Till Finlands Hjeltar
Johan David Valerius
Det finns, mot styrkan som förstör,
den ädlare och högre styrkan,
som troget motvärns-kampen för,
och, öfvermannad, njuter dyrkan.
Af henne till en strid befallt,
omgjordas hjelten mot förtrycket;
med henne, när han vågar allt,
han tror att allt var ej förmycket.
Vid höjda blodiga standar
de länge blotta svärden ljungar,
och hämdens viggar dundrat svar
åt dem som våldets händer slungat.
Förgäfves tömde gap af jern
de svarta lodens heta skurar;
kring sina trygga hufvudvärn
sig hären sammanslöt till murar.
Och J, som med Alciders hand
bevakat Suomis helga fejder,
hvars namn från Sikajockis strand
gengjuda som från Lappos nejder;
I redan höjts till minnets rymd
af ärans tacksamma Gudinna,
att bägge sedda, ingen skymd,
som ljusa tvillingstjernor brinna.
Om Sverige njöt ett andetag,
en stund af lugn för sina kuster,
och täljde någon segerns dag
bland dem af blodiga förluster;
Allt jorden J, som vigt ert mod
att för vår rätt och frihet kämpa,
och störtat emot lågans flod,
att offra Er och henne dämpa.
Har fosterjorden intet pris
för bragder, så Spartaniskt sköna?
Hon är ej nesligt orättvis,
hon skall med kärlek Er belöna.
Hon, åter helad, minnas skall
de hjeltar som för henne blödde,
och än välsigna i sitt fall
de pelare som henne stödde.
Johan David Valerius
Kategorier:Olika ämnen
Kulturbilder 