Olika ämnen

Olof Johan Södermark (1790-1848)

Olof Johan Södermark var militär och målare. Han föddes den 11 maj 1790 i Landskrona och avled den 15 oktober 1848 i Stockholm. 1808 blev han underlöjtnant vid Fältmätningskåren (sedermera Ingenjörkårens fältmätningsbrigad), sysselsattes en tid framåt huvudsakligen med kartritning, blev 1812 löjtnantadjutant hos general Sparre i Stralsund och följde 1813 svenska hären i Tyskland, med kaptens fullmakt. Han var närvarande vid Gross-Beeren och verksam deltagare i slaget vid Leipzig samt var även med i Holstein och vid franska gränsen. Därifrån beordrades han till stabsadjutant hos fältmarskalken von Essen, när denne i juli 1814 ryckte över norska gränsen. Vid övergången av Tistedalsälfven visade Södermark stort mod och rådighet samt blev två gånger sårad. Han fick tapperhetsmedalj, men kvarhölls länge på sjuksängen. 1816 blev han major i armén. 

Efter längre tids tjänstgöring hos riksståthållaren greve Mörner fick Södermark uppdrag att undersöka platsen för den blivande fästningen vid Vanäs, nuv. Karlsborg, och att deltaga i planerna för densamma, ett arbete, om vilket han inlade mycken förtjänst. Han utförde f. ö. flera topografiska undersökningar och kartor, var en mycket skicklig både rekognoscör och kartritare, uppgjorde förslag till Landskrona hamns försvar m. m. 1825 blev han lärare i topografi vid Krigsakademien, vilken befattning han först 1829 kom att utöva. – Alltifrån barndomen hade Södermark övat sina konstnärliga anlag. Han tecknade porträtt och även landskap. 

Efter att ha gjort sig känd bl. a. genom ett i koppar graverat porträtt av kronprinsen Oskar och genom några kopparstick till tidskr. ”Iduna” lämnade han 1824 fäderneslandet för att utbilda sig till konstnär, ehuru till en början ingalunda med full klarhet över sin kallelse. Vägen gick över Paris till Rom, dit han inbjudits av Byström. Småningom uppgick där för honom hans böjelse för måleriet, ehuru han även, under Fogelbergs och Byströms ledning, ägnade sig åt skulptur, i vilken konstart han utfört en marmormedaljong av sin fader (Nationalmuseum). Hans måleri, som till en början bestod i kopiering, utgjorde sedan försök med historiska kompositioner, men övergick snart till porträttering. 

karolina-bygler-1-T

Södermarks målning av Karolina Bygler, 1835

Till hans första arbeten i denna väg höra bilderna av tyske målaren F. Riepenhausen (1828, Nationalmuseum) och skalden Nicander (1827, Gripsholm). 1828 återvände Södermark, i sällskap med Mörner, till Stockholm. Där väckte hans fyra bilder på akademiens utställning 1829 betydligt uppseende. Bland dem ansågs i synnerhet B. von Platen som ett mästerverk. Framgången var storartad, och från denna tid eftersöktes Södermark av den högre societeten. 1831 uppträdde han med 24 porträtt, av vilka sju utförts redan i Rom. S. erkändes allmänt för Sveriges bäste samtida porträttmålare. Som ypperst av de utställda bilderna betecknades porträtten av M. G. Anckarsvärd, greve af Ugglas och grevinnan Brahe, född Koskull. 1832 reste han ånyo söderut, denna gång som akademiens pensionär. Han begav sig till München, där han knöt förbindelse med arkitekten L. Lange och landskapsmålaren Rottmann, i vars stil han utförde några landskapsförsök, jämte det han sysselsatte sig med porträtt och genremålning. I München målade han bl. a. porträtt av kronprinsessan Josefina (1833, Stockholms slott), året där förut hade han målat Karl XIV Johan och drottning Desideria (båda på Rosendal). 1833 tog han avsked ur krigstjänsten och fick överstelöjtnants titel. Hösten 1834 kom han till Rom. 1835 målade han där porträtt av Byströms väninna Karolina Bygler (Nationalmuseum), en bild, som betecknar ett avgjort framsteg, särskilt i det koloristiska. Uppfattningen av personligheten är synnerligen vacker, och porträttet har även ett betydande tidstypiskt intresse. 

1836 begav sig Södermark till London för att hjälpa sin vän Hj. Mörner, som råkat i ekonomiskt trångmål. Han tog Mörner med sig till Paris, där denne avled 1837. S. målade under två år i Paris för F. Winterhalter, ansträngde sig bl. a. med en historisk tavla med motiv från Gustaf II Adolfs levnad (den blev aldrig fullbordad), reste 1838 tillbaka till Rom och kom hem till Stockholm hösten 1841. Vid akademien hade han 1839 blivit medlem och 1840 vice professor. Bland hans arbeten under denna tid märkas porträtt av Fogelberg (1839, Konstakademien), den franske författaren Henri Beyle (1840), A. von Hartmansdorff (1843, Nationalmuseum), Fredrika Bremer (s. å., Högre lärarinneseminariet), Jenny Lind (knästycke, s. å.), Berzelius (utställd 1845; Vet. akad.). 

1844 begav han sig ännu en gång till Rom, dit hans båda lärjungar, sonen Per och Uno Troili, kort därefter anlände. Från denna tid äro Grazia (romersk modell, 1845, Nationalmuseum), ett litet porträtt av Troili och ett större av Byström (1847, båda i Konstakademien, som äger även ett äldre porträtt av Byström, från omkr. 1830, samt Södermarks självporträtt från mitten av 1840-talet). Hemkommen 1847, målade Södermark fortfarande, trots försvagad hälsa, med största flit – bland hans sista arbeten är porträttet av Jenny Lind som Norma (1848, Kungl. teatern). Några ofullbordade porträtt utfördes sedan av hans son, bland dem grevinnan Adelsvärd, född Stackelberg. 

Antalet av hans porträttmålningar och andra tavlor är, oaktadt hans stora samvetsgrannhet i utförandet, ej obetydligt. Flertalet förvaras i enskild ego. Södermark sökte med osvikligt tålamod det individuella hos sin modell och framhävde det med styrka och skärpa. Hans bästa verk präglas av förening av noggrant detaljstudium samt helgjuten, klar och ädel uppfattning av föremålet. I sina senare verk har han övervunnit de svårigheter i teckning och färg, med vilka hans tidigare försök kämpa. Aldrig skattade han åt snabbmåleri eller fabrikation. Bilderna av t. ex. Hartmansdorff och Berzelius äro sålunda nästan historiemålningar genom den levande, på en gång ärliga och ädla karakteristiken, medan bilden av Karoline Bygler präglas av denna sanningskära idealuppfattning, som skådar genom tillfälligheter och småsaker, utan att förlora synen för det väsentliga i den yttre företeelsen. 

Södermarks genrebilder äro, med få undantag, likaledes porträtt, ehuru med en starkare, efter de gamle mästarna skolad idealisering. I färgen och målningssättet ha de en elegans, som någon gång förefaller litet tom och konventionell, påverkad av Winterhalters befryndade konst. Många av Södermarks bilder är litograferade av J. och O. Cardon, Troili, hans son m. fl. Jfr Looström, ”O. J. Södermark, hans lif och verk” (1879). –

(Från Nordisk familjebok, Uggleupplagan)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s