Olika ämnen

Carl Gustaf Qvarnström (1810-1867)

Carl Gustaf Qvarnström, bildhuggare, föddes i Stockholm d. 23 Mars 1810 och uppväxte i stort armod samt blev vid elva års ålder kypargosse på en källare. Hans anlag för teckning gjorde, att han fick tillstånd att besöka konstakademiens principskola, och han övade sig så, att hans små svartkritsporträtt av de kungliga personerna genom en hans gynnare fick god avsättning. Vid faderns död, 1823, åtog sig klädeskramhandlanden G. Westlind den värnlöse gossen, och genom hans bedrivande fördes denne på fullt allvar in på konstnärsbanan samt erhöll understöd och hjälp från flera håll. 1824 uppträdde Q. första gången vid akademiens utställning med några ritningar, kom snart därefter upp i antik- och modellskolan samt åtnjöt handledning av Hasselgren. Efter dennes död blev han elev av Westin och vann 1829 en medalj för prisämnet Epaminondas’ död (i enskild ego i Stockholm) samt uppvisade även två andra originaltavlor i olja: Frithiofs lycka och Ingeborgs klagan. Dessa tre och ett par landskap (ett i statens samlingar) samt några kopior blev dock hela frukten av hans målning; ty när Byström 1829 hemkom från Italien, fick Qvarnström inträde på dennes atelier och hade därmed funnit sin rätta livsuppgift. Redan hans första försök, en Skjutande Amor, fick pris, och 1831 vann han för gruppen Nessus och Deianira ett större skulpturstipendium, varpå 1834 följde kallelsen till agré och uppdraget att modellera fyra figurer för nischerna i Stockholms slotts norra valv. Redan samma år utställde han den första av dessa, Vintern, i utkast. Från samma tid härrörde en eller annan mindre komposition samt några litografier, och därjämte inhämtade han med iver de bokliga kunskaper, som han ej i sin tidigaste ungdom medhunnit att förvärva. 

1835 vann han kungliga medaljen och nämndes i början av 1836 till akademiens resepensionär. Färden ställdes såsom vanligt den tiden till Rom, där han i Fogelberg erhöll en beprövad ledare i sina studier samt även rönte inverkan av Bertel Thorvaldsen och Tenerani. Hans vistande i Italien varade i sex år, under vilka han mestadels uppehöll sig i Rom. I slutet af 1839 hemsände Qvarnström nio arbeten, nämligen de fyra Årstiderna (for slottet) samt fem basreliefer: Nattens och Dagens stunder, vilka lära väckt uppmärksamhet i Rom och även lovordades av den svenska granskningen, när de sent omsider (1843) utställdes i akademien. Qvarnström var då redan ledamot av denna (1842) och blev kort därpå vice professor (1843). En halvt kolossal staty, Uller (1841, akademiska föreningen i Lund), som utställdes vid samma tillfälle som nyssnämnda arbeten, visade honom som en värdig efterföljare av Fogelberg. Dessutom lovade några statyetter av historiska personer, att konstnären ej heller skulle hålla sig fjärran från denna art av skulpturen. Samma år utförde han stoden Idun (i Högre lärarinneseminariet), men ägnade sig för övrigt åt utarbetandet av skisser samt av allegoriska frånsidor till medaljer, en konstart, som han utvecklat till en hög grad af fulländning, ”och i vilken han under årens lopp biträddes af de skickligaste utförande händer, delvis bildade under hans ledning, en P. H. Lundgren, en Lea Ahlborn. en Edv. Ericsson”. – 

Carl Gustaf Qvarnströms porträtt av Fredrika Bremer i gips är daterat 1866, året efter hennes död. Sannolikt är det gjort efter fotografi och var troligen avsett att utföras i ett mer beständigt material. Qvarnström avled själv året därpå och hann inte hugga porträttet i marmor. Han var liksom Bremer viktig för kvinnosaken. Under Qvarnströms tid som direktör på Konstakademien inrättades den första avdelningen för kvinnor 1864.

1846 erhöll Qvarnström beställning på sex allegoriska figurer för fasaden å Göteborgs börsbyggnad. De fulländades 1847. Följande år utförde han fyra kolossala figurer för huvudfasaden å konstakademiens hus samt utställde en mindre porträttstaty af E. Tegnér, vilken ledde till att beställningen av skaldens minnesstod i Lund 1849 tillföll Qvarnström. I Juni 1850 var modellen färdig; gjutningen skedde hos den berömde F. Miller i München. Samma år for Qvarnström till Paris för att där idka konststudier. Vistelsen därstädes gav upphov åt gruppen Hvilan i öcknen (1851) och Den neapolitanske fiskaregossen (1852, Nationalmuseum), ett av konstnärens ytterst få marmorarbeten. I båda slöt han sig till den moderna riktning inom plastiken, vars lösen är verkligt innehåll i efter naturen studerad form. Men båda visa tillika konstnärens utmärkta skola och fina smak. Samma år utnämndes Qvarnström till professor i teckning och hemkom på kort tid. Vald till direktör för akademiens läroverk 1853, övervar han i Juni samma år Tegnérstatyns avtäckning i Lund och for därifrån till München. Det var där han modellerade stoden av Berzelius, som ävenledes göts av Miller. 

1854 på sommaren reste han till Italien, där han inlade stor förtjänst om räddandet av Fogelbergs viktigaste utkast åt Sverige. I Rom modellerade han 1855 sin grupp Flicka, överraskad i badet, och där mottog han också sin utnämning till kunglig statybildhuggare med lön och boställe. Då vidtog det lyckligaste och framgångsrikaste skedet av Qvarnströms liv, som även utmärktes af en jämförelsevis betydande alstring. 

Han utställde 1856 och 1858 Idun, bortrövad av jätten Tjasse i örnhamn (grupp), Sten Sture (statyett), ett utkast till stod över Karl XII samt De fyra elementen (relief-medaljonger). Sommaren 1858 avtäcktes Berzelius’ stod i Stockholm. Av nya beställningar må nämnas kolossalbyster af K. A. Agardh (1859, för hans gravvård i Lund), Gustaf Vasa (färdig i brons 1863, Västerås stadspark), samt Gustaf II Adolf (riddarhussalen i Stockholm). Bland hans mindre arbeten märks Natten och Dagen (basreliefer i fornnordisk dräkt, 1800). Loke och Had (grupp, 1863; Nationalmuseum), Sergel (staty i marmor) samt tre genier m. m., de båda senare för fasaden på Nationalmuseum. Slutligen avslöts 1862 kontrakt om stoden över Engelbrekt i Örebro, vilken göts i München och avtäcktes 1865. Flera utmärkelser och uppdrag tillföll honom jämväl under samma tid. Så blev han 1858 ledamot av danska konstakademien samt 1866 ordförande inom juryn för 5:te klassen vid samma års skandinaviska utställning. Under detta års förra hälft upptogs han i hög grad av bestyren för den storartade konstutställning, som akademien föranstaltade. Vid denna var han särdeles väl representerad och erhöll också varmt erkännande såsom konstnär. Men tidigare samma år träffades han av en motgång, som, efter vad som uppgives, gick honom djupt till sinnes. Han deltog nämligen i den då utlysta tävlan till en minnesstod över Karl XII med två utkast. Vid den offentliga uppvisningen av de tävlande skisserna ansågs av många Qvarnströms ena överlägsen medtävlarnas, och han själv hade gjort sig tämligen säker på majoritet inom den tillsatta juryn, på grund av flertalets otvungna uttalanden. Vid omröstningen visade likväl meningarna sig ändrade, och Molins enda utkast erhöll övervägande majoritet. En vacker upprättelse för detta tillbakasättande och ett nytt bevis på det anseende Qvarnström åtnjöt över hela Norden blev den inbjudning han erhöll af kommittén för Karl Johans ryttarstod i Kristiania att deltaga i tävlingen för densamma, vilken inbjudning utom Norge utgått endast till Bissen, Molin och honom. Men innan några vidare åtgöranden med anledning därav förekom, hade Qvarnström plötsligt bortryckts. Efter blott en timmes illamående avled han i Stockholm d. 5 Mars 1867. – Av hans många arbeten utom de ovan omtalade må ytterligare nämnas statyetter af Erik Segersäll, Birger Jarl, Magnus Ladulås, Kristina Gyllenstierna, Gustaf II Adolf, Karl X Gustaf, Karl XII (1848), Linné, gruppen Martyrerna (1866, Nationalmuseum), Fredrika Bremer (byst), basreliefmedaljongen Valkyrior föra en fallen kämpe till Valhall (konstnärens sista arbete) samt frånsidan till 13 medaljer. Åtskilliga af Qvarnströms arbeten har flerfaldigt avbildats i gips och parian samt återgivits i litografier och träsnitt. 

Qvarnström blev den förste och en av de förnämste företrädarna i Sverige av de tankar och åskådningar, vilka den moderna skulpturen söker förverkliga. Främst bland hans konsts uppgifter står för honom den historiska monumentalbilden, för vilken också hans utvecklade stilkänsla, framstående teknik och moderna riktning gjorde honom synnerligt lämpad. Stoderna af Tegnér och Engelbrekt erkännas också såsom mästerverk i både uppfattning och utförande, varemot den över Berzelius lider av en viss tyngd och brist på karaktär. 

Statyetterna visa i sin mån huru livligt konstnärens fantasi sysslade med de historiska ämnena och redan tidigt sökte form för uppgifter, vilka först en senare tid fått se lösta, eller som ännu vänta på en avgörande lösning. Mindre alsterrik blev Qvarnström i Fogelbergs fornnordiska riktning, ehuru även i det slaget betydande arbeten av honom förefinnas. Hans mästerstycke här är gruppen Loke och Had, ”full av den finaste och mest utpräglade karakteristik i kroppar, huvud och ställning” samt förträffligt komponerad. Af porträtt fick han egentligen blott utföra ett, nämligen Agardhs, som också utmärker sig genom storslagen och kraftig karaktärsteckning. Den klassiska myten har verkat på Qvarnströms konstnärskap endast under hans elevtid, varemot han flitigt och med framgång ägnade sig åt allegoriska framställningar, i synnerhet i form av basreliefer, en genre, där han med Bertel Thorvaldsen har gemensamma behag, ädelhet och en fin formkänsla, men saknar sin store föregångares naiva friskhet och geniala ursprunglighet. Slutligen må ej förbigås de genreartade, rent moderna element, som tillhöra Qvarnströms konstnärslynne, och på vilka den neapolitanske fiskaregossen utgör det mest anslående och yppersta provet. Man må beklaga, att detta verk blev nästan det enda, som konstnären fick utföra i marmor, det material, som kanske bäst ägnade sig för hans något veka, fina och mjukt stilfulla skapelser; därför stannade också flera av hans bästa arbeten vid blotta utkast. Åtskilliga af dessa förvaras nu i Nationalmuseum, några även på Göteborgs museum.

 

 

Kategorier:Olika ämnen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s