Textarkivet

Svenskminnen i Lettland

Östersjöprovinserna, som en gång spelat en så stor roll i vår historia, ha under tidernas lopp allt mer och mer fallit i glömska, och även den bildade svenskens kunskap om desamma har i allmänhet varit mycket inskränkt. Detta beror med all säkerhet på att Sverige under den långa tid, Östersjöprovinserna befunnit sig under ryskt välde, totalt förlorat intresset för dessa gamla länder, glömt sin gamla orientering åt öster och endast sökt förbindelser åt väster. 

Världskriget har i viss mån skapat ändring i dessa förhållanden. Världskriget medförde ju en fullständig omgestaltning av de politiska förhållandena på andra sidan Östersjön, och av det landområde, vilket man i Sverige betecknat med det historiskt hävdvunna namnet Östersjöprovinserna (Estland, Livland och Kurland), bildades de bägge självständiga republikerna Estland och det sydväst därom liggande Lettland. Estland består dels av den gamla provinsen med samma namn, dels av norra Livland. Den gamla historiska provinsen Livland har nämligen efter befolkningsförhållandena delats upp i en nordlig del, som tillföll Estland och en sydlig del, som tillföll Lettland. Av Lettlands huvuddelar (Livland, Kurland med Semgallen samt Lettgallen) är det alltså endast Livland, som en gång tillhört Sverige. 

Lettland är långt fattigare på svenskminnen än Estland såväl i fråga om bevarade minnesmärken som muntliga traditioner. Detta beror främst därpå, att Estland tillhörde Sverige en längre period (1561-1721) än Livland (1629-1721), delvis också på att det svenska språket alltid talats i Estland (f. n. omkr. 8 000 svensktalande), vilket i hög grad bidragit till att hålla traditionerna från svensktiden levande. 

Dock finnas även i Lettland såväl minnesmärken som kvarlevande traditioner från svensktiden. Så är minnet av svensktiden och dess goda verkningar för landet ej ett historiskt faktum, som blott den bildade i Lettland känner till. Från generation till generation har traditionen därom bevarats, och frågar man den enklaste bonde, så kan han tala om den goda svenska tiden. Han kan egentligen ej skildra, vad det var, ej heller kan han angiva tidpunkten för densamma. Det är i själva verket för honom en idealiserad lyckoperiod, då bonden fick rätt, när han hade rätt och slapp svälta och få stryk. Den svenska tiden spelar alltså för den lettiska bonden samma roll som S:t Eriks lag och S:t Eriks tid för den svenska bonden mot medeltidens slut. Även om man i sanningens intresse måste vidgå, att den svenska regimen i Livland stundom utmärkte sig för åtgärder, som i vår tid skulle stämplas allt annat än humana, och att man vid letternas bedömande av det svenska herraväldet måste komma ihåg dess gynnsamma belägenhet mellan två för letterna mycket svåra perioder, nämligen ordenstiden och den ryska tiden, kan man ej komma till annat objektivt resultat än att den svenska förvaltningen utmärkte sig för en under dåtiden så gott som okänd humanitet, och att den försökte realisera demokratiska principer, som slutgiltigt genomförts först i våra dagar. Man får även taga i betraktande, att kännedomen om svensktidens gynnsamma inverkan på det lettiska folket ej enbart vilar på traditioner utan i rätt stor utsträckning på senare tiders lettiska propaganda, i det man så att säga spelat ut svensktiden i politiskt syfte för att angripa det intill världskriget befintliga förhatliga tyska godsägarväldet i Baltikum. I enlighet därmed kan man även på landsbygden spåra en viss strävan att ställa vissa minnesmärken, som bevisligen varit knutna till andra händelser och andra epoker, i förbindelse med svensktiden. Så har exempelvis Tsar Peter fått stryka på foten för Karl XII, Ryss-skansen har fått namnet Svenskskansen o.s.v. 

Ojäviga vittnesbörd om Sverige och svenskarna och deras goda anseende bland letterna giver emellertid den lettiska folkpoesien. Medan folkvisan i Sverige blott kan påräkna ett historiskt eller litterärt intresse, lever den i Lettland fortfarande kvar i folktraditionen. Allt svenskt omnämnes med aktning, Sverige betraktas som grannlandet, stundom blir tonen uppsluppet skämtsam, särskilt i de visor, då den lettiska flickan varnas för den farliga svensken. Här nedan några omkväden.

Den svenska flickan stiger tidigt upp
och kammar sina långa lockar.
På andra sidan Düna gnägga hästar,
där komma preussiska friare. 

Sela mina gråa fålar,
rid med mig till svenska landet.
Hämta må vi svenska flickor,
rikt behängda med silversmycken. 

Min visa, en svensk visa,
vill jag nu sjunga.
Akta Dig, hjärtebarnet mitt,
lätt nog fångar Dig den svenska falken. 

Svenskarnas hästar gnäggade,
När de galopperade genom Reval.
Ack, du estniska moder
skynda och göm dina döttrar. 

Akta Dig, Du lilla tös med den vackra blomsterkransen.
Att Du ej blir ett lätt byte för den svenska falken. 

På den livländska landsbygden förekommer svensknamnet mycket ofta. Nästan varje socken kan uppvisa en svensksten, en svenskek, en svensktall eller en svenskskans. Särskilt svenskskansarna äro synnerligen rikt representerade och finnas icke blott i Livland utan även i Kurland och Lettgallen. De flesta av dessa vallar och skansar stamma nog från svensktiden, men namnet svenskskansen ha många erhållit först i senare tid ofta genom rent folklig analogibildning. Det ser ut att ha varit ett namn, som vandrat vida omkring. Av intresse vore att undersöka dess utbredning icke bara i Estland och Lettland, utan även i Lithauen och Polen, där namnet också förekommer. Svenskekarna och svensktallarna äro i allmänhet stora gamla träd, med liten eller ingen livskraft. Om dem förmäler traditionen att de planterats av svenskarna, när de fördrevos från Livland av ryssarna, och när träden börja grönska, skola de svenska trupperna komma tillbaka, och Livland skall åter bliva ett svenskt land. Varianter av denna tradition omförmäla även, att svenskarna planterade trädet med kronan ned och rötterna i luften, och att djupt under trädet ligger en skatt begraven. Svenskstenarna äro oftast stora stenblock. Traditionen berättar även om dessa, att de dölja stora skatter, som svenskarna grävt ned, innan de utrymde Östersjöprovinserna. 

Den historiskt intresserade svensken finner sålunda snart, att Lettland är en klassisk mark. De gamla borgruinerna i Valmiera (Wolmar), Cesis (Wenden) och Koknese (Kokenhusen) sätta även lätt den historiska fantasien i rörelse och trolla fram bilder från Sveriges storhetstid, då svenska trupper under ändlösa strider i med- och motgång slogos med ryssar, polacker och sachsare om dessa platser. 

Rikast på svenskminnen är dock Lettlands huvudstad Riga. Rigastad var en viktig stödjepunkt för det svenska östersjöväldet och kunde ur försvarssynpunkt ej överskattas, nyckeln som den var till såväl Livland som Kurland. Från svensk sida gjordes ock allt som göras kunde för att genom nyttiga reformer och visad välvilja knyta staden fastare vid det svenska väldet. Denna politik inleddes av Rigas erövrare Gustaf Adolf och fortsattes sedan av hans efterträdare. Gustaf Adolf omfattades också städse med kärlek och tacksamhet, och hans person och verksamhet har alltid utgjort ett av den livländska folktraditionens käraste minnen. Ett målat fönster i Riga Domkyrka erinrar om det historiska tillfälle, då Gustaf Adolf omedelbart efter Rigas erövring på domkyrkotrappan av superintendenten Samson hälsades välkommen som protestantismens beskyddare. Domkyrkans korsgång gömmer även på svenskminnen. De därstädes uppställda bronskanonerna förärades år 1639 av drottning Kristina till staden Riga. Kanonerna bära följande inskription:

”Christina meine Königin,
in Schweden mich verehret hin,
der Stad Riga zu ihrem Schutze!
und ihrer aller Feinde Trutze!” 

År 1675 grundade Karl XI en svensk skola i Riga ”Schola Carolina”, som år 1735 förvandlades till ett ryskt gymnasium. Byggnaden finnes ej längre kvar utan har ersatts av ett senare förrådsmagasin. På husets södra sida har till i år funnits en i sten huggen inskription av följande lydelse: ”Lyceum Regium Caroli XI pietate fundatum Anno 1675.” På samma vägg hade också ryssarna anbragt en med kejserlig krona försedd inskription men de båda inskrifterna ha i år överflyttats på ett nybyggt församlingshus, tillhörigt den lutherska St. Jakobsförsamlingen. 

Rigas intressantaste byggnad, det s. k. ”Schwartzhäupterhaus”, döljer många svenskminnen. ”Die Kompagnie der schwarzen Häupter zu Riga” har mycket gamla anor. Det bildades under medeltiden. Blott unga ogifta borgare kunde bliva medlemmar av föreningen. Som skyddspatron hade de valt den helige Mauritius, därav deras namn, Svarthuvudena. Deras huvudsakliga uppgift var att i tider av fara försvara Riga, och de bildade en beriden kår under eget baner. Föreningen existerar än i dag såsom en exklusiv klubb, vars medlemmar rekryteras ur Rigas förnäma borgarkretsar. Schwartzhäupterhaus har under tidernas lopp skådat många förnäma gäster inom sina dörrar. Gustaf II Adolf, Karl XII, Peter den Store, Catharina II m. fl., alla ha de högtidligt mottagits i det gamla förnäma huset och alltsom oftast lämnat något minne efter sig. I stora samlingssalen hänga runt väggarna porträtt av forna härskare över Riga. Gustaf II Adolfsporträttet skänktes till Schwartzhäupterhaus 1697 och kostade enligt bevarade räkningar 100 riksdaler. Karl XI:s ryttarporträtt är en kopia eller möjligen en variant av det i Stockholm befintliga mästerverket av den tyske målaren och kopparstickaren v. Sandrart. Karl XII är målad av den livländske målaren Johan Henrik Wedekind. Av drottning Kristina finnes blott en bröstbild, som dock sannolikt är utskuren ur ett större porträtt. I ett sidorum hänger en tavla av okänd hand, som skall föreställa slaget vid Gemäuerthof 1705. Mannen i förgrunden skulle då vara Adam Ludwig Lewenhaupt. Denna uppgift torde dock vara alldeles felaktig. Med ali säkerhet avses här slaget vid Lützen, och mannen på den vita hästen måste då vara Gustaf II Adolf. 

Av de till över tusentalet uppgående silver- och guldsaker, som under tidernas lopp hopats i Schwartzhäupterhaus, försvann det mesta under världskriget. Några dyrgripar ha emellertid bevarats, som utgöra minnen från svensktiden. Den vackraste är en statyett av Gustaf II Adolf till häst. Statyetten är tillverkad i Nürnberg och skänktes 1684 av generalguvernören Krister Horn, när hans unge son upptogs som medlem av brödraskapet. 

En annan praktpjäs är den Lewenhauptska kannan. Den är tillverkad i Riga 1705 till minne av Lewenhaupts seger vid Gemäuerthof. På locket återges i drivet arbete själva fältslaget, och ovan detsamma synes en bild av den segrande fältherren. 

När man talar om svenskminnen i Riga, får man ej glömma det gamla ordensslottet med dess mäktiga torn vid hamnen, där de svenska generalguvernörerna på sin tid residerade, och som nu är bostad för statspresidenten. En ”Erker” från 1649 med barockskulpturer minner bl. a. här om svensktiden. 

Av den gamla stadsmuren finnas ännu några rester kvar. Namnet på en av den gamla stadsmurens portar, Svenskporten, minner än i dag om den gamla svenska tiden. År 1696 måste man till följd av Rigas kommersiella utveckling och ökade trafiksvårigheter anbringa en ny port i muren, och eftersom detta skedde under den svenska regimen, började porten kallas ”Schwedentor”. 

Det finnes givetvis långt flera svenskminnen i Lettland än vad som berörts i ovanstående lilla översikt. Nya upptäckter göras ständigt, – bl. a. genom de undersökningar, som bedrivas i ”det gamla Riga” av professorn i konsthistoria vid Lettlands universitet Helge Kjellin, och ett systematiskt bearbetande av det tillgängliga materialet skulle sannolikt giva aktningsvärda resultat. Det är därför att hoppas, att det kulturella närmande, som för närvarande äger rum mellan de bägge länderna Lettland och Sverige skall underlätta och möjliggöra ett snart lösande av alla de frågor, som äro förknippade med uttrycket ”Svenskminnen i Lettland”.

(Harry Wallin, 1931)

Samma ämne:

Runö

Kategorier:Textarkivet

Märkt som:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s