Orter, städer, landskap

Vällingby som misslyckat experiment

Vällingby är en stadsdel i västra Stockholm. Namnet var Wellingæby år 1347. Stadsdelen har namn efter byn Vällingby som låg på platsen för nuvarande Vällingby centrum. Namnet innehåller i förleden en inbyggarbeteckning vællingar som betyder ’de som bor på vallen, vid Valla’ eller dylikt, bildad till vall ’slät, gräsvuxen mark’. Efterleden är by ’gård; by’.

Vällingby ligger i ett större kulturområde som är rikt på fornlämningar och historia. Våra svenska förfäder har bott och verkat här i flera tusen år. I närområdet finns sex stora gravfält från bronsåldern och järnåldern. Varje gravfält hade kopplingar till en gård och på varje gravfält hade en släkt sina egna gravplatser. Det fanns boplatser i Vällingby och Hässelby och de som bodde där under förkristen tid ligger i anonyma gravar på några av de stora gravfälten. Ett ovanligt fynd gjordes när man grävde grunden för Hässelby slott. Då hittades en bronsplåt från 1000-talet med en inristad ryttarbild. Plåten kan ha varit en väderflöjel på ett skepp eller ett fälttecken som använts i någon militär organisation. (Se den snarlika Söderalaflöjeln.)

När Gustav Vasa upprättade den första jordaboken 1539 fanns elva hemman i och kring Vällingby. Det var Vällingby Stor- och Lillgård, Hässelby Norr-, Mellan- och Södergård, Vinsta Norr, Upp- och Nedergård samt en Grimsta- och två Råckstagårdar. Den gamla bondbygden ändrade karaktär under stormaktstiden och fick fler herrgårdar. Området fortsatte att behålla sin lantliga karaktär, vilket även gällde Spånga som snart skulle stå inför riktigt stora förändringar.

Allt det lantliga planerades bort när socialdemokraterna ville ge plats åt storskaliga höghusområden med  köpcentrum, tunnelbana och kraftigt ökad trafik. Vällingby skulle förtätas, kommersialiseras och moderniseras. Vällingby skulle bli en föredömlig mönsterstad. Tanken var att bygga liknande områden i hela Sverige.

Många gravanläggningar från förkristen tid var oviktiga att bevara. Av omkring 400 boplatser som inkluderade forngravar ville man bevara endast omkring 100 av dem. Några enstaka stugor från 1600- och 1700-talet kunde få stå kvar och påminna om svunna tider. Några offerstenar med skålgropar från bronsåldern eller stenåldern fick vara kvar som dekoration intill Vällingby centrum.

Tanken med Vällingby var att bli en stad i staden, ett eget litet samhälle där allt fanns att tillgå. Planen var att bygga för 23 000 personer, men att 80 000 kunde få plats i ett ”Stor-Vällingby”.

Vällingby
Vällingby Torg
Vällingbyplan
Vällingby centrum
Vällingby, polishuset
Vällingby Torg, Folktandvården
Vällingby
Svenska Bostäders hus på Vällingbyplan

Nära centrum planerades för 15 höghus med smålägenheter och dessutom ett område med trevåningshus. Sedan skulle också skolor, daghem, butiker och stora garage byggas. Utanför de centrala delarna planerades för radhus och villor.

År 1947 köpte Stockholms stad upp AB Svenska Bostäder av Baltzar Lundström som grundade företaget 1944. Socialdemokraten Albert Aronsson var verkställande direktör i bolaget och såg till att samarbetet mellan byggbolaget och Socialdemokraterna ökade. Svenska Bostäder skulle bygga över 800 lägenheter och lockade folk till Vällingby med boende i en modern stadsdel. Liksom för kommunala bostadsbolag i allmänhet handlade det om att sälja in sin produkt och göra vinster på hyror och andra intäkter.

Arkitekten Hjalmar Klemming, som hade planerat Kärrtorp, ritade och planerade husen som Svenska Bostäder byggde i Vällingby. Vällingby skulle bli en ABC-stad, den första i Sverige, vilket betyder att man har arbetsplatser, bostäder och centrum i samma område. Stadsplanedirektören och arkitekten Sven Markelius tog fram Generalplan för Stockholm 1952 (den godkändes 1950) och tillkom som en följd av inspiration från London, eller Stor-London. Han var inspirerad av Walter Gropius i Tyskland och Bauhausskolans modernism. Markelius var med och planerade förorterna Björkhagen, Högdalen, Västertorp, Vällingby och Farsta. Han var också med och planerade Norrmalmsregleringen som innebar att de gamla Klarakvarteren revs och Stockholms city förstördes av något som liknade en arkitektonisk avart. Förändringen var den mest omfattande som förekommit i svensk historia och resultatet blev att den gamla stadskärnan förstördes för att arkitekter och politiker ville bygga ”modernt”. Arkitekten Göran Sidenbladh som efterträdde Markelius arbetade för planeringen av Skärholmen, Spånga, Rinkeby och Tensta.

Sociala, politiska och arkitektoniska experiment sammanföll till ett för att den socialdemokratiska nomenklaturan inte hade intresse av att försöka hitta inspiration från vår egen historia eller i klassisk arkitektur och göra områden mer småskaliga, vilket skulle passa vårt kynne, vår kultur och våra traditioner bättre.

Vällingby var ett socialdemokratiskt propagandaprojekt som med hjälp av omfattande marknadsföring och reklam väckte intresse långt utanför Sveriges gränser.

Statsminister Tage Erlander var närvarande när Vällingby invigdes 1954. Socialdemokratiska politiker och stadsplanerare slog sig för bröstet när de såg resultatet. De lyckades i kraft av sitt helt dominerande inflytande över politiken genomföra ett projekt som gjorde det offentliga rummet mera trist. Om det fanns kritik mot den sociala ingenjörskonstens män som byggde betongen och lät sina planer sättas i verket så tycks den har drunknat i flödet av propagandan för modernism.

Här skulle människor bo, arbeta och göra sina inköp. De som flyttade hit kom ofta från mindre städer eller byar där en folklig sammanhållning var norm. Nu hamnade de i ett område utan själ. Centrumkärnorna i de nya betongförorterna blev tillhåll för alkoholister och senare även för narkomaner. Förutom den trista miljön uppstod nya sociala problem som inte var synliga tidigare.

De som var ansvariga för att Vällingby och liknande områden byggdes ville inte själva bo där. De föredrog att bo i villor eller radhus utanför de förtätade centrumkärnorna. Olof Palme var en av många som flyttade till Vällingby, men han föredrog ett radhus en bit ifrån centrum.

När Vällingby fylldes med nya invånare dröjde det inte så länge förrän området fick dåligt rykte. Precis samma sak inträffade med Farsta, Högdalen, Spånga och övriga liknande platser. Barnfamiljer som hade råd och möjlighet flyttade vidare till villor och radhus, medan de med sämre ekonomi tvingades bo kvar eller bodde kvar frivilligt för att de rotat sig där.

När den själlösa och ultramodernistiska brasilianska staden Brasilia planerades, även den av socialdemokratiska politiker, och byggdes i slutet av 1950-talet hade stadsplaneraren Lúcio Costa och arkitekten Oscar Niemeyer låtit sig inspireras av bygget i Vällingby.

När politikerna i slutet av 1960-talet och särskilt under 1970-talets första hälft satte i system att placera utlänningar i områden som Vällingby ökade utflyttning av svenskar för att många upplevde en ökad otrygghet och ren vantrivsel. Från att ha varit bebott uteslutande av svenskar ändrades demografin successivt. Det var en ytterst medveten demografisk förändring som var en följd av den socialdemokratiska politiken. Sverige skulle bli mångkulturellt i takt med den ökande invandringen och beslut om det togs formellt 1975 av politikerna helt utan debatt och över huvudet på svenska folket.

Vällingby började förfalla bara något decennium senare och fick allt sämre rykte, precis som övriga liknande områden. De var ideologiska projekt som genomfördes som en följd av ogenomtänkta idéer om hur människor i Sverige helst vill bo och leva. Maktpamparna fattade beslut utifrån sina egna övertygelser helt utan att lyssna på vad vanliga medborgare tyckte. Det kännetecknar också vår tid och är en av orsakerna till att så många beslut leder till missnöje.

Under åren 2004 till 2008 upprustades Vällingby centrum till en kostnad av över två miljarder. Området rustades upp under den tid när den demografiska förändringen pågick som mest. År 2007 beslutade sig politikerna i Stockholms stad för att sälja tio stadsdelscentrum till det brittiska fastighetsbolaget Boultbee för 10,4 miljarder. Vällingby centrum såldes inte ut då, men 2019 beslutade Stockholms stad genom fastighetsborgarrådet Dennis Wedin (M) att hela centrumanläggningen ska säljas. Samtidigt aviserade man att ett antal andra fastigheter i Stockholm ska säljas. Ett led i den ökade globaliseringen är att vårt fastighetsbestånd lättare kan köpas upp av internationella fastighetsbolag som sedan gör vinster på hyresintäkterna. Ägarna till Vällingby centrum, Svenska Bostäder, valde att 2008 kalla Vällingby för Vällingby City i samband med att varuhuset Kfem byggdes, något som inte föll alla i smaken. Inte ens kommunen ville godkänna namnet. 

Internationella marknadskrafter har inga lojaliteter till de länder de opererar i. De vill endast maximera sina vinster och några andra hänsyn än till gällande lagstiftning tar man inte. Givet blir att de, ofta stora företag, som har råd att betala hyrorna i jättelika köpcenter blir de som kan få ut sina produkter. Då är de stora handelskedjorna vinnarna. 

Utvecklingen av Vällingby speglar utvecklingen av Sverige. Modernism, internationalisering, påtvingad mångkultur och globalisering innebär avveckling av den svenska identiteten. På sikt innebär det en avveckling av hela det svenska samhället som kommer att ersättas av en rotlös och globaliserad befolkning.

Varuhuset Kfem, Vällingby centrum
Varuhuset Kfem, Vällingby centrum
Inne i varuhuset Kfem, Vällingby centrum
Inne i varuhuset Kfem, Vällingby centrum

Vällingby skulle ”förnyas” med ännu mer modernism och 2008 invigdes fastigheten Kfem, som med sin lysande glasfasad skulle bli ett renodlat modevaruhus. Monstret hade ritats av Gert Wingårdh och bekostats av Svenska Bostäder. Invigningen var storslagen med kända artister från Sverige och andra länder. Fyra år senare var fiaskot ett faktum. Nyrenoveringen av Vällingby centrum som kostat omkring tre miljarder, vilket inkluderade Kfem, blev en flopp. Planeringen var ogenomtänkt eftersom man kalkylerat med ett visst antal besökare som i sin tur beräknats efter folkmängden i Vällingby och i närområdet.

Vad man inte tänkt på var att människor från andra kulturer inte alltid har samma köpmönster som svenskar. Inte heller tänkte man på att antalet köpsugna svenskar minskar om den mångkulturella närvaron blir mer påtaglig. Bara under de fem åren som gått från planeringen av Kfem till invigningen och till att misslyckandet stod klart hade den demografiska förändringen accelererat kraftigt. Många samhällsplanerare som bara räknade människor i antal förstod inte kraften i vad följderna av mera mångkultur blir. Att det pågick en självgående demografisk förändring när svenskar flyttade bort och fler migranter flyttade in – och ännu fler svenskar flyttade bort såg de inte trots att de var uppenbart för många.

Vällingby centrum. Hörnet Pajalagatan/Vännäsgången
Vällingby centrum
Vällingby centrum
Vällingby centrum

Precis så var fallet i Vällingby där man allt tydligare profilerade sig som ett mångkulturellt centrum. Det framstår som extra tydligt idag när den tid och den anda som skapade Vällingby centrum, den svenska folkhemsandan, är som bortblåst. Nu ger Vällingby Centrums egen hemsida tydliga signaler om att mångkultur ska bejakas. Förvandlingen av Sverige från svenskt land till en globaliserad mångkultur fortsätter överallt i landet och då är exemplet Vällingby ändå inte det tydligaste.

År 2017 klassade polisen Vällingby som ett av Sveriges många utanförskapsomåden och då hade 43,5 procent av invånarna utländsk bakgrund. Samma år valde man att överge namnet Vällingby City och formellt kalla det för Vällingby Centrum. Dessutom tog man fram en logga som var identisk med den ursprungliga från 1950-talet. 

Idag domineras samtliga mångkulturella områden i Sverige totalt av Socialdemokraterna som vet att ju större de demografiska förändringarna blir i sådana områden desto mer gynnas partiet. Även om allt färre svenskar röstar på Socialdemokraterna så kan partiet fortsätta att verka med stort inflytande över samhället på grund av de många rösterna från vissa grupper av migranter. För Socialdemokraterna är den egna makten viktigare än allt annat. Då kan de styra och ställa som de vill och fortsätta förstöra varje vrå av landet. 

Om Vällingby är ett misslyckat experiment så är hela den bostadspolitiska epoken under socialdemokratin från 1950-talet och framåt ett enda stort misslyckande. Inte endast för att man slog sönder gamla kulturmiljöer utan också för att man gjorde landet mångkulturellt och mångkriminellt. Dessutom tvingas den som vill ha en hyresrätt i Stockholm stå 20-25 år i bostadskö. Även om denne är svensk och infödd stockholmare.

Då kan man säga att den socialdemokratiska politiken är en katastrof för alla som utsatts för deras groteska samhällsbygge. 

Stenar med skålgropar från historisk kulplats där Vällingby centrum nu ligger.

 

Stenar med skålgropar (älvkvarnar) från bronsåldern eller stenåldern som ursprungligen kommer från en kultplats bara 30 meter från där de nu står uppställda intill det groteska varuhuset Kfem i Vällingby centrum.

Samma ämne:

Arkitekturupproret

Borlänges förfall

Dikanäs, Lappland

Glommersträsk

Lysekil är en totalt misskött kommun

När svenska tillgångar blir handelsvaror på en internationell marknad

Politikernas drömsamhälle: Hagalund, Solna

Politikernas drömsamhälle: Rinkeby

Sollefteå i Ångermanland

Sorsele, Lappland

Sverige som krigszon

Söderhamn, Hälsingland

Uppsala i fritt fall

Ett trasigt folk behöver hitta kompassen

Polisen Peter Springare om brottsutvecklingen

Runar Søgaard oroad över utvecklingen i Sverige

1 svar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s