Sveriges nationaldag 6 juni

Idag har Gustav namnsdag. Grattis! När den 6 juni blev en minnesdag för svenska folket var det några historiska händelser som låg till grund för att det blev just den dagen som skulle bli en dag för eftertanke kring vår egen historia, vår egen identitet och vår egen nation.

Den 6 juni 1809 skrevs en ny regeringsform under av Karl XIII och den gällde fram till 1 januari 1975. Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till kung och Sverige blev en självständig stat efter en längre tid i union. Den 6 juni 1523 lämnade Sverige Kalmarunionen som bildades 1397 och var en union mellan Danmark, Sverige och Norge vilket innebar att territorier som Finland, Island, Färöarna, Grönland, Orkneyöarna och Shetlandsöarna också blev en del av unionen.

Kalmarunionens tillkomst var de tre största nordiska ländernas sätt att försöka komma överens om gemensamma riktlinjer i en osäker värld. Vid tiden för unionens tillkomst bodde det färre än 350 000 människor i Sverige. Vår befolkning hade under digerdöden decimerats från 1 100 000 år 1300 till 347 000 år 1413.

Våra respektive folk var alltså kraftigt decimerade och i en omvärld med större befolkningar och inför politiska eller militära hot krävdes det någon form av samverkan eller samarbete för att kunna skydda sig mot angrepp. Ett faktum som man lätt glömmer bort när man betraktar vår historia och de konflikter som har utspelat sig förr är att befolkningen bestod av unga människor vars mognadsgrad vi kan ifrågasätta idag när vi har facit på många konflikters orsaker och uppkomst.

Det var en liten men starkt inflytelserik maktklick som låg bakom unionsbildningen och det fanns knappt någon förståelse för den politiken hos allmogen som hade fullt upp med att arbeta på sina gårdar, ta hand om familjer, röja mark och odla jorden. Ytterligare ett skäl till unionsbildningen var att konflikter mellan de nordiska länderna skulle kunna förhindras och kanske fanns även andra maktpolitiska ambitioner med i bilden från något håll.

I alla de territorier som kom att ingå i unionen bodde det totalt färre än två miljoner människor varav de flesta bodde på landsbygden och var helt ovetande om maktspelen ovanför deras huvuden. De var mest intresserade av att få ihop sin vardag, få mat för dagen, tillverka kläder och redskap som man behövde i sin vardag och ta hand om de relativt många barn som föddes samt sköta om sjuka och begrava sina döda, vilket man gjorde ganska ofta.

nationaldagen-6juni2017

Makthavare som är mer eller mindre enväldiga tenderar ofta att brista i förståelse för vad som långsiktigt kan vara bra för en nation. Kortsiktiga mål och löften om en bättre framtid kan se bra ut när de presenteras men kan vid praktisk tillämpning strida mot en rad viktiga värden och vara rentav skadliga på sikt. Det är vad vi är utsatta för i vår tid.

Erik av Pommern som var unionskung kände ingen lojalitet till något av de nordiska folken. Han var varken svensk, dansk eller norsk. Han hette egentligen Bogislav och hade slavisk bakgrund. Men inom den härskande enväldiga eliten kunde man göra lite som man ville. Bogislav blev kung i Norge 1392 och drottning Margareta, som lanserat idén med Kalmarunionen, ändrade hans slaviska namn till Erik. Tanken var att genom att försvenska namnet så skulle han lättare accepteras som styresman.

Bogislav kom till Sverige för att han var släkt på långt håll med drottning Margareta. Han var systerdotterson till drottningen och hon adopterade honom för att det var viktigare att en avlägsen släkting till ett kungahus fick toppjobbet som kung än att man fostrade en man av folket till kung.

Bogislav fick en titel och en uppgift, som han skötte i enlighet med vad han fostrats till. Var han hade sina lojaliteter kan man spekulera i idag men mycket tyder på att vissa beslut som han fattade var av hänsyn till den egna bakgrunden. Det framstår som ganska klart att han inte visste vad nationalkänsla var när han placerade danskar som biskopar i Norge och tyskar och danskar som fogdar i Sverige. Bogislav blev ofrivilligt ett problem när han ville att de nordiska ländernas folk skulle integreras.

Det var maktpolitiska drömmar blandade med ett mått av delvis missriktad pragmatism som lade grunden för nya problem. Det var som bäddat för uppror när alltfler utlänningar hade fått toppjobben som slottsfogdar. Dessutom hade Bogislav fräckheten att placera egna släktingar från Pommern som slottsfogdar i Danmark.

Engelbrekt Engelbrektson och många bönder reagerade på Bogislavs, alltså Erik av Pommern som han fick heta för att det skulle klinga bättre i svenska öron, sätt att sköta sina uppgifter och ställde krav på att få bort de utländska fogarna och sänka skatterna för bönderna. Engelbrekt tog med sig stora skaror bönder, återerövrade slotten och störtade ett antal fogdar. Engelbrekt var förbannad, beslutsam och resultatinriktad.

Bogislav avsattes som en följd av Engelbrekts uppror. Den 30 augusti 1434 avsattes kungen men efter löften om bot och bättring lyckades han få förnyat förtroende och bröt då sina löften och avsattes igen. Maktspelet i Sverige ledde till att Engelbrekt mördades 1436. Efter förhandlingar fick Bogislav sedan ytterligare en chans att få tillbaka sin titel som kung, men klarade inte av att hålla sina löften då heller och avsattes för sista gången den 24 september 1439.

Bogislav hade innan dess gjort sig impopulär även i Danmark och avsatts där redan i juni samma år. Tre år senare förlorade han sin titel även i Norge. Han bosatte sig därefter på Gotland och flyttade senare till Pommern där han avled 1459.

Som kung utförde han en rad formella sysslor och många beslut har satt spår i vår tid. Han gjorde Köpenhamn till huvudstad och många beslut som han fattade var förmånliga för danskarna men missgynnade svenskarna.

Att försöka integrera tre nordiska riken var ingen bra idé då och är en ännu sämre idé idag. Mellan 1814 och 1905 var Sverige och Norge förenade i en union, en statsrättslig förening. Även här var det en främmande fågel som var inflytelserik beslutsfattare. En person utan lojalitet till ett folk eller en nation tycks ha lättare för att ingå unioner, upplösa egna nationer eller erövra andra och integrera de erövrade folken med det egna folket.

Från svenska makthavares håll försökte man redan tidigt skapa ett enda rike av Sverige och Norge, medan norrmännen stretade emot. Den importerade napoleonsoldaten Jean Bernadotte hämtades från Frankrike, antog den luterska läran den 19 oktober 1810 och klev in i Rikssalen den 5 november som ”Carl Johan”. Han adopterades till Sverige av Karl XIII. Efter några timmars vistelse här blev han ”svensk” och skulle dessutom inom kort bli kung. Det är en makalös bragd och en maktpolitisk hänsynslöshet på samma gång att fatta ett sådant beslut.

Denne napoleonkrigare hade knappt hunnit landa i Sverige förrän han ville göra Sverige starkare genom att införliva Norge, alltså ganska hänsynslöst vilja lägga beslag på vårt grannland och tvinga det norska folket att underkasta sig svensk politik. Fransmannen Jean Baptiste kröntes till kung i Sverige den 11 maj 1818 och den 7 september 1818 kröntes han till Norges kung i Trondheims domkyrka.

De svenska makthavarna hade en storebrorsmentalitet som norska makthavare underkastade sig. Men det norska folket ville att Norge skulle vara självständigt och när norrmännen fick folkomrösta  1905 om att lämna unionen med Sverige så röstade 368 208 personer för ett utträde medan bara 184 röstade mot och ville behålla unionen.

De nordiska länderna kan stå när varandra utan bindningar till unioner av något slag. Som brödrafolk ska vi vara självständiga i förhållande till varandra, inte integrerade. Vårt samarbete är gott men störs idag av en globaliseringsprocess som innebär urholkade identiteter och mer eller mindre öppnade gränser mot en omvärld som inte lägger några fingrar emellan för att lägga beslag på våra tillgångar, våra marknader och använda makthavare för syften som innebär att vi överger våra nationella världen i högre grad än någonsin tidigare. Vi har med falska locktoner om ökade friheter blivit medlemmar i Europaunionen och är knutna till internationella avtal och konventioner som begränsar våra friheter och gör oss ofria.

När Sverige kristnades var många storgodsägare och makthavare snabba att skänka gods och gårdar till kyrkan för att köpa sig en plats i himmelriket – de köpte godhetspoäng. Idag ser vi hur många av maktens män och kvinnor köper sig godhetspoäng för att visa sin underkastelse för en ny globaliserad ordning som i praktiken utgör ett hot mot svenska folket. Vi underkastar oss den maktordning som ser ut att vara starkast istället för att ge stöd åt en maktordning som skyddar nationen. Den största skillnaden mellan då och nu är att allmogen förr reagerade med kraft på att relativt få personer från grannländer erhöll toppjobb i Sverige, medan folk idag endast knyter näven i fickan trots att vi är utsatta för ett paradigmskifte som innebär att vi ger upp allt det som varit vårt utan att ens kämpa emot.

Nationaldagen bör idag firas inte med klang och jubel utan med eftertanke på hur det ser ut i Sverige och vart vi är på väg. Vi ska tänka på den svenska identiteten och hur den kan stärkas i en tid när den urholkas. Vi bör påminnas om alla de offer som tidigare svenskar gjort för att få leva i fred och säkerhet och vi ska tänka på alla som dött och stupat under svåra livsvillkor, efter ett gott värv eller i strid till landets försvar.

Vi bör fira nationaldagen genom att tänka på våra förfäder och det hårda liv de tvingades leva. Idag lever vi i lättsinne på deras bekostnad. Tänk dig ett liv helt utan fritid, med hårt arbete varje dag i en skog eller by, utan elektricitet, inget rinnande vatten, inga bilar, inga livsmedelsaffärer, inga sjukhus. Att vi ens lever idag är en frukt av våra förfäders stora familjer där många barn dog redan som små, där mödrar dog i barnsäng och där man levde hälften av den tid vi lever idag. Men det var deras många barn som förde livet vidare och Sverige kunde bestå som svensk nation.

Idag väntar helt andra hot än de svårigheter och hot som våra förfäder levde under. Det gäller att kunna möta vår tids hot. Ett sätt att göra det är att hissa flaggan idag och markera sin svenska identitet. Det är inget farligt att markera sin svenskhet, det är både naturligt och självklart.

gustav-vasa

Gustav Vasa värvar anhängare

Gustav Vasas gärning framstår idag som en gigantisk kraftsamling. Han var liksom Engelbrekt förbannad, beslutsam och resultatinriktad. Att lösa problem är alltså möjligt även om de ser oöverstigliga ut, men det kräver mod och uppoffringar.

37 år efter intåget i Stockholm 1523 sade Gustav Vasa i sitt avskedstal till Sveriges ständer:

”I hafwen det väl förnummit och de, som till åren komna äro, hafwa det själfwa sett, huru som fäderneslandet uti stort betryck och elende fordom warit under främmande herrskap och konungar, och huru det täcktes Gud genom mig oss befria från detta tyranni. Oss bör derföre, hög och låg, herre och tjenare, gammal och ung, samma Gudomliga hjelp aldrig förgäta. Ty hwad man war jag, att sätta mig upp emot den, som en mägtig herre war öfwer tre konungariken, med kejsaren och de wäldigaste förstar nära förbunden och befryndad. Gud hafwer drifwit werket och gjort mig till sin unders man. Wäl må jag förlikna mig wid David, hwilken Gud från en herde gjorde till konung öfwer sitt folk. Jag kunde mig den ära ej föreställa, då jag i skog och öde fjell måste sticka mig undan för fiendens blodtörstiga swärd. Men Gud och Sweriges Allmoge hafwa warit min hjelp.”

”Jag tackar Eder, trogne undersåter, att I welat mig till konungslig höghet upphöja, och till en stamfader i Edert konungahus. Ej mindre tackar jag Eder för den trohet och bistånd I mig bewisat uti min regering. Nåd och wälsignelse äro oss rikeligen wederfarna genom Guds ords sanna kunskap och genom timmelig ymnighet, som för ögonen är. Har jag i min tid något godt kunnat uträtta, gifwen derföre Gudi äran! Hwad jag af mensklig swaghet felat, förlåten mig för Christi skull. Jag wet att jag i mångas sinne warit en hård konung. Men de tider skola komma då Sweriges barn skulle wilja rifwa mig opp ur mullen, stode det i deras magt. Jag wet ock, att de Swenske äro snara till att samtycka, sene till att utransaka. Jag förutser, att många willoandar framdeles warda uppkommande. Derföre beder och förmanar jag Eder: Hållen Eder hardt wid Guds ord: Waren öfwerheten hörsamma, sinsemellan enige. Min tid är snart förbi. Ej tarwas mig derom stjernor eller annan spådom. Jag känner i min egen kropp tecknen, att jag snart skall hädanfara. Följen mig då med Edra trogna förböner, och, när jag lagt mina ögon tillsammans, låten mitt stoft hwila i frid!”

Notera hans ord. Det råder inga tvivel om att Gustav Vasa hade det egna folkets räddning som mål. Han var en hårding och vi ska minnas honom som den nationalhjälte han ändå är trots en del brister som eftervärlden kan ha åsikter om.

svenska kulturbilder

Historien om Bogislav är en läxa vi borde har lärt oss något av. Vi ska tillsätta makthavare som är lojala till folket, inte till en maktordning som skadar folket.

Erik av Pommern

Efter drottningens död kom konung Erik till makt
Och fick den skatt hon sammanbragt
Och alla hennes riken, så långt de nådde.
I Sverige började han styra så,
Att främlingar blevo de, som rådde,
Men svenskarna blevo platt försmådde;
För dem stod ingenting att få.
Han hade svurit på hyllningsdagen
Att styra med nåd och efter lagen
Och giva svenskarna lån och slott,
Men detta blev tomma löften blott.

Den, som främst fick styra och råda,
Var Riddaren Henning Königsmark;
Till honom var konungens lit så starkt,

Att, vilket det var till gagn eller våda,
Skulle det bliva, som Henning sagt,
Men svenskarna gick han förbi med förakt.
Hur mycket dessa än månde klaga
Över alla de bördor de måste draga,
Sändes de ut till Holsteins land
Till krig, som ej rörde dem minsta grand.
Det kostade frälsemannen att fara
Med mycken kost och många män,
Men ville han hava Konung Erik till vän,
var det klokast att  varken spara
Eller vänta sig något igen.

En gång drog Erik ut för att straffa
Femerns folk, som väckt hans harm,
Men detta visste att hålla honom varm
Och gav honom mer, än han tänkt, att skaffa.
han var själv bland de första, som kommo i land,
Men skulle säkert illa farit,
Om icke det svenska krigsfolket varit
Och räddat honom ur fiendens hand.
Der fyllde honom med harm och sorg
Att trotsas av egna undersåtar,
Ty kom han tillbaka med folk och båtar.
femringarna flydde till kyrkan Borg,
Men därutur lät Erik släpa dem,
Slita var tråd av kroppen och dräpa dem.

Över kyrkogårdsmuren vrokos de ut,

Där män stodo redo med svärd och spjut
Och höggo och stungo, allt de hunno,

Tills lungor och lever ur kroppen runno.
Han kunde dock brukat ett annat råd
Och givit de redan besegrade nåd.

I stället lät han än värre göra
Och utkräva ännu grymmare hämnd:
Bland kvinnor och mör blev mången skämd,
De övriga lät han dädan föra.

Så länge kriget i Holstein brann,

Måste många svenska ligga
Kvar i Flensborg och svälta och tigga,
Ty fast de skickats så långt från sitt eget land,
Gav Erik dem aldrig en hjälpande hand.

Blevo de fångna, som väl kunde hända,
Måste de själva lösa sig ut
Eller sitta där kvar till krigets slut;
Aldrig lät konungen lösen sända.
Hur ömkansvärt deras klagan ljöd,
Sände han intet till kläder eller bröd,
Och så fick eländet ingen ända.

Medan svensken for ut och in som en fjant,
Togo främmande herrar hans gods i pant,
Och konungens främmande fogdar förtryckte

Hans landbor i Sverige, så mycket de tyckte.

Än svårare blevo hans övergrepp
Mot fredliga köpmän och handelsskepp.
Hans kapare togo skepp och varor
Och kastade ägaren över bord,
Utan att konungen sade ett ord
Till sina besoldade rövarskaror.
Strandade skepp genom stormens kraft,
Var det fogdens sed att taga
Så mycket gods han månde behaga,
Och köpmännen miste allt de haft.

Sådant kunde ej Hansan fördraga.
Då et visat sig utan gagn att klaga,
Grep Lübeck till vapen, och svensk män
Måste då ut till Danmark igen.

Fast landbon plägat för kosten svara,
Då svenskarna foro på ledungsfärd,
Krävde nu Erik en särskild gård.

Den hade ändå han kunnat spara,
Ty av hela den skatt, som av landet gick,
Fingo svenskarna intet till mat och drick.

I Sundet, där danskar och svenskar höllo,
Stod en strid med Hansans folk.
Tyskarna miste kogg och holk,
Och stort var talet av dem som föllo.
För städerna blev det en sådan dust,
Att de sällan lidit värre förlust,
Och nederlaget syntes givet.
Gregers Magnusson, hövitsman
För svenskarnas skepp, grep dristigt an,
Och mången bland garparna miste livet.
Men striden var icke avgjord än.

Då de samlade sig och åter gingo
Emot de svenska och dessa ej fingo

Hjälp av danskarnas örlogsmän,

Slog lyckan om, och så svår blev nöden,

Att många svenskar drevos i döden.

De, som fienden icke drap,
Fördes till Lübeck i fångenskap
Och kommo där i stort elände;
För mången tog lidandet ej en ände,

Innan kriget var helt förbi.

Kosten skulle man själv betala

Men måste år efter år förhala –
Hur skulle man då kunnat köpa sig fri?
Då konungen mottog en hjälpbegäran,
Svarade han till de fångnes förfäran:
De kunde själva lösa sig ut
Eller sitta kvar till krigets slut. –
För att skaffa lösen kunde väl hända,
Att fångar fingo till Sverige vända.

De satte i pant både löst och fast
Och vände sedan igen med hast.

Men konungens kapare kommo och lade
Hand på alla de penningar de hade.

Att klaga hos Erik gagnade ej;
Han hade ej annat svar än nej.

Än en gång fingo svenskarnas brev
Att fara dit, som han föreskrev.
För landbon blev det en kortvarig lisa,
Sedan han sist fått hären bespisa.

De redde ut både kogg och holk
Med mycket manskap och årligt folk,
fast matförrådet en var att prisa.
De seglade över Köpmannahamn

Och lågo där sedan till sommarens ände,
Utan att något de minsta hände,
Som varit värt att nämnas vid namn.

De lågo kvar, tills de ätit upp maten
Och endast hade att slicka faten.
Konungen ville ej spisa dem
Och icke heller släppa dem hem.

Nöjdes de ej med att svälja väder,
Måste de sälja harnesk och kläder.

Mången, som ingenting hade kvar,
Rymde till Sverige blott och bar.
När året led mot sankt Mikaels tider,
Fingo de lov att fara omsider.
Till uppbrott redde sig då envar,
Glad att till sist få återvända,
Men glädjen tog en förskräcklig ända,

Vid Dragör kom en storm med brak,
Och skeppen vrokos av vattubrotten,
Miste makt eller blevo vrak.
Några drevos mot kusten och strandade,

Några till Barsebäck och landade;
Till Saltholmen tog sig en del med nöd
Men utan vare sig öl eller bröd.

Då detta blev sagt för drottning Filippa,
Sände hon både mat och drick
Och även skepp, så att folket fick
Vidare mödor undanslippa.

Aldrig att han med en vänlighet glatt dem,

Fast det var i hans tjänst man statt dem
Och det kostat dem harnesk, kläder och allt.

De, som saknade penningar till föda,
Togo sig endast hem med möda.

Mot juletid kom drottningen ridande
Till Vadstena kloster men kände sig lidande
Och föll inom kort i en hälsonöd,
Som blev den ädla furstinnans död.

svenska kulturbilder

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord,
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Jag städs vill dig tjäna, mitt älskade land,
Din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
Din fana, högt den bragderika bära.
Din fana, högt den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej mot, allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden!
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden!

De två första verserna skrev av Richard Dybeck 1844 och de två sista verserna skrevs av Louise Ahlen 1910.



Kategorier:Ingen kategori

Taggar:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: