Gustaf Ankarcrona och Hembygdsgården Holen

Museum

Av Kulturbilder på 1 september, 2014 • ( 2 kommentarer )

Gustaf Ankarcrona föddes i Huskvarna 1869 och hade adlig bakgrund.

Gustaf visade tidigt konstnärliga anlag och när han var 16 år sade professor Georg von Rosen om honom:

Enligt min uppfattning ligger det stoffet till något högst ovanligt i konstnärsväg hos honom, och jag har också tillskrivit fadern och anmodat honom att utan dröjsmål låta ynglingen börja sina konststudier. Må Gud hålla sin hand över honom, så får Sverige nog en gång höra talas om den gossen.

Gustaf studerade konst i Norge, Berlin och München och var inspirerad av konstnären och historiemålaren Adolf Menzel.

1892 ställde Gustaf Ankarcrona ut målningar i München och året efter i Berlin. Efter några lyckade år utomlands kom han åter till Sverige 1895. Han bodde då på broderns gård i Skåne där han fick näring till ett antal målningar.

Mellan 1896 och 1901 hade han en atelje i Stockholm där han ägnade mycket tid åt att måla porträtt. Han blev uppskattad av samtida konstnärer som Bruno Liljefors, Carl Larsson och Anders Zorn.

Gustafs målningar hade en patriotisk prägel som uppskattades mycket, han blev även mycket omtalad för att var en ypperlig hästmålare. Han målade många landskapsmotiv med hästar och kor.

1901 befann han sig på ett torg i Gävle och träffade dalfolk klädda leksandsdräkter. Han blev så inspirerad av mötet med dalakulturen att han begav sig till Siljan.

I boken Gustaf Ankarcrona 1869-1933 (Eklund & Thunell 2001) skriver författarna:

Det som lockat Gustaf Ankarcrona till Dalarna var naturen, byarna och folket i de vackra sockendräkterna. Folklivsmåleriet, som mer eller mindre tynat bort under naturalismens år, återkom på 1890-talet som mustig och ofta mycket inträngande, individualiserad samtidsskildring – som t.ex. i Anders Zorns motiv från Mora eller i Carl Wilhelmssons vardagsbetonade skildringar från bohusländska fiskarmiljöer. Man så på allmogelivet med nya ögon och ville visa hur mycket värdefullt som fanns i den gamla bondekulturen, det färgrika, frodiga och livsglada i åldriga seder och bruk.

Gustaf producerade många målningar med historiska motiv. Redan som 16-åring målade han karoliner och karolinertiden tycks ha fascinerat honom. Han hade själv många militärer i släkten och en anfader var med Karl XII vid flykten från Stralsund 1715.

Gustaf konstmärliga anlag yttrade sig på många sätt. Han skrev även dikter. I tidningen Siljan publicerades dikten ”Res dig!”.

Det var Siljansbygdens folk,
som i gångna hårda dagar
gjorde sig till Sveriges tolk,
drog dess svärd och skref det lagar.

Nu har grå en splitets tid
Länge legat tung på landet
Under mörker, rus och strid
tråd för tråd slets hembygdsbandet.

Skall du brytas, stolta stam,
Frihetsvakt vid Siljans vatten?
Skall du falla? Nej, stig fram,
Morgon randas efter natten!

Morgon randas, res dig då!
Folket vaknar öfver landen.
Men det väntar, hör därpå,
åter bud från Siljansstranden,

väntar, hoppas, tror på dig.
Sveafolkets forna kärna,
Bidar lösen: ”upp till krig,
Upp att ljus och frihet värna!”

Upp att rädda skog och jord,
Hembygdsgrund åt framtidssträfvan.
”Dalafejden” låt bli spord,
som slår split i bann och bäfvan!

Slut då ringen fast och stark
rundt kring Siljans fagra stränder!
”Framtidsfolk på egen mark”
lösen var kring Sveas länder!

Gustaf Ankarcrona kom att uppskatta flera svenska diktare särskilt Gustaf Fröding och Erik Axel Karlfeldt. Extra stor uppskattning visades Karlfeldts dikt ”Fäderna”. Gustaf blev också vän med Verner von Heidenstam.

Intresset för nationalkaraktären vad vid den här tiden stort och det svenska folkets lynne och egenskaper kom till uttryck i konst och dikt. Ankarcrona beskrev den så här.

Klar luft, sol, snö, frisk kyla, guldljus och blå skuggor, bjällror, frustande hästar och glada vänliga människor – med hembygdskänsla och vänskapsglädje – med den breda allén upp till den ljusa, öppna, varma herrgården – här har vi svenskarnas lynne.

Den finns en svensk vänlighet som bäst kommer till uttryck när svensken umgås med sina egna landsmän eller folk från den egna bygden. Svenska folket har varit ett väl sammanhållet folk i hundratals och tusentals år och känner genom sina gemensamma rötter instinktivt att ursprunget är gemensamt och att många värderingar är av gammalt datum.

I vördnad för Gustaf Ankarcronas bygdegärning reste vi stenen. 1943. Byalaget.

Hundraårsminnet 1869-1969. Ur forntids grund skall framtid spira.

  

Ankarcrona skapade hembygdsgården Holen i Tällberg. Holen dag är ett populärt uflyktsmål på grund av sin karaktär och sitt läge högt upp i byn med storslagen utsikt över Siljan.

Omkring 1910 började Holen anläggas genom att man transporterade äldre byggnader från trakten vid Siljan till Tällberg. Gården sattes samman av byggnader från 1600-, 1700- och 1800-talet. Sedan utrustades gården med allmogeföremål och sådant som passade in i byggnadernas historia.

I dag är gården ett litet museum, sommarcafé och utflyktsmål.

Ankarcrona vill att midsommarafton skulle bli Sveriges nationaldag därför att dagen har så många kopplingar till historiska händelser och att den redan är en folklig tradition.

Sedan 1985 är Holen förklarat som byggnadsminne.

(Referens: Gustaf Ankarcrona 1869-1933, Gun-Britt Eklund & Inger Thunell, Leksand kommun 2001)

Kategorier:Museum

Märkt som:Gustaf Ankarcrona, Holen, Tällberg