Åsle Tå (Utomhusmuseum i Falköping)

Ungefär en mil öster om Falköping ligger Åsle Tå, som idag är ett utomhusmuseum med Sverige största samling av backstugor. Stugornas interiörer är autentiska och bevarade där det i många fall finns information om vilka som bott i stugorna samt hur deras levnadsöden såg ut.

En backstuga beboddes vanligen av fattiga människor, av gamla pensionerade människor, pensionerade soldater och fattighjon. Backstugan är liten till ytan och låg ofta på mark som inte var lämplig att bruka.

Svenska Kulturbilder

Av informationen från stugorna att döma fick de boende paren ungefär sex till åtta barn var vilket var ett vanligt antal barn för många svenska familjer på den tiden. Av 85 invånare 1880 var 35 personer under sexton år. Även om barndödligheten var hög innebar deras strävsamma liv med stora barnkullar att de gjorde en värdefull insats för sitt land.

Våra förfäder fick dra ett tungt lass för att de efterkommande skulle få leva ett bättre liv. De offrade sin hälsa och sina liv i kampen för sina barns överlevnad och utveckling. De byggde det Sverige som idag har börjat rasera på grund av ett ansvarslöst leverne.

I närheten av Åsle Tå finns en minnessten över Slaget vid Åsle Tå.


Några av stugorna i Åsle Tå.

Majes stuga

Majes stuga

Majes stuga

Majes stuga

2. Majes stuga

Ryggåsstuga hitflyttad på 1700-talet och senast bebodd 1921.

Majes stuga är den äldsta och minsta ryggåsstugan på Åsle Tå. Den stod från början i Mularps socken, men flyttades på 1700-talet till Åsle Tå.

Anna-Kajsa Sköld, född 1819 är den första kända invånaren i stugan. Hon sägs ha varit en duktig kvinna, som kunde lite av varje. Hon lät sätta in ett större fönster på gaveln i stugan, då hon tyckte att det var för mörkt därinne. Detta ansågs av de andra Tå-borna som högfärd. De kallade därför stugan för ”Glasskåpet” och Anna-Kajsa blev kallad ”Skölta-Kajsa”. Hon dog 1883.

Efter henne flyttade pigan Anna-Maja Lätt in i stugan. Hon kallades allmänt för ”Halta-Maja”, då hon i sin ungdom hade blivit stångad av en tjur och brutit benet. Benet läkte ihop fel. Därför kunde hon inte gå utan fick krypa fram på golvet i sin stuga.

Hos Maja bodde under några år en annan gumma vid namn Anna Kristina Svensdotter, kallad ”Olarebonns Stina”. Stina hade förtvinade händer, så de båda gummorna kompletterade varandra på ett bra sätt. Stina flyttade efter några år till Fjäll-Svenna stuga där hon avled år 1904. Halta-Maja avled år 1908 och hade då bott i sin stuga i 25 år.

Stugan stod sedan tom under några år innan Gustava Mathilda Andersdotter född 1847 på Lilla Halla flyttade in. Efter hennes död 1927 inköptes stugan av hembygdsföreningen.


Smålänningens stuga

Smålänningens stuga

Smålänningens stuga

Smålänningens stuga

3. Smålänningens

Ryggåsstuga uppförd omkring 1850 och senast bebodd 1941.

De första invånarna i stugan var Johannes Hallberg, född 1815 och hans hustru Johanna, som kallades ”Hallbergsa”, född 1818 och deras fem barn.

Johannes arbetade huvudsakligen som dagsverkare men familjen försörjde sig till största delen på diversehandel. Denna var inrymd i kammaren innanför förstugan. Där såldes bl.a. kaffe, socker, sill och snus.

Två av deras söner reste till Amerika där en av dem, Otto blev predikant. Johannes Hallberg dog 1875 och Johanna 1888.

Efter ”Hallbergsas” död flyttade Sven Petter Johansson och hans hustru Anna-Kajsa med sina barn August och Emma in i stugan. Sven var född i Småland 1835 och gick under namnet ”Smålänningen”. Han arbetade på Svartarps bränneri och som dagsverkare hos bönderna.

Han hustru Anna-Kajsa anlitades flitigt som tvättgumma och ansågs dessutom vara den skickligaste spinnerskan på Tån. Sonen August emigrerade i unga år till Amerika men kom tillbaka till Tån 1913 och försörjde sig på olika grovarbeten som dikning och torvtagning. Han avled 1933.

Dottern Emma bodde ensam kvar i stugan till sin död 1941.


Hommans-Larsa

Hommans-Larsa

Hommans-Larsa

Hommans-Larsa

4. Hommans-Larsa

Uppförd omkring 1845 och senast bebodd 1930.

Stugan byggdes av bröderna Lars och Nils Hoffman. I denna del av stugan bodde Lars Hoffman, född 1822 tillsammans med sin hustru Maja Johansdotter, född 1818 och deras sex barn.

Hos dem bodde även Lars far, den gamle soldaten Anders Hoffman, född i Dala 1787. Han blev soldat 1813 och fick följa med armén till Tyskland och därifrån till Danmark. Han var kyrkväktare i Åsle kyrka. Lönen för denna syssla fick han in natura vilket kunde innebära en brödkaka, ett fåralår och en korv från varje gård. Anders Hoffman avled år 1862.

Sonen Lars var torpare under Prästgården och blev också en kyrkväktare i Åsle kyrka. Även hans lön uppbars in natura men sedermera fick han också kontant betalning – 25 kronor per år.

Lars Hoffman avled år 1903 och hans hustru Maja avled år 1904.

Därefter flyttade Charlotta Dahlberg, torparänka från Svartarp, in i stugan. Den var bebodd till 1930.


Hommans-Nisa

Hommans-Nisa

5. Hommans-Nisa

Uppförd omkring 1845 och senast bebodd 1925.

Stugan byggdes av bröderna Lars och Nils Hoffman. I denna del av stugan bodde smeden Nils Hoffman, född 1818 tillsammans med sin hustru Eva, född 1820 och deras sju barn.

Nils var en god fiolspelare och fick många uppdrag på bröllop och lekaftnar i trakten. Han drev också ett torp under Stora Halla i Åsle men bodde kvar på Åsle Tå. Nils avled 1874 och hans fru ”Nisa-Eva” fick ensam försörja sig och de två yngsta barnen. Eva avled år 1900. Efter hennes död flyttade sömmerskan Augusta Magnusson in i stugan.

Omkring 1915 inköptes stugan av f.d. lantbrukaren Samuel Andersson från Liljegården men han flyttade omkring 1917 till Fjäll-Svenna stuga.

Därefter flyttade mjölnaren i Prästgårdens kvarn, Anders Beckman in tillsammans med sin son Einar.

Fattighjonet Herman Partout kallad ”Partu-Kalle” var den som sist bodde i stugan några år i början på 1920-talet. ”Partu-Kalle” flyttade sedan till Haga ålderdomshem i Tidaholm där han avled år 1926.


Fjäll-Svenna stuga

Fjäll-Svenna stuga

Fjäll-Svenna stuga

Fjäll-Svenna stuga

Fjäll-Svenna stuga

Fjäll-Svenna stuga

7. Fjäll-Svenna stuga

Uppförd 1875 och senast bebodd 1958.

Stugan byggdes av Mjölnar-Anders som sålde den till Sven Andersson som kom från torpet Fjället, därav namnet ”Fjäll-Sven”.

Fjäll-Sven flyttade in med sin fru Lovisa och deras fem barn. Familjen bodde då i köket eftersom rummet inte var inrett. Detta användes till vedbod och under kalla vintrar även till svinhus. Rummet inreddes först när alla barnen utom det yngsta var utflugna, omkring år 1900. Sven hade varit ladugårdskarl på Svartarp och försörjde sig på senare år som dagverkare. Hustrun Lovisa var sömmerska.

Sven dog 1912 och Lovisa 1918. Därefter flyttade Samuel Andersson från Liljegården in i stugan. Efter hans död inköptes stugan av Mathilda Almberg som levde 1844-1940. ”Almbergs-Tilda” som hon kallades, ansvarade under ett flertal år för tillsynen på Tån. Hon förevisade också stugorna för de besökare som redan då kom för att titta på Åsle Tå.

Stugan beboddes från 1943 av Anna Andersson från Skattgården, Åsle. Anna var född 1879 och kallades för ”Lång-Anna”. Som vaktmästare på Åsle Tå visade hon besökande runt och gav levande skildringar om Åsle Tå och dess historia. Hon flyttade därifrån till Elvagården i Vartofta där hon avled 1958.


Johannesa stuga

Johannesa stuga

Johannesa stuga

Johannesa stuga

Johannesa stuga

Johannesa stuga

11. Johannesa stuga

Uppförd 1868 och senast bebodd 1935.

Stugan byggdes av Jonas Larsson, allmänt kallad ”Sika-gubben” eftersom han kom från gården ”Sika” utmed Hovmene-vägen norr om Åsle by. Han flyttade emellertid aldrig in i stugan utan sålde den till sin systerdotter, Maja-Lisa Larsdotter, född på Åsle Tå 1847 och hennes man Johannes Andreasson, född i Dala 1841.

Johannes på Tån arbetade som dagakarl i Prästgården och hos bönderna i trakten. Ett dagsverke i Prästgården kunde inbringa 75 öre som dagen under vintern och något mera under sommaren. Johannes var också snickare med verkstad i det lilla köket.

Johannes dog i sin stuga 1932 och makan Maja-Lisa några år senare – 1935.

I familjen fanns fem barn. Ett av dem, Johan född 1871, tecknade ned sin uppväxttid på Åsle Tå. Hans noteringar ger en god bild av hur livet tedde sig för dem som bodde här i slutet av 1800-talet.

Efter att hembygdsföreningen tog över stugan hyrdes den ut i olika perioder, bl.a. till Fria Johansson, mjölkerska på Nya Åsle.


Friskoppa stuga

Friskoppa stuga

Friskoppa stuga

Friskoppa stuga

13. Friskoppa stuga

Ryggåsstuga uppförd i början av 1800-talet, senast bebodd 1949.

Soldatänkan Anna-Lena Friskopp, född 1810, bodde i denna stuga. Hennes son August Friskopp, född 1846, flyttade in i samband med sitt giftermål 1874. Han och hans hustru fick åtta barn. Det var emellertid endast fyra av dem som nådde vuxen ålder.

August Friskopp lär ha varit murare men arbetade mest med dikesgrävning och torvtagning. I skjulet bredvid stugan hade han ett par suggor och under några år även en ko, Därför kallades han ”Tå-kongen” eller ”Svina-kongen”. Han tjänstgjorde många år som kyrkväktare och orgeltrampare i Åsle kyrka. August Friskopp dog år 1916.

Efter Friskopp flyttades gratialisten Anders Sköld, född 1838, in i stugan 1920 tillsammans med sin dotter Maria Holmström. Efter hennes död 1927 inköptes stugan av hembygdsföreningen som upplät den som bostad till familjen Pettersson. De flyttade efter några år till Kyléns stuga. Friskoppa blev då bostad åt änkan Elisabeth Larsson som bodde här intill sin död 1940. Eli´s som hon kallades, älskade att baka. Hon bakade smörbakelser i sin lilla spis men fick endast plats med fyra kakor åt gången. Hon bjöd gärna och ofta på kaffe.

1946-1949 bodde Josefina Sabel i stugan. Hon var född i Mularp 1872.


Kyléns stuga

Kyléns stuga

Kyléns stuga

Kyléns stuga

Kyléns stuga

Kyléns stuga

Kyléns stuga

Kyléns stuga

15. Kyléns stuga

Stugan är byggd av Gustav Backmans son, Johannes Gustavsson, som sedan tog sig namnet Kylén.

Han var född 1833 och skomakare som sin far men tyckte detta var för simpelt. Han skulle bli uppfinnare i stället – och det blev han också till viss del. Han konstruerade bl.a. en potatiskvarn och ett dragtröskverk. Allt som han uppfann fungerade inte alltid så bra. Han konstruerade en gång en velociped men denna kunde bara köras rakt fram. I flera år försökte han tillverka en sopmaskin men den blåste bara dammet framför sig.

Han var emellertid en mycket duktig snickare och han tillverkade flera kammarorglar bl.a. en till Tiarps gamla kyrka där den tjänstgjorde till 1910. Nu kan du se den här – i denna stuga. För det arbetet fick Kylén 70 kronor.

Kylén var också duktig på att laga klockor. Han var sedd som en fin och välvårdad man men på ålderns höst gick det tyvärr inte så bra för honom. Han fick tas hand om av fattigvården och dog på Haga ålderdomshem i Tidaholm.

Efter Kylén flyttade till stugan gratialisten (pensionerad soldat) Sven Frisk, född i Tiarp 1834. Han bodde på Tån till sin död 1919. Stugan var senast bebodd av familjen Pettersson.


Visthusbod

Visthusbod

Visthusbod

Visthusbod

16. Visthusbod

Kallbergs visthusbod har tidigare stått på Skattegården i Flittorp och flyttades till Tån år 1972.


Fler bilder från Åsle Tå:Svenska Kulturbilder Svenska Kulturbilder Svenska Kulturbilder Svenska Kulturbilder




Kategorier:Museum

Taggar:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: