Textarkivet

Johan Niklas Byström (1783-1848)

Johan Niklas Byström, bildhuggare, född 18 december 1783 i Filipstad. Han var son till en köpman, var någon tid handelsbiträde och sysslade på lediga stunder med sigillgravyr. När han vid faderns död ärvt en liten förmögenhet, reste han 1803 till Stockholm, där han började sina studier på konstakademien. 

Johan-niklas-bystrom-T

Johan Niklas Byström

1809 vann Byström akademiens stora pris, åtföljt av ett resestipendium, och i juni 1810 begav han sig till Rom. Redan ett av de första marmorarbeten, som han utförde därstädes, nämligen Den liggande backantinnan (i halv kroppsstorlek), med vilket han även grundade sitt rykte, visade den antikiserande riktningen av hans konstnärskap. Detta verk, som han två gånger reproducerade (ett exemplar i Uppsala universitets museum), ankom till Stockholm 1814. Två år därefter inträffade konstnären själv, medförande fyra marmorstatyer: en Pandora, en Hygiea, en Nymf och en Mars, på vilken huvudet ännu ej var hugget. Kronprinsen Karl Johan köpte dessa arbeten, bland hvilka det sistnämnda, vars huvud Byström i största hemlighet gav Karl Johans drag, sedermera blef såsom gåva införlivad med Skoklosters samlingar. 

Under sin vistelse i Stockholm 1816 utnämndes Byström till vice professor vid konstakademien, men återvände samma år till Rom, med beställning på statyer av Karl X, Karl XI och Karl XII. 1821 gjorde han ett nytt besök i Stockholm, och när han på hösten samma år reste tillbaka till Rom, tog han vägen över England och Paris. Många verk från denna hans blomstringsperiod (1816-29) stannade i utlandet, men ännu flera gick till Sverige, där han hade goda kunder såväl i konungen som i flera af tidens magnater. Bland arbeten, som hitkom, må nämnas Venus och Amor (på Säfstaholm), Badande flicka samt Den sofvande Juno med Herkulesbarnet vid bröstet (Stockholms slott; en 1818 utförd reproduktion finnes i nationalmuseum). 1829 återkom Byström till Stockholm och fullbordade där bl. a. de tre Karlarna (statyer i marmor; Karl XI i Stockholms slott, Karl X och Karl XII i artillerimuseet). Sistnämnda år uppsattes hans Bellmans byst (av brons) på Djurgården och Linnés sittande staty (marmor) i Uppsala botaniska trädgårds orangeribyggnad. Vid denna tid utförde Byström även Harmonien och en altardekoration för Linköpings domkyrka (1830-31), som framställer Frälsaren jämte Tron, Hoppet, Kärleken. (Gipserna i Skeppsholmskyrkan i Stockholm är andra exemplar av samma konstverk.) 1832 blev han ordinarie professor vid konstakademien, men återvände samma år till Italien. Under de närmast följande somrarna vistades han för det mesta i Carrara, där han hade eget hus och ett eget, vinstgivande marmorbrott. Där mejslade han bl. a. statyerna Gustaf II Adolf och Karl XIV Johan (båda i rikssalen på Stockholms slott) samt lät utföra en mängd arkitekturdetaljer, kandelabrar, vaser m. m., vilka han vid sin återkomst till Sverige 1838 sålde till konungen. I Stockholm dröjde han den gången till 1844, då han av sin försvagade hälsa tvangs att återvända till Rom. Där var han sysselsatt med en större grupp, ”Kärleken, omgifven af unga kvinnor af olika karaktärer”, då döden överraskade honom 13 mars 1848. 

Sergel hoppades att i Byström få hälsa sin överman. Visserligen gick ej denna spådom i fullbordan, men Byström förvärvade likväl en framstående plats bland svenska konstnärer. Den antikiserande riktning, som behärskade konsten vid tiden för Byströms ankomst till Rom, blev bestämmande för hans utveckling, och det till den grad, att han sällan begagnade den levande naturen för annat än själva motivet. I detaljstudiet var för det mesta antiken hans enda vägvisare. Med sitt företrädesvis på den yttre uppenbarelsen fästa sinne kände han sig bäst hemmastadd i återgivandet a den kvinnliga skönheten, han visade sig därjämte lycklig i framställandet av backantisk levnadslust och barnslig skälmaktighet. Hans manliga figurer äro jämförelsevis få och underlägsna de kvinnliga. 

Hans arbeten äro av mycket olika värde. De bästa äro i allmänhet de, som utfördes före 1830. I marmorbehandlingen ägde han mycken skicklighet. Antalet av hans verk är förvånande stort. Utom ovan uppräknade arbeten må av hans marmorverk nämnas: Amor, som lånat Bacchus’ attribut, Oskulden (flicka med två duvor), Hero (två grupper med olika motiv), Amor och Hymen, Bacchus-byst, Ariadne-byst (kanske rättare Bacchus-byst; kopia efter antiken), Ung kvinna – alla dessa i Stockholms nationalmuseum -, vidare Venus, Hebe (på Stockholms slott), Karl XIII (staty i romersk fältherredräkt, skänktes av drottning Josefina till kungl. flottan, uppställdes 1902 i Karlskrona), Danserska, Euterpe, Badande flicka (flera motiv; en hittills i Byströms villa), Venus (i polykromi), Segern, Hoppet (alla tre hittills i Byströms villa), Flora (i Gripsholms slottspark), Karl XIV Johan (i nationalmuseum), Karl XV som barn, Oskar I, Josefina, M. Brahe (de tre sistnämnda hittills i Byströms villa); monument över S. af Ugglas (på Forsmarks bruk i Uppland), K. Kr. Arfvedson (i Stockholms storkyrka) och G. F. Gyllenborg (i Klara kyrka). – En serie av Byströms förnämsta arbeten började utgivas 1849 i litografiska avbildningar av J. Cardon (med text), men endast sex planscher jämte konstnärens porträtt (efter Kückler) utkomma (1849-52). 

Byström var levnadsglad, hjälpsam och i hög grad arbetsam. Han hade mycken affärsskicklighet. I Rom köpte han sig ett hus vid Augustus’ mausolé, vilket han bebodde till 1818, då han för gott pris inköpte Villa Malta, som han sedan ständigt höll öppen för en intim konstnärskrets av både skandinaver och utlänningar. Denna villa sålde han 1828 till konungen av Bayern och byggde sig i stället ett nytt hus på sin förra tomt, men avyttrade även detta, så snart det blivit färdigt. Enligt en trovärdig uppgift var det på formlig beställning av Karl XIV Johan, som han 1839-44 på Djurgården vid Stockholm uppförde den byggnad, vilken sedan blivit känd under namnet Byströms villa. Denna kostade 120,000 rdr b:ko (180,000 kr.), ehuru marmorn togs från hans eget brott i Carrara och hemforslades med kronans fartyg. Byström modellerade själv den ornamentala skulptur och de basreliefer, som pryder villans inre. Då han efter konungens död såg sig tvungen att själv behålla villan, lät han ditflytta sina konstsamlingar och en mängd av sina arbeten. Han lär därvid ha hyst det hoppet, att staten skulle inköpa både byggnaden och konstverken och att Sveriges huvudstad sålunda skulle komma att äga någonting motsvarande vad Köpenhamn fick i det samtidigt byggda Thorvaldsens museum. Denna förhoppning gick emellertid om intet. När samlingarna 1853 såldes på auktion, innehöll de ej mindre än 156 originalarbeten av Byström själv. Många av dessa inropades av en herr Christie och fördes till London. Av den mer än 300 nummer starka tavelsamling Byström förvärvat i Rom inköpte efter hans död kungliga museum 35 tavlor, de flesta av italienska målare. Villan köptes 1854 av bildhuggaren Molin, innehades sedermera av grosshandlaren J. Cederlund, därefter av Hasselbackens ägare, V. Davidson, och sedan 1865 av juveleraren Hammer, som där lät inrymma största delen av sina mycket betydande samlingar. 1905 har villan inköpts av prins Karl. 

(Från Nordisk familjebok, Uggleupplagan)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s