Textarkivet

Carl Gustaf Hellqvist (1851-1890)

Carl Gustaf Hellqvist, målare, född 15 december 1851 på Kungsör, död 19 november 1890 i München. Hom vid tolv års ålder, en fattig pojke, till Stockholm, där han arbetade på Ahlgrenssons teaterdekorationsateljé och 1867 erhöll tillträde till konstakademien. Den första av hans tavlor, som tilldrog sig uppmärksamhet, var Ebba Brahe vid fönsterrutan (1871).

karl-gustaf-hellqvist-T

Karl Gustaf Hellqvist

I Malmströms stil utförde han sitt nästa större arbete: Asa-Tor sårar oförvarandes sin son Svade (1873; ämnet ur ”Asarne” av Ling). Tillika tecknade han illustrationer för böcker och tidningar. Med tolkningen av akademiens prisämne Gustaf Vasa anklagar Peder Sunnanväder inför domkapitlet i Västerås (Stockholms slott) vann han kungliga medaljen 1875. Samma år begav han sig till Paris, där han uppehöll sig ett år och utförde tavlan Ludvig XI i sin lustgård (1876, Göteborgs museum). 1878-83 var han akademiens resestipendiat.

Han begav sig till München och blev elev i Pilotys mästarskola. Det första arbete han nu utförde, Gretchen i fängelset (1878), var föga lyckat, men han slog avgjort igenom med sin nästa målning Peder Sunnanväders och mäster Knuts skymfliga intåg i Stockholm 1526 (1879, Metropolitan museum i New York). Så följde Sten Sture d. y:s död (1880, Nationalmuseum), Valdemar Atterdag brandskattar Visby, som vid den internationella utställningen i Wien 1882 belönades med guldmedalj (Nationalmuseum), och Religionssamtal mellan Olaus Petri och Peder Galle (1883, likaså i statens ägo, f. n. deponerad i Kanslihuset, Stockholm). Hellqvist blev 1883 ledamot av konstakademien i Stockholm och 1885 vice professor därstädes; han utnämndes 1886 till professor vid Berlin-akademiens målarskola, nödgades 1888 taga asked på grund av sjuklighet och vårdades sedan mars 1889 på en anstalt för sinnessjuka i München.

Hellqvist målade även Luthers ankomst till Wartburg (1883), I snön (1884; Nationalgalleriet i Berlin), Gustaf Adolfs lik inskeppas i Wolgast (1885, Stockholms slott). Hus’ vandring till bålet (1887), självporträtt (1888; Uffiziernas galleri i Florens) samt smärre akvareller (några av dem på Nationalmuseum) och oljemålningar – däribland flera humoristiska munkmotiv, såsom I fastan, Munk som trädgårdsmästare (1884, Göteborgs museum), En gurmand, kostymgenrer (Alter schwede, Gamla minnen), arkitekturmotiv och även landskap. Bland några kraftiga och intressanta porträtt, som han målade, märkes det af hans svärfader, professor Thiersch sittande ute i det fria. – Hellqvists historiemålningar ge i främsta rummet tidskaraktären och äga en livlig målerisk hållning och uttrycksfulla typer. De äro ej fria från att göra intryck av teaterscener, ett genomgående drag hos den skola han slöt sig till i Tyskland. Jfr H. Wilke, ”Biographie des malers C. G. Hellqvist” (1891). 

(Från Nordisk familjebok, Uggleupplagan)

Kategorier:Textarkivet

Märkt som:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s