fornminnen

Kungen i Högom

För 1500 år sedan begravdes här stormän eller lokala kungar. Lokala kungar fanns i Norge under järnåldern och troligen även här. De mycket stora gravhögarna och fynd av dyrbara gravgåvor tyder på att här låg en stormannagård där en mäktig ätt med vidsträckta kontakter levde.

Arkeologer undersökte den ena högen (hög nr 2) under åren 1949 till 1951. De fann en grav som bestod av en fem meter lång och två meter bred träkammare. Kammaren var täckt av ett stenröse krönt med en rest sten. Över detta låg ett jordlager formad till en hög. Den begravde mannen kallas Högommannen. Han var troligen kung och krigarhövding i södra och mellersta Norrland.

Svenska Kulturbilder

I kammaren fanns rester av mannens kläder. Den döde var lagd på en säng med björnfällar och på huvudet hade han burit en mössa av mårdskinn. Högommannen begravdes klädd i en röd ylletröja med en bård vävd av hästtagel. I ärmlinningar och på andra ställen satt 64 förgyllda silverknappar. Av kläderna framgår att han hade smala armar.

I kammaren fanns även trätallrikar, glas från Svarta havsområdet, ett bronsfat från Belgien, guldsmycken etc. Intill Högommannen låg svärd, spjut, lans och sköld samt ett koger med tre tolfter (36 stycken) stridspilar. En fullständig hästutrustning med två betsel och en sadel fanns också. Gravceremonierna ägde rum ungefär år 500 e.Kr.

Gravfältet där Högommannen begravdes har flera stora högar. De fyra största är ca 30-40 meter i diameter och upp till fem meter höga. En av högarna är inte undersökt. Intill gravarna finns också rester av husgrunder och dessutom finns en runsten i närheten av Högommannens grav vilket tyder på att området har varit bebott länge.

På relativt kort avstånd från Högom finns gravanläggningar och fornlämningar från byar vars namn kan spåras till järnåldern. I Hov, Kolsta, Granlo och Gärde i Skön finns storhögar. Vid Flata i Sättna finns husgrund, gravfält och en runsten. Även i Oxta och Korsta i Skön finns liknande spår av tidiga samhällen.

Undersökning av storhög nr 3

I en av högarna (storhög nr 3) fanns ett gravröse på botten av högen och ovanför högen fanns ett gravklot. Under högen hittade arkeologerna spår av en husgrund. Vid undersökningen hittades inga gravfynd i röset men gravklot finns ibland på kvinnogravar. Att kvinnor avlidit på platsen här kan husgrunden berätta. Huset hade brunnit ned och arkeologerna fann fragment av brända människoben, troligen efter två personer. I samma hus påträffades pärlor från ett pärlhalsband och hålnålar. De hörde till kvinnornas utstyrsel. Fynden är från 400-talet e.Kr., det vill säga från äldre järnåldern. Arkeologerna tror att en eller två kvinnor omkom på platsen.

Hårnålarna användes till att fästa upp håret. Det var ett hårmode som uppstod i Norden inspirerat av kvinnorna i romerska riket. Från romerskt område fanns hårnålar bevarade och där var konstfärdiga frisyrer högsta mode.

I det brunna huset fanns rester av en stående vävstol. Under forntiden användes lertyngder för att sträcka ut väven. Sådana hittades i en gavelrest på huset. Där påträffades också behållare för fina synålar.

Själva huset skiljer sig från andra byggnader i Norrland från denna tid. Huset här hade en enklare konstruktion. Mittstolpar saknades och de stolpar som bar upp konstruktionen hade ställts på marken utan de stöd som var normalt. Kanske var detta inget bostadshus utan en byggnad där man samlades för rådslag eller kult.

Huset hade brunnit och två kvinnor verkar alltså ha omkommit. Något våldsamt kan ha orsakat branden. Arkeologer fann att en benpilspets suttit inborrad i en raserad vägg. Efter branden verkar man ha haft en begravningsfest. En mycket stor härd var byggd över resterna av huset och där hade tillagats helstekt kalv. I väggarna var hästkranier uppsatta. Sammantaget ger det ett intryck av ett hus med en dramatisk historia.

Undersökning av storhög nr 4

Vid undersökning i Högom av hög nr 4 hittades två gravar med brända människoben. Där fanns även spår av björnskinn, häst- och hundben och fragment av brons. Under högen påträffades plogspår och ännu djupare ner avtryck i marken från stolpar till långhus. Stolparna hade varit nedgrävda i meterstora gropar. Kol och annat material visade att det var kraftiga, upp till 40 cm tjocka stolpar som burit husets taktyngd. Genom att följa stolphålen och delar av väggarnas grund kunde arkeologerna räkna ut att husen var uppemot 40 meter långa och kring nio meter breda.

Mittstolpar i husens längdriktning bar upp takåsen. En sådan stolpe kallas mesula. För att stabilisera takets bredd och tyngd ställde man dessutom upp parvisa stolpar som bockar. Denna konstruktion bar upp taket. En långsida byggdes av smalare stolpar och mellan dess flätades ris och vidjor. Sedan stök man på lera, det vill säga klinade. Motsatta väggen byggdes med liggande bottenstock.

Intressant nog överensstämmer Högomhusets plan och byggnadsdetaljer med järnålderhus i Gene nära Örnsköldsvik. Sannolikheten är stor att det fanns en enhetlig byggnadstradition.

I boplatsresterna under gravhögarna fanns bitar av smältdeglar och keramikkärl. Liknande fynd gjordes vid undersökningarna av långhusen på Genesmon i Örnsköldsvik. Även i ett järnålderscentrum på Helgö på Ekerö har liknande fynd gjorts..

Högarna i Högom har likheter med kungshögar i Svealand, i Götaland och i Norge. I norska Bertmen i Namdalen i Tröndelag finns tre storhögar på rad, alla omkring 50 meter i diameter. Högarna i Uppsala ligger också på rad.

Likheterna är ett uttryck för ett gemensamt kulturellt mönster i Sverige och på andra håll utanför Sverige.

Högom ligger nordväst om Sundsvall.

(Text från skyltar på platsen)

Kategorier:fornminnen

Märkt som:, , ,

1 svar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s