Stockholms norra skärgård – Lidö

Av Kulturbilder på 22 juli, 2017 • ( Lämna en kommentar )

Lidö ligger i Stockholms norra skärgård öster om Rådmansö i Norrtälje kommun. Det är en liten ö som man kan åka till med egen båt och lägga till i gästhamnen eller så tar man färja från Räfsnäs.

Lidö är känt för sina gamla barrskogar där de äldsta träden är omkring 200 år gamla. Jorden på Lidö har troligen brukats sedan 1400-talet då ön redan innehafts av flera inflytelserika ätter.

På Lidö bodde fiskarbönder under medeltiden. Liksom för många andra skärgårdsbor var livet hårt. De fick frakta sina varor till Stockholm genom att ro eller segla dit och avyttra medhavd fisk, sälskinn och ejderdun. De kunde som exempel byta en tunna strömming mot två tunnor råg.

Under 1500-talet brändes gårdarna på Lidö av den danske kungen Kristian Tyranns flotta och ön blev öde tills bönder började flytta tillbaka i början av 1600-talet.

År 1634 uppfördes den första herrgården på Lidö och den användes av Bengt Oxenstierna som rastplats när han reste över Ålands hav till Livland och Ingermanland där han var guvernör.

År 1719 brändes herrgården ned i samband med att stora skaror ryssar härjade längs svenska östkusten och skövlade. Den ryske tsaren hade beordrat sina trupper att bränna ned gårdarna i skärgården och Lidö drabbades lika hårt som många andra öar av de skoningslösa ryssarna. Efter ryssarnas förstörelse fraktades byggstenar från det förstörda slottet till Arholma och blev stommen till Arholmas båk.

Ostindienfararen Matts Persson Holmers, bördig från Arholma, köpte Lidö 1764 och uppförde den herrgård som idag drivs som värdshus. Historien om Matts började när han gick till sjöss och tog värvning på ett fartyg som fraktade varor till avlägsna destinationer. Han blev alltmer involverad i sjöfararlivet och gjorde flera resor till Kina. När han slog sig ned i Sverige fick han inte köpa mark för att han kom från en enkel familj, men kunde med hjälp av en bulvan köpa in sig på Lidö och skapa ett praktfullt hem inrett med möbler, porslin och tapeter som han införskaffat under sina långväga resor. Det hemmet är idag värdshus.

I början av 1900-talet fanns en minkfarm på Lidö som blev Europa största med 63 anställda och en årsproduktion om 7 000 skinn. 1944 avvecklades minkfarmen när Stockholms stad köpte Lidö.

Ön användes då under lång tid som barnkoloni och behandlingshem. Lidö blev också en plats dit utslitna husmödrar kunde åka för att vila upp sig. Under 30 år erhöll semesterhem för utslitna mödrar statsbidrag och kvinnorna fick även resebidrag för att kunna ta sig dit. Under år 1948 fick hela 80 000 kvinnor husmorssemester. Idag är Lidö en plats man åker till för att uppleva en stunds ro. Skärgårdsstiftelsen tog över ön 1998 och sedan år 2000 är Lidö naturreservat.

Hit åker huvudsakligen barnfamiljer som vill göra en utflykt, båtfolk som lägger till i gästhamnen och vill stanna någon dag och de som vill äta god mat på Lidö värdshus. Man kan också bo på värdshuset eller på vandrarhemmet.