Olika ämnen

Begravningsvapen för baron Johan Gjertta, f. 1666, d.1740.

Johan Gjertta var son till Johan Ericsson Hjerta och gick som många av tidens ädla män in i försvaret där han gjorde karriär. Han var musketerare vid överste von Funckens regemente i Narva 1679, blev livdrabant 1687. Han blev överste och löjtnant vid Drabanterna år 1700 och adlades tillsammans med sina bröder 1710 efter en stor hjälteinsats i slaget vid Poltava 1709. Trots att han själv var illa sårad räddade han Konungen genom att ge honom sin häst. Giertta räddades av sina bröder Christian och Adam Johan som också tjänstgjorde i drabantkåren.

Han blev fångad av turkarna vid kalabaliken i Bender 1713 och var samma år general-major vid Kavalleriet. Han satt en tid i preussisk fångenskap efter Stralsunds belägring. År 1717 förde han befälet i lägret vid Strömstad som han försvarade mot danska flottan under Peder Tordenskjold. Han blev kaptenlöjtnant vid Kunglig Majestäts Drabanter och Livskvadron och deltog år 1718 i Karl XII:s intåg i Norge. Året efter blev han general-löjtnant.

Johan Giertta var en krigshjälte som deltog ”tappert och manligen” i alla krigståg under kung Karl XII.

Han var gift med Elisabeth Adlersköld. De fick sonen Carl Fredric som föddes 1719 och avled endast 18 år gammal 1737, alltså tre år före sin far.

Begravningsvapnet finns i det egna koret i Munsö kyrka på Ekerö. Där finns också delar av hans utrustning. Koret är låst och sköts om av släkten Giertta. Många medlemmar i släkten är begravda i Munsö kyrka.

Munsö kyrka är ett kyrkligt kulturminne och en av Sveriges åtta rundkyrkor. Den uppfördes i slutet av 1100-talet.

svenska kulturbilder

Munsö kyrka

svenska kulturbildersvenska kulturbilder

svenska kulturbilder

Begravningsvapen i koret

svenska kulturbildersvenska kulturbildersvenska kulturbildersvenska kulturbildersvenska kulturbilder

Begravningsvapen är släktvapen som bars under en begravningsprocession för att manifestera minnet av en avliden adelsman. Under vapnet fanns en kort minnestext. Vapnet var skulpterat i trä och målat. Det placerades efter begravningen i den kyrka som den avlidne hade koppling till.

Bruket av begravningsvapen inleddes i slutet av 1500-talet och hade sin storhetstid under 1600-talet för att sedan upphöra. Det var främst adeln som använde sig av dessa vapen och idag ser man dem i många kyrkor.

Lämna en kommentar