Textarkivet

Gotlandslagen

År 1687 trycktes den upplaga av Gotlandslagen som återges här. Det finns en del småfel som härrör från sättningen där stavningen i vissa fall är inkonsekvent och ibland felaktig. Texten återger orden som de sattes inklusive olika stavningsvarianter och eventuella stavfel. I några fall har bokstäver från boken varit svåra att tyda. Annars är innehållet återgivet som det var skrivet 1687. En ordlista över ord som anknyter till lagen och avslutar skriften är inte med här.


Gothlands-laghen på gammal göthiska

På gammal Göthiska, med en historisk Berättelse wid ändan, huruledes Gothland först är upfunnit och besatt/ så och under Swea Rijke ifrån Hedna Werld altijd lydt och sin skatt giordt.

Med nu brukelig Swensk Uthtolkning och fullkomligit Register på alla dhe Måål i thenne Lagbook finnes. Första gång Uplagd genom Hans Kongl: May:ts bekostnadt.

gotlands-lagen_00

Stockholm, åhr 1687.

Tryckt aff Henrick Keyser/ 1687. Kongl: May:tz och Upsala Acad: Booktr.


Gotlandz Inwånares Försäkring til Kon. Carl Knutsson at blifwa under Sweriges Crono med Trooheet och Lydno/ effter som thet Land fordom dagz under Swerige lydt hafwer. Dat: Gottlands in Octava S: innocentium, h.e. 4 Ianuarij, 1449.

För allom DandesMænischiom/ Lærdom och Olærdom/ hadhe thom som nu æra/ och tillkomandes tijma warda kunno/ kænnomps wij Proasta/ Domara och Allmogans menigheit i Gottlande/ at epter then tijma/ ther Erlike och Walburne Swerikes Mæn/ bade Riddara och Swæna hær upa for:da Gotlandh Landzgang giordt hafde/ thet at bemanna ok til Swerikes Crone atherwinna/ æpter thy swa som waer Naduge Herra Konung Karl thom befalt hafde/ thes haue Gudh lof/ och Sanctus Olavus! Tha lofwade the förb:de ærlige ochWælburne Mæn vs ath standa for Lijf och Sundh/ swa ath wij och alt thet wij hafdom skudldhe oskadat blifwa/ och at wij blifwa skuldom wijd wara gambla Frijheet och rettheet/ ther ware Forfæder for vs brukat hafua/ for hwilka louans skuldh wij forsagda Proasta/ Domara och Menichet med Kærleek och godhom willia/ Erlighom och Wælbornom Mannom/ Herra Magnuse Green/ Herra Birger Trulla/ Herra Erike Axelsson/ Herra Laghe Posa/ och Herra Iwan Karlsson/ Riddarom/ och Ifwe Olafsson Knapa/ och flerom Riddarom och Svenom/ the ther nærwarandes waro/ lowat honom uthan alla falskheet och onda Lijst warom Nadhuga Herra Konung Karl/ Manskap/ Trooheet/ Ludhno/ ock tienist at halda medh allom warom æpterkommandom och vs ath forbinda til Swerikes Crone/ och ther wijder at blifwa/ och ingaledhis ther fraen at skillias; Och therföre badhe latha och göre alt thet som Dandes Folke bör at göra och latha for theres rætta Herra skuldh: For thy at wij kænnoms thet/ at thetta for:da Gottland fordumdagz Sweriges Crone med rætta til hafwer hört/ æpter thy som waer Cromica openbarliga bewijser och betyger: Till thess mera wisso ok fulkomliga stadugheet hafwom wij for:da Proasta/ Domara och Menigheet henge Landzens Insigle upa thetta Bref-Scriptum Anno Domini 1449. in Octava Sanctorum innocentium.

gotlands-lagen-b

På detta Sigill kallas Gotländerne Gutenses, som nämnas Gutar i gambla Uplandz §§. Kon. B. Cap. 2. par. 9 sammaledes Guta/ i Kiöpmål B. §§. Cap. 6. par. 2. Gutniske/ Kiöpm: B. §§. Cap. 29. par. 1. Gutland Kiöpm: B. St. 34. par 1. Men ibid. par. 4. Gottland/ hwilket der af förorsakas at Gottländerne mycket nämpna V. U. for O såsom Östgöterne hwilka närmast gräntza in till Gottlans/ aff hwilka Gottländerna ära kompne. E. G. gutt för gott/ gutt Öhl/ gutt Smör/ gutt Kiött/ samaledes Ost/ för Ost/ Oss för oss/ och så månge otalige Ord som än i denne Dagh brukelige ära/ uthi alla dhe Sochner emillan Wijka/ det ära dhe/ som närmast åth Hafwet och Gottlandz sijdan liggia. Hwad ny Her Strelow och någre medh honom willia säya/ at Gutar är så mycket som Jutar ifrån Juteland kompne/ det är aldeles falskt/ och at draga Gotländerne ifrån sitt rätta Ursprung Göterne/ til hwilka dhe närmast liggia/ som i Företalet bewijst är.


Företaal.

Gottland är en stoor Öö och kring slutit Land uthi Öster Siön/ belägen wid pass 10. Mijl ifrån Östergötland. Om hennes första uprinnelse och besättning i Werlden af Folck/ finnes baak för denne Gottlandz Lag/ en mycket gammal berättelse/ nembl: at en Man benämd Tielvar först upfann samma Öö/ förandes dijt/ medh sigh sin Son Hafdi och hans Hustru Hwita Stierna: men ifrån hwad Landzort han war komen/ finns icke beskrifwit/ uthan efter Götharijket ligger der näst hoos/ och Gottlandz Inwånare brukat sama Tungomål och Seder ifrån äldste Tijderne/ ty kan intet sanare wara än Tielvar warit af Götha-rijket som det Land först besatt/ hwar af det än kallas Guthland/ Gottland/ det är ett Göthernes Land/ och Inwånare kallades i äldsta Tijderne Gutar/ Gutniske/ det är Göthar och Göthiske ty O och U brukas offta för hwar andra i gambla Språket/ såsom Bru/ Broo. Tru; Tro. Stud/ Stodh etc. Men Främlingar på Landet kallades Ogutniske/ som mångestädes i denne Lagbook finnes. Iornandes den gamble Utländske Götharnes Scribent/ han kallar thenne Öö Gothi Scanziam, så nämd af Götherne tå dhe först uthgingo medh Skiepp af Scandia och Götharijket/ och först anlände til Gottlandh/ men för sin bortfärd igen/ kallade henne af sitt Nampn som nu sades/ det är Götharnes aff Skantza Öö/ eller första Landh som the anlende til i sin Uthfärd. Detta stadfäster och Grotius en högst lärd Man uthi sitt Företaal til dhe gambla Uthlänske Giötha Historie Skrifwarne och många fleera för honom/ som med flijt om Götherna skrifwit hafwa. Men thenne Historiske berättelse säger at Hafpi Tielvars Son hugsade af sin Hustrus Dröm/ at få Tree Söner/ then första skulle heta Guti/ effter hwilken Gottland skulle hafwa sitt Nampn/ och han besittia förnämste deelen af Gottland/ nembl: Medeltridingen/ i hwilken Wij eller Wijsby nu är belägen/  Graiper  Nordeste Tredingen/ och Gunfiaun Sunnerste Delen. Men Gutis Nampn aff Götharne finns än på Runestenar/ och brukeligit i Götharijket. Hans Strelow/ som har låtit tryckia en Crönika om Gottland/ Åhr 1633, han föregifwer at denne Tielvar är kommen aff en benämd Guthi/ som war Domare hoos Cimbrarne/ eller Jutarne/ af hwilken alla Jutelandz Inbyggiare sedan kallades Giutar/ Österguther/ Suderguter/ Norre Guthet/ Wästerguthet/ der af deras uthresande Landzmän altijd blifwit wid samma Nampn: Men detta är en updichtat Mening/ som ingen städz finns i denne Historien till ett ord om hans Fader nämdt/ icke heller har Strelow hafft något annat Exemplar/ der uthur han om Gottland första uprinnelse aff Tieluar har fått någon Kunskap/ uthan af denne uhrgamble Book/ som är ifrån Gottlandh sedermehra hijt komen/ och här til ewigt Wittnesbörd i Swerige förwaras; Hwarföre är hans mening/ at göra Guthar och Göther til Jutar som boo i Jutland/ at draga Giötha Namnet ifrån eåra Göther på Scandia/ hwarest dhe af första Scandiæ besättning hafwa warit boendes och än bos/ nembl: Östgöther och Wästgöter/ och aldrig i Jutland/ fast han medh en eller annan af sina Landzmän wil Götha Nampnet dijt draga/ som doch icke går honom ann emoot alla wåra och flere Uthlänske otalige Götha Historiens Beskrifware/ af lärdaste Män uthi Italien/ Spanien/ Frankerijke/ Engelandh/ som alla med en sammanstämmande Penna och röst uthwijsa/ at Götharne uthaff Götharijket och Scandia kompne ära/ så at det är til förundrades at han wil så skrifwa emot sin bättre wetskap/ ty Gothi hafwa ju på Scandia altijd bodt/ och än der sitt rätta Säte hafwa nembl: nidan för Kolmord- och Tiveden/ Östgöter och Wästgöter/ derföre finns i begynnelsen på wåra gambla Lagböcker/ at twenne äre Göther i Swerige/ Östgötat och Wästgötar/ en finns Götha nampn i flerom Landom fast ståndande uthan Swea Rijke/ förthy at af them uthspriddes Götha Nampn i androm Landom som Skrifften säger/ det är Historierne enhälleligen/ förmäla. Så finns icke på Jutland dhe Orden Österguther/ Suderguther/ Norre Guther/ Wästerguter/ som Strelow wil hafwa/ men Norre Jutar och Suder Jutar/ Norra Jutland och Södra Jutland. Hwad han sedan här beskrifwer om Gotlandz upfinnelse effter Werldennes skapelse 2264. af thenne Tieluar och huru Guthi war den 6 Cimbrarnes Höfdinge en mechtig Regent uti Seland och Smalenderne/ Hwilken förordnade om dena Tielvars Utfärd med ett stort antaal Folck til Siöss/ at sökia sig nya Länder at boo uppå/ och tå hafwer han samblat them tihopa i Skåne hwarest han på Strandbacken wid Cimbers Hampn/ och i bästa Rijkzens Mäns närvarelse/ Regementet lefwererade sin son Tielvar öfwer denne mångfaldige Skara/ och så låtit hono fara til Siöss/ hwar igenom han först råkade til Bornholm/ och sedan effter des trångheetz beskådande en deel der lempnat/ och så widare farit farit i Siön til des de Gottland upfunno/ med hwad mehra han widlyfteligen beskrifwer a pag 6 til 13. etc. Men detta finns hwarken uthi denna eller andra Historier så beskrifwit/ utan twert om/ i Saxone och alla andra Dana Historier/ finnes at Danmark hafwer hafft Konungar ifrån Dan sin första Kongl och alt in til denne tijd/ så at ingen Guthi har öfwer det KonungaRijket hafft sådant Wälde som Strelow will hafwa/ mindre farit ifrån Jutland öfwer Fynn/ Laland/ Falster/ Seland in til Skåne/ och uthredt en sådan stoor Skara til Siöss/ Konungarne owettandes/ som i ingen Historia omtalas/ derföre är och thetta altsammans en updichtat ting/ at draga Tielvers ursprung ifrån rätta Götherne som näst wid Gottland boo/ och af en updichtat Guthi ifrån Jutland Tielvars utkomst wil hafwa/ der til han icke det minste Skiäl af andre Historier framdrager. Men twert om/ finns här af rätta Moderskrifften/ som Strelow hafft/ at allena tree Personer hafwa först warit på Gottland/ Nembl: Tielver med sin Son Hafdi och hans Hustru Hwita Stierna/ och thesse först bygdt Gottland/ som Historien Pag. 47. Förmäler/ men icke Tielver med en så stoor Skara dijtrest/ derföre är lijkare/ at Tielver har warit en Östgöte Bonde eller Fiskiare/ som först har upfunnit denne Öö/ och sedan farit hem och tagit sin Son Hafdi och Hustrun Hwita Stierna med sig dijt/ och satt dem der på Landet qwart/ eller och de 3 Personer warit i en Bååt och blifwit dijt Wäderdrefne/ som än offta skeer. Och ehuruwäl thet finns icke uttryckt i dene Historia hwar ifrån han har sitt Ursprung/ lijkwäl måste man tilsee hwad Land näst ligger/ hwar ifrån han troligast kan wara kommen/ hwilket är Östergöthland/ ifrån hwilket Gottland allena 10. Mijl är beläget/ dem Strelow räknar 14 effter det kortare Mijletaal hoos dem är. Ifrån detta Land synes lijkast at denne Tielver är kommen för effterfölliande Skiäl skull. 1. Ligger Jutland mycket långt ifrån Gottland/ ja den wäg Strelow wil draga Tielver med sin Fader ifrån Jutlad/ öfwer Öarne Fyn och Säland in på Skåne/ så der ifrån Tielver med sin Häär til Bornholm och Gottlandh hwilken Wäg är öfwer 200. Mijler omkring/ men ifrån Östergötland icke längre än at des Fiskiare tå de ära 3. Eller 4 Mijl til Hafz komne/ kunna hafwa Landkiänningen af Gottland/ och des uthan höra hwart Styckesskått så låssas på Wijsby/ hem til theras Öyar och Strander/ som alla Skärbönder tilstå. 4. Finns detta Tielvers Nampn än hoos oss behållit på gambla Runestenar i Swerige/ såsom en finns i Upland uthi öfre Grans Sochn på Kumbla Gärde/ således påseendes/ medh sin Skrifft.

Gunhild lät göra dessa märken åt Tjalve, sin son, och efter sig själv. Arbjörn högg denna sten. 

gotlands-lagen-d

Alltså hafwa wij denne Tialwers Nampn hoos oss i Upland på Runestenar/ som icke finns i Juteland/ tådan Strelow wil honom wara komen. Och är intet brukeligare i Swerige och Göta Rijket/ än Föräldrar hafwa uprest Stenar åth sina Barn/ som hafwa Utrijkes farit/ eller Inrijkes dödt. Sammaledes öfwer Fader Bröder/ Moderbröder/ Männer/ Syskon/ och sigh sielfwa/ men på denne Steenen finnes/ at en Fader har rest Stenen åth sin Son Tiælfwer/ hwar om mehra beskrifwit är i min Runebook der uti alla Runesteenarne med sine Förtydningar införde warda.

Uthi Öster Ny Kyrckia Sochn och Öster Skams By/ finnas twenne Runesteenar tilsammans ståendes/ således påseendes:

gotlands-lagen-c

Dessa Stenars afskrifft finns uthi Joh: Buræi Rune Rijstningar/ för 60 Åhr sedan giorde/ them jag sedan twenne Resor besicktigat och afrijta låtit: hwilkas Skrifft är denna: Turir satti Stain at Tialvar fadur sin/ iær Stranti a Gautau: Det är: Ture satte Steen åth Tjalve Fader sin/ som strandade eller Strandstegh på Götha Öö. 

Således kan iag i hast wijsa twenne stellen på hwilka Tiälfwers nampn finnas i Swerige och Götha Rijket/ och torde än flerestädes hittas/när man Runestenarne får wäl igenom farit. Och thenne Tielfwer som nämpnes på Öster Skams Stenen/ synes hafwa strandat eller strandstigit på en Öö benämd Gautau/ Giötaöö/ och der blifwit borta eller lidit Siönödh/ at hans egne Söner icke wetat annat än han borta warit. Och är denne Öster-Nykyrkia Sochn belägen när wid Hafwet åth Gottlandz sijdan/ sträckiandes sigh längst uth i Hafzbandet/ så at des Fiskiare offta blifwa Wäderdrifne til Gottland och komma tilbaka igen/ som medh denne Tiælfwer kan wara händt med sin Son och Sonehustru/ ty offta uthroo änu Östgöte Skärbönderne medh Hustrur och Söner/ at sättia sine Näät och Skiötar til Hafz/ men warda wäderdrefne til Gottland och komma doch tilbaka igen/ många gånger stranda och förgås at dhe aldrig hemkomma: men kwilken denne Giöt Öö warit/ antingen någon af dem som ännu liggia uti Östgöte Skären/ eller det warit Gottland/ kan iagh icke wist säya/ förr än idag får bättre Kunskap på alla dhe Öyars och Holmars Nampn som der omkring liggia. 4. Så finns och på den andra Steenen som är mycket bortbränd aff eld: Sun – han buki a Gautau – truista sina: Orden Buki och truista/ äro något mörke/ doch finnes Buki på andra Runestenar bemärkia Byggia/ eller af nyo en Ting förfärdiga/ som straxt nedan före skal bewijsas af twenne andra Stenar Truidsta synes af Meningen wara trognesta/ ty Tru är Troo: Wir Tru a en Alwaldanda Gudh/ Läse wij aff wår äldste Troos Articklar/ inde Hustru/ Hustro: Truin Mader/ trogen Man/ offta på Runstenarne: Truin Tiensteman kallar Kon: Byrger Lagmannen Byrger Päderson/ uthi Uplandz-Lagens stadfästelse; Men hwem denne trogneste har warit/ som har bodt med honom på Gautu/ finns icke/ uthan synes lijkt at Fadrens och Sonens Nampn hafwa föregåt på Stenen/ och Hustruns Nampn effteråth/ deröfwer iagh doch ingen wijdare gissning kan göra än afstympade Skriften medgifwer/ nembl: han bodde eller bygde på Gautau med trognaste Hustru och Barn sina: is ædificavit vel habitavit in Gautau, cum fidelissima vel fidelissimis suis, och sådanne Runestenar sade iagh finnas på åtskillige ställen i Rijket/ som förmäla om rijka Män/ hwilka någon märkelig Ort först hafwa uptagit eller bebygt/ såsom en ligger Wäster om Huseby Siutolfz Kyrckia på Gisemarken/ hwarest en Qwinna nämpnes som har bygt Harfwestad/ nu warande stoora Kongzgården/ widh Eekholmsund/ som medh Harfwestad sammanlagd är.

Stenen är sådan.

gotlands-lagen-f

Skrifften:

Gida lit raisa Stain at Torthers boanta sin sun Gudhvaukur/ auk Buki Harvistam. Bali risti stin. Det är: Gida en förnähm qwinna lät resa Sten (denna) effter Thortiärf Man sin/ som war Gudwakers Son och hon bygde först Harwista. Bale uthögg Stenen. i. e. Gida (vxor) fecit erigere lapidem in memoriam Tortherf marito suo, qui fuit filius Gudwauker/ et hæc ædificavit Harwistadh. Bali excidit lapidem.

På denna Sten finns klarliga Ordet Buki bemärkia byggia eller först uptaga och til brukz föra: Och sådane Stenar ära många i Rijket/ som utwijsa märkeliga Byggningar hwilka forna Män bekosta låtit/ dhe hafwa och icke allenast med sådane Runestenar: gifwit sina Byggningar tilkänna/ uthan och sedermehra i Christendomen insatt Steenar i Murarne medh påhuggen Skrifft/ som nämpner Bekostaren och åhret tå han Huset begynt hafwer. Så finns Kon: Waldermars Nampn i ett Fragment uthi Skäninge/ så lydandes: Anno Mcc. LXXII. Fecit Rex Valdemarus hanc Domum lapideam ædificare in usum monasterij S. Ingridis & solennitatibus regni nostri. Anno Domini MCLVI. Fundavit Rex Svercherus hoc monasterium, ex Patrimonialibus fuis bonis & Templum hoc sequenti anno totum perfecit. Så finns i Wastena några Huus med fina tilsatte Skriffter/ sammaledes i Linkiöping/ i Strängnäs/ i Upsala finnas åthskillige Herremäns Wapner/ som hwalfwen der til bygt hafwa/ och så flere städes kring Rijket/ som icke här alt upräknas kan.

gotlands-lagen-k

Samaledes finns uti Harestad i Östergötland och den Wästra Kyrkieporten en Runesten som i lijka mening innehawer Ordet Buki/ och är thene Harestad en kostelig och wäl bygd Kyrckia af huggen Steen/ och Stentornet medh Stentaak af samma Steen huggen bekostat i första Christendoms början af en förnäm Man benämd Bliwer; hwarföre hans effterkomande honom til ähra hafwa denna Sen uthugga låtit och uppresa/ at hans åminelse för sådan Gudelighet och goda gerningar måtte ewerdeligen blifwa.

Steen och Skrifften är thenna.

Askali auk Gudmutr thau ristu kumel thisi eftir Bliver/ jer buki Haristad/ uk han var Bunti Guthr Mathr i Kirki. Det är: Ankaler och Gudmunder dhe reste Steen denna effter Uliwer (Ulf) som bygde Haristadz Kyrckio/ och han war en förnäm Man och goder Kyrckiowårdande. i.e. Acaler & Gudmundus erigebant hoc monumentum in memoriam Ulfonis, qui ædificavit Templum Harestadh. Vir  celebris & optimus templi Curator.

Här kallas Stenen Kumel ty han har stått på en högh i kyrckiogården/ ther Uliwer har warit begrafwen och högder; Bonde kallas han det är en förnähm Man i landet/ ty ingen fick i älste Tijderne kallas Bonde uthan förnäme Män/ hwilket på ett annat ställe skal bewijsas/ fast det Ordet nu brukas allmänt i Landet om alla them som bruka Bondehemman i Rijket, äfwen som Dränger war fordom et heders Nampn för Konungar/ ty Kong Inge kallades goder Dränger i sin Tijdh tå det var ett ähre Nampn/ men nu til den gemeneste Tienste Dräng nidgångit.

gotlands-lagen-e

Then tridie Sten som Ordet Buki finns på/ är ett Runneberg wid Tälge/ straxt Wästa för Stadhen/ på Strängnäs Wäge. Orden lyda på den större: Hurfaster lit Braut rudia/ auk Broo giara iftir Fadur sin su Bukin Wiby. Gud hialbi ant.

Hörfaster lät Wäg af oländig och kärracktig Mark uprödia/ och Sten Broo der under göra effter Gamer sin fader/ ombygde Wijby/ (nu kallat Wijbyholm) Gud hielpe Ande hans. Horfasterus viam hanc ex horrida & paludinosa sylva paravit, ut & pontem lapideum substruxit in memoriam patris sui, qui ædificavit Wijby/ Deus adjuvet spiritum ejus. Här finnes det Tridie ställe/ som uthwijsar at Buki/ är byggia och först til brukz föra/ så at om det Ordets mening kan nu icke mehra twiflas; Uthan nu felas här intet mehra at bewijsa hwar ifrån Thiælwer är kommen til Gottland/ än weta hwar Götaöö är belägen/ om thet är någon Öö i Östgöthe Skären/ som jagh ännu icke har finna kunnat/ eller om thet är Gottland/ som i första Tijderne hafwr kallas Giöta Öö/ der om wissheet här effter kan mognare uthletas. Och som på detta Berg förmäles twenne ting aff en Son sin Fader til ähra wara skedde/ nembl: den Wägen uprögd som förbij löper/ och en Broo giord/ så skal Man och weta at här i Swerige finnas många sådanne Wägar uprögde/ och Stenbroar lagde öfwer Åar och sancke Orter/ som de gambla hafwa medh stor kostnad aff Gråsten förfärdigat/ och deriempte uprest Stenar på hwilka dhe tilkänna gifwit deras Nampn som thet giordt/ äfwen som uti Italien och andra främmande Orter finnes många Stenar/ hwilke tilkänna gifwa hwem någon synnerlig bygnat hafwer giordt/ eller stoora Wägar och Broar bekostat/ dem man här icke upräkna kan/ uthan af de Utländske Antiquitetz Samblare kunnige ära. Så at wåra Swenske och Göter hafwa äfwen så antecknat i skarpa Gråsten och Bergen sina Föräldrars bedrifter/ som de Uthländske i Marmor och annor blötare Sten uthugga låtit/ när någon hoos them hafwer märkeligen något bygdt. Den mindre Berg-Rijtningen framgifwer oss en sådan Skrifft Hulfaster lit Braut Rudia. Det är: Skogen och wägen rödia/ effter Ingel i Ede/ det är Tällie/ ty alla trånga Orter som liggia emellan 2 Siöar kallas Edh/ auk wra wini köna auk waska. Det är: effter wåra ädleste och sköneste Wänner: Således finnas många dhe gambla åminnelser effter sina berömlige Förfäder antecknade.

Nu willia wij korteligast beskåda then uthgång af mycket Folck som skiedde af Gottland/ hwar om Strelow således förmäler: at sedan Gottland blef så förökat med Folck på 100. Åhrs tijd at Landet icke kunde dem wijdare föda/ hafwer en benämd Hangwar af Thiælfwers effterkomande som nu regerade/ kallat Landzens Råd tilsaman/ föregifwandes hwadh Nödh och Twång för handen war/ och beslutet at hwar tridre Man skulle af Landet utlåttas/ at sökia sig Boostalle annorstädes: der på samblar han en mächtig Skare med stoora förfärlige Resar och Kämpar af Landet/ som uthseglade effter Syndefloden 903 medh 300 stoore Holkar/ föruthan Kiöpmans Snäcker och otalige Skiepp til 15000 wälrustade Krigzmän åth Estland eti. Om denne stoora myckenheet talar dene Historia icke ett Ord: Men twert om/ synes den hopen warit helt liten/ ty de hafwa ingenstädes slagit sig fram/ men sökt först obygda Öyar Faröna som ära belägne widh Gottlandh/ sedan ther ifrån til Dagön åth Estlandsksa sijdan/ och så wijdare upp åth Dyna Elf til Grekeland/ der the sidst stannade/ och satte sigh i roo medh god willia Greka Kongz/ som finns wijdare beskrifwit wid ändan af denna Lagbook pag. 47. 48. Och finns ingen annorstädes thenne Götharnas uthgång antecknat/ som skiedde af Gottland/ än i thenne Book för thes ringheet/ skull/ och at de inga manliga bedriffter hafwa göra kunnat/ för swagheeten skull; men twert om/ the Storflockar som af hela Götarijket ifrån Scandia ära utgångne/ dhe hafwa stoora och manliga Ting bedrifwit öfwer Asia och Europa/ som af många Uthrijkes Mäns tryckte Historier befinnes/ föruthan de månge/ som än tidh effter anan framkomma/ på främmande Orter der Götarna hafwa bodt eller farit fram; Doch är thenne Gutarnes eller Gottländernes uthgångh mycket til at achta/ och särdeles at the rogo sin Kosa åth denne Elf Öster åth/ genom Ryssland och åth Grekeland/ hwilken Wäg dhe hafwa hafft sigh kunnig aff förste Götharnes in- och uthgång/ sampt Förfädra Skriffter/ nembl: at Götarne äre Östanwägz inkompne til Swerige och Götalanden/ hwilket doch några waåra Grannars Historiæ Skrifware icke willia hafwa/ uthan at dhe woro kompne genom Tyskland/ Hollsteen/ Jutlandh/ och så ifrån Jutlandh in på Scandia: Men som alla wåra Historiæ Skrifware hafwa af ålder samanstämt om Göternes första hijtkomst/ at den är skiedd uhr Asien och närmeste Wägen hijt åth genomstora Schytien och dhe Östra länderne/ så förstärkes deras mening af denne Gutharnes eller Gottländernes utgång hwilka elliest hade en mycket kortare Wäg twert öfwer Hafwet til Curiske Stranderne/ än kröka upp åth DagÖön emot Finska och Estniske leden/ och så tillbaka igen åth Duna Elf. Men effter dhe hafwa wetat sina Förfäders gambla Wäg Östan före upp åth Tana Elf och Tracien/ så hafwa the och begifwit sigh then Wägen åth Grekeland/ der the sigh nidsatt hafwa/ om hwilken wäg denne Historia mycket klarare på annat ställe talar Cap. 3. pag 51. der ha tydelig säger: I than Tima war war Wägt Ösir om Ryssaland ok Grikaland. Det är Öster igenom eller iempte Ryssland och til Grekalandz; Alltså stadfästes här aff/ hwadh wåra Historier förmäla/ at wij ära först ifrån Asia och stora Schytien uthföre hijt til desse Orter kompne/ Östanwägz och icke Sunnanwägz. Och derföre hafwa the äldsta Götherne gådt samma Wäg tilbakas/ hwilket Man aff åthskillige Runestenar bewijsa kan. Men denna ene nu här bijfogas som finns i Östergöthland/ och Högby Säkerstije-wägg wid Skänninge/ så påseendes.

Skrifften är thenna.

gotlands-lagen-h

Dukir risti Stin densi eftir Asur Sun Muderbruder sin/ iær entadis auster i Grikum. Thet är: Dukir reste Steen denna effter Assur sin Moderbroders Son/ som fick sin ändalycht Öster uth i Grekeland. i.e. Dukir lapidum erexit, in memoriam Asuri filij, avunculi sui qui orientem versus in Græcia mortuus eft.

Uthi Södermanneland och Stoora Malms Sochn finns uthi Diulafors Ladugård en Sten som hafwer denna Skrifft: Inge raisti Stain densi at Ulaif Felak/ han ausierla ardibardt auk at Langbardal anti æntadis. Det är: Inge reste Steen denna effter Olaf Stallbroder sin som lade Öster uth/ (for Öster uth) härdeligast/ (wåldsammanst) krigade eller slog sig fram och i Longobardia fick han sin ändalycht. Ingo lapidem erexit Olao socio suo, is in orientem profectus fei ociter (violenter) pugnavit, & rande in longobardia vitam finivit.

Således finas många Steenar som betyga om Giötharnes utgång til Östra sijdan. Nu koma många denne Tijdh som giöra intet wärde af sådanne dhe gamble Swenskes och Giöthernes utgång/ säyandes; hwadh är det meer? reesa icke nu många af wåre Swenske uth til Ungern och Grecien at kriga moot Turken? det är sant/ men icke med Stora otalige Storflockar och Krigzhärar af Rijket/ at häria och bekriga dhe Land/ som fordom de gambla Giötar giorde hwilka medh många tusende uthginge åth Asia/ Africa/ sampt förnämste Ortherne uthi Europa/ som är Grecien/ Tracien/ Italien/ Frankrike/ Spanien/ Tyskland. Och många flere/ dem the sigh underkufwade/ hwilkas manlige bedrifter medh dhe fåå Personers uthresa denne tijdh icke kunna förlijknas/ effter de under andra Härskaper kriga/ och icke under Giöta Nampn. Men sidsta Tyska Kriget/ det war ett sådant som uthwiste och stadfäste den gambla Swea och Giöthe Manligheten i Werlden.

Sedan huruledes nu desse uthdrefne Gottländare gingo upp för Dyna Elf genom Ryssland/ til Greka Kongz/ det finns alt klarliga/ som sades pag. 47. 48. Och huru dhe på ett spitzfundigt sätt första gång togo sigh dher fast/ nembl: begärte at få der hwijla medan Ny och Nedan warade/ hwilket Greka Kong ey annat mente än det war allenast en Månadz dagh. Men sedan han effter des förlopp wille hafwa dem sin koos/ förnam han at Göthernes mening war annorlunda til förståendes/ nembl: at ewärdeliga få ther qwar sittia/ emedan Ny och Nedan warar E och E det är til Werldennes ända; hwilket Konungen them omsider lofwade/ effter han befarade sigh icke wara dem nog wuxen at fördrifwa/ doch synes grant at denne uthgångne hopen kan icke warit så stoor som the andra Storflockar af Götha Rijket/ effter allena hwar tridie Man atf Gottlandh uthlottades/ hwar aff en deel stannade i Far-Öyarne som sades/ och bodde ther/ den öfrige hopen som for åth Dagöön/ lemnade och der en deel qwart effter sig/ ehuruwäl dhe och ökades i medler tijd på dhe åhren: men icke så mycket at dhe kunde slå sigh til något Land eller medh wåld intaga någon Ort som the wille stanna uthi/ uthan satte sig i roo/ när dhe finge så mycket Land dagtinga sigh til/ som the kunde föda sigh på/ och derföre är thenne Göternes uthgång af Gottland icke kunnig af Uthländske Historierne/ uthan allena aff thenne Beskrifning baak för GottlandzLagen/ hwilken doch så märkelig är/ at hon wärd är för alle lärde Män i Werlden at wetas/ effter thesse Gutar hafwa tagit sigh Exempel af förra Göthernes stora utgång uhr Göta Rijket/ at sökia sigh nya Land som the intaga och bebo kunde: Här af och icke är swårt at sluta/ thet månge sådane Göthernes utgånger läre wara skiedde/ som oss aldeles okunnige ära/ nembl: så offta dhe förste Hufudflockarne hafwa behöft mehra Manskap til sig/ eller några små Fläckar förorsakade af dyr Tijdh sigh smmangaddade at uthfara til Föräldrom/ Brödrom och Frändom sinom/ hwilka ey alla finas beskrifne/ äfwen som i sidsta Tyska Kriget icke til Historierne är kommit alla dhe åhrlige tilskått af Swea och Göta Rijket/ som ära uthgångne til dem som först utgingo och Kriget begynte. Hwad nu Strelow yttermera talar om en annan och senare Utreesa af Gottland pag. 38. Som för Hunger och dyr Tijdh skull skiedde/ hwars Höfwitzman war Erik eller Berico/ det är en fast äldre uthgång/ än denne som aff Thielfuers effterkomande skedde/ ty om Berics eller Erickz utgång år alt tagit af Jornande och dem som skrifwa om Götharnas första uthgång aff Scandia/ och kan intet lämpas til Gottland/ wijdare/ än at Götiske Hären först anlände til Gottland/ (Gothi Schanssiam) som tå wist obesatt warit/ sedan der ifrån wijdare öfwer Siöön til Utrijkes Stranderne/ som alla rättsinnige Uth- och Inrijkes Scribenter förmäla/ och hörer alltså icke til Gottländare/ men til Göthernes af Scandia beröm/ alt hwadh han af pag. 38. och sedan ända bortåth om Utrijkes Göther och deras Konungar widlyffteliga uthförer: Ty Gottland är ett så lijtet Land/ at det icke kunde så stoora Folckehopar af sigh gifwa/ uthan alt updichtat af Strelow til at draga Gottlandz första besättning til Jutarne/ som des uthan är ett widt berömt Folck af Historierne/ fast icke Götharne som uthgingo af Gottland och Götharijket medh sina Konungar/ må dragas til det Ursprung som aldrig bewijsas kan/ men snarare twert-om/ som af många Uthrijkes Historier befinnes/ och kortast aff Grotii Företaal til Göthiske Historierne kan finnas. Hwadh och Strelow förmäler om Tielfuers och hans efterkommandes Regemente på Gottland/ såsom stoore Furstar och Herrar/ det finns ingestädes i denne gambla Gottlandz-Historien/ men twert om/ at Gottland är aff Fäder och Faderlig myndigheet medh Landzens Rådh styrdt och regerat/ och icke af enwaldogz Män eller Regenter på den lilla Orthen/ som klarliga sees af det andra Capitel om Gottlandz Föreening i Hedendomen med Swerige/ tåAwarir Straben af Alfha Sochn war förnämst/ och öfwerlade med Landzens Rådh/ om Föreeningen med Swea Konung/ och den Skatt han derföre hafwa skulle. Sedan effter honom/ tå Kong Oluf tijt kom/ war Ormika af Hainaim i stoort wärde på Gottland/ och begåfwade Kon: Olufat han icke giorde them något ondt eller Landet härjade. Så fines och om och om Lickair Snelle som med sin Mågh Botair af Akubeck at the wore rijkaste Män och först Kirckior bygde på Gottland/ hwarest som Lickair Snielle förmäles: Han reth mäst om than thima; Thet är/ han rådde mäst på then tijden; men aldrig talas om andra Regenter på Gottland/ uthan thet hafwer effter äldsta Werldennes sätt warit aff Fäder och Landzens Råd styrde och regerat in til des det af hedna tijder/ för mycken oroo och främmandes bekrigande/ nödgades sökia sigh Sweriges Konung til Skydsherre/ som alt denne Gottlandz korta Historia othwijsar.

Nu willia wij och beskåda til hwilket Rijket Gottland har mäst hördt och lydt i sina  Dagar. Joh: Magnus hafwer i den 23. Book Cap. 2. Om Swea och Götha Konungar framfört några wichtige skiäl han haar kunnat upräkna i sin tijd/ at bewijsa det Gothland til Swerige allena uthaf Hedna wärld hördt hafwer framdragandes 1. Ett skiäl af Saxone/ som Gotland aldrig infördt ibland Danmarkz tilhörigheter/ men twert om/ ofta af hans Historia klarligen förnimes/ at sama Land hafwer altijd legat under Sweriges Crono/ och af Ålder räcknat ibland the Swenske Landskaper. 2. Sielfwa Nampnet gifwa ther om ett godt förstånd/ som lyder så mycket som the Göters Land. 3. Ther til med ligger thet myckit närmare Swerige än Danmark. 4. Theras Seder/ Tungomål/ Lag/ Stadgar/ Lefwerne och then lijkmåtigheet som the hafwa med the Ceremonier och Kyrckiotienst/ som hållas och brukas uthi Linkiöpingz Biskopz-Stifft/ Bewijsa och at the at ålder til Swerige legat hafwa. 5. Under Swerige altijd hafft sin upkomst/ men sedan de Danske hafwa Landet bekomit/ är Staden Wijsby aldeles ruinerat på sin stoora Handel/ och hwad mehra Joh: Magnus på samma ställe uthförer. Efter honom hafwa många bemödt sigh at bewijsa det Gottland enskylt hörde Swerige til serdeles på gambla Fredzhandlingar/ som fordom hållne ära om thetta Land/ men här finns aldra klarligast utsatt pag. 48. at icke många Ord och Skriffwäxlingar der öfwer behöfwas/ nembl: först/ at Gottland har effter sin första besättning och tilwäxt aff Tielfwer och thes effterkomander warit ett fritt Land uthan främmande Höfdingar/ och allenast regerat af Inländske myndige Män/ som hafwa sutit såsom Fäder i Landet/ in til des många Konungar begynte det bekriga/ tå nödgades thet at sökia sigh en Skyddzherre/ sändandes til Swea Konung Awair Straben aff Alfha Sochn/ som först giorde Förbund medh honom at wara theras Konung/ lofwandes honom Sextijo mark Sölf om hwart åhr/ som war theras åhrlige Skatt/ och Fyratijo mark Sölf til Järlin/ som satt på Konungens Wägnar i Götharijket/ af hwilka Byrger Järl war den sidste. Således gofwo the sigh af rätta Nödh under Swea Rijke/ der emot Sweriges Konung skulle låta dem få alt de Förswar som de behöfde emot uthrijkes Härsmacht/ och detta alt är skiedt/ medan the än hedna woro. Men sedan Christen Troo begynte förmehras i Swerige och Norge/ och Gottländerne som wida kring Hedna och Christna Werld seglade/ fingo see Christna Seder/ och Helge Olof kom til them på Gottland/ lät Ormica en förnäm des Landzens Fader och inwånare först Christna sig/ sedan förde och dhe Landsåtare som uthrijkes ifrån hemkommo Präster och Christendomen med sig til Gottland/ och således begyntes der Christen Troo läras och ökas. Nu ehurowäl Folcket stodh mycket der emot i förstone/ fick lijkwäl Christendomen öfwerhanden/ som beskrifwes pag. 50. Cap. 3. Hwarest står alt beskrifwit/ huru de den första Kyrckio brände/ sedan ärnade the andra thet samma/ om icke Lickair Snälle/ som mäst rådande war på den tijd/ hade sådant afhindrat. I medler tijd medan Gottland icke hade allmenliga wedertagit Christna Troo/ komo Biskopar Pelegrimer dijt. Men sedan Inbyggiarne woro helt omwände/ tå skickade the Sändomän til Linkiöpingz Biskop som närmast war/ och begiärte honom til sin Biskop/ Stadgandes medh honom om sin Embetz Plicht och Löön at han skulle hwart tridie åhr til dem komma/ Präster och Kyrckior wijsa/ afdöma Biskopz Saker/ sampt derföre hafwa sitt wisse underhåld och wedergällning/ dels af Landet/ dels af Prästerne ther samaståndes/ som alt utförliga beskrifwes Cap. 3. pag. 51. 52. Der af finns ännu uti Linkiöpingz Biskopz Visitations Ordning så stadgat/ at han hwart tridie åhr skulle til Gottlandh fara effter förste gjorde Föreening ock denne Ordning har warit hållen in til Påwiske Lärans sluut i Kon. Gustaffz dens förstes tijd. och lyder således med alla Gottlandz Kyrckiornes Nampn/ och effter den Landzens fördelning som giord war i trenne parter/ af Thieluers Son Haufthi/ nembl: Nordasta Tridiung/ Midial Tridiung och Sunnersta Tridiung.

Dioecesis Lincopensis divitur trifarie, quoad sui visitationem. Uno anno fit visitatio per Ostgothiam & Tiustiam, Alio anno per Gotlandiam, Olandiam, Ambyrde. Tertio anno per kindiam, Ydriam, Norr & Suderwidbo/ Österhäradt & Wästerhäradt/ Wist/ Tweta/ Östbo/ Wästbo/ et Sunderbo/ Siguide et Asboland.

Gotlandensis ecclesiæ.

Tertiana Aqiulonaris, Helgawij/ Martabo/ Barklingabo/ Odem/ Tertiana Media. Heda/ Norlanda/ Fardingabo/ Bunga/ Wästkind/ Undra/ Ruta/ Westreda/ Hwetia/ Gamblagarn/ Hedeby/ Ledabro/ Broo/ Rälunge/ Fladinga/ Wall/ Ætlingabo/ Nyagarn/ Ekeby/ Haldrin/ Fola/ Bäll/ Sand/ Högron/ Hallo/ Butla/ Walghodsteen/ Elmgem/ Divisio, Lowkarum/ Hangwar/ Sanda/ Ganteem/ Wenge/ Boghe. Tugstadh/ Aakubäck/ Hennom/ Stenkyrkio/ Klinta/ Bara/ Treekumbla/ Lomalunda, Fröyal. Hörsno/Gortorp/ Mestaby. Kräklingabo/ Tertiana Meridionalis. Linda/ Sidha/ Egyta/ Bwrs/ Divisio. Anga/ Ardra/ Hafdein/ Alska/ Wadlingabo/ Lösta/ Henpsa/ Steenkumbla/ Buka/ Ala/ Bilta/ Law/ Sundra. Standa/ Alna/ Topta/ Ruma/ Sionom/ Lowide/ Rone/ Divisio, Etelem/ Öya/ Garne/ Dalem/ Wikulow. Fardem/ Eka/ Habarlingabo/ Garda/ Hamar/ Yskelem/ Gantem/ Lijo/ Gerem. Götlingabo/ Spröga/ När/ Nääs.

Kyrckior i Wijsby.

Beatæ Virginis, Beati Johannis, Clementis, Petri; Michaelis, S:ti Olavi, Emerentiæ, Laurentij.

Således uthwisar thene Biskoparnes i Linkiöping visitations Ordning wara sant thet i äldsta Historien förmäles/ at Biskopen skulle hwart tridie åhr tijt koma/ Kyrckiones tilstånd beskåda/ och alla Biskopz Saker afgöra som förbemält är. Och således Gottland af dene Historien bewijses under Swerige hördt af Hedna och första Christna Tijder.

Sedan nu Gottländerne hade tagit sigh Biskop och Präster ifrån Swerige/ så föreente the sigh och med Sweriges Konung at honom föllia i Härfärd med Siu Snäcker åt Hedna Land åhrlig som woro emoot Finnar/ Estar/ Ingrar och flere upåth Östan och Norra sijdan/ men tå de icke wille föllia med/ skulle the gifwa 40 mark Penninga för hwar Snäckia: Ledungz Lami/ yhet är för Uthfärdens befrijelse och försittiande/ hwilket war den andre Föreeningz Punct/ som dhe Gottländske medh Swea Konung giorde. Det Tridie wilkor dhe gofwo Swea Konung war det/ at om någon krönt Konung blefwe uthdrefwen medh wåld af Rijket/ tå skulle Gottländerne hålla bem:te Konung fritt i try åhr på sitt Land/ men i medler tijd innehålla Skatten/ och den då uthgifwa til then Konung som tå rådande woro öfwer Swea Rijke. Thetta wilkor nyttiade Konung Erich af Pommern/ som der sat i 3 åhr sedan han af Rijket fördrifwen war. Här af finnes nu så starka och oryggelige Skiäl til Gottlandz uhrminnes Förening med Swerige/ som intet annadt Härskap eller Konunga Rijke kan framdraga. Men huru ynkeliga detta Landet mången gång sedan har warit förhärjat/ det är här förlångt at afsäya: Ty först bekrigade Konnung Waldemar samma Land för Kon: Magni skuld och skinnade både Staden och Landet i Rötter/ så at the finge thes aldrig bötter/ osäyeligit Guld och Sölf han ther fick/ som honom alt på Siön förgick/ hwilket gambla Rijm Crönikan omtalar.   Sedan satte Konung Albrecht yhet til dhe Prysiske Herrar för 20000. Nobla swåra/ för Folck han samblade emoot Drottning Margareta/ men som det gick honom illa i Hand/ och Drottn: Margareta fick Regementet i Swerige/ pålade han en Skatt öfwer hela Sweriges Rijke 12 öre Stockholms Mynt åtherlösa/ thet med som och skiedde/ men sedan hon indrog Konung Erich af Pommern som Gottland medh Sweriges Rijke bekom/ satte han det i stoor widlyftigheet/ och skiedde thet först ifrån Sweriges Rijke. Och ehuruwäl Gottlandz Inwånare offta sedan sökte at blifwa stadige under Sweriges Crono/ bebindades sigh medh Kon: Carl Knutson der om/ åhr 1449. i hwilken bebindelse dhe lofwa at ingaledes der ifrån skillias/ förthy säya the: At wij kännums thet/ at thetta förbe:de Gottland fordomdagz Sweriges Crone medh rätta hafwer tilhördt/ effter ty som war Crönika uppenbarlika bewijsar och betygar etc. icke thes mindre effter machten och gick öfwer willian dheras/ och kom ifrån Swerige igenom Magnus Green en Inländsk otrogen Man/ så kunde det sedan aldrig med staifheet återwinnas til Swerige/ ehuru många dagtingan Kon: Carl Knutson/ Her Sten Sture/ Konung Gustaff den förste/ Konung Johan och sedermehra Konungar höllo der om/ in des det åhr 1644. igenom Häärs macht igen wunit til Swea Rijke hwar under Gudh thet och låte såsom sin rätta Herre stadigt blifwa til Werldenes ända!

Hwad ny thenne Lagbook anlangar/ så är hon i Hedna Tijder på Gottlanf af alla snälleste Män sammanskrifwen och brukat/ meni Christendomen medh många Christna Måål förbättrat/ som ströningom finnas på många ställe/ men på hwadh Tijd hon hafwer uphördt åt brukas/ finner man icke/ doch är klart nog at dhe sin gambla Rätt hafwa hållit i Kon. Erichz af Pomern tijd/ tå dhe och effter sin gambla Stadge Rätt medh Swea Konung/ höllo honom i 3 åhr på sitt Land sedan han war af Rijket kommen. På sin gambla bebindelse rätt beropade dhe sigh uthi sin Förenning medh Kon: Konung Carl Knutson 1449. tå dhe medh nyo sigh medh honom bebundo. Doch lärer thet wara wist nog/ at så snart dhe kommo undan Swea Konung/ så hafwa the måtrt wedertaga det Herskapz Lagh och Rätt/ som sedan måste lyda til sin åtherkomst under Sweriges Rijke. Och som thenne Lagh är ifrån Gottland kommen/ uthi gambla uhråldrigste Språket och på Pergament skrifwen/ så hwilket icke många kunna läsa och förstå/ så har jag iempte gambla Språket/ tilsatt en reen uthtolkning på wårt nu öflige Tungomål/ at alla kunna den lätt förstå/ sammaledes några anmärkningar i Brädden bijfogat med en widlyfftig Orde-Lista/ baak före på dhe äldsta Ord och deras uthtydning med alla förnämste måål som i denne Lagbook hittas/ Betienandes der med allom then som the gambla Fädernes Landzens Lagböcker gärna läsa/ och betrachta willia. Och det ware nu ett Företaal til denne gamble Gottlandz Lagh.

Skrifwit i Stockholm den 1 Julii Åhr 1678.

Johan Hadorphius


Flockarne Uthi Gottlandz-Lagen.

Här börjas först om Christendom wår.
OmBarns upfödande och icke uthkastande.
Om Tijonde.
Om Afguda dyrkan.
Om Präster/ Prästehustrur och theras Barn.
Om Helgedagar.
Om Munkars Egendom.
Om Fridkallade Tijder på åhret/ och hwadh för des brytande bötas skal.
Om Allmenne Fridher.
Om Wårfridh.
Om Tingzfridh.
Om Mandråp.
Om obötte Saker effter döde Män som ärfwas.
Om Mans brått.
Om ofredig Mans lösen.
Om heemtamde Fääs Skada.
Slår Man Qwinna.
Om Såraboot.
Om allehanda Arfsaker.
Om Hoorkarlars Plicht.
Om Qwinnoskiäning medh Wåld.
Om olofligit tagande på Qwinno Kläder eller Kropp.
Om Bröllop.
Om Skogz twistigheeter.
Om halft upgärdande moot Granne sin.
Om Watubrunnars wårdande.
Om fast Egendoms bortsålliande.
Om Giäld.
Om Wådsatt Godz.
Om Tingz Timma.
Om Penninga fordran.
Om köpt Oxa eller Koo/ huru dhe pröfwas skole.
Om köpt Häst at pröfwa.
Om Häst olofwandes tages.
Om Skiepz wårdnat i Hampn.
Om ransakning effter tiufnat i Mangårdh.
Om Tiufzrätt.
Om Oqwädins Ord.
Om små Boskap komma bort.
Om Swin sammaledes.
Om Huustambda Lamb förtappas.
Om ogiälde och oklipta Baggar bortkomna.
Om ogiäld Bagge klipter.
Om Getter och Båckar.
Om Märcke på annars Fänad.
Om obrukade Åkrar medh Grannom.
Om Rofåckrar.
Om Hafzwrak finnes.
Om Eldz Skada.
Om Skada af buren Eld.
Om Broabyggning.
Om ny Skattz påläggning.
Om Wachthåld.
Om oloflig Husbyggiande.
Om Börsle Folck Bondans.
Om Ikorne at skiuta.
Om Harar at jaga.
Om Skafel/ Nötter/ Äple och Päron. etc.
Om Mässefall.
Om dubblande.
Om Härdrag, Ny Lagh.
Om Skogzhygge i annars ägor.
Om Farwäg genom ägor Mans.
Om Qwinno Rätt och prydnat.


HISTORICA

CAP. I. Om Gottlandz första upfinnelse/ bebyggiande och Afgudadyrckan.

CAP. II. Om Gottlandz Föreening med Swerige. 2. Deras Skatt och Frijheet i Swerige. 3. Helge Olafz ankomst til Gottland/ Och Ormicas Christendom.

CAP: III. OmGötharnes omwändelse til Christna Troo. 2. Linkiöpings Biskop af första början öfwer Gottland. 3. Huru the begynte föllia Swea Konung i  Härfärd/ och til honom Skatt göra.

gotlands-lagen-g


Gothlands Lagen

Här begynnes Gothlandz Lagen/ och stadgas så i förstonne. 

Cap. I.

Thetta är första begynnelse i wår Lag/ at wij skolom förneka Hedendomen och jaka til Christendomen/ och alla tro på en Alzmechtigan Gudh/ och honom bedia at han unner oss gode åhr och fridh/ seger och helsa; Och thet/ at wij mågom hålla wår Christendom/ och tro wår Rätt/ och det til wårt Landz upbyggelse kommer/ och wii må thet hwar dagh förrätta medh alla wåra Gerningar och willia/ som Gud warder dyrckat medh/ och wår mästa Nödtorfft är at bedia til Lijff och Siäl.

Cap. II.

Om Barn.

Thetta är nu then näst/ at hwart Barn som födt warder i wårt Land/ skal upfödas ock icke utkastas/ §. 2. Hwar och en Qwinna skal weeta sin säng hemwist ther hon kan liggia tå hon får Barn/ tagandes med sigh twå witnesqwinnor/ Jordgumman och en Grannqwinna/ som witna tå Barn warder dödt födt/ at thet icke skiedde genom hennes handawärck. §. 3. Tå en Frälseqwinna warder förswunnen at hon hafwer sitt Barn fördärfwat tå böte hon 3. marck/ när thet upkommer för Kyrckiomännen/ utan så är at hon hafwer förr tagit Skrifftermåhl ther före/ och Prästen båv henne fult Wittnesbördh ther om/ tå winner hennes Skrifftermåhl så mycket at ingen man äger ther uthi någon rätt. §. 4. Men tå hon/ döllier (nekar) och Saken upkomer för Tings Rätte/ och warder ther befrijat/ tå hafwer hon sina tre marck af then som hene beskyller/ om hon fårmår sig befria med 6. Mana Ede. Men tå hon warder fält/ tå böte 3. Marcker til Sochnen/ om Sochn hafwer thet Lagsökt och winer. §. 5. Komer thet up för Tingzmän/ tå böte tre marker til Tinget/ och the andra tre marcker til Prosten/ om hon öfwertygat warder. §. 6. Men komer den Saak uthi uppenbara Rychte för alt Folck/ och warder hon ther effter tilbunden/ tå löper thet 12. Marck som hon skal böta til heela Landet. Hafwer hon icke Penningar at böta med/ tå flye Land och böte hwar och en 3 marck  som henne hyser eller Maat gifwer. Men om hon icke wil Edh gånga/ tå är hon doch fulleliga fäld til den Sakena. §. 7. Nu tå dhe åter gånga som henne Saken tilwitte/ och willia ey framläggia böter/ tå skola Tingzmännen henne Saaklösan döma/ och frij af thet tilmäle. Men the som henne Saken til lade/ befrije henne medh Eed och tage sin Ord igen. §. 8. Men tå hon kiännes widh at hon Moder war/ och säger Barn wara dödt födt/ tå behöfwer hon icke penningar framläggia utan Man willia henne der om misstroo/ efter hon hafwer inga wittnis Qwinnor/ som medh henne woro/ när hon i Barnsäng lång. §. 9. Tå ens Mans Tienstehion warder sådan saak tilwitt/ tå uthlägger ingen för henne mehra än Sex öra Peningaböter. §. 10. Men tå hon warder fält få böte Husbonden för henne 6. öre Penninga och pålägge henne 6. Åhr derföre tiena/ sedan Saken ändat år.

Cap. III.

Om Tijonde.

Thet är nu ther näst/ at ther äger hwar och en hafwa sin Gudztienst/ och sin Tijonde tilföra som han hafwer Kyrckio bygdan och Prästebool aff begynnelsen tilskickat. Then Präst är plichtig honom all Christendom predika/ ehwar som han behöfwer bittida eller sent. §. 2. Så är och aller Almoge förent/ at för Wårfrudag i Fasta skal hwar man hafwa sin Tijonde framfördan/ både Prästen o sin Lått och Kyrckian sin. Efter Röka tali skal hwar Man tijonde göra; Tå må ingen thet förebära/ at Tijonde icke är trusten/ sedan Wårfrudagen kommer. Men effter den Dagen skal Prästen lysa der om 3 Söndagar/ och på den fierde tilsluta Kyrckio-dören/ och Gudz-tiensten förhålla för Sochnemannom/ til des Tijdh at Tijonden är alt framfördh/ och tre marck skal med then man i böter föllia/ som icke wil förr Tijonde sin framföra. Thetta skole allesammans sökia/ och alla hafwa sin deel aff/ Sochnemän en tridiunf Kyrckian en tridiung/ ock Prästen en triding. §. 3. Tå en Åbo far bort aff Sochn och i en annan medh tijonden obetalt/ tå giör han sig brotzlig til 3. marck åth Prästen/ Kyrckian och Sochnemännen/ och före än tå sin Tijonde dijt/ oansedt den effteråth sker. §. 4. Tå något wil sig Kyrckia byggia til mehra beqwämligheet än then förra war/ tå skal han byggia henne af nyia tillägor; Men aff Tijonde skal lijkwäl then gambla Kyrckian hafwa sin Lått såsom Prästen/ til des at den nya är wigd: Men sedan skal han then Tijonde gifwa/ som han Kyrckian giorde senast/ och ey må han sedan åter löpa til den gambla. Sedan han en annor hafwer bygdt af nyo/ och ey må han gå ifrån then gambla och til nya/ förr än effter then dagen so Biskop hene inwigde. §. 5. Men om the begynna twista om sådant på första åhret eller andra/ tå skal then som Saak gifwes/ sjelf bewijsa medh Edh och twenne Sochnemän som the wilia tilnämpna/ at han ther i Kyrckiubygnadt war och i des wigsel/ och i alla andra Lotter/ såsom dhe andra Sochnemän. §. 6, Men tå framlidne åhra 3 åhr eller mehra äntree/ tå skal han hafwa både Sochnemäns wittne at han war medh them ther i bygnat/ och sin Prästs witne/ at han och alt sedan hafwer Tijonde der gifwit til Prästens föda/ såsom alle andre Sochnemän. §. 7. Tå en Man leyer sigh Åker eller Eng uthur en anner Kyrckio Sochn/ och äro inga Huus på/ tå skal han Sädes Tijonden qwar låta der som Åkern war skuren/ men Höö eller Humbla före han heem/ och gifwer then Präst Tijonde af/ som honom uppehåller medh Gudztienst/ och af hwilken han all Christendom har fångit. Men när Hus äro på then Jord/ tå skal han alt qwarlempna/ och hafwi rhen Prästen Tionde der af som ther widh Kyrckian sitter/ jämwäl äger then Kyrckia sin Lott som Präster sin.

Cap. IV.

Om Afguda dyrkan.

Thetta är nu ther näst/ at Afguderij är allom Mannom aldeles förbuden/ och alt gammalt som Hedendomen afkommer. Ingen må förtrösta hwarken på Skogzhult eller Högar/ eller Hednisken Gudh/ hwarken uppå höga Åsar/ Nääs eller inrörade Gårdar. §. 2. Tå någon warder medh sådant beträdder/ och wittnas på honom at han hafwer någon widskepelse ther brukat medh Maat och Drick sin/ som en tienar Christne seder/ tå är han saker til tre mark/ widh Sochnemännen om the honom sådant öfwertyga. Thetta böre allesammans Lagsökia och alla äge sin Lott niuta/ Prästen Kyrckia och Sochnemän. §. 3. Men tå enom wändes Saak uppå uthan fult bewijs/ tå stånde han emoot (befrije sigh) medh Sex Manna Eede. §. 4. Och tå Sochnemän icke förmå honom öfwertygat/ och kommer thet up för Tingzmännen/ tå wäries han äntå medh 3 Marck til Tinget. Men tå thet uthsprides för hela Landet/ tå böte han tolff marck til hela Landet/ så frampt han icke förmår thet medh tolf Manna Ede föreläggia.

Cap. V.

Om Präster/ Prästehustrur och theras Barn.

Thet är nu ther näst/ at Präster och Prästhustru och Präste Barn/ som Boklärde ära/ the ära lijka gille/ Slagdråp och alla delar som Bonde Barn; Men then olärde föllier finns Moders kön. §. 2. Händer sigh någon lärd eller olärd Man at göra någon Saak/ tå böte ingen wijdare för annan än hans godz räcker til.

Cap. VI.

Om Helgedagar.

Thetta är nu ther näst/ at Män skola alla the daga helge hålla/ om Biskopar hafwa befalt helga/ och alla Menniskior hafwa widertagit. Ingen skal annat Arbete giöra om Söndagh eller annan helgedagh/ utan hälg hålla eller i Gudztienst wara/ och sedan hafwa loff at rijda omkring sina ägor effter Mätzan är sungen/ eller Gudztiensten ändat. §. 2. Ey må man mehra på sin Wagn föra om Söndagh än ett Pundz tunga effter Ore-Öök/ och halfft effter Hästi-Öök/ tå en mehra hafwer/ må man qwar hålla hans Lass widh Sex öre böter/ och doch böte han 6 öre för Helgedagz brått/ uthan så är at Nöd är på färde/ och Prästen warder tilsporder der om/ tå må han tilsee hwadh som honom der til tränger/ och lofwa honom i Kyrckio Sochn sin oklandrat resa/ så at man ey warder ther klandrader eller Saakfält gjord för then reesa. §. 3. Men tå en wijdare wil åka/ tå söke han äntelig til Prästen som Kyrckio Sochenen äger i wåld/ så frampt han wil otiltalt wara. Til Marknat är Mannenom lofgifwit at reesa med tilredda Maatwarur/ Ost och Smör/ och all Miölmaat; Fisk och Fuglar/ eller sådan Booskap man plägar på Torget sällia och med bakat bröd/ men icke medh Miöl eller Korn eller andra Warur/ uthan han förlorar både Latzet och sex öra. Thenna Saaköre äger then halfdelen af som fasttager/ men andra halfparten Präster och Sochnemän/ ther han tå stadder war/ när han medh sina Warur bleff tagen. §. 4. Tå en Man rijder och sielff äger Bördan/ tå må icke then Man klandras eller brotzlig giöras när han sielff sitter der på. Men tå han hafwer Häst der iempte/ eller förer i tågh eller leder medh Börda/ tå är then Börda förbruten/ om hon är mehra än halft Pund/ och ther måste uthgifwas 6 öra Helgedagzbrått. §. 5. Warder en frij Man eller hans Hustru tagen på något Arbete om Söndagh eller annor Helgedagh/ tå är förbruten all then Wärknar som the i Händerne hafwe/ och ware doch brotzlige til Sex öre til Straff för helgedagz bråt/ thet äger och then halfparten aff som beslår/ och halfparten äger Prästen/ Kyrckian och Sochnemännen. §. 6. Warder Träl eller Trälinna Mans tagen om Helgedag/ på något Arbete tå böter Huusbonde för then tree öra/ men the arbete i tree åhr för sin brått/ sedan den Saak är öfwertygat.

Cap. VII.

Om Munkars Egendom.

Thet är nu ther näst/ at om någor warder ther medh beslagen/ at han hugger Skog som Munkar äga/ eller Gårdar nid fäller/ eller något meen giör på them eller theras ägor/ tå är han brotzlig wid bansmål/ och halft boot mera än Bonde emellan/ och aflägge sin boot för thet första Ting/ som ther näst effter warder. §. 2.  Me tå han bider med böter til Tinget/ tå lägges hono til 3 marker Landzboot/ och the böter han efter Lag/ oansedt det senare skeev; §. 3. Tå någor man gifwer sig Barnlöös i Closter/ tå råde sielff öfwer Egendom sin/ och ingen må den fällia eller bortklipta medan han lefwer/ men tå han dör/ tå blifwer triding qwar i Closter och twå Låtter gånge åter til hans Stächt/ men tå han hafwen Barn/ tå råde sielff sin egen Lått. §. 4. Tå en Werldzig Man wil egendom til Closter eller Kyrckia gifwa/ tå gifwe tijonde dedeln af Jorde-Godz sina/ och ey mera/ uthan så kan wara at Slächten honom lofwa.

Cap. VIII.

Om Mans Frid.

Thet är nu ther näst/ at Man-Helg äger stånda om alla dhe dagar som wärckhelige ära ifrån then tijd at Sool går nid om affton/ och til thes hon upgår på tridie dygnet. §. 2.  Fjorton Dagar i Juulhälgen äro Fridlyste/ Sju Wekor i Fastan och all Påska Wikan. tre gånge dagar/ och All-helgone Dagz Wekan. §. 3. Dräper tu man medan Fridh påstår/ tå bötes Tree marker. §. 4. Sargar tu Man böte Tolff Öra. Slår tu med Stång eller Yxhamar böte sex öra: Rycker tu Man eller skuffar/ eller i Håår tager/ eller med Näfwan slår/ tå böte tree öra; om the twar med berådda Mode gjordt. §. 5. Före Träl böter man ey mera än tree öra om han blodug göres/ tå skal gerning altijd bötas ther hon giord är/ och ey ther han boor som giordet. §. 6. Präster må Gudztienst förhålla/ och Kyrckio-Dören tilsluta för allom them som Gudz helg hafwa brutit/ ty at altijdh föllier bansmåhl medh Helgedags-brått. Tå skal uhr bann låtas/ ther så är bött/ som Lagh säya/ och Sochnemannom tycker rådeligit wara. §. 7. Alla böre tilsammans Lagsökia sådanne måål/ och alle äga at hafwa Lått der i. Sochnemän äga triding i Saak denna/ andra äger Kyrckian/ tridie Prästen; hwarest en hela Landzens saaköre uthi komer. Men Landzens Saaköre komer aldrig i Helgedagz brått/ uthan allena när man warder i Kyrckio dråpin/ och tå ware 40. marka böter/ thet är Landzes Saaköre/ ther af äger Prosten tree marker för Bandzmåhl. §. 8. Kyrckior ära alla lijka helige i Landet ehwarest man warder dräpin i någon/ men tree Kyrckiogårdhar äro heligast i Frijd tagne/ ther skola bråtzlige Män säkerhet hafwa/ och äfwen så i Prästegården som Kyrckiogårde/ ther warder 40 marka straff/ om brotzligh Man warder fången i sådane fridkallade Rum. §. 9. Men alla andra Saker som ringare ähra/ och icke komer Landz Saköre uti tå äga Sochnemän tridiung der af/ men en Lått Kyrckian och en Prästen. §. 10. Slår tu Man i Kyrckia medh Stång eller Yxhammar eller sarger i Kyrckiogård/ ther ära 6 marcka boot. §. 11. Slår tu Man med Näfwa i Kyrckia/ eller skjuter tu Man/ eller i Härtaager/ eller i Kyrckiogårdh medh Stång slår/ eller Yxhammar/ tå wari boot tree marck. §. 12. Slår tu Man med Näfwa i Kyrckiogård/ eller tager tu Man i Håret/ tå böte tolf öre helgedag; brot. §. 13. Och then är plichtig at sörja för ny wigsel på Kyrckio eller Kyrckiegård/ som den hafwer brutit/ och thet skiärt giöra som han oskiärt gjorde/ medh tree marcka Straff.

Cap. XI.

Om alle Mans Fredh.

Nu ära än twå andra Frider som mäst ära wårdande/ och Män skola i hälg hålla/ hwar til ey ligger bansmål/ och ey Biskopz Saaköre/ uthan allenast ta thet warder på Helgedag giordt. Thet är allmänna Frider/ som löper Fiorton Nätter effter Påska/ och Fem Nätter effter Midsommaren och står i tijo Nätter och tijo Dagar hwar gång och löper ifrån Solenes upgång både af och til igen. §. 2. Dräper tu man i then Frid/ tå böter tu så mycket wärde til heela Landet som den war wärd som tu drap/ och intet frijdskallat rum kan förswara tig/ inan tu bött hafwer. §. 3. Sargar tu Man eller slår i then Fridh/ tå böte tree marcker. §. 4.  Medan then Fridh på står må ingen förspilla för annan/ hwarken Huus eller Gärda/ uthan han warder saker til tree mark.

Cap. X.

Om Wårfridar.

Nu är än tå en Wårfrider til/ som begynnes halfmånat för allmänne Sädestijden och står til en half Månat efter. I then Fridh må ingen för gäld wärdera sigh til från androm anten Häst eller Oxa/ förty at Bonden behöfwer tå hwar Dagh at bruka honom i Åkren: Men then thet giör wari saker til tree Marck. §. 2. Men tå Gäld äro Manna emillan och är Lagfarit til Giäldz afbetalningen/ tå wärdere sig til annat af hans boo/ såsom andra Söder eller Egendom/ och icke Wärckhästar eller Oxar som han tå behöfwer.

Cap. XI.

Om Tings Frid.

Nu är än tå en Tingzfridh för Mannom/ hwarest Tingzmän skola Tingzfridh sökia. Tager Man annan i Håår eller med Näfwa slår på Tånget/ tå böte tree mark för Tingzfridh och äntå Laga Böter för Gerningen/ Slår tu någon Man med Tång eller Yxhammar/ eller Såår gifwer/ böte tree marker. §. 2. Dräper tu man eller afhugg gör/ böte 6. Marker/ uthan så är at man warder i hämd dräpin. §. 3. Icke må bråtzlig Man förlijka på Tingzfridh/ om den ey är allmän Frijdh.

Cap. XII.

Om Hemfridh.

Thet är ännu en allmän hemfrider. §. 2. Dräper tu mann hemma eller afhugg gör/ tå böte tolf mark til heela Landet och andra tolf til honom om skadan led/ och doch wärde hans effter denne Lagh. §. 3. Slår tu man med Stång eller yxhamar eller Söran gör/ tå böte honom tree Marck/ och andra tree gemene Man/ och äntå Laga böter. §. 4. warder Huusbonde slagen hema i sin Gård/ eller fleera aff hans Folck/ tå tager then Hem Sochnens böter som högst är i Huuset/ och icke flere/ men alle skola hafwa Laga böter.

Cap. XIII.

Om Mandråp.

Thet är nu ther näst/ Om så illa kan åthbäras medh Fiende råde/ at Man kan annan dräpa/ tå skal med honom fly Fader och Son och Broder. §. 2. Men tå the icke äro til/ tå fly med honom nästa Fränder/ uti 40 Nätter til the Kyrckior/ som alla Män hafwa tagit uthi Fridh/ thet är/ Fardhem/ och Tingstadh/ och Atlingbo/ ther skola the hafwa Frijdh och Säkerheet/ så i Prästegården som Kyrckiegården. §. 3. Men sedan then Tijdh är förleden/ tå fare tijt som han wil sitt Legderum hafwa/ hwarest han må allena fara omkring Try Hemmans Ägor: Och så långt i Skogen från dhe 3. Hemman/ at the mötas mitt i skillnat från andra Hemman/ som liggia å annor sijda i Skogen; Doch så at han loff får aff them som Jorden äga. §. 4, Icke må han Leyderum taga der Ting hålles/ eller Marcknatz platz eller Kyrckia/ mehr än then ena som han tilsöker. Men hafwi sedan Frid i sitt legde rum/ och wistas medh androm och fare så tädan i then Fridztijden som näst är effter Påska/ men ther til är han säker i sitt förra legderum som han först reste til tå han nylig Gerningen giorde. och det kalla Män Frijleyde af Blodzhämnaren. §. 5. Thet leigderum som han hafwer uthstått åhr och dag/ thet må ingen åtala sedan åhr uthe/ doch hafwe man sielf wåld wara i sitt legderum/ eller fara uthländes til helga Män at böta sina Synder/ hafwe tå Otta Dagars skrift til Skiepz at fara och fare så i Fridh Pelegrims färd sina/ och tå han igen kommer/ hafwi och Otta Daga frist at fara igen medh Fridh til sina Legderum. §. 6. Tå en Man warder bråtzlig i denKyrckie Sochn som han boor uthi/ tå flyr han uthus then och dragi annorstädes sitt Legderum/ och doch ther som hwarcken boor Moder uthi/ eller Dotter eller Syster. §. 7. Tå söke han doch andra Kyrckio/ förty at ey mågo the både til en fara/ och tå före han halfwa Tijonde tijt som han Gudztienst söker/ men halfwe blifwe qwar til then Kyrckio/ som hans Boning war uthi belägit. §. 8. Tå en Man warder bråtzlig i then By som han boor uthi/ tå flye han straxt tädan/ och flyttie på annat ställe sitt Legderum/ om han wil Frid hafwa/ ty at ey måge the bägge i en Byy tillsammans boo. §. 9. Tå en uthländsk Man dräper en annan uthländsk/ tå niute äfwen så Legderu som en infödder/ så framt han boor å sitt egit Bool på Gottland. §. 10. Sedan åhr är uthe/ biude Boot til Målsmannen om han orkar/ och låte sedan ett åhr emillan och biude så tree gånger om try åhr/ och then andre warer Man oskämder/ ändoch han tager första gång tå budit warder §. 11. Tå han ey wil taga förste gång/ och ey andra/ tå tage han then tridie gång honom biudes/ sedan try åhr äro uthgången/ wil han tå icke taga/ tå skal then andra bära böter til Tingz för alt Folket/ och tagi än ther böter om han wil. Men tå han en wil/ tå råde Allmogen för böterne/ och han ware frij för dem. §. 12. Men tå den andra swarar/ at ey är den Tijdh förleden som han skulle biuda honom böter/ men han som boten biuder swarar den wara förliden/ tå hafwer han Witzord thet bewijsa/ so sägen tijden wara förliden/ och thet med sådane tree Mäns skiäl och Witnesbörd som med honom i Gården woro/ och boot tree gånger bödo på try åhr/ och bewijsa thet med tolf Manna Ede/ at iu war ett åhr emillan hwart anbud framslupit. §. 13.  Men om then bråtzlig Man wil ey fulla boot böta och försatte åhren äro framledne/ tå skal Landet honom Frid-Lösan döma/ och sättia dag en Månadz tijd Laga böter uthläggia och honom saker til Sex Marker Sölf til Målsäganden/ ochg andra Sex til Landet. Så ware och medh them som icke hålda sine Legderum/ ther tillåtes och ingen böön före/ at der iu alt skal uthtagas.

Cap XIX.

Om obötte Saker efter döde Män som ärfwas.

Om obötte Saker efter Fader eller Broder/ eller Slächt skal så hållas/ at the böre alle sampteligh draga wårdna der om/ til thes the förmå biuda wärde för thet brått/ och then andre tager tå straf om han wil( och ware doch Man oförskämder. §. 2. Men om han ay wil så hastigt taga/ tå skal honom biudas tree gånger på ett åhr/ och bäre sedan til Ting för Allmogen/ tagi tå ther om han wil/ eller råde all Allmogen för thet Godz/ och the andra ware osaka. §. 3. Twista der om twenne eller fleere/ och dräpa annan man/ tå hafwa the alla ett Legderum/ til thes en kännes wid Dråpet. §. 4. Alla the so dödz mansbrått skole böta och willia sökia skadestånd för ungan öfwermaga/ tå är thet Skadestånd wunnit/ som någon af them winner för honom/ hwadh heller thet är Qwinsperson eller Karl/ thet Skadestånd gillas så wunnit/ som then omyndige sielf thet giordt hade. §. 5. The skola och böterne uptaga om Arfwinge ung är/ sedan så wida komit är uti Saken/ at then bråtzlige må biuda böter/ och uthur Saken lösas/ som han hafwer uthi warit. §. 6. Om en Gottländsker Man dräper en Uthlänskan/ och orkar böter/ tå behöfwer han hwarken gifwa gode Ord/ eller Leigderum sökia. §. 7. Tå en Uthlänsk Man dräper en Gottländskan/ tå hålles ey honom i Legd/ uthan allena tå när han böten orkar biuda. §. 8. Tå en öfwermagi dräper Man/ tå är boot til tolf marka Sölf. §. 9. Tå en Qwinna warder hafwande dräpin med Barn/ och förmå Män medh Sedh bewijsa/ at Barn war lefwandes i Lijff hennes/ tå witne thet hennes Man om han är till/ är han icke til/ tå witne then som är henne näst afkommen/ medh 3 Bolfaste Gottlänske Män af samma Sochn/ och ther til så många/ at Tolf ära henne alla sämpnlijka til börd (afkomst) tå bötes ofödt Barn medh tolf Marker Sölf/ men hon medh fulla boot.

Cap. XV.

Om Mans Boot.

Nu är yttermehra thesse Mans boot: Gottlandsk Mans boot bötes medh 3 Mark Guld om han är til dödh dräpen. §. 2. alla andra Mans boot bötes medh tijo marcker Sölf/ föruthan Träls boot som är halffemte mark Penninga. §. 3. Tager Gottlänskan Man Uthlänsk Qwinna/ Tå bötes hon til fulla böter om hon dräpes/ och Barn föllia sin Faders Wilkor i boot/ om thet dräpes. §. 4. Tager Uthlänsk Man Gottlansk Qwinna/ tå wari hwartera gill åth sin boot/ och Barn föllia sinFaders Wilkor til alla böter.

Cap. XVI.

Om Ofridig Mans Lösen.

Gottlänsk Mans wärde til Fridz lösen/ för Dråpare är tolf marcker Sölf/ men en Uthlänsk Mans lösen til Fem marker Sölf/ och Träls til Sex öra Penningar. §. 2. Alla ära lijka högt til böter/ til thes at lyte blifwer på Lem/ tå Lem-lyte kommer medh/ tå är boot För Gotlandz Mans Hand eller Foot tijo Marck Penninga/ och så all annor Missfall/ som skola medh wärde åter bötas. §. 3. Dräper någon Mans Trääl Gotlänskan Man/ tå tage Herren och lede honom bundnan/ såsom rätt Baneman i Gård för Fyratijo Nätter/ och nijo marker Sölf medh honom. §. 4. Men tå Banemannen icke är til städes/ tå böte tolf marker Sölf/ ock icke mehra. §. 5. Tå en Trääl dräper Uthlänskan Man/ tå böte Herren för honom Twå marker Silf/ och lede Banemannen bundnan i Gård för Fyritigi Nätter. §. 6. Men tå Banemannen icke är tilstädes/ tå böte han Fem marker Sölf/ och gifwe honom Sex manna Eedh/ at han hwarken war til then Skadan rådande eller wållande. §. 7. Förmår icke Herren then Eedh gånga/ tå böte fulla böter/ både för Gotländsk och Uthlänsk man. §. 8.  Tå en Träl dråp är Träl/ tå må icke man nödgas ther til at gifwa Banemannen uthi boot/ så frampt han förmår halffemte marck Penningar för honom biuda. § 9. En Träl som kan föra Ord för sig sielf/ han tage Frälse för Kyrkiedörarne medh Sochnemanna witne/ och sedan försware sig sielf uthi hdah som han gör.

Cap. XVII.

Om Okynnes Hem-Fä.

Tjur som är Fem Wintra gamal/ om han dräper Man/ skal för honom bötas Tolf marck. §. 2. Häst skal Man binda en til Bonde kommer/ widh Fierde Plankskifftet (på Huus eller Planck) från Portstolpa/ och fyra Stegh från Mans Dör/ när han så bindes/ tå swarar icke äganden mehr före/ än främre Foot och Tänder om han bijts. §. 3. Om tu far til Gårdz eller til Uthuus/ Klädes Huus ther Folck wistas/ tå bindt Hästen widh Gafwelen eller baak Wäggen/ så swarar tu icke mehra til än ofwantalt war. §. 4. Galter är thet tridie otama Fä/ om han hafwer try Åhr gått ogälder. §. 5. Hunder är thet Fierde Skade Djur:Honom måste Man altijd swara före när han Skada gör/ ehwem tå hund äger: Thesse fyra otjänlige Creatur/ skal hwar och en man wårda i sin Gård/ widh tolf marker Sölfz böter. §. 6.  Tå ett af thesse oskälige Djur dräper ringare man än Gottlänsk/ tå fälles altijdh twå Låtter af böterne för honom/ men tridiung böte then som Creaturet ägde: Thetta kallar man Lagkräfiande böter. Thet är som man har rätt at kräfia och icke hemna. §. 7. Om oskiäligt Diur dräper Man/ eller gör Lyte på hans Lemmar/ then boot skal man kräfia och ey hemnas/ men Lagsökia sigh til som annor Gäld. §. 8. Tå ett Oskiäligt Diur gifwer man får eller Lyte/ tå fälle altijdh twå Låtter af boot/ en och tridiung böte then som Creaturet äger/ undantagandes Hundabeet/ ther böter man för hwart Tanna Såår twå öra/ til des dhe fyra öre.

Cap. XVII.

Slår Man Qwinna.

Slår man Qwinna få at ofödt Barn förgås/ och hafwer lijkwäl qwickt warit i hennes Lijf/ tå böter han halfwa wärde: Men tå hon tilwiter thet mann och han nekar/ tå tilbinde hon honom medh twenne sådanne witne som hon beklagde sigh före in om tridie dygn tå hon war slagen/ eller the som när woro/ Och Boolfaste äre/ och twenne Qwinnors witne/ at Barn war dödfödt/ sedan hon war slagen/ och fultyga thet sielf med Sex manna Ede/ at thet qwickt war. §. 2. Qwinna skal Barn wårda om alt Dricka som thet skal förtära/ läggia i Wagna och hafwa när sigh/ eller hafwa Barn i Knä/ eller lägga i Säng och liggi sielff när thet. Säledes skal hwar Qwinna draga Wårdnat uthi try åhr om Barnetz nödtorfftiga Skiötzel. §. 3. Om tå någon Man warder med Wåde orsaken til Barnetz Dödh/ medan thet är under sådan wårdnat/ tå böter han fulla böter. §. 4. Om tå Qwinna lägger Barn nidh på Golfwet/ eller på något Säte wårdzlöst/ eller i Säng lägger wårdzlöst/ tå må för Barn icke bötas/ ehwadh som hälst thet kan hända. §. 5. Om tå Qwinna går medh sitt Barn i Säng ther druckna Män liggia föråth/ och qwäsies Barn ihäl uthaf trängsel eller medh Kläder/ tå bötes icke för thet Barn allenast hon ligger der sielff när.

Cap. XIX.

Om Såra-Boot.

Gjör man androm ett Sår eller flere/ som ära Nagels diupa/ tå böte för hwarie sådan diupheet en half marck/ in til thes otta Marck blifwa/ och thet både för Diupleek och Långleek/ och hafwe mindre böter om Såår icke är Nagels diupt/ och dock behöfwer Läkedom widh. §. 2. Then Man som Sårat warder/ hafwe sin Wittne af twenne Rådmän (Tingzmän) i samma Häradt/ och en Landz Domare af den Landz siette Delen der skadan är gjord/ och swerie sielff medh Sex Mannom theras Wittne/ doch uthan theras Edh/ om boot är mehra än tree marck. §. 3. Men tå tree marck ära/ eller mindre än tree/ tå skal triggia manna Eder gåås. §. 4. Men tå han flere Sår hafwer/ tå swärie han hwadh heller han wil om en eller flere/ och doch ware samma böter. §. 5. alle full-Sår skola bötas med en marck Sölf. §. 6. Sargar man annan medh Knijff/ tå böter man twå Marck Sölff. §. 7. Kastar man åth annan medh Steen eller något annat/och får ther Såår af/ tå böte tree marcker. §. 8. Warder man slagen medh Näfwa hugg (knytt Näfwa) så at Ögonstenen synes/ tå bötes half mark/ hwart slag in til fyra/ och medh samma Witnum/ som til Såår steen. §. 9. Är man sargader genom Näsa/ tå warda böter twå marck Penninga och der til lytes boot om det är igenrodt. §. 10. Är Såret yppet så at thet icke helna kan/ tå är thet fuller til högsta böter/ men half öra mindre boot. §. 11. Kan Ärr eller Lyte synas öfwer twära Gatun/ som ey hyller Hatt eller Hufwa/ emillan Skeggestad och Ögnebrunan/ tå bötes halff marck Sölf. §. 12. Men om thet synas kan twert öfwer förra wåga moot/ tå är en markz Sölfzboot/ och ther til Såra böter. §. 13. Swerdz brytande bötas medh en mark Penninga. §. 14. Synes Hufwud-skälen tå bötes twå marck Peninga/ men om Hufwudskålen är inbignat eller remnat/ tå är en marck Sölfs böter. §. 15. Sees igenom Hufwudskålen den ytre eller inre Hiernan/ tå ära böter til twå mark Sölf. §. 16. Hwart ther Been som i Skålen lossnar/ skal bötas medh en mark Penninga/ in til des fyra Been warda. §. 17. Hwart Hufwudh-Been som bär en Alnalång Träd öfwer Fem Alna hög Bielka/ tå är hwardera sådant Been til twå markz Penninga böter/ in til des fyra Been wrada. §. 18. Finger hwart skal bötas medh fyra marck Penninga om thet afhugget är. §. 19. Tumme medh twå marcker Sölf. §. 20. Tå en Finger ä i Led krumpnat/ så at ingen nytta är i then Fingre mehr/ tå är boot för den såsom han af wore. §. 21. Tå en Man är til endera Handen krumpen/ och kan doch hålla på Swärd eller Segel/ men förmår icke sitt Wapn uppehålla/ tå är boot til twå marck Sölf. §. 22. Tå enom sunder är Hals-Sena eller Nacka-Sena/ tå är och böter til twå mark Penninga om hon helt af är. §. 23. Tå enom afhuggen är Hand eller Foot/ eller Öga uthslagit/ tå ära böter til Sex marcker Sölf hwartdera §. 24. Tå en Man far til anan/ och hugger af båda Händer/ eller båda Fötter/ eller båda Ögonen uthstinger/ och lefwer man doch sedan tå böte tolf marcker sölf för hwartdera. §. 25. Men tå Näsa är Mannom afskuren/ så at han icke kan skyla Näsehåren eller Snoren/ tå bötes och til tolf Mark Sölf. §. 26. Tå enom Tunga warder dragen uthaf Hufwudet och afskuren/ så at han icke mer kan tala/ thet är och tolf Marker Sölfz böter. §. 27. Tå en Man warder lytter på sin Hemlige Lem/ så at han icke kan blifwa Barne Fader/ tå ära böter til Sex Mark Solf för hwar Steen. §. 28. Men tå bägge äro Lytte tå äro böter til tolf mark Sölfwer. §. 29. Och tå en har mist hela sin hemliga Lem/ så at han icke kan låta sitt Watn som Man/ utan sittande som Qwinna; Tå är Boot derföre Aderton Mark Sölf. §. 30. Refbeen hwart bötes medh twå Marck in til fyra Refbeen. §. 31. Mindre Been i Handen eller Foot som sönderslås/ bötes medh en mark Peninga. §. 32. Men tå större Been ära sunder tå är boot derföre en marck Sölf/ så på Foot som Handen/ så frampt det är åter helnat uthan Lyte. §. 33. Men om Lyte på föllien tå bötes derföre twå marck Sölf. §. 34. Hafwer Man fått synligit slagh på Handen/ och säger den onytrig wara/ tå bewijse thet medh så många Witne som til Gåva bindz. §. 35. Men tå slagen icke ära syndige/ tå hafwe then Witzord som wärias wil. §. 36. Thet är minsta Lyte på Hand/ om man icke kan tåla warmt eller kalt såsom förv/ therföre är boot til en marck Penninga/ och fulltyget het sielfwer medh sin Edh. §. 37. Är hörsel slagen enom Manne uthur Hufwudet/ med synlige slagh/ och han hwarken hörer Hundh i Band skälla eller Hane gala på sin Wagle/ eller någon man om han til dörarna ropar/ tå är ther boot til tolf marck Sölf/ och fulltyget het sielff medh Sex manna Ede/ och medh samma Witne som til Sårum. §. 38. tå enom Manne warder hans hörsel på ett Öra slaget/ så at han icke hörer medh thet/ tå han håller för thet andra/ tå är boot therföre til Sex marker Silf. §. 39. Men tå Öra warder manne afhuggit/ tå är boot til en marck Sölf/ men warder Öra lytt/ ware tå böter til twå mark Penninga. §. 40. Slår tu manne Tänder uthur Hufwudet/ tå böter tu så för hwar och en som hon wärd är: Öfra twå främsta/ bötes medh twå marck Penninga/ hwardera; Men the twå som ther näst sittia/ medh en Mark Peninga hwardera/ och sedan hwar och en med en mark Penninga/ inräknade Oxie Tänderne och allesammans/ men alla the nidre Tänder bötes halfparten mindre/ fast alla woro ifrån den första til den sidste/ uthslagne. §. 41. Tager tu Manne i Här medh endera Handen böte twå öra. §. 42. Tager tu medh bådom böte half Marck. §. 43. Rycker tu man böte twå öra. §. 44. Skiuter Man/ böte twå öra. §. 45. Slår tu man i Ögon medh drycker tå böte tycke boot åtta Ortuger- §. 46. Sparckar tu man böte twå Öra. §. 47. Slår tu man medh Näfwe/ böte twå öra. Kännes tu wid ett slag/ tå har han Witzord at bewijsa tigh fyra slagh. Kännes tu ey widh/ tå hafwer tu Witzord som wärias wil. §. 48. Slår tu man medh Stång böte half mark/ hwart hugg twäggia marker. §. 49. Yttermehra böter Man icke sina Penningar för Kinpust/ uthan Lyte påföllier/ thet är Gottländska Manna Lagh. §. 50. Skiägg Mans böker tu som för anat Håårdrag. §. 51. Håår uthryckning så stoort at man kan Finger på sättia bart bötes medh Åtta Ortuger. §. 52. Men tå du kan sättia twenne Finger der på/ tå bötes derföre half marck. §. 53. Men tå man kan sättia Tumme dijt för den tridie Finger/ tå är boot til en mark Penninga. §. 54. Tå Håårtryckning är så mycken/ at man kan hela lowen på läggia/ tå ära böter twå mark Penninga. §. 55. Men tå hwart Håår är afdragit/ tå bötes til en marck Sölf/ och yttermera bötes icke/ ändoch hwart håår är afdragit/ §. 56. Tå ett stycke af Hufwudskålen med Håret är afhuggit/ t är Boot til en marck Sölfwer. §. 57. Sliter tu Mans Kläder sönder/ tå böte Öfwer Kläden medh en öre/ Kirtel medh twå öra/ innersta Kläden medh åtta Ortugar/ och göre alt helt Kläder mans och iämgodt som det förra war. Thesse äre alle jämndyr til böterne/ hwilket dera som huggit warder. Men om en kommer in på Hullet och wardet såår/ tå böter tu både för Såår och Kläder. §. 58. Yppat Såår skal man wårda til Åhr och Natt år uthe. §. 59. Warder Man slagen medh tårrhugg/ och ligger stadigt til Sängz/ så at han icke går uppe emillan/ och får doch bättring/ tå hafwe fyra Boolfaste Mans witne der til och trenne Domare af sama sietting i Landet som han boor/ och ther til så många at de tolf ära. §. 60. Mentå han icke får bättring (uthan döör) tå hafwe hans Arfwingar fulla macht Lagsökia Banemanen med sama Witne. Men gå han ibland uppe/ tå hafwe then Witzord (at framdraga sin Witnen) som wärias wil. §. 61. Giör man annan försåth på Wäg/ tager ridande Man i Betzel/ eller gångande man i Axlar/ och förer honom af sin Wäg/ tå böter han tyckes boot Åtta Ortyger. §. 62. Men gör Man Manne Wåld/ och låter honom längre föllia/ än wänder honom af Wägen/ tå böter man tree Mark för Wåldet/ och de andre tree til Allmogen; §. 63. Slås Trääl mans medh Frälsan man tå hafi han altijdh tu hugg för ett/ och tå är emillä them jämt. §. 64. Mentå en Träl får flera slagh än tu för ett/ tå böte för hwart slagh twå öra/ in til fyra äro. §. 65. Men om then frije man får flere hugg än ett emot twå/ tå är böter för honom half Mark hwart/ in til fyra hugg. §. 66. Men om Trääl får en Stööt eller ryskande/ eller bårtskiutande/ tå är altijd boot för honom half ringare än frälsen. §. 67. Tå en Trääl i Såramåle kommer/ tå bötes jämndyrt som Frälsan man til triggia marka/ ock en yttermehra. §. 68. Tycke boot böter ingen til Trääl/ och til ingom böter och Trääl sådana böter. §. 69. Ther som Hemgång skeer i Gårde/ tå niute slächten dher boor/ Hufwud-Lått af böter som äre in til Fierde Man. §. 70. Men ära the längre bort skylde/ tå tage Åttonde deel sedan Gäld är gulden. §. 71. En Qwinna tage så mycket uhr Gård som hon dit hafde om thet antecknat är på första åhret (som thet föll) är thet icke anskrifwit/ hafwi tå then Witzord i Gården sitter.

Cap. XX.

Om alla Arffsaker.

Om öfwermage är ung effter sin döda Fader/ och ähra dhe andra Söner mogna Män/ tå må icke den äldsta skillias ifrå den yngsta/ ändoch Nöden så kräfde innan han mogen är; Och förtäre alle af oskipto Godze/ til thes han Femton åhra gammal/ sedan tage han Arfwedel sin i löst och fast/ och sörie hwar för sigh om the ey willia längre samman wara. §. 2. Men om så nöden tränger/ at Jord måste til Födo sällias/ förr än the alla ära mogne/ tå skola the alla lijka jämpt derföre häffta/ och så den äldsta som yngsta försällia der til sin fasta ägendom/ medh mindre så är/ at någon tager ungan öfwermaga til sigh/ hwadh som det är eller Qwinn-häller Manskön/ och gifwer honom Födo til thes han mogen warder/ och tå håller han inne sin Lått ändoch andra försällia sin Jord til Födo. §. 3. Gifter Fader sin Son/ och döp Sonen och lempnar Döttrar effter sigh/ tå skola the sittia under Farfaders wårdnat/ och afbijda sin Lått (til deras mogna åhr) och dhe blifwa giffte. §. 4. Men tå Farfader dör och inga Söner ära igen tå skifftin Arff effter Hufwuden/ det är Personerne som ärfwa böre/ Nemblingen Döttrar och Suna Döttrar §. 5. Men om Söner Farfaders ära flere än een/ tå niute alla Sone Döttrar Arff effter Fader sin. §. 6. Sammaledes ärfwes och effter Fader Moder/ om hon lefwer längre än Son. §. 7. Hafwer någon Arff-Qwinna fått fast Egendom genom Lått/ tå niuter hwar sedan effter annan samma Jord/ i hwad Ättelägg som then kommer/ hwad heller thet än Mankön eller Qwinkön/ medan någon Slächt är tii. §. 8. Men tå alt det Mankön är utgångit/ och är kommit til twenne Qwinnokön/ men icke til tridie/ tå ärfwes then Jord tilbakas i den Gård/ som hon war ifrån kommen/ §. 9. Men tå den kommen under tridie Qwinköns Arfwinge/ och äro alle tree hwar effter annan/ som Jord lempna efter sig til Arfz/ tå stannar Jord i then Gård/ som hon war komen genom Arff tå Mankönet uthgick. §. 10. Hafwer Qwinna någon Arfwedeel och hon döör Barnlöös/ tå niute then Arf som näst henne skyld är. §. 11. Men om bägge äro jämnskylde Man och Qwinna/ tå niuter Man der ärfwelått och icke qwinna. §. 12. Ther som alt Mankön förgås i en Gård/ tå niute Dotter Möderne effter sin Faders död och sin Faders Möderne. §. 13. Men om FaderSystrarne äro gifta eller ogiffte/ tå tage the sin Faders Möderne. §. 14. Men tå några ära ogiffte/ tå tage åttonde Penning af sitt Fäderne/ sedan Gäld äro guldne. §. 15. Dör Man uthan Son/ och lempnas Enckia i Gårdh effter honom/ tå hafwe til sitt uppehälle i Gården på åhr och Dagh ett wist Mått Rog/ och så Korn på hwar Månadt/ om han icke dör eller gifftes der ifrån. §. 16. Och sådan Egendom som henne folgde ther i Gård/ sådan tager hon uhr Gårdh som medh henne kom. §. 17. Warder Qwina gifft til flera Gårda/ och får Barn i bemälte flera Gårda/ tå niute sådana Barnekull Mödernes Lått sin som den andra/ både i fast och löst/ och bröder uptage Arf låtte åth sina sam Systrar/ och dem lefwerere/ anten dhe ära giffte/ eller ogiffte. §. 18. Tå en Qwinna är gifft af Gårdh medh Hemgifft/ och hon böör Barnlöös/ tå bärs åther den deel i Gård samma som hon ifrån gifftes. §. 19. Tå alla äre uthdödde i then Gård/ tå niute nästa Fränder Arff/ hwad thet är Karl eller Qwinna/ och tage doch ingen Qwinna längre bart Arf än til Fierde mann/ men ära the bägge jämnskylde/ tå tage det Arff Manen. §. 20. Thet är och lagligit/ at qwina niuter fördeel (all wärknat) och idogheetz wedergällning effter Man sin. Sitter hon länge Enckia i Gård medh Söner sina/ och döö Söner hennes förr än åtta åhr ära uthgångne tå tage en mar k Penninga om hwart åhr medan Sönerna lefde. Men giftes hon ifrån Barn sin medan the lefwa/ tå niute sin fordeel och wärknat allena och icke mehra. §. 21. Then Enkia som Barnlöös är må hafwa sin Hemvist i samma Gård/ som hon war gifft til/ om hon wil; Men om hon thet icke wil/ tå hafwe half mark Penninga hwart åhr uthi Sexton åhr/ och tage dem hwart åhr upp/ efter som åren framlijda. §. 22. Men om Qwinno Arfz lått är så at then niuter Dotter eller Dotter Barn: Men tå dhe icke är til/ tå niuter dem Syster eller Systerbarn/ och tå icke äro the til/ tå niuter Fader Syster eller Faders Syster Barn Arf: Men om dhe icke äro til/ tå niuter nästa Fränder in til fierde Man/ och icke längre bårt/ äro ey the til/ tå blifwer Arfwet qwart i Gården med slächten ther äro. §. 23. Är Mans Arfwingar uthgångne/ och Arff är til Qwinkönet kommit/ anten thet af Broder eller Syster/ om the ära både jämnskylde then döde/ tå tage både lijka. §. 24. Brinna twenne inne Fader och Son bägge i ett Huus/ drunkna både i ett Skiep/ eller falla bägge i en strid/ tå är Syster så när arf som dotter. §. 25. Warda flere Söner effter en Man/ och ökas Barn af dem allom/ kan någon dera mista sina Barn/ tå ware alla dhe andra jämnarwa til fierde led. §. 26. Hwilken som sällier sitt fäderne oc afhänder sigh alt thet han uthi then Gård äger/ ware tå skild ifrån alt Arf med Slächt eller Bröder/ och ware i samma wärde (achtat och hållen) som en Utlänsk född är/ men Söner has ware i arf och alt lag med sin slächt/ så frampt the sig igen förwerfwa triggia marka egendom. §. 27. Inge oächta son får sig gifta til arf/ uthan allena medh sådant Wilkor/ at han hafwer gammal/ Utlänsk Fader och Moder/ och bewijsar thet medh Skrift/ och i Slächtbook manna uptecknat/ så långt at trenne äro hwar efter andra Gottlänske infödda/ tå niuter deras Son trenne låtter medh Slächten. §. 28. Får Gottlänsk Man oächta Barn medh Gåttlansk Qwinna/ och han döör/ lemnades efter sig oächta Barn/ Söner och Döttrar/ tå stifte the alla Fädernes Löösöron medh ächta Döttrarne om the äro til/ äro icke the til/ tå stifte sigh emillan alla samptlig Fädernes Löösöron. §. 29. Men får Gottlänsk Man oachta Söner med utlänsk Qwinna/ tå föde han them til thes the äro mogne Män: Willia the ey längre medh sin Fader wara/ tå gifwe them heardera tree mark Penninga och mans Wapn och Sängekläder bolster och Lakan Hufwudbolster och Femton Alna Kläde till gångekläder. §. 30. Men tå han hafwer oächta Döttrar/ tå föde och them till thes the ära Sderton åhra gambla/ och hafwer sielf wåld om Giftermål/ om någon begärer yhem. Men warda the icke Gifta och wilia ey länger med Fader wara/ sedan Aderton åhr ära utgångne/ tå gifwe hwardera en Mark Sölf och en Säng/ och gångekläder och Koo efter sin förmågo. §. 31. Oächta Barn rättigheet skal utgifwas alsammans medh Sochnemanna wetskap. §. 32. Får Gottlänsk Man oächta Dotter med utlänsk Qwinna/ och befinnes någon liggia när then oächta Dotter/ tå begåfwe henne medh Fyra Marck/ hwad heller han är Gottlänsk eller främmande. §. 33. Men warder man innetagen med thenna oächta Dotter/ tå löse sin Hand eller Foot medh tree mark Sölfwer. Får Gåtlänsk Qwinna oächta Dotter medh Uthlänsk Man/ tå hafwe samma rätt som nu war sagt. §. 34. Tå en Man warder innetagen medh Gåttlänsk Qwinna som är sig sielf rådande tå må man honom i Stock sättia och häffta på Tree Nätter och sända så Budh til Fränder hans/ at lösa honom undan thet Straf at mista Hand eller Foot med sex mark Sölf/ eller låta them af hugga/ om han icke förmår sig undanlöst. §. 35. Men tå han icke warder innetagen medh Henne/ uthan Barn warden honom tilhanda burit och Qwinnan tilkänner honom Barnet och han säger ney ther til/ tå tage han medh sig twå Bolfaste Män aff then Sochn/ som Kånan tå war uthi när Barn war aflat/ och swärie så med Sex Manna Eede/ at the aldrig hörds om then Saak nogot Ord eller Ymmel (Rychte)/ förr än thet Barn war födt/ tå niuter han Witzord om han får twå bolfaste Män med sig. §. 36. Fäls han/ och får icke full bewijs til sin befrijelse/ tå hafwer hon Macht thet bewijsa medh Sex Mannom/ som alla ära af lijka god Slächt medh henne; och swärdie thet at han är Fader åth Barnet/ och han tage sedan wid Barnet/ och wid Modren om han så wil. Men tå han icke will/ eller må icke för wissa orsaker skull tå gifwe henne fulla Ächtenskapz Gåfwor om hon Inlänsk är. §. 37. Warder Gotlansk Man inne tagen medh Gotlansk Qwinna tå får hon tree mark af honom/ och doch icke elliest uthan han warder tagen med henne ther som henes Säng och Hemwist är. §. 38. Warder Uthlänsk Man inne tagen med Gottlansk Qwinna/ tå böte han som infödd gammal Gottlänsk. §. 39. Mentå han icke warder innetagen/ och får doch Barn medh henne/ tå gifwe henne ächtenskapz Gåfwor åtta mark/ och föde sielf Barn sitt. §. 40. Men tillägger Qwina honom Barn/ och han säger ney ther til/ tå wärje sigh medh samma Witne som en Inlänsk Man. Och Barnet måste the föda som Gåfworna böra uptaga/ anten Fader eller Broder om han ogifft är. §. 41. Får Gottlänsk Man Barn medh Uthlänsk Qwinna/ tå gifwe och henne Morgongåfwa tree mark/ och föde Fader sitt Barn. §. 42. Men tå han warder inne tagen med hene/ tå gifwe och tree mark/ ändoch at ey Barn föllier.

Cap. XXI.

Gjör Man Hoor.

Giör man Hoor/ tå böte tree mark til Tinget/ och Sex mark Målsäganden. §. 2. Tå en olärd Man gör dubbelt Hoor/ tå böte tolf mark til Landet och tolf til Målsäganden. §. 3. Gör gifft man Hoor med ogifta Qwinna/ tå skal han henne medh Ächtenskapz gåfwor förbättra. §. 3. Gör Laggift Qwinna Hoor med ogipter Man/ tå skal han icke begåfwa henne. §. 5. Warder man innetagen medh annars mans Hustru/ anten han är lärd eller olärd/ tå är han Bråtzlig til Fyratijo marker eller Lif sitt/ och råde Målsäganden/ hwadh heller han wil Peningar eller Lif hans hafwa. §. 6. Låchar man Annars Dotter/ eller någon af hans wårdnat til Fästning medh sig/ uthan Faders eller Frända råd/ tå böte Fyratijo mark Målsägandenom/ the raff hafwe Land tolf mark. §. 7. Tager man Qwinna eller Möö med råån eller wåld/ uthan Faders eller Frända rådh/ tå hafwe the som hennes Målsmen ära Macht om hans Hals/ eller böter derföre taga/ så frampt Qwinna är inlänsk ther hafwe Land tolf mark utaf. §. 8. Men tå Qwinna är uthlänsk/ tå råde hennes Målsman om hans Hals/ eller Tyo marker Sölf böter ther hafwer Land tolf mark uthaf.

Cap. XXII.

Om Qwinno skämning med medh wåld.

Warder Qwinna skämd i skog eller annorstädes/ och til sammanlagh nödgat/ tå bewijse thet Mannendom med ropande om hon icke wil tåla den skam/ och fare dijt åt efter som han far för åth och kungöre hans gärning. §. 2. Om tå någon hörer henes roop tå må hans Witne wara hene för full Skiäl/ och i alt gälla såsom han när wore/ och medh Ögonen påsåge. §. 3. Men om ingen hörer hennes roop/ tå bewijse sådant strax sigh til ursächt om första Dygnet/ ther hon til Byar kommer/ och såge Mansens Nampn/ tå niuter hon och thessa skiäl til godo/ så framt dhe sanlijke ära. §. 4. Men tå hon längre dröyer och klagar icke/ tåå bäst at tiga der om/ efter then som åklagas/ får tå Witzord at wäria sigh. §. 5. Tå en Man warder til sådant öfwertygat/ och qwinna har skiäl medh sigh; tå böter han til Gottlänska Qwinna tolf mark Silfwer/ men en Uthlänsk Qwinna fem marker Silf/ och för en ofrälse (Trälinna) Sex öre Penninga. §. 6. Råkar en Lggifft Qwinna för en sådan/ anten hon är Inlänsk eller Utlänsk/ tå hafwer han förgjort Lijff sitt/ eller löse sigh med så mycket wärde som qwinan är dyr til. §. 7. Men tå Qwinna känner ey Manen/ och berättar sådant sigh til ursächt om första dygnet/ sedan hon til Byarne kommer/ och låtz sedan hafwa känt man/ sedan längre tijdh är framlupen/ tå wäries han medh tolf Manna Ede. Men om hon är hafwande/ och föder på then tijdh som instämmer medh thet hon först bekände/ tå hafwer hon Macht honom tilläggia medh tolf Manna Ede/ och the witne som hon sig först bekände före. §. 8. Tå ens Mans Träl gör slijkt medh Gottlänska Qwinna/ tå förmår icke Huusbonden lösa honom medh eärde/ uthan så är at hon heller wille hafwa wärde än Lijff hans.

Cap. XXIII.

Om olofligit tagande på Qwinno Kläder eller Kropp.

Om de so qwina griper olofliga  är thene Lag. §. 1. Slår tu den öfwerta Hufwudbonat/ Hufwan af Qwinnones Hufwud/ så at thet icke är medh wåda giordt/ och blifwer hennes halfwa Hufwud bart/ tå böte en mark Penninga/ men tå hela Hufwudet blifwer bart/ tå böte twå mark/ och hafwe han witzord thet bewijsa med witne som å sågo/ hwad heller hela ufwudet blottades eller halft. §. 2. Men en Trälinna får böter som för slag och icke mehra. §. 3. Sliter tu sönder Hake eller Märla på qwinna/ tå böte tu åtta Ortuger/ Sliter tu både sönder/ böte half mark: Men tå hon så rifz at hon faller nid på Jorden/ tå böte en mark. Slitetr tu Qwinans Snörebans sönder/ tå böte half mark hwardera til högstaböter/ och få henne alt igen/ thet hon sielf må witna/ näralt än igen fångit. §. 4. Skiuten tu Qwinna/ så at henne flyga Kläderne uhr thet lagh som the förra woro/ tå böte åtta Ortuger/ flyga (stinka) the uhr lagh mitt upp om Beenlägg/ böte half mark/ flyga te så at Knäskålen må synas/ tå böte en mark Penninga/ flyga te så högt at både kan sees/ och hennes Länd och Löndom/ tå böte twå mark. Tager tu Qwinna om Handleden/ böte half mark om hon klaga will/ tager tu om Armoga böte åtta Ortuger/ tager tu om Arlabeenet/ böte Fem öra/ tager tu om Bryste böte öre. §. 6. Tager tu om Footbrist böte half marck/ tager tu mellan Knä och Beenkalfwa/ böte åtta Ortuger/ tager tu ofwan Knä böte Fem öra/ tager tu en Hand länger upp/ tå är thet gripande et skamligit tag/ och heter en oförskämd Menniskas gripande/ ther lägges intet penningeböter på/ ty at mäste parten tåla sådant sedan ther til kommer. §. 7. Men tå en Uthlänsk Qwinna kommer för sådant/ tå böter tu halfparten mindre för alla tagh på henne/ än för Gottlänsk qwinna/ så frampt en sådan är frij/ och weet bewijsa son frijhet.

Cap. XXIV.

Om Bröllop.

Om Bröllopz Wagna färder/ när the skee/ tå må icke flere åka på hwar Wagn än twenne Personer: Men thet rijdande som Mågskapet pläga öfwa deriempte är aflagd/ ther skal Brudmässa siungas som (Brudgumen) är och Bröllop skal drickas, Brudgumme sände tree män emot Brudh sine/ och Brudmännen (Hofredare som Bruden skola leda/ bijde ther som Brudmässa siunges/ och Bröllop drickes. Men Bröllop skal drickas om twå daga medh alt Bröllopz Folcket/ och Brudgåfwor gifwe hwem som wil effter sitt behag. Men Förningar äro aflagde som man til Bröllop plägar hafwa. §. 3. På Tridie Dagen hafwer Ung-Bonden sielf Macht at biuda igen Huus Wärderne/ Staffarne och nästa Fränder. Skålarna skänckas så månge som Huusbonden wil/ förr än S. Mariæ Skål drickes. Men sedan Mariæ Skål är drucken/ tå hafwer man Hemloff/ och Ööl bäres icke längre in i Fästebudz-Styfwan än til den Tijden; hwilken som thetta bryter/ böte Tolff Marck til Landet. §. 4. Then som obuden kommer til Bröllop eller annat Gästebud/ tå böte tre Öra. §. 5. ArfÖöl (när Arff deles) är aldeles afflagt/ uthan hwem som wil något skänckia tå gifwe Kläde och Skoo til Fattigt Folck i Sochnen effter then som är framlijden. §. 6. Skarlakan och annar öfwerdrächt som tilgjordt ärfwes/ slijte hwar och en som thet får/ och intet mera tilöke sedan thet är upslitit hwarken gammalt eller nytt. Redekläde (Hästekläde) som brukas när man rijder/ och reddyna skäres icke smärre än i fyra Delar. §. 7. Thetta är och samtyckt om Gottlenska Qwinnor/ at har Broder skal rådsokia om Gifftermåhl för sine systrar/ wil han icke/ då gifwe henne Ottonde delen aff sin Egendom til uppehälle/ medh näste Frända och Sochnemamma tilseende/ så at hon ingalunda må ovättegha förnöta sin Egendom. §. 8. Men om uthlänskt Folck. När sådant skeer/ tå niute twå systrar Lått mot en Broder. §. 9. Men tå Arff falla kan Syskona millan/ eller Syskonbarn/ tå skiffte så thet som Fäderne eller Möderne; Men tå fiermer går/ tå niute then som är näst skylder.

Cap. XXV.

Om Skoga Twister.

Twista twenne Män om Skog/ tå skal kärande Man hafwa twå Witne/ som gör det sannlijkt som han klagar/ at andra Witne ifrån Orten/ som weet at Wedhögen är upstaplat på Platzen der Gärningen giordes/ eller honom der Trän klufwit och på Stubben lagt/ eller barkat Qwistar och sammanburit/ och ther låtit tårkas til Gräsefallet; Tå är thet Wittne på Orten fullt. §. 1. Then hafwe största skäl som sannlika Witne hafwer mäst på Orten der omkring/ en af dem som mäste äger skal först til Eden gånga om sitt Wittnesmål/ wil han ey med Eed wittna/ tå duge hans Witne intet. §. 3. Men om egen Jord skal man och hafwa tu Witne/ ett Witne af Slächten at Jorden är hans/ och ett af then Orten/ at han sama Jord har brukat i try åhr; Om Orten må the witna som Ägor hafwa näst in til hans fasta Egendom. Men twistar then som näst kring om honom äger Jord/ tå witna the som näst äga uthan om honom. §. 4. Af Slächt må ingen närmare Witne bära/ än then fierde ifrån kommen. §. 5. Om desse Ägor mötas i gammal Boolbys Jord och andras Skog och Moras/ tå tager gambla Boolstadjorden twå delar/ och Skogen med Moraset tridingen af odeltan mellan liggiande Jord. §. 6. Skog och Moras äger halfparten hwar af dof eller dungjord/ der som dhe mötas mellan Stubbe-Jorden och stoore Tyfwor widh Moraset/ och intet dera må witna medh den andra/ ey Skog medh Myra eller Myra med Skog. §. 7. Lofwe ingen Man androm Manne hugga i Ostiftim Skoge/ eller Höö slå i Oskipta Myra uthan han warder saker til tre Marck widh Målsäganden/ och andre tree til Almogen. §. 8. Dierfwes och ingen at åwärka i annars Mans Skogh eller Myra/ uthan thet är tagot med skiäl i Nödfall som han medh faar/ Nembl: något och annor fahrtyg tå det andra går sönder/ men säger han at den andra hafwer oskäliga uthan Nödfall tagit/ tå bewijse thet medh Synes Witnen. §. 9. Hwilken som skada får uti skog eller andra äger/ och will han någon Misstro om något sådant/ tå wägre ingen annan ransakning och Syn uthan orsak. §. 10. Hwar som ens Råmärke förstörer uthan hägnat eller innan/ tå ware bråtzlig till tree Marck wid Målsäganden/ och andra tree wid Almogen. §. 11. Dierfwes och ingen Man at ingigärda något af oskiffta ägor/ uthan han warde bråtzligh til tree Marck wid Målsäganden/ och än andre tree widh Almogen. §. 12. Giärdzgård skal then wårda som honom upgärt hafwer/ then wårde yttersta Gård som ther i lått hafwer/ men then som ey äger långt bårt ägolått/ tå wårdar then mellan Gården/ och ther böter hwar och en skadan som han äger Gården före. §. 13. Men tå flere hafwa tillsammans elak Gård/ tå betalte dhe allan skadan/ som icke hafwa Gård Laggillan. §. 14. Ingen få heller betalning för skada sin/ uthan han hafwer sielf Laggiärdan giärdzgård. §. 15. Ey må och någon wijsa skada af annars odugliga giärdzgård/ uthan han sielf hafwer godan.

Cap. XXVI.

Om Om Upgärdande till half-porten mot Granne 

Beder man halfparten upgärdas moot sig/ af annor Man/ så skal han tilsäya honom med Granna Witnom eller Kyrkomän/ och skillia Sochnemän them emellan genom låttande (delande) in om sama siu nätter som det käres/ bruke sedan sielff sin Lått med Granna Witnum: Men om then andra icke wil til städes wara/ tå det delas/ tå giärde sielff ther som tu tin Lått får/ men then andre hafwe sedan ett åhr fritt ifrån then dagen Låttandet skedde tala der på om Låtten orätt är. §. 2. Men tå sedan in komma Söder/ (Boskap) i hans Lått/ tå taget hem i Huus/ och låtet hem icke förr uth/ än then andra Skadan återböter och en halff Mark til Gårdens uprättande. §. 3. Hafwer han upgiärdt i en half Månat/ tå tage sine böter igen. §. 4. Men tå han icke upgärder i halff Månat/ tå tappe sine halfwe Marck och tu tager ock så til en annan halff Mark/ til thes upgiärdt är. Wårde och altijdh then Skadan som äger Gärzgård medan iogiärdt är/ ty at Laggill hägnat gör godh Gransämia. §. 5. Hwilken som tager annars Boskap i Huus/ tå wärde Boskapen/ til thes at han säger honom til som Boskapen äger medh Granna Witnom. Wil han ey sedan uthlösa sin Boskap/ tå hafwe sielfwer Skada om Boskapen är wärre blefwen eller Dödh medh allo/ tå allom är lagliga tillsagt at upreda sin giärdzgård/ tå wärde then emot ofred/ som elak Gård hafwer. §. 6. Tå En Man äger okynnat Bodskap/ som löper i gärde öfwer Laggillan Gård/ tå skal man tilsäya temelte ägande med granna Witnen/ och bedia honom sin Boskap fängzla/ men när thet sedan gör Skada/ tå skal han taga det Creatur i Huus/ och han böte Skadan som thet äger. §. 7. Bryter Oxe Giärdzgård/ som är heel medh alle sine Band/ oansedt han icke är aldeles Laglig upgärden tå böter tu Skadan: Men tå Creaturet löper öfwer Giärdzgård tå böter tu icke/ oansedt Gården icke Lagstängder är. §. 8. Tå är Oxe Laglig Fängslad när Hornband är på honom thet är om efftersta Foten och Hornet. §. 9. Ingen Gård är Laggill/ uthan han är med twenne Hanckar bunden och halftridie Alnar högh til öfwersta Hank/ och thetta til förståendes för the Creatur som öfwer springa/ men icke för Swijn eller the små Creatur so under krypa. §. 10. Gäss och Grisar afhålle hwar och sielfwer/ om Gården är Laggierder som före är. §. 11. Hugger man olofwandes innan annars Hägnat och åker til at tådan föra/ tå ware bråtzlig til tree mark widh äganden/ och andre tree til Almogen: Men bär han uhr Hägnat och Hem til sigh/ tå ware brotzlig til Otta Ortuger/ och det samma helt åter lefwerera som det uthbars. §. 12. Brister Axel eller annat rede på Gatu annars/ tå hugge Saklöst å annars ägor/ om han icke sielf har så när egen Skog/ at han der kan see en förebett Wagn eller Ryss och Kärra. §. 13. Rifwer tu annars Giärsgård upp/ så at tu bryter öfwersta Bandet (Hanken) tå böte half nark/ men rifwer tu thet andra Stafwerhoot/ böte Otta Ortugar/ rifwer tu thet Tridie böte Fyra Ortuger/ rifwer tå så brett som ett Farled är/ tå böte twå marker och en mehra/ och giärde åter upp Gård hans iämngodan/ och iämnlångan som han förr war/ och wårdeskadan så länge ypet är. §. 14. Gärdsle eller Timber i Skog annars/ böte Sex öra; Men tå äganden hafwer til Wägen fördt/ och then andre thet borttager/ tå ära tree markz böter så frampt han icke lempnar sitt egit qwart/ och får honom sitt igen lijka godt lijka myket/ om tu warder ther medh befunnen/ och bewijse sielf medh Eedh när alt är igengifwit.

Cap. XXVII.

Om Watnbrunnar eller Gröper.

Wattnbrunnar skal hwar och en wårda som i sin Gårdh hafwer/ uthan så allena/ at om Hiul eller Låck påligger/ tå wårdar then Skadan som från öpna Holet går och icke igen täpper. §. 2. Grafwer tu Watnbruni Engar eller annorstädz på Ägorne/ tå gör en gång och Gata iämngod från som til/ eljiest betalar tu Creatur annars om thet något wådeligit händer.

Cap. XXVII.

Om fast ägendoms sälliande.

Fast ägendom må ingen sällia uthan trångmål twingar der til/ tå säye först til dhe skyldesta med Sochnemän och Fiärmer Slächtmän/ och the ransaka hwadh Nödh honom trämger. §. 2. Men hwilken som gifwer Penningar på annors Egendom uthan thessas ransakan/ tå hafwe förlorat Penningar sine/ och böte tolf mark til Landet/ och andra tolf til Skyldamän som thetta påtala. §. 3. En fast Egendom är aldrig Lagliga kiöpt/ uthan medh TingzRättens ransakande och afraden skal stå förbuden Åhr och Dag til des Lagfarit är.. §. 3. Medh sama Witne skal man och Jord fästa som kiöpa. §. 4. Skiffta män fast egendom/ tå lyse (angifwe) på Tinge sitt Skiffte/ så at bägge äro närwarande at thet är Lagligit giordt: Men om någon misstror them/ tå ransake på samma åhr thet stift är. §. 5. Tå näste skyldmän icke förmå köpa egendom af them som sällia måste/ tå kiöpe skyldemän i sijdo Linien/ eller fiermer slächtman/ doch med sama ransakning som sagt är/ och fast Egendom kiöpes aldrig utom Slächten. §. 6. Men tå sådana Män hafwa fast Egendom son ey hafwa någon slächt/ anten thet är Inlänsk eller Utlänsk och trängia til at fällia/ tå sällie til them som hafwa fast egendom näst in til om the förmå/ Kunna the icke/ tå kiöpe Häradz nämd någon i thet Häradet som Jorden ligger uthi. §. 7. Hwilken som thetta bryter/ böte half marck til Landet. §. 8. Tå en fiermer Skyldaman kiöper än then nästa/ tå skal afradt framsättias på Häradz Tinget/ ther som Jorden uthi ligger/ och honom Lagliga tilsäya som bårta ifrån Tinget är/ förr än Afraden framsättes för hans Sochnemän som afraden äga taga. §. 9. Gällier man sin fasta Egendom tå tage afradh/ både Qwinna och Man som thet böre hafwa/ och icke the som förtära med honom: Men Egendom kiöpe doch närmer eller fiermer Slächtman/ willia icke the tå är Qwinkiön närmare än oskyldemän. §. 10. Men sällier man Egendom sin/ och kiöper annan medh samma wärde til sin bättre lägnheet/ the går icke någon afradt af. §. 11. Jord är och aldrigh afradlöös/ uthan tå allena/ när alla ägande sällia then samma/ eller han warder för Giäld utgifwen/ eller pant för hemgifft på satta Tinget uthlofwat/ eller för Tiufsaak betalt. §. 12. Ära Bröder flere eller Broders Barn och hafwa skifft Jord eller andra Skyldmän/ och sällia så hwar om andra Jord sina/ tå tage ingendera Afradt af them andra/ uthan then som är them näster skyld/ och behåller sin Egendom osåld. §. 13. Sitter man fången i Fiendens Hand och betalar för sig Jord eller Egendom sin/ tå har näste Slächten macht den åtherlösa om han wil/ och betala honom Penningar derföre sedan then andra hemkommer. §. 14. Sitter Bond-Son eller öfwermage i Fiendens Wåld/ tå må ingen honom dyrare lösa än medh tree marck Sölf/ Uthan så allena är/ at hans Egendom står hoos Fadren eller hans Slächt/ och han hafwer så stoor tridiung i inkomsten der af/ som han är upsatt at lösa medh/ Men om the begynna at twista sigh emillan/ tå gillas icke mehra för honom betalt/ än tree mark Sölf. §. 15. Om någon (Fånge) som hafwer Arfwe-Godz/ och ey är öfermage/ giör sielf rätt för sigh (löser sigh sielf) såsom han kan bäst widkomma/ thet består som han sielf giör. §. 16. Thenne Lagh är Landom emillan brukeligh at Uthlänske lösa aldrig dyrare Gottlänskan Man än med tree Marck Sölf/ uthan han hafwer Peningar ståendes hoos Fader eller Frända/ tå tage til sin lösen en tridiung af sine Penningars tilwäxt. §. 17. Tå någon Broder uthresee medh oskipta Arf Penningar/ och kommer i Fiendens Händer/ tå löse Bröderna honom och så med oskipta Penningar: Men tå han fahr medh skipta Penningar/ tå löse sig sielf. §. 18. Bröder äro plichtiga lösa sin Broder af Fiendens hand/ så länge oskifft är them emillan. §. 19. Och tå en af them kan mehra förwärfwa än the andra/ eller warder något Godz funnit/ tå äge alla hafwa lijka mycket medan oskipt är. §. 20. Men tå Bröder sittia uthi oskipt Egendom/ och dräpa endera någon Man/ tå sware hwar och en för sitt handa wärck/ och then böte som drap. §. 21. Ingen Gottlansk Mans Son får skifft af sin Fader/ ändoch at han det bedes/ uthan tå allena af Fader wil/ eller han giftes medh Faders willia. §. 22. Och när han skifta wil/ tå niute sin rätta Hufwudlått/ af Löösöron/ som honom tilkommer/ men Fader hafwer sin Gård oskipt och gifwe then Sonen Landzskylder af/ och sin råtta Hufwudlått effter Lagh/ och råde sielff för sigh at fahra hwart han wil. §. 23. Men tå the hafwa flere gårdar/ tå fahre Son in på något dera/ och niute i afrächningh på sin Lått/ om han så wil/ doch så at Fader icke befinnes en slösande Man wara. §. 24. Tå en Utlänsk Man hafwer Söner ogiffta eller giffta/ tå få dhe aldrig skiffte af Föräldra sina/ utan Fader befinnes illa stå dheras Egendom före.

Cap. XXIX.

Om Gäld.

Hwilken so giäld giör i oträngda måle/ tå förlore der med sin Lått och icke mehra. §. 2. Men ingen betale Giäld effter honom sedan han dödh är/ meer än hans andeel tilräcker.

Cap. XXX.

Om Wadsatt Godz.

Hafwer tu pant tagit af Manne för sann Gäld/ tå stämme honom til Kyrckiorne eller til Tingz/ och löse igen på Lagsatt Tijdh/ eller wärdere Sochnemän/ eller Tingzmän den sama honom til handa.

Cap. XXXI.

Om Tingz Tima.

Thetta är och så förenat at alle Ting skole begynna hållas för Middag/ Rådmän (Tolfmän) skola den Straffläggia på HäradzTingen/ Hwilken ey kommer af them för Middagen/ tå böte tree öra til Tinget. §. 2. Men tå ingen thera är kommen om Middag tå ware brotzligh til tree mark/ wid then som förr plägar bära the Saköre upp/ och andra tree til gemene man. §. 3, Men domar skola icke längre dömas/ och Edegång icke längre tagas/ än til Solenes nedergång hwilken som thetta bryter/ böte til Tinget/ effter som thet är högt til. §. 4. Inga Saköre må siette delen af Landet högre sökia/ än til tree marck/ men tridiungen af Landet til Sex marck/ och hela Landet til Tolf marck. §. 5. Hålles stämma om Jordägor/ tå ware then Lagsäker som icke komer på samma tijd som Ting skal hållas.

Cap. XXXII.

Om Penninge fordan.

Kan peninge kräfwiande warda mana millan/ tå får ingen högre Laggång af den andra än til Sex Manna/ om them emillan kan skiliachtigheet warda. §. 2. Men om fast Egendom til Aderton Man/ om twisten är til en marck Guld/ eller och ther mehra är. Men om the twista anten thet är högre eller lägre/ tå skola Häradz Nämd thet ransaka/ uthan Edh/ om den twist är til en marck Guld/ och taga nu första stämpning til en Månadt dag från den Tijden. §. 3. Men om någon wil upsäya then Stämning/ tå aäye åther förr än half Månadt framliden är/ och niute upskof fra til tridie månadt. §. 4. Men tå twisten är mindre än til en marck Gull/ tå skal han taga Sex manna Stämpning först om halfwa Månad/ men tå han wil upsäya den Dagen/ då opsäye förr än Siu Nätter ära omlupne/ och sättie tå Siu Nätter ära förbij/ annan tijdh fram til tridie Siu Natten. Men sådane Stämpnor (Rättegångz Dagar) må icke längre framskiutas/ uthan bättes willia.

Cap. XXXIII.

Kiöper tu Oxa.

Kiöper tu Oxa tå pröfwe honom uthi tree Dagar/ §. 2. Felen ära twå/ för hwilka tu må kiöpet upsäya/ ett är om ha icke kan draga/ annat om han brytz under Oket. §. 3. Kiöper tu Koo/ tå pröfwa henne uthi tree molkestunder. §. 4. Feel ära twene som kiöpet rygger/ ett om hon sparkas at hon ey kan molkas/ det andra om hon icke gerna släpper miölken från sigh.

Cap. XXXIV.

Kiöper tu Häst.

Kiöper tu Häst/ tå pröfwe honom uthi tree daga/ och ledh honom igen med bewijs til Felet om tu något finner. §. 2. Twenne Feel ära/ som Häst ogillas före/ thet är ett om han starr blinder är/ andra om han bitz/ tridie om han med främsta Fötterne sparkas. Om tu honom längre hafwer/ tå tager icke sälliaren honom igen/ oansedt the Laster finnes/ uthab han sielf wil.

Cap. XXXV.

Om Häst olofwandes tages.

Tager tu annars Mans Häst i beet gåendes/ eller anor städes/ uthan hans lof som äger/ och rijder eller åker med honom/ tå böte tree marck til Målsäganden/ och andre tree til gemene Man. Om tu warde förswunnen at tu på honom wast/ och så honom heel igen. §. 2. Tager tu Mans Häst widh Gårdh bundnan/ och lempnar ingen Häst igen/ tå böte och tree marck till Målsägandenom/ och andra tree til gemene Man/ uthan så allena wore at tu tigh misstagit hafwer/ och en annan qwarlemnade: Men tå tu misstagit hafwer/ tå böte åtta Ortuger/ och föör honom heel åter för tridia dygn.

Cap. XXXVI.

Om Skiepz wårdnat i Hamn.

Om Skiep: förwarning ära thenna Lagh/ at ett Kiöpmans Skiep som är af 13. wränger och 3. betskeden det skal man förwara wid Siöstranden. §. 2. En byrding eller sköt skal trädas genom en Stock eller Nafrorna/ eller och genom Sidbordet widh Caijutan hwarest Folcket sofwa uthi. §. 3. Lås skal der til wara med Nyckel/ hwilken Hustrun eller Husbonden bära skal. §. 4. Redian skal intet lenger wara än af tree läncker/ och den fierde är Hakan/ hwar länck skal wäga twå marck/ eller och räckia omkring tre wränger och altijdh tilsee/ ändoch man ey håller wård. §. 5. Finner man Ökeståck ofästan uthe för Stranden/ tå äge then sigh til ägendom som påfinner/ om äganden icke är så när/ at han hörer hans roop tå han tree gånger hafwer ropat. §. 6. Bååt skal och icke uthan fästa wara/ äge den hwem som wil. §. 7. Tå en tager annars Mans Bååt af ställe och far medh/ tå böter han såsom han rede Mans Häst.

Cap. XXXVII.

Om Ransakan.

Koma Män til någors mans Gård/ och bedes ther at rasaka/ tå må ingen neka ransakan. Wil han sina Grannar hoos sigh hafwa/ tå skola the bijda them/ om the icke willia honom olagh tilbiuda: Och nämpne hwardera Parten sin Man at ingånga/ löösgiordader skal man ingånga/ och Kappulöser sedan han ransaka skal. §. 2. Men tå man förwägran androm ransakan/ tå är hans bör ofredigh/ (må upbrytas) och får ingen Boot der före/ ändoch ther ey finnas tiufnat inne. §. 3. Men tå der inne hittas något af ty/ som Män twista om/ tå skal han efter Fångaman spöria: Kännes han wid thet samma och säger Fångesman sin/ tå skal man ransaka om then han bekänner på/ och pröfwa huru han thet fått hafwer/ fultygas honom medh skiäl/ tijt han först sig tilskiuter/ tå är han frij för thet måål. §. 4. Men tå han fick thet af androm/ och wiste en huru the twar fångit/ tå känis then wid/ som han til handa beder/ men han är tå frij therföre. §. 5. Men tå den samma (rertius) nekar/ tå behöfwer han Witne af them som när woro/ tå han thet godz fick och thesse skiäl kommo honom på skada/ om han icke förmår dem medh Lagh bewijsa. §. 6. Tå en man bär androm Tiufnat i Gård/ och i Huus ther som Låås är före/ och wil så Huus äganden förråda (göra til Tiuf) tå miste alt thet han bar. §. 7. Och sedan böte honom fult wärde/ så mycket som then är wärd/ som han til handa baar/ och tree marck til Tinget/ och ther Inlänsk man war för en sådan kommen/ tå böter then bråtzlige tolff marck til Landet.

Cap. XXXVIII.

Om Tiufs Rätt.

Om Tiufs Rätt är thenne Lag Hwar och en som skiäl twå öra/ eller mindre än twå öra/ tå både Sex Öra Snattareboot (små tiufnat). §. 2. Skiäl han mellan twå öra och en marck Sölf/ tå skal han Tingföras och märkias medh Tiufwamärcke/ och dömas at betala hwadh han är wärd. §. 3. Stiäl han sedan han märkt är/ ändoch thet mindre är än förra/ tå skal han hängia. §. 4. Skiäl han til en marck Sölf eller mehra/ tå skal han och hängia.

Cap. XXXIX.

Om oqwädins Ord.

Oqwädins ord (oterugh) ära eno Mane fyra olijdelige at tåla/ Tiufwer/Mördare/Röfware/ och Mordbrännare/ men om qwinno äro Fem: Tiufwer/Morderska/Hoorkona/ Trullkona och Mordbränerska. §. 2 Tå Man komer för sådan oqwädens Ord/ tå skal han fara hem til den som det kallade och stämma honom til Kyrckia medh witne/ och bedia honom sin Ord igen taga/ som så oskiäliga ära talt i Slagzmål eller Dryckenskap. §. 3. Men om han nekar/ tå swärie tree Män för Sochnamannom at han the Ord aldrig talte. §. 4. Förmår han icke Eden gånga/ tå böte han tree öra/ och befrije honom med tree Manna Edh widh Kyrckian. §. 5. Tilwijter man androm Manne sådant oqwädens Ord för heela Sochnen/ eller på Tinget/ eller på Stämping/ och blir honom til Osanning giordt/ tå böte han honom tre mark/ och befrije honom medh Sex Manna Eede på Tinget/ thetta skal så qwinna som Man Lagsökia inom Laga Tijdh.

Cap. XL.

Om Små Boskap.

Kommer Små Boskap omärckt til någon Man/ tå före thet til Kyrckior och til ett Ting/ kännes thet ey åter/ tå låte wärdera thet och tage sin Tingzlöhn af (hittelöhn) och skiffte Sochnen thet som öfwer är.

Cap. XLI.

Om Swijn.

Komma stora Swijn til någon Man medh så Grijsar/ märkte ellet omärkte/ tå skal han hafwa them til twenne ting/ och tridie Landz tridiungz Ting/ och hafwe en Ortug för hwart Ting/ kännes thet ingen åther/ tå wärdere thet Sochnamän/ och skifte hwad som öfwer är.

Cap. XLII.

Om Huustamde Lamb.

Komma Huustamde Lamb til Man/ tå före thet til twene Ting/ och tridie det som kallas tridiungz Ting/ och lyse thet upp uti try åhr och tage Lön efter ty som tridiunger hafwer förr haft sedwane men thet som ther af ökes (alstras) hafwe then som föder.

Cap. XLIII. 

Om ogälda och oklipta Baggar.

Komer ogäld och oklipt Bagge til annan Man/ tå tage en Ortug uthi hittelögn/ känner ingen widh honom/ tå tage så Löhn derföre som för anor Lamb.

Cap. XLIV.

Om ogäld Bagge klifter.

Slipper ogäld Bagge/ som klipt är löös effter Simonis Judæ tijdh/ tå hafwer han förlupit sigh sielf eller måste instängias/ til den tijdh som Män hafwa wane at släppa den löös til Fåren: Och tå skal den åther biudas til honom som släpte medh Sochnemanna witnom. §. 2. Men om han icke wil åtherlösa/ tå häfwe then som honom fann/ och sättie sitt märke på honom medh sina Sochnamanna Witne.

Cap. XLV.

Om Getter och Bockar.

Båckar och Getter skal man uplysa på tu åhrs tijdh/ och så skal Geet åtherlösas för Sex penninga på hwart ting/ och Båck för en Ortug. §, 2, Nööt och Hästar skal man uplysa på twenne ting/ och tridie på Landz tridingz ting uthi try åhr åslagh. Kännes thet ingen åther på första Tinget/ tå skal thet wärderas och doch uplysas/ och hafwe twå Ortuger för hwar-thera Tinget. §. 3. Thet Nööt eller Häst som nyttias kan/ må man nyttia medh Sochnemanawetskap/ och fare ey til Wisby medh thet/ uthan rijde til Tingz der medh/ eller lede den Häst/ och lägge Sadlen af/ och binde så fiärran ifrån at man kan see Tingz-Balkarne med alla Creatur som skola upbiudas.

Cap. XLVI.

Om Märcke på anars Fänadt.

Hwilken som Märcke gör på annars Boskap/ uthan thet är kiöpt eller för Hemgifft gifwit och warder ther til förwunnen/ tå böte tree mark.

Cap. XLVII.

Om obrukade Åkrar medh grannom.

Hafwa flere Männ Åkrar tilsammans och willia somblige låta liggia obrukade/ och somblinge såå; Tå råde the som mera äga/ och tilsäye för Wårfrudag i Faston/ hwadh heller the willia liggia låta/ eller sin Lått såå. §. 2. Men klipta Landboerne sigh emillan jord/ tå hafwi sex peningar för hwart stycke Land/ den som bortfar af den som kommer igen/ för the Åkrar som han ey får såå/ och rymma the om Höandz tijdh hwart för androm så många Lasserum/ som sielfwe Bolet är wärdt til sitt Marcke taal.

Cap. XLVIII.

Om Rofweåkrar.

Hwar bonde som Sädes Land hafwer/ lempne ett stycke Land til Rofweåker om hwart åhr. §. 2. Men sädes lööst Folck som Hus hafwa/ niute half Land så stoort til Rofåker/ och then läne sin Öök til/ som Landet äger. §. 3. Hwar som thetta icke håller/ tå ware saker påtree öra til Sochn. §. 4. Och hwilken Sochn som icke håller thetta/ ware tå Saker til tree mark/ om thet til Tingz kommer.

Cap. XLIX.

Om Hafz Wrak.

Hitter man Hafzwrak på Landet/ tå hafwe hwar Ottonde penning uthi hittelöhn. §. 2. Hitter han något uthflutit på Watnet/ och behöfwer der effter uthroo/ eller hittar han på Hafzbotn/ och behöfwer der til Krook och Båtzhaka/ tå hafwe tredingen af thetta sitt fynd. §. 3. Men tå han hitter thet så långt uth/ at Landet icke kan synas/ tå hafwe halfft at thet som han hitte.

Cap L.

Om Eld.

Kan så illa tilbäras af skada skeer af then Eeld som upgån i Skorstenar eller i Eldzhuse/ och flyger i annan Gårdh och giör skada/ tå böte tree marker/ så frampt skadan är til tree marker. §. 2. Men tå flera Gårda få skada/ tå tage alla thesse tree mark.

Cap. LI.

Om Skada af Buren Eld.

Tå enom Skada händer aff bärande Eld/ tå böte then halfwa sitt wärde som Elden bär. §. 2. Men tå slijkt skeer aff öfwermage/ tå betale then som wijsar eller uthstickar honom.

Cap. LII.

Om Broa Byggning.

Thet är och samtyckt at Broar skola förfärdigas om hwart åhr i alla Sochner/ hwilken Sochn som ey broar/ tå böte til tree marck til Tinget.

Cap. LIII.

Om ny Skattz på läggiande.

Thet är och samtyckt om Skatt (ny Skatt) behöfwes sammanskiutas til Landzens tarf/ tå skal then sammanskiutas efter Marketahlet/ både af fast Egendom och Löösöron/ men icke af tilredde Maat Waror.

Cap. LIV.

Om Wachthåldh.

Wård skal hwar och en hålla som är tiugu åhr/ och hafwa tilredz alla Wapn och alla utskylder der til och betala wårdpenningar i Påska Wekan.

Cap. LV.

Om Huus och Folck.

Hwilken som bygger Huus uthan Sochnemanna loff/ then ware saker på Tree Marck til Sochnen/ och gifwe Huus upp i samma åhret igen. §. 2. Hwilken som intager Huus Folck uthan Sochnens Loff/ han ware Saker til tree öra.

Cap. LVI.

Om Börsle Folck.

Alt Börslefolck som är i Bondens egit Bröd/ och går bårt om Söchnedagh ifrån Gården/ sin Huusbonde olofwandes/ tå miste en Ortug för hwar dagh af sin Löhn/ och fylle alla Dagzwärke igen. §. 2. Alt Folck som intet får i Sochnen thet må intet wägras at thet ju skal bäria Säd med Bönderne/ och niuta Sex Pennigar af ett löpz Land (wist mått af Landet) för Korn/ och Fem penningar för Rogh och Hafra/ och föde sigh sielf/ och Bonden tilsäye dem med Witne/ tå dhe skola hoos honom arbeta/ och then som sådant nekar/ ware saker til tree öra.

Cap. LVII.

Om Ikornar.

Hwilken som far effterIkornar innan Simons Judædag/ och efter Wårfrudagh i Fastan/ böte tree mark. §. 2. Och fare ingen uthom sina egna ägor/ uthan ägandens Loff.

Cap. LVIII.

Om Harar.

Ingen må fara effter harar medh giller sedan Wårfrudagh i Faston/ och för Gimonis Judæ dagh/ uthan han ware bråtzlig til tree mark.

Cap. LIX.

Om Skaffl (det ät Nötter/ Äple/ och Pärun etc.

Thetta är och så i Lagh satt/ at all Skafl hafwa Frid til öfre Wårfrudagh (15. augusti) hwilken som thetta bryter/ böte Kyrckiomännen tree öra: af thessa äger then halft som sådant gifwer. §. 2, Rifwer öfwermage Skafl nider/ tå böte halfparten mindre.

Cap. LX.

Om Mässefall.

Thet är och een gammal Rätter/ at om Mässefall blifwer på söndag/ eller anan helgedagh/ tå skal Pråster böta til Prosten tree mark/ och dhe andra tree mark til Sochnen. §. 2. Men om Mässefall warder på Fredagen/ eller annan Mässedagh tå Nya Läror läses eller hålles/ tå böte Prästen tolf öra til Prosten/ och andra tolf til Sochnen.

Cap. LXI.

Om Dobbel.

Dobbel är aflagt/ hvilken som doblar tå ware bråtzlig på tree öra til Socknen. §. 2. Wil icke Socken them uthsökia/ tå böte Socken tree mark til Tinget. §. 3. Thet är och så förenat/ at hetta är Lag som här är skrifwit uthi/ thet skola alle Män hålla. §. 4. Men tå några mål kunna hända/ so icke hittas här uti Boken/ tå skola the slitas med Domarens omrörstande/ och thet swäria at thet är rätt Gottlandz Lagh/ och sedan skrifwes här i Book.

Cap. LXII.

Thetta är thet som kyligast war stadgat om Hårdragh.

Är Hårdragh mera af Hufwudh än Handloge höljer/ thet böter med en Mark sill. Är hwart Hår afdragit/ tå böter thet med två marker Sölf.

Cap. LXIII.

Om Skogar.

Hwilken som hugger i anars Mans Skogar/ innan hägnat eller utan/ och åker dijt/ möte tree mark penninga/ och wedergälte skadan.  §. 2. Hwilken som rifwer annars Mans Gård at man åka må igenom/ tå möte tree mark penninga. §. 3. Hwilken som far olovandes öfwer annars Mans ägor/ möte tree öra; Rifwer man Hool på annars Giärdzgårdh/ böte sammaledes. §. 4. Om alla fasta egendomar är henne Lagh/ när the ära utsatte/ tå lösas the igen eller wärderas i samma utmattning har och icke fästas the the som the komne äro, §. 5. Hwilken som förslöser triggia marka Egendom i trånglösa/ hafwe förgiordt sin Hals/ och Hustru hans sitt Kyrckierum/ och stånde baak effter i Tornet. §. 6. Mågar och the som föllia Brudewagnar skal man icke mehra Dricka stiänckia än tree skålar/ och intet Kiäril större än en half Skahl uthi går åth högsta/ och hwilken som them wanhedrar/ böte twe böter/ och tolff marck Landet.

Cap. LXIV.

Om Mans Farwägar.

Om Farwäg Mans/ är thenne Lagh: Äger man Landt-Godz/ som ingen städz ligger moot ostängd öpen Mark eller Wägar/ tå må han sielf uthwijsa hwarest öpnas måste/ och huru han Farwäg äger. Men om han sielff inhägnat Landtgodz hafwer/ som ligger moot öpen Marck/ eller Wäg och öpet Ledh är derpå/ tå får han icke Witzord til at öppna annars Egendom. Men hafwer han sielff tilsluten. Hägnadt uthan Farled/ tå må han bewijsa sigh tilkomma öpnat Farledh/ å annars hägnat. §. 2. Willia män upgärda mark innan Hägnat sin/ tå måste the lemna ther en öpen Plass til Wåg/ Fempton steegh breder/ och tå förswara the sin hägnat och icke elliest. §. 3. Giärder man särskilt haga öfwer (annars) Mans Farwäg/ tå giärde han honom Ledh/ och han fahre (then Wägh) som han förra foor. §. 4. Men om han giärder igen annars Mans Gata öfwer Laga Farwägh Mans/ tå giärde han then Ledh som Gården äger/ och then wärde Ledh som Wägen äger.

Cap. LXV.

Om Qwinno Rätt och prydnat.

Om Qwinno Rätt är och samtycht at effter Döden taga the hwar Femte Nööt/ Hästar och Lamb/ såsom dhe hade medh sigh tå the i Gården flytte. §. 2. Men förgyllning är aflagdh uthan thesse måål. §. 3. Förgyltan Koppar skal brännas hwar som han hittas. §. 4. Guld och Silkes band och annor slingat Band äro alle aflagde/ (förbudne) §. 5. Förgyllt Käril och gammal Bälte är lofgifwit at bruka sådan som det är/ och ingen tilökning der på. §. 6. Twå marker Guld skal hemgifft wara och icke mehra/ ingen må mehra gifwa och ingen mehra bedas. §. 7. Lärofft medh blått uthi/ är alt aflagt/ och Dyrbart Kläde må icke föllia Hemgifft Gårda emillan/ uthan allena med hwijta Lärofft. §. 8. Skarlakan är och aflagt (förbudet) ingen må Skarlakan kiöpa hwarken nytt eller gammalt/ och ingen må  det medh Hemgifft gifwa Gårda emillan. §. 9. Sölfwer Band och prydnat på Kiortel/ är och aflagd (förbuden) §. 10. Borgan millan Granna är och förbuden; kiöpe ingen mehra än han förmår strax betala. Hwilken som något bryter aff thesse måål böte tolf mark til hela Landet.

Om Gothlandz Första Uprinnelse/ bebyggiande/ uthgång til Grekelandz och Afgudadyrkan i Hedendomen.

Cap. I. Gottland hitte första man som Tielfwar heet/ tå war Gottland så okunnigt/ at thet om Dagen intet syntes/ Men om Natten wäl skönias kunde. §. 2. Och then Man brachte först Eld på Landet/ och sedan wardt the aldrig mehra okunnigt. §. 3. Thene Tielfwer hafde en Son som heet Hafda/ men Hafdas Hustru heet Hwijta Stierna/ the twå bygde först på Gottland. §. 4. Den första Natt som dhe tilsammans sofwe/ tå drömde hon en Drömer/ lijka som tree Ormar wore slingande samman i hennes Barm/ och tychte henne som the skridde uthur henes Barm. §. 5. Thene Dröm sade hon för Hafde Bonde sin: Han tydde denne Dröm således: Alt är oss nu lyckeligit/ thetta skal blifwa ett bebyggt Land/ och så wij tree Söner äga. Them gaf han alla Nampn ofödda. Guti skal Gottland äga. Graiper  skal den andra heta/ och Gunfiaun then tridie. §. 6. The skipte sedan Gottland uthi tree delar eller Tridiungar/ så at Grapier then äldsta hade sin Lått den Nordeste Tridiungen/ och Gute medelste tridiungen/ men Gunfiaum then yngste hade sunerste Lått. §. 7. Sedan af thesse tre förökades Folcket i Gottland så mycket i lång tijd/ at Landet förmåtte dem ey alla föda. §. 8. Tå Låttade the bort af Landet hwart tridie Hion/ så at alt skola de äga och medh sigh bårthafwa/ som the ofwan Jord ätte (Löösöron). §. 9. Sedan wille the nödigt bortfara/ Män foro til Torzborg och bodde ther en Tijdh. Sedan wille ey Landet them tåla uthan drefwo them bårt tädan. Sedan foro the bårt til Fåröyarna/ och bodde ther tilsammans en tijdh/ doch förmåtte the ey sigh ther uppehålla/ uthan foro til ena Öö widh Estlandh som heter Dagh-Öön/ Och bodde ther tilsamans/ och giorde ena Borg som än synes. §. 12. Ther förmåtte the och sig icke hålla/ utan foro upåth thet Watnet som heter Dyna och upp genom Ryssland; Så fiärran foro the/ at the komo til Grekaland/ ther beddes the af Grekelandz Konung at få boo tilsammans en tijd/ Nembl: medan Ny och Nedan warar; Konungen lofwade them och mente ey längre än en Månadz tijd warade. §. 13. Sedan Månaden war framgången wille han them bortwijsa/ men the swarade at Ny och Nedan wara alt framgent/ och sade sig så wara loifwat. §. 14. Thenne theras inwändning kom före Drottningen om sijder/ tå sade hon/ Min Herre Konunger/ tu lofwade them byggia medan Ny och Nedan warar: Nu är thet ewiglika/ therföre måtte tu icke them afdrifwa. Så bodde the ther qwar och än boo/ och hafwa än een deel af wårt måål. §. 15. För then tijden och länge sedan effter/ trodde Män på Skogar och höga Nääs (Åsar) och instängde Plassar/ och til den Hedniska Guden ofrade the sina Söner och Döttrar/ och Boskap med Maat och Dricka: Thetta giorde the af Wantro sina. §. 16. Alt Landet hade sitt högsta Offer med Folcket. Elliest hade hwar tridiunger särskilt sitt offrande/ Men smärre sammankoster hade mindre ofrande med Boskap/ Maat och Dricka. Desse kallades Gudnackar/ ty at the sudo alle then Maat samman som the åto eller offrade.

Om Gothlandz Förening med Swerige/ och dheras Skatt och Frijheet. Och huru helge Oluf kom til Gothland och lått. Christna Ormika/ högste Man/ den tijd på Gottlandh.

Cap. II.

Månge Konungar bestridde Gottland medan thet hedit war/ doch höllo Gutar alt i iämlijka sina Seder och Rätter. §. 2. Sedan sände Gutar många Sändomän til Swea Rijke/ men ingen thera af them fick Fridh giort förr än then Awar (Iwar) Strååbeen af Alfha Sochn/ han giorde första Fredh medh Sweriges Konung. §. 3. Och tå Gutar bodo honom at fara tijt/ Swarade han: migh påläggen i nu den fahrligaste och beswärligaste reesa. Men som i äntelig willien at iagh far i sådan mödosamhet/ gifwen tå migh tree Mans wärde/ en Lått åth migh sielfwan/ den andra åth min födda Son/ then Tridie åth Hustru mine. Thetta begärte han ty han war klok och wäl förfaren Man/ såsom än sanna Sagur af gånga. §. 4. Och giorde han en wiss Stadgerätt med Swea Konunger Sex tije Marck Sölf om hwart åhr/ thet är Gottländarnas Skatter/ så at Swea Rijkes Konungar skulle hafwa 40 mark af the Sextijo/ och Järlen (Landzförsten i Göta Rijket)  tiugu mark Sölf. §. 5. Thenne förening giorde han medh Landzens Råde/ förr än han hemman ifrån foor. §. 6. Så gingo Gottländarne sielfwilliande under Swea Konungar/ ty at the måtte igen frij och obeswärat sökia til Swea-Rijke/ i hwar Stad uthan Tull och alla uthgiffter. §. 7. Så måtte och Swenske sökia til Gottland fritt för Korn Skatten och annor förbuden handel. §. 8. Der emoot skulle Konungen låta Gutarne få förswar och hielp om the så behöfde och påkallade. §. 9. Så skal och der emot Konunger och Järl/ (Landz försten) sammaledes til Gutarnes ting sända/ och låta der sin Skatt taga. The Sändemän skola frijd lysa Gottländarne allestädes ther the tilsökia öfwer Hafwet/ som Upsala Konung tilhörer/ och så the then Frijheet niuta/ som twert om dhe som hijt åth sökia. §. 10. Effter then Tijdh kom sedan helge Olaf Konung/ flychtig af Norie medh Skiepp/ och lade i then Hamn som nu kallas Akergarn/ ther låg helge Olaf långe. §. 11. Tå foor Ormica af Hainaim och flere rijka män til honom med Gåfwor sina. §. 12. Thene Ormika gaf honom tolff Wädurar medh andra sina ätande Wahrur/ tå gaf helge Olaf Konung honom igen twå Dryckes Käril och en bred Yxa. §. 13. Tå togh Ormica widh Christendomen effter helge Olafz underwijsning/ och gjorde sigh ett Bönehuus på samma ställe/ som nu står Akergarns Kyrckio: Tådan for helge Olawer til Jevitzlef i Hulmgårdh.

Om Gutharnas Omvändelse til Christna Troo. 2. Budh til Linkiöpingz Biskop Om Kyrckio byggnat och prester. 3.  Huru dhe begynte föllia  Swea Konung i Härfärd och Skatt giöra.

Cap. III.

När Gutarna hedne woro seglade dhe medh Kiöpenskap til alla Land både Christne och hedne. §. 2. Tå sågo Kiöpmän Christne Seder i Christne Länder och låte sig der somblige Christna/ och förde til Gottland en Präst med sigh. §. 3. Nembl: Botar aff Akubäck/ som första Kyrckia bygde i thet rum/ som nu heter Kulestader; Hwarföre wille ey Landet sådant tåla/ uthan upbrände hennes/ ty kallas ther än Kolstader/ (Ställe ther många Kåål finnas.) §. 4. Sedan efter the tijden war Afgudadyrkan i Wij ther giorde han andra Kyrckian hwilken och Landet wille bränna. §. 5. Tå foor han sielf uppå then Kyrckia och sade: willia i bräna hene tå skola i och bränna mig med thesse Kyrckia. §. 6. Och effterhane war rijker sielff/ och rijkeste Mans Dotter hade/ som heet Lickair snälli/ boendes ther som nu kallas Stenkyrckia; Han rådde mäst på den tijden/ och halp Botar sin Mågh/ och sade så söken wij at upbränna Mannen eller hans Kyrckia/ ty at han står i Wij nedan för Klinten Medh sådana Ord fick then Kyrckia stå obränd. §. 7. Hon war bygdh ther medh alle Helgons Nampn/ på thet ställe som nu kallas Peders Kyrckia/ och hon war första Kyrckia i Gottland som stånda fick obränd. §. 8. Sedan om någon tijd effter lått Swär hans Lickar Snelli sigh Christna/ och Huusfru sin/ Barn och alt sitt Huus-Folck/ och giorde Kyrckia i sin Gård/ ther som nu kallas Stenkyrckia/ hon war första Kyrckia på Landet uppe i Nordesta Tridiunge. §. 9. Sedan Gutarne sågo Christna Manna Seder/ tå lydde de Gudz Bud/ och lärda Mana underwisning och togo tå allmenneliga wid Christendomen med sin egen willia uthan twång/ så at ingen twang dem til Christendomen. §. 10. Sedan tå Män woro allmenneliga Christnade/ tå giordes then andra Kyrckio på Landet/ nembl: i Atlingabo/ hon war then första i Mellan-Tridiungen- §. 11. Sedan wardt then tridie giord på Landet i Fardhem i Sunnersta Tridiungen. Effter them bygdes alla Kyrckior i Gottlandh/ ty at Inwånare/ bygde sigh Kyrckior til närmare Lägenheet än the tree woro. §. 12.  Förr än Gottland tog ståndachtigt widh någon Biskop/ tå kommo Biskopar til Gotland Pelegrimar/ som hafwa warit til thet helga Landet Jerusalem/ och tädan hem foro. §. 13. Och på then tijden war Wägen öster om Rysslandh och Grekeland/ at fara till Jerusalem. Thesse wigde första Kyrckio/ och Kyrckiogårda effter theras böön som läto giöra Kyrckiorne. §. 14. Sedan tå Gottländarne wändes wid Christendomen/ tå skickade the Sändebud til högsta Biskop i Linkiöping/ ty han war them näster/  så at han medh wist aftaal kom til Gottland/ han lät Skiepp giöra medh sådana förord/ at Biskop hade macht komma af Linkiöping hwart tridie åhr til Gottland medh tolff sina Män/ som honom skulle föllia omkringh alt Landet medh Bonda hästar/ så många som behöfdes och ey flere. §. 15. Således äger Biskop omkring Gottland fara til Kyrckiowijgning/ och niuta sina Giärd til uppehälle/ så mycket som 3. Måål. Och icke mehra för hwario Kyrckiowijgning tilijka medh tree mark: Men för Altares wigsel ett måål/ tilijka med 12. öre/ om Altare skal ensamt wijgas. §. 16. Men tå båda äro wijgde Altare och Kyrckia tilsammans/ tå skole bägge inwijas för 3 Bord. (3 måål Maat) och tree mark peningar. §. 17. Afhvar anor Präst äger Biskopen Maatskott taga uthi rättan tijdh/ nembl: try Måltijder och icke mehra. §. 18. Aff hwar ander Präst som icke utgifwer Maatskått på thet åhret/ taget Biskopen af hwar och en betalning såso Kyrckior äre skattade til. §. 19.  Men the som icke hafwa giordt sin skatt på de tijd han reste i Landet/ the skola them giöra tå Biskopar kommer igen på tridie åhret: Men the andre måge lösa/ som then förra gång nekade sin gingiärdh göra. §. 20. Kuna twister upkoma/ som Biskopen äger döma uthi/ the skola slitas i samma Tridiunger/ och the män skola mäst witna om saningen som ther näst boo: Warder icke ther sama twist ändat/ Tå skal hon skiutas till allmänne Landztinget/ och icke af then ena tridiung til then andra. §. 21. Kunna stoore bötes måål eller twistige Saker warda/ som Biskoper tilhöra at rätta/ tå måste dhe bijda til Biskopz ankomst/ och icke öfwer Siö fara uthan nöden så tränger/ och så stoor Synd skeer/ at Prowesten icke må den aflösa/ tå skal han öfwerfara til Linkiöping emellan Walborga och helge Mässorne/ men icke ther effter om Wintertid til Walborgmässan. §. 22. Biskopz Saköre i Gottland/ är icke högre än tree mark.

Gutharnas Plicht i Härfärdh md Swea Konung.

Cap. IV.

Sedan Gottländare togo sig Biskop och Präst/ och wid fullkomlig Christendom/ tå togo the och til at föllia Swea Konungar i Krijgzfärd med Siu Snäcker bårt til hedne Land/ och icke til Christne/ doch så at Konunger må upbiuda Gottlanderne til Krigzfärd/ sedan han dem tilsagt hafwer/ sedan Wintren är framleden/ och Månadt för uthfärdzdagen och doch skal Utfärdzdagen wara för Midsomar ich icke senare/ tå är Lagliga utbudit/ och icke elliest. Tå hafwa Gottlänningar macht at fara om the willia medh sina Snäckior och åtta Wekurs Kost innehafwa/ Men icke mehra. §. 2. Men tå Gottländerne kunna ey föllia/ tå betale Fyratijo Mark penninga för hwar Snäckia/ och det betale på andra åhret/ och ey på thet samma åhret som utbudit war/ thet heter Ledung: Lama. §. 3. I then Månaden när Skatten måste uthgöras/ tå skal en Weka Budkafle omkring fara/ och Menigheeten stämas. Och tå Allmogen åsämier at Krigzfärdh skal uthgånga/ tå skal sedan halff Månad til resor lagas/ men sedan Siu Nätter för Uthfärdzdagen/ skola Skiepzmän tilredz wara på Snäckan/ och Winden bida. §. 4. Men tå så kan hända/ at Wind icke kommer i then Weku/ tå skola the än bijda siu Nätter efter bestämde Uthfärdzdagen/ men tå Wind ey kommer i den tijden/ tå må the saklöst hemfara/ medh sådane skiäl at the ey förmåtte roande fara öfwer Haff/ uthan seglande/ §. 5. Komma Uthfärdz budh i kortare tijd än Månadz/ tå må dhe ey uthfara/ men Saklöst hemma sittia. §. 6. År och så/ at Konunger wil ey troo/ at Budh kom i olaga tijdh eller Winden hindrade rätta Tijden/ tå må Konungz Sändebudh som Skatten skal taga på det almänna Tinget som näst effter Sancte Päders Mässa är/ taga Tolff Nämdemanna Eedh/ hwilka Konungz Sändemänn nämna willia/ at the medh Lagliga förfall hemma sutte/ §. 7. Ingen kan uphäfwa Nämdens Eder i Gottlande/ utan Konung Eder. §. 8. Kan så illa åthbäras/ at krönt Konunger warder medh något wåld bortdrifwen af sitt Rijke/ tå må ey Gottländingar sin Skatt uthgifwa/ utan hålle honom i try åhr/ och äntå måtte the hwart åhr Skatten samangöra och liggia låta: Men tå uthgifwa den Skatt sedan try åhr äro uthgångne til then/ som tå råder öfwer Swea Rijke. §. 9. Öfwer alla Konungz ärender skal tilslutit Bref sändas/ medh Konungz Insegel och icke öpet.

Mer i samma ämne:

Bjärköa Rätten. Vår äldsta stadslag.

Gotlandslagen

Kung Magnus Ladulås Stadga 1280

Kung Magnus Ladulås Stadga 1285

Kung Magnus Erikssons Gårdsrätt 1319

Kung Magnus Erikssons stadga gjord i Skara

Kung Magnus Erikssons stadga gjord i Skänninge

Konung Magnus Stadga, Uppsala MCCCXLIV

Konung Magnus Stadga, Telgie MCCCXLV

Drottning Margaretas Gårdsrätt

 

 

Kategorier:Textarkivet

Märkt som:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s