Textarkivet

Mårten Eskil Winge (1825-1896)

Mårten Eskil Winge, målare, född 21 september 1825 i Stockholm, död 22 april 1896 i Enköping. Son till Isak Martin Winge, född 1793. Mårten blev student i Uppsala 1846 och därefter lärling hos målarmästaren E. Wallander (konstnären J. V. Wallanders fader). 1847 blev han elev vid i konstakademien, innehade under elevtiden samtidigt en e. o. befattning vid postverket, idkade porträttmålning för sin utkomst och gjorde sig bemärkt genom tecknade kompositioner med motiv ur den nordiska fornsagan, som sysselsatte hans fantasi redan under barnaåren. Kronprins Karl lät honom teckna illustrationer till några av sina fornnordiska dikter.

1856 blef Winge en av de förste lärjungarna i den av Boklund nämnda år inrättade målarskolan, vann 1857 akademiens kungliga medalj för prisämnet Karl X Gustaf vid Axel Oxenstiernas dödsbädd, reste med statsstipendium samma år till Düsseldorf och därifrån till Paris, där han någon tid målade på Coutures ateljé, kopierade Kubens’ ”De tre konungarna inför Kristusbarnet” i Louvre och utförde Kraka före sitt besök hos Ragnar Lodbrok. 1859 begav han sig till Rom. Där utfördes Simson i fängelset, en ny Kraka (1862, inköptes av Karl XV) och den väldiga målningen Loke och Sigyn (1863), där han gav ett storslaget uttryck åt Lokes. titaniska trots (båda dessa i Nationalmuseum).

marten-eskil-winge-T1

Mårten Eskil Winge

Winge återvände till Stockholm 1863. Han fullbordade 1866 Ingeborg väntande Hjalmars återkomst (Göteborgs museum) och samma år Hjalmars avsked av Orvar Odd efter striden på Samsö (inköpt av Karl XV, som målat landskapet i tavlan, nu i Vänersborgs museum; en i färgverkan intressant skiss finns i Nationalmuseum). 1868 målade han Olof Tryggvesson och Sigrid Storråda i Konghäll (likaså inköpt av Karl XV, i Örebro museum), och 1872 fullbordades Tors strid med jättarna (utförd på beställning av konungen, Nationalmuseum). Winges mest populära verk. Han påbörjade sedan en målning i ännu större format, Asarnas invandring i Sverige, och deras möte en solig vårdag i en björkhage med landets urinvånare, åt vilka främlingarna erbjuda vapen, smiden och smycken. Denna tavla blev emellertid aldrig fullt avslutad. En mindre målning med fornnordiskt motiv var Signe påtänder sin jungfrubur (1876). Flera andra ämnen ur den gamla nordiska myten och fornhistorien stannade vid kartongteckning Långt senare deltog Winge i tävlan om väggmålningar för trapphuset i Nationalmuseum och vann 1889 ett 2:a pris för skisserna Efter slaget vid Fyrisvall och Erik den heliges relikskrin bäres omkring Uppsala domkyrka (Nationalmuseum). 

marten-eskil-winge-T2

Tors strid med jättarna, oljemålning av Winge.

Till den gammalnordiska motivkretsen får man ock räkna flera havs- och strandmotiv med vikingaflottor under segel eller strandade skepp. I Sanders Edda-upplaga deltog han som tecknare. Winge målade även flera altartavlor, bland dem 2 i Malmö, Uppståndelsen med Petrus och Johannes som sidostycken (i Caroli kyrka 1880) och Förklaringen med Johannes döparen och Paulus (i Pauli kyrka 1882). På ett helt annat område var han inne i några dekorativa kompositioner med allegoriska barngrupper. De fyra årstiderna (medaljonger, takmålningar i Kulla-Gunnarstorps slott 1874) samt tio barnmotìv, målade av Winge och hans hustru i Bolinderska huset i Stockholm 1881. 

I sitt släktled av svenska målare var Winge en av de få, som visade monumentala ansatser. Han förde ”den götiska skolan” till dess relativa höjdpunkt, antagligen även till dess slutpunkt. Med ungdomlig hänförelse brottades han oförskräckt med stora ämnen. Fantasien kunde föra honom längre, än vingarna bar, men den var dock full av tro och djärvhet. ”Det är i framställningen av den häftiga affekten, som Winge äger kanske sin största styrka såsom konstnär. Tre av hans mest monumentala gestalter, Loke, Olof Tryggvesson och Tor, befinner sig i ett tillstånd av utomordentlig förbittring och vrede, och Winge har förstått att ge en fullt konstnärlig och nobel form åt de kraftiga uttrycken härför. Karakteristiskt är ju också, att bränningen är det naturmotiv, som livligast slår an på honom. Den manliga gestalten har städse lyckats bättre för honom än den kvinnliga; hans kvinnotyp är stundom rent konventionell. En svag punkt i hans konstnärskap är färgen, som ofta är tung och  brunaktig, men den kraft och det patos, som finnas i hans skapelser, äro tillräckliga att skänka dem konstnärligt värde” (K. Wåhlin). Winge blev 1864 ledamot av konstakademien, 1865 vice professor och var 1867-90 lärare i teckning i antikskolan. Konstakademien äger hans självporträtt (1896). 

(Från Nordisk familjebok, Uggleupplagan)

Kategorier:Textarkivet

Märkt som:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s