Orter, städer, landskap

Västerås kommun, Västmanland

Västerås kommun, stad, Västmanland. Westraarus 1200-talets mellersta del. – Staden ligger vid Svartåns mynning i Mälaren. Dess namn är en ursprunglig sammansättning med efterleden (fornsvenska) aros ’åmynning’ och förleden väster. Som anger läget i förhållande till Östra Aros, nu Uppsala. (Svenskt ortnamnslexikon)

Kommunen

I kommunen ingår socknarna Badelunda, Björksta, Dingtuna, Haraker, Hubbo, Irsta, Kungsåra, Kärrbo, Lillhärad, Lundby, Romfartuna, Rytterne, Sankt Ilian, Sevalla, Skerike, Skultuna, Tillberga, Tortuna, Västerås-Barkarö och Ängsö. I samband med kommunreformen 1862 bildades landskommuner med samma namn. I området fanns även Västerås stad som 1863 bildade en stadskommun. I Västerås stad införlivades 1918 landskommunerna Lundby och Sankt Ilian och 1946 Badelunda.

I samband med kommunreformen 1952 bildades fem storkommuner. De var Dingtuna (av de tidigare kommunerna Dingtuna, Lillhärad och Västerås-Barkarö), Kolbäck (av Kolbäck, Rytterne och Säby), Kungsåra (av Björksta, Irsta, Kungsåra, Kärrbo och Ängsö), Skultuna (av Haraker, Romfartuna och Skultuna) samt Tillberga (av Hubbo, Sevalla, Tillberga och Tortuna). Samtidigt uppgick Skerike landskommun i Västerås stad. Dingtuna, Kungsåra, Skultuna och Tillberga landskommuner införlivades i Västerås stad 1967. Vid kommunreformen 1971 bildades Västerås kommun av Västerås stad och den del av Kolbäcks landskommun som tillhörde Rytterne församling.

Västerås äldre historia

Trakten kring Västerås har varit befolkad sedan stenåldern. Det finns hällkistor, hällristningar, bronsåldersgravar, fornborgar, gravfält från järnåldern och runstenar. De första invånarna kom till Västerås för omkring 7 000 år sedan för att jaga och fiska,

De äldsta föremålen som hittats kring Västerås är ett mindre antal trindyxor, som var vanliga under äldre stenåldern men förekommer också under yngre stenåldern. Fynden kommer från Badelundaåsen. Andra yxor som hittats är båtyxor från stridsyxekulturens epok. I Västmanland är fynd från bronsåldern relativt få till antalet. Ett av fynden är en praktyxa med spiralornamentik som hittades på Tunvägen 74 år 1941 i samband med grävarbete. Andra fynd är halsringar med ornamentik, spännen och nålar. Från bronsåldern finns också många skålgropar, som är de vanligast förekommande symbolerna från den tiden. De kan ha haft en praktisk funktion i samband med olika riter. 

I Badelunda socken ligger ett av Sveriges främsta fornlämningsområden. Där finns Anundshög som byggdes någon gång mellan 500-1050 e.Kr. och är den största gravhögen i landet. Tillsammans med två näraliggande skeppssättningar bildar ett betydande forntida monument. Totalt finns fem skeppssättningar vid Anundshög. På platsen finns resta stenar och en runsten. Den gamla Eriksgatan gick vid Anundshög, som också har fungerat som tingsplats. På 1450-talet flyttades tingsplatsen en kilometer norrut till Badelunda kyrka. I socknen finns också storhögen Grytahögen, båtgravar och två labyrinter. Vid Tuna gravfält upptäcktes en stor skatt med fynd som tyder på en förkristen Frejakult. En sällsynt rikt utrustat kammargrav från 200-talet e.Kr. upptäcktes. Sju båtgravar var från vikingatiden och en från vendeltiden. I dessa gravar var kvinnor begravda. I en av gravarna fanns en båt, Tunabåten, som förvaras på Västmanlands museum. I den hade en mäktig kvinna begravts på 700-talet tillsammans med guld, mynt, armringar, halsringar, spännbucklor och andra föremål. I en mansgrav hittades brända ben från den döde tillsammans med kniv, spjutspets, stigbyglar, ryktskrapa, hästbetsel och annat. I Västmanland har också gravklot hittats. Klotens betydelse har en rituell och symbolisk innebörd. Många kvinnogravar från denna tid är markerade med just gravklot. Gravkloten kan ha symboliserat kvinnans fruktsamhet och släktens fortbestånd. 

I Västerås finns över 20 fornborgar. I Sverige finns omkring 1 000 registrerade fornborgar. De byggdes vanligtvis under perioden 200-600 e.Kr. och uppfördes på höjder. De var ofta en del av ett försvarssystem och låg nära farleder, vilket t.ex. Solboks borg i Kärrbo socken och Dybo borg  i Irsta socken i Västerås gjorde. Det finns också skogsbygdsborgar med ett undanskymt läge som användes som tillflyktplats. Sorby borg i Ryttere socken ligger i ett fornlämningsrikt område med Västmanlands största gravfält bara 2 kilometer bort. Borgen är namngiven efter en närbelägen gård. Västmanlands största gravfält från järnåldern är Hornåsens gravfält i Rytterne socken.

Det äldsta skriftliga dokumentet i Västerås är runsten Vs 9 som är daterad till ca 1050-1080. Texten lyder: ”Gisl lät göra bron efter Asl sin son. Han var död i England. Gud hjelpe hans ande och själ”. Stenen restes efter en man som kan ha deltagit i strider i England på Knut den stores sida.

Några av fornborgarna i Västerås

Berghagen i Västerås
Bäjby borg i Tillberga socken
Dybo borg i Irsta socken
Ekevi borg i Kärrbo socken
Forhesta i Dingtuna socken
Forkesta borg i Dingtuna socken
Gullboborg i Sevalla socken
Kampberget i Skultuna socken
Kärrbo 154:1 i Kärrbo socken
Lilljansberget i Lillhärads socken
Lövstaborgen i Dingtuna socken
Näsborgen i Björksta socken
Romfartuna 67:1 i Romfartuna socken
Rytterne 97:1 i Rytterne socken
Rönnby borg i Västerås
Skansberget i Dingtuna socken
Solviksborg i Kärrbo socken
Sorby borg i Rytterne socken
Tidöborgen i Rytterne socken
Vallbyborg i Rytterne socken
Vikhusborgen i Rytterne socken
Åkerby skans i Haraker socken
Önstensborg i Västerås

Några av runristningarna i Västerås

Vs 1, Stora Rytterns kyrkoruin, Rytterns socken, Snevringe härad, Västerås
Vs 2, Stora Rytterns kyrkoruin, Rytterns socken, Snevringe härad, Västerås
Vs 4, Vändle, Norrgården, Dingtuna socken, Tuhundra härad, Västerås
Vs 5, Vändle, Sörgården, (Gästgivargården), Dingtuna socken, Tuhundra härad, Västerås
Vs 9, Saltängsbron, Västerås (f.d. Lundby socken), Västerås
Vs 10, Saltängsbron, Västerås (f.d. Lundby socken), Västerås
Vs 13 Västerås, Anundshögsområdet Västerås (f.d. Badelunda sn)
Vs 15, Lilla Kyringe, Björksta socken, Yttertjurbo härad, Västerås
Vs 16, Tortuna kyrka, Tortuna socken, Yttertjurbo härad, Västerås
Vs 17, Råby, Tortuna socken, Yttertjurbo härad, Västerås
Vs 18, Berga, Skultuna socken, Norrbo härad, Västerås
Vs 19, Berga, Skultuna socken, Norrbo härad, Västerås
Vs Fv1988;36, Jädra, Hubbo socken, Siende hd, Västerås

Kyrkor i Västerås

Badelunda kyrka i Badelunda socken. De äldsta delarna av kyrkan är från 1200-talet. Kyrkan ligger högt uppe på Badelundaåsen, mitt i ett komplext och rikt fornlämningsområde, där bland annat Anundshög finns, och som ingår i riksintresse för kulturmiljövården Badelunda. I anslutning till kyrkogården har man hittat spår efter en gårdsanläggning och gravfält från 1000-talet, som troligtvis har ett samband med kyrkans tidigaste historia.
Björksta kyrka i Björksta socken. Kyrkan uppfördes på 1200-talet och har senare byggt ut och förändrats.
Dingtuna kyrka i Dingtuna socken. Kyrkan uppfördes på 1300-talet och ersatte då en kyrka på samma plats som sannolikt uppförts i slutet av 1100-talet.
Haraker kyrka i Haraker socken. Kyrkan uppfördes under andra halvan av 1400-talet och ersatte då en tidigare kyrka från 1200-talet.
Hubbo kyrka i Hubbo socken. Kyrkan byggdes under första halvan av 1300-talet och är välbevarad. I kyrkan finns en dopfunt från 1200-talet, som kan ha kommit från en tidigare kyrka på platsen.
Irsta kyrka i Irsta socken. De äldsta, västra delarna av kyrkan är från 1200-talet, men kyrkan fick i stort sett sin nuvarande storlek under de följande två århundradena. Väster om den nuvarande kyrkogården finns en fornlämning som kallas ”Gamla kyrkogården”, där det enligt en äldre, obekräftad uppgift ska ha legat en äldre föregångare till den nuvarande kyrkan.
Kungsåra kyrka i Kungsåra socken. Kyrkan, som ligger på en höjd i Kungsbyn, är från 1753 och troligtvis den tredje kyrkan på samma plats. 
Kärrbo kyrka i Kärrbo socken. Kyrkan uppfördes på 1200-talet och blev om- och utbyggd på 1400-talet.
Lillhärad kyrka i Lillhärad socken. Kyrkan invigdes 1849 efter att den tidigare medeltida kyrkan från 1200-talet tillsammans med klockstapeln blev förstörda i en brand. De nedre delarna av murarna är kvar från den medeltida kyrkan.
Lundby kyrka i Lundby socken. Kyrkan uppfördes på 1100-talet och är en av de äldsta kyrkorna i stiftet. Den har renoverats och byggts till vid flera tillfällen.
Romfartuna kyrka i Romfartuna socken. Kyrkan uppfördes i början av 1300-talet och är idag ovanligt välbevarad. I vapenhuset finns runsten Vs 20 med texten: ”Djure och Johan lät resa stenen efter Vibjörn, sin fader. Litle ristade runorna.”
Rytterne kyrka i Rytterne socken. Kyrkan uppfördes 1819 efter att Lilla och Stora Rytterne socknar gått ihop och bildat en gemensam socken. De båda tidigare sockenkyrkorna finns kvar som ruiner.
Sankt Ilian kyrka i Sankt Ilian socken. Kyrkan var under 1500-talet förfallen och brann ned 1587. En ny kyrka uppfördes men revs på 1640-talet.
Sevalla kyrka i Sevalla socken. Kyrkan uppfördes 1821 och ersatte en kyrka från 1200-talet som låg ett par hundra meter från nuvarande kyrka.
Skerike kyrka i Skerike socken. Kyrkan uppfördes omkring år 1200 och har sedan dess byggts om flera gånger. Nära kyrkan har det sannolikt funnits en hednisk kulturmiljö innan kyrkan byggdes.
Skultuna kyrka i Skultuna socken. Kyrkan uppfördes omkring år 1300. I Kyrkan finns en dopfunt från ca år 1200.
Tillberga kyrka i Tillberga socken. Kyrkan uppfördes 1622 efter att en brand förstört den tidigare kyrkan och en stor del av Tillbergaby. På platsen kan det ha funnits en kyrka redan omkring år 1100. I kyrkan finns en dopfunt från omkring år 1200.
Tortuna kyrka i Tortuna socken. Kyrkan byggdes ursprungligen på 1200-talet och från den tiden finns en stor dela av murarna kvar. Kyrkan har byggts om flera gånger. I sakristians vägg finns en del av en runsten inmurad. (Vs 16 med texten ”Ärnbjörn lät resa sten efter … ristade”)
Västerås-Barkarö kyrka i Västerås-Barkarö socken. Nuvarande kyrka uppfördes under senare delen av 1100-talet eller början av 1200-talet. En tidigare träkyrka kan ha funnits på platsen. 1771 brann delar av kyrkan ned liksom en stor del av kyrkbyn. Kyrkan byggdes upp igen och har restaurerats vid flera tillfällen.
Ängsö kyrka i Ängsö socken. Kyrkan uppfördes omkring år 1340 och byggdes först som en privat gårdskyrka av Ängsö slotts ägare Nils Abjörnsson. Kyrkan har byggts om vid flera tillfällen.

Västerås som gammal stad

Den södra delen av Västerås är jordbruksbygd medan landskapet i den norra delen är med omväxlande. Dagens landskap är en direkt följ av mångtusenårig odling. Längs Badelundaåsen gick en viktig handelsväg under hjärnåldern. Så här skriver Länsstyrelsens kulturmiljöenhet i en rapport 2004:

När vikingatidens människor färdades mellan jordbruksbygderna vid Mälaren till skogstrakterna i norr följde man vägen på Badelundaåsens krön. Vid Badelunda möttes landvägar och vattenleder och platsen vid Anundshög blev en viktig knutpunkt. Badelundaåsen och Anundshögsområdet ligger cirka fem kilometer öster om centrala Västerås och är ett av Sveriges största fornlämningsområden. Längs åsen finns många olika typer av gravar och boplatser från järnålder och vikingatid. Mälaren har varit en viktig transportled för Västerås. Redan under vikingatiden användes åmynningen som hamn och ändpunkt för landtrafik från Bergslagen.

Västerås är en av Sveriges äldsta städer och anses ha varit stad sedan år 990. Bara Skara är äldre som blev stad år 988. Namnet på staden var först Aros som var ett fornnordiskt namn för åmynning. Staden fick senare heta Västra Aros, medan Uppsala vid samma tid hette Östra Aros. En av de första tegelbyggnaderna i Sverige var ett dominikanerkloster som anlades på Munkholmen, där Stadshuset står idag.

Västerås slott uppfördes på 1100-talet och blev en betydelsefull borg som skulle försvara staden från fientliga angrepp. I Västerås förekom strider vilket gjorde att borgen förstärktes. Under unionsstriderna erövrades slottet av Engelbrekt Engelbrektssons styrkor. År 1457 intogs slottet av ärkebiskopen Jöns Bengtsson och 1464 försökte Kristian I inta slottet. Slottet belägrades av Sten Sture den äldre under två månader 1501.

I samband med markarbeten vid Stora Torget i Västerås 1972 hittades en stor silverskatt som bestod av över 16 000 silvermynt. De låg gömda i ett medeltida stenhus och de flesta av mynten var präglade mellan 1470 och 1520 för Sten Sture den äldre, Svante Nilsson (Sture) och Sten Sture den yngre. En tredjedel av mynten var örtuggar och två tredjedelar var halvörtuggar. En örtugg är namnet på en vikt och på ett silvermynt i Skandinavien under medeltiden och på 1500-talet.

Den 29 april 1521 förekom en strid i Västerås mellan danskar och svenskar under Gustav Vasa. Det var Slaget om Västerås som vanns av svenskarna när danska trupper trängdes tillbaka. Den 20 maj gav danskarna upp och lämnade staden. Den svenska segern gjorde att Gustav Vasa fick kontroll av sjövägen över Mälaren. På slottet hölls Västerås reformationsriksdag 1527, då Gustav Vasa inledde reformationen, samt Västerås arvförening 1544 då Sverige blev ett arvkungadöme. År 1736 brann slottet och all inredning från Vasatiden förstördes. Slottet reparerades och byggdes ut under 1740-1750-talet.

Under 1800-talet inleddes en ny era i stadens historia. I mitten av 1800-talet bodde omkring 3 000 personer i Västerås. Under samma århundrade fick orten fler industrier som hade betydelse för näringslivets utveckling. Järnvägen som kom på 1870-talet underlättade både persontrafik och godstrafik. Under 1890-talet fick Västerås flera nya företag och två av dem hade stor betydelse för industrialiseringen. Allmänna Svenska Elektriska AB grundades 1883 och var det största industriföretaget i Västerås fram till 1987. År 1988 fusionerades huvuddelen av Aseas verksamhet med schweiziska Brown Boveri till Asea Brown Boveri, som 1999 ändrade namn till ABB Ltd. Nordiska Metall AB bildades 1897 och levererade metaller till bland annat Asea. Nordiska Metall AB gick 1907 samman med bruken i Granefors i Blekinge och Skultuna till Svenska Metallverken AB. Finspångs Metallverks AB förvärvades 1942. Företaget hade 2 200 anställda 1963 och har senare delats upp. 1910 har antalet invånare växt till 17 600 personer.

Västmanlands regemente har sina anor från de Västmanlandsfänikor som sattes upp under mitten av 1500-talet och sedan bildade regementet 1628. Från 1906 var förbandsledningen för infanteriförbandet I 18 placerad vid Västerås garnison i Viksäng på mark som sedan tidigare använts av militären. Ett marketenteri och sjukhus byggdes också, men 1927 drogs regementet I 18 in och flygvapnet flyttade in i lokalerna.

Två idag kända företag som ursprungligen startades i Västerås är ICA och Hennes & Mauritz (idag H&M). ICA startade 1938 på initiativ av bland annat Hakon Swenson och Hennes & Mauritz startades 1947 av Erling Persson, som först hade en butik på Stora gatan.

Det största företaget år 2020 var ABB AB med 2 725 anställda.

Socknarna (text från 1875)

Badelunda socken gränsar i norr till Hubbo och Tillberga, i nordost till Tortuna och Björksta, i sydost till Irsta och Kungsåra samt i väster till S:t Ilian. Socknen innefattar jämte fastland  även Björnön i Mälaren. År 1870 var folkmängden 1,036 personer på 256 hushåll. Socknen är ett pastorat av andra klassen och prebende till Vesterås domkapitel. Genom socknens södra del går stora landsvägen mellan Vesterås och Stockholm. 

Socknen skrevs fordom Barlung, Badlung eller Balung m. m. samt hörde till Gorunda hundare. Den nuvarande östra delen hörde under medeltiden till Fyruby eller Furaby socken, vilken åter låg inom Seunda hundare. På fornminnen är trakten rik; märkvärdigast är “Anundshög“ på Badelunda ås, förr häradets tingställe och särskilt bekant från Gustaf Vasas tid och den seger han här vann över danskarna. Nära västra gränsen anses ha legat S:t Olofs kapell, ett av dessa fyra, som biskop Carl uppförde vid huvudvägarna till Vesterås. – Största gården är kronosäteri med vackert läge invid Mälaren mitt emot den bergiga Björnön. Gården, som nämns på 1470-talet såsom Hessle, tillhörde då biskopen i Vesterås, indrogs vid reformationen, var under 1600-talet donerat eller förlänat till släkten Horn samt är nu boställe för chefen vid Livregementets grenadierkår. 

Björksta socken, ömse sidor om Tortunaån, gränsar i norr och nord väst till Sevalla och Tortuna, i väster till Tortuna, Badelunda och Kungsåra, i söder till Mälaren samt skiljes i öster genom Sagån från Simtuna, Breds, Tillinge och Teda socknar. Folkmängden uppgick år 1870 till 1,289 personer på 349 hushåll. Björksta bildar i kyrkligt hänseende ett konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3,560 rdr rmt. – Genom socknen kommer att gå fram den nya järnvägen från Stockholm upp till bergslagen. 

“Birkista“ nämnes i handlingar från början av 1300-talet. Socknen är ganska rik på fornminnen såsom gravhögar, runstenar, och av borglämningar märks en borgruin vid Näs i närheten av Sagan. Härigenom gick under medeltiden den förnämsta vägen, som följdes vid eriksgatan, fram vid Sæagbo bro eller Östens bro, ett stycke nedanför Nykvarn vid Upplandsgränsen. Inom socknen, som till större delen ägs av bönder, finns endast en gård av större betydenhet, nämligen säteriet Målhammar, beläget i närheten av Sagån. Stället nämnes redan på 1300-talet och ägdes 1391 av lagmannen i Uppland riddaren Carl Ulfson till Tofta. Det skall 1620 ha blivit präktigt bebyggt av den namnkunnige Johan Banér, som skrev sig till Målhammar. Det lämnades av sonen den bekante Dulle-Banér till kommissarien Adlerkrona, men blev av honom 1688 taget i betalning för gäld till kronan. Målhammar kom på 1700-talet åter i enskildes händer och ägs nu av general von Knorrings arvingar. 

Dingtuna socken, fordom kallad Dingetuna, gränsar norr till Lillhärad och Skerike, i öster till S:t Ilian, Lundby och Barkarö, i sydväst till Rytterne samt i väster till Svedvi och Säby. Folkmängden 1870 var 1,914 personer på 469 hushåll. I kyrkligt hänseende hör Dingtuna till domprosteriet och bildar ett konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 5,080 rdr rmt. – Genom socknen kommer att gå den järnväg, som skall förbinda Örebro-Köpingsbanan med bergslagsbanan mellan Engelsberg och Stockholm. 

Dingtuna är nästan helt och hållet en jämn och enformig, men bördig slätt, till en stor del i allmogens hand. Upsala Akademi ger här icke mindre än mantal. De större egendomarna är få till antalet och äger ej någon större betydenhet. En bland dem är Stockkumla, i socknens norra del, tillhörigt kapten Casparsson; en annan är säteriet Gillberga, som ligger ett stycke sydost om kyrkan. – Bland mängden av fornminnen märkes en dubbel ringmur med ungefär 12 fots höjd och hållande invändigt 100 fot i genomskärning. 

Harakers socken gränsar i nordväst till Fläckebo i öster till Romfartuna samt i söder och sydväst till Skultuna. År 1870 var invånarantalet 1,540 personer på 389 hushåll. Haraker bildar ett konsistoriellt pastorat av andra klassen, hörande till Fernebo prosteri och med pastors lön reglerat till 4,085 rdr rmt. 

Haraker omtalas, likasom de flesta av dess byar och gårdar, handlingar ända från 12- och 1300-talen. Av fornlämningar märks en borgruin på en höjd vid Göltorp väster om Solingebäcken; den anses vara från unionstiden, då här på Hälleskogen och vid kyrkan strider utkämpades mellan Carl Knutsson Bonde och Erik som senare mellan konung Christiern I och Kettil Carlsson Vase. – Bland gårdar märks vid västra stranden av Svartån säteriet Svanå med flera underlydande hemman, järnbruk, kvarn, såg och tegelbruk. Taxeringsvärdet för fastighet inom Haraker uppgick år 1870 till ungefär 400,000 rdr rmt; men under Svanå hörde  även jord inom andra socknar såsom 16 3/16 mantal inom Fläckebo med ett fastighetsvärde av omkring 310,000 rdr. År 1871 tillverkades vid bruket 19,483 c:r stångjärn, 33,083 c:r smältstycken samt 4,854 c:r stål- och järnmanufaktur. Svanå skall sedan gamla tider ha tillhört Brahesläkten, kom genom Ebba Brahe till ätten De la Gardie, sedan ånyo genom gifte till grevliga ätten Posse, som ägt gården och bruket långt in på vårt århundrade. Alltsammans tillhör nu ett bolag. Gården är väl bebyggd samt har trädgård och en på andra sidan ån anlagd park. 

Hubbo socken gränsar i nordväst till Romfartuna, i nordost och öster till Tillberga, i söder till Badelunda samt i sydväst till S:t Ilian. Folkmängden uppgick år 1870 till 454 personer på 114 hushåll. Hubbo, förr prebende till Vesterås domkapitel, är nu annex till Tillberga. – Genom socknen går den stora bergslagsvägen från Vesterås till Dalarna, redan under medeltiden av ganska stor vikt, i våra dagar mindre, sedan samfärdseln med denna provins till det mesta sökt sig andra vägar. 

Hoo eller Hoa, nu Hubbo, hörde förr till Gorunda hundare. 

Irsta socken gränsar i nordväst och väster till Badelunda, i nordost till Kungsåra, i sydost till Kärrbo samt i sydväst till Mälaren. Till socknen hör den södra delen av Björnön. År 1870 var folkmängden 1,227 personer på 329 hushåll. Socknen är i kyrkligt hänseende ett konsistorielt pastorat av andra klassen. – Genom socknen går landsvägen mellan Vesterås och Stockholm. 

Irsta, förr Yrista. hörde till Seunda hundare. En hel mängd av socknens gårdar och byar omtalas i offentliga handlingar sedan 13- och 1400-talen. Att odlingen varit ännu äldre, visas av de fornminnen, som trakten innesluter. Bland dem märkas två borgruiner, den ena på Dyboberg, norr om Gäddeholm. – Förnämsta godset inom socknen är säteriet Gäddeholm, vackert beläget nära Mälaren mitt emot Björnön. Det har en mängd underlydande inom Irsta och Kärrbo socknar och var för ett par år sedan taxerat till omkring 300,000 rdr rmt. Egendomen är gammal och har tillhört släkterna Sture, Bjelke. Posse, Fägerstjerna m. fl. Den såldes under förra hälften av 1700-taIet till presidenten friherre G. Cronstedt, som gjorde egendomen till fideikommiss för sin äldste son och hans efterkommande: genom gifte övergick Gäddeholm till släkten Levenhaupt och innehas nu av greve G. E. Levenhaupt. – Längre upp i socknen ligger tämligen fult, men omgiven av bördiga slätter den väl skötta egendomen Hagbyholm. Stället omtalas redan under 1300-talet såsom en by, då benämnd Hagaby och bebodd av bönder. Herregård har här blivit i jämförelsevis senare tider och såsom ägare nämns sedan slutet av 1600-talet Sparrfeldt, Gerdesköld, Rangel och von Post. Godset innehas nu under fideikommissrätt av löjtnanten J. L. von Post. – Under Frösåker i Kärrbo lyder säteriet Kusta i närheten av Ångsjön. Gården omtalas redan i slutet av 1200-talet. Den har i nyare tider tillhört bland andra släkterna Rosladin. Fleming, von Brunjean och Cronstedt. samt i våra dagar genom gifte von Post. 

Kungsåra socken gränsar i nordväst till Badelunda och Björksta, i öster till Björksta, i väster till Irsta, i sydväst till Kärrbo samt i söder till Granfjärden.. Folkmängden år 1870 var 488 personer på 136 hushåll. Socknen är i kyrkligt hänseende ett konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 2,720 rdr rmt. – Genom socknen går landsvägen mellan Vesterås och Stockholm. 

Socknen hette förr Hara eller Konungxhara, på 1500-talet Kongxhååra och hörde till Seunda hundare. Den är rik på fornlämningar, bland vilka en borgruin vid Kungsbyn, där för övrigt under medeltiden varit en husaby eller kungsgård. 

Kärrbo socken gränsar i nordväst till Irsta, i nordost till Kungsåra, i söder och sydost till Mälaren och dess fjärdar. Till socknen hör Aggarön m. fl. mindre holmar och skär. År 1870 var folkmängden 671 personer på 156 hushåll. Kärrbo, förr annex till Kungsåra, är nu i kyrkligt hänseende ett eget konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 2,460 rdr rmt. – Kyrkan innehåller minnesvårdar över Bengt Soop till Lindö och Jesper Nilsson Cruus till Frösåker. 

Socknen hette fordom Kevur eller Kjever eller Kæverbo och hörde till Seunda hundare. Bland fornminnen märks en borgruin på ett berg väster om Ångsjön samt en annan, Solviks borg. på ett högt berg nära ett vattendrag, som ej långt därifrån utmynnar i en vik av Mälaren. – Av socknens gods märkes säteriet Lindö

beläget i närheten av Mälaren, med flera underlydande hemman, såg och tegelbruk. Stället omtalas i handlingar från 1300-talet och beboddes i slutet av detta århundrade av riddaren Philippus Ragvaldson samt efter honom av sonen och sonsonen, av vilken den senare. Olof Ragvaldson, skrev sig till Lindö, men var lagman i Östergötland. Från slutet av 1400-talet tillhörde Lindö släkterna Lilje, Soop, Fleming, Levenhaupt och De la Gardie ända fram på det förra århundradet. Det kom längre fram till König. Silfverstråle, Ingelotz m. fl. samt ägdes för två år sedan av en Pagels. – Ett annat gammalt gods är det i närheten av Mälaren belägna säteriet Frösåker. Dess anor gå tillbaka ända till slutet av 1200- talet, men bebyggdes av Nils Larsson, stamfader för släkten Cruus, sedan han i slutet av 1500-talet tillbytt sig gården av kronan. Frösåker tillhörde sedan ätten till långt in på det följande århundradet, då det genom gifte kom till friherrliga släkten Gyllenstierna, inom vilken godset i långa tider förblev. Det ägs nu med flera underlydande hemman, såg och tegelbruk av kapten C. R. von Post. – Aggarö säteri med underlydande på ön av samma namn har förr varit en sätesgård, tillhörig släkterna Flemming och Cronstedt, men ägs nu under Gäddeholm. 

Lillhärads socken, i forna dagar kallad Litla hae radh, är den nordligaste delen av Tuhundra och gränsar söder till Dingtuna, i väster till Svedvi, i nordväst och norr till Sura och Skultuna samt i öster till Skultuna och Skerike. År 1870 var folkmängden 597 personer på 137 hushåll. I kyrkligt hänseende hör Lillhärad till Munktorps prosteri och bildar ett konsistoriellt pastorat av tredje klassen med pastors lön reglerad till 2,145 rdr rmt. 

Slagårda säteri med tillhörande hemman inom socknen tillhör Skultuna bruksbolag. – Av fornlämningar märks en ringmur med ungefär 100 fots genomskärning på Nedervi ägor, alldeles invid gränsen till Dingtuna. 

Lundby socken, fordom  även kallad Lundbo, gränsar i norr till S:t Ilian, i väster till Dingtuna, i sydost och öster till Barkarö samt i öster till Vesteråsfjärden. År 1870 var folkmängden 480 personer på 122 hushåll. I kyrkligt hänseende hör Lundby till domprosteriet, är prebende till biskopen över Vesterås stift och har pastors lön reglerad till 2,640 rdr rmt. 

Inom socknen ligger invid Mälaren Johannisbergs kronosäteri och kungsladugård med en mängd underlydande inom Lundby och Barkarö. Den skall under medeltiden ha tillhört Vesterås domkyrka, säges längre fram ha varit i Johan III:s ägo och kom slutligen under kronan. Stället bortdonerades av drottning Christina, återtogs, lämnades åt landshövdingarna samt har sedan början av förra århundradet varit upplåtet på arrende åt enskilde personer. – Bland fornlämningar märks en borgruin på en höjd söder om Johannisberg, samt nära stora landsvägen till Vesterås vid det s. k. Kapelltorpet obetydliga lämningar efter ett kapell, invigt åt den heliga Ursula och varande ett av de fyra, som i stadens närhet uppfördes av biskop Carl på 1270-talet. 

Romfartuna socken gränsar i nordost till Kila och Kumla, i sydost till Tillberga och Hubbo, i sydvest till S:t llian samt i väster till Skultuna och Haraker. År 1870 utgjorde folkmängden 1,749 personer på 403 hushåll. Romfartuna är i kyrkligt hänseende ett konsistorielt pastorat av andra klassen hörande till Fernebo prosteri, och har pastors lön reglerad till 4,780 rdr rmt. – Genom socknen går den sedan uråldriga tider trafikerade bergslagsvägen uppåt bergslagen och Dalarna. 

“Rumfaratuna“, som namnet skrevs under medeltiden, är en mycket gammal bygd; de flesta av byarna och gårdarna omtalas under medeltiden. Kyrkan, som är av hög ålder och försedd med två gravkor, skall vara bygd av en munk, som för hennes fullbordande företog en färd till Rom. Flera sägner bevaras ännu av folket rörande denna händelse och Romfararen, som uppförde templet. På minnen från hednaåldern är nejden ganska rik. Bland dem märks en borglämning på ett berg öster om den lilla Mungasjön. – Bland gårdar är följande de viktigaste: Lycksta ägs av B. Gartz; säteriet Åbylund, på 1600-talet och sedan en mycket lång tid tillhörigt släkten Sparfvenfelt, nu herr J. Backman; Ansta, säteri på 1640-talet donerat, sedan indraget till kronan och under kort tid översteboställe, nu i enskild ägo; säteriet Julpa, gammal gård, i våra dagar länge säte för länets lantbruksskola; Igelsta säteri, av Gustaf II Adolf 1613 donerat till Thomas Larsson från Romfartuna, vilken hjälpte rädda den store konungens liv i slaget vid Vidsjö, och sedermera tillhörigt hans arvingar. 

Rytterne socken gränsar i norr till Säby, i väster till Kolbäck, i nordost till Dingtuna samt i söder till Galten, Qvicksund och Blacken av Mälaren. Socknen innefattar utom ett stycke fastland  även flera öar och holmar i Mälaren. Folkmängden år 1870 var 1,363 personer på 363 hushåll. I kyrkligt hänseende är Rytterne ett alternerande konsistoriellt och patronellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3,400 rdr rmt. Patronatsrätten utövas av innehavaren till Vickhus fideikommiss. – Genom socknen går utefter Strömsholmsåsen och över Nyckelön och Qvicksund stora landsvägen till Södermanland. 

Socknen är en mycket gammal bygd, ganska rik på fornlämningar och med sina flesta byar och gårdar förekommande i handlingar från medeltiden. Då var socknen för övrigt delad uti Litla Rytra, förut Vikusæ sokn, och Stora Rytra  även kallad Rytirbo, och bägge hörde de till Tuhundare. Särskilda socknar, ehuru hörande till samma gäll, fortfor Stora och Lilla Rytterne att vara till är 1818, då de sammanslogs till en enda. Bland fornminnen märkas 4 borgruiner, belägna i olika delar av socknen. Den största är “Sörby borg“ väster om kyrkan. – Socknens märkvärdigaste gods är utan tvivel säteriet Tidö, liggande längst öster ut i Lilla Rytterne på en vacker holme i Mälaren. Tidön är ett urgammalt herresäte, ägde på 1400-talet av släkten Green, under det följande århundradet av släkten Bååt och kom 1608 genom Anna Bååt till den store rikskanslern Axel Oxenstierna, som uppbyggde det nuvarande slottet och där mycket ofta uppehöll sig. Inom Oxenstiernska ätten stannade godset till 1755, då det genom arv kom till en Dohna, sedan till släkterna Ridderstolpe, Kantzow, Blomstedt och i våra dagar friherre Arv. Kurck vilken för en kort tid sedan försålt hela egendomen till utländsk man. Slottet är en sluten fyrkant med fasader åt alla sidorna och huvudfasaden prydd med en vacker portal i rococo. Fordom har här funnits ovanligt rika historiska samlingar, av vilka en del blivit skingrad, en annan dels av staten inlöst, dels till densamma såsom gåva överlämnad. Rustkammaren och manuskriptsamlingen var i synnerhet av stort värde. Ön, som omger slottet, liknar en enda stor park, varjämte sjön med dess holmar bidrar att förhöja ställets ovanliga skönhet. Längre i väster  även inom Lilla Rytterne ligger säteriet Vikhus. Gärden tillhörde på 1600-talet släkterna Brahe och Horn, gjordes under det följande århundradet till fideikommiss för en greve Oxenstierna, övergick på grund av släktskap till Dohna, sedan av samma grund till Ridderstolpe och innehas nu av löjtnant C. L. von Post, vars mor var född friherrinna Ridderstolpe. – I stora Rytterne ligger  även invid Mälaren säteriet Fiholm. Det tillhörde under unionstiden biskoparna i Vesterås, vilka där ofta vistades: gården säges då ha legat på Trossön, där ännu finnas kvar lämningar efter murar och vallar, häntydande på att stället fordom varit befästat. Fiholm indrogs av Carl Knutsson, blev kungsgård, hörde till Catarina Stenbock livgeding, köptes av Gustaf Horn, men återgick till kronan 1628, utbyttes slutligen frän kronan 1723 och har sedan tillhört släkterna Rosenfeldt, V. Berchner och Ridderstolpe. Inom den sista släkten förökades Fiholm och gjordes 1749 till fideikommiss, vars nuvarande innehavare är greve C. G. Ridderstolpe. – Längre västerut ligger ej långt från Strömsholmsåsen och Mellansundet, som skiljer fastlandet frän Nyckelön säteriet Stora Ekeby., som på 1700-talet tillhörde släkten Reuterholm, men nu ägs av brukspatron R. N. G. Montgomery-Cederhjelm på Segersjö i Närke. – För övrigt märkes på Nyckelön det vackra säteriet Stensjö, med underlydande tillhörigt brukspatron Fr. Zethelius.

S:t Ilians socken, varav den större delen tillhör Norrbo, den mindre åter Tuhundra härad, ligger på ömse sidor om Svartån och gränsar i nordost och väster till Skerike och Skultuna, i sydväst och söder till Dingtuna och Lundby, i nordost till Romfartuna och Hubbo samt i sydost till Vesterås stads område. Folkmängden uppgick 1870 till ett antal av 679 personer på 164 hushåll, av vilka 454 personer kom på Norrbo härad. I kyrkligt avseende är S:t Ilian annex till Vesterås stadsförsamling och dess invånare begagna även domkyrkan i staden. 

Sanct Ilians eller Sanct Aegidii socken förekommer i medeltidens handlingar under båda dessa namn, hämtade från biskopar över Vesterås stift, av vilka den förre eller Sanct Ilian skall ha levat omkring 1160. Församlingen hade länge egen kyrka, uppbyggd av en biskop Aegidius inom staden på östra sidan om Svartån, men begagnade från 1600-talet självs domkyrkan. – Till S:t Ilian räknas, ehuru på alla sidor omgivna av Vesterås stads ägor, Vesterås kvarnar, med tillhörande jord fideikommiss inom den grevliga släkten Falkenberg till Bålby. 

Sevalla socken, omkring Ranstaån, gränsar i nordväst till Kumla, i nordost till Tärna och Kumla, i söder till Björksta och Tortuna samt i väster till Tillberga. av socknen, som egentligen är delad på Ytter-Tjurbo och Simtuna härad, höra 13 3/8 mantal till det förra samt 5 till det senare, ehuru de alla upptagas på Ytter-Tjurbo härads mantals- och taxeringslängder. År 1870 var folkmängden 531 personer på 127 hushåll, varav 380 personer bodde inom Ytter-Tjurbo, de övriga inom Simtuna härad. Sevalla bildar i kyrkligt hänseende ett konsistoriellt pastorat av tredje klassen. 

“Sigvalla“ eller ‘’Sighvalda” var fordom annex dels till Tortuna, dels till Tillberga och blev eget pastorat år 1643. Under sitt urgamla namn Sigvalla nämns socknen ännu 1571. Av fornminnen märkes en borgruin, den s. k. Gullbo borg. 

Skerikes socken gränsar i norr till Skultuna, i öster och söder till S:t Ilian, i sydväst till Dingtuna samt i väster till Lillhärad. Svartån är i öster naturlig gräns. 

Sagda år var folkmängden 452 personer på 106 hushåll. I kyrkligt hänseende bildar Skerike numera ett konsistoriellt pastorat av tredje klassen med pastors lön reglerad till 2,755 rdr rmt. 

Socknen, en mycket gammal bygd, skrevs under medeltiden Skæghærghi”, “Skædariki“, “Skædrike” m. m. Den har i nyare tider merändels varit prebende till Vesterås domkapitel, men detta förhållande har för några år sedan upphört. 

Skultuna socken gränsar i nordost till Haraker, i öster Romfartuna, i söder Skerike och S:t Ilian, i väster till Sura och i sydväst till Lillhärad.  År 1870 var folkmängden 1,774 personer på 421 hushåll. I kyrkligt avseende är socknen ett konsitoriellt pastorat av andra klassen, hörande till domprosteriet och med pastors lön reglerad till 3,420 rdr rmt. 

“Skulptuna“ eller “Skoltuna“ namnes i handlingar från 14:e och 15:e seklen, likaså en mängd av socknens många byar och gårdar, av vilka de flesta ligga i den bäst bebyggda delen om kring Svartåns vattendrag. Ett och annat minnesmärke från hednaåldern finnes. Särskilt märkes en borglämning på Kampberget väster om Skultuna bruk. Socknens förnämsta gods är Skultuna bruk, beläget vid Svartån, med tillhörande hemman, kvarn, såg och tegelbruk värderat till omkring 600,000 rdr rmt. Vid bruket har sedan långa tider tillbaka tillverkats mässing, vartill år 1868 kom kopparmanufaktur. Under bruksåret 1871 utgjorde den sammanlagda tillverkningen av mässingsarbeten och kopparmanufakturen 5,653 c:r. Järnbruk finns även, men vid detsamma har under senare år ingen tillverkning skett. Mässingsbruket anlades under Carl IX:s regering för kronans räkning, var ofta utarrenderat åt enskilda samt såldes i början av det förra århundradet åt en Mathiesen. Det kom längre fram till Cronströmska släkten, ägdes i början av 1800-talet av brukspatron Adlervald samt tillhör nu ett bolag, som betydligt utvidgat rörelsen. – Inom Skultuna ligger vid Frövisjön Frövi kronosäteri, under medeltiden tillhörig Vesterås domkyrka, reducerat samt i slutet av 1600-talet gjord till boställe för översten vid Vestmanlands regemente, som de ännu fortfar att vara. 

Tillberga socken gränsar i nordväst till Romfartuna, i nordost och öster till Sevalla och Tortuna, i söder till Badelunda och i sydvest till Hubbo. År 1870 var folkmängden 638 personer på 147 hushåll. I kyrkligt hänseende bildar Tillberga tillsammans med Hubbo ett konsistoriellt pastorat av andra klassen med pastors lön reglerad till 3,315 rdr rmt. – På Sörbyhemmanet kommer att bli järnvägsstation vid bergslagsbanan med grenbana åt söder till Vesterås och Köping. 

Socknen skrevs under medeltiden Thylebergha och Tilleberga samt hörde till Gorunda hundare. Bygden är mycket gam-mal, som synes av de gravhögar, vilka finnas nästan vid varje by inom socknen. Särdeles märklig är en borgruin, kallad “Beybyborg”, som har en väl bibehållen ringmur och är en av de största borglämningar i hela orten. – Största godset är säteriet Hedensberg, till vidden ganska betydande, utgörande jämte underlydande 22 1/2 hemman inom Tillberga och närgränsande socknar. Hedensberg omtalas i handlingar från 1300-talet, skall ha tillhört Mats Kettilmundson, senare Nils Skatman, men var enligt brev, daterat 4 Juni 1377, vid den tiden tillhörigt en Finvid Finvidson, som bortbytte det till Olof Djekn till Löfstad i Tillberga. Hundrade är längre fram i tiden eller därutöver gav riksrådet Nils Erikson Gyllenstjerna till Fogelvik Hedensberg i morgongåva till sin fru Sigrid Eskilsdotter Banér och vid arvskifte efter henne mellan Gustaf Vasa och Christina Gyllenstierna blev den senare ägarinna därav, varefter det kom till hennes sondotter Anna Sture, gift med riksrådet Hogenskild Bjelke till Vik. Vid hans avrättning blev godset indraget till kronan, men gavs 1607 förläning till hertig Johan av Östergötland. Genom utbyte kom Hedensberg från kronan, var 1635 delat på flera händer, men tillhörde 1665 till större delen greve Ture Oxenstierna till Croneborg och ärvdes sedan av hans dotter. År 1720 ägdes gården av lagman Cederhjelm, övergick i mitten av århundradet genom köp till landshövding P. Drufva, som uppförde huvudbyggnaden av sten på den höjd, där den ännu ligger. År 1769 sålde Drufvas arvingar Hedensberg till greve Carl Fredrik Piper på Ängsö, varefter gården 1776 genom nytt köp övergick till friherre Carl de Geer till Löfsta. Denne gjorde egendomen till fideikommiss för sin dotter Charlotte De Geer gift med generalmajoren friherre Du Rietz, och efter hennes död gick egendomen i denna egenskap till dotterdottern grevinnan Jaquette Piper, gift med överstelöjtnanten greve Hugo Hamilton, Hedensbergs närvarande innehavare. Å den väl bebyggda gården finns en samling av fornsaker, till en del funna i orten, porträtter, antika möbler, m. m. allt samlat av disponenten greve G. M. Hamilton. – Ej långt från Hedensberg ligger säteri Hellby, en gård nämnd under medeltiden, men egentligen bebyggd till herresäte av friherre O. Thegner. Bland senare ägare märks Drufva, Borgenstierna, Stierncrona, samt efter 1791 löjtnanten B. Tersmeden, av vars arvingar det fortfarande ägs. 

Torstuna socken gränsar i väster till Simtuna och Altuna, i norr till Hvittinge, i nordost till Österunda, i öster till Nysätra samt skiljes i söder genom Örsundsån från Hernevi och Fröshult. Folkmängden 1870 var 1,576 personer på 456 hushåll. Torstuna hör till Södra Fjerdhundra prosteri och bildar ett regalt pastorat av första klassen med pastors lön reglerad till 4,430 rdr rmt. 

Socknen skrevs under medeltiden Thorstuna. Den har även åtskilliga minnesmärken från hednaåldern. Några större gårdar finns icke, utan är den större delen av socknen i allmogens hand.

Västerås-Barkarö socken, förr kallad Berkarna, gränsar i norr och nordväst till Lundby, i väster till Dingtuna, i söder till Asköviken och i öster till Vesteråsfjärden. Socknen innefattar utom en jämn och bördig del av fastlandet även flera öar och holmar, av vilka Almö-Lindö samt Väster-Ridön med Kurön är de förnämsta. Folkmängden 1870 var 757 personer på 185 hushåll. Barkarö bildar i kyrkligt hänseende ett konsistoriellt pastorat av andra klassen, hörande till domprosteriet. Pastors lön är reglerad till 3,500 rdr rmt. (Före 1889 hette socknen Barkarö socken.)

Nära Mälaren ligger säteriet Fullerö med flera underlydande mantal, däribland säteriet Almö med Almö-Lindö m. fl. Almö nämns såsom sätesgård under unionstiden, i början av 1400-talet tillhörig väpnaren Folke Folkesson Båt. Den skall i nyare tider ha tillhört släkten De la Gardie. Fullerö var först kyrkogods, ägdes sedan av släkten Oxenstierna, men gjordes till herresäte först i mitten av 1600-talet av en direktör Cronstedt, inom vilkens släkt Fullerö är fideikommiss ända sedan 1739. Den nuvarande innehavaren är greve V. A. Cronstedt. – Barkaröby, 8 mantal och Oxnö 1 mantal frälse ägs av friherre J. C. A. Liljencrantz på Norsborg. – Askö 10 2/3 mantal frälse m. m. ägs av friherre A. Kurck på Tidön i Rytterne. – Ridön med Vesteräng och Kurön äro kronosäterier, lydande under Johannisberg i Lundby socken. 

Ängsö socken utgöres av en mängd öar och holmar i Mälaren, såsom Ängsön med undantag av nordöstra delen, vilken hör till Teda socken i Upland, Långholmen, Fagerön, Måholmen m. fl. I öster begränsas den av Oxfjärden, i sydväst och väster av Granfjärden samt skiljes i norr genom Spånsundet från Björksta och Kungsåra socknar. År 1870 var folkmängden 580 personer på 130 hushåll. I kyrkligt hänseende bildar Ängsö ett patronellt pastorat av tredje klassen med pastors lön reglerad till 2,710 rdr rmt. Patronatsrätten tillhör ägaren av Ängsö säteri. Kyrkan, av hög ålder, har två gravkor, för släkterna Sparre och Piper. 

Socknen förekommer under unionstiden med namnet ”Aengxö“ och synes ha ägt egen pastor redan på 1300-talet. Den hörde tidigt under Ängsö gård., gammalt frälse säteri med en mängd underiydande inom denna och närgränsande socknar. Gården är en bland de allra äldsta och märkvärdigaste i mellersta delen av vårt land. Den nämnes på 1200-talet, ägdes senare av kung Birger Magnussons bröder Erik och Valdemar, vilka lämnade Ängsö åt riksrådet Ambjörn Sixtenson Sparre, och kom omkring 1360 till Bjelkeätten. Ängsö beboddes i slutet av 1300-talet av riddaren och lagmannen Sten Stensson Bjelke samt sedan troligen av riddaren Arvid Bengtsson Oxenstierna. Under det följande århundradet beboddes stället av Arvid Bengtssons måg, riddaren Gustaf Algotsson Sture och något senare av Fader Ulfsson Sparre, riddare och riksråd. Hans son Bengt Fadersson Sparre bygde Ängsö gamla hus, som ännu är grundstommen till det nuvarande slottet. Det var väl befästat och belägrades samt intogs av Gustaf Vasa, varefter befästningarna förstördes. Genom gifte kom Ängsö till Trolleätten och i början av 1600-talet också genom gifte till Peder Erikson Sparre under vilkens tid slottet påbyggdes och förbättrades. I Sparreättens ägo förblev godset till 1712, då det såldes till kongl. rådet greve Carl Piper, inom vilkens släkt det sedan stannat såsom fideikommiss. Den nuvarande innehavaren är greve Axel Piper. Av senare ägare är den från frihetstiden bekante mecenaten greve Carl Fredrik Piper den märkvärdigaste; han gjorde egentligen Ängsö gård till detta ståtliga och förskönade hem för “tusende nöjen”, som i Olof von Dalin fick en entusiastisk lovsjungare. Av särskild märkvärdighet är en guldkedja, som från Johan Sparres tid följer med godset såsom ett skydd mot eld och brand och son alltid bäres av ställets ägare. 

(Texter ur Sverige, en topografiskt-statistisk beskrivning, av Magnus Höjer 1875.)

Antal invånare i socknarna 1870

Antal invånare i Badelunda socken: 1 036
Antal invånare i Björksta socken: 1 289
Antal invånare i Dingtuna socken: 1 914
Antal invånare i Harakers socken: 1 540
Antal invånare i Hubbo socken: 454
Antal invånare i Irsta socken: 1 227
Antal invånare i Kungsåra socken: 488
Antal invånare i Kärrbo socken: 671
Antal invånare i Lillhärad socken: 597
Antal invånare i Lundby socken: 480
Antal invånare i Romfartuna socken: 1 749
Antal invånare i Rytterne socken: 1 363
Antal invånare i S:t Ilians socken: 679
Antal invånare i Sevalla socken: 531
Antal invånare i Skerike socken: 452
Antal invånare i Skultuna socken: 1 774
Antal invånare i Tillberga socken: 638
Antal invånare i Torstuna socken: 1 576
Antal invånare i Västerås-Barkarö socken: 757
Antal invånare i Ängsö socken: 580

Stadsbränder i Västerås

En stor brand drabbade Västerås 1380.
Tyska styrkor anlade en stor brand 1390.
Danska trupper brände ned staden och domkyrkan 1521.
Nästan hela staden brann 1569.
Nästa hela staden brann 1668.
Nästa hela staden brann 1714.

Efter branden 1714 nyanlades en trädgård på Munkholmen. Där hade Gustav Vasa tidigare anlagt en kungsträdgård med humle och fruktodlingar.

Säterier, herrgårdar och slott i Västerås

Fiholm herrgård i Rytterne socken. Egendomen ägdes på 1300-talet av biskoparna i Västerås. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes åren 1768–1772 av Karl Johan Ridderstolpe.
Fullerö säteri i Västerås-Barkarö socken. Huvudbyggnaden, en träbyggnad i palatsliknande arkitektur, uppfördes 1656 av rikskanslern Erik Axelsson Oxenstierna och restaurerades 1859.
Hedensberg herrgård i Tillberga socken. Den nuvarande herrgårdsbyggnaden uppfördes omkring 1750 av landshövding Petter Drufva. 1776 köptes det av friherre Carl de Geer. Han upprättade ett fideikommiss för sin dotter Charlotta, gift med generallöjtnanten friherre Anders Rudolf du Rietz. Genom giftermål övergick fideikommisset genom gifte till ätten Piper och 1824 till ätten Hamilton.
Hellby säteri i Tillberga socken. På Hellby har släkten Thegner bott, liksom landshövding P. Drufva, ryttmästaren C. Borgenstjerna. Hellby såldes 1786 till överstinnan A. Catharina Stjernkrona och år 1791 blev löjtnant B. Tersmeden ägare och gården stannade i släkten.
Kurö säteri i Ängsö socken. Kurön ägdes vid 1300-talets slut av riddaren Sten Bengtson Bielke. Vid slutet av 1500-talet tillhörde Kurö släkten Bielke.
Kusta herrgård i Irsta socken. Egendomen har anor från 1200-talet. Godset donerades 1625 av kung Gustaf II Adolf till överste Rosladin. Gården har ägs av släkterna Fleming, von Brunjean, Cronstedt och von Post.
Målhammar herrgård i Björksta socken. Herrgården är känd sedan 1390. År 1640 uppfördes en stor slottsbyggnad och av den återstår idag ändpaviljongerna som byggdes om på 1730-talet.
Springsta herrgård i Kärrbo socken. Springsta har anor från medeltiden. Nuvarande huvudbyggnad är uppförd omkring 1730. Den vilar på ett källarvalv från 1600-talet. 
Stora Ekeby herrgård i Rytterne socken. Gården tillhörde i början av 1500-talet Jon Skrivare som var fogde på Västerås slott men avsattes på grund av sin högfärd och avled på Stora Ekeby 1531. Gården har tillhört släkten Reuterholm, överste J. A. von Gerdten och kammarherre C. F. Gyllenhaal.
Svanå herrgård i Harakers socken. Herrgården i karolinsk stil uppfördes under 1600-talet av ätten Brahe.
Tidö slott i Rytterne socken. Det nuvarande slottet uppfördes av rikskanslern Axel Oxenstierna och hustrun Anna Åkesdotter Bååt 1625-1641 med hjälp av arkitekterna Simon de la Vallée och Nicodemus Tessin d.ä.
Vikhus herrgård. Nuvarande huvudbyggnad är byggd någon gång mellan 1810 och 1820 av general Ridderstolpe.
Västerås slott. Slottet uppfördes på 1100-talet och byggdes om under åren 1540-1544. Under 1800-talet gjordes en del inre förändringar och under 1920-talet genomfördes en restaurering av slottet.
Ängsö slott i Ängsö socken. Egendomen nämns första gången mellan år 1167 och 1196 i ett kungligt brev från Knut Eriksson. Där nämner Knut att han ärvt Ängsö från sin far Erik Jedvardsson. Slottet byggdes om på 1630-talet och den översta våningen uppfördes 1740-1741.

Sevärdheter i Västerås

Anundshög i Badelunda socken är ett fornlämningsområde,
Bondtorget är västra delen av Stora Torget i Västerås. Under kullerstenarna döljer sig en gammal kristen begravningsplats från 1000-talet eller äldre
Hubbo kyrka i Hubbo socken är en mycket välbevarade medeltida kyrka.
Hornåsens gravfält i Rytterne socken. Västmanlands största gravfält.
Kyrkbacken i centrala Västerås är ett populärt område för konstnärer av olika slag och man kan göra guidade vandringar bland husen och få en föreställning om hur livet en gång tett sig här.
Labyrinten vid Tibble. Labyrinten är troligen från äldre järnåldern och kan ha använts i samband med olika riter.
Labyrinten vid Hässlö. Labyrinten finns på Badelundaåsen.
Rytterne kyrkruin. Stora Rytterne är den äldre av två kyrkoruiner och började byggas redan på 1200-talet. Inte mycket är känt från kyrkans tidiga år, men två runstenar från 1000-talet visar att platsen varit viktig redan då och möjligtvis ersatte stenkyrkan en tidigare stavkyrka.
Skultuna Messingsbruk grundades år 1607 av kung Karl IX. Idag är Skultuna ett av de äldsta företagen i världen och är fortfarande hovleverantörer till det svenska kungahuset.
Statyn Johannes Rudbeckius. Statyn är en skulptur av Carl Milles och som invigdes 14 juni 1923. Den är placerad på Domkyrkoplan framför Västerås domkyrka och nära Rudbeckianska gymnasiet. Biskop Rudbeckius grundade Rudbeckianska gymnasiet år 1623, som är Sveriges äldsta gymnasium.
Statyn ”Morgonbad”. I april stals Anders Zorns fontänskulptur ”morgonbad” från Botaniska trädgården i Västerås. En kopia av statyn gjordes år 2020 och har ställts i parken.
Tidö slott i Rytterne socken. Slottet är från 1600-talet och finns omkring 10 kilometer sydväst om Västerås i Rytterne socken i Västmanland.
Vallby friluftsmuseum. Museet visar miljöer från både stad och landsbygd, varav den äldsta är från 1600-talet. Inom området finns bevarade trä- och stenhus från stad och land, utrotningshotade lantrasdjur, odlingar av kultur- och prydnadsväxter samt konsthantverk.
Västerås domkyrka. Kyrkan uppfördes ursprungligen på 1200-talet och invigdes 16 augusti 1271, men därefter följde otaliga utbyggnader fram till 1517. Erik XIV ligger begravd i kyrkan, liksom riksföreståndaren Svante Nilsson (Sture) och ärkebiskopen Samuel Troilius.
Västerås flygmuseum. Museet visar upp veteranflyg och ligger vid Stockholm-Västerås flygplats.
Västerås historiska skeppsmuseum är ett maritimt museum, beläget vid Frösåkers brygga cirka två mil öster om Västerås. Museet har ett 25-tal medeltida träbåtar. De största är koggarna Roter Teufel och Almerekoggen. Där finns flera vikingaskepp. Man kan också se allmogebåtar, snipor, nordlandsbåtar och en kyrkbåt.
Västerås slott. Slottet uppfördes på 1100-talet och byggdes om under åren 1540-1544. Under 1800-talet gjordes en del inre förändringar och under 1920-talet genomfördes en restaurering av slottet.
Västmanlands läns museum. Länsmuseets uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, väcka opinion, öka insikten om det förflutna och berika perspektiven på samtiden och framtiden.
Ängsö kyrka. Kyrkan uppfördes omkring 1340 utifrån byggherren Nils Abjörnssons önskemål och är mycket välbevarad från den tiden.
Ängsö slott i Ängsö socken. På 1630-talet ombyggdes och tillbyggdes slottet. Åren 1740-41 byggdes den översta våningen samt mansardtaket, som kröns av en lanternin. Detta skedde efter Carl Hårlemans ritningar. Man har bevarat flera rumsinredningar från denna tid.

Anunds hög, Västerås.

Erik Hahr och arkitekturen

En person som haft stor betydelse för Västerås är Erik Hahr. Han föddes i Dingtuna socken 1869 och avled 1944 i Stockholm. År 1909 blev han förste stadsarkitekt i Västerås och ritade ett stort antal byggnader som finns kvar än idag. Han ritade byggnader inte bara i Västerås, utan i orter som Malmö, Lidingö, Trollhättan, Stockholm och Uppsala. Stadshotellet i Västerås, Villa Asea, Västerås ångkraftverk, Västerås gamla brandstation och Hovdestalunds kyrkogård är några av hans arbeten i Västerås. Hahr var känd för att ta stor hänsyn till äldre miljöer.

Fula och vackra byggnader

Generellt kan man säga att äldre byggnader ofta är vackra, medan nyare byggnader är fula. Arkitekturupproret hade 2020 en tävling om vilka byggnader i Västerås som var vackrast och tidigare hade man röstat fram vilken byggnad som var den fulaste. Den fulaste byggnaden var Igor (f.d. Domus) och som en händelse har Domusbyggnader nästan alltid var hemska. Här de övriga byggnaderna som röstades fram som de fulaste i Västerås:

Bjurhovda centrum
Gallerian Punkt
Sigma
Stiftskansliets tillbyggnad
Clarion Hotel, Stora Gatan 32
Malmaberg – Lugna Gatan 7-11
Polishuset
Kvarteret Livia
Melkerhuset

De vackraste byggnaderna i Västerås enligt Arkitekturupproret är:

Herrgårdsskolan är Västerås vackraste byggnad
Stadshotellet
Korsvirkeshuset mot Svartån
Stora Fridnäs
Sundinska huset
Stora Westmannia
Engelbrektsplan 3
Rudbeckianska Gymnasiet
Officershuset
Kopparlunden

Antal invånare i Västerås kommun

Antal invånare 1970: 116 725
Antal invånare 1980: 117 487
Antal invånare 1990: 119 761
Antal invånare 2000: 126 328
Antal invånare 2010: 137 207
Antal invånare 2020: 155 551

År 2014 hade Västerås 143 702 invånare varav 37 948 (26,41 procent) hade utländsk bakgrund.
År 2020 hade 42,6 procent av männen mellan 15-44 i Västerås kommun utländsk bakgrund.

Kommunalvalet i Västerås

Kommunalvalet 2014 i Västerås

S: 34,40 procent av rösterna
M: 24,49
SD: 8,95
FP (L): 8,61
MP: 6,60
V: 6,22
C: 5,56
KD: 3,82

Kommunalvalet 2018 i Västerås 

S: 28,69 procent av rösterna
M: 23,41
SD: 13,38
L: 11,06
V: 7,87
C: 6,15
KD: 5,06
MP: 3,46

I distriktet Pettersberg V fick Socialdemokraterna 47,92 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 18,48 procent.
I distriktet Fredriksberg fick Socialdemokraterna 47,37 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 13,94 procent.
I distriktet Bäckby N/Hälleborg fick Socialdemokraterna 45,88 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 17,41 procent.
I distriktet Bäckby Ö fick Socialdemokraterna 45,59 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 16,59 procent.
I distriktet Bäckby C fick Socialdemokraterna 44,71 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 15,59 procent.
I distriktet Vallby S fick Socialdemokraterna 44,16 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 13,50 procent.
I distriktet Skallberget S fick Socialdemokraterna 43,15 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 13,56 procent.
I distriktet Skultuna tätort fick Socialdemokraterna 42,51 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 6,49 procent.
I distriktet Råby N fick Socialdemokraterna 41,91 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 14,81 procent.
I distriktet Råby S fick Socialdemokraterna 41,42 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 15,74 procent.
I distriktet Råby Ö fick Socialdemokraterna 41,26 procent av rösterna och Vänsterpartiet fick 12,96 procent.

Bäckby har av polisen klassats som ett ”utsatt område” och flera andra områden i Västerås är otrygga eller farliga. Av dem har flera förvandlats från svenska områden till områden som domineras av migranter. På sajten Familjeliv listades för några år sedan de områden som många invånare i Västerås betraktade som otrygga. Så här såg listan ut:

1. Bäckby: Väldigt otryggt, mycket rån både dag och kvällstid, droghandel osv…
2. Råby: Samma problem som Bäckby
3. Hammarby: Lugnt på dagen, Helvete på kvällar. Bilar kör hur de vill, misshandel och rån osv (Hammarby ligger mellan Råby och Bäckby) 
4. Pettersberg: Mycket droghandel, bråk osv.
5. Vallby: Samma problem som Pettersberg
Vissa delar av Skallberget och Bjurhovda inte så trevliga, men västra sidan bör man undvika förutom Skälby då som är väldigt trevligt.

Påtvingad migration

Det är politiker som skapat dessa områden. Det är politiker utan omdöme som har skapat dessa områden och gjort Västerås otryggt. Det är politiker utan omdöme som dessutom har ändrat på demografin genom att importera omkring 100 000 migranter varje år till Sverige. Samma politiker har också bidragit till att ändra på de politiska förutsättningar att styra landet och kommunerna när migranterna i så hög utsträckning röstar på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det innebär att partier som förvarar stor invandring får ännu mer stöd och kan fortsätta med sin extrema migrationspolitik som kan kosta svenska folket den egna framtiden.

Under den så kallade flyktingkrisen 2015-2016 kunde vi se hur många svenskar visade upp den sämsta sidan av sig själva. Många öppnade asylboende för att kunna sko sig själva på en politik som söndrar landet. De ville tjäna pengar helt utan att ta hänsyn till vad deras verksamhet skulle leda till. Två kända asylprofitörer var Jan Emanuel Johansson (S) och Bert Karlsson som tjänat mångmiljonbelopp på denna smutsliga hantering. Även i Västerås har privatpersoner och politiker gemensamt skapat  möjligheter att fylla kommunen med fler migranter. Politikerna får migranternas röster och privatpersonerna tjänar pengar. I februari 2016 visade kommunalråden Lars Kallsäby (C) och Magnus Edström (MP) att de ville upplåta mark åt företaget Abict AB som redan drev ett asylboende i Västerås. De vill uppföra ett nytt asylboende i Barkarö, vilket väckte stor ilska bland invånarna i närheten.

För att vara verkligt säkra på att hela landet skulle söndras och påtvingas migranter i en aldrig sinande ström infördes en lag 2016 som tvingar alla kommuner att ta emot asylsökande som fått uppehållstillstånd. Den kallades bosättningslagen och infördes av M, KD, C, L, S MP och V. Det var samma partier som införde den tvingande beskattningen för att finansiera public service. I riksdagen finns det inga partier som företräder svenska folket, men några av em låtsats göra det. I själva verket förespråkar de utvidgning av EU, medlemskap i Nato fortsatt islamisering och mycket annat som inte är bra för Sverige. Ett parti som i dagsläget försvarar Sverige är Alternativ fö Sverige, som har en bättre politik än något av riksdagspartierna.

Samma ämne:

Sorby borg, Västerås
Västerås (text från 1856)
Vesterås (Västerås) 1870
Västerås (2014)
Anundshög
Hornåsens gravfält, Västerås
Svensk kultur på Vallby Friluftsmuseum, Västerås
Margareta Leijonhufvuds vapensköld i fönster från domkyrkan i Västerås
Yxa från bronsåldern, funnen i Västerås
Gårdsbutiker i Västmanland

Mer i liknande ämnen:

Sverige blir alltmer totalitärt
Det råder inbördeskrig i Sverige
Socialdemokrater vill förbjuda kritik mot sin politik
Socialdemokraterna skapade helvetet i förorterna
Sverige som krigszon
Hur kunde politikerna låta det gå så långt?
Invasionsverkets groteska verksamhet
Socialdemokraterna låter islam ta över landet
Sverige är ett ockuperat land
Myndigheten för samhällsförstörelse
Så koloniseras Sverige
Om 45 år är de etniska svenskarna i minoritet i Sverige
Etniska svenskar är snart i minoritet i sitt eget land
Sverige har tagit emot över 3 miljoner migranter sedan 1970
Tage Erlanders (S) kungsord
Sveriges Television som Sveriges dödgrävare
Kommer Sverige att gå under?
LO ger 50 miljoner till Socialdemokraterna så att de kan förstöra Sverige ännu mer
Nytt fackförbund vill vara partipolitiskt oberoende
Alternativ för Sverige
Så här ser den demografiska hotbilden ut i Sverige

Några andra orter och kommuner som bloggen nyligen har besökt:

Arjeplog, Lappland (2020)
Bollnäs, Hälsingland (2021)
Borlänge (Dalarna) 2020
Borås, Västergötland (2020)
Botkyrkas framväxt och förfall (2021)
Dikanäs, Lappland
Eskilstuna, Södermanland (2021)
Filipstad, Värmland (2021)
Finspång, Östergötland (2019)
Fisksätra och Solsidan, Nacka (2021)
Flemingsberg, Huddinge (2021)
Glommersträsk, Arvidsjaur, Lappland (2020)
Grästorp, Västergötland (2022)
Gävle, Gästrikland (2022)
Götene, Västergötland (2022)
Hagalund, Solna (2019)
Hagastaden, Stockholm (2021)
Hallstahammar, Västmanland (2020)
Hallstavik, Norrtälje (2020)
Hjo, Västergötland (2021)
Hoting, Strömsund, Ångermanland (2020)
Hylte, Halland (2022)
Jokkmokk, Lappland (2020)
Järfälla kommun, Uppland (2022)
Kalmar, Småland (2022)
Katrineholm, Södermanland (2022)
Kungsbacka, Halland (2022)
Köping, Västmanland (2021)
Lesjöfors, Värmland (2021)
Lindesberg, Västmanland (2021)
Ljungby kommun, Småland (2022)
Ljusnarsberg, Västmanland (2021)
Ludvika, Dalarna (2021)
Lysekil är en totalt misskött kommun (Bohuslän) (2020)
Malmköping, Flen (2021)
Mellerud, Dalsland (2022)
Nora, Västmanland (2019)
Norberg, Västmanland (2020)
Norrtälje, Uppland (2020)
Olofströms kommun, Blekinge (2022)
Rinkeby, Stockholm (2020)
Robertsfors kommun, Västerbotten (2022)
Ronneby, Blekinge (2022)
Sandvikens kommun, Gästrikland (2022)
Sigtuna, Uppland (2022)
Skäggetorp, Linköping, Östergötland (2020)
Sollefteå, Ångermanland (2017)
Sorsele, Lappland (2020)
Strängnäs, Södermanland (2022)
Surahammar, Västmanland (2021)
Sävsjö kommun, Småland (2022)
Söderhamn (Hälsingland) 2017
Södertäljes uppgång och förfall (2021)
Tibro, Västergötland (2020)
Tierps kommun, Uppland (2022)
Torsby, Värmland (2021)
Trosa, Södermanland (2022)
Täbys nya betonggetto
Upplands-Bro, Uppland (2021)
Upplands Väsby, Uppland (2020)
Uppsala i fritt fall, Uppland (2020)
Uppvidinge, Småland (2022)
Valdemarsvik, Östergötland (2020)
Vingåker, Södermanland (2020)
Vällingby som misslyckat experiment, Stockholm, Uppland (2020)
Vännäs, Västerbotten (2022)
Värnamo, Småland (2022)
Åmål, Dalsland (2021)
Årjäng, Värmland (2021)
Östersund, Jämtland (2022)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s