Ingen kategori

Glimmingehus

Glimmingehus är en försvarsborg från medeltiden och den bäst bevarade borgen i Norden. Den började byggas år 1499 av den danske riddaren Jens Holgersen Ulfstand på uppdrag av kung Hans av Danmark. För utformningen av borgen svarade stenmästaren Adam af Düren som även utfört arbeten vid Lunds domkyrka.

Glimmingehus ligger i Vallby socken i Simrishamn och är idag ett museum.

kulturbilder.wordpress.com

Borgen är uppförd 1499, alldeles i slutet av en tidsperiod och så att säga ögonblicket innan helt nya bostadsvanor bryta igenom. Malmöhus kungliga slott, byggt 1536-43, visar helt andra komfortabla uppvärmningsanordningar samt väldiga fönster, vilka rentav förvandla gemaken till glaslyktor i jämförelse med Glimmingehus rum med deras trånga fönstersmygar. Månstorps och Bollerups privatgårdar, några decennier yngre än Glimmingehus, visa hur snabbt det nya skicket trängde igenom i Skåne. I Vasatidens Sverige rådde alldeles samma motsättning mellan slotten Gripsholm (1537) och Vadstena (1545), båda uppförda av Gustav Vasa.

För Glimmingehus har emellertid ålderdomligheten i fråga om det rent bostadsmässiga, såsom redan nämnts, icke givit anledning till radikala omdaningar, som t. ex. blev fallet på Gripsholm under Karl IX. I stället för att bygga om borgen har man till densamma fogat en ny bostadsbyggnad, av små mått och med tunna tegelväggar. Det var tydligen lättare och billigare att bygga en ny bostad på detta sätt än att gripa sig an med att bila i borgbyggnadens väldiga gråstensmurar. Dessas massivitet var övermäktig, och den gamla anläggningen fick stå orörd såsom reservutrymme och väl även med tanke på att kunna utnyttjas för försvaret i ofredstid. Ty ännu under 1500-talet var det alltjämt sedvänja att göra herresätet till befäst anläggning med vallgrav och vindbrygga. Först fram på 1600-talet når den obefästade anläggningen, den italienska villan eller den franska maison de plaisance, våra trakter.

Glimmingehus står sålunda såsom en sentida representant för ett helt skedes, medeltidens, förnäma bostadskultur med dess nödvändiga apparat av försvarsanordningar. Försvaret har krävt ganska mycket och bär en god del av ansvaret för otympligheten i det bostadsmässiga. Från rustkammare och förrådsrum vetta skottgluggar ut mot trappan. Från övre trapploppet kan man skjuta ned i det undre. Kastgluggar äro anbragta på flera ställen inomhus. Porten har starka spärranordningar. En borg som denna utgör en invecklad »maskin» med spärrar och ”slussar” för mottagande av en inträngande fiende.

Men i denna ”maskin” äro dock trivsamma boningsrum anbragta. Mellanvåningen, som omsluter den egentliga bostaden, har således på ena sidan om trappan det egentliga bostadsgemaket, stugan, med öppen spisel, väggskåp m. m. Här stod på övligt sätt – se t. ex. målningar i våra altarskåp från 1400-talet – en bänk med svängbart ryggstöd framför spiseln, här stod kredensen, skåpet med de dyrbara kärlen, och här hade familjesängen sin plats.

Innanför stugan ligger en inre kammare, som bihang till bostaden. Ett dylikt rum, i Frankrike benämnt garderobe, var en mycket viktig del av hemmet. Husfadern förvarade där sina värdepapper och andra värdesaker, väl inlåsta i kistor. Även om alla andra rum i huset voro försedda med trätak, var denna kammare välvd med säkra stenvalv. Det var också naturligt, att husfadern här kunde ta emot besök, när han ville vara absolut ostörd. Men kammaren hade dessutom annan användning. Man plägade hysa in kammartjänarna här om natten, ibland även småbarnen. Över huvud taget fick detta birum fylla alla möjliga funktioner till avlastning av stugan.

På andra sidan av trappan och förstugan ligger gäststugan, det rum, där borgherren samlade sitt husfolk kring sig och sina gäster till dryckeslag och samvaro. Tidigare under medeltiden var motsvarande rum i borgarna det verkliga centrum för dagligt liv, borgstugan, där herremannen presiderade bland sina trogna. Men mot tidevarvets slut hade hela förutsättningen för det feodala systemet börjat glida isär. Borgherren var icke längre förenad med sitt husfolk i vapenbrödraskap. Borgens manskap hade nu oftast sin egen sal, som övertagit benämningen borgstuga eller också benämndes folkstuga, nere i bottenvåningen. På Glimmingehus ligger den i markvåningen bredvid köket.

Uppe i borgen breder stora salen, festlokalen, ut sig i våningen ovanför herrskapets bostad. Men här står tomt i vardagslag. Bredvid och innanför salen ligger – rakt ovanför stugan – ett förnämt gästrum, avsett för kungliga eller andra högättade gäster. Och alldeles som stugan har detta rum sin inre kammare, för dyrbara förråd och för kammartjänaren m. m. I vardagslag brukade emellertid denna gästvåning tas i anspråk av borgfrun och hennes damer. Frustugan var alltså förlagd här uppe. Som skyddad tillflyktsort och trivsamt dagligrum skattades frustugan högt. Helt naturligt rådde här en annan stämning än i nedre våningen, där husfadern dominerade. Vi veta också, att man under medeltiden gärna samlades i frustugan till samvaro under helt andra former än nere i gäststugan.

Men förutsättningen för ett liv i lugn och trevnad på borgen var dock ett pålitligt försvar och säkra försvarsanordningar. Vindsvåningen var också helt ägnad åt skottgluggar och liknande. Och i hela anläggningen kretsade allt ytterst kring försvarsproblemet. Det är beträffande detta, som de senaste årens vidlyftiga arbeten haft mest att klarlägga.

Redan tidigare (1924) har själva borgbyggnaden genom gåva av familjen Rosencrantz blivit statsegendom under Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens förvaltning. Sedan Glimmingehus’ gård numera förvärvats av statens jordnämnd, har akademien inköpt hela gårdsplatsen samt större delen av parken. Detta har möjliggjort en utgrävning av hela den igenfyllda vallgraven samt en upprensning och renovering av gårdsbyggnaderna, vilka visat sig innehålla betydande rester av borgens bostadsbyggnader från 1500- och 1600-talet. I ena flygeln komma ett vandrarhem och en skänkstuga att upprättas.

Utgrävningarna ha nu frilagt hela vallgraven. Härvid ha åtskilliga fynd av stort intresse gjorts. Lösa föremål, såsom dolkar, pilar, rustningsdelar, vapen samt framför allt husgeråd av enklare eller dyrbarare slag, ha anträffats i mängd på vallgravens botten. Det mesta av detta torde ha slängts ut i kasserat skick. Vallgraven tjänstgjorde såsom avfallsgrop. I vallgraven ha också anträffats rester av den forna vindbryggan, belägen på samma plats som den nuvarande, nya träbron. Utgrävningsarbetena ha medfört, att vegetationen, som förut nådde ända fram till borgen, inramade densamma, nu är avlägsnad. Ensam reser sig byggnaden med sina trappgavlar i det öppna landskapet. Just så ha de gamla borgarna fordom tett sig. Den smeksamma vegetationen har först i mycket sen tid fått komma i kontakt med vallgrav och borgbyggnad. Trädgården låg ett stycke bort på andra sidan vallgraven, alldeles som fruktträdgården ligger ännu i dag på Glimmingehus. Andra skånska borgar tjusa måhända främst genom den idylliska inbäddningen i grönska. Men här på Glimmingehus är det på sin plats att låta anläggningen framträda i sin ursprungliga trotsiga kärvhet.

(Erik Lundberg, Nordisk familjeboks månadskrönika 1938)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s