Textarkivet

Boktips! Ombord på Titanic spelar orkestern, av Julia Caesar.

Julia Caesar har arbetat som journalist på Dagens Nyheter över 20 år och har skrivit många böcker både under egen namn och under pseudonym. År 2010 slog hon igenom som invandringskritisk författare med boken Världsmästarna: när Sverige blev mångkulturellt.

Eftersom mångkulturen inte får ifrågasättas hur som helst och av vem som helst så ledde hennes författarskap till hatkampanjer mot henne som kulminerade i att hon fick ovälkommet hembesök av journalister från Bonnierpressen som hade för avsikt att hänga ut henne, demonisera henne och framställa henne som en hemsk och rasistisk människa – enbart för att hon ogillade massinvandringen till Sverige.

Det offentliga narrativet i vårt land är att invandring är bra och att det är rasistiskt att ifrågasätta syftet med invandringens storlek, karaktär och mål. När Julia Caesar beskrivs på Wikipedia är det som följer:

”… skriver sedan 2010 rasistiska texter och böcker under pseudonymen Julia Caesar. Hennes senare texter har av Dagens Nyheter beskrivits som ”radikala med rasbiologiska perspektiv.”

För åtta år sedan skrev Expressens dåvarande krönikör Ulf Nilsson en uppskattande text om boken Världsmästarna men texten togs sedan bort för att tidningen inte ville ”legitimera” henne och hennes åsikter.

Det är så Sverige fungerar i det lilla och i det stora. Invandringskritiker ska tystas eller demonseras. Det är exakt samma beteende som återfinns i totalitära stater där politisk opposition har behandlats som paria, som en farsot man måste varna för och stoppa.

Julia Caesars bok blev en försäljningssuccé och finns fortfarande att köpa. Hon blev lite av en banbrytare när det gäller välskrivna böcker med detaljerad och välformulerad invandringskritik.

julia-caesar-ombord-pa-titanic

Nu har ytterligare en bok utkommit av henne. Den har titeln ”Ombord på Titanic spelar orkestern” och syftar på hur svenska folket lever i en falsk trygghet förvissade om att Sverige alltid kommer att vara tryggt trots alla signaler om motsatsen.

Texten på bokens baksida beskriver Julia Caesars tankar:

”När Titanic på sin jungfruresa kolliderade med ett isberg i det iskalla vattnet utanför Newfoundland den 15 april 1912 sov de drygt 2 200 passagerarna gott i sina hytter. De kände sig trygga i övertygelsen om att skeppet var osänkbart.

Övertygade om Sveriges osänkbarhet lever delar av befolkningen i samma falska trygghet, även när viktiga samhällssektorer sviktar. Sveriges Titanicsyndrom är att kalla sig själv ”en humanitär stormakt” och sänka landet genom ansvarslös massinvandring från tredje världens mest dysfunktionella och våldsamma länder och kulturer. Sedan 1980 har 2,3 miljoner utlänningar fått uppehållstillstånd. Var tredje eller var fjärde invånare har utländsk bakgrund, beroende på hur man räknar. Om man vill förvandla ett land i grunden är förändrad demografi det mest effektiva verktyg man kan använda. Människor är nämligen inte – tvärtemot vad politikerna påstår – utbytbara mot varandra. Etnicitet och kultur formar oss olika.

Julia Caesar (pseudonym) är en välkänd journalist, författare och bloggare, uppskattad av sina läsare och avskydd av de politiskt korrekta. Hon gör också podcasts, alltid med en samhällskritisk udd. Boken är en samling politiska krönikor om den alltmer surrealistiska förändringen av Sverige.”

Liksom hennes tidigare böcker är även den här lättläst och lättbegriplig. Det framstår som alldeles självklart att Julia Caesar älskar sitt land och inte vill se att det förändras till det sämre. Hon har förmodligen som så många andra oroats över hur en så stor andel av befolkningen röstar på politiker som vill att massinvandringen ska fortsätta och att migranter från dysfunktionella länder på sikt kan bli en majoritet i vårt land och att islam kan bli en betydande faktor i samhället.

Julia Caesar bedriver en kamp mot klockan. Det är en viktig upplysningsverksamhet hon ägnar sig åt, men hur ska majoriteten av folket kunna inse farorna om de inte får tillgång till fakta? Vi matas varje dag med nyheter från TV och en dagspress som tycks ha som mål att ändra på demografin i Sverige till svenskarnas nackdel. Även i storföretagens reklam används subtila metoder för att framställa Sverige som ett mångetniskt allemansland.

Hjärntvätt är effektivt. Alla totalitära stater har en agenda som de vill upprätthålla och den som avviker riskerar allvarliga sociala, ekonomiska och personliga problem i relationer med människor som omfamnar den totalitära statens agenda. I Sverige vet många invandringskritiker att de kan leva farligt och att deras sociala status kan ryckas undan när de blir offentliga. Men likväl är det många som tar risken eftersom invandringens proportioner nu handlar om liv eller död för den svenska nationen, för det svenska folket.

Julia Caesar är därför en av alla dessa hjältar och hjältinnor som fortsätter skriva böcker och blogga i hopp om att väcka många fler till insikt om den allvarliga situationen i landet. Det medan alldeles för många ställer sig på makthavarnas sida och både direkt och indirekt arbetar för att Sverige ska bli något som mest liknar en bananrepublik.

”Till mina älskade
och alla som har stöttat mig i samband med
uthängningar, smutskastning och mediedrev.
Ni hjälper mig att orka.”

Så inleder Julia Caesar sin bok och den texten visar hur viktigt och betydelsefullt det är att ge stöd och uppmuntran till alla som gör något positivt för landet. Det är uppmuntran och stöd som ger många invandringskritiker energi att fortsätta. Men det är även så att välformulerade invandringskritiker tjänar som föredöme så att andra kan ta efter i samma anda och också göra nytta för sitt land. Julia Caesar är både välformulerad och ett föredöme.

”Massinvandringen har pågått sedan omkring 1970. Men om vi gör en avgränsning till närtid har Sverige och svenskarna utsatts för en påtvingad, exempellös massinvandring från jordens mest underutvecklade, våldsamma och dysfunktionella länder och kulturer under Fredrik Reinfeldts (m) alliansregering 2006-2014, och från valet 2014 under den ytterst olyckliga kombinationen socialdemokrater och miljöpartiet, ledd av Stefan Löfven (s).”

”Under Alliansens period vid makten, 2006-2014, fick cirka 800 000 utlänningar uppehållstillstånd. Sedan 1980 har 2,3 miljoner fått uppehållstillstånd, Befolkningsutbytet accelererar, den svenskfödda befolkningen byts ut mot stora grupper utomeuropeiska invandrare från framför allt Mellansöstern och Afrika.”

Det som Julia Caesar beskriver sker alltså helt utan folkliga mandat och utan att folket får veta någon om vilka långsiktigt konsekvenser den politiken får. Media inklusive SVT, SR, TV4 och andra aktörer agerar istället för fortsatt massinvandring och framställer invandring från jordens alla hörn som nödvändig. Antingen för att invandringen ska rädda jobben, pensionerna eller ersätta en åldrande befolkning. Allt är bara påhitt och lögner som dessutom ofta upprepas av politiker i riksdagen och i kommunerna som är gravt okunniga om det mesta i samhället. Det är offer för sin egen dumhet.

Julia Caesar ägnar ett kapitel åt Stefan Löfven som kanske är den minst begåvade statsministern som Sverige haft någonsin. Han är så pinsam att det är ett under att någon har röstat på honom. Men så här efter valet ser man att det är främst i ”utanförskapsområden” som S fått sina väljare. I vissa invandrartäta områden har uppemot 90 procent av invånarna röstat på Socialdemokraterna. Andra väljargrupper är många äldre i Norrland som inbillar sig att partiet står på de svagas sida.

Sveriges Television har under minst 50 år fungerat som en hjälpgumma åt Socialdemokraterna och försökt se till att de fortfarande håller nivån som största parti. Eftersom vi inte har någon verklig mediekonkurrens i Sverige så blir befolkningen lätt offer för den agenda som media har. SVT, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen och en rad andra tidningar dominerar opinionsbildningen helt i landet. Mot bakgrund av det måste det ändå ses som ett gott betyg att över en miljon svenskar har röstat på Sverigedemokraterna som är det största invandringskritiska partiet. I valet den 9 september fick SD sina största valframgångar i Skåne, men även på andra håll har partiet vunnit stora framgångar lokalt.

Så här gick det i riksdagsvalet 2018 – antal röster.

Socialdemokraterna 1 830 386
Moderaterna 1 284 698
Sverigedemokraterna 1 135 627
Centerpartiet 557 500
Vänsterpartiet 518 454
Kristdemokraterna 409 478
Liberalerna 355 546
Miljöpartiet 285 899
Feministiskt initiativ 29 665
Alternativ för Sverige 20 290
Medborgerlig samling 13 056

Valresultatet är delvis en spegling av det utrymme som partierna har fått i media och det är ingen hemlighet att Miljöpartiet och Centerpartiet har fått oproportionerligt stort utrymme vilket innebär att media medvetet har gått inför att gynna dem.

I bokens kapitel ”Femtio år med 68-vänstern: från empati till klassförakt” beskrivs hur en gammalvänster som slogs för någon slags anständighet idag bär på ett klassförakt när de i brist på bättre argument kallar invandringskritiker för näthatare, ointelligenta, foliehattar, obildade, tokstollar, korkade, rasister, främlingsfientliga, troll och annat. Kärleken till fosterlandet spänner över alla sociala grupper och att det även finns människor med intellektuella brister som vill ha ett fosterland är inte så konstigt. Det är helt normalt. Även proletärer och trashankar har rätt att se ett värde i en trygg nationalstat.

I kapitlet ”Orden som dödar sitter i väggarna” visar Julia Caesar hur media konstant använder ord för att demonisera och manipulera. Orden är ”främlingsfientliga, högerpopulistiska, mörkblå, högerextremistiska, bruna rötter, rasistiska, fiska i grumliga vatten, svartblå värderingar.”

Orden används för att skrämma bort folk från vissa partier eller vissa idéer. I Sverige är det satt i system i offentligheten, kanske i högre grad än i andra länder, och det påverkar alla på något sätt. Det bidrar till ökad politisk polarisering och till ökat hat mot invandringskritiker och det är just det som är meningen. Man vill göra det svårare att bli invandringkritisk för att makthavarna ska kunna genomföra sitt befolkningsutbyte i lugn och ro utan kritik.

I valrörelsen 2002 gick Staffan Sonning på Dagens Eko (Sverige Radio) ut med ett direktiv om att Sverigedemokraterna alltid skulle kallas ”främlingsfientliga”. Helst skulle partiet inte nämnas alls men om man ändå behövde göra det så skulle det heta ”främlingsfientliga Sverigedemokraterna”. Media har alltså medvetet motarbetat ett parti som vill minska invandringen, något som makthavarna av någon anledning inte kunde acceptera. Att det tog så lång tid för SD att nå riksdagen är en direkt följd av demonisering, klappjakt på partiets företrädare och ett ruttet medieklimat i Sverige som fortfarande är ruttet.

Nu hjälper vi till att ta tillbaka vårt land och genom att beställa böcker av invandringskritiska författare hjälper vi dem som vill hjälpa Sverige.

Några av Julia Caesars invandringskritiska böcker:

Världsmästarna (Kan köpas på Bokus eller Adlibris)

Fler ministrar borde gråta (Kan köpas på Bokus eller Adlibris)

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor (Kan köpas på Bokus eller Adlibris)

Goodbye Sweden: Chronicles of the Destruction of a Nation (Kan köpas som E-bok på Bokus)

Ombord på Titanic spelar orkestern (Kan köpas på Bokus eller Adlibris)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s