Petesgården i Hablingbo, Gotland

Petes i Hablingbo

Petes består idag av två parter. Tidigare fanns här ännu en part mellan de två nuvarande. Den vänstra parten skänktes av apotekare Ada Block år 1965 till Gotlands Fornvänner och är på sommaren öppen för besök.

Mangårdsbyggnaden är av sten och byggd som parstuga i två våningar. Husets äldsta delar tillhör ett hus som byggdes 1797. Till detta hus hörde farstun, kammaren och det högra rummet. Till vänster fanns då antagligen en vardagsstuga i trä som revs på 1820-talet och ersattes med en vardagsstuga i sten. Samtidigt byggdes huset på med ännu en våning. Ett tidigare bakbygge revs i början av 1900-talet.

Flygeln, hopbyggd med huset, innehåller kök och brygghus. Det uppfördes 1885 och ersatte en äldre flygel på samma plats. Mittemot ligger Hågdarvestugan, ett sekelskifteshus (bulhus) som flyttats hit från grannsocknen Silte. Dess äldsta del – förstugan, kammaren och vardagsstugan – byggdes på 1760-talet. Inredningen här är från 1600-och 1700-talen. Nystugan tillkom på 1830-talet och har möbler från samma tid.

Petesgården ägs idag av Gotlands Museum.

Den gotländska gården

På Gotland finns inga byar som på fastlandet. Bebyggelsen består av ensamgårdar. De kan ha delats upp i flera delar (”parter”), liggande invid varandra eller utflyttade på gårdens mark.

Det mesta tillverkades på gården. Sten användes till hus och hägnader. Från skogen fick man ved och virke. Fårens ull och lin gav material till kläder. Åkrar och djur tillsammans med det viktiga fisket och jakt födde gårdens folk. Redskapen smiddes hemma i smedjan.

Den gotländske bonden var ofta både jordbrukare och handelsman – har var ”farmannabonde”. Under vikingatid och medeltid samlades emellanåt förmögenheter från handeln med främmande länder på gårdarna. Man anlitade gemensamt skickliga hantverkare för att bygga stenkyrkor i socknarna och samtidigt lät man dem bygga stenhus på gårdarna. I första hand var det förrådshus till de viktiga handelsvarorna som byggdes av sten. Tekniken, huggen sten, välvda fönster och dörrar, påminner om kyrkorna. Omkring 200 av dessa hus finns ännu till en del kvar på den gotländska landsbygden.

Efter 1350 märks en allmän ekonomisk nedgång på Gotland. Kyrkobyggandet avstannade och få stenhus byggdes. Man återgick till trähus (skiftesverkshus eller ”bulhus”) med tak av bräder eller flis (flata stenhällar). Uthusen fick oftast tak av ag (ett slags halvgräs som växer i myrar).

På 1700-talet var bristen på trä stor och staten utlovade upp till 20 års skattelindring för dem som byggde hus i sten. Det ökade intresset på nytt för stenhusbyggandet. Men nu uppfördes inte längre väggarna i finhuggen sten. Man staplade i stället kalk- eller sandsten och putsade ut- och invändigt.

Formen på husen blev annorlunda. Ingången till husen förlades till långsidan och på ena eller båda sidor om farstun fanns ett rum. När så behövdes, byggdes husen på med en övervåning.

Byggnadstraditionerna skiljer sig från trakt till trakt. På norra ön är det t.ex. vanligt med överljus ovan dörren, på södra har man fönster på båda sidor om ingången. Spån, brädor och i senare tid tegel var vanliga taktäckningsmaterial på norr, på Sudret dominerade flisen. Varje socken har sina särdrag.

(Text från skylt på platsen)

kulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.comkulturbilder.wordpress.com

 

 

 



Kategorier:Orter, platser

Taggar:, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: