Gammelgården i Myckelgensjö är ett stycke unik svensk kulturhistoria. Det är en ovanligt välbevarad gård som ligger i byn Myckelgensjö omkring 70 kilometer nordväst om Örnsköldsvik. Läget är storslaget i en dalgång med utsikt mot sjön som heter Myckelgensjösjön.
Gammelgården började byggas under 1600-talet och består av 28 byggnader. Gården har varit bebodd fram till 1930-talet. Idag är gården ett byggnadsminne och ägs sedan 1940 av Länsmuseet i Västernorrland.
I mitten av 1700-talet bodde omkring tusen personer i Anundsjö socken där gården ligger. Under 1800-talet var gården ett självhushåll med jordbruk och man idkade även viss tillverkning och en del handel. I början av 1860-talet ägdes gården av Olof Olofsson. Många gårdar i Sverige hade förr generationsboende och beboddes av tre generationer. På Gammelgården bodde flera medlemmar av släkten, även ingifta fick bo där.
En av de boende på gården var skomakaren Johan Genberg som också utförde snickeriarbeten till husbehov.
Gammelgården byggdes av timmer av hög kvalitet. Medan många hus fick träpanel och målades under 1800-talet så förblev gammelgården omålad. Tjäran i timmerväggarna har i kombination med solen gjort timret brunfärgat.
På gården odlades korn och råg. Korn användes till tunnbröd som bakades under vår och höst.
Ett besök på platsen ger en förståelse för det hårda villkoren man levde under. Många här såg inget annat än den egna hembygden under sitt liv. Även om det är vackert på platsen och de som bodde där också kanske var både lyckliga och friska så var arbetet för att upprätthålla ordningen hårt.
Enbart linodlingen på gården visar hur många arbetsmoment som behövdes. En skylt på platsen berättar:
Man odlade lin, spann tråden, vävde tyget och sydde själv de kläder man behövde. Det ångermanländska linet var mycket eftertraktat. Linhanteringen var statligt understödd och hade en glansperiod under decennierna kring sekelskiftet 1700/1800. Lärft och damast var handelsvaror som gav inkomster till hushållet.
Vid skörden i augusti rotrycktes linet för att bli så långt som möjligt. Först repades fröna av med knophäcklan. Linet vattenrötades i viken nedanför Gammelgården, då bakterier påverkade linstråets hårda ved. Sedan fick det torka över vintern. Till våren började man att klubba och bråka linet för att bryta stråna. Dragan, som var ett typiskt ångermanländskt redskap, användes i stället för skäktkniv. Då skavde man av stickor och skräp. Vid häcklingen glesade man på linfibrerna, som blev allt finare. Till slut borstades linhällan med en linborste av svintagel, som förekom nästan bara i Ångermanland. Därefter kunde linet spinnas.
En av dem som tog initiativ till att gården skulle bevaras för eftervärlden var museimannen Theodor Hellman. Han kontaktade andra intresserade och gården restaurerades sedan bland annat av vapenfria värnpliktiga. Hellman är känd för att ha lagt grunden till friluftsmuseet Murberget i Härnösand.
Gammelgården invigdes som museum 1944 med stor fest och gudstjänst. En av stugorna fungerade som vandrarhem fram till 1980-talet. Sommaren 1944 spelades filmen Barnen ifrån Frostmofjället i i Myckelgensjö och Gammelgården. Filmen baserar sig på boken med samma namn av Laura Fitinghoff bördig från Sollefteå. Filmen blev på sin tid en stor succé.
Några av byggnaderna på gården är:
Hölider som användes för att förvara hö till djuren. Lidret ligger därför nära stall och fähus.
Härbre eller stolpbod är en byggnad där man förvarade säd, mjöl, torkat kött och andra livsmedel.
Vedlider används till förvaring av ved. Lidret skulle vara fullt till jul.
Loftbod är en byggnadstyp som blev vanlig under 1500-talet. Där kunde luffare få övernatta.
Färdstall är ett plats där gäster och resande kunde ställa in hästarna så att de fick vila.
Matkällaren är ett utrymme där potatis och rovor förvarades.
I Långlogen förvarades tröskredskap, vagn och höskrinda.
I Salpeterladan samlades gödsel, matrester och annat som kunde användas för att framställa salpeter. Det fanns också en yrkesgrupp som hette salpetersjudare som hämtade jord under böndernas ladugårdar.
(Information delvis från skyltar på platsen)
På den höga hässjan på bilden torkades korn och lin.
På skyltar på platsen finns foton från tiden när gården ännu var bebodd.
Mer från Ångermanland:
Avfolkningsbygder i Ångermanland
Minnen av heden tro och kult i norrländska ortnamn.
Kategorier:Sevärda platser
Kulturbilder 