fornminnen

Kuvertgraven i Sveaparken i Grums, Värmland

I centrala Grums låg ett stort gravfält under äldre järnålder. Två av gravarna ser du här framför dig. Den kvadratiska graven kallas för kuvertgraven. Flertalet av gravarna upptäcktes under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Vilka var personerna i gravarna? Hur levde de och vilka religiösa ceremonier har utspelats här? Arkeologin ger svar, men mycket förblir dolt i tidens dunkel.

För 2000 år sedan låg här ett stort gravfält. Idag kan det vara svårt att föreställa sig hur det såg ut. På den tiden låg gravfältet i en sluttning. Den ursprungliga markytan förändrades när vägar, hus och järnvägen anlades.

Stora delar av begravningsplatsen försvann i samband med byggnationerna. Gravfältet bestod av över 100 begravningar och är ett av Värmlands största så kallade flatmarksgravfält. De döda brändes på bål. Benen lades i urnor av keramik och behållare av trä eller näver. Kärlen placerades i gropar under marken. Många gravar saknade markering ovan jord, men några gravar markeardes med stora stenar eller geometriska stenformationer.

Så upptäcktes gravfältet

År 1880 rapporterades första gången om gravfältet i Grums. När järnvägen byggdes påträffades ett hundratal begravningar. En av gravarna innehöll en stor spjutspets av skiffer bredvid en urna av keramik. I början av 1900-talet hittades två urnor med brända ben. I en av urnorna låg en skära av järn. År 1906 undersöktes ytterligare ett tjugotal gravar.

En grav med flera gåvor påträffades. Den döde hade fått en skära, en krumkniv, en pryl och en nål av järn. Andra fynd från gravfältet är fragment av en dekorerad kam i ben, en pilspets av flinta, keramik och tätningsringar av harts till svepaskar av trä eller näver. Harts är tjära utvunnet ur björk och är starkt vattenavvisande. Inför anläggandet av parken gjorde arkeologer en utredning. Ytterligare en grav hittades. Under en stor skålformig sten låg sot, kol och brända ben.

Kuvertgraven, Sveaparken. Grums
Kuvertgraven, Sveaparken. Grums

Kuvertgraven

I Sveaparken finns en bevarad grav som kallas kuvertgraven. Graven är en fyrsidig stensättning och namnet kommer av att den liknar ett kuvert. I en kvadratisk ram av utlagda stenar löper diagonala stenrader. I gravens hörn är större stenar placerade. En flat häll ligger i stensättningens centrum.

1916 gjordes en arkeologisk undersökning av kuvertgraven. Inga gravgåvor eller andra fynd hittades men platsen blev omtalad och dokumenterad i ord och bild. I Värmland känner man bara till denna kuvertgrav men enligt uppgift ska flera sådana stensättningar ha funnits på gravfältet. De resta stenarna som markerar gravarnas ytterkanter är uppsatta i modern tid.

Kulthus och offergåvor

Under parkeringsplatsen på andra sidan Sveagatan har arkeologer hittat spår efter byggnader. Vid utgrävningen påträffades stolphål, pinnhål och grävda rännor. Lämningarna kan vara rester efter ritualer i samband med begravningarna. På platsen kan en byggnad med kultisk och rituell funktion ha stått. Så kallade kulthus är kända från flera platser i Värmland och övriga landet.

Pinnhålen kan vara resterna efter avskärmningar gjorda av sammanflätade vidjor eller kanske hängde man offergåvor på pinnar i närheten av gravarna? Rännorna kan ha utgjort en gräns mellan bebyggelse och gravfält eftersom inga gravar påträffades bortom dem.

Så levde man

Ingen vet var människorna levde som använde gravfältet. Troligtvis bodde man i närheten av begravningsplatsen. Gravgåvorna från gravfältet berättar en del om människorna som bodde här. Skäran visar att man hållit djur. Krumkniven visar att man sysslat med hantverk. Med skäran skars löv och gräs till foder. Krumkniven användes till finare träbearbetning.

Kammar är vanliga gravfynd från förhistorisk tid. Utseende och hygien var viktigt men hår har också länge varit kopplat till magi. Pilspetsen av flinta och spjutspetsen av skiffer kanske var släktklenoder eller föremål som ansågs viktiga i det dagliga livet. Stenredskap användes länge parallellt med brons och järnföremål. Benen i en grav har analyserats och visat sig komma från en person som blev 16-23 år gammal.

Landskap och klimat

Landskapet och klimatet var annorlunda mot idag. Bronsålderns varma och frodiga klimat förändrades gradvis under järnåldern. Det blev kallare och fuktigare. I de ljusa lövskogarna började granen få fäste och tjärnar och mindre sjöar började omvandlades till myrmarker. Den långsmala vik av Vänern som gick upp strax nedanför gravfältets sydöstra del grundades upp allt mer. Idag återstår Karlbergsån.

(Information från skylt på platsen)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s