Olika ämnen

Brattfors smedja, Garpenberg

Järn framställdes i Garpenberg redan under medeltiden, men järnets storhetstid ägde rum på 1800-talet. Det som idag finns kvar av Brattfors smedja är pelarna till kolhusen.

Närman ser resterna av det som en gång var Brattfors smedja kan man föreställa sig hur stort området var. Själva smedjan låg vid Garpenbergsåns vattenfall. 1784 fick Samuel von Stockenström och Joachim D. Wahrendorff privilegiet att starta Garpenbergs järnbruk i Garpenberg. Stockenström hade blivit brukspatron på Garpenbergs bruk. Järnmalmen hämtades från Intrångets gruva, Långviksgruvorna, men också från Viks järngruvor.

kulturbilder.wordpress.com kulturbilder.wordpress.com

Brattfors blev centrum för järntillverkningen i Garpenberg. Malmen från gruvorna behövde smältas till tackjärn innan det kunde bearbetas till smidbart järn. Järnmalmen forslades med hästforor till Dormsjö och till Fors för att sedan komma tillbaka till Brattfors för bearbetning. Runt 1849 fanns ett valsverk, ett skärverk med tillverkning av plåtar, band- och skärjärn. Smedjan byggdes om samma år.

I samband med att Brattfors smedja byggdes om gjorde Lancashire-smidet sitt genombrott. Med den processen behövdes mindre träkol när järnet skulle valsas ut till plåtar. 1853 byggdes ytterligare ett stångjärnsvalsverk med tillhörande gnisterhus och släthammare. Smedjan i Brattfors byggdes ut under 1870-talet och smedjorna i Garhyttan och i Tallbo blev hjälpsmedjor till Brattfors stora smedja.

Vid sidan av valsverket fanns också en spiksmedja. I en värderingshandling från 1866 kan man läsa att det fanns en större smidesbyggnad, byggd av resvirke och slaggsten. Smedjan innehöll 2 smälthärdar för Lancashire-smide, 2 pudelugnar, 2 vällugnar, 1 valsverk och 2 större mumblingshammare och 1 släthammare. Där fanns också 1 blåsmaskin, 3 kol- och vedhus. Men det var inte allt, där fanns också en klensmedja (spiksmedja) och en järnbod. På 1850-talet upplevde Brattfors en glansperiod.

Järnet från Brattfors gick på export framför allt till England och det hade hög kvalitet. Men med tiden lärde sig engelsmännen att producera järn med stenkol. Det blev dödsstöten för Brattfors järnbruk. 1905 lades Brattfors smedja ner.

(Text från skylt på platsen)

Kategorier:Olika ämnen

Märkt som:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s