Olika ämnen

Boktips! ”Många blev borta av upplänningarna”, av Sivert Svärling

Boken ”Många blev borta av upplänningarna” har några år på nacken nu. Den utkom 1994 efter att författaren hade bestämt sig för att skriva en bok som handlar både om sin egen födelsesocken och om Uppsala regementes historia.

sivert-svarling-esterna-socken

Boken är en annorlunda berättelse som pendlar mellan de meniga soldaternas respektive godsägarnas liv hemma i socknen och ute i världen under krigs- och fredstid. Boken försöker beskriva livet både för hög och låg. Vad åt man? Vad rack man? Hur tänkte man? Kort sagt: Hur levde man?

I boken tas inte bara kungarnas och överklassens liv och leverne upp, utan också vanliga torpares, soldaters, statares och backstugusittares liv skildras, så långt detta nu kan dokumenteras. Motsättningarna mellan präst, baron och förvaltare finns med liksom diskussionerna mellan företrädare för frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen när dessa folkrörelser kom till i socknen runt sekelskiftet. Mycket handlar också om hur de som hade makten ogärna ville släppa den ifrån sig.

”Många upplänningar blev borta” sätter in Fasterna socken, Rånäs bruk och befolkningen i denna landsdel i sitt historiska sammanhang.

Så står det att läsa på bokens baksida. Det är ett stycke lokalhistoria från Uppland. Sivert Svärlings intresse för historia började tidigt, men han ville veta mer än årtal för militära slag och kungars död och började fördjupa sig i mänskliga öden bakom fasaderna. Svärlings farfar var den siste aktive indelte soldaten på sin rote vilket resulterade i ett sökande efter mer information om indelta soldater i Fasta och Esterna socknar.

Bokens innehåll kretsar kring området intill socknarna Edsbro, Almunge, Gottröra, Rimbo och Knutby. Bönderna inom olika rotar var skyldiga att hålla sin soldat med bostad och viss lön i kontanter och natura. Ett soldattorp uppfördes när rotebönder högg och levererade timmer för att sedan tillsammans med en yrkesman uppföra torpet. Landshövding Per Ribbing bestämde 1715 att torpet skulle vara en stuga med spis, förstuga och kammare. Dessutom skulle det finnas en lada med loge och ett fähus och några tunnland åker och äng. De första soldattorpen i Fasta och Esternas socknar uppfördes troligen redan på 1600-talet.

När meddelande om krig gick ut mobiliserade de indelta förbanden. År 1700 tog sig soldaterna i Fasta och Esternas socknar pliktskyldigt till en samlingsplats tre mil bort till Lunda. Där samlades andra soldater från Uppland och gemensamt tog de sig ned till södra Sverige för att offra sina liv för sitt land. Många dog i strider eller i sjukdomar. De sörjdes av kvarvarande föräldrar, syskon och andra släktingar som hade behövt sina män hemma på gården.

Svärling följer utveckling i Sverige och förändringar som Upplands regemente genomgår över tid. Han beskriver hur viktiga roslagens lantbruksprodukter var för Stockholms försörjning. Livsmedel, spannmål, ved och kött fraktades till Hötorget, Roslagstorg, Träsktorget och Ladugårdslandstorg där de såldes. Många djur fraktades levande för att säljas.

En läsning av boken ger vid handen hur lång omvälvningarnas tid var innan vi kom till början av 1900-talet när det moderna Sverige började växa fram. De gamla rotesoldaterna slutade omkring år 1900. Svärlings farfar blev den siste indelte soldaten på sin rote och slutade 1912.

Många blev borta av upplänningarna. Med Fasta och Esterna socknars soldater – hemma och i fält – under 230 år, 1682-1912.
En historiebok av Sivert Svärling, 1994
291 sidor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s