Museum

Norrbärke hembygdsgård, Smedjebacken

Norrbärke hembygdsförening bildades den 22 februari 1922. Sedan dess har föreningen tagit hand om äldre byggnader och gjort stor nytta för hembygden. Den mest kända byggnaden på gården är Bellmansgården som är en gedigen bergmansgård.

En skylt på platsen berättar om Bellmansgården:

När gården stod på sin rätta plats i Furbo fanns vid mitten av 1700-talet fyra gårdar. Här fanns gårdsbyggnader som har ägts av bergsmannen Herman Michaelsson, en av Carl Michael Bellmans stamfäder.

Carl Michael Bellmans anknytning till Bellmansgården är ett kusinbarn till Bellmans morfar som lät bygga gården. Bellmans morfar Michael Hermonius dog 1749 och hann alltså aldrig uppleva gården.

Enligt traditionen Carl Michael Bellman i början av 1790-talet gjort en resa till sin gamle vän brukspatronen Barchaeus på Fagersta. Bellman var då en fattig och dödsmärkt man. Han ville därför besöka sin mors fädernebygd och gjorde därför en visit i Furbo. Bellman ska ha stannat i Furbo 2 dagar och mellanliggande natt.

Omkring år 1920 bildades Bellmanssällskapet och man upptäckte att Bellman hade släktanknytning till Furbo på mödernet. Redan från början tog man för givet att det var i den ståtliga och pampiga bergmansgården hos ”Nybons” som Bellmans förfäder verkat och bott. Bellmans morfar föddes och växte upp i en liten parstuga på en helt annan gård i Furbo.

Sedan år 1954 har Bellmansgården varit hembygdsgård i Smedjebacken. Många har i ord och bild hyllat den vackra gården och sökt tolka dess historia.

Bellmansgården är en gedigen bergmansgård. När gården flyttades till Smedjebacken restaurerades den och återfick sitt ursprungliga utseende både ut- och invändigt. Målningarna i gästabuds/festsalen restaurerades av målarmästaren Edvin Thornqvist.

En annan intressant byggnad är Andriettas stuga från slutet av 1600-talet. Andrietta var en gammal dam som levde kring sekelskiftet 1800-1900-tal. Hon försörjde sig bl.a. på att göra karameller som hon sålde. Andrietta bodde på Gammelgården där hon hyrde eller bodde på nåder. Hon gick längs Bygatan till valsverket och sålde bullar, kringlor, polkagrisar och kola med papper på.

Det sägs att hon alltid sov med ett rejält vedträ bredvid huvudkudden, för att kunna klubba de rejäla råttor som delade bostad med henne. Under renoveringen av Andriettas stuga har man hittat en tegelsten med årtalet 1680 och man tror att stugan byggdes i slutet av 1600-talet. Därmed är den en av de äldsta byggnaderna i Smedjebacken, näst efter kyrkan.

I samma byggnad finns Lurkammaren. I denna Lurkammare bodde den person som hade till uppgift att gå brandvakt och övervaka byn nattetid samt ropa ut vad klockan var slagen. Sysslan tillkom efter den stora branden år 1717.

Luckes stuga uppfördes på 1600-1700-talet och användes som bostad långt in på 1900-talet.

Två Fiskmjärdar i en byggnad kommer från Petter Pers i Finngården. De användes för att fiska nors i ån mellan Brilldammen och Hyttdammen. Troligen tillverkade av Per Johan Johansson (f. 1869) eller hans far Johan Persson (f. 1845). Norsfiske pågick till i början av 1900-talet. Mjärden på bilden skänktes till hembygdsföreningen år 2002 av Erik Larsson.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s