Textarkivet

Johan Fredrik Höckert (1826-1866)

Johan Fredrik Höckert, målare, född 26 aug. 1826 i Jönköping, död 16 sept. 1866 i Göteborg, började tolv år gammal teckna för J. J. Ringdahl i Stockholm, studerade 1844–45 vid konstakademien, gjorde studieresor i Sverige i sällskap med sin äldre kamrat Boklund och följde honom 1846 till München. Först där fick han undervisning i målning, studerade även levande modell och försökte sig med genremotiv (Två banditer, som dela rovet, 1849). Samma år. återkom han hem, gjorde en studieresa i Lappland och for så till Paris 1851. Där påverkad av en tysk kamrat, Max Hess, tog han itu med ett historiskt motiv, Drottning Kristina befaller sina drabanter att mörda Monaldeschi (1853, Göteborgs museum; färgerna ha svartnat betydligt). Den teatraliskt uppstyltade, men koloristiskt effektfulla målningen erhöll mention honorable på salongen nämnda år. Sedan Höckert utställt tavlan i Sverige, blev han agré vid akademien, som även tillerkände honom resestipendium. 

johan-fredrik-hockert

Johan Fredrik Höckert

På nyåret 1854 återvände han till Paris och målade nu med ledning av ett av sina utkast från Lappland den stora tavlan Gudstjänst i ett lappkapell, som belönades med första klassens medalj på världsutställningen 1855. Höckerts förhoppning, att svenska staten skulle inköpa tavlan, gick om intet – ett konstverk, som ej var hemsänt till påseende, ansågs ej kunna inköpas – varpå Höckert 1856 sålde tavlan till franska regeringen (den finns på museet i Lille). Höckert gjorde nu en tur till Nederländerna och studerade Rembrandt, målade samma år Det inre av en lappkåta, som erhöll en af hedersplatserna på salongen 1857, hemsändes året därpå och inköptes för Nationalmuseum. Andra målningar från dessa år är En scen från lappmarken och Hemkomst från jakten (såld till England). 1858 återvände Höckert till hemlandet och blev nu vice professor vid akademien, vars ledamot han var sedan 1856. 

Hemma målade han lapplandsmotivet Brudfärd på Hornavan (1858, Nationalmuseum), en målning, som med fint uppfattad naturstämning, brett behandlingssätt och blond ton visar ett annat målarlynne än hans föregående arbeten. Han besökte Dalarna samma år och målade sedan flera motiv därifrån: Dalkulla bärande sitt barn till dopet, Rättvikskulla vid spiseln (1860, Göteborgs museum), Höskörd vid Siljan (såld till England), Gustaf Vasa räddas av Tomte Matts’ hustru (1860, i Utmelandsmonumentet). 1861–62 reste Höckert till Spanien, Tunisien och Italien och hem över London, där han var biträdande kommissarie vid världsutställningens svenska konstavdelning. Från 1862 är porträtt av bejen i Tunis (Gripsholm), året förut hade han målat Karl XV i frimurardräkt (Ulriksdal). 

Hemkommen började han sin stora målning Stockholms slotts brand den 7 maj 1697 (skisser i teckning och i olja på Göteborgs museum). Hans intresse delades likväl under de följande åren mellan detta storverk och annan sysselsättning. Han blev ord. professor vid akademien 1864, lämnade teckningar (även politiska karikatyrer) till ”Ny illustrerad tidning”, var konstnärligt biträde åt kungliga teaterns direktion och upptogs dessutom i för hans arbete störande grad av stockholmskt sällskapsliv. Han målade också på denna tid några smärre tavlor, kostymstycket Bellman i Sergels ateljé (1864), Gudmors besök (Dalmotiv, 1866), Svensk krigare från 1600-talet (i statens ego, deponerad i Uppsala universitetshus), Dans i Delsbo (1865, ofullbordad, Nationalmuseum). På utställningen i Stockholm 1866 var Höckert på ett glänsande sätt representerad, i främsta rummet av ”Lappgudstjänsten”, som franska staten utlånat, och av ”Slottsbranden” (se plansch), som konstnären själv ej ansåg fullt avslutad – han hade ämnat göra smärre ändringar på figurerna. Tavlans ofullbordade skick blev orsak till, att statens inköpsnämnd – likväl med ringa majoritet – avböjde dess förvärvande för Nationalmuseum. Mästaren erhöll likväl en av utställningens sex guldmedaljer. ”Slottsbranden” blev 1883 med sammanskjutna medel inköpt från Höckerts arvvingar och skänkt till Nationalmuseum. Höckert är därstädes och på Göteborgs museum representerad även av intressanta teckningar. – Nationalmuseum äger ett 30-tal storstilade figurstudier till ”Slottsbranden”, Lappkåtan m. fl. 

Höckert var sin tids ypperste svenske målare. Han var först och sist färgkonstnär, en spirituell virtuos i det måleriska föredraget. Hans bästa verk ha en gyllene kolorit och ett raffinerat behandlingssätt, sådant ingen av hans samtida bland landsmännen ägde. ”Slottsbranden” är i koloristisk hållning ett av det svenska måleriets mest geniala verk. Det är som målning det intresserar, som historisk skildring har det däremot mindre att säga. Höckert var ingen djup natur, de porträtt han utförde är tämligen svaga, och då han valde historiska ämnen, upptogs han uteslutande av deras måleriska möjligheter. I hans lapplandstavlor spelar framställandet av folkkaraktären ingen roll. Lappgudstjänsten karakteriserades av franska kritiker som fransk konst – påverkad av Delacroix och Couture –, den var målad med ledning av ett par små skisser, som summariskt angav totaleffekten, och efter parismodeller, iklädda lappdräkter. Han är företrädesvis lyriker, hans mest omedelbara målningar ha vid sidan av utförandets raffinemang en färgernas och stämningens lyrik, som är äkta och betagande (exempelvis Kullan vid spiseln och Den lappländska brudfärden). Hans betydelse blev den, att han lärde sina landsmän, att färgens uppgift i en målning ej endast är att kolorera teckningen. Jfr G. Nordensvan, ”Svensk konst och svenska konstnärer” (1892) och H. Wieselgrens text till Sveriges allmänna konstförenings årsskrift 1899. 

(Från Nordisk familjebok, Uggleupplagan)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s