Regeringen Fredrik Reinfeldt bakom liberaliserad arbetskraftsinvandring

Av Kulturbilder på 5 december, 2021 • ( 1 kommentar )

De politiska partier som alldeles för länge har vanstyrt vårt land fortsätter att vanstyra det och kommer att göra det så länge de sitter på beslutsfattande poster. År 1975 beslutade partierna i riksdagen enhälligt om att göra Sverige mångkulturellt och ge migranter från när och fjärran rätt att komma hit, bosätta sig här, behålla sina kulturer och få statlig hjälp med alla slags etablering i vårt land.

Sedan dess har Sverige tagit emot miljoner migranter vilket ändrat på demografin och skapat ett helt annat Sverige, ett Sverige som äldre svenskar inte längre känner igen. Att internationalisera Sverige med hjälp av massinvandring är en politisk uppfattning som genomsyrar maktetablissemangets alla sektorer, från media till politiker, myndigheter och olika organisationer som skapats för att Sverige ska globaliseras.

Partierna i riksdagen har lyfts fram av stora mediaägare och andra aktörer för att medias agenda om ökad globalisering ska få mera genomslag. År 2003 ställde miljöpartisten Lars Ångström en skriftlig fråga i riksdagen till socialdemokraten Hans Karlsson. Med anledning av att Göran Persson (S) skrivit en artikel i tidskriften Progressive Politics där han ”nyligen lyft fram ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring som en av de viktigaste frågorna för Sverige och Europa. I artikeln skriver statsministern att den som vill bidra och arbeta i Europa bör få göra detta. Han framhåller även att de demografiska utmaningarna gör att det brådskar.”

Lars Ångström skrev: ”Vi i Miljöpartiet välkomnar denna nya inställning. Det är glädjande att statsministern verkar stödja grundprincipen att den som har ett erbjudande om arbete bör få komma till Sverige och arbeta här.”

I riksdagskorridorerna förekom redan diskussioner om att liberalisera arbetskraftsinvandringen. Tanken var att den svenska arbetsmarknaden skulle inte längre prioritera svenskar, utan vem som helst i världen skulle kunna söka vilket jobb som helst här och få arbete före svenskar. Politikerna ville ha en global arbetsmarknad i Sverige.

Den 19 februari 2004 beslutade regeringen om direktiv i vilket en parlamentarisk kommitté gavs i uppdrag att se över det regelverk som styr möjligheterna till arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES. Så här stod det att läsa i direktivet:

”Med stöd av bemyndigande för statsrådet med ansvar för arbetsmarknadsfrågor förordnades den 24 mars 2004 f.d. vice stats- ministern Lena Hjelm-Wallén till ordförande i kommittén. Samma dag förordnades riksdagsledamöterna Margareta Andersson (c), Britta Lejon (s), Mauricio Rojas (fp) och Göte Wahlström (s) samt verkstadsarbetaren Jan-Eric Berglund (v), f.d. riksdagsledamoten Anna Kinberg Batra (m), kommunalrådet Carina Liljesand (kd), planeringschefen Paulo Silva (mp) och förste vice talman Per Wester- berg (m) som ledamöter i kommittén. Den 7 februari 2005 ent- ledigades Britta Lejon och förordnades i hennes ställe riksdags- ledamoten Ann-Marie Fagerström (s). Den 21 februari 2005 ent- ledigades Carina Liljesand (kd) och förordnades ekonomen Eva Aronsson (kd).

Som experter förordnades den 28 maj 2004 från Regerings- kansliet rättssakkunnige Jonas Alberg, kammarrättsassessorn Ingrid Utne, kansliråden Catrin Lidbom och Pontus Ringborg samt departementssekreterarna Christina Wallin och Ola Yndeheim. Dessutom förordnades avdelningsdirektören Peter Fylking (Migra- tionsverket) och ställföreträdande generaldirektören Lars Sjöström (AMS). Genom beslut den 11 oktober 2004 entledigades Ola Yndeheim och förordnades departementssekreteraren Annika Århammar (Regeringskansliet) som expert i kommittén. Genom beslut den 17 januari 2005 entledigades Jonas Alberg samt Pontus Ringborg och förordnades kansliråden Örjan Härneskog och Anna Santesson från Regeringskansliet. I beslut den 14 februari 2005 entledigades Catrin Lidbom och förordnades departementsrådet Eva Åkerman-Börje (Regeringskansliet) som expert i kommittén. Genom beslut den 6 februari 2006 entledigades Christina Nylén (tidigare Wallin), Annika Århammar samt Lars Sjöström och i deras ställe förordnades departementssekreterarna Anders Lindholm och Jasmina Hopstadius från Regeringskansliet samt biträdande analyschef Samuel Engblom (AMS) som experter i kommittén.

Den 1 juni 2004 anställdes departementsrådet Peter Springfeldt som huvudsekreterare i kommittén. Som sekreterare anställdes den 9 augusti 2004 utredaren Helena Carlestam, den 16 augusti 2004 hovrättsassessorn Lena Petersson och den 1 januari 2005 Gustaf Rönneklev. Helena Carlestam slutade sin anställning den 30 juni 2005 och den 15 augusti 2005 anställdes utredaren Susanna Okeke som sekreterare. Lena Petersson beviljades tjänstledighet från och med 9 maj 2005 och ersattes under perioden 1 juli 2005 t.o.m. 6 mars 2006 av hovrättsassessorn Madeleine Westberg. Den 13 mars 2006 an- ställdes ämnesråd Bengt Ranland som sekreterare i kommittén. Lena Enstam har varit kommitténs assistent.

Kommittén har tagit sig namnet Kommittén för arbetskrafts- invandring (KAKI).”

År 2006 lämnades ett slutbetänkande av Kommittén för arbetskraftsinvandring (SOU 2006:87). De som undertecknade slutbetänkandet var följande personer:

Lena Hjelm-Wallén (S)
Margareta Andersson (C)
Anna Kindberg Batra (M)
Ann-Marie Fagerström (S)
Paulo Silva (MP)
Per Westerberg (M)
Eva Aronsson (KD)
Jan-Eric Berglund (S)
Mauricio Rojas (FP)
Göte Wahlström (S)

och

Peter Springfeldt
Bengt Ranland
Susanna Okekke
Gustaf Rönneklev

I det långa betänkandet som syftar till att underlätta för ökad arbetskraftsinvandring från hela världen står att läsa:

”I en genomgång av invandringen under de senaste fem åren konstateras att den absolut största delen av invandringen till Sverige inte har haft en direkt koppling till arbetsmarknaden utan skett på andra grunder. Om man har invandrat till Sverige av arbetsmarknadsskäl, för familje-anknytning eller för att få asyl här, har betydelse för integrationen på arbetsmarknaden. Personer som invandrar till Sverige av arbetsmarknadsskäl är i en bättre situation vad gäller integration genom kopplingen till sitt arbete. Däremot kan det finnas andra typer av frågor förknippade med integration, t.ex. diskriminering, som är av mer generell natur och därför omfattar alla som invandrar till Sverige. Kommittén anser dock att arbetskraftsinvandring snarast har en positiv påverkan på den allmänna synen på invandring och de invandrades ställning i vårt land.”

Tanken är att en ökad arbetskraftsinvandring blir en del av massmigrationen till Sverige och att en ökad arbetskraftsinvandring ska få fler att acceptera massinvandring. Den som får uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl ska automatiskt kunna få hit sina familjemedlemmar som då också får uppehållstillstånd.

Gäststudenter ska lättare kunna få stanna kvar i Sverige med uppehålls- och arbetstillstånd. Gäststudenterna används för att Sverige ska internationaliseras mer. Text i skrivelsen: ”De utländska studenterna bidrar till att internationalisera både högskolemiljön och det svenska samhället i stort.” Syftet är att Sverige till varje pris ska ha massinvandring och att orsakerna till den kan vara vilka som helst, huvudsaken är att Sverige internationaliseras och att de etniska svenskarna bara blir en krympande mängd människor utan särskild identitet när utlänningar från hela världen ska ”integreras” här.

2006 (2006/07:Sf253 motionerade Birgitta Ohlsson (Folkpartiet) om att liberalisera arbetsmarknadspolitiken genom att underlätta invandring av arbetskraft. Hon skrev: ”En modern arbetsmarknad ska inte stänga ut människor på grund av nationalitet.” Birgitta Ohlsson skrev år 2001 en insändare med rubriken ”avskaffa Sverige!” Där hon lanserade sin bisarra idé om att avskaffa nationalstaten och införa en ”global union”. Hon skrev: ”Det är dags för oss som kallar oss för världsmedborgare att damma av världsfederalismen som vision för en mer rättfärdig värld genom att sträva efter en global union med federalistiskt statsskick. Varje land ska avstå delar av sin nationella suveränitet. Genom en global rättsordning kan mellanfolkliga konflikter lösas fredligt. En världslag ska stiftas av ett demokratiskt valt världsparlament och hävdas genom världspolis.”

Den 15 december 2008 antog riksdagen under regeringen Fredrik Reinfeldt nya regler för arbetskraftsinvandring. På riksdagens hemsida kan man läsa:

”Den 15 december 2008 blev det nya regler för arbetskraftsinvandring till Sverige. Den så kallade myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen, där Arbetsförmedlingen undersöker om det finns behov att rekrytera arbetskraft utanför EU, upphörde. I stället ska arbetsgivarens bedömning av behovet vara utgångspunkten. Det finns en princip om att ge företräde för befolkningen i Sverige, EU/EES och Schweiz till befintliga arbeten. Tiden för arbetstillstånd förlängs till sammanlagt högst fyra år för att därefter kunna leda till ett permanent uppehållstillstånd. Anställningsvillkor och försäkringsskydd ska motsvara vad som gäller för arbetstagare i Sverige. Det blir också flera undantag från huvudregeln att uppehålls- och arbetstillstånd ska vara ordnat före resan till Sverige. Ett av undantagen gäller den som fått nej på en asylansökan. Om han eller hon inom två veckor från det att avslagsbeslutet vann laga kraft ansöker om uppehållstillstånd för arbete ska ett sådant uppehållstillstånd beviljas. Detta ska gälla om vissa villkor är uppfyllda.”

Nu kunde vilken sylta eller tvivelaktig arbetsgivare som helst rekrytera vem som helst från vilket land som helst i världen och hänvisa till behov. Ganska omgående kunde vi se en ökad import av långväga arbetstagare som ibland blev offer för rena människohandeln när de fick betala en arbetsgivare för att få komma hit och arbeta och så snart uppehållstillståndet var klart kunde kontraktet brytas.

Det som hände var att den svenska arbetsmarknaden nu inte längre var lokal, den hade blivit global. Vem som helst i världen kan nu söka arbete i Sverige och flytta hit. Politiker från alla riksdagspartier gav bort landet men det var Fredrik Reinfeldt som prioriterade och genomförde förändringen.

Från den tiden har vi också sett en markant ökning av arbetare från östra Europa som dominerar vissa branscher i stora delar av landet. För regeringen Reinfeldt och övriga politiker i riksdagen räckte det inte med liberalisering av arbetskraftsinvandringen, som i vissa avseenden inte var något annat än legaliserat slaveri. Många mindre nogräknade arbetsgivare ville ha billig och lättmanipulerad arbetskraft. Idag har nästan varenda hotell städerskor från olika asiatiska länder. Vissa branscher domineras av migranter som ofta lever och arbetar under slavliknande förhållanden. Man kan säga att regeringen Reinfeldt införde en modern variant av slaveriet, helt utan hänsyn till vilka konsekvenserna skulle bli.

Nästa mål för Fredrik Reinfeldt var att genomföra en statskupp. Det gjorde han år 2010. Så här skriver bloggen ”Verkligheten i Sverige” om statskuppen:

”Den 24 november 2010 antog den nyvalda svenska Riksdagen en rad ändringar i våra grundlagar. Bland annat skrevs det in att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle och medlem i EU. Detta kan alltså inte ändras utan två riksdagsbeslut med allmänna val emellan. Endast Sverigedemokraternas representanter röstade emot beslutet.

Ändringarna av grundlagen 2010 skedde i princip utan debatt, vilket borde vara förvånande med tanke på beslutens stora betydelse för svenska folkets framtid. En stor del av förklaringen till tystnaden var naturligtvis att samtliga sju riksdagspartier var överens i frågan och inte hade någon anledning att ta upp saken till diskussion. En annan starkt bidragande orsak var det närmast totala ointresset från media. Det var i stort sett bara alternativmedia som skrev om saken och deras insats räckte inte för att väcka svenska folkets intresse för vad som var på väg att hända. Bristen på bevakning och granskning av 2010 års förändringar i grundlagen var enligt bloggens mening förmodligen de etablerade mediernas hittills största svek mot svenska folket.

Första beslut togs den 2 juni 2010.
Val hölls 23 september 2010.
Andra beslut togs den 24 november 2010.
Den nya grundlagen trädde i kraft den 1 januari 2011.

Det gick fort, och det kan nästan liknas vid en en kupp. Det var inte snyggt, men det sköttes formellt enligt reglerna.”

Under sina år som statsminister mellan 2006 och 2014 släppte Fredrik Reinfeldt regering in över 800 000 migranter. Reinfeldt belönades för sina insatser för ökad globalisering i Sverige med ett toppjobb på en internationell storbank. Den nuvarande partiledaren för moderaterna, Ulf Kristersson är en ”reinfeldtare” som har förespråkat fri invandring och bara för några år sedan skrev han: ”Moderaterna kommer alltid stå upp för det öppna och fria samhället. Att SD från sin officiella kanal väljer att sprida några ledande sverigedemokraters nedsättande kommentarer om islam är direkt stötande. Muslimer i Sverige som bejakar vårt fria och öppna samhälle är en viktig del av vårt land. De är inte ett problem, utan en del av lösningen.”

År 2018 skrev Capian Rehbinder (C) en artikel på timbro.se som tydde på en oro för att Socialdemokraterna på något sätt skulle inskränka den liberala arbetskraftsinvandringen. Han var orolig över att lågkvalificerade invandrare inte skulle få komma hit i samma utsträckning, men sådan oro har motbevisats många gånger. Socialdemokraterna vill ju (liksom övriga partier i riksdagen, utom möjligen SD) ha en synnerligen omfattande invandring från dysfunktionella kulturer. Under Stefan Löfvens regeringstid har det kommit ännu fler än under regeringen Reinfeldts styre. Det tycks vara en tävling om vem som kan förstöra Sverige mest på kortast tid. Den som röstar på Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet bidrar till att förstöra landet. En röst på Alternativ för Sverige eller Sverigedemokraterna är bättre. I bästa fall kan övriga partiers förstörelsearbete hejdas. Det är inte så kul att se sitt land förfalla ännu mer än vad det hittills har gjort genom politiskt vanstyre.