(Övre Norrland.)
Vackra, vita vinterland
med de vida slätter,
norrskenslågors sprak och brand
uti stjärnenätter!
Den dig en gång skådat har,
håller du som fånge kvar
i en evig längtans band,
vackra, vita vinterland.
*
I sol och köld i djupa drag
din rena luft nu andas jag.
Och minnen vakna … Rak och blå
från vita tak ses röken gå,
och stuguknut och fönsterpost
stå silvervita utav frost.
Här syns ej väg. Det blänker blott
från spår, där glatta skidor gått.
Här gömmes än kring myr och vik
en glimt, en skymt, en bortglömd flik
av gamla sägners trolska land.
Här än finns snö på berg och strand,
och än som förr från fjäll till våg
går Samefolkets vandringståg,
och här göms djupt i bergens natt
ofödda släkters sagoskatt.
*
Vackra, vita vinterland
med de vida skogar!
Forntid, framtid i ett band
du tillsammans fogar.
I den krona Svea bär
vackraste briljanten är
du med norrskenslågors brand,
vackra, vita vinterland!
Sten Granlund.
Kategorier:Textarkivet
