Runstenar som berättar om svenskar som for till England

Många svenskar for till England omkring år 1000 och deltog i olika krigståg. Hur många som reste vet man inte, men resorna var delvis planerade och arrangerade av krigare som vill hjälpa danerna att erövra och behålla makten över England. Wikipedia skriver:

Knut deltog i faderns krigståg i England 1013, och hade vintern 1013-14 i uppdrag att vakta vikingaflottan under detta krigståg. Efter faderns död utropades han till kung av den i Gainsborough övervintrade vikingahären. Då han återkom till Danmark sommaren 1014 hade hans äldre broder Harald övertagit kungatronen i Danmark. Tillsammans kom de överens om att Harald skulle regera Danmark mot att han hjälpte brodern att utrusta en vikingaflotta för att kunna erövra England. En massaker på vikingar i England i januari 1015 spelade Knut i händerna och under sommaren 1015 avseglade han med en flotta från Danmark för att hämnas morden. Efter många och långa strider, där Knut sakta lyckades lägga under sig allt mer av England avled kung Ethelred II av England i London i april 1016, där hans trupper belägrades av Knuts. Den 18 oktober 1016 besegrade han Ethelreds son Edmund Järnsidas trupper i slaget vid Assandum (dagens Ashingdon) i Essex. Ett möte hölls efter slaget på en ö i Severn där de båda kom överens om att sluta fred och dela England mellan sig. Kort därpå, den 30 november 1016, avled dock Edmund oväntat. Knut lät då sammankalla alla Englands biskopar, jarlar och stormän till ett midvintermöte i London. Där lyckades Knut finna stöd för att bli utropad till hela Englands kung.

I juli 1017 lät han för att ytterligare befästa sin makt gifta sig med Ethelreds änka Emma av Normandie. Emma hade efter makens död tagit sin tillflykt till sin bror, Rickard II av Normandie. Hon lät sig övertalas om att ingå äktenskap med sin avlidne makes motståndare mot villkor att om hon och Knut fick söner tillsammans, skulle dessa äga arvsrätt före Knuts äldre barn. Knuts äldre barn lämnades hos hans bror i Danmark.

Knut hade nämligen, troligen medan han vaktade den danska flottan i Gainsborough inlett en förbindelse med Elfgiva, en kvinna av nordisk stormanssläkt. Med henne hade han redan två söner.

Knut lät i samband med en julfest 1018, då han firade ettårsminnet av sitt maktövertagande, avrätta många av de engelska adelsmännen som tidigare stött hans företrädare. Efter detta ansåg han sig ha säkrat sin position så pass att han kunde sända hem den danska flottan. Han behöll dock en elittrupp på omkring 3 000 man. Vid denna tid avled hans äldre bror Harald, och Knut seglade 1019 hem till Danmark för att överta den danska tronen. Redan 1020 återvände han dock till England, då han fortfarande inte kände sig säker från upprorsrörelser där.

Runstenarna beskriver hur svenskar reste hemifrån för uppdrag i England, några kom hem levande och forsatte sina liv som aktade män. I juni 2009 hittades gravar i England:

Modern forskning och nyupptäckta gravar i England visar också hur skandinaviska unga män gått döden till mötes. I juni 2009 upptäcktes en massgrav i Ridgdeway Hill nära Weymouth i Dorset i södra England där 54 skelett hittades. Alla med avhuggna huvuden. De hade troligen avrättats inför publik någon gång mellan år 970 och 1025. Prover som tagits för att undersöka männens ursprung och ålder visade att de huvudsakligen var unga män mellan ungefär 16-25 år som i flera fall kom från Sverige. Det finns skäl att anta att det var en grupp vikingar som tillfångatagits, klätts av nakna och efter avrättningarna slängts i en grop som grävts igen. Liknande öden drabbade många unga svenskar och andra skandinaver under sina krigståg. Vid sin sista stund i livet tänkte de förmodligen mycket på sin familj hemma i Norden.

Sannolikt var männen krigare, men alla var inte i fysiskt bra skick. En hade ett deformerat högerben som en följd av ett brutet lårben och en annan hade en benskada som hade invalidiserat honom sedan barndomen. Innan de avrättades hade de hamnat i strid med Anglo-Saxare. På skeletten har man hittade sammanlagt 188 synliga skador, vilket blir ungefär fyra skador per individ. Skadorna är inte skador efter strid utan troligen efter svärd i samband med att de skulle avrättas. Hur de greps och på vilket sätt de hölls fängslade finns det inga teorier om, inte heller om det förekom någon strid i samband med gripandet. Innan de avrättades kläddes de sannolikt av och fråntogs alla sina tillhörigheter. Många fick hugg över olika delar av kroppen i samband med avrättningen och en hade sannolikt försökt skydda sig med händerna, vilket resulterade i att händerna slogs av. Offren fick utstå mycket brutalt våld innan deras huvuden skiljdes från kroppen.

Många av dessa män ingick i Knut den stores ”tingalid”. Tingalidet var en livvaktsstyrka där många nordbor ingick. En av dem var Öbjörn (Sö 160) som dog under sin tjänstgöring där. En annan var Geire (runsten U 668) ”som västerut satt i tingalidet”. Här följer några av runstenarna som berättar om svenskar som for till England.

Runristning Sm 5 (Transjö, Hjortsberga socken, Allbo härad, Alvesta) berättar:

Göt satte denna sten efter Ketill, sin son. Han var av män mest rättrådig. Han slöt sitt liv i England.

Runristning Sm 27 (Berga kyrkogård, Berga socken, Sunnerbo härad, Ljungby) berättar:

Tord reste denna vård … … dog i England.

Runristning Sm28 (Berga kyrkogård, Berga socken, Sunnerbo härad, Ljungby)

……denna sten efter Önd … … död.

Runristning Sm 77 (Sävsjö Västergård, Sävsjö (Vallsjö socken), Västra härad, Sävsjö)

Vråe satte denna sten efter Gunne, sin broder. Han dog i England.

Runristning Sm 101 (Nöbbelsesholm, Nävelsjö socken, Östra härad, Vetlanda)

Gunnkel satte denna sten efter Gunnar, sin fader, Rodes son. Helge lade honom, sin broder, i stenkista i England i Bath.

Runristning Sm 104 (Vetlanda kyrka, Vetlanda, Östra härad, Vetlanda)

Runristning Sö 46 (Hormesta, Nykyrka socken, Jönåkers härad, Nyköping)

Askil (Eskil) och Gnödimand reste denna sten efter sin broder Sverre, som blev död i England. Detta minnesmärke gjorde Kättil och Stack

Runristning Sö 55 (Bjudby, Blacksta socken, Oppunda härad, Flen)

Torsten lät resa denna sten efter sig själv och sin son Hävner. Till England var den unge kämpen faren, blev sedan hemma till sorg död. Gud hjälpe deras själ! Brune och Slode de ristade denna sten.

Runristning Sö 160 (Råby kyrka, Råby-Rönö socken, Rönö härad, Nyköping)

Öbjörn reste denna sten efter Skärder. Han blev död i England i tingalidet.

Runristning Sö 162 (Råby kyrka, Råby-Rönö socken, Rönö härad, Nyköping)

Gunnlev, Sigmund höggo stenen efter Skärder.

Runristning Sö 166 (Grinda, Spelviks socken, Rönö härad, Nyköping)

Grytgård, Enride, söner gjorde åt fader käck. Gudve var västerut i England, gäld skiftade han. Borgar i Saxland (hem)sökte han manligen.

Runristning Sö 319 (Stäringe, Årdala socken, Villåttinge härad, Flen)

Finnvid gjorde detta minnesmärke efter Gerbjörn, sin fader. Han blev död västerut.

Runristning Vs 5 (Vändle, Sörgården, (Gästgivargården), Dingtuna socken, Tuhundra härad, Västerås)

(kra-hni) lät resa stenen … farit till England, dog i Spjallbodes … Gud hjelpe (hans själ) …Sigge högg runorna.

Runristning Vs 9 (Saltängsbron, Västerås (f.d. Lundby socken), Västerås)

Gisl lät göra bron efter Asl sin son. Han var död i England. Gud hjelpe hans ande och själ.

Runristning Vs 18 (Berga, Skultuna socken, Norrbo härad, Västerås)

Gunnald lät resa denna sten efter Gerfast, sin son, en god ung man, och han hade farit till England. Hjälpe Gud hans själ.

Runristning Ög 104 (Gillberga, Kaga socken, Hanekinds härad, Linköping)

Röd reste denna sten efter Toke, sin broder, som blev dräpt i England, en kämpe mycket god.

Runristning Ög 111 (Landeryds kyrka, Landeryds socken, Hanekinds härad, Linköping, Östergötland)

Väring reste stenen efter sin broder Tjälve, den kämpe, som var med Knut.

Runristning Ög Fv1950;341 (Kallerstads ägor, S:t Lars socken, Hanekinds härad, Linköping, Östergötland)

-björn och Asbjörn de reste denna sten efter Vigfast, sin fader, Helgas son. Han dog i England. 

Runristning U 161 (Risbyle, Täby socken, Danderyds skeppslag, Täby)

Ulv i Bårresta högg efter Ulv i Skålhamra, sin gode frände. Ulvkell lät hugga.

Runristning U 194 (Väsby, Össeby-Garns socken, Vallentuna härad, Vallentuna)

Ale lät resa denna sten efter sig själv. Han uppbar Knuts gäld i England. Gud hjälpe hans ande.

Runristning U 241 (Lingsberg, Vallentuna socken, Vallentuna härad, Vallentuna)

Och Dan och Huskarl och Sven lät resa stenen efter Ulvrik (Ulfrik) , sin farfar. Han hade i England uppburit två gälder. Gud och Guds moder hjälpe faderns och sonens själar.

U 241 Runsten

Detalj från runsten U 241. Är det Ulvrik som är avbildad?

Runristning U 344 (Yttergärde, Orkesta socken, Seminghundra härad, Vallentuna)

Men Ulv har i England tagit tre gälder. Det var den första, som Toste gäldade. Sedan gäldade Torkel. Sedan gäldade Knut.

Runristning U 539 (Husby-Sjuhundra kyrka, Husby-Sjuhundra socken, Lyhundra härad, Norrtälje)

Djärv och Orökja och Vige och Joger och Gerhjälm, alla dessa bröder lät resa denna sten efter Sven, sin broder. Han blev död på Jylland. Han skulle fara till England. Gud och Guds moder hjälpe hans själ bättre än han förtjänade. 

Runristning U 616 (Tång, V. Ryds socken, Bro härad, Upplands-Bro)

… lät resa kumlet efter sin fader Bause och broder … Gud hjälpe … föll ute i England

Runristning U 668 (Kålsta, Häggeby socken, Håbo härad, Håbo)

Stärkar och Hjorvard lät resa denna sten efter sin fader Gere, som satt västerut i tingalidet. Gud hjälpe själen

Runristning U 812 (Hjälsta k:a, Hjälsta sn, Lagunda hd, Enköping)

… sin fader som dog i England

Runristning U 978 (Gamla Uppsala socken, Gamla Uppsala kyrka, Vaksala härad, Uppsala)

Sigvid, englandsfararen, (rest)e denna sten efter Vidjärv, (sin) fader …

Runristning U 1181 (Lilla Runhällen, Råsbo, Nora socken, Våla härad, Heby)

…lät hugga (stenen) efter sig själv, Englandsfararen, …morfar (eller farfar)

Runristning Vg 20 (Västanåker, Gösslunda socken, Kållands härad, Lidköping)

… reste stenen efter sin son Gudmar (?). Han blev dräpt i England.
Runristning Vg 187 (Vists kyrka, Vists socken(nu Ulricehamn), Redvägs härad, Ulricehamn)

Gere satte denna sten efter Gude, sin broder. I England slöt han sina dagar.


 



Kategorier:Ingen kategori

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: