Orter, städer, landskap

Södertäljes uppgång och förfall

Södertälje kommun, stad, Södermanland. Telgas 1000-talet, Tælgis 1279. – Till grund för namnet ligger ett fornsvenskt talgh, ev. tælgh(ia), besläktat med verbet tälja och med innebörden ’skåra, inskärning, nedskärning’ eller ’vik’. Den sakliga grunden till namnet är den långsträckta dalgång som skiljer Södertörn från Sörmlands fastland och genom vilken smala vikar söker sig fram från såväl norr som söder. Den forntida vattenled som gått genom dalgången bör ha burit namnet Talgh eller Tælgh(ia). I det förra fallet får man tänka sig att Södertälje innehåller en inbyggarbeteckning, på fornsvenska tælghiar ’de som bor vid Tælgh’, bildad till detta namn. I det senare fallet får man räkna med att bebyggelsenamnet sekundärt fått plural form. Förleden Söder, vilken uppträder första gången på 1500-talet, är tillfogad för att skilja namnet från Norrtälje. (Svenskt ortnamnslexikon)

Våra förfäder slog sig ned i trakten kring Södertälje på stenåldern och för 5 000 år sedan dess har en bofast befolkning levt och verkat här. I förkristen tid bodde och verkade våra förfäder i hela Södertälje med omnejd. I generation efter generation har de levt och överlevt i ett tufft klimat, men näringar som fiske, jakt, hantverk, odling och djurhållning gav invånarna föda, arbete och bostad. 

Spåren av deras liv finns i fornminnen som gravar, rösen, fornborgar och runristningar som är rikligt förekommande i Södermanland och i trakten kring Södertälje. När Ansgar reste till Birka år 829 passerade han Södertälje. Adam av Bremen beskriver år 1070 platsen i Gesta Hammaburgensis Ecclesiae pontificum som en del av färdvägen mellan Skara och Birka.

Det finns flera runristningar i Södertälje och den mest kända är Holmfastristningen på Holmfastvägen. Holmfastvägen anlades under 1000-talet och runorna berättar att: ”Holmfast lät röja väg och göra bro efter Gamal sin fader, som bodde i Näsby. Gud hjälpe hans ande. Östen (ristade)” och att ”Holmfast lät röja väg efter Ingegärd (?) sin goda moder …” Den väg och de broar som Holmfast anlade kan finnas kvar under den nuvarande vägbanan.

Kyrkor

Vid övergången till kristendomen uppfördes kyrkor i Södertälje (det som idag är Södertälje kommun) där de äldsta kyrkorna är:

Hölö kyrka uppfördes på 1100-talet, men revs på 1790-talet. Det gamla tornet från 1400-talet finns kvar. I tornrummet finns rester kvar av det första tornet från omkring år 1200.

Sankta Ragnhilds kyrkas äldsta delar består av gråstensmurar från 1100-talet som omfattar tornets nedre delar och långhusets två västligaste fack. Tidigast vid 1200-talets slut eller kanske under 1300- talet revs det smalare koret. Denna romanska kyrka förlängdes mot öster med två fack och fick en sakristia i norr, av vilken partier ingår i norra sidoskeppets nordmur.

Tveta kyrka har sina äldsta murpartier från 1200-talets slut.

Vårdinge kyrka har sin bakgrund i en gråstenskyrka som byggdes på 1100-talet. Delar av den kyrkan är fortfarande synliga i tornets inre murar, långhusets västra travé samt långhusets östmur.

Ytterenhörna kyrkas äldsta delar är från 1100-talet.

Ytterjärna kyrka. De äldsta delarna, som anses härröra från 1100-talet, består av långhusets västra del och dess vidbyggda torn med den nuvarande huvudingången.

Överenhörna kyrka. Kyrkan härrör i sina äldsta delar från 1100- eller 1200-talet. På 1200-talet var det en gårdskyrka för Husaby kungsgård. Dåtidens långhus mätte cirka 75 m² som var större än andra, närbelägna kyrkor.

Överjärna kyrka. Långhus och kor är från 1100-talets senare del. 

Borgen Telgehus

Under 1300-talet uppfördes borgen Telgehus. Från borgen administrerades Telgehus län som var ett slottslän i Södermanland. Länet omfattade häraderna Öknebo, Hölebo, delar av Svartlösa vilket motsvarar dagens Södertälje, Trosa Botkyrka, Salam, Huddinge och delar av Stockholm och Nacka. Telgehus (eller Telge Hus) var placerat på Slottsholmen i Södertälje kanal. Platsen ligger utanför stadsdelen Brunnsäng i norra Södertälje. Telgehus län var ett län från när Sverige ingick i Kalmarunionen till år 1527 då det upphörde.

Utgrävningar har visat att en vallgrav fanns runt borgen och än idag kan man se spår av vallgraven på Slottsholmens norra del. Telgehus brändes ned av Erik Puke, men när Karl Knutsson (Bonde) blev kung 1448 inleddes arbete med att återbygga en borg på Slottsholmen. Borgen fick namnet Karlsborg men den förlorade betydelse efter en tid och övergavs. I början av 1500-talet var borgen raserad. I samband med undersökningar under åren 2000-2002 hittades armborstpilar, hästskor och sporrar som har daterats till sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal.

Stadsprivilegier

Södertälje fick stadsprivilegier under 1300-talet och staden har sedan växt och utvecklats till en ort med stor betydelse för handeln. Under 1500-talet var Södertälje en viktig transitstad för varor som gick på export. Handeln gav arbete och ökat välstånd under en tid men följdes av olyckor och svårigheter. År 1630 förstördes en tredjedel av Södertälje i en omfattande brand vilket resulterade i att många av de omkring tusen invånarna tvingades flytta därifrån. År 1650 uppstod återigen en brand som denna gång var mer omfattande än den förra branden. Staden fick byggas upp igen och i slutet av århundradet hade antalet invånare minskat till 200. Efter bränderna gjordes en ny stadsplan under ledning av Anders Torstensson där gamla medeltidskvarter ersattes med ett rutnät. 

Södertäljes sjönära läge gjorde att hertigen av Södermanland, Hertig Karl (senare Karl IX), skapade förutsättningar för att bygga en handels- och sjöfartsstad här. Söder om staden anlades en hamn som fick stor betydelse för handeln.

Efter en besvärlig tid i början av 1700-talet där pesten tagit många människors liv drabbades Södertälje av rysshärjningarna och en stor del av staden brann ned. Längs hela östkusten brände och skövlade ryssarna och hårt drabbat var Stockholms skärgård. Under 1740-talet startades flera manufakturer som subventionerades av staten för att öka den inhemska produktionen av varor. Södertälje fick ett kronobränneri, spinnerier, tobaksodlingar och en stenkärlsfabrik. Under slutet av århundradet uppgick befolkningen till över 1 000 personer.

För den som kommer vattenvägen från söder är kanalen i Södertälje den snabbaste förbindelsen mellan Östersjön och Mälaren. När den naturliga vattenvägen blev för grund vid 1000-talets slut rullades båtar på stockar. Under 1400-talet påbörjades ett arbete för att gräva fram en ny kanal. Arbetet slutfördes inte men år 1640 gjordes nya försök att bygga en kanal. Arbeten gjordes under åren 1806-1819 när vattenbyggnadsingenjör Eric Nordewall fick i uppdrag att skapa en farbar kanal. Kanalen, som invigdes av kung Carl XIV Johan den 7 oktober 1819, blev 12 meter bred och 3,6 meter djup. Kanalen har senare byggts ut för att anpassas till stora moderna fartyg.

Ekenbergs vagnsfabrik startades 1838 och fick stor betydelse för Södertälje. 1873 köptes företaget upp av AB Atlas i Stockholm som var det första specialföretaget för järnvägsmaterial i Sverige. (Atlas blev senare Atlas Copco.) Familjen Ekenberg var senare med om att finansiera andra industriföretag i Södertälje.

År 1860 kommer järnvägen från Stockholm södra till Södertälje östra och två år senare invigdes Västra stambanan. Järnvägen gjorde det möjligt att förbättra transporter av varor och människor och bidrog ytterligare till att utveckla landet. Ett stationshus byggdes vid Södertälje central och byggnaden hade ritats av Adolf Wilhelm Edelsvärd, som också ritat många andra stationshus.

Badorten

Södertälje fick en badinrättning 1849 när Södertelge Badinrättning anlades som kallvattenkurinrättning i Badparken. Anläggningen fick även ett kallvattenbadhus som tio år senare kompletterades med ett varmbadhus i den nuvarande Stadsparken. 1886 revs kallvattenkurinrättningen och ett nytt badhus uppfördes, som tog emot badgäster från Stockholm. Efter en brand 1903 byggdes 1905 ett nytt varmbadhus (som revs 1964) och även ett societetshus (som revs 1974).

Södertälje fick två hotell när Nya Strandhotellet (som sedan blev Södertälje stadshotell) byggdes 1887 och och Badhotellet nära järnvägsstationen byggdes. Där bodde ofta de badgäster som besökte badhusen i staden. Södertälje fungerade som badort i hundra år (mellan 1849 och 1945). Byggnaderna finns kvar än idag och har undgått det rivningsraseri som drabbade de flesta större orter i landet när när Miljonprogrammet skulle byggas.

Det populära bakverket Södertäljekringlan har anor till 1600-talet. Då bakades och såldes kringlor som på 1700-talet fick den form som den har idag. Kringelförsäljningen hade sin storhetstid på 1800-talet och kunderna var ofta gäster på badhusen. Kringlorna såldes av kringelgummor som hittade sina kunder bland resenärer vid järnvägsstationerna. Varuhuset Kringlan som öppnade 1965 skulle bli en symbol för staden och bli ett uttryck för välstånd i det moderna Sverige.

Företag:

Några av de större företag som etablerat sig i Södertälje och därmed bidragit till att skapa arbetstillfällen och en bättre ekonomi är:

Ekenbergska vagnsfabriken (1838)Svenska jute (1889)AB Södertelge Verkstäder (1897)
Svenska Centrifug AB (1898)
Baltic (1906)
AB Keros (1907)
AB Astra Apotekarnes Kemiska Fabriker (Astra) (1913)
Tobaksmonopolet (1915)
Wedaverken (1917)
VABIS, Vagnfabriks-Aktiebolaget i Södertelge, bildades 1891. Bolaget slogs samman med det skånska företaget Scania och bildade Scania-Vabis 1911. Idag heter företaget Scania.

Under 1940-talet expanderade näringslivet i Södertälje. Scania-Vabis, Astra och Wedaverken gick på högvarv och några av företagen behövde mer arbetskraft. Många finländare rekryterades, men Scania-Vabis och stadens politiker nöjde sig inte med det så de genomförde rekryteringsresor till Grekland och Jugoslavien för att hämta mer arbetskraft. 1966 var tio procent av invånarna i Södertälje från utlandet.

Stiftelsen Telgebostäder bildas

När badortsepoken var över genomgick Södertälje en omfattande förändring. Under 1960- och 1970-talen revs den gamla bebyggelsen på den del av Storgatan som låg söder om Stora Torget. Nya trafikleder anlades och stadens karaktär ändrades betydligt.

För att organisera bostadsbyggandet i Södertälje bildades 1948 Stiftelsen Telgebostäder (som 1991 blev aktiebolag). Mellan 1958 och 1968 uppfördes bostadsområden i Bergvik, Brunnsängs hage, Bårstabergen, Bärstafältet, Ronna, Viksängen och Västra Blombacka. I början av 1970-talet uppfördes miljonprogramområden i Geneta, Hovsjö, Saltskog och Fornhöjden. I dessa områden placerades migrantbefolkningen som storföretagen rekryterade till staden med politikernas godkännande.

Citysaneringen

Citysaneringen inleddes med att ett förslag till stadsplan lades fram 1952. Förslaget reviderades 1959 och som förebild hade lokalpolitikerna Hötorgscity i Stockholm som skulle skövlas och ge plats plats för höghus. 1963 fastställdes en annan plan för Södertälje som innebar att den småskaliga bebyggelsen med äldre trähus mellan Stora Torget och Maren skulle bort och ersättas av en toppmodern citymodell. 72 byggnader försvann varav några flyttades till Torekällbergets friluftsmuseum och bevarades där. Det så kallade Kopparhuset blev den första färdiga nya byggnaden och stod klar 1959. Det byggdes av HSB och 1961 öppnade Domus sitt varuhus i två våningar med parkeringsplatser på taket. 1965 stod livsmedelshallen Metro klar och blev den största livsmedelshallen i Sverige.

Nya stora betongmonster uppfördes och under 1975 revs de sista äldre husen från 1700- och 1800-talen på Storgatan, Nygatan, Rådhusgatan och Gästgivaregatan. De revs för att ge plats åt storkvarteret Luna som bildades genom sammanslagning av flera kvarter och byggdes under åren 1976-1979. Det kommunala Telgebostäder prioriterade att hyra ut lokalerna i de nya byggnaderna till kommunala och andra offentliga verksamheter.

Socialdemokraterna förstör Södertälje

Södertälje präglas av socialdemokratisk politik när den är som sämst. Kortsiktiga beslut har fått godkännande när migranter hämtades till industrin och när miljonprogrammet byggdes för att migranterna skulle få någonstans att bo. På många andra håll har man genomfört rivningar varsamt för att behålla en äldre karaktär, men i Södertälje kan man nästan tala om skövling. Många av de äldre husen som revs hade kunnat bevaras, renoveras eller om de revs hade byggnader kunnat uppföras på samma plats i klassisk stil.

Socialdemokraterna skövlade inte bara Södertälje med sin modernism och sina miljonprogram, de visade eftervärlden att de inte vara kapabla att hantera kulturella världen på ett bra sätt. Socialdemokratin är ett politisk imperium som kontrollerar nästan varje sektor av samhället och har genom sin maktfullkomlighet gjort Sverige till ett sämre land. Under miljonprogrammets tid gick Socialdemokraterna från att vara ett folkhemsparti till att bli ett parti för globalisering. Om de hade varit kloka hade de byggt småskaliga bostadsområden, småskaliga och mera trivsamma citykärnor och de hade inte importerat migranter i så stor omfattning som de har gjort. Vad de har åstadkommit är ett söndrat samhälle som förfaller och det syns kanske tydligast i Södertälje. Där har den socialdemokratiska politiken varit en katastrof, en ännu större katastrof för att övriga partier inte har försökt stoppa det pågående förfallet.

1960 hade Södertälje – och övriga Sverige – fortfarande en homogen befolkning. Södertälje hade inga sociala problem eller problem med brottsligheten. Företagen hade lätt kunnat klara sina behov av arbetskraft med inhemska arbetare, eller möjligen med hjälp av ett mindre antal arbetare från våra grannländer. Skulle det ändå ha behövts fler som inte hade kunnat rekryteras där så borde man ha anpassat produktionen efter den arbetskraft som fanns, inte hämta arbetare från Sydeuropa eller utanför Europa. Den stora arbetskraftsinvandringen var en kortsiktig politik som skulle ändra på demografin för alltid. Och då var det ändå bara början på en migrationspolitik som snart skulle anta helt andra proportioner.

Invandring och globalisering

Under 1970-talet öppnade politikerna för stor invandring av assyrier/syrianer från Mellanöstern. Redan 1967 kom den första gruppen hit från och därefter ökade deras antal betydligt. I Södertälje bor omkring 30 000 assyrier varav de flesta har sin bakgrund i området Tur Abdin i sydöstra Turkiet. Totalt bor omkring 150 000 assyrier/syrianer i Sverige. I Södertälje finns flera områden som av polisen utpekas som ”utsatta” eller ”särskilt utsatta”, områden som i folkmun betraktas som otrevliga och farliga områden. Några av de utpekade är Fornhöjden, Hovsjö, Ronna och Geneta. Det är områden som politikerna med hjälp av sin migrationspolitik har skapat och där är Socialdemokraterna i högsta grad skyldiga. Många invandrargrupper organiserar sig i klaner och maffialiknande organisationer med egna normer och regler, egna företag och andra verksamheter som syftar till att gynna den egna klanen i första hand. 

Att politikerna har skapat sådana områden bevisar att de är inkompetenta och farliga för samhället. Det är politikerna som är upphovet till alla följdproblem som kommit med den stora invandringen och särskilt med invandringen från dysfunktionella kulturer. Att ett sådant projekt har kunna genomföras väcker många frågor. Fick migranterna komma hit för att de skulle bli valboskap åt Socialdemokraterna eller var det för att svenskarna inte längre ansågs ha rätt till sitt eget land?

Kjell Öberg var socialdemokrat och generaldirektör för Statens Invandrarverk (som senare blev Migrationsverket) under åren 1969 till 1979. Den 4 november 1969 sade han: 

Sverige håller ju på att översvämmas av utlänningar. Det är ett påstående man hör ofta. Det är ingen sann beskrivning av det svenska samhället idag. Men det kan vara en vision av framtiden: En utveckling som vi får dela med de flesta länderna i Europa.”

Kjell Öberg hade insikter om den kommande politiska inriktningen och var generaldirektör när socialdemokraterna Olof Palme och Anna-Greta Leijon lade fram propositionen 1975:26 som antogs av en enig riksdag. I propositionen står det att läsa:

”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.”

En sådan proposition hade inte behövs om det enbart kommit invandrare från våra grannländer eller i ett begränsat antal från samma kulturkrets i Nordeuropa. Den stora importen av chilenare och assyrier gjorde att alltfler svenskar började reagera på en politik som bedrevs över huvudet på dem. Politiker från samtliga dåvarande riksdagspartier stod bakom den kraftigt liberaliserade asyl- och migrationspolitiken som nu började omfatta avlägsna länder och kulturer. 

Sveriges Television och annan media ägnade mycket tid och arbete åt att göra snyftreportage och förklara hur synd det var om de människor som Sverige skulle ta emot och det var viktigt att de kom till just Sverige ”eftersom vi har det så bra här”.

Kjell Öberg var en av många propagandister för massinvandring och gjorde många märkliga uttalanden. Den 8 oktober 1979 sade han:

”Invandrarna har kommit för att stanna i Sverige. Idag överstiger antalet 1 miljon, om ett par decennier trodde de bli 2-3 miljoner, beroende på högre födelsetal och det ökande trycket mot vårt lands gränser… ” 

Södertälje blev en av de första kommuner som påtvingades migranter och det var politiker, media (särskilt Sveriges Television och Sveriges Radio) och journalister på de stora tidningarna som tillsammans gjorde det möjligt genom att ha en gemensam agenda. Eventuell kritik sopades undan matten eller avfärdades som ”rasistisk”. 

I juni 1977 uppstod ett större bråk mellan svenskar och assyrier med hundratals inblandade. Bråket inträffade i Södertälje folkpark och resulterade i att 14 personer skadades och fick söka läkarvård. En svensk man fick åtta års fängelse och hans fästmö fick två månaders fängelse. Två andra svenskar fick dagsböter och en assyrisk man fick en månads fängelse. Bråket var en signal om att det fanns ett folkligt missnöje med invandringen till Södertälje.

En av många politiker som ville att stora skaror assyrier skulle komma till just Sverige och Södertälje var folkpartisten Olle Wästberg som idag hyllas av assyriska organisationer. Wästberg har varit generaldirektör för Svenska Institutet, som är en av många myndigheter med uppgift är att maximera invandringen till Sverige.

Innan Olof Palme genomförde doktrinen om det mångkulturella samhället och ökade invandringen gick det fortfarande att uttrycka en oro inför framtiden. Den socialdemokratiska utvecklingsministern Ulla Lindström sade 1955:

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”.

Statsminister Tage Erlander såg det som en stor fördel att leva i ett svenskt homogent samhälle och sade följande år 1965:

”Jag är övertygad om att den amerikanska regeringens svårigheter i stor utsträckning beror på det faktum att det i Amerika finns en massarbetslöshet, som gör det naturligt för många vita att försöka vältra över fattigdomen och arbetslösheten på de svarta i den tron att de därmed slipper att drabbas själva. Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. Därför kan vi angripa arbetslöshetsproblemen på ett helt annat sätt, i medvetande om att det vi gör är en sak som i varje fall inte influeras av skiljaktigheter i hudfärg eller religion…”

Södertälje byggdes upp av våra förfäder som slet hårt för att deras efterkommande skulle få det bättre än vad de själva hade haft. Någonstans längs vägen förlorades siktet på vad som är bra samhällsplanering och vad som är bra politik för den egna befolkningen. I sin strävan efter att få det materiellt bättre förlorades tanken på kulturella och andra värden som bidrar till att skapa trivsel, trygghet och en tro på framtiden. Industrin ville maximera sina vinster och allt annat var sekundärt. Socialdemokraterna ville ha flera väljare och värvade tillsammans med LO medlemmar bland de importerade arbetarna.

Småskaligheten slogs sönder och stora trista betongkomplex uppfördes. Några större hänsyn till hur människor upplevde sina boendemiljöer togs inte utan de skulle fösas in i gettoliknande områden som blev förvaringsplatser snarare än riktiga hem. Det skulle byggas så fult, tråkigt och människofientligt som möjligt och ingen skulle få känna samhörighet med sina medmänniskor, med deras strävan eller med de kulturella värden som skapar en positiv anda i varje samhälle.

Paradigmskiftet som inleddes med Olof Palme och beslutet 1975 om att göra Sverige mångkulturellt har sedan fortsatt till i vår tid med Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven som underkastat sig diktat från EU, FN och andra organisationer. De har öppnat upp vårt land för omfattande massinvandring som aldrig varit förankrad i befolkningen. Den har påtvingats folket på ett hänsynslöst sätt med hjälp av massiv propaganda som påminner om propagandan i vilken totalitär stat som helst. Svenska folket är offer för maktfullkomliga politiker som förstör landet och manipulerar opinionen med hjälp av media så att folket framställs i dålig dager när de bara önskar att få behålla sitt land och leva i trygghet.

Antal invånare i Södertälje:

Antal invånare vid 1700-talets början: 196
Antal invånare i slutet av 1700-talet: 800
Antal invånare 1800: 960
Antal invånare 1856: 1 523
Antal invånare 1860: 1 729
Antal invånare 1875: 3 011
Antal invånare 1900: 8 200
Antal invånare 1920: 15 000
Antal invånare 1950: 35 655
Antal invånare 1960: 43 901
Antal invånare 1965: 55 558
Antal invånare 1970: 71 157
Antal invånare 1980: 73 757
Antal invånare 2000: 77 882
Antal invånare 2002: 79 613 (varav 34,82 har utländsk bakgrund)
Antal invånare 2010: 86 246
Antal invånare 2017: 96 032
Antal invånare 2018: 97 381 (varav 54,31 % har utländsk bakgrund)
Antal invånare 2020: 100 111
Prognos för antal invånare 2035: 122 740 (varav 75 % kanske har utländsk bakgrund)

Den demografiska förändringen går mycket snabbt i Södertälje. Södertälje är en av de kommuner i landet som har flest invånare med utländsk bakgrund.

Den 31 december 2002 var befolkningens storlek i Södertälje 79 613 varav 27 724 (34,82 %) hade utländsk bakgrund.
Den 31 december 2018 var befolkningens storlek i Södertälje 97 381 varav 52 883 (54,31 %( hade utländsk bakgrund.

Några byggnader som överlevt rivningsraseriet:

Gamla lasarettet

På Orionkullen vid Södertälje kanal finns en av få bevarade byggnader från 1700-talet. Byggnaden uppfördes 1777 och var lasarett fram till 1823 då den blev privatbostad. Efter 1844 användes byggnaden som både rådhus och skola till 1907 då rådhuset flyttade till det gamla rådhuset på Stora Torget. Skolverksamheten flyttade 1912 till det nybyggda Läroverket på Erik Dahlbergs väg. När skolverksamheten flyttade ut flyttade Elementarskolan för flickor in och den sista flickskoleklassen gick ut 1968. Sedan 1976 har byggnaden använts för olika kulturella verksamheter.

Villa Bellevue

Villa Bellevue uppfördes 1871 av hovkonditorn August Davidsson och hade ritats av arkitekt Ernst Jacobsson. Byggnaden är från tiden när Södertälje var badort med badanläggningar och hotell för badgäster. 

Badhotellet

Badhotellet är en byggnad på Järnagatan 16 som tidigare var hotell. Byggnaden är från 1899 och användes som hotell fram till slutet av 1970-talet. Den ritades av Edward Ohlsson. Den är en av få kvarvarande byggnader från badortsepoken. På 1950-talet bytte hotellet namn till Hotell Bristol. Idag används byggnaden som kontor av flera företag.

Södertälje stadshotell

Södertälje stadshotell ligger på Järnagatan 9 och byggdes 1888 efter ritningar av Ernst Haegglund. Hotellet byggdes under badortstiden för att för att ge badortsgästerna hotellrum. Fastigheten har byggs om flera gånger.

Villa Walhall

Villan uppfördes 1875 av ingenjören Ludvig Jerving. Den finns avbildad i Familj-journalen 1881 i ett reportage av Herman Sätherberg från Södertälje där villan representerade badortens byggnader. Byggnaden finns på Parkgatan 12.

Centralstationen

Centralstationen är en av få järnvägsstationer i Sverige som har två äldre stationshus bevarade. Byggnaden vid stationsplan 1 ritades av SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall och byggdes 1916-1918. Huset har en tidstypisk utformning med nationalromantiska karaktärsdrag. Enligt Stockholms läns museum har stationshuset med sitt representativa läge vid stadens järnvägsstation ett stort miljöskapande värde.

Byggnaden vid Stationsplan 3 ritades av arkitekt Adolf Wilhelm Edelsvärd och invigdes 1860 av kung Karl XV. Idag används byggnaderna som restaurang och café.

Södertälje rådhus (Gamla rådhuset)

Södertälje rådhus (Gamla rådhuset) uppfördes 1734 och är placerat på östra sidan av Stortorget. Det är en av de äldsta byggnaderna i Södertälje. Under rivningsraseriet på 1960-talet flyttades byggnaden tillfälligt till Västra kanalgatan, men sedan 1982 har det stått på nuvarande plats. Byggnaden används idag för vigslar och dessutom finns ett cafe i huset.

Några sevärda museer i Södertälje:

Torekällbergets friluftsmuseum

Torekällbergets friluftsmuseum invigdes den 7 juli 1929 av Vilhelm Sjögren. Redan från starten flyttades hus hit som representerade den gamla bondekulturen i Södermanland som var på väg att tyna bort. Tidigt kom en väderkvarn från Mörkö till museet liksom en gård från Råby i Grödinge. Lideby gamla folkskola från 1862 flyttades 1973 till museet. Lideby ligger i Salems socken och har en rik historia med lämningar från bronsålder och järnåldern. När rivningsraseriet pågick under 1960-talet revs 72 äldre byggnader i centrala Södertälje. Vissa äldre byggnader flyttades till museet och ger i dag en bra bild över hur Södertälje såg ut i mitten av 1800-talet. Några av husen är Solbackens café, Garverigården, Wetterholmska gården och Strömstedtska huset (Handelsgården). På Konditori Bellevue kan man få äkta Södertäljekringlor. På museet finns också tiotal lantraser som linderödssvin, gutefår, gotlandsruss, jämtget och flera andra. Museet är ett viktigt tidsdokument över en tid som varit och ett populärt utflyktsmål för barnfamiljer.

Tom Tits Experiment

Tom Tits Experiment är ett museum som har sin bakgrund i en vetenskapsutsällning som hölls 1985 i konsthallen i Södertälje. Utställningen fick så många besökare att beslut fattades om att göra den permanent. Den flyttade in i Svenska Centrifug AB:s tidigare lokaler nära Stortorget och är idag en del av Telgekoncernen som ägs av Södertälje kommun. Museet har omkring 300 000 besökare om året och består av fyra våningar och en experimentpark. 

Marcus Wallenberg-hallen

Marcus Wallenberg-hallen är besökscentrum för Scania och fordonsmuseum. I museet finns den första serietillverkade personbilen från 1903 och en rad epokgörande fordon i svensk fordonshistoria. I museet finns också äldre järnvägsvagnar som var i trafik under slutet av 1800-talet. Museet är uppkallat efter finansmannen Marcus Wallenberg.

Tullgarns slott

I södra Hölö ligger Tullgarns slott som uppfördes på 1720-talet. Under sommartid kan man besöka slottet och gå på guidad visning. Slottet var kung Gustav V:s favoritslott och är vackert beläget vid Tullgarnsviken. Platsen har anor från 1200-talet. På 1400-talet var Tullgarn en by med sex gårdar. Den första slottsanläggningen uppfördes omkring år 1600 på initiativ av Carl Sture. Slottet finns avbildat i Erik Dahlbergs verk Suecia antique et hodierna från 1686.

Biologiska museet

Biologiska museet är uppfört i jugendstil och invigdes 1913. Museet byggdes av Gustaf Kolthoff och Carl Fredrik Liljevalch donerade medel för museets tillkomst. Museet innehåller sörmländska djur och fåglar i sina naturliga miljöer.

Saltskog gård

Saltskog gård ligger i Saltskog i Södertälje. Gården som har anor från 1500-talet köptes 1881 av Carl Fredrik Liljevalch d.y. Före honom hade gården varit i släkterna Lovisins, Gyllenstiernas, Dufvas och Tamms ägo. Liljevalch utvecklade gården till ett mönsterjordbruk. Gården blev en kulturell mötesplats som fylldes med konst. Gården drivs idag av en stiftelse som arrangerar olika evenemang. Liljevalch testamenterade stora belopp till bland annat Handelshögskolan i Stockholm och Uppsala universitet. Hans kvarlåtenskap användes också till att grunda Liljevalchs konsthall. Saltskog gård håller öppet vid utställningar och parken är alltid öppen för allmänheten.

Ångfartyget S/S Ejdern

Ångfartyget S/S Ejdern är ett av världens äldsta propellerdrivna koleldade ångfartyg med originalmaskin. Fartyget byggdes av Göteborgs Mekaniska Werkstad 1880 och trafikerade de första åren Göteborgs skärgård. Mellan 1898 och 1905 gick båten i Roxen och flyttade sedan runt till olika hamnar i Mellansverige. År 1906 kom fartyget till Södertälje och gick i trafik till 1957 under sin befälhavare Richard Fredmark, som sålde fartyget till Södertälje stad. 1964 skänktes fartyget till Föreningen för bevarande av gamla båtar och ur den föreningen bildades Museiföreningen Ångfartyget Ejdern, som äger fartyget idag. Föreningen går i trafik sommartid vilket man kan läsa om på föreningens hemsida.

Broar i Södertälje:

Mälarbron är en dubbel klaffbro över Mälardelen av Södertälje kanal i centrala Södertälje som togs i drift 1971.

Marenbron är en gång- och cykelbro mellan Saltsjögatan och Lotsudden över sjön Maren i centrala Södertälje. Tillsammans med Slussbron är det den mest centralt belägna förbindelsen mellan stadens östra och västra sida.

Saltsjöbron är en klaffbro över Östersjödelen av Södertälje kanal i södra Södertälje. Bron invigdes år 2002.

Södertälje sluss (lokalt endast Slussen) är en sluss mellan Östersjön (Maren) och Mälaren (Linasundet) i Södertälje kanal i centrala Södertälje i Stockholms län. Klaffbron över södra slussporten kallas Slussbron. Slussen i Södertälje är den största i Norden för handelssjöfart.

Järnvägsbron över Södertälje kanal är en lyftbro i sydöstra delen av Södertälje i Stockholms län, vid Västra stambanan. Den är den tredje järnvägsbron över kanalen på denna plats. Den första var i trafik 1861–1921, den andra 1921–2010, och den nyaste invigdes i juni 2010. Järnvägsbron har med sin iögonfallande konstruktion och färgsättning blivit prisbelönt och är ett känt landmärke vid motorvägen E4/E20 i Södertälje.

Igelstabron är en järnvägsbro i Södertälje i Stockholms län. På brons västra sida ligger järnvägsstationen Södertälje syd. Den invigdes 1995.

Den första järnvägsbron över Södertälje kanal var en svängbro för järnväg i Södertälje i Södermanland och Stockholms län. Den var placerad ca 300 meter norr om den efterföljande och nuvarande järnvägsbron. 24 oktober 1860 öppnade järnvägen i Södertälje, två år innan hela den Västra stambanan stod färdig. Den första järnvägsbron över Södertälje kanal var en enkelspårig svängbro som stod klar 1858.

Den andra järnvägsbron över Södertälje kanal var en klaffbro för järnväg i Södertälje i Södermanland och Stockholms län. Den var placerad ca 300 meter söder om den första järnvägsbron, intill den nuvarande järnvägsbron.

E4-bron (lokalt kallas den endast Motorvägsbron) är en lyftbro för motorvägen E4/E20 över östersjödelen av Södertälje kanal i södra Södertälje. Bron invigdes 1965 i samband med att motorvägen genom Södertälje byggdes.

Ett 16 våningar och 101 meter högt hus på Stockholmsberget i Södertälje. Huset invigdes 2019 och är det högsta huset i Södertälje. Inför inflyttningen fördelades en del av lägenheterna till bostadskön och en annan del till människor som ställde sig i en fysiskt kö för att boka lägenhet. Helt borta är tanken på att ge bostäder åt svenskar först. Borta är också tanken på att bygga småskaligt. Telgebostäder är ett kommunalt bolag som bygger bostäder åt den globaliserade befolkningen.

Framtiden för Södertälje:

Invånarna får den politik de röstar för vilket är orsaken till den demografiska och politiska förändringar av Södertälje och Sverige.

Kommunalvalet i Södertälje 2014: 

S: 34,58 procent av rösterna
M: 17,85
SD: 13,30
MP: 8,49
V: 6,45
FP (L): 5,82
KD: 5,51
C: 4,78
Realistpartiet: 1,73

Kommunalvalet i Södertälje 2018:

S: 31,28 procent av rösterna
M: 17,03
SD: 14,38
KD: 8,73
V: 6,83
C: 6,55
L: 5,46
MP: 5,44
Realistpartiet: 3,27

De tidigare svenska arbetarväljarna som röstade socialdemokratiskt är på väg att bytas ut mot tredje världens befolkning. Medan arbetsväljarna i högre grad röstar på invandringskritiska partier som Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige så röstar invandrarna i hög grad på Socialdemokraterna och deras samarbetspartier. Genom den förändrade demografin får vi också en ändrad politik när slagsidan blir så tydlig. Vi får en ökad polarisering och minskade möjligheter att offentligt kritisera den söndrande migrationspolitiken. Svenskarna får allt mindre inflytande i sitt eget land när invandrarrösterna räknas.

I distriktet Ronna norra fick Socialdemokraterna 49,17 procent av rösterna.
I distriktet Geneta norra fick Socialdemokraterna 44,29 procent av rösterna.
I distriktet Hovsjö norra fick Socialdemokraterna 49,27 procent av rösterna.

Den för Sverige och Södertälje skadliga politiken fortsätter som om makthavarna har mandat att förstöra landet ännu mer. Det finns inga tecken på att massinvandringen kommer att upphöra eller minska. Något slut på avfolkningen av landsbygden och urbaniseringen där det byggs högre och tätare för en mer globaliserad befolkning går inte att se. Den tidigare småskaliga stadskärnan som redan har drabbats av politikers förstörelselusta ska förstöras ännu mer. Nu planeras för ytterligare 20 000 bostäder i Södertälje vilket kan innebära 30 000-50 000 nya invånare. På kommunens hemsida framgår vad som planeras.

”Södertälje ska växa med 20 000 bostäder på 20 år. Bara i stadskärnan ska några tusen bostäder byggas och förvandlingen till en mer utvidgad stadskärna är i full gång. Information kring vad vi bygger och när finns här på portalen Södertälje växer.”

I kommun efter kommun finns liknande planer på förtätning och ökad bebyggelse för en större befolkning. Den befolkningen som väntas fylla upp alla nya bostäder kommer från utlandet, oftast från tredje världen. Sverige har redan ökat sin befolkning med ett par miljoner på kort tid och det är uteslutande genom invandring som befolkningen ökar. Hur bra är det för miljön att vi importerar miljontals nya medborgare och låter det förfall vi redan sett accelerera ännu mer? Vad det tycks handla om är en medveten politik som tränger tillbaka den svenska befolkningen och låter andra folk ta över landet. Dessutom tvingas svenskarna betala för den politiken. Vi betalar för att förlora vårt land.

Södertälje är en av de första orter i landet som makthavarna inriktade sig på att förstöra med sin globaliseringspolitik. Socialdemokraterna i kommunen har tillsammans med andra partier villigt underkastat sig en politik som skymfar svenska folket i sitt eget land.

Samma ämne:
Kulturmiljöer i Södertälje
Om Södertälje
Invasionsverkets groteska verksamhet
Region Stockholm planerar för minst 3,3 miljoner invånare om 50 år.
Så här ser den demografiska hotbilden ut i Sverige
Brottsligheten i Södertälje. Ett av många exempel.
Borås, från textilstad till problemkommun
Borlänges förfall
Sollefteå i Ångermanland
Lysekil är en totalt misskött kommun
Upplands Väsby som misskött kommun
Snart är även du ett rånoffer


Södertälje, Södermanland (1919)

Södertälje, stapelstad (sedan 1878) i Södermanland (Södertörn), Stockholms län, på ömse sidor av Södertälje kanal, där denna förenar Linaviken av Mälaren med den lilla sjön Maren. Stadsområdet omfattar, sedan vissa delar av grannkommunerna Östertälje, Västertälje och Tveta 1912 inkorporerats, 2,056 har, varav 2,033 hektar land. Taxeringsvärdet av fastigheter uppgick 1917 till 35,978,700 kr., varav 3,531,600 kr. å bevillningsfria och 857,100 kr. å jordbruksfastighet. Antalet bebyggda tomter utgjorde samma år 670 med omkring 750 boningshus inom den planlagda delen av staden. Därjämte fanns inom stadens rågång omkring 500 jordlotter och andra brukningsdelar med omkring 433 boningshus. 

Folkmängden, som 1800 räknade endast 960 och 1865 vuxit till 2,044 pers., uppgick 1890 till 4,590, 1900 till 8,207 och 1917 till 14,479. Stadens tillgångar voro samma år bokförda till 7,049,175 kr. och dess skulder till 4,381,573 kr. Dess inkomster samma år steg till 520,788 kr., varav 33,131 kr. inflöt till den kyrkliga kommunen, och dess utgifter till 530,676 kr., varav 33,198 kr. för kyrkliga behov. I kommunalskatt utdebiterades 1918 kr. 6:30 pr 100 kr. inkomst, varav 26 öre enligt kyrkostämmans beslut. 

Staden ligger 38 km. järnvägsresa från Stockholm mellan Mörkövikens norra del, Hallsfjärden, i söder och en långt inskjutande vik (Linaviken) av Södra Björkfjärden i norr Den gamla bebyggda stadsdelen sträcker sig i riktning nordöst-sydväst i en trång dalsänka mellan två långsträckta skogbevuxna grusåsar. På dessa ha nya stadsdelar småningom uppstått, och särskilt har den västra höjdsträckningen bebyggts, t. ex. roten Amerika, trakterna norr om Öfre villagatan och sydväst om badparken. På östra sidan ligger den tätt bebyggda Långa raden utmed Stockholmsvägen upp till nya begravningsplatsen. 

För övrigt är höjderna översållade med täcka villor och trädgårdsomgärdade boningshus, som gjort staden till en idyllisk rekreationsort för sjuklingar och vilosökande brunnsgäster och storstadsbor. Det raskt uppblomstrande fabriksväsendet hotar dock att betaga staden denna karaktär. Stadens gamla planerade område genomskäres av Storgatan och dess fortsättning Järna- och Kungsgatan; vinkelrätt mot Storgatan gå flera tvärgator, bl. a. Torekällgatan, en vacker aveny med träd på ömse sidor. 

Mitt i staden skär Storgatan Stortorget, egentligen den enda öppna försäljningsplatsen. Saltsjötorget vid Maren är plats för fiskhandeln, Skoltorget vid kyrkan har ingen betydelse för handeln, ej heller Mälartorget vid slussen. Bland byggnader, som ådraga sig uppmärksamhet, må nämnas kyrkan, av mycket hög ålder (enligt sägnen byggd av den heliga Ragnhild), treskeppig, med väldiga murar av granit och grova pelare (härjad av vådeld 1650 och 1881, men skonad av ryssarna 1719), rådhuset (af trä), byggt 1735, vid Stora torget, de väldiga byggnadskomplexerna, som uppfördes vid Storgatan av juteväveriet och Centrifugen, samt ett par moderna skolhusbyggnader, länslasarettet (1907) och samskolan. 

Ovanför Maren ligger, omgiven av skogsdungar, idrottsparken. I närheten av slussen ligger Köhlers mekaniska verkstad, utmed Saltsjön AB Baltics stora verkstäder och uthamnen, med stickspår från Norra Södermanlands järnväg. Nära järnvägsstationen och sjön Maren ligger kallvattenkuranstalten med ljusa, luftiga byggnader, omgivna av ett vidsträckt parkområde. Den öppnades 1849, utvidgades med varmbadhus 1866 (sammanförda i en byggnad 1887), nedbrann fullständigt 1903, men stod åter färdig 1905. Under de senaste åren har strandbad anordnats i Saltsjön vid stadens utmark Näset. Omtyckta promenadplatser erbjuda kanalstränderna, företrädesvis utefter södra kanalen.

Tack vare sina goda kommunikationer och gynnsamma läge i övrigt har Södertälje sedan början av 1890-talet blivit ett framstående industrisamhälle. Antalet fabriker var 1916 28 med 2,436 arbetare, en förvaltningspersonal av 270 personer och ett tillverkningsvärde av 22,039,627 kr. av dessa äro 3 separatorfabriker (en tillhörig Svenska centrifug AB, bildat 1896, aktiekapital 4,5 mill. kr., en AB Baltic, bildat 1908, aktiekapital nu 10 mill. kr., och en AB Rotator, bildat 1902, aktiekapital 700,000 kr.), 2 vagn- och automobilfabriker (AB Scania-Vabis, som bildades 1911 genom sammanslagning av maskinfabriken Scania i Malmö och Vagnfabriks AB i Södertälje, aktiekapital nu 4,3 mill. kr.; tillverkar i Södertälje lyx-, turist-, leverans-, sjukvårds- och järnvägsautomobiler, motordressiner, motorelektriska maskiner för järnvägsdrift, flyg- och båtmotorer och i Malmöfabriken last- och omnibusautomobiler samt alla slags brandkårsautomobiler), samt AB Södertälje verkstäder (se därom Svenska maskinverken, 6 andra mekaniska verkstäder, en skofabrik, en cigarrettfabrik och en glödstrumpfabrik (Keros). AB Svensk färgämnesindustri, bildat i nov. 1917, med ett minimikapital av 12 mill. kr., har till huvudsaklig uppgift att tillverka läkemedel och färgämnen samt andra organiskt kemiska produkter (sötningsmedel, luktämnen m. m.). Det äger numera ”AB Astra Apotekarnas kemiska fabriker i Södertälje” och har övertagit Svenska juteväveri AB:s tomter, arbetarbostäder och fastigheter i Södertälje, sedan detta bolag trätt i likvidation, och det sysselsätter omkring 30 vetenskapligt utbildade kemister samt omkring 300 arbetare utom kontorspersonalen. Antalet hantverkare i Södertälje 1916 var 105 med 300 arbetare och antalet handlande 161 med 216 biträden och en bevillningstaxerad inkomst av omkring 290,000 kr.

1906 antog stadsfullmäktige ett av P. Hallman uppgjort förslag till stadsplan för södra delen av Södertäljes utjord samt till revision och utvidgning av äldre stadsplan; enligt detta förslag, som stadfästes av K. M:t 1907, skall på Näset i grannskapet av fabriksområdena förläggas kvarter för arbetarbostäderna, vilka sammanbyggas 4 och 4, så att hvarje hus har egen trädgårdstäppa, varjämte ett större område avsatts till folkpark med idrottsplaner, restaurang m. m. Områdena söder om denna park bildar villasamhälle och badort. Stadens hela planlagda område utgör nu 599 hektar.

Södertälje har eget gasverk, elektricitetsverk, till vilket kraft erhålles från Älvkarleby, samt fast brandkår. Enär vattnet i den 1895 anlagda vattenledningen visade sig oanvändbart för hushållsbehov, anlade staden 1903-04 ett nytt vattenledningsverk med vattentäkt vid Djupdalen invid sjön Måsnaren. Grundvattnet tryckes medelst ångpumpverk direkt in i en hög reservoar på Torekälleberget invid staden. 

Staden har daglig ångbåtsförbindelse med Stockholm och sommartiden även med skärgården söderut. Dess hamnar vid Saltsjön, Maren och Mälaren besöktes 1917 av 2,183 ankommande och avgående fartyg om tillhopa 130,081 ton, varav 26 fartyg till och från utlandet och 1,312 ångbåtar och motorfartyg i regelbunden trafik. Hamnumgälderna uppgick till 12,533 kr. I staden hemmahörde 6 fartyg. På dess sjömanshus var inskrivna 225 sjömän. Genom bispåret Saltskog-Södertälje erhöll staden 1860 förbindelse med Västra stambanan. Till följd av trafikens ökning anslog riksdagen 1910 och 1911 medel till utläggning av ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna stationer samt banans framdragning i ändrad sträckning från Rönninge på fast bro å segelfri höjd öfver kanalen. Sedan 1895 står Södertälje genom Norra Södermanlands järnväg i förbindelse med städerna i norra Södermanland. av banker har Södertälje sparbank (sedan 1836) samt avdelningskontor av Stockholms enskilda bank, Södermanlands enskilda bank, Nya banken och AB Mälarprovinsernas bank. 

Sjukvården tillgodoses av länslasarett och epidemisjukhus, 2 stadsläkare och en lasarettsläkare, en distriktsveterinär samt ett apotek (sedan 1780). Den förra 2-klassiga pedagogien (se N. Holm, ”Den gamla Täljeskolan”, 1914) har efterträtts av en statens realskola jämte kommunalt gymnasium med dimissionsrätt å latin- och reallinjen, en 8-klassig elementarskola för flickor samt en lägre teknisk yrkesskola. 

Åt sinnesslöa barn meddelas undervisning i Karlsviks läroanstalt, uppehållen av stiftelsen ”Caroline von Vegesacks minne”. Bland välgörenhetsinrättningar må nämnas Föreningen nytta och nöje, som årligen bekläder ett antal barn, Sophie Kylanders fond för behövande kvinnor av alla klasser, Ålderdomshemmet för obemedlade aktningsvärda fruntimmer samt Föreningen för uppehållande av barnhemmet och barnkrubban. I staden utkomma ”Södertälje tidning”, ”Södertälje-Södertörns-posten” och ”Södertäljekuriren”, alla 3 ggr i veckan. 

I kyrkligt hänseende bildar Södertälje med sina annex Södertälje landsförsamling (kommunerna Östertälje och Västertälje) och Tveta ett pastorat i Södertälje kontrakt, Strängnäs stift. Södertälje, som kallades Tälje (Tælghia, Tælge), tills Norrtälje blev stad, är en mycket gammal ort och blomstrade, förrän Stockholm anlades. Där drevs då ansenlig sjöfart, innan den vik av Östersjön, av vilken sjön Maren är en rest, uppgrundades. Åtskilliga politiska och kyrkliga möten hölls där, såsom biskopsmöte 1279, rådsmöte 1345 och 1493, och en befäst borg, Tælghia hus, synes ha anlagts i början av unionstiden för att betrygga inloppet till staden från Saltsjösidan, medan en tysk besättning innehade Stockholm. 

Namnet Tälje upphör på 1440-talet att omnämnas, och i stället förekommer Brandaborg (se Brandalsund). Med hamnens igenvallning och Stockholms uppblomstring, vilken av de styrande i första hand tillgodosågs även på övriga Mälarstäders bekostnad, nedsjönk Södertälje till en obetydlighet, varur först kanalen och andra kommunikationer, sedermera badanstalten och sist industrien ryckt upp det. Till försvar av stadens inlopp anlades under 1600-talet skansar vid Hörningsholmssundet (se Hörningsholmsskansarna), men 1719 brändes dock staden av ryssarna. 

(Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1919)


Södertälje kanal, Södermanland (1919)

Södertälje kanal går från Linaviken i Mälaren till Igelstaviken i Östersjön förbi staden Södertälje och genom den lilla sjön Maren. Redan Engelbrekt planerade en segelled mellan Mälaren och Saltsjön samt lät utföra en del grävningar för en sådan dels mellan Mälaren och Maren, dels även vid den s. k. Engelbrektsgraven mellan Maren och Saltskogsfjärden. Arbetena avstannade dock och upptogs först under Karl XI:s regering, då mellan Maren och Strömsviken utfördes en kanal, som dock senare förföll och uppgrundades. 

Sedan under senare 1600- och 1700-talen flera förslag att anlägga kanal och sluss vid Södertälje väckts, utan att något definitivt resultat vunnits, kom frågan i början av 1800-talet slutligen till lösning. Major mekanikus E. Nordwall framlade 1804 ett på offentligt uppdrag utarbetat förslag, som sedan lades till grund för utförandet. 1806 utfärdade K. M:t privilegium för ”Södertälje kanal- och slussverksbolag”, som fick i uppdrag att ”denna inrättning företaga, fullborda och allt framgent nyttja”. Kanalens bredd fastställdes till 30 fot och djup till 12 fot. Sluss byggdes i kanalens norra ända vid Mälaren. Kanalen öppnades för trafik 1819 och hade då kostat 826,000 rdr. I statslån erhölls 225,000 rdr, och dessutom lämnade staten årliga bidrag såväl under byggnadstiden som sedermera t. o. m. 1830. Mellanhavandena mellan bolaget och kronan ordnades vid 1882 års riksdag. Kanalen korsas av en svängbro för gatutrafik (ombyggd 1909) i Stockholmsgatans förlängning samt en 1860 byggd järnvägsbro för Södra stambanan. Kanalen kan passeras av fartyg med en största längd av 36 m., en bredd av 8,0 m. och ett djupgående av 3,3 m. Åtskilliga förslag har framlagts för kanalens utvidgning, bland vilka må nämnas major G. Nermans av 1890 och major L. Broomés, på uppdrag av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagd 1903 i samband med förslag till Mälarens reglering samt avseende alternativt 4, 5 och 6 m. djup under lågvattenytan.

Den s. k. 1911 års Södertäljekommission, som hade i uppdrag att verkställa utredning om lämpligaste sträckning för anläggning av dubbelspår för stambanan Rönninge-Ström, uppgjorde även förslag till ny farled förbi Södertälje för olika djup och förordade sträckningen Maren-Igelstaviken, framför linjen Maren-Strömsviken, som äfven blivit ånyo undersökt. 

1912 års riksdag biföll en på basis av Södertäljekommissionens utredning stödd k. proposition av järnvägens framdragning i sträckningen öfver Näset vid Ström, hvarvid för järnvägen behövliga sidoschakt skulle upptagas öfver vattenytan längs södra delen av kanalen för att underlätta en blivande kanalutvidgning. 1912 års riksdag beslöt även, att kanalen skulle inköpas för 1,035,000 kr., hvaraf dock endast omkr. 769,000 kr. belöpte på själva kanalverket med inventarier. Kanalen är fr. o. m. 1913 ställd under Vattenfallsstyrelsens förvaltning. För att bereda tillgång till ytterligare massa, för dubbelspårsbyggnaden Rönninge-Ström, beslöt 1913 års riksdag kanalens utgrävning för 5,5 m. djupgående fartyg å angiven sträcka mellan Maren och Saltsjön för en kostnad av högst 550,000 kr., varmed således ett första anslag till kanalens ombyggnad var beviljat. Vattenfallsstyrelsen, som emellertid redan i nov. 1912 anbefallts avge förslag till ombyggnad av kanalen, sade sig i utlåtande 16 januari 1914 ej våga ställa i utsikt, att kanalens ombyggnad skulle inom överskådlig framtid bli ett direkt rentabelt företag; om dock med hänsyn till de allmänna intressena en kanalutvidgning företogs, borde denna ske så, att slussen byggdes med ett tröskeldjup av 7,5 m., men kanalen i övrigt såsom led för 5,5 m. djupgående fartyg, varjämte motsvarande upprensning av farlederna genom Bockholmssund, Agnesund och Kvicksund borde företagas och bron vid sistnämnda plats ombyggas. 

Som villkor för utförande av arbetena vid Agnesund och Kvicksund borde dock uppställas, att städerna Västerås och Köping anordnade hamnar för 5,5 m. djupgående fartyg. 1916 års riksdag beslöt i princip kanalombyggnadens utförande i huvudsaklig överensstämmelse med Vattenfallsstyrelsens förslag och under villkor, att Södertälje stad utan ersättning avstod erforderlig mark. Avtal härom har sedermera träffats. Slussens dimensioner fastställdes dock först vid 1917 års riksdag. Enligt av Kungl. M:t i juni 1918 fastställd, av Vattenfallsstyrelsen upprättad definitiv plan skall kanalen utföras med minsta bottenbredd i grävd kanal av 24 m., minsta djup under lågvattenytan av 6 m., slusskammarlängd 135 m., bredd i portöppningen 20 m. och minsta djup å slusströsklarna 7,5 m. Kanaltracén följer i hufvudsak den gamla sträckningen, som dock fördjupas och rätas. Den nya slussen förlägges vid den s. k. Lotsudden invid Marens norra ända. Svängbron i Stockholmsgatan ombygges och förses med klaffspann för 30 m. fri genomgångsöppning. Den beslutade nya järnvägsbron för Södra stambanan blir förlagd på 26 m. seglationsfri höjd och förses ävven med klaffspann. Kostnaden för hela kanalbyggnaden är, frånsett ev. krigskonjunkturstillägg, beräknad till 6,785,000 kr., och kanalen förutsattes kunna tagas i bruk för 5,5 m. djupgående fartyg 1921. 

(Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1919)

Några andra orter och kommuner som bloggen nyligen har besökt:

Alvesta, Småland (2022)
Arboga, Närke (2022)
Arjeplog, Lappland (2020)
Arvika kommun, Värmland (2022)
Askersund, Närke (2022)
Bengtsfors, Dalsland (2021)
Bollnäs, Hälsingland (2021)
Borlänge (Dalarna) 2020
Borås, Västergötland (2020)
Botkyrkas framväxt och förfall (2021)
Burlöv, Skåne (2022)
Dals Långed (2021)
Dikanäs, Lappland
Eskilstuna, Södermanland (2021)
Fagersta, Västmanland (2022)
Filipstad, Värmland (2021)
Finspång, Östergötland (2019)
Fisksätra och Solsidan, Nacka (2021)
Flemingsberg, Huddinge (2021)
Glommersträsk, Arvidsjaur, Lappland (2020)
Grums, Värmland (2022)
Grästorp, Västergötland (2022)
Gävle, Gästrikland (2022)
Götene, Västergötland (2022)
Hagalund, Solna (2019)
Hagastaden, Stockholm (2021)
Hallstahammar, Västmanland (2020)
Hallstavik, Norrtälje (2020)
Hedemora kommun, Dalarna (2022
Hjo, Västergötland (2021)
Hoting, Strömsund, Ångermanland (2020)
Hylte, Halland (2022)
Håbo kommun, Uppland (2022)
Hällefors kommun, Västmanland (2022)
Jokkmokk, Lappland (2020)
Järfälla kommun, Uppland (2022)
Kalmar, Småland (2022)
Katrineholm, Södermanland (2022)
Kungsbacka, Halland (2022)
Köping, Västmanland (2021)
Lesjöfors, Värmland (2021)
Lindesberg, Västmanland (2021)
Ljungby kommun, Småland (2022)
Ljusnarsberg, Västmanland (2021)
Ludvika, Dalarna (2021)
Lysekil är en totalt misskött kommun (Bohuslän) (2020)
Malmköping, Flen (2021)
Mellerud, Dalsland (2022)
Nora, Västmanland (2019)
Norberg, Västmanland (2020)
Norrtälje, Uppland (2020)
Nykvarns kommun, Södermanland (2022)
Olofströms kommun, Blekinge (2022)
Orsa, Dalarna (2022)
Rinkeby, Stockholm (2020)
Robertsfors kommun, Västerbotten (2022)
Ronneby, Blekinge (2022)
Sala, Västmanland (2022)
Sandvikens kommun, Gästrikland (2022)
Sigtuna, Uppland (2022)
Skäggetorp, Linköping, Östergötland (2020)
Sollefteå, Ångermanland (2017)
Sorsele, Lappland (2020)
Storfors, Värmland (2022)
Strängnäs, Södermanland (2022)
Surahammar, Västmanland (2021)
Sävsjö kommun, Småland (2022)
Söderhamn (Hälsingland) 2017
Södertäljes uppgång och förfall (2021)
Tibro, Västergötland (2020)
Tierps kommun, Uppland (2022)
Torsby, Värmland (2021)
Trosa, Södermanland (2022)
Täbys nya betonggetto
Upplands-Bro, Uppland (2021)
Upplands Väsby, Uppland (2020)
Uppsala i fritt fall, Uppland (2020)
Uppvidinge, Småland (2022)
Valdemarsvik, Östergötland (2020)
Vingåker, Södermanland (2020)
Vårgårda kommun, Västergötland (2022)
Vällingby som misslyckat experiment, Stockholm, Uppland (2020)
Vännäs, Västerbotten (2022)
Värnamo, Småland (2022)
Västerås kommun, Västmanland (2022)
Åmål, Dalsland (2021)
Årjäng, Värmland (2021)
Östersund, Jämtland (2022)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s