DR 271 (DK Sk 94), Tullstorps kyrka, Tullstorps socken, Vemmenhögs härad, Trelleborg
× klibiR × auk × osa × × risþu × kuml + þusi × uftiR × ulf +
Klibbe och Åsa reste dessa (detta) kummel efter Ulf.
Runsten i ljusgrå granit med små röda inslag, ca 170 cm hög. Daterad till 1000-1050. Stenen har en bild av ett vargliknande fabeldjur och ett krigsskepp. Stenen står inte på ursprunglig plats.
Tulltorpstenen är fullständigt unik och minnesmärket är nästan i klass med nationalmonumentet och världsarvet Jellingestenarna i södra Jylland. Dessa runstenar är alla från Harald Blåtands tid från 960- till 980-talen då Danmark enades och kristnades.
Var i Tullstorp runstenen ursprungligen stått vet vi inte. Den återfanns i den medeltida kyrkans östra kormur. År 1846 revs den gamla kyrkan och stenen nedgrävdes då i kyrkomuren med vänstra långsidan i marken och med framsidan mot kyrkoherdens trädgård. På 1920-talet togs den ut ur kyrkogårdsmuren. Stenen var då redan i två delar. Nu sattes den istället upp på kyrkogården och här skapade man sedan en minneslund kring den.
Stenen är ett imponerande flyttblock. Den består av en grovkornig, rödaktig granit med inslag av diorit och dess ursprung är okänd. Något som förvånar är dels den höga kvaliteten på stenarbetet, dels framsidans jämna yta vilket kan bero på naturlig erosion av vind, vatten och is.
En kvinna och en man har således rest detta minnesmärke efter Ulf. Vilka var de? Det finns inga andra källor som berättar om deras livsöden. Runstenens text är ju det allra äldsta skrivna dokumentet som vi har från Tullstorp.
Om källorna sviker oss kan vi emellertid våga en nästan säker gissning. De levde här på 980-talet, tidpunkten för runstenens resning. De tillhörde en stormannagrupp som Harald Blåtand hade satt som herremän i hans erövrade landskap. Själv kom kungen från Jylland med lade på 970-talet under sig östra Danmark med delar av Skåne. Kanske tillhörde de den första kristna församlingen i Tullstorp? Harald införde ju kristendomen och runtexten verkar sluta med ett litet kors.
”Det stora djuret” finns på en del runstenar och andra konstföremål från sen vikingatid. Djuret har tolkats på flera olika sätt. Ett förslag är att man ska koppla samman djuret med den östromerske kejsarens symbol. Han hade nämligen ett stort mekaniskt metalldjur, som tillsammans md de nordiska vikingarna i hans livvakt vaktade hans torn.
Under djuret på Tullstorpstenen finns krigsskeppet, vilket i äldre litteratur har tolkats som ett vikingaskepp. Detta är emellertid omöjligt eftersom det har en hög bordgång och i fören och aktern finns rammar att krossa fiendeskeppen med. Det är troligtvis istället ett östromerskt krigsskepp, en s.k. ”dromön”.
Vilken information kan man då få ut av denna unika runsten? Det är troligt att stenen är en minnessten över en storman från bygden. Han hade kanske varit ”väring” och tjänstgjort som livvakt för kejsaren i det gamla östromerska riket med centrum i Konstantinopel – vikingarnas ”Miklagård”. Flera andra runtexter berättar om nordiska kontakter med det östromerska riket.
Merparten av runstenarna i det dåtida Danmark restes under missionstiden. De placerades ofta i närheten av kyrkorna, som då byggdes av trä. Senare, på 1100-talet, blev många runstenar inmurade i de äldsta stenkyrkorna.
Det är många saker och detaljer som gör denna skånska runsten och bildsten helt unik. Stenarbetet har t.ex gjorts med en omsorg som inte alls är brukligt för skånsk-danska runstenar. Den helt släta ytan är mycket ovanlig; ja, närmast unik för en runsten. Bildkompositionen är också magnifik om man jämför med den traditionella runristningstekniken i Sydskandinavien.
Allt detta gör att vi bör betrakta Tulltorpstenen som en dansk-skånsk nationalklenod och, liksom Jellingestenarna i Danmark, omistliga minnesmärken från den tid då vikingakungen Harald Blåtand lade hela Danmark – inklusive Skåne – under sig.
(Text från skylt på platsen)
Kategorier:Runstenar och bildstenar
Kulturbilder 