Boktips! Vi i Vänge – en hembygdsbok

Under en längre tid har många i tätorten Vänge öster om Uppsala uttryckt behov av en hembygdsbok. År 1990 startade Krister Hellsing årsskriften Vi i Vänge som gavs ut av Vänge Hembygdsförening. Hellsing var en stor förespråkare för att en bok skulle skrivas, men han gick bort år 2000.

När boken äntligen blev klar 2007 hade man använt sig av material som publicerats i Vi i Vänge under 17 år. En redaktionskommitté som arbetat med boken inriktade sig på några huvudområden och när boken gick i tryck var det en ovanligt väldokumenterad sockenhistoria som man hade ställt samman.

1v-vi-i-vange-en-hembygdsbok-3

Efter en inledning om landhöjningen, berggrunden och jordlagren beskrivs de fem runstenarna i Vänge. Tre av dem finns på bild här: U 905, U 907, U 911. Alla fem finns avbildade i boken.

Men livet i Vänge var redan etablerat. Sedan slutet av stenåldern, dvs för 4000 år sedan, har bygden i Vänge varit bebodd. Fynd av skärvstenshögar och skålgropar från bronsåldern har hittats liksom gravfält från järnåldern. Spår av bosättningar och fynd som tyder på boskapsskötsel och annan verksamhet har också hittats. Malstenar och handkvarnar visar på utvecklad sädesodling och viss växtlighet visar att man gödslade sina åkrar. I Vänge låg bosättningarna tätare än på andra håll i Uppland under järnåldern på grund av topografiska förhållanden.

”Utgrävningarna i Vänge och tolkningen av dem kan sättas in i ett större sammanhang och ses mot bakgrund av vad som händer i det övriga Sverige inom jordbruket” skriver Sven Lundkvist i boken. Han rekommenderar vidare läsning om det svenska jordbrukets historia som skrivits av arkeologerna Stig Welinder, Elle Anne Pedersen och Mats Widgren.

Där framgår följade utvecklingshistoriska förändringar i Sverige:

+ Jordbruket infördes omkring 3900 f.Kr. Bara på några generationer sprids sädesodling, boskap och grisar.

+ Produkter från hantverk får spridning omkring 3000-1500 f.Kr. Vi får vävstolar, bronsredskap, hästar, vagnar, hirs, havre, ullfår och särskilda skäror.

+ Gårdarna blir gårdar vid tiden 1000-800 f.Kr och byggs med uthus och fähus. Åkrarna gödslas och nu märks tillverkning av de första järnredskapen. Vid samma tid försämrades klimatet.

+ Under 800-talet f.Kr inleds mer organiserad stenröjning av marker för att ge plats åt odling.

+ Vid tiden 100-200 e.Kr framträder nya bakugnar och bakat bröd blir vanligt. Katter, gäss och höns blir vanliga. Nya fårraser kommer, saxar och den varptyngda vävstolen gör sin entré. Yllekläder blir vanliga liksom skafthålsyxor.

Vid den här tiden uppstår systemet med stenmurar i östra Sverige för att hålla boskapen hemma.

+ Under tiden 500-700 e.Kr blir storgårdarna färre och de tidigare stora hägnadslagen bryts upp i mindre byar.

+ Vid tiden 800-1050 e.Kr blir svinuppfödning vanligare. Kulturmarken används mer för odling och slåtter. Långlien får sitt genombrott och bättre yxor kommer i bruk.

I Vänge uppstod jordbruket senare än i andra delar av Sverige på grund av vattennivån. Först omkring 1600 f.Kr finns tydliga spår efter jordbruk. Förändringarna i Sverige från stenåldern följer ett mönster som visar att de genomfördes ungefär vid samma tid och på samma sätt över större delen av landet, med undantag för de nordligaste delarna där jordbrukskulturen inte kunde få samma genomslag på grund av klimatet.

Namnen på de gamla byarna är intressanta och kan spåras långt tillbaka i tiden. Det första belägget för namnet Vänge finns från år 1291. Sockennamnet innehåller ett fornsvenskt vænge eller någon annan bildning till dialektordet vång ”en bys eller ett hemmans inhägnade ägor i motsats till utmarken; gärde; skifte; hage”. Många socknar har namn som är gamla och har en betydelse. Det är något att tänka på för den som passerar en skylt där något bynamn finns angivet. Den som har ”Svenskt ortsnamnslexikon” kan slå upp namnet där.

De första kartorna över området ritades under tidigt 1600-tal och syftet var att ge ett antal olika upplysningar om gårdars beskaffenhet och ägoförhållanden. En karta över Änge från 1635 finns avbildad och efter det blev kartorna allt bättre.

Enligt Sven Lundkvist som skrivit ett kapitel om gårdar så skiljer man på ett antal huvudtyper när det gäller bondgårdar i Sverige.

Den nordsvenska gården, som dominerat i Dalarna, Norrland och Finland.

Den centralsvenska gården som var rektangulär och låg i radbyar.

Den götiska gården där mangård och fägård skildes av ett stängsel. Den gårdstypen var vanlig i Roslagen och nedåt till Östergötland och Småland, Öland och Gotland. En herrgårdsbebyggelse var då av betydelse för att skilja de olika domänerna åt.

Den sydsvenska gården med liknande motsvarigheter i Danmark och norra Tyskland.

Den centralsvenska gården var vanlig i byarna i Mälardalen och från Närke till västra Uppland.

Ett kapitel ägnas åt soldater och soldattorp i Vänge socken. Kristoffer Hellsing har skrivit ett kapitel om ett antal soldattorp som lokaliserats och i boken finns ett foto på soldaten Anders Petter Svensk från ca 1865.

Spelmannen Hjort Anders Olsson som föddes i Rättvik 1865 flyttade till och bodde i Uppland under en period i sitt liv. Enligt hembygdsboken även i Vänge där han sägs ha bott i ett torp i Bärby tillsammans med sin stora familj och platsen kallas sedan det Hjortensberg.

Hjort Anders kom att komponera musik med uppländska influenser och en spridd sådan är Åltomtabromarschen som komponerades till ett bröllop i Åltomtabro pingsten 1916.

I Vänge har det funnits industrier med anor långt bak i tiden. Bland annat ett stenhuggeri som bröt granit, Vängegraniten, och sysselsatte många skickliga yrkesmän. I Vänge fanns tidigare också sadelmakare, skomakare, slakteri, smedja, en fajansfabrik och en rad andra verksamheter.

2v-vange-stenhuggeri
Här är några av traktens stenhuggare som var med och byggde den nya kyrkomuren.
Foto Vänge hembygdsförening

Den från trakten bördige prästen och visdiktaren Tore Littmarck skrev text och musik till ”Visa till sommaren”, som speglar ett folkligt förhållningssätt till den årstid som de flesta svenskar med längtan ser fram emot.

Tänk att få öppna mot sommar’n sin dörr,
friskhet och dofter och humlornas surr,
vit kaprifol i morgonens sol
vimpeln som leker i flaggstångens lopp,
vajande, säd och sjungande träd.
Njut nu av sommar’n med själ och med kropp.

Herrskapet Skata på sin promenad
letar sin frukost bland blommor och blad.
Smörgås och fil är mera min stil,
tekopp och tidning till bofinkens sång.
Tiden den är skönast så här.
Natten är kortast och dagen är lång.

Vi har en täppa en grönsakskultur.
Den vill ha solksken men stundom en skur.
Doftande dill, potatis och sill,
grönaste bönor och rödaste bär.
Men vilken pärs med nate och kärs.
vi tar det lugnt nu med så’na besvär.

Daggen i gräset och doften av jord
skiraste blomster nu pryder vårt bord.
Sommar’n är här och den är mig kär.
Kärast av allting, min älskling är du.
Tiden den går, men sommar’n är vår.
Sommar’n är här, sommar’n är nu.

Vänge kyrka är troligen byggd över en hednisk offerkälla. Många kyrkor placerades på eller intill gamla hedniska kultplatser och så även i detta fall. Kyrkans äldsta delar är från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Kyrkan byggdes ut under 1400-talet och blev ungefär dubbelt så stor som tidigare. Det troligen äldsta föremålet i kyrkan är en dopfunt i sandsten från 1100-talet.

Undervisningen i trakten svarade först kyrkan för. År 1842 fattade riksdagen beslut om att, utöver de 1 000 sockenskolor som redan fanns, ytterligare 1 200 församlingar skulle anordna undervisning i minst en skola med en utbildad lärare. År 1847 godkände domkapitlet ”Reglemente för Vänge Församlings Folkskola”. Varje barn som fyllt sex år fick rätt att gå i skolan.

3v-skoilkort-fr-vange-1923-m

Skolelever i Vänge 1923. Foto Vänge Hembygdsförening.

Hembygdsrörelsen i Vänge har varit levande och anordnat många aktiviteter under åren. Sedan den bildades 1950, bland annat av en rad praktiska skäl, har den gjort stor nytta för sammanhållningen av bygdens folk. Boken visar att trakten kring Vänge betytt mycket under historiens gång och att invånarna i hög grad intresserat sig för sin egen historia.

Boken om Vänge berättar om många av bygdens personligheter och hur de tillförde något som var till nytta för orten.

Vi i Vänge – en hembygdsbok
Vänge hembygdsförening, 2007
376 sidor



Kategorier:Bokrecension, Ingen kategori

Taggar:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: