraternas kulturpolitik.

Samma ämne:

Arkitekturupproret
Borlänges förfall
Filipstad, Värmland
Lysekil är en totalt misskött kommun
Politikernas drömsamhälle: Hagalund, Solna
Politikernas drömsamhälle: Rinkeby
Sollefteå i Ångermanland
Sverige som krigszon
Söderhamn, Hälsingland
Uppsala i fritt fall
Ett trasigt folk behöver hitta kompassen
Polisen Peter Springare om brottsutvecklingen
Runar Søgaard oroad över utvecklingen i Sverige

Kategorier:Minialbum

Märkt som:, ,