Textarkivet

Lennart Torstensson (1603-1651)

Lennart Torstensson (skrev sig alltid Linnardt Torstenson), grefve af Ortala, en av sin samtids mest lysande fältherrar, född 17 augusti 1603 på Forstena i Västergötland, död 7 april 1651 i Stockholm, var son till ståthållaren på Älfsborgs slott Torsten Lennartsson samt brorson till den tappre fältöversten Anders Lennartsson (se Forstenasläkten). Han tillhörde en av hertig Karl hårdt förföljd familj, hvilket dock ej hindrade sonen att under efterträdarna stiga till rikets högsta värdigheter. Då hans föräldrar av Karl IX drivits i landsflykt, lämnades Torstensson redan som späd åt anhöriga, som gav honom omsorgsfull vård. Vid 15 år anställdes han som kammarpage hos Gustaf II Adolf, vilken fann behag i hans hurtiga väsen, och han fick sålunda tillfälle att åtfölja konungen på hans fälttåg till Livland, hvarest han bl. a. bevistade Rigas erövring 1621. 

Lennart Torstensson

Vid 20 års ålder gjorde han den sedvanliga resan i främmande länder, vilken på den tiden ansågs nödvändig som avslutning på unga adelsmäns uppfostran, men skyndade därefter tillbaka till konungen och krigstjänsten. Som fänrik vid livfanan deltog han i Gustaf Adolfs sista lysande vapenbragd i Livland, slaget vid Wallhof, i januari 1626. Under den period av Gustaf Adolfs krigshistoria, som betecknas av de preussiska fälttågen (1626–29), erhöll Torstensson sin egentliga krigiska utbildning och förbereddes för den stora roll han sedermera skulle komma att spela i Tyskland. 1628 blev han överstelöjtnant vid G. Horns norrländska storregemente och 1629 chef för det därur utbrutna Hälsinge regemente. 

Ett slags slutpunkt på detta hans utvecklingsskede var hans utnämning 1630 till överste för artilleriet, ett vapen, för vilket Gustaf Adolfs och Torstenssons tid bildar en ny epok. Det är allmänt bekant, hur artilleriets nya organisation var en bestämmande faktor vid Gustaf Adolfs segrar. Det var under Torstenssons ledning och tillsyn de nya förändringarna skedde. I spetsen för artilleriet bidrog Torstensson också väsentligen till segrarna vid Breitenfeld (1631) och Lech (1632) samt vid en mängd fästningars intagande. 1632 utnämndes Torstensson till ”general av artilleriet”, men blev samma år strax därefter under striderna vid Alte Veste av fienden tillfångatagen och hölls till 1633 fången i ett fuktigt fängelse i Ingolstadt, där grunden lades till hans stora sjuklighet under återstoden av hans lif. Strax efter sin utväxling bidrog han till erövringen av fästningen Landsberg i Bajern, men återvände redan samma år med Gustaf Adolfs lik hem till Sverige, hvarest han 1634 utnämndes till rikstygmästare. 

Under den nu följande perioden av tyska kriget, under Johan Banérs överbefäl (1634-41), var Torstensson till en början utsedd att som J. De la Gardies närmaste man i Preussen föra befälet i det krig, som syntes hota från Polens sida. Men sedan 1635 stillestånd med Polen avslutits, kallades han åter till den tyska krigsskådeplatsen för att bistå den av fienden hårt ansatte överbefälhavaren, med vilken han i slutet av 1635 förenade sig. För de svenska vapnens från denna tid ånyo börjande framgång delar otvivelaktigt Torstensson i hög grad äran med Johan Banér. Banér och Torstensson i förening räddade under de mest förtvivlade omständigheter Sveriges ställning i Tyskland. I slaget vid Wittstock 1636, i Pommerns energiska försvar 1637 och 1638, i den segerrika framryckningen och segern vid Chemnitz samt infallet i Böhmen 1639 tog Torstensson lysande del.

1640 erhöll han emellertid för tilltagande sjuklighet permission att återvända till fäderneslandet, dit han dock ej anlände förr än våren 1641. Han ifrågasatte emellertid redan nu att för sjukdomens skull helt erhålla sitt avsked. Omedelbart efter hemkomsten utnämndes han till riksråd (april 1641). Han hade emellertid endast några veckor varit hemma, då underrättelsen kom om Banérs död. Med största motvilja övertog han nu den plats som dennes efterträdare, hvartill allmänna meningen inom regering och folk kallade honom. 31 augusti 1641 utnämndes han till fältmarskalk och generalguvernör i Pommern, men, ehuru redan tidigt segelfärdig, kvarhölls han hemma av sjukdom långt in i sept.

Torstenssons befälstid, 1641-45, utgör emellertid, såsom bekant, ett bland de mest glänsande skedena i Sveriges krigshistoria. Hans skarpa fältherreblick, hans stora skicklighet och erfarenhet i belägringskriget, hans förmåga att begagna fiendens felsteg och förbrylla denne genom låtsade rörelser, hans oförlikneliga snabbhet i utförande av fattade planer gjorde hans fälttåg till en oavbruten rad av lysande framgångar, oaktadt han själv för sjukdoms skull ofta måste låta bära sig på bår. Hans krämpor voro under de år han förde befälet så överväldigande, att han gång på gång begärde avsked. 1643 skref han till Axel Oxenstierna: ”När jag understundom bliver så, att jag kan för nöds skull sitta en timme eller några på hästen, dock med stort besvär, så är jag intet mäktig med någon hand regera hästen, så att jag mången gång av otålighet önskar mig hällre döden än livet”.

1642 års fälttåg förde honom genom Brandenburg och Schlesien in i Mähren, där den ena fästningen föll efter den andra, främst bland dem Olmütz. För att ej av de kejserlige bli avskuren från återtåget gick han emellertid tillbaka till Sachsen och levererade 23 okt. 1642 slaget vid Breitenfeld, där hela den fientliga hären blev så gott som uppriven. Sedan han därefter intagit Leipzig och låtit armén vila i vinterkvarter vid Elbe, ryckte han på våren 1643 ånyo in i Mähren, undsatte garnisonen i Olmütz, men ilade helt oväntat på regeringens befallning mot Danmark. Den utomordentliga säkerhet och snabbhet, med vilka han utförde den av regeringen åsyftade diversionen mot denna makt i Jylland, på samma gång den angreps med all kraft från svenska sidan, bestämde väsentligen krigets utgång. Visserligen hotades Torstenssons armé genom den kejserlige generalen Gallas ett ögonblick med att innestängas på jylländska halvön, men den fientlige överbefälhavarens oskicklighet och Torstenssons kloka anordningar räddade honom. På eftersommaren 1644 tågade han åter till Tyskland, överföll och förstörde i spetsen för sitt rytteri det fientliga kavalleriet mellan Niemeck och Jüterbogk (23 nov.) samt stod i början av 1645 åter i ett kejserligt arvland, Böhmen.

Den lysande segern vid Jankow 6 mars 1645 öppnade för honom vägen till Wien. Ehuru ena brohuvudet å Donaubryggan föll i hans händer, kunde han dock ej, hindrad av pest och andra vidriga omständigheter, framtränga längre, utan måste småningom draga sig till Mähren, där den långa och fåfänga belägringen av Brünn 23 april-13 aug. satte en gräns för framgångarna.

Efter att småningom ha dragit sig tillbaka till Sachsen lämnade han, då hans egen sjuklighet alltmer tog överhanden, slutligen armén (i dec. 1645) samt återvände till Sverige senhösten 1646. Efter hemkomsten mottogs han av Kristina med de största ynnestbevis. 5 febr. 1647 upphöjdes han i friherrligt och grevligt stånd med Virestad (i Småland) till friherreskap samt Ortala till grefskap.

Under det sista skedet av sitt liv, 1648-51, innehade Torstensson den viktiga posten som generalguvernör över gränsprovinserna Västergötland, Dal, Värmland och Halland. Hans brevväxling och andra skrivelser från denna tid, i Riksarkivet ännu bevarade, vittna om den livliga fredliga verksamhet han under dessa sista år utvecklade. Hans Bref till Rikskansleren A. Oxenstierna, omfattande åren 1634-49, utgavs 1897 av Vitt. hist. o. ant. akad. genom P. Sondén (i ”Rikskansleren A. Oxenstiernas skrifter och brefvexling. Senare afd.”, bd 8).

Torstensson var en fint bildad samt för sitt ädla väsen och sin humanitet i hög grad älskvärd personlighet. Han ligger begraven i Riddarholmskyrkan. Om Torstenssons hus i Stockholm se Arvfurstens palats. 

(Från Nordisk familjebok, Uggleupplagan, 1919)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s