Textarkivet

Skåne (dikt)

Vill, vad ditt folk är värt, du känna,
vill du det se i dess hjärtegrund,
skåde du ut från kyrkobacke
mitt i en solig middagsstund.
Folket sin sabbatsvila håller:
all dess id under arbetsdag
skiner emot dig nu från åkrar,
hagar och leende anletsdrag.

Segt och starkt i hug och senor,
lugnt, hur tiderna skifta må,
sår det sin vårsådd, för det sin lie,
var gång vångarna vaggande stå,
skjuter vid fattiga fiskeläget
ut i sjön sin tjärade båt,
ler, då i venen det vresigt viner,
ler i skägget med ro däråt.

Fagert är landet. Färden du minnes,
juninatt vid Ringsjöstrand.
Under toviga bokegrenar
gled du i ekan fram emot land,
väntande dig i dunkla viken,
längst därinne i skuggig vrå,
höra det plaska, se det skina,
se liten älva foten två.

Stiga vi upp på ättekulle,
tälja kyrkorna runt omkring,
se dem med tegeltak och spiror
mitt i resliga askars ring.
Söder ut ser du havet blänka,
blåna mot norr ser du höjder och skog,
vila på slätt, i skog och vid stränder
vänliga hemmen. Du känner dem nog.

A. U. Bååth. 

Kategorier:Textarkivet

Märkt som:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s