Per Krafft d. ä., målare (1724-93), student i Uppsala 1736, snart därpå lärjunge hos målaren J. H. Scheffel i Stockholm. Han begav sig 1748 till Köpenhamn, kom där under inflytande av C. G. Pilo och trädde i tjänst hos greve Otto Thott till Gaunö, för vars räkning han utförde flera porträtt. Han sändes av sin beskyddare 1755 till Paris, där han på dennes uppdrag kopierade omkring 200 målningar, mest porträtt. Där kom Krafft i förbindelse med A. Roslin, av vilken han tog starka intryck, liksom även av Greuze. På förord av Roslin utnämndes Krafft 1762 till prof, vid den markgrevliga konstakademin i Bayreuth, där han även målade en del förnämliga porträtt, reste 1764 till Italien (Bologna, Florens) och 1765 tillbaka till Bayreuth, varifrån han 1767 av konung Stanislaus August kallades till hovmålare i Warszawa. 1768 återvände Krafft till Stockholm, där han 1773 blev ledamot av Konstakademin och samma år av Gustav III erhöll professors titel.
Talrika i Paris, Bayreuth och Warszawa utförda porträtt visa hans smidighet att tillägna sig det eleganta, virtuosa i Roslins maner. Återkommen till fäderneslandet, utbildar Krafft en borgerlig, ibland väl prosaisk porträttstil, till det yttre trogen fastän ofta utan djupare karakterisering men utmärkt i övrigt för sin varma, kraftiga färggivning mot i regel gråbrun eller olivgrå bakgrund. Från denna tid härstamma så intagande skapelser som porträtten av hans maka och hans barn Per och Wilhelmina, var för sig eller tillsammans.
– Litteratur: A. Hahr, ”Per Krafft d. ä. och hans verksamhet i Sverige” (1898); B. v. Malmborg i ”Fem stora Gustavianer”, utgiven av S. Strömbom (1944).
(Från Nordisk familjebok 1951)
Samma ämne:
Några kända svenska konstnärer
Kategorier:Textarkivet
Kulturbilder 