Olika ämnen

Sweriges Rikes Krigs-Articlar, 1755

Thesse af Kongl. Maj:ts och Riksens Lag-Commission utarbetade nya Krigs-Articlar, komma at wid nästa Riksdag til Öfwerseende och stadfästande företagas, och warda nu efter Kongl. Maj:ts befallning igenom Trycket utgifne, på thet hwar och en kan förut gjöra sig om theras innehåll underrättad. Dock må icke någor Domare sig therefter i dömande rätta, förr än the behörigen gillade och stadfäste warda. Härmed påminnes ock, at thet som hörer til Reglementet, samt särskildta Instructioner och författningar, icke kunnat här införas, ej heller Oeconomie mål, the ther efter förefallande omständigheter, förändring underkastade är.

Tit. I

Om Guds sanna Dyrkan, försmädelse mot Gud, Hans Ord och Sacramenten.

Art. 1.

Emedan alt Folk bör känna Gud, såsom han sig uti sitt heliga ord uppenbarat och kungjordt, samt honom Dyrka; Ty skal härmed alt af-guderi förbudit wara, och ej någor af-gudadyrkare, trulkarl eller Wapndöfware i lägret, eller ibland Wårt Krigsfolk liden warda; Och skal then, som af upsåt med ord eller skrifter, lastar och smädar Gud, hans heliga Ord och Sacramenten, mista lifwet. Sker thet obetänkt och af hastighet, och ångrar han sig, böte hundrade Daler, och afbedje sitt brott offenteliga i Församlingen. Gjör han thet annan gång, böte dubbelt. Then ej orkar böta, plichte med kroppen, efter thy, som i allmänna Lagen och Straffbalken utsatt är.

Art. 2.

Hwar som brukar truldom, och skadar annan til kropp eller egendom, och warder med fulla skäl thertil wunnen, miste lifwet. Får någor död theraf, tå skal man steglas, kona halshuggas och i båle brännas. Hafwer man låtit trulkarl thet gjöra, eller hulpit til at then gjerning fullkomma, ware lag samma. Then som far med spådom, signeri eller annor widskepelse, böte första gången tijo Daler, eller mera, til fyratijo Daler, och andra gången dubbelt. Söker någor råd eller bot hos signare eller spåmän, böte Fem Daler, eller mera, til tiugu Daler, som brottet är til, eller plichte med fängelse wid watn och bröd.

Art. 3.

Gjör någor gäckeri med Gudstjensten, Guds Ord och Sacramenten af lättsinnighet, böte Femtio Daler.

Art. 4.

Brister någor ut i eder och swordom wid Gudstjensten, böte fyratijo Daler, eller plichte med fängelse wid watn och bröd. Gjör thet någor in för Rätten, ware bot hälften mindre. Sker thet af öfwerdåd eller elak wana, i lägret, eller offenteliga på almänna gator, eller i samqwäm på krog eller källare, böte Fem Daler hwar gång han therföre Lagföres. War han ock tå drucken, plichte therföre särskilt. Swär någor eljest af hastighet och lättsinnighet, böte En Daler, och then som warder thermed tredje gången eller oftare funnen, böte Fem Daler. Af thessa böter gånge hälften til angifwaren, och hälften til Krigs hospitalet. Swär någor uti tjenstgjörandet, böte til Fattigbössan, eller bäre Mousqetter eller Carabiner I Regementets åsyn, tå Chorum hålles. Gjör någor mened, plichte Fyratijo Daler til Krigs hospitalet, och ware Ärelös.

Tit. II.

Om Gudstjensten, Predikan och Chorum.

Art. 5.

På thet en sann Gudsfruchtan uti Krigs Folkets hjertan inplantas måtte; Så wele Wi, at hwar morgon och afton skal Chorum hållas i lägret, samt Predikan alla Högtids Dagar, hwar Söndag, och ther så ske kan, en gång hwar weka, när ej Helgedag i wekan infaller. Wid Predikan och Chorum skola alle, både Officerare och Gemene tilstädes wara.

Art. 6.

Medan bönerne läsas, så förr som efter Predikan, och wid Chorum, skola alle falla på knä.

Art. 7.

När Prest ej är wid någon Commendering, utser Befälhafwaren någon annan som bön förrättar, samt läser morgon eller aftonbönerna, tå ock en Psalm siunges.

Art. 8.

Försummar Prest utan laga förfall at hålla Predikan eller Chorum; böte hwar gång, när Predikan försummas, twå månaders, och tå Chorum försummas, en Månads lön, eller hwad theremot swarar, til Krigs hospitalet; Men warder han af then som Commenderar, utan orsak hindrad, tå lägge han böterna ut, som hindrade.

Art. 9.

Öfwer- eller Under-Officerare som utan laga förfall försummar Predikan eller Chorum, sitte en dag i fängelse. Sker thet flera gånger, ökes straffet med en dag hwarje gång. Är thet Gemen, bäre första och andra gången Mousquetter eller Carabiner. Sker thet tredje gången, eller oftare, slutes i järn, eller straffes med Påla.

Art. 10.

Är Prest drucken, när Predikan eller Chorum af honom hålles, eller han eljest sina Presterliga sysslor förrättar, miste tjensten.

Art. 11.

Gjör någor wid Gudstjensten oljud och förargelse, böte tjugu fem Daler, eller i brist af botum straffes med Åtta dagars fängelse wid watn och bröd, eller Nijo par spö. War han tå drucken, ehuru han ej oljud eller förargelse gjordt, plichte som nu är sagt. Men om han warit drucken, och tillika gjordt oljud eller förargelse; warde thet utsatte straffet fördubblat.

Art. 12.

Sedan tekn til Predikan eller Chorum Gifwit är, böra alle Marquetenter, eller the som hafwa något at sälja, med theras handels idkande innehålla, och ej något öhl, win, brännwin, hwarjehanda andra drycker eller waror, uttappa eller sälja, medan Predikan eller Chorum hålles. Warder någor thermed funnen, böte hundrade Daler, til tweskiftes, hälften til Krigs hospitalet, och then andra hälften delas emellan angifwaren, och General Gevaldigern.

Art. 13.

Under Predikan och Gudstjensten skal med Gästabud och alt yppigt lefwerne innehållas; Then här emot bryter, och Gästabudet anstält, sitte åtta dagar i fängelse, och then fyra dagar, som therwid Gäst warit. Men äro the gemene, straffas såsom i 9 Art. sagt är.

Art. 14.

Om alla thessa ärender bör Presten påminna, när ej något annar thet gjör, och then brottsliga angifwa för honom, som Befälet hafwer; Men wore Befälhafwaren sielf brottslig, tå för Öfwerste Befälhafwaren, som i lägret Commenderar, och ware han pliktig thet at ifra och straffa låta.

Tit. III.

Om Fält Consistorio, Fält Presters förordnande, samt theras kall och embete.

Art. 15.

Wid Arméen skal ett Consortium wara, ther Wår älste Hof Predikanr när Wi tilstädes äre, præsiderar, eller i Wår frånwaro then Wi til Fält-Superintendens eller Fält Probst, förordne, och hafwa til Bisittjare Regements Prester i Arméen. Thetta Consistorium äger mach och rättighet at uptaga och afgiöra alla Consistorial saker, som ibland Krigsfolket förefalla.

Art. 16.

Alla Preseter wid Regementerna wele Wi förordna, sedan the af Consistorio i thet Stift ther Regementet är hemma, blifwit på sätt som särskilt stadgat är, förhörde, och om sin skickelighet wittnesbörd fått, samt Öfwerstarne ther efter til Oss gifwit förslag in.

Art. 17.

Förser Krigs Prest sig uti Embetet, i sådana mål, som läran angå, eller eljest til Consistorium höra; warde ther tiltald och Lagliga ansedd, efter sakens beskaffenhet, och therom utgångna Förordningar. Förnimmes han wara felachtig i Lära och lefwerne, gifwe wederbörande Officerare thet Öfwerste Befälhafwaren tilkänna, hwilken thermed förfara låter, såsom nu är sagt, eller såsom särskilt i hwarje mål stadgat är.

Art. 18.

Gifwer ej Officerare sådant tilkänna, tå må han, som å Embetets wägnar Kära bör, eller ock någor annar, saken angifwa. Är förseelsen eller brottet allmänt kunnigt, kalle Consistorium Presten för sig, ock förfare så med saken som beskaffenheten och omständigheterne fordra.

Art. 19.

Krigs Presterne skola efter ordningen uppehålla Guds tiensten för alt Krigs folket, och med flit, waksamhet och åhuga, uti allmänna Predikningar och böner, lära ock underwisa sina åhörare uti then sanna tron och Religions Articlar, grundade i the Prophetiska och Apostoliska skrifter, samt rätt utdela och förrätta the högwärdiga Sacramenten, så ock besöka the sjuka, och fängsliga, och som oftast hålla med sina åhörare särskilt förhör, samt på alt sätt winlägga sig at föra them på Salighetens Wäg.

Art. 20.

Skulle wid någon Commendering ej Prest wara, så böra the Krigs Prester af andra Regementer, som närmast äro, för Commenderingen uppehålla Guds tjensten, besöka the sjuka, meddela Herrans högwärdiga Nattward, och i alt wälwilligt förrätta thet, som theras Embete fordrar.

Tit. IV.

Om Commendo, Respect och lydno; samt om almänna Påbuds förkunnande.

Art. 21.

Alle högre och lägre Officerare, samt Ryttare och Soldater, skola wara oss hulde, trogne redelige och upricktige män, tjenare och undersåtare, och then som Wi til Öfwerste Befälhafware för Arméen förordnat hafwe, tillika med Generaler, Öfwerstar, och alle andre Officerare wara förplicktade, med alla skyldig underdånighet erfterkomma, så wäl sielfwe, som genom sina underhafwande, alt hwad them af Oss til Wår och Rikets tjenst ålagt, budit och befalt warder; Och i fall någor wore så obetänkt och förmäten, at han med ord eller gierning, hemliga eller uppenbarliga stemplar eller sätter sig ther emot, eller therpå tadlar; han skal mista Lif, ära och gods.

Art. 22.

Thernäst böra alle, både befäl och Gemene, wara honom, som Wi til Öfwerste Befälhafware för Arméen förordne, lydige och hörsamme, uti alt thet han til Wår och Rikets tjenst gagn och nytta biuder och befaller. Sätter sig någor, eho han wara må, högre eller lägre, Officerare eller Gemen, upsåteliga emot hans befallningar och Commendo, eller ej efterkommer och förrättar thet, som til Wår och Rikets tjenst budit warder, miste lifwet. Färsummes Commendo, eller giör någor theremot utan upsåt och arga list; är thet Officerare, straffes som försummelsen är, med fängelse wid watn och bröd, eller flyttes til mindre tjenst på Wiss tid, eller at tjena sig up igen. Men om skada skier, tå skal then eftersättas. Nu kan then brotslige ej skadan gälda, warde straffet ökt som skadan är, eller miste tjensten. Är thet Gemen, straffes som saken och omständigheterne äro. 

Art. 23.

Hwar och en som wid Arméen blifwer brukad, skal hålla wår Öfwerste Befälhafware i heder och wördning, såsom then Wårt ställe företräder. Eho som honom i Wredes mode öfwerfaller med väpnad eller obewäpnad hand, miste Lifwet, äntå at han ej gitter skada giöra.

Art. 24.

Warder Öfwerste Befälhafwaren wid Arméen med smädes ord öfwerfallen, och gå the ord å ära hans, miste then som brutit, lifwet. Samma Lag ware om then, som i sällskap och sammankomster, eljest i hans när eller frånwaro åtalar och tadlar, eller illa och wrångwist uttyder the Ordres, befallningar och utslag, som han på Wåra wägnar gifwit. Brukar någor emot Öfwerste Befälhafwaren otjenliga och håniska åthäfwor, eller smädelig ord som ej å ära gå, utan äro eljest förklenlige, straffes efter omständigheterna med fängelse wid watn och bröd, flyttes til mindre tjenst, eller tjene för Gemen, eller sättes i hächte, gjöre ock offentelig afbön. Är thet Gemen, straffes som i 28. Art. stadgas. Men wil man gifwa något emot Öfwerste Befälhafvaren an, och thet bewisa, thet må ordenteliga hos Oss skie.

Art. 25.

Samma Lag ware om alla andra höga Embetsmän, som i lägret Commendera, och ther upsicht hafwa, så at hwar och en bör hedra och wörda then, som öwer honom är, och njute han af andra som under honom äro, samma rätt och förmon.

Art. 26. 

Wåre eller Öfwerste Befälhafwarens Salva Garder, leide eller beskyds bref, skola af alla i wördning hållas. Giör någor gjerning å then, ehwad han är wän eller fiende, som thet fådt, miste lifvet.

Art. 27.

Lika som alle, både Officerare och Gemene, äro skyldige at wörda och Lyda Öfwerste Befälhafaren af Arméen, och andra Generals Personer, så böra ock alle the, som under ett regemente äro, thet ware sig Befäl eller Gemene, wörda och lydiga wara sin Öfwerste, Öfwerste Lieutenant, Major, Ryttmästare eller Capitaine, och alla andra få Öfwer- som under-Officerare, samt efterkomma hwad them å Embetes wägnar til Wårt gagn och bästa budit och befalt warder, och ej giöra then som öfwer honom är, mehn eller hinder, wid straff som i 22 Art. Sagt är.

Art. 28.

Öfwerfaller någor then med hugg och slag, som öfwer honom satt är, tå något å Embetes wägnar befalles, eller honom böter eller undsäger; eller gifwer honom smädeliga ord, som å ära gå; miste lifvet. Missfirmar han honom, med håniska ord eller åthäfwor, eller brister ut emot honom eller hans ordres, i eder och swordom, eller hans befallning tadlar eller wrångwist uttyder; plichte Öfwer- eller under-Officerare med fängelse wid watn och bröd, flyttning til mindre tjenst, eller tjene för Gemen, eller sitte i fängelse, efter omständigheterna; Och then Gemene straffes therföre med Gatulopp, spö, eller annat straff. I thy fall giöre Underhafwande sitt Befäl offentelig afbön.

Art. 29.

Höter eller undsäger någor Gemen sin Fältwäbel, Sergeant, Förare, Fourier, Rustmästare, Caporal eller Rotemestare, eller på något sätt sig emot C ommando sätter, när något af them til Wår och Rikets tjenst på Embetes wägnar befalles; miste lifwet. Sker thet med håniska ord eller åthäfwor, straffes som i näst öregående Art. Sagt är.

Art. 30.

Alle Raporter och berättelser, som af Öfwer- eller Under-Officerare, eller Gemena, böra om Embetes förrättningar gjöras, skola skie hos närmaste Förman, eller then, som efter ordning i tjensten them emottaga bör. Sker annorlunda, så at någor går sin Förman förbi, til högre Befälhafware; Gjör Officerare eller Under-Officerare thet, plichte med fängelse wid watn och bröd, eller sitte i hächte, efter omständigheterna. Är thet Gemen, straffes med järn, påla, spö, eller fängelse wid watn och bröd. Tarfwar Öfwer- eller Under-Officerare ansökning gjöra, om befordran, eller i något mål som hans tjenst rörer; Gifwe thet Öfwersten tilkänna, som thet hos Oss, eller å wederbörligt sätt anmäler. Then häremot bryter, straffes som här förut sagt är. Nu wil någor öfwer sin Öfwerste klaga, gifwe tå sjelf beswärsskriften in på behörigt ställe.

Art. 31.

Lika som alle Officerare, Under-Officerare och Gemene, som under ett Regemente äro, böra lyda och wörda theras Öfwerste, Regements-Officerare samt Öfwer- och Underbefäl; så höra ock alle både Officerare, Under-Officerare och Gemene med lika lydno och wördnad, tilhanda gå Officerare samt Under-Officerare af andra Regementer, tå the them i Commendo föresatte äro. Ho som sig emot them upsätter, eller i någon måtto förbryter, straffes som förut om Befäl innom Regemente stadgat är.

Art. 32.

Jemte then wördnad och lydno, som alle Officerare, Under-Officerare och Gemene äro theras Befälhafware skyldige uti Embetet, åligger jemwäl hwar och en uti lag och samqwäm, å enskilta eller allmänna ställen, at wisa the Officerare beder och Respect, som för them hafwa företräde, ehwad the äro af samma eller annat Regemente. Gjör Officerare häremot, och är Duell ej bruten, plichte med fängelse på Wiss tid, eller afbön.

Art. 33.

Warder Officerare, tå han ej i tjenstgjörande är, med hugg och slag öfwerfallen af Under-Officerare, ehwad han står wid samma regemente eller ej; miste Under-Officerare tjensten, eller tjene för Gemen, eller straffes med fängelse wid watn och. bröd, som brottet är til. Missfirmar han honom med förachteliga ord eller åthäfwor, sitte i fängelse på Wiss tid. Är Duell bruten, tå skal efter Duells-Placatet dömas. En Gemen som häremot bryter, straffes med Gatulopp, Fästnings arbete, spö eller hächte, efter omständigheterna. I alla thessa fall gjöre then brotslige offentelig afbön.

Art. 34.

Theremot skola Officerare högre och lägre, ej allenast uti Commendo, utan ock thess utan, beskiedeliga och förnufteliga handtera them som stå under theras lydno, och icke missbruka sit Embete. Gjör någor häremot, straffes efter omständigheterna, med fängelse, flyttning til mindre tjenst, eller at tjena för Gemen.

Art. 35.

Komma Under-Officerare och Gemene i lag och samqwäm samman, ställe sig tå the Gemene mot them beskedelige. Och ehuru Under-Officerare ther ej hafwa något å Embetes wägnar at befalla; Så böra dock the som Gemene äro, them i billiga  mål säta och lyda, och ej wisa mot them wanwördnad, eller med ord eller gjerning them skada eller skymf tilfoga. Then häremot bryter, straffes med spö, fängelse, eller annan kropps plicht som saken är. Under-Officerare skola ock i sådana mål wara beskedelige, och ej otjenliga bemöta the Gemena. Men om äntå så hända skulle, böra the Gemene ej hämna sig sielfwa, eller emot sin Under-Officerare bruka någon ifwer, utan thet angifwa, tå Under-Officerare som härom öfwertygas, dömes at tiena för Gemen, eller undergå annat straff, efter thy som brottet är til.

Art. 36.

Alle allmänne Påbud, eller the som Öfwerste Befälhafwaren finner nödigt at utgifwa, skola med Trompeteskall och Pukslag eller Trummeslag utropas och förkunnas, eller eljest genom Ordres wid parollen, eller å annat sätt allmänneliga kungiöras; Och then som sedan theremot bryter, anses och straffes som i samma Påbud stadgat är.

Art. 37.

Kiöper eller sälljer någor thet som förbudit är, sedan thet blifwit allmänneliga förkunnat; plichte såsom i förbudet utsatt är, och thes utan miste Köparen sina penningar, samt säljaren tridiung af the förbudna waror, hwilka delas såsom i 12. Art. Stadgat är. Härå skal General Gevaldigern Upsicht och achtning hafwa.

Tit. V.

Om then som blottar Gewär, eller annat Öfwerdåd föröfwar.

Art. 38.

Blottar man Swärd i wredesmode ther Gudstjenst hålles, eller under Rättegång, och giör thermed skada, miste Lifwet. Gitter han ej skada giöra, böte tuhundrade daler. Skuffar eller stöter man annan med Wredes mode under Guds tjensten, böte hundrade daler, och hälften mindre om man ther kifwar eller träter.

Art. 39.

Blottar man Swärd i wredes mode under flygande Fana, antingen uti läger, guarnizon, Fältflachordning, eller togande, eller när, wid och under Wakten; miste lifwet.

Art. 40.

Warder Wakt på något sätt i Läger, Städer eller Fästningar öfwerfallen med smädeliga ord; eller gjör man Wakt motstånd, hinder eller mehn, när then efter Ordres någon antasta och i förwar taga bör, miste lifwet.

Art. 41.

Samma Lag ware om them, som I Läger, Städer eller Fästningar med hugg och slag Wakten på sin Post öfwerfaller; eller i wredesmode blottar Wärja mot Patrullen eller them som gå rund, eller giör them annat hinder eller skada.

Art. 42.

Blottar man Swärd emot annan, eller sker slagsmål, i Öfwerste Befälhafwarens närwaro, ehwad theraf skada timar eller ej; miste Officerare tjensten, och the Gemene straffes med Sex Gatulopp, eller tiugu siu par spö. Kommer ther skada af, plichte therföre särskilt.

Art. 43.

Ei må någor Officerare eller Gemen i Fästningar eller städer, giöra oljud på Gator, dag eller natt, slå dörr eller Fenster sönder, eller hugga i portar eller stenar eller annat thylikt; Giör Officerare thet, Gälde skadan, och sitte i fängelse med eller utan watn och bröd, efter omständigheterna. Är thet Gemen, straffes med Gatulopp, spö, järn eller annat straff.

Tit. VI.

Om Marche, och Tog-Ordning.

Art. 44.

När tekn til upbrott gifwit är, ställe sig hwar och en strax in hos sitt Regemente eller Compagnie. Försummar Officerare thet utan Laga förfall, miste tjensten. Är thet Gemen, straffes efter omständigheterna, med spö, järn, hächte, eller annat straff.

Art. 45.

När upbrott sker, skola alle som Fanan eller Standaret swurit hafwa, then följa, och driste sig ej Officerare eller Gemen at blifwa tilbaka, utan Öfwerste Befälhafwarens eller sina Förmåns lof. Gjör något thet af tresko eller motwilja, miste Lifwet. Sker thet af försummelse; gånge thermed som 44 Art. formar.

Art. 46. 

Ryttare och Soldat som af siukdom icke hindrad är, skal under togandet blifwa wid sin Standar eller Fana, och tå lägret satt är, ej utan lof wara från Arméen utom Wakterna. Sker thet när Fiende å färde är, miste lifwet; Är thet annan tid, straffes med Gatulopp, spö eller på annat sätt, efter omständigheterna.

Art. 47.

Officerare skal ej under togande, uti Läger, eller wid Commendering, tå Fiende å färde är, bruka någon Soldat wid sitt bagage, eller i andra enskilta render, utan Öfwerste Befälhafwarens skrifteliga tilstånd, wid tjenstens förlust.

Tit. VII.

Om Qwarter, och Läger.

Art. 48.

Alle både Officerare och Gemene, skola sig nöja låta med the Qwarter, som för them i Läger, Städer, Fästningar, eller hus och byar wid lägret, eller til winter- eller Cantoner Qwarter utsedde warda, och ej för sig annat qwarter intaga eller för andra Salvagardera; then häremot bryter, straffes til Lifwet. Samma Lag ware, om någor i the Qwarter, som för andra utsedde äro, borttager eller förstör Hö, Wed, eller något förråd, som til andras nytta och utkomst anslagit är.

Art. 49.

Krigs Folk som i Qwarter lagt är, thet ware antingen Officerare, theras Drängar, eller. Ryttare och Soldater, skola med höflighet bemöta sin Wärd och Wärdinna, samt theras barn och tjenstefolk. Then som tå sårar, slår, stöter, eller oqwäder någon af them, plichte dubbelt emot thy, som allmänna Lagen i hwart mål stadgar; Är skada skedd, tå skal ock then dubbelt gäldas. Hindrar, oroar eller förolämpar han them å annat sätt, straffes som Personen och gierningen är til; Och ware Befälhafwaren pliktig, at lemna then lidande skyndsam handräckning. Hafwer någor öfwer sin Wärd, Wärdinna, eller theras hion at klaga; Gifwe thet hos sin Befälhafware an, hwilken igenom then som tilbör, Thera rättelse skaffar.

Art. 50.

Hwilken som i Läger, Retranchementer eller Fästningar, går annan wäg ut eller in, än ogenom rätta portar och wägar, som pläga med wakt besättas; straffes til lifwet.

Art. 51.

Tå fiende när är, skal Officerare eller gemen ej blifwa från sitt Folk och Compagnie öfwer natten, utur Öäger, Fästningar, Guarnizoner eller andra Orter, ther han Commenderad är, utan sin Befälhafwares log och wetskap, eller utan Pass och Besked; Then häremot bryter, miste lifwet.

Art. 52.

Blifwer Officerare i fredlig tid, eller tå något fienteligt ej är at fruchta, utur Guarnizon, Städer, eller ther han Commenderad är, et dygn borto utan sin förmans lof; plichte med fängelse i Åtta dagar, och dubbel så lång tid, ther han Åtta dagar borto warit. Är thet längre tid, miste tjensten. Gjör Caporal, Rotmästare, eller Gemen thet, så at han utan lof borto en natt eller flera, til tre nätter, straffes första gängen med Åtta par spö, eller Åtta dagars fängelse wid watn och bröd, och andra gången dubbelt. För tredje gången straffes han med fem Gatulopp. Sker thet fierde gången, eller blifwer någor länge tid borto, än nu sagt är; straffes somvrymmare.

Art. 53.

Nu får någor lof at resa från Regemente, Compagnie eller Commendering, men blifwer borto öfwer tiden utan Laga förfall. Är thet Officerare, sitte i fängelse Åtta dagar, om han så länge öfwer tiden borto warit, och ökes samma straff med en dags fängelse för hwar dag han theröfwer blifwit ute. Ställer han sig innom Sex weckor ej in, miste tjensten. Caporal eller Gemen, som Åtta dagar öfwer tiden borto blifwer, straffes med järn, påla, eller fängelse. Är thet längre tid, och til twå månader, straffes med spö eller fängelse wid watn och bröd, efter omständigheterna. Blifwer han öfwer then tiden ifrån Regemente eller Compagnie, straffes som om rymmare stadgas.

Art. 54.

Hafwer någor fåt lof at wiss tid wara utom Riket, och ställer sig ej in sex Månader efter samma tid; tå skal lön hans hållas inne. Kommer han ej i Riket åter innom natt och År, och wiser ej Laga förfall, miste tjensten.

Art. 55.

När härfärd sker, eller Regemente eller Compagnie kommer at bryta up, ställe sig Officerare eller Gemen, som förr lof fått, i tjensten in, sedan han om thet upbrott kunskap fått, ehwad tiden at wara borto, förflutit eller ej. Ho thet försummar, straffes som i 44. Art. Sagt år.

Art. 56.

Är någor Gemen utur sitt qwarter, sedan tapto är slagit: warde therföre straffad med spö. påla, järn eller fängelse, efter omständigheterna. Gjör han öfwerwåld eller oljud på Gator och gränder, tå bötes therföre särskilt efter allmän Lag, eller som i 43 Art. sagt är.

Tit. VIII.

Om Alarm, och Skiltwakt.

Art. 57.

Ei må någor, tå fiende å färde är, dag eller natt, giöra något oträngt Alarm i Läger eller Fästningar, eller skiuta något Gewär af. Bryter någor häremot, miste lifwet. Sker thet eljest i Städer, Fästningar eller Guarnizoner, tå ej fara för Fiende är, miste Officerare som thet giör, sitt Gewär, och sitte i fängelse, och en Gemen straffes med try Gatulopp, eller fiorton par spö, eller annat straff, efter omständigheterna.

Art. 58.

Then Officerare som utan Laga förfall försummar sin Wakt, tiene en Månad för Gemen, och miste så länge lönen, andra gången flyttes ned til then tienst, som närmast under honom är, och tredje gången miste tjensten aldeles. Är thet gemen som wakten försummar, straffes med trähästen, järn, eller fängelse wid watn och bröd, som saken är til.

Art. 59.

Sofwer någor på Skiltwakt, i Läger, Fält, eller Fästning, tå fiende när är; han skal arquebuseras. Sker thet i fredlig tid, straffes medFemton par spö, eller sexton dagars fängelse wid watn och bröd. Timar theraf skada, och kan then brottslige ej skadan gälda, tå ökes straffet efter omständigheterna.

Art. 60.

Går någor ifrån sin Post eller Skiltwakt, innan han aflöses; eller dricker sig drucken på sin post eller Skiltwakt, at han sin tjenst ej rätt giöra kan; Sker thet tå Fiende när är, warde arquebuserad, ehwad thet är Officerare eller Gemen. Händer thet annan tid, tå fara ej är å färde; Flyttes Officerare första gången til mindre tjenst, eller at tjena för Gemen, och andra gången miste tjensten. En gemen straffes första gången med femton par spö, eller sexton dagars fängelse wid watn och bröd, och andra gången med Nijo Gatulopp. Sker thet tredje gången, miste lif sitt.

Art. 61.

Byta Officerare Wakt utan theras förmans lof och samtycke, tå fiende när är, miste tjensten. I fredlig tid plichten the med fiorton dagars fängelse. Byta the Gemene Wakt eller Skiltwakt, utan thess Befäls samtycke, straffas the som bytte med tijo par spö hwardera, eller tolf dagars fängelse wid watn och bröd, och sware till allan skada. Gitta the ej skadan gälda, tå ökes straffet efter omständigheterna.

Art. 62.

The Officerare och gemene som wakten hafwa, skola ej missbruka Embete sitt til någons förtryck eller skada, och ej utan skiälig orsak, eller för enskyld hämd någon i fängelse föra. Giör Officerare thet, miste tjenst sin, eller flyttes til mindre tjenst, efter omständigheterna. Är thet Caporal eller Gemen, straffes med Gatulopp, spö, eller annat straff.

Art. 63.

Slår eller illa handterar Wakt honom, som i Fängelse är, och i stillhet med godo Wakten åtlyder; böte dubbelt emot thet som allmän Lag i thy mål förmår.

Art. 64.

Nu kommer någor til Wakt eller Skiltwakt, och begär beskydd för annars öfwerwåld, ware wakt skyldig at honom i hägn taga, och blifwe qwar til thess aflösning sker, eller Patrull kommer, som honom emottager. Sker tå öfwerwåld å Wakt, eller then under thes beskydd är, hafwe then thet gjör, förwärkat lifwet.

Tit. IX.

Om allehanda Soldat-arbete.

Art 65.

Ryttare eller Soldat hålle sig ej för god, eller wägre at giöra hwad befalt warder, med arbete wid Fästningar, Läger, eller eljest hwad thet wara kan, til Wår och Rikets eller Arméens tjenst. Sätter sig någor theremot, straffes til lifwet, eller som om myteri sägs.

Art. 66.

Försummar någor Kronans arbete, straffes med trä-hästen, påla, jern, eller annat straff efter omständigheterna.

Art. 67.

The Officerare som på arbete upsicht hafwa, skola med flit och åhoga therpå drifwa, at arbete sin fortgång winner. Är någor häruti försummelig, plichte som skadan och försummelsen är til. Gifwer Officerare Soldaten anledning til tröghet och owilja för thet arbete som befalt är, och til Kronans tjenst länder, miste tjenst sin.

Art. 68.

Ei må Officerare högre eller lägre befalla någon af sina underhafwande Gemena, at förrätta något arbete til sit egit gagn och bästa. Gjör thet någor, betalte til hwar karl trediung af sin månads lön, och plichte thertil med Åtta dagars fängelse. Sker thet andra gången, plichte dubbelt, och tredje gången miste tjenst sin. Är hans egit folk ej til hands, och tarfwar han i hast någon handräckning i Fält, Läger eller Guarnizoner, then skola Soldater giöra, och ej bemöta sina Officerare med någon ohöflighet.

Art. 69.

Kommer Officerare öfwerens med Soldaten om Wiss tienst eller arbete emot betalning i fredlig tid, tå Regementet ligger i Landet eller i Guarnizon, och thet öfrige manskapet therigenom ej warder betungat med trägnare tjenstgiörande, eller på annat sätt**; ware thet tå tillåtit.

Tit. X.

Om Sold och Löning.

Art. 70.

Ei må Officerare eller Gemen, utan Wår, Öfwerste Befälhafwarens, eller Commendantens tilstånd, gå utur Läger, Fästningar eller Städer, at fordra på lön, sold, eller proviant; gjör Officerare thet, miste tjensten, och hafwe sin fordran förwerkat. Then Gemene straffes med try Gatulopp, eller fiorton par spö. Sker thet tå fiende när är, gånge efter thy som i 71. Art. Stadgat är.

Art. 71.

Ropar någor offenteliga efter penningar, eller annat, tå Krigsfolk samlat är, i läger, Guarnizoner, eller annan ort; miste lifwet, eller straffes som om myteri stadgas. Wid Munstring, och annat sådant tilfälle, ware ej förbudit, at på anständigt sätt och i rättan tid, tala om nödtorft sin.

Art. 72.

Then Officerare som låter til sig betala lön, sold eller Proviant, för mera folk än han werkeliga hafwer, förwises ifrån Regemente utan afsked, eller när omständigheterne så swåra äro, miste lif sitt.

Art. 73.

Minskar eller försnillar Öfwer- eller Under-Officerare något af thy, som Krigsfolket bestås i lön, Proviant eller beklädning, eller för egen winning thet förbyter; warde från Regementet förwist utan afsked, och betale dubbelt thet han således försnillat. Är thet Caporal, gälde ock han dubbelt åter, tjene för Gemen, och straffes med Gatulopp eller spö, efter omständigheterna. Gjör han thet, som hafwer upbörd om händer, gånge som therom särskilt stadgat är. Timar theraf sådan skada, at krigsfolk för hunger eller annor nöd blifwa sjuke, gifwa up eller förlöpa Fästning, eller Commendering, eller mytinera; straffes som then thertil orsak warit.

Art. 74.

När penningar eller Proviant gifwes til Regemente eller Compagnie ut, och befalt warder at Manskapet skal förplägas eller aflönas; Dele Officerare utan drögsmål thet til Manskapet ut, i samma  mynt eller persedlar, som han emottagit, och drage ej annat af, eller hålle inne, än thet han hafwer befallning til. Bryter Officerare häremot, eller af wårdslöshet thet förstör, miste tjenst sin, och gälde skadan. Hafwer han försträckt sit folk penningar, och wil betald warda: tå må thet ske, och drage så för gälden af, at Soldaten sin tjenst giöra kan.

Art. 75.

Skingar officerare, eller til egen nytto använder Kronans eller andra allmänna medel, som honom anförtrodde äro; miste tjensten, och gälde åter med sex af hundrade i ränta. Brukar han til enskilt båtnad tross-hästar, Ammunition, eller andra Kronan tilhöriga Materialier, miste tiensten och gälde skadan,

Art. 76.

Alle skola sig nöja med then proviant och förplägning som bestås. Ho theremot dristar sig at knorra, eller rata then proviant som honom gifwes, straffes efter omständigheterna med järn, påla, eller fängelse.

Art. 77.

Nu kan så hända, at lön eller proviant i rättan tid eller på en gång ej faller ut; waren både Officerare och gemene äntå willige at uträtta alt thet som til Wår och Rikets tjenst länder. Och skal för krigsfolket nödtorftig kost skaffas, samt thet som tå kommer at stå inne, hwar och en efter hans beställning sedan godtgiöras.

Art. 78.

Ei må Officerare sielf eller genom andra, under hwad sten thet wara må, fordra eller upbära något som friwillig gåfwa, af sina underhafwande Ryttare, och Soldater, eller af Rusthållare och Rotebönder, ej eller annat, under hwad namn thet wata må, än thet han hafwer befallning til. Gjör Officerare häremot, miste tjenst sin, och böte Fyratijo Daler, angifwarens ensak. Är han som angaf, sielf Ryttare eller Soldat, och wil ifrån tjensten fri warda; han skal afsked få, och Officeraren sätte duglig karl istället.

Tit. XI.

Om Munstring.

Art. 79.

När Munstring påbjudes, må Officerare ej draga sig undan, at sig och sitt folk muntra låta. Gjör han thet, eller blifwer af ohörsamhet ute; hafwe förwärkat lifwet, eller straffes som om Myteri stadgas.

Art. 80.

Officerare högre eller lägre, driste sig ej at wid Munstring af andra til låns taga, eller åt andra låna folk at fylla sina rotar och leder med, eller under sitt Regemente eller Compagnie bruka någon, som icke är soldat antagen, samt swurit Fanan, och är i werklig tjenst, eller låta någon bedrägeliga gå under Munstring. Sker thet, böte Fyratijo Daler til angifwaren, hwilken skal afsked få, om han thet begärer, och Officeraren skaffe duglig karl i stället för honom, samt föt them, som understuckne blifwit; warde ock ifrån Regemente utan afsked förwist.

Art. 81.

Låter någor wid Munstring sig således bruka, eller til bedrägeri sig lega eller muta; straffes första och andra gången med sex Gatulopp, samt tredje gången med Nijo Gatulopp, och warde tå sänd till någon Fästning, at ther hela sin lifstid arbeta.

Art. 82.

Hafwer Officerare högre eller lägre, om något underslef wid Munstring kunskap haft, och thet ej straxt uppenbarat; miste tjenst sin.

Art. 83.

Lånar man af annan Häst, sadel, Gewär, eller hwad thet är, och thermed wiser sig wid Munstring; tå plichte Officerare första gången med fjorton dagars fängelse wid watn och bröd,     och andra gången miste han tjenst sin; En Gemen straffes tå med Gatulopp, spö, eller fängelse wid watn och bröd, efter omständigheterna. Hwar som til then ändan lånt något åt annan, hafwe thet förbrutit, hälften til angifwaren, och hälften til Regements-Wäbelen. Hade någor Officerare therom kunskap, och thet ej uppenbarat, straffes med fängelse, och andra gången miste tjensten.

Art. 84.

Förderfwar någor sin Häst med wilja, i upsåt at slippa hem, eller at för tjenstgjörande wara fri; plichte första gången med sex Gatulopp, eller tjugu siu par soö; andra gången med nijo Gatulopp eller fyratijo par spö, och tredje gången hafwe förwärkat lifwet.

Tit. XII.

Om Förlof och Afsked.

Art. 85.

När någor afskedas, skal thet ske wid Munstring af Munster-Herre, eller som särskilt förordnat är, och warde tå Afskeds Pass åt honom gifwit, som afsked fått.

Art. 86.

Ei må någor afdanka manskap, eller gemen afsked taga, när härfärd påbiudes, eller tå man rycker emot Fienden, ther ej så synnerlige skiäl äro, at af Oss eller Wårt och Riksens Krigs Collegium, eller Öfwerste Befälhafwaren thertil samtycke gifwes. Bryter Officerare häremot, miste tjensten, och then som förlof tog, straffes med fängelse wid watn och bröd. Samma Lag ware, om Officerare til annat Regemente eller Compagnie bortbyter någon Soldat utan Öfwerste Befälhafwarens samtycke, och Soldatens goda wilja; och gånge i thessa fall Soldaten til Regementet igen.

Art. 87.

Officerare gifwe ej någon Gemen hemlof, tå Regemente eller Compagniet brutit emot fienden up, eller ifrån Commendering eller arbete, eller sände någon utur Lägret tå Fiende när är, utan Befälhafwarens wettskap och samtycke; Sker thet, miste Officerare tjensten, och gälde skadan. Gifwer han Soldaten lof i fredlig tid, utur Guarnizon eller Fästning, utan sin Befälhafwares samtycke, eller sänder någon bort i egna ärender, plichte med Fiorton dagars fängelse.

Art. 88.

Nu hafwer Officerare Lof fått, at i Fredlig tid utur Guarnizoner permittera manskap på Wiss tid, rätte sig i thy fall efter thet, som särskilt förordnat är. Gifwer han en eller flera lof, öfwer thet antal som tillåtit är; plichte första gången med en Månads fängelse, och andra gången flyttes til mindre tjenst. Sker thet tridie gången, miste tiensten. Hafwer thet manskap som tjenst giöra skal, theraf någon tunga, eller timar myteri, upror, eller annan oreda; warde tå straffet ökt efter omständigheterna, och betale Officerare allan skada.

Art. 89.

Hafwer någor sökt at giöra sig til Krigstjenst odugelig, och til then ändan någon lem afstympat; blifwe ei Thess mindre i tjensten qwar, om han ther til dugelig är, och warde straffad med femton par spö. Finnes at han therigenom blifwit til Krigstjenst odugelig, tå skal straffet fördubblas, och han sedan sändas til någon Fästning, at ther några År arbeta. Söker Soldat, at ifrån krigstjenst blifwa fri, sådan sysla hwarföre han ibland krigsfolket ej tolas kan; straffes med femton par spö, och arbete wid någon Fästning på Wiss tid efter omständigheterna.

Tit. XIII.

Om Fältflychtiga och Rymmare.

Art. 90.

Komma Regementer eller Compagnier at drabba med Fienden, och taga flychten förr än the gjordt alt hwad möjeligt warit til Fiendens afbräck, eller wika från sin fana eller Standar, och then ej til thet yttersta förswara, eller wilja ej fort när man emot Fienden drabba, eller stormas skal, eller ej undsätta sina kamerader när Wår tjenst så kräfwer, utan stå stilla af motwilja, skräck eller tröghet; miste Befälet som thertil skuld warit, Lif Ära och Gods. War skulden hos Befälet och the Gemena tillika, straffes Befälet som sagt är, och af the Gemena hänges hwar tionde Man efter lott; the öfrige utan Fana, ligge utom lägret, och giöre thet rent, til thess the med mandom och nyttig tjenst sitt brott botat hafwa. Kan en eller flere tå oskuld sin wisa, ware saklös.

Art. 91.

Then som i drabbning med Fienden först tager flychten, må saklöst dräpas. Kommer han undan, warde dömd och offenteliga utropad för äre och fridlös, och miste thertil gods sitt.

Art. 92.

Träder Regemente, Esquadron, eller Compagnie från sin ed och plicht, och flyr utur Fältet, ehwad man med Fienden hafwer at giöra, eller wid annat tillfälle; hålla the sig tå undan, och Wi, eller then som högsta Befälet hafwer, för tid, ort, och säkerhets skull ej annorledes förordne, blifwen the tre gånger til Rätta stemde, och ware så lång tid emellan hwar stemning, at the kunna komma fram och sig förswara; the måge ock tå, om the thet begära, Leid undfå. Komma the, och Krigs Rätten finner, at the mot ed och trohet oredeliga handlat, tå skola the dömas som gierningen är til, och niuta sin leid til godo. Komma the ej, och är brottet uppenbart, tå skola the äntå dömas, och hafwen förwärckat ära och gods, samt waren fridlöse.

Art. 93.

Kommer någor ifrån Flygande Fana eller Standar i marken eller Fältet, eller ifrån Commendering eller postering emot fienden; miste ära och lif. Blifwer han å flyende fot sargad eller dödad, ware saklös then honom tå sargade eller drap.

Art. 94.

Löper någor öfwer til Fienden: Hans namn skal slås på Galgen, och gods hans ware til Kronan förwärkat. Kan han sedan gripas, warde hängd.

Art. 95.

Kommer någor skrifwen, legd eller wärfd Soldat, utur Wår och Rikets tjenst, tå Fiende å färde är, ehwad Regementet är i togande, läger, Guarnizon, eller i qwarter miste lifwet. Samma lag ware om them, som Afwika utur Fästningar, Guarnizoner, eller ifrån theras rotar, i upsåt at gå utur Riket, äntå at fienteligt ej å färde är. Sker thet i fredlig tid, utan upsåt at gå utur Riket, straffes första gången med siu Gatulopp. Eller trettijotu par spö, andra gången med nijo Gatulopp eller fyratijo par spö, och arbete i Fästning hela sin Lifstid.

Art. 96.

Sätta sig flere samman at rymma, tå fiende när är, äntå at the ej sitt upsåt gitta fullborda; miste uphofsman lifwet, och the öfrige straffas med nijo Gatulopp, eller Fyratijo par spö. Är thet fredlig tid, och hafwa the upsåt haft at gå utur Riket; warde uphofsman straffad med nijo Gatulopp, eller fyratijo par spö, samt arbete i Fästning hela sin Lifs tid, och the andre med fem Gatulopp, eller tiugutu par spö. War upsåtet ej at gå utur Riket, tå skal uphofsman straffas med siu Gatulopp eller trettijo tu par spö, och the öfrige med try Gatulopp, eller Fiorton par spö.

Art. 97.

Then I sådan stempling del haft, och thet i tid uppenbarar, ware för alt straff fri.

Art. 98.

Nu hafwer någor med rymmande sig försett, men sedan sig ångrar, och godwilligt ställer sig i tjensten in; warde straffad efter thy, som tiden tå han warit borto, tjenstens försummelse, och faran warit.

Art. 99.

Går någor ifrån Regemente eller Compagnie, som emot fienden är commenderat, och tager lega eller wärfning wid et annat; Han hafwer förwärkat lifwet. Sker thet i fredlig tid, tå Regementet är hemma i landet, i Städer, Fästningar, eller hos sina Rotar; gälde legan, och straffes första gången med Siu Gatulopp, eller trettijotu par spö, andra gången med nijo Gatulopp, eller fyratijo par spö, samt arbete wid fästning hela sin Lifstid.

Art. 100.

Hwar som witterliga leger, eller lockar Soldat at taga lega och wärfnings penningar annorstädes; gälde skadan, och Officerare, som hafwer therom kundskap, men äntå honom wärfwer eller emottager, miste tiensten. Blifwer Soldat trugad eller twungen, at taga wärfning annorstädes, miste Officerare som thet giör, tjensten, och ware owärdig at tjena.

Tit. XIV.

Om Stormar.

Art. 101.

Wika Befäl eller Gemene af, när Fästning eller Skans stormas skal, förr än the brukat theras yttersta förmågo, och blifwit af Fienden drifne tilbaka; Gånge derom, som om Fältflychtiga sagt är.

Art. 102.

Samma Lag ware, om Regemente eller Compagnie, Commendering, eller Fältwakt förlöper en Fältskans, Batterie, Redoutte, Tranchée, Breche eller annan postering, then han wakta och förswara skulle. Hafwer någor Commendering, fått särskild befalning, at stå til sidsta man, rätte sig tå ther efter. Sker annorlunda, miste Befälet lifwet, och the Gemene straffas såsom om Fältflychtiga stadgat är.

Tit. XV.

Om Städers och Fästningars eröfring, samt om byte, och Fångar.

Art. 103.

Warder Stad eller Fästning med Storm eller å annat sätt intagen, tå skal ej någor röfwa eller plundra Kyrcko, Schola, eller Hospital, om thet ej befalt warder, eller Guarnizon och Borgerskapet fly tit in, och sig ther wäria, eller skada giöra; then häremot bryter, miste Lif sitt.

Art. 104.

Ei må någor dräpa eller skada wärnlösa Personer, Qwinnor, Barn, Prester, eller gammal Folk, som ej motstånd giöra, eller Fångar som Qwarter tilsagt är, om Öfwerste Befälhafwaren af synnerlig orsak ej annorlunda befaller. Then häremot bryter, miste lifwet, eller straffes efter omständigheterna, som brottet är.

Art. 105.

När med Guds bistånd Fiende utur marken slagen är, eller faller man Fiende i lägret, och han therutur drifwen warder; tå skola alle Fienden förfölja, och ej slå sig på byte, förr än thertil ordres och lof gifwes. Sker annorledes, och går någor från sin troupe, under thet drabbningen warar, eller sedan Gud segren gifwit, men plundring än icke tillåten är, eller plundrar annat Qwarter, än honom tildelt är; tå må then i sådan gierning funnen warder, saklöst dräpas. Sker thet ej, och warder han gripen, miste lifwet, eller straffes efter omständigheterna. Samma straff ware then förfallen til, som tager af annan med wåld then del honom med rätta tilbehör.

Art. 106.

Lages Stad och Fästning in med stormande hand, tå skal ej någor slå sig på byte, förr än alt Fästningens Wärn intagit är, Guarnizonen och Borgerskapet lagt Gewär neder, Qwarteren emellan Soldaterna utdelte äro, och lof til byte gifwes, ej eller dricka sig drucken, wid straff som i 105 Art. sagt är.

Art. 107.

Af thet byte man får i öfwerwunnen Stad, Slått, fläck, Fästning, eller Läger, höra Oss och Cronan til alle Stycken, Krut, Lod och Ammunition, så ock Proviant, lifsmedel och penningar, som til allmän nytto medföras, eller i Fält Cassan, Magaziner och andra allmänna hus och förwarings rum finnas, tillika med alla handlingar, bref och skrifter, samt the eröfrade Städer, Slått, Länder, Fläckar och Folk. Hwad öfrigit eröfrat warder, delas til krigsfolket, och tå skal en tijonde del theraf tilfalla Hospitalet och the siuka. Gjöra the öfwerwundne Huldhets och trohets ed til Oss och wårt Rike, niuten the samma strid, som andre Wåre undersåtare.

Art. 108.

Giör man wid något tilfälle byte af Boskap, Kreatur, eller andra Lifsmedel, som ej i förråds husen, utan annorstädes funnits; thet bör til Arméens nödtorft hembiudas. Säljes något theraf utom lägret eller Arméen, innan Ofwerste Befälhafwaren thertil lof gifwit, straffes then thet giordt, efter omständigheterna, med fängelse, järn, eller watn och bröd.

Art. 109.

Alt thet Fienden tiugu fyra timar i sit wåld haft, skal hållas för rättmätigt byte, när thet sedan kan tagas åter, och tå hafwer then som förr ägare war, thertil ej någon rätt.

Art. 110.

Alle Standarer och Fanor, som af Fiende tagas, samt alle andre Tropheer, skola innom tiugu fyra timar, eller så snart giörligit är, til Oss eller Öfwerste Befälhafwaren lefwereras, tå then som them tagit, hafwer en nådig belöning at undfå. Bryter Officerare theremot, miste tjensten; Är thet Gemen, straffes med sex Gatulopp, tiugusiu par Spö, eller tiugu dagars fängelse wid watn och bröd.

Art. 111.

Officerare som under något sken sig til ägnar, eller eljest borttager thet byte, som hans underhafwande Manskap med rätta tilkommer; Gifwe åter thet han så tagit, och miste tjensten, eller straffes med fängelse, efter omständigheterna.

Art. 112.

Alle Fångar som ifrån Fienden tagne warda, wid hwad tilfälle thet ock är, skola utan uppehåll och om möjeligit är, innom 24. timar, lefwereras til General Gevaldigern, eller then befalning fådt at them emottaga, med förtekning, hwilka the äro, och af hwem the tagne blifwit. Sker annorlunda, eller låter någor Fånga lösa sig, eller honom eljest lösgifwer, straffes som i 110. Art. sagt är.

Art. 113.

Ei må någor med wåld eller swek ifrån annan taga hans Fånga, utan skola the irringar som therom förefalla, af Öfwersten eller andra Officerare wid Regementet skiljas. Bryter någor häremot, warde efter omständigheterna straffad.

Art. 114.

Nu äro fångar til honom lefwererade som them emottaga bör, gifwe tå han sådant Oss, eller Öfwerste Befälhafaren tilkänna.

Tit. XVI.

Om Capitulation och Accord med Fienden.

Art. 115.

Ther något Regemente, Compagnie eller Commendering, utan Wår eller Öfwerste Befälhafwarens wettskap och befallning, inlåter sig i underhandling med Fienden, och thet med skiäl och omständigheter funnit och styrckt warder; miste Befälet lif, ära och gods, och af the Gemena hänges hwar tijonde man efter lott, och plichten the andre såsom i 90. Art. sagt är. Wiser någor at han i then underhandling ej del haft, utan at han sagt theremot, ware saklös, och niute befordran när lägenhet gifwes.

Art. 116.

Kunna the som häruti brottslige äro, ej gripas; Gånge med them som om Fältflychtiga sagt är.

Tit. XVII.

Om Fästnings upgifning.

Art. 117.

Gifwer Commendant, eller then befälet I någon Fästning hafwer, samma Fästning til Fienden up, utan yttersta nöd; moste lif, ära och gods. Samma Lag ware om Officerare som under honom äro, thertil styrckt, bifallit, eller icke hindrat, sådan gierning.

Art. 118.

Twinga Krigs Folket Commendanten at gifwa Fästning öfwer, miste Befälet som thet twång bifallit, lif, ära och gods; Af the Gemena hänges hwar tijonde man efter lott, och the öfrige straffas som om Fältflychtiga stadgat är.

Art. 119.

Ei må någor, under warande belägring, skrifwa eller tala om fästningens upgifwande, eller något annat, som hos Krigsfolket eller Borgerskapet olust til Fästningens eller ortens förswar upwäcka kan. Then häremot bryter, miste Lifwet, eller straffes efter omständigheterna, alt som upsåtet eller orden warit. Utsprider någor sådana rychten eller tidningar i Fält, Läger, eller annorstädes, tå Fiende å färde är, ware lag samma.

Art. 120.

Gifwer någor falska och orichtiga Raporter om förrådet af Ammunition eller Lifs medel, eller afgången på manskap, eller hwad thet wara kan, at thermed förleda Commendanten eller Befälet, at gifwa Fästning öfwer; eller gifwer han, som utsänd war at speja och skaffa kundskap om fienden och thes företagande, med willja, falsk och bedrägelig underrättelse, hwaraf skada tima kunde; miste Lif, ära och gods.

Art. 121.

Thesse äro laga orsaker, hwarförutan Fästning ej må gifwas up: om yttersta hungers nöd förhanden är, sedan alt thet som en menniska kan lefwa af, blifwit förtärt, ehuru alt hwad theraf i allmänna eller enskilta hus til fångs warit, med sparsamhet och i knappaste måtto utdelt blifwit: så ock, om all Wärn är betagen, och Ammunition utödd. Hafwer någor fått särskild befallning, at Fästning skal förswaras til sidsta man, rätte sig tå therefter, eller straffes som i 102. Art. sagt är.

Tit. XVIII.

Om Förräderi.

Art. 122.

Förer mågor afwog skiöld emot Riket, eller giör någon wålds gierning å Rikets Konung och Herra, Drottningen, och theras Barn, eller warder tilwunnen at stempla något med inlänsk eller utlänsk man, emot Konungen och Riket, til theras skada och förderf, eller söker at förråda Rikets Undersåtare, Land och Folk, Krigsmacht, Fästningar, förråds hus, och annat slikt, styrcker och främjer sådant förräderi med bref, råd eller hielp; tå bör han, och alle the med honom i samma gierning och upsåt woro, mista högra hand, hals huggas och steglas, och gånge theras gods, i löst och fast under Kronan. Gitta the ej skada giöra, miste äntå lif, ära och gods. Wet man förräderliga stemplingar å färde wara, och them ej afwärjer så mycket han kan och förmår, eller i tid ej uptäcker; eller anammar några patenter, placater eller bref af Fienden, och them i Riket eller Arméen införer och utsprider; eller utan lof bådar krigsfolk til upbrått, eller håller thet manskap samman, som hemlof fått, at thermed skadeliga stempling utföra; hafwe förwerkat lif, ära och gods.

Art. 123.

Samma Lag ware om then, som gifwer Fienden någon kunskap på ett eller annat sätt, om thet som hemligt wara bör, eller utan Wår, Öfwerste Befälhafwarens, eller Commendantens wilja, i Fält, Fästning, eller annorstädes, håller med fienden samtal, eller wäxlar med honom bref eller bud. Then som för något sådant misstänkt är, bör straxt hos Öfwerste Befälhafwaren, eller närmast Regements Officerare angifwas; hwilken, om han anledning thertil finner, sig utan drögsmål om hans person försäkrar.

Art. 124.

Underhåller eller döljer någor Förrädare, eller spejare, miste lif, ära och gods; Hafwer man kunskap, at the eller andre misstänkte personer sig innom Arméen eller annorstädes uppehålla, och thet ej uppenbarar; miste lifwet, eller straffes efter omständigheterna med gatulopp, spö, eller fängelse wid watn och bröd.

Art. 125.

Uppenbarar någor lösn för Fienden, thet ware Officerare, Gemen, eller någor annar; miste lifwet.

Art. 126.

Alle tidningar om Fienden, hans tilstånd, styrcka, eller rörelser, som igenom kundskapare eller eljest kunna inlöpa, böra hemlige hållas, och ej utspridas, eller för någon annan uptäckas, än Öfwerste Befälhafwaren, eller then sådana berättelser efter befallning afhöra skal. Then häremot bryter, straffes efter omständigheterna, med tjenstens förlust, eller fängelse med eller utan watn och bröd.

Art. 127.

Söker någor eller låter sig bruka, at uppenbarliga eller genom hemlig stempling införa, uphjelpa, eller befordra en oinskränkt enwålds Regering i Riket, eller annat Regerings sätt, än thet Stäbderne i Riket faststält hafwa, straffes såsom Rikets förrädare, och miste lif, ära och gods.

Tit. XIX.

Om myteri, olofliga sammankomster, och slagsmål utom Commendo.

Art. 128.

Understår sig krigs Folket at stifta myteri och upror, och til sådan ända, under hwad sten thet wara må, samla sig til hopa, antingen i Läger, Fält, Fästning, Garnizoner, eller Qwarteren, hafwe tå Uphofsman förwerkat lif, ära och gods, och af the andra miste efter lott hwar tijonde man lif sitt; the ofrige plichten hwarthera med Fyratijo par spö, eller en Månads fängelse wad watn och bröd. Är någor i then gierning mindre delachtig, straffes efter omstendigheterna. Hafwa alle warit lika orsak til sådant myteri, misten the alle som Befäl haft, lif, ära och gods, och gånge med the Gemena, som sagt är.

Art. 129.

Warder han dräpen, som Konungens befalning hade, eller then som Wille uproret stilla; miste dråparen högra hand, och warde halshuggen och steglad, så ock alle the, som burit hugg och slag å then döda. Blifwer uprorsman dräpen, ligge ogild.

Art. 130.

Håller Krigs-Folket oloflig sammankomit, theraf något myteri komma kan; straffes både Befäl och Gemene, som om Fältflychtiga sagt är, och thet utan anseende, ehwad orsak the til sammankomsten förebära. Ej må Offiocerare under något sken tillåta sådan samling. Sker thet sware sielf til saken.

Art. 131.

Nu hafwer någor om sådan samling kundskap fått, eller blifwit anmodad at wara med theruti; tå skal han thet utan drögsmål för sin Förman uppenbara. Giör han thet ej, miste lifwet. Är han som thet uptäcker, sielf i sammangaddningen; ware för alt straff fri, och niute äntå hundrade Dal. För thet han sådant uptäckt; men är han theri ej delachtig, tå skal han för sin trohet undfå tusenhundrade Dal. Eller mera, och wid första lägenhet ihugkommas med then tjenst han kan wara skickelig stil.

Art. 132.

Gäller Officerare eller Gemen sådana ord, eller genom skrifter, eller på annat sätt,  utsprider sådana rychten, at myteri theraf orsakas kan; miste lifwet, eller straffes efter thy som saken och omständigheterne äro.

Art. 133.

Kommer någor i träta med annan, och ropar hielp, eller söker at upwigla flera af sina Landsmän, eller annat Regemente eller Compagnie, hwarigenom anledning gifwes til uplopp och oreda; straffes til lifwet, eller eljest som saken är, och faran war til. Om them som tå slikt upsåt ställa sig in, ware Lag samma.

Art. 134.

Alle slagsmål emellan Krigs-Folket, tå the sammandragne äro, eller i läger, Fästningar och Städer, ware aldeles förbudne. Sker thet emellan Öfwer eller under Officerare som Adelsmän äro, eller Officerare som icke äro Frälsemän, och hafwa Wåra Fullmachter, dömes såsom om duell stadgas; men kommer slagsmål emellan Under Officerare, Caporaler och gemena, utom Adels ståndet, miste Under Officerare eller Caporl tjensten, och tiene för gemen med gemen mans lön så lång tid, som brottet förtienar. Then gemene straffes med spö, järn, eller fängelse, med eller utan watn och bröd, efter omständigheterna. Om lytes bot, fåramål, sweda och werck, läkarelön, och skadestånd, gånge efter allmän lag. Och ware om Officerarnes drängar, och andra, som följa Armén åt, tå slagsmål them emellan sker, Lag samma, som om the gemena sagt är.

Tit. XX.

Om then som förderfwar, förpantar, eller förspelar Gewär, krut, lod eller annan redskap, Ammunition och beklädning.

Art. 135.

Kaster någor bort sin wapn och wärja, eller förlöper them i Fältet, straffes med Gatulopp, och ligge utom lägret, samt giöre thet rent, til thess han brott sitt med manlig gierning botat.

Art. 136.

Ho som med wilja förderfwar, sönderbryter, bortsällier, förpantar, förspelar, eller för mat och dricka försätter sin beklädning, wapn, wärja, ellet något annat af sin utredning, eller krut, lod, hackor, pickor, eller annan redskap, och Materialier; skaffe thet åter, eller gälde med lön sin, och straffes första gången med spö, fängelse, järn, eller påla; andra gången med Gatulopp, spö, eller fängelse wid watn och bröd; Giör han thet tridie gången, miste lifwet.

Art. 137.

Ehwad sådane Gewärs eller beklädnings persedlar finnas, måge the utan lösn tagas åter, och then som therom sig i handel inlåtit, böte första gången tiugu daler, andra dubbelt, och tridie gången åttatijo daler. Orkar han ej böta, plichte med fängelse wid watn och bröd. Är något af honom förderfwat, slitit eller försatt, betale fulla wärdet.

Art. 138.

Blifwer Soldat siuk eller död, låte Officerare på sätt, som therom särskilt stadgat är, i förwar taga hans Monderings, Gewärs och Ammunitions persedlar. Förloras eller förderfwas något theraf, eller af Compagniets tross, igenom Officerares wållande och försummelse; Gälde skadan, och plichte efte omständigheterna, med fängelse, eller at tjena Wiss tid för Gemen.

Tit. XXI.

Om Röfweri, Rån och Brand.

Art. 139.

Röfwar någor på walplatsen eller annorstädes then, som i Fältslag eller drabbning af fienden sårad är; hafwe förwärckat högra hand, lif och lösören. Dödar han honom; warde rådbråkad, och sedan lagd på stegel och hjul; hafwe ock förbrutit alt sitt gods.

Art. 140.

Rånar man och med wåld tager, eller trugar och twingar något af annan, på Gator, Wägar, marcher igenom landet, eller i Läger, Städer, Fästningar eller byar, litet eller mycket; miste lifwet.

Art. 141.

Om någor uti Fiende land, emot förbud, rånar eller tager häst, boskap eller annat; eller trugar något af them som till Läger, Fästningar eller Städer tilförsel giöra, kastar warorna af eller them förderfwar, eller eljest wåldsammeliga hindrar sådan tilförsel; miste lifwet.

Art. 142.

Ei må någor begära, påstå, eller pocka sig til, drickspenningar, wed, eller annat af them, som fördas wackterna förbi. Giör Officerare sielf häremot, eller tillåter sitt manskap thet at giöra, miste tjensten; Är thet Gemen, straffes med gatulopp, spö, eller järn, efter omständigheterna.

Art. 143.

Ei må någor utan Wår eller Öfwerste Befälhafwarens befalning, sätta eld på någon Stad, By, Skepp, Läger, Trenchée, Kyrka, Hospital, Schola, eller qwarn, eller nederrifwa eler förderfwa hus, bakugnar, smidior, brunnar, någon bonde redskap, eller annat slikt; then häremot bryter, straffes som mordbrännare, eller förbuds brytare, til lifwet, eller som saken är til.

Art. 144.

Kastar någor in eld i Fiende land, uti hwad ort thet är, utan ordres; stånde til General Krigsrättens dom, huru hans anses skal, och warde tå pröfwat, huru stor skadan är, hwad hindre i krigs rörelsen theraf timat, samt om Fienden theraf fördel haft, och straffes så then brottslige til lifwet, eller som gierningen är til.

Art 145.

Kommer elds-wåda up i Qwarteren, af theras wållande som inqwarterade äro; tå gäldes skadan af hela Regementet som ther ligger, och straffes han som theryil war wållande, efter allmän Lag.

Tit. XXII.

Om Mord och Dråp.

Art. 146.

Dräper man annan försåteliga och i löndom, eller dräper man öfwermaga mindre än tolf År, eller någon sofwande, simmande, badande, eller then i sådant tilstånd och ärende stadd är, at han sig ej Wärja kan; warde halshuggen och seglad.

Art. 147.

Dräper man någon med wilja, och utan rätta lifsnöd; gifwe lif för lif, och ware samma lag om then, som budit annan at dräpa, eller til dråpet råd gifwit, eller thertil hulpit, eller lånt Swärd och annat wapn thertil.

Art. 148.

Låter någor lega sig at dräpa annan, warde halshuggen och steglad, så then som drap, som then ther legde.

Tit. XXIII.

Om wåldtägt, twegifte, tidelag, hor och lägers mål.

Art. 149.

Tager man Qwinno med wåld, ware sig hemma i Riket, eller i Fiende land, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta; warder han lagliga thertil munnen, miste lifwet. Gitter han ej fulborda sin onda wilja, böte äntå för wåldet hundrade daler.

Art. 150.

Går man ifrån sin laggifta Hustru, och låter wiga sig med annan, miste lifwet. Hafwa the ej beblandat sig med hwarannan, böte then twegifte Åttatijo daler. Trolofwar sig laggift man med annan, böte sextijo daler; Och om the efter fästning sig beblandat, straffes med Fyratijo par spö, eller en månads fängelse wid watn och bröd.

Art. 151.

Hwar som hawer tidelag med få eller andra oskiäliga diur; han skal halshuggas och i båle brännas. Warde ock samma diur tillika dödat och bränt.

Art. 152.

Lägrar ogift man ogift Qwinno, böte mannen Tijo daler och Qwinnan fem. Sker thet annan gång, böte dubbelt, och tredie gången tredubbelt. Förser sig någor thermed Fjerde gången, eller flera, böte för hwarje gång han Åttatijo och hon Fyratijo daler. Orka the ej böta, plichte tå Man första gången med Fiorton dagars fängelse, eller arbete wid Kyrckio, Slott eller Fästning, och för andra gången dubbelt. Qwinnan straffes hälften mindre. Sker thet tridie gången, plichte man med tolf dagars fängelse wid watn och bröd, eller tijo par spö, och Qwinna med sådant fängelse åtta dagar, eller Fyra par ris. Fierde gången straffes man med tiugu dagars fängelse, eller tiugusiu par spö, och qwinna med sådant fängelse tolf dagar, eller tijo par ris.

Art. 153.

Giör ogift man hos med gift Qwinno, eller ogift Qwinna med gift man, böte then gifte Åttatijo daler, och then ogifte Fyratijo daler. För enfalt hor andra gången, böte then som gift är, hundrade sextijo daler, och then ogifte Åttatijo daler, eller straffes then gifte med trettiosex par spö, tiugusiu par ris, eller tiugufyra dagars fängelse wid watn och bröd, och then ogifte med tiugutry par spö, aderton par ris, eller tiugu dagars fängelse wid watn och bröd. Kommer någor tridie gången åter, tå ökes then giftas straff med Åttatijo dalers bot, och then ogiftas med Fyratijo daler, eller straffes then gifte med Fyratijo par spö, tretijo par ris, eller en månads fängelse wid watn och bröd. Skier thet fierde gången, miste tå lif, then gift är, och then ogifte böte hundrade sextijo daler.

Art. 154.

Giör gift man hor med annars mans hustru; miste både lifwet. Om blodskam, eller lägersmål i andra förbudna leder, så ock om kopleri och skiörlefnad, gånge som i then allmänna Lagen stadgat är.

Art. 155.

Horor och thet Qwinnor, som lösachtigt lefwerne föra, skola ej i Arméen lidas, utan therifrån förwisas och bortkiöras.

Tit. XXIV.

Om Stöld.

Art. 156.

Stiäl någor litet eller mycket, tå wådeld, watu nöd, skeppsbrott, wåldswerckan eller Fiende åkommer och tränger, eller ock något undan sadan fara och nöd bergat Gods; warde hängd.

Art. 157.

Sker i Fält, Läger, Fästning eller Guarnizon, utur Wåra Artillerie, Magazins, Munitions, eller Tyghus, eller utur Artillerie, Magazins, Munitions, och Tygwagnar; eller stiäl någor utur thet rum, ther han står wakt, eller thet han wakta skulle, eller ifrån sin Herra och Husbonda, eller sin kamrat, eller ifrån någon som hörer til Arméen, Regementet, Commenderingen; straffes then thet giör, til lifwet.

Art. 158.

Stiäl man något i kyrko, ehwad thet kyrkan tilhörer, eller är af andra ther i förwar satt, och är thet hundrade daler eller mera wärdt, warde hängd. Är thet mindre än hundrade daler wärdt, ligge i tweböte mot annan tiufnad, och arbete thertil wid någon fästning ett eller flera år, efter som brottet är til. Stiäl man något af annan under Gudstiensten, antingen i Kyrkan eller annorstädes ther uppenbar Gudstjenst hålles, eller stiäl ute å kyrcko wall, häst eller hwad thet är, böte dubbla tiufwa böter.

Art. 159.

Stiäl någor tå Arméen är i togande mot Fienden, Hästar, Oxar, eller annat ehwad thet hörer någon til i Arméen, eller them som i landet bo, ther Arméen marcherar fram; miste lifwet. Sker thet tå Regemente eller Compagnie är i togande in i landet, straffes dubbelt emot annan tiufnad, eller efter omständigheterna. Samma lag ware om någor i Qwarteren, tit han lagd är, i Städer eller å landet, stiäl ifrån sin wärd, wärdinna, theras barn, eller hion.

Art. 160.

Hwar som bryter sig in i något hus eller rum at stiäla; eller stiäl eller snattar någor annorstädes än nu är sagt, eller är någor eljest i tiufnad delachtig; Gånge therom efter allmän lag, eller som särskilt stadgat är.

Art. 161.

Hittar man något på Marche, fouragering, eller Fält eller Läger, ware sig Hästar, Tyg, Gewär eller annat; Gifwe thet genast an hos sin Officerare, och låte thet som funnit är, stå wid Fanan eller Standaret i tiugufyra timar, at thet wid parollen må giöras kunnigt. Sker annorlunda, stånde tiufs rätt. Hittar man något wid annat tilfälle, i Städer, Fästningar eller Guarnizoner, gifwe thet an, som sagt är, och gånge thermed efter allmän lag.

Tit. XXV.

Om them, som giöra andra slags missgierningar, eller fångar Wärja eller släppa, så ock om delachtighet i brott.

Art. 162.

Giör någor annan missgierning, än i thessa Articlar nämd är, eller gifwer ej an grofwa missgerningar, eller biuder, leger, hjelper eller råder til någon missgerning, eller är oljest thertil mindre wållande, eller hyser och döljer missgierningsman, eller är i något brott delachtig; Gånge therom som uti allmänna Lagen i hwart mål stadgat är. Om then som hyser Förrädare och Spejare, är i 124. Art. sagt.

Art. 163.

Bryter någor Kronones fängelse at hielpa fånga ut, eller thertil lånar tyg och redskap, eller wärjer någor missgierningsman emot them, som honom komma at gripa, så at han therigenom undkommer; eller tager man fånga med wåld af them, som honom gripit och i gömo hafwa, eller til Fängelse, eller til Rätta, eller til ådömt straff föra skulle, eller them sargar, eller slår blånad och blod wite, straffes efter omständigheterna, som i Art. 40 stadgat är, eller efter allmän Lag.

Art. 164.

Släpper then som Fånga under wakt och bewakning hafwer, honom med wiljka lös, eller med hwarjehanda list hielper fånga ut: stånde thet straff som then brottslige förtjent, och lida bordt. Sker thet genom then wakthafwandes försummelse eller mangömo; miste Öfwer och Under Officerare, tjensten och the straffas med Gatulopp eller spö, efter omständigheterna.

Art. 165.

Then som är dömd ifrån äran, eller under Skarprättarens hand warit, må ibland Krigsfolket ej lidas.

Art. 166.

Pröfwar domaren, at han som i fängelse är, ej må tala med annan, eller skrifwa något, och tillåter äntå Officerare thet; miste tjensten, eller plichte med fängelse wid eller utan watn och bröd, efter omstänigheterna. Giör thet något Gemen, straffes med spö eller järn. Tillåter någor then, som til Fängelse wid watn och bröd dömd är, at niuta annan spis eller dryck; sitte sielf Åtta dagar, eller längre, på watn och bröd.

Tit. XXVI.

Om alla Officerares samt Gemenas Ed och plicht.

Art. 167.

På thet alt, hwad i thessa Articlar förordnat och utsatt är, må thess nogare i acht tagas, och så mycket mer förbinda hwar och en til lydno och trohet emot Oss och Riket; så skola alle Officerare och Gemene, när the träda til sin tjenst, giöra så wäl trohets som Embets Ed, efter then föreskrift som författad är, eller hädanefter kan gifwas.

Art. 168.

När så händer, at utom thessa Articlar något til Wår och Rikets tjenst och Krigsfolket rättelse, af Oss eller then befälet förer, budit eller förbudit warder, ehwad sådant förordnande genom offenteligt utblåsande, trumslag, eller befallning wid parollen, allmänt kungjort är; tå skal thet af hwar och en åtlydas och efterlefwas, som wore thet i thessa Articlar infördt, wid straff somm i samma påbud utsatt är.

Art. 169.

Härjemte är ock Wår alfwarliga wilja och befalning til alla i gemen, samt hwar och en i synnerhet, hwilken thet ock wara må, högre eller ringare Officerare, Ryttare, eller Soldater, inlänske eller utlänske, som under Wårt Krigsfolk och Armée nu äro, eller framdeles komma kunna, at the sig efter hessa Wåra Krigs-Articlar underdånigst rätta och för skymf, skada och straff sig achta; och må ej någor på sina privilegier eller annan rättighet sig beropa, så länge han sold och lön som en Krigsman niuter, utan anses som hwar Artikel för ig, eller andre Wåre stadgar innehålla. Och wele Wi at thesse Articlar skola hwar månad i Läger, Städer och <fästningar, samt wid möten, wakter, och andra parader, så ofta lägligt är, hwart Regemente eller Compagnie offenteliga föreläsas, så at ej någor må kunna inwända eller förebära okunnighet therom.

Tit. XXVII.

Om Rättegång och utsökning wid Arméen.

Art. 170.

På thet Lag och rätt icke mindre bland Wårt Krigsfolk, än alla andra undersåtare, må ordenteliga handhafwas, och omedeldugt skipas; Så förordne Wi härmed i nåder, at wid Wår och Riksens Armée skola Twå Domstolar wara, som är en Öfwer-Rätt eller General Krigs Rätt, samt en under-Rätt eller Regements Rätt, ther twistemål och brottmål, som ibland Krigs Folket förefalla, komma at uptagas, samt efter lag, thessa Krigs Articlar, och särskilt utkomna Stadgar, afgöras.

Art. 171.

The som i thessa Krigs Rätter blifwa til domare förordnade, och domare ed förr icke aflagt, skola innan the sitt säte taga, thenna ed in för Rätten swärja. Jag. N. N. lofwar och swär wid GUD och hans heliga Ewangelium, at jag wil och skal efter mitt bästa förstånd och samwete i alla domar rätt giöra, ei mindre then fattiga än then rika, efter Guds och Sweriges Lag, samt laga stadgar och thessa Krigs Articlar; aldrig Lag wrånga eller orätt främja, för skyldskap, swågerskap, wänskap, afwund och illwilja, eller räddhoga, ej eller för mutor och gåfwor, eller annan orsak, under hwad sken thet wara må, och ei then saker giöra, som saklös är, ellerthen saklös, som saker är; Jag skal ock hwarken förr än domen afsäges, eller sedan, uppenbara them som til rätta gå, eller androm, the rådslag, som Rätten innom lyckta dörar håller. Thetta alt wil och skal jag som en ärlig och upricktig domare troliga hålla, utan arga list och påfund, så sant mig Gud hielpe til lif och siäl.

Art. 172.

Förste domstol uti Arméen, och wid wart Regemente til häst och fot, är Regenents Rätt. Ther skal en Regements Officerare föra ordet, och hafwa til Bisittare twå Ryttmestare eller Capitainer, twå Lieutenanter, och twå Cornetter eller Fändrichar, eller theras wederlikar. Äro ej så månge Öfwer-Officerare tilstädes, tå tages så månge Under-Officerare i stället, at Rätten består af siu personer, utom Auditeuren.

Art. 173.

Til thenna under-Rätt, nämner Öfwersten, eller then som i Regemente Befälet förer, ledamöter, och låter kalla them samman, så ofta Rättegång hållas skal; Och böra the Ledamöter, som någon angelägen sak begynt, thermed, om så ske kan, fortfara, til thes then afgjord är.

Art. 174.

Begås brott af flera personer, som höra til särskilta Regementer, ehwad thet sker på Commendering, postering, eller annars; eller förefalla twiste- eller brottsmål ibland them, som i Arméen sin tjenst och syssla hafwa, men ei lyda til wist Regemente; eller tarfwar Öfwerste Befälhafwaren förhör eller undersökning i något mål, tå må han förordna Regements Rätt, som består af ledamöter utur Arméen och Regementerna, til thet antal som förut om Regements Rätt sagt är.

Art. 175.

Nu kan någor af Rättens Ledamöter wara af siukdom eller annat laga förfall hindrad, at han ej kan tilstädes komma; warde tå en annar i hans ställe förordnad. Blifwer någor ledamot borto, utan laga förfall, eller kommer försent, böte en daler för hwar tima, och Åtta daler ther han hela dagen blifwit ute. Then I Rätten främst sitter, böte twå daler för hwar tima, och tijo daler ther han hela dagen uteblifwer. Thessa böter waren the fattigas ensak.

Art. 176.

Protocollet och domboken hålles af en Auditeur, som wid Regements Rätten wara skal, och ther äger säte och stämma. När han träder til Embetet, giöre domare ed, then ock andre Rättens ledamöter swärja, tå the första gången til domare säte träda; Men ej må thet sedan oftare skie, utan bör Auditeuren hwar gång ny rättegång börjas, läsa domare eden offenteliga up. Han bör ock altid säga sin mening först. Thessutom skal ther en Regements wäbel wara, som kallar Parterna til Rätta, anklagar the brotsliga, och eljest uträttar hwad befalles. Ther grof missgierning giord är, och målsägaren therå ej kärer, utan lägger then neder, böte som i then almänna Lagen sägs, och tå må Wäbel kära; han skal ock therpå drifwa, at alle domar werkställighet komma.

Art. 177.

Thenne Regements Rätt uptager, ransakar och dömer alla mål, the ware sig twiste eller brottsmål, som förefalla bland Wårt Krigsfolk, och Civil eller Militair Betiente, hög eller låg, eller hwilken thet wara må, som til Arméen hörer, och i sitt Embete är, samt innom Arméen wistas, så ock theras hus- och tjänstefolk, thet ware sig i Fält, Guarnizoner, Qwarteren, Commendering på arbete, under Marche och flygande Fana, eller på Regements och Compagnie möte. Begår then något brott, som utom Regementets eller Arméens stånd, i Wåra ärender utsänd är, tå bör domaren i orten, ther gierningen giord är, therom ransaka, och sände han ransakningen in til Krigs Rätt, som theröfwer döma skal. Warder twist om fast egendom i Städer, eller på landet, eller om the lösören, som Krigsfolket äga utom then ort, ther Regemente förlagt är; eller kommer twist up om upsägning, eller flyttning utur hus, som i Staden hyrde äro; eller förefalla twiste- eller brottmål som röra Städernes handel, Politie, och hushållning; eller wil Gäldenär gods sitt til sina Borgenärer på en gång afstå; stånde theruti Krigs Folket, til laga Tings och Rådstufwu dom, eller som särskilt stadgat är. Samma Lag ware om the twister och brott som i thet almänna lefwernet hända kunna, medan Krigs Folket är hemförlofwat, och ligga på sina Rotar eller Rusthåll, eller tå någor på Wiss tid är permitterad. Bryter han tå i Embetet, eller begår sådant brott, som rörer Krigs tjensten, thet hörer til Krigs Rättens uptagande och afgiörande. Om the mål som af General Krigs-Rätten omedelbarliga uptagas och dömas skola, sägs i 190 Articlen

Art. 178.

Hafwer rymmare, under then tid han ifrån Regemente afwiken war, tagit lega eller wärfning penningar annorstädes; eller hafwer han annat brott begått; warde therom ransakat ther gierningen giord är, och pröfwat om han thertil saker är, men dömes för alt samman af Krigs Rätten wid thet Regemente, som han först wek ifrån. Är missgerningen så grof, at then å lif går, gifwe tå domaren thet honom tilkänna, som Befälhafware är wid thet Regemente, hwarunder then rymde lydt, och gånge dom öfwer honom ther thet timat, som growast är.

Art. 179.

Mindre brott och förseelse i tjensten eller eljest, antingen the i thessa Articlar äro nämde eller ej, kunna när brottet är uppenbart och tilstått, af Öfwersten, eller then i Regementet Befäl hafwer, afgiöras, och therefter straffas; doch må ej någor, utan laga ransakning och dom, sättas i fängelse öfwer Åtta dagar, eller slutas i järn längre än Åtta timar, eller straffas med flera än tijo par spö. Blifwer Capitaine eller Ryttmestare med manskap Commenderad på then Ort, ther ej högre Befälhafware är, tå må han ock afgiöra förseelser, som kunna straffas med sex par spö. Men om then brottslige förtjenar swårare straff, eller wil i Thessa fall then som klagar, eller han som anklagad är, söka domaren, thet må ej wägras, och warde målet tå til laga ransakning och dom förwist. Är brottet sådant, at när thet annan gång begås, straffet ökas bör, gånge thet ock til Krigs Rätt.

Art. 180.

Nöjes man ej åt then dom eller utslag, som Regements-Rätt i twistemål fält, och stiger thet som twistas om, med ränta eller afgäld som forsras, til hundrade daler, utom rättegångskostnaden, tå han wädja med sex Marck under General Krigs Rätten, antingen genast, eller sidst innom klockan tolf å Åttonde dagen, then dag inräknad, tå dom eller utslag föll, och Auditeuren skrifwe å domen, at han lagliga wädjat, och bor saken i General Krigs Rätten fullfölja å then tretijonde dagen, then oräknad, tå dom eller utsla föll, om Regement Rätten är i then Stad, ther General Krigs Rätt sitter, hwilket och han som wunnit, låte Tekna å dombref sitt, och å then dag som i wade-bewiset utsättas skal, böra parterne til General Krigs Rätten komma, then wädjande at gifwa sin inlaga in, och swaranden at then anamma, utan särskild kungiörelse, borgens ställande, eller doms fullbordan. Är General Krigs Rätten i Stockholm, bör från Regements-Rätt i Upland, Stockholms län, Södermanland, Wästmanland, Nerike och Gestrikland, Käranden gifwa sin inlaga in å then Tretijonde dagen; ifrån Regements Rätt i Kopparbergs län, Östergötland, Helsingland, Jämtland, Härjedalen, Medelpad och Ångermanland, är tid thertil å Fyratijondefemte dagen; ifrån Jönköpings, Cronobergs, och Calmare Län, Wermland, Skaraborgs och Elfsbirgs Län, Halland, Såne, Blekinge, Dahl, Bohus Län och Westerbotn, på Sextijonde dagen, och från Regements Rätt i Finland och Gottland å nittijonde dagen, then oräknad tå dom eller utslag föll. Och bör Regements Rätt kungiöra General Krigs Rätten, at så wädjat är, och nämna theri dagen, tå Parterne skola ställa sig in.

Art. 181.

I brottmål, ehwad the äro swårare eller mindre, hafwe ej någor lof at wädja, antingen emot wärjemåls ed, böter eller kostnad och skada, utan må then som ej nöjes åt under Rättens utslag, theröfwer sig uti General Krigs Rätten beswära, innom hälften af then tid, som i föregående Articel utsatt ät. Hwad under-Rätt dömt i grofware brott, må ej i fullbordan gå, utan sände sin ransakning och dom in til General Krigs Rätten, at ther skärskådas och pröfwas, såsom om Hof-Rätt i then allmänna Lagen stadgas, eller til Öfwerste Befälhafwaren, ther så särskilt förordnat är. Blifwer Befälhafwaren af Fienden i Fästning eller annorstädes innesluten, och någor är funnen med förräderi, mord, eller at han welat wigla up andra til myteri; tå må Befälhafaren när nöden så tränger, och han ej bud ifrån sig til Öfwerste Befälhafwaren eller Öfwer Rätten gifwa kan, eller thess swar afbida, med the Officerare som med honom äro, döma sådan missgiernings man efter Guds och Swerjes Lag, samt thessa Articlar, och domen strax werkställa låta, androm til sträck och warnagel.

Art. 182.

Hwart Års dombok, af Rättens Ledamöter underskrifwen, sände Auditeuren in til General Krigs Rätten, innan Martii Månads slut Året therefter, wid bot tiugu daler. Krigs Fiscalen läse then sedan igenom, och om ther i fel är, skal han thet i General Krigs Rätten angifwa och utföra.

Art. 183.

I utsöknings mål wände sig Parten til Öfwersten för Regementet, hwilken hafwer at thermed förfara, såsom i then allmänna Lagen om Konungens Befalningshafwande sagt är, och theröfwer sitt Utslag meddela. Och må then som med utslaget en nöjes, theröfwer sig beswära i General Krigs-Rätten, innom hälften af then tid, som til Laga wads fullföljande från Underrätten sagt är, hwilket å utslaget teknas bör.

Art. 184.

Uti General Krigs-Rätten præsiderar en Generals-Person, och hafwer til Bisittare Generals-Personer, Öfwerstar och Regements-Offocerare, som af Oss, eller i Wår frånwaro af Öfwerste Befälhafwaren förordnas. Ther hafwe ock General Auditeuren säte och stämma. Nu äro ej så månge Regements-Officerare tilstädes, at Rätten kan wara fullsutten, tå tages i stället Capitainer eller Ryttmestare, så at thenne Öfwer-Rätt altid må bestå af Siu Ledamöter, utom General Auditeuren. Thesse ledamöter taga sine säten efter Rang och Ålder i tjensten.

Art. 185.

Wid General Krigs-Rätten skal en edswuren Secreterare wara, som förer Protocollet, samt en flitig tilsyn hafwer, at alle handlingar äro i ordning, och i en dagbok införas. Han bör ock författa Domar, och thet som utfärdas skal, med mera, som honom kan befalt warda.

Art. 186.

Sker myteri, tå Arméen är i Fält, och Fiende när är, eller sker thet under flygande Fana i togande mot Fienden, och missgjerningsman å färsta gierning gripen warder; tå må Öfwerste Befälhafwaren för Arméen, när saken ej tol upskof, och han så godt finner, Stånd-Rätt förordna. Thenne Rätt, som ock är Öfwer-Domstol, och består af sådana Ledamöter, som om General Krigs-rätt sagt är, eller som Öfwerste Befälhafwaren tå utnämner, träder strax samman, och förhör saken, samt sedan efter Lag, särskilta Påbud, och thessa Articlar, dömer then brotsliga, hwilken Dom munteliga afsäges, och genast werckställes, ther ej annorlunda befalles.

Art. 187.

När målet så fordrar, bör wid General Krigs-Rätten, såsom wid andra Domstolar sker, skriftelig stemning utfärdas; Men eljest måge Parterne kallas af en Rättegångs Wäbel, som wid General Krigs-Rätten wara skal, hwilken står under then ordförandes och General Auditeurens lydno, och bör förrätta hwad honom befalt warder.

Art. 188.

Alle brott och missgierningar, som antingen i gemen, eller af någon i synnerhet begås, och til Öfwer-Rättens Dom höra, skola af General Gevaldigern, eller hans Lieutenant lagliga utföras, hwarwid han af Krigs-Fiscalen hafwer at njuta thet biträde, som saken fordrar.

Art. 189.

The mål som Oss och Cronan angå, gifwer Krigs-Fiscalen an, och käre han herå, äfwen som honom ock åligger therå upsicht hafwa, at hwar och en utan försummelse giör sitt Embete. När någor sätter sin skyldighet efter, eller sig i Embetet förbryter, bör han therå Lagliga tala. I öfrigit rätte han sig efter then för honom utfärdade Instruction, eller thet, som framdeles förordnas kan.

Art. 190.

General Krigs-Rätten äger upsicht och wård hafwa, at i Under-Rätterna, som therunder höra, rätt skipas efter Lag, och thes rätta förstånd; Och i synnerhet bör General Krigs-Rätten döma ögwer the mål ibland Krigsfolket, som efter then allmänna Lagen i 8 Cap. 2 §. Rätteg. Bl höra til Hof- Rätten. Thesutom skal i General Krigs-Rätten omedelbarliga uptagas, I:0, Om Öfwerste Befälhafwaren, eller någor Generals Person, och Öfwerste, warder af then som under honom står, med ord eller gierning öfwerfallen. 2:0, Om Öfwer-Officerare, som ej Adelsman är, blifwer anklagad för sådant brott som å lif eller ära går. 3:0, Öfwer-Officerares Embetes brott, så ock om then Civil Betient wid Arméen, som är Adelig wederlike, begår något brott i sin tienst, sedan Under-Rätt therom ransakat. 4:0, Om någor af Öfwer- eller Under-Rättens Ledamöter sig i Domare Embetet förbryter. 5:0, Myteri eller annor misshandel, som af någon menighet, större eller mindre, föröfwas. 6:0, Klagomål af then som under Krigsfolket hörer, öfwer Fält-Consistorii Utslag, undantagande Religions mål.

Art. 191.

Thenne Öfwer-Rätt träder tilsamman så ofta sakerne thet fordra, och befalt warder. General Auditeuren låte genom Wäbelen kalla the Parter up, som tå böra tilstädes komma. Blifwer någor af Ledamöterna borto utan strax tilkänna gifwit Laga förfall, eller kommer för sent, böte som i 175. Art. Om Under-Rätt sagt är. Ställa sig Parterne ej efter kallelse in, gånge therom, som i allmänna Lagen stadgat är.

Art. 192.

Med sakernas företagande och afgjörande, samt omröstande til Doms, förfares så, som i Rätteg. Bl. Föreskrifwit står. Dock bör General Auditeuren, eller then hans ställe företräder, altid säga sin mening först, och sedan then som efter ordningen nederst sitter. Med leutererande i brottmål skal förhållas, såsom therom särskilt stadgas.

Art. 193.

Wil någor söka, at Konungen må pröfwa General Krigs-Rättens Dom och Utlag, som i twistemål fallit, gånge thermed efter thy, som i 30 Cap. Rättg. B. sägs, och i brottmål rätte sig efter 19. §. i samma Cap. samt Wår Förordning af then 22 Novembr. 1749.

Art. 194.

Ej må någor straffas med flera, än Nijo Gatulopp, Fyratijo par spö, Tiuguåtta dagars fängelse wid watn och bröd, ej eller wara längre sluten i Järn Tjugufyra timar, hwarunder honom dock lemnas tre timars frihet, neml. En om morgonen, en om middagstiden, och en tima om afton, at wara lös och ledig; ej eller bör någor straffas med påla öfwer twå timar. Warder Ryttare eller Soldat, som hemlof fått, eller wistas på sin Rotas eller Rusthåll, för brott som han tå föröfwat, dömd af Härads eller Rådstufwu-Rätt at straffas med spö, tå må straffet af Härads eller Stads Prophossen förrättas, om ej Compagnie Prophossen när är.

Art. 195.

När Soldat straffas skal med påla eller järn, låte Officerare som theröfwer upsikt hafwer, straffet så werckställas, at then brottslige therigenom til hälsan ej lider mehn. Sker thet igenom Officerarens wållande, sware til allan skada, och plichte, som i 34 Art. sagt är.

Art. 196.

Med alla penningar och böter i thessa Articlar, förstås daler, mark och öre Silfwermynt. Ther ej finnes utsatt, eller särskilt förordnat är, hwilken böterna eller någon del theraf njuta skal, gången the til treskiftes, och Tage en lott Konungen, annan Rätten, och tredje måls-ägaren.

Art. 197.

I öfrigit rätte sig både Domare och Parter i Rättegångs och utsökningsmål i gemen, och thet som häruti ej utsatt är, efter thet som allmänna Lager föreskrifwer.

indeltasoldaten-9

Soldatfamilj som väntar på sin soldat

Förordning, hwarefter Sjö- och Landt-Milicen, när the äro med hwarannan på Örlogs-Flottan eller Gallererna commenderade, sig hafwa at rätta.

§. 1.

Then Amiralitets-Officerare högre eller lägre, som förer något Skiepp, eller andra bestyckade Fartyg, eller Gallere, bör anses, såsom en Commendant i en Fästning af the Officerare, som på samma Fartyg commendera några Soldater, och theremot tilkommer Landt-Officerare then heder, som en Capitaine eller annor Officerare niuter i en Fästning, när han ther et Compagnie Commenderar.

§. 2.

Är Öfwerste eller annar Regements Officerare på Flottan eller Gallere-Escadren commenderad; warde han förlags på thet Skiepp eller Gallere, som Befälhafwaren til Siös är uppå, eller på thet närmast til honom liggande Skiepp eller Gallere, så at the til rådplägning äro hwarannan närmare til hands.

§. 3.

Commendo på Skieppen och Gallererna hörer befälhafwande Siö-Officeraren til, hwilken äger at utgifwa parollen och lösen; och Landt-Officeraren niuter efter stånd och wärde tilbörlig heder, samt Commeno öfwer Landt-Milicen på alla Skieppen och Gallererna, så at ibland them god ordning hålles, och at Gewär, med hwad thertil hörer, är färdigt at brukas, när behof giöres.

§. 4.

Så snart Landt-Officeraren stigit om bord, bör han gifwa then Commenderande Flaggman, Namnrulla, på sitt Manskap, hwarefter Befälhafwaren af Siö-Staten wiser the ställen ut på Skieppet eller Galererna, ther påsterne stå skola, och gifwer tilkänna, hwad the på hwart ställe böra i acht taga; samt när Soldater til Canonerna skola fördelas, utnämner han huru  månge Soldater behöfwas til hwar Canon, Men Landt Officeraren anbefaller sielfwa commenderingen, och håller hand öfwer aflöningarna.

§. 5.

Hela Besättningen delas i twänne delar eller Wakter, och then delen som wakt hafwer, bör giöra hwad inom Skeppsbord befalles; doch böra Soldater ej commenderas up i Takel och Tyg, eller at skrapa och spola på öfra däcken, Back eller Skans, utan allenast hålla rent ther the ligga, hwarå theras Officerare skola noga upsigt hafwa.

§. 6.

Soldaterne böra hielpa til at hissa prowiant, samt dricka och watn in och ut, så ock at pumpa och balja, när Fartyget blifwer läck, til hwilket arbete Siö-Officeraren må fordra wist antal Manskap, som Befälhafwaren af Landt-Staten, strax bör låta affölja.

§. 7.

Hedern med gående i gewär böra Landt- och Siö-Officerare, som äro af lika ranf, utan åtskilnad niuta.

§. 8.

För Befälhafwaren af Landt-Milicen på Flottan eller Gallererna, bestås en Slup med behöriga Båtsmän til Roddare, som enskylt står under hans befalning, på thet han må kunna uträtta thet han nödigt finner; doch bör han säga then Commenderade Siö-Officeraren til, när han samma Slup afsänder. Och när någor annar Landt-Officerare behöfwer någon slup för sig eller thess Manskap at gå i land, eller ock sända rapport til sina Förmän, så bör honom på anmälan hos then Commenderade Siö-Officeraren, Slup med nödig besättning gifwes, så framt icke Siö-Officeraren tå sielf på utplicktning, patroulleringar, eller utpåster och branwakt, med mera, oumgängeligen then behöfwer. Och när Slupen af Landt-Officerare är brukad, skal then skyndsammeliga återsändas.

§. 9.

När Landt-Milicen kommit om bord, skola nödige rum för Manskapet, samt theras gewär och munderingar anwisas, och af spisordningen lemnas Befälhafwaren af Landt-Staten del, som tå utnämner en skickelig och pålitelig Officerare eller Under-Officerare, at jämte then af Siö-Staten förordnade Öfwer eller Under-Officeraren noga efterse wid wågen, när prowianten utwäges, om then är god och dugelig; samt huru kockarne hålla kittlar och andra käril rena och blanka; the skola ock wara närwarande wid delningen, och efterse, at alt går lika til, och at the indelte fatlagen i ordning efter hwarandra så taga sin mat; hwilke Officerare skola af sina Befälhafware tilhållas, at theruti sin skyldighet fulgiöra, och blifwa the answarige, om något häremot sker.

§. 10.

Manskapet skal til thess bättre skiötsel och förfriskning, sättas i land, när tid och tilfälle gifwes, och omständiheterne thet med säkerhet tillåta; och kommer på then Commenderande Siö-Officerarens pröfwande an, huru månge af Manskapet hwar gång kunna sättas i land.

§. 11.

Landt Officeraren på hwarje Skiepp, Fartyg eller Gallere, bör hålla richtig dagbok öfwer Manskapets tilstånd, och tekne han theruti, hwad wind och wäder hwar dag blåser, samt huru länge Fartyget ligger stilla eller til ankars, på hwart ställe.

§. 12.

Afmarchen med Gallererna sker efter rangering och ordning, som wanlig är, hwilket tillika med the andra Commenderingar, som ske med en eller flera Gallerer, af then commenderande Siö-Officeraren förordnas. Men när bataille eller entreprise förefaller, bör han hålla rådplägning med Cheferne af Landt-Staten, hwilka ock kallas skola til alla the pacharingar, som finnas nödige at hållas om Landt-Milicens conservation och transporterande.

§. 13.

Whuru Cemmendo på Skieppen och Gallererna hörer then commenderande Siö-Officeraren til, bör dock thet som af Landt-Milicen i tienstgiörande fordras, gifwas Officeraren af Landt-staten tilkänna, och efter hans ordres wärckställas, ther icke hastigheten och åkommen fara thet ej tillåta kan, tå Soldaterne skola lyda Siö-Officerarnes commendo.

§. 14.

Sker landstigning, tå commenderar Öfwersten eller then närwarande Landt-Officeraren Soldaterna, dock under Öfwerste Befälhafwarens för Flottan eller Galererna, såsom General för hela lägret till siöss, befallning och styrsel.

§. 15.

Begår Officerare af Landt-Milicen, eller Soldat, som på Skiepp eller Fartyg commenderad är, sådant brott, at theröfwer dömas bör, förordne Befälhafwaren på flottan eller Gallererna, Krigs-Rätt, hwaruti en Regements-Officerare af Landt Milicen skal ordet föra, och hafwa til Bisittare lika många af Siö- och Landt-Officerare, tå Siö-Officerarne taga sina ställen på högra, och Landt-Officerare på wänstra sidan om bordet, samt Auditeuren af thet Regemente hwarunder then brotslige lyder, hwilken Rätt saken afdömer efter Siö-Articlarna, och om så många Officerare ej äro tilstädes af Landt-Milicen, tå tages så månge Siö-Officerare i stället, at Rätten kan domför warda. Äro Soldater och Båtsmän i ett brott delahtige, tå skal en Siö-Officerare i under Rätten ordet föra. Finnes målet så beskaffadt, att thet til en öfwer-Rätts uptagande hörer, eller skal thet Öfwer-Rätten underställas, förordne tå Befälhafwaren en Öwer-Rätt, hwari en Flagman skal ordet föra, och hafwa til Bisittare Siö- och Landt Officerare, som förut sagt är. Men om brott begås när Landt-Milicen landstigning giör, eller när then i guarnizon i Carlscrona, eller på Siö-Castellet i Carlshamn är förlagd, eller hörer then brottslige til Fortifications Staten i Carlscrona, dömes af en Regerings Rätt efter Krigs-Articlarna. Skal saken til Öfwer Rätt komma och kan General Krig-Rätt af närwarande Officerare ej blifwa domför, gånge som nästförut om Öfwer Rätten stadgas.

§. 16.

Mindre brott och förseeelser, som af Soldat inom Skieppsbord begås, och ej angå tiensten och commendo, eller om Soldat wårdslöst handterar gewär och Mondering, kunna af then commenderande Landt-Officeraren rättas eller afstraffas, hwarom dock then commenderande Siö-Officeraren bör få underrättelse innan straffet wärkställes. Men bryter Soldat tå han i commendo stadd är af wårdslöshet eller försummelse, thet skal afgiöras af Befälhafwaren på Skeppet eller Fartyget. Är brottet swårare, gifwe han thet Öfwerste Befälhafwaren tilkänna.

§. 17.

När Soldat för något brott straffas skal, efter dom eller eljest, bör Officeraren af thet Regemente, som han kyder til, straffet wärckställa låta. Ei må någor Soldat eller Båtsman länge hållas i hächte, utan bör then som brutit skyndsammeliga dömas och straffas.

§. 18.

Officerarne så af Siö- som landt staten åligger inseende hafwa, at the gemene wårda och skiöta sina kläder och Monderingar, och när dödsfall händer, skola the draga försorg, thet qwarlåtenskapen blifwer upteknad, kläderna giöras rena och wädras, samt märckes med then dödas numer, och at alt lägges i säckar, förseglas, och orubbadt i förwar hålles, på thet efter Siö-Expeditions slut, Rotar och anhörige måge, efter behörig brefwäxling med Landshöfdingen i orten, och hans therom utfärdade Kungiörelser, kunna draga försorg, at sådane saker snart afhämtas, och om thet försummas, skylle sig sielfwa ther något förfares.

§. 19.

När sådane Fartyg warda af Flottan eller Gallererna tagne, som til Proser blifwa dömde, gånge med delningen efter Siö-Articlarna, så at hwar och en af besättningen sin del niuter.

§. 20.

På thet trängsel i Cabyssan wid mat-lagningen måtte förekommas och alle Öfwer-Officerare på hwart Skepp kunde på en gång spisa tilsamman, så finner Kongl. Maj:t bäst wara, thet Landt-Officerarne emot skälig betalning tinga sig in i kosthåll hos then commenderande Siö-Officeraren, til hwilken ända hwar Öfwer-Officerare så af Siö- som Landt-staten, hwilken thet åstundar, bestås en gemen mans portion in natura, at ther med efter Krono-wärdie kommer på tractamentet at afdragas.

§. 21.

Wid munstring under Siö-Expedition eller tå then är öfwerstånden, bör Manskapet frågas, och the gifwa an, om the hafwa att beswära sig öfwer sina Befälhafware, och om thet sedan sker, är sådan klagan ogill. Och skal then som sedermera sprider ondt rychte ut om sina Förmän, therföre straffas efter Lag.


Sweriges Rikes Krigs-Articlar, Af Kongl. Maj:ts och Riksens Lag-Commission Författade, Samt Riksens Höglofl. Ständers öfwerseende och Stadfästande understäldte.

Stockholm, Tryckte uti Kongl. Tryckeriet, 1755.


Mer i samma ämne:

Vårt fädernesland och dess försvar.

Soldatens Skyldigheter, i Fred och i Fält. 1769.

Indelte soldaten. Erinringar från lägerlif och hemlif på roten.

Soldaterna som skyddade våra gränser

Kongl. Maj:ts Krigs-Articlar för Des Krigsmagt Til Lands och Sjös (1798)

Historia om finska kriget åren 1741 och 1742

Öfversikt af Svenska Krigsförfattningens historiska utveckling…

Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809.

Öfversigt af allmänna värnpligtens tillämpning i Sverige under förflutna tider. (1879)

Kategorier:Olika ämnen

Märkt som:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s